Tre smarta strategier för julstressen

Det lackar mot jul i en väldig fart. Det är knappt man hänger med. För det finns ju så mycket att göra... Så hjälp - hur ska vi hinna allt? Men lugn, det finns tre bra sätt att hantera detta:

1 - Prioritera
Det här är det vanligaste rådet. Tänk efter vad som är viktigt, diskutera med alla inblandade, delegera och hjälps åt. Det låter jätteenkelt, men är ibland något krångligare i verkligheten. Fast jag är själv väldigt mycket för det som är lagom och i balans, så det här är nuförtiden min metod också. Allt behöver inte göras helt enkelt. Och allt behöver inte göras bara av mig. Ofta tar vi på oss mycket mera än vad vi egentligen behöver.

2 - Gör allt
Jo, det går faktiskt och jag har provat den här metoden också. Se bara till att stiga upp riktigt tidigt om morgnarna, så vinner du tid. Fem kan vara en bra tid. Fyra är kanske ännu bättre, då blir det ju ytterligare en timme extra tid. Det jobbigaste är ofta det här med att komma upp ur sängen, men har man väl lyckats med det så är det fantastiskt så mycket man hinner få uträttat de första timmarna på morgonen innan andra ens hinner vakna. Visst, man blir trött och det går inte att hålla på så i evighet. Men ta en liten powernap på eftermiddagen, så får du mer energi till kvällen. Efter tre dagar med supertidig uppstigning kan det vara dags att få sova lite längre nästa morgon. Därefter kan man köra tre tidiga morgnar igen. Vi klarar stress bra, bara vi får återhämtning. Därför är det viktigt att detta med alldeles för få timmars sömn bara är något man gör periodvis och inte alltid. Så unna dig att få ta det riktigt lugnt sedan när allt väl är gjort.

3. Gör inget - eller bara väldigt lite
Radikal omsvängning, men ingenting är faktiskt viktigare än hälsan. Börja med att förklara för omgivningen att du i år prioriterar dig själv och att må bra. Och att du därför komma att ligga väldigt lågt på julfronten. Skriv sedan en lista på allt som "måste" göras före jul. Därefter tar du din kalender och stryker allt! Börja sedan om från början med helt tomma dagar. Där fyller du in det som är absolut nödvändigt, vilket kan vara att gå och arbeta, att handla hem mat och kanske även att laga till den, samt för den som har barn så klart att gå på luciafirande och liknande. En del plikter kommer vi helt enkelt inte undan, men om vi rensar bort allt annat så blir dessa saker mera lustfyllda. Därefter fyller du varje dag i något som hjälper dig att ladda dina batterier, som verkligen ger dig energi och hjälper dig att må bra. Det kan vara träning, promenad, att läsa en stund, ta ett bad, fika med en kompis, gå på massage. Vad helst som just du tycker om och se till att detta verkligen blir av. Efter detta kan du plocka in en eller ett par saker från listan, beroende på hur lång tid de tar i anspråk. Dessa saker sätter du inom parentes. Du gör dem sedan bara i mån av tid. Och du ska se så mycket lugnare och skönare de här decemberdagarna kan bli.

Alla alternativen är egentligen bra. Det enda som inte är bra är när vi fastnar i själva stressen och känner oss överväldigade och hjälplösa. Med en plan, en strategi, blir allting enklare.

Mobillådan

Det här är verkligen värt ett inlägg. För äntligen har vi fått lösningen på hur vi ska klara av det här med stressen kring att alltid vara uppkopplade, inte veta hur vi ska kunna ta en paus och att ständigt känna oss jagade och aldrig kunna stänga av. Och för oss som faktiskt lägger ifrån oss mobilen ibland får vi nu även lösningen på hur vi ska kunna hitta den igen (i våra förmodat stökiga bostäder då och med våra överstressade hjärnor som inte längre klarar av att komma ihåg saker). Och lösningen är: Mobillådan!!! Vi lägger helt enkelt våra mobiler i en låda! Vilket smart geni är det som äntligen har tänkt ut detta? Kan det kanske möjligen vara en fyraåring som satt på golvet och lekte och plötsligt sa: "Om jag lägger mitt lego i den här lådan, då kan Alva lägga sina pussel i den där lådan. Och ni, ni kan lägga era mobiler i den där lådan!" Och någon som hörde detta utbrast: "Jamen visst! Så perfekt! En mobillåda! Detta kan verkligen många människor ha nytta av. Och kanske kan det till och med bli årets julklapp?" Och så har vi därmed även fått lösningen på vad vi ska ge bort till alla dessa människor som redan har allt. För någon mobillåda har de förmodligen ännu inte hunnit skaffa sig. 

Förutom jag då. För jag har faktiskt redan en. Så egentligen var det jag som uppfann mobillådan, bara det att ingen känner till det. Fast min går egentligen under namnet "sladdkorgen". För jag tröttnade på att ha mina sladdar, laddare och högtalare spridda lite överallt omkring. Så jag åkte till IKEA och köpte mig en korg, där numera mina sladdar och även högtalarna som jag använder under yogapassen, får bo. Samt även mobilen när jag inte använder den och den inte ligger på laddning.  

Konceptet var så bra att jag även skaffade en större korg, där mina stickade och virkade sjalar och ponchos fick bo. För de hade också en tendens att ligga kringspridda överallt runt huset och vara svåra att hitta när man som bäst behövde dem. Lådor/boxar/korgar är helt enkelt jättebra att förvara saker i, och det är verkligen på tiden att denna stora hemlighet nu sprids till allmänheten.

Så då vet vi alltså vad vi ska ge varandra i julklapp. Och vi kommer alla att bli mycket mera avslappnade och lyckliga när vi väl får våra mobillådor på plats. Dessutom kan man vara kreativ och göra dem själv. Det blir säkert extra uppskattat med en hemsnickrad låda? I och för sig är jag själv inte så särskilt vass på att snickra, men jag kanske kunde tillverka av skokartong och måla personligt och trevligt. Kanske dekorera med lite pärlor? Eller - man kan ju faktiskt virka en mobillåda...

Jag tror jag ska virka en jättestor, som vi kan ha i yogastudion!

Ashwagandha - superkraft i vardagen

Jag tittade på en amerikansk internetserie om medicinalväxter (herbalism). Här avhandlades bland annat sömproblem, trötthet, stress, cancer, infektioner och hormonella åkommor (infertilitet, klimakterieproblem etc). Många olika ört- och kryddväxter nämndes och flera olika specialister uttalade sig. Men någonting tycktes alltid finnas med på ett hörn, vilka besvär det än handlade om och vilken specialist som än uttalade sig, nämligen ashwagandha. Denna rot tycks hjälpa mot allt! Så kan detta verkligen vara sant? Och vad är egentligen ashwagandha, för det är väl inte precis någonting man odlar ute i sin egen trädgård?

Ashwagandha (withania somnifera) är en växt, eller snarare buske, som odlas i Asien och som traditionellt används inom bland annat ayurvedisk medicin. Den brukar även kallas för indisk ginseng. Framför allt är det roten som används, men man kan även använda bladen. Och ja, det verkar vara en planta som har krafter utöver det vanliga: antiinflammatorisk, antioxidativ, tumörhämmande, antidepressiv samt balanserar blodsockret och boostar hjärnan. Den sägs även kunna hjälpa mot infertilitet när inga medicinska hinder kan hittas. Ashwagandha är nämligen en så kallad adaptogen. Och adaptogener är växter som skapar balans i systemet (påverkar bland annat ämnesomsättning, signalöverföring, hormonbalans och cellandning) och skyddar oss mot inre och yttre stressfaktorer oavsett vilka och ger oss därmed större livskvalitet. Så vad man än lider av så kan alltså en adaptogen vara till hjälp. Just ashwagandha används främst mot depression och trötthet och har i studier visat sig ha bättre effekt än placebo. Fortsatt forskning pågår på flera områden, bland annat avseende dess positiva effekter på immunförsvaret. Så kanske är detta en av framtidens mediciner? 

Och var får man då tag på detta livselixir? Det visade sig vara enklare än jag trodde faktiskt. Ashwagandha håller på att erövra Sverige och finns att köpa i hälsokostbutiker samt på Internet, där man hittar det på nätapoteken. Så med bara ett klick kommer ashwagandhan direkt hem i brevlådan och utan fraktkostnad dessutom om man väljer rätt leverantör. 

Tre veckor får man sedan ta sina kapslar morgon och kväll för att komma upp i full effekt. Jag är nu inne på min femte vecka, så vad har det gett för resultat? Ja, den stora effekten är att jag både sover djupare och mera effektivt och att jag klarar mig på mindre sömn. Jag vaknar utvilad före väckarklockan! Eftersom jag bland annat testar detta som ett medel mot min vanliga vinterdepression, som brukar börja kännas av nu i oktober, så är detta positiva nyheter. Ett av problemen med vinterdepressionen är nämligen att jag blir så trött. Ofta är jag trött redan när jag vaknar. Däremot vill jag inte påstå att det har någon direkt humörhöjande effekt. För ett annat problem med vinterdepressionerna är ju just nedstämdheten. Jag hade gärna velat att ashwagandhan även gjort mig lite gladare. Men vem vet, det kanske händer på sikt om jag bara har tålamod. Lugnare skulle jag nog däremot hålla med om att att jag känner mig. Att jag inte bryr mig så mycket om småsaker eller blir upprörd. Eventuellt. För detta skulle också kunna vara en effekt av att jag har ökat på min meditationstid. För intressant nog så har ju även regelbunden meditation visat sig kunna ha liknande effekter som ashwagandha. Ibland är det svårt att veta vad som är vad. Men bättre med energi, det skriver jag under på. Och det är ju också fullt möjligt att andra personer reagerar på helt andra sätt. Det är bara att prova! Inga kända biverkningar finns nämligen och det är också ett av kraven för att något ska klassificeras som en adaptogen. 

Källor bl.a.: Remedy: Ancient Medicine for Modern Illness, kurera.se, tidningenhalsa.se, Kostguiden - Anthony Williams

Baka gott surdegsbröd

Varför ska man äta surdegsbröd? Jo, för att:

• det innehåller mjölksyrabakterier och ger en bättre tarmflora
• det har ett lägre GI och höjer därmed blodsockret långsammare
• det ger större mättnad
• det underlättar mineralupptag

Dessutom är det saftigt och gott! Och ytterligare en viktig sak för mig som är känslig mot vete: jag tål det här brödet! Och eftersom jag älskar bröd, så är det verkligen goda nyheter. (Obs att jag inte är glutenallergiker, utan "bara" har en överkänslighet mot vetemjöl.)

Så hur gör man och är det svårt? Nej, inte särskilt. Det är snarare både enkelt och kul, även om det tar några dagar. Men är det inte samtidigt något härligt med att det får göra det? 

Gör så här:

Dag 1: Blanda 1 dl grovt rågmjöl med 1 dl ljummet vatten. Täck över med plastfilm, men låt det vara lite glipor i kanterna så att syre kommer in. Sedan ställer du din surdegsblandning varmt, gärna i köket och bredvid spisen.

Dag 2: Rör om. Degen ska vara fortsatt täckt med plastfilm när du inte rör i den.

Dag 3: Rör om. Vid det här laget bör det ha bildats pysande bubblor i degen och den har börjat lukta lite syrligt.

Dag 4: Tillsätt 5 dl ljummet vatten och 5 dl grovt rågmjöl och rör om. 

Dag 5: Nu är den klar och det ska börja bakas! 

Lägg 15 g jäst (alltså ca 1/4 paket, men jag tror det funkar också helt utan jäst) i en bunke och häll över 2 tsk salt och 1 msk honung. 

Ljumma 5 dl vatten och 1 dl mjölk (alltså totalt 6 dl vätska). Du häller lite av vätskan över jäst-salt-honung och blandar ut. 

Blanda ner 1,5 dl av din surdeg.

Tillsätt resten av vätskan och arbeta ner (med t.ex. en stor träsked) ca 10 dl dinkelmjöl fullkorn. 

Fyll på med vanligt vetemjöl (ca 1-2 dl) tills degen håller ihop, men är fortsatt rätt lös. 

Pudra över vetemjöl och låt jäsa i 1,5 timmar eller lite längre. 

Strö ut vetemjöl på bakbordet. Vill du ha det så "okletigt" som möjligt så kan man ta ett bakplåtspapper och strö vetemjöl över och sedan baka ovanpå. 

Tippa sedan ut degen, strö vetemjöl över, och platta ut den till en stor rektangel. (Du behöver inte knåda.) 

Skär sedan degen i 6-7 cm stora remsor och dela varje remsa i 3-4 bitar. 

Forma varje bit i handen och lägg på en plåt. Det blir två plåtar.

Grädda varje plåt i 240 grader i ca 17 minuter (håll koll eftersom ugnar är olika).

Låt svalna på galler utan att övertäckas, så blir det en fin brödskorpa.

Ät och njut, de här bröden är supergoda!

Frys in de småbröd du inte ska använda, så har du alltid gott bröd till hands i frysen.

Och vad gör vi med resten av surdegen då? Jo, den fryser vi också in! Dela i ca 1,5 dl stora bitar. Jag har hittills bara frusit in i plastpåsar, vilket är en aning kladdigt. Det är förmodligen en bättre idé att istället köpa små burkar i lämplig storlek.

Nästa gång du vill baka tar du ut en av dessa små surdegar på morgonen dagen innan du ska baka och låter den tina i rumstemperatur. När den har tinat tillsätter du 1 msk grovt rågmjöl och 1 msk ljummet vatten och rör runt.

Dagen efter kan du baka igen och då använder du din surdeg precis som förra gången.

När det bara återstår en förpackning i frysen tinar du den och tillsätter istället 5 dl ljummet vatten och 5 dl grovt rågmjöl, så du får en stor deg igen som du dagen efter på nytt kan dela upp i mindre. Och så fortsätter processen...

Lycka till! 

Inspirationskällor: Arla, Annas nya mat

Bästa tipsen för att inte bli förkyld

Det känns onekligen lite riskabelt att sitta och säga att man sällan är sjuk. Så det är kanske säkrast att låta bli... För trots allt så drabbas även jag ibland av en och annan förkylning. Men för det mesta så brukar jag lyckas hålla mig ganska frisk. Det kan man väl våga få säga utan att genast behöva drabbas av feber och halsont som straff? Fast - det är faktiskt inte så att det bara händer av sig självt, jag har medvetna strategier. Och det var dessa enkla råd jag tänkte dela med mig av. Följer du dessa så minskar risken att bli sjuk, jag lovar. Alltså, det underlättar att:

Äta mycket frukt, grönt och nötter

Foto Elena Sergienko, Unsplash

Vitaminer, mineraler, antioxidanter, fytonutrienter... Vitamintabletter kan aldrig riktigt ersätta "the real thing", där alla goda ingredienser dessutom samverkar med varandra. Att få in mycket av detta i kosten ökar risken att hålla sig frisk väsentligt.

Sova tillräckligt
Sömn är återhämtning och återuppbyggnad. En uttröttad kropp har mycket lättare att falla offer för virus, men få människor sover idag de 7-8 timmar de behöver. Sömn behöver prioriteras. Och jag försöker verkligen vara disciplinerad när det gäller detta, eftersom även jag med lätthet faller för både iPadens, mobilens och Netflix lockelser sent om kvällarna. För att inte tala om böckerna som alltid ligger i en trave på sängbordet. Men jag behöver verkligen min sömn och det vet jag.

Vara utomhus varje dag
Eftersom jag har hund som måste motioneras får jag per automatik cirka två timmars utomhustid dagligen med honom oavsett väder. Det tar tid och energi. Men det ger också tillbaka. Det var när jag som tonåring började extrajobba med att cykla ut reklam som jag upptäckte vilken skillnad det kan göra att vistas utomhus mera. Förutom mina vanliga cykelturer till och från skolan blev det nu sex till åtta timmar ytterligare ute på cykeln varje vecka. Och plötsligt blev jag inte förkyld eller sjuk längre! Och då handlade det inte ens om att vara utomhus i dagsljus som ju är så hyllat. Utan mycket av tiden tillbringade jag cyklandes i mörker och kyla på kvällstid. Men det fungerade det också. 

Att vistas i naturen är förstås det allra bästa, eftersom den har en bevisat lugnande och läkande effekt på oss människor. 

Tvätta händerna ofta
Framför allt när man har varit iväg någonstans (affärer, jobb, bussar, dagis, bio etc.) och naturligtvis inför varje måltid. Och här pratar vi inte om specialgrejer som antibakteriell handsprit utan bara om vanlig handhygien med tvål och vatten. Enkelt men viktigt.

Undvika att peta sig i näsa, mun och ögon
Svårare sagt än gjort kanske? Men det här är "portar" där virus lätt slinker in, så se till att i alla fall tvätta händerna först.

Inte sova i samma rum som någon som är sjuk
Det här är kanske också lättare sagt än gjort, framför allt om man har småbarn eller är trångbodd. Men delar man säng med en genomförkyld partner är det självklart lättare att man själv blir smittad. För mig är det viktigt att vara frisk för att kunna utföra mitt jobb som yogalärare, så jag är verkligen jätteglad att vi har ett gästrum...

Göra yoga
Så klart! Eftersom det stärker immunförsvaret och det är mycket andningens förtjänst, andning i kombination med rörelse. Även att vi genom yogan lär oss att slappna av är viktigt för att vi ska kunna hålla oss friska. Stress över huvud taget sliter hårt på oss och vårt immunförsvar. Sedan är det tyvärr inte så att yoga en gång i veckan per automatik håller alla sjukdomar och besvär borta. Men en liten yogados varje dag har ofta effekt. Yoga är som medicin, det behövs regelbundet. 15 minuters yoga varje dag är därför egentligen effektivare än 1,5 timmes yoga en gång i veckan, även om det kanske upplevs som roligare att gå på det där långa passet än att göra yoga själv en stund dagligen.

Det finns alltså en del vi aktivt kan göra för att öka oddsen att hålla oss friskare. Med hopp om en skön höst och vinter!

Göra lite räcker långt

Foto: Atharva Tulsi, Unsplash

Jag hade en yogaelev som anmälde sig till terminsstarten, blev sjuk de två första gångerna och sedan hörde av sig till mig och ville hoppa av kursen för nu var det "ingen idé" längre. Nu måste hon vänta ända till nästa termin för att börja igen. Jag försökte förklara att det var fler som tyvärr blivit sjuka (eftersom det var i januari och både förkylningar, magsjuka och influensa gick), och att det visst var idé att fortsätta. Men det tyckte inte hon, hon måste vänta till hösten för att kunna börja på yoga igen. Så hon hoppade av.

De flesta är kanske inte riktigt så här drastiska. Men ganska vanligt är det ändå att se saker i svart eller vitt och att ge upp eller inte ens försöka ifall inte förhållandena är de absolut rätta. Vilket de har en tendens att ofta inte vara. Det här är livet nämligen och det är inte så perfekt. Vi får navigera oss igenom det ändå och göra så gott vi kan. Och ofta blir det ändå så mycket bättre - och framför allt så känns det så mycket bättre - om man gör lite än ingenting alls.

Så nu är det terminsstart igen. Träningspassen är fullbokade och många ligger i startgroparna för ett nytt och sundare liv. Här ska det hårdtränas tre gånger i veckan! Och det är ju härligt med all denna energi och beslutsamhet. Om fem veckor kommer det att se lite annorlunda ut. Då kommer förkylningarna, jobbet tar för mycket tid, vi kanske drar på oss någon skada eller helt enkelt känner oss för trötta. Vad gör vi då? Ger upp?

Det här allt-eller-inget-tänket dyker även upp i andra sammanhang. Kan jag inte gå alla gångerna på bokcirkeln så är det ju ingen idé. Hinner jag inte tvätta alla fönster i huset på en gång, både insida och utsida, då får det vara tills jag får den tiden (om jag någonsin får den...). Har jag tänkt meditera varje dag i 30 minuter och jag sedan vissa dagar inte hinner mer än 10  minuter, då lägger jag av, för då får det här med meditation inte plats i mitt liv. Och har jag tänkt träna hunden till att lära sig 10 olika tricks på hundkursen och jag bara lyckas med 5, då är vi helt misslyckade både hunden och jag. Då får han bli hur ouppfostrad som helst eller får någon annan träna honom istället.

Men jag lovar att om man putsar bara några fönster och kanske bara på utsidan, så ser det ändå väldigt mycket bättre ut just där. Och så kan man ta de andra lite i taget. Och har man bestämt sig för att meditera eller promenera varje dag och gör det aldrig så lite, så känns detta betydligt bättre än att inte göra det alls. Lite räcker faktiskt ofta ganska långt! Framför allt när vi berömmer oss själva för det vi gör istället för att haka fast i det där som inte blev gjort. Mina dagliga att-göra-listor är nästan alltid längre än vad jag hinner med. Men jag har lärt mig att om jag koncentrerar mig på det som jag faktiskt har gjort, så blir det ändå en hel del och det känns bra. Och det som jag inte har gjort idag, det kan jag oftast ta itu med imorgon. Eller någon annan dag.

Och har man bestämt sig för att skaffa sig bättre kondition, hur får man det bäst ifall man märker att man inte hinner ut och träna så ofta som det var tänkt? Genom att ändå ut och träna lite grand, kanske kortare pass eller mindre ofta? Eller genom att låta bli helt? Små duttar av det som man har föresatt sig kan istället leda ganska långt på lite sikt. Det är på det sättet många böcker blir skrivna, somliga hus blir renoverade, tröjor stickade och trädgårdar anlagda. Man jobbar på det helt enkelt, även om det ibland blir mindre än vad som var planerat, och även om det kommer motgångar. 

Jag började sticka en kofta. En fin turkosblå kofta. Jag skulle sticka varje gång jag satt framför tv:n var tanken. Men det var svårt att sticka och förstå den invecklade beskrivningen. Jag var inte så duktig som jag trodde och tv:n distraherade mig ibland så det blev fel. Så redan från början ville jag ge upp. Min mamma är duktig på att sticka, så hon kunde få sticka klart den här skiten, tänkte jag. För jag kan ju inte! Men på något sätt så fortsatte jag ändå, och med mammas hjälp. Lite i taget. Den där bilden av mig själv som en som stickar så snabbt och duktigt och klarar av att begripa sig på stickbeskrivningar, lyckades jag ju verkligen inte leva upp till. Men lite i taget så gick det och två (!) år senare så var koftan färdig. Och den blev rätt bra. 

Så en liten bit i taget kan faktiskt bli till en kofta. Precis som lite i taget kan ge hyfsad kondition. Och lite yoga då och då kan ge en smidigare kropp och en lugnare själ. Tio minuter yoga då och då med hjälp av appar och youtube kan faktiskt vara ett fantastiskt bra sätt för den som annars inte hinner. Sedan finns det självklart även saker som vi inte vill eller bör göra, allting behöver inte göras av alla. Men det som vi vill är det oftast bättre att sätta igång med, även om vi märker att vi får sänka ambitionerna en aning. Lite räcker långt!

Titta vilken fin kofta, som bara tog två år att göra

Övning för levern

Hur ofta tänker du på din lever? Kanske inte så ofta? Här kommer en enkel övning som aktiverar lymfsystemet och hjälper levern att må bra och bättre kunna utföra sitt jobb.

Levern, kroppens största körtel, är placerad till höger i övre delen av bukhålan och hjälper oss att ta hand om skadliga ämnen. Andra av leverns funktioner är att lagra vitaminer och socker och att tillverka galla. Mindre bra för levern är alkohol, skräpmat, främst dåliga fetter och för mycket socker. Och precis som att resten av kroppen mår bra av att vi rör på oss, så gör levern också det.

Den här enkla övningen kommer från Anthony Williams, föreläsare och författare till bland annat Medial läkning: kostguiden. Men det är också en övning vi ofta gör i yogan (jag använder den framför allt ofta i mina klasser i avslappningsyoga), även om vi där kanske nöjer oss med att göra den en gång per sida. 

Ligg på rygg och böj upp ena benet mot bröstkorgen och håll kvar i 30 sekunder. Sträck ut benet i 30 sekunder. Byt till det andra benet och böj in det mot bröstkorgen under 30 sekunder. Sträck ut benet 30 sekunder. Upprepa tre gånger med varje ben.

Ett tips är att göra detta som en meditation. Istället för att titta på klockan och ta tiden, räknar du långsamt till 30 under varje moment. Därefter ligger du kvar i minst två minuter med händerna på magen, mot levern, andas lugnt och skickar kärleksfulla tankar till din lever. 

Ett bra sätt att avsluta dagen eller kanske bara för en paus. Att ligga ner en stund, göra mjuka, enkla rörelser och andas lugnt ger ny energi inte bara till levern utan till hela kroppen!


Källor bl.a. Anthony Williams - You Can Heal Your Life Summit, Hay House, maj 2019

Den hälsosamma indiska maten

Då är vi tillbaka på temat hälsosam mat. Nämligen indisk mat, som har en rad fördelar:

• Lätt att laga vegetariskt
• Ofta näringstät och kalorisnål
• Billigt
• Supergott

Dessutom är det enklare än man kanske tror. De indiska curryrätterna sköter sig ofta själva på spisen. Det handlar mest om att blanda ihop de olika kryddorna och att sedan låta dessa koka länge ihop med bönor eller linser, som ju ofta behöver en lång koktid. Fast koktiden kan kortas eftersom bönor och linser enkelt kan köpas färdigkokta på burk eller i förpackning. Jag brukar laga indiskt på söndagar. Då blir det ofta dessutom över till några matlådor, som vi har användning för längre fram i veckan.

Kryddorna, som ingår i det indiska köket, har hälsosamma, antioxidativa och antiinflammatoriska effekter. Dessutom samverkar de och stärker varandra och vissa av dem, som till exempel gurkmeja, behöver tillagas för att man ska ha nytta av dem. Det här att de ska stå och puttra på spisen en stund är alltså viktigt. Och underbara dofter sprider sig i köket.

Den bok jag oftast lagar från är "Indiska kokboken" av Ove Pihl. Men jag har under åren samlat på mig recept från alla möjliga hörn och inte minst hittar man bra indiska recept i många vegetariska kokböcker. Nedan följer ett av mina favoritrecept, vars ursprung jag faktiskt inte ens kommer ihåg. Det är i alla fall enkelt att göra och är helt lagom kryddat. En bra söndagscurry helt enkelt!

Vegetarisk, indisk daal

2 små gula lökar
1 zucchini
2 msk neutral olja
2 vitlöksklyftor
1 tsk kanel
1/2 tsk spiskummin
1/2 tsk ingefära
2 tsk curry
1 krm cayennepeppar
2 tsk paprikapulver
1 vegetarisk buljongtärning
2 dl torkade röda linser
2 dl vatten
400 ml (1 burk) kokosmjölk
1 burk (eller 400 g) hela tomater
70 g bladspenat eller mangold
1,5 tsk salt
1 krm svartpeppar

1. Hacka löken och skär zucchinin i 1 cm stora tärningar. Hetta upp oljan i en gryta och fräs lök, zucchini, pressade vitlöksklyftor, kanel, spiskummin, ingefära, curry, cayennepeppar och paprikapulver på medelhög värme i 5 minuter.
2. Tillsätt 2 dl vatten, buljongtärning, torkade röda linser (som sköljts i vatten), kokosmjölk, hela tomater, salt och peppar i grytan och låt sjuda under lock i 15-20 minuter.
3. Vänd ner spenat/mangold i grytan och sjud i ytterligare 5 minuter.
4. Servera tillsammans med t.ex. jasmin- eller basmatiris och en klick yoghurt (om du inte är vegan).

Ät och njut! 

Så här får du bra minne

Foto: Jack Antal, Unsplash

Hur får man ett bra minne? Jag lyssnade på You Can Heal Your Life Summit (Hay House) och ramlade in på en intressant intervju med Jim Kwik, lärare, författare och föreläsare. Jim drabbades av inlärningssvårigheter efter att som liten trilla med huvudet före in i ett element och kallades ofta under sin uppväxt för "pojken med inlärningssvårigheterna". Men han lyckades träna upp sin hjärna och är idag, tvärtemot alla negativa prognoser, specialist på att memorera. Här kommer hans 10 gyllene regler:

1. Hjärndieten - Följande livsmedel har visat sig ha en positiv effekt på hjärnan så ät mycket av: avokado, blåbär, broccoli, oliv- och kokosolja, ägg, gröna bladgrönsaker, vildlax, gurkmeja, valnötter och mörk choklad.
2. Fysisk träning - Spring, gå, spela tennis, gympa, yoga, dansa, simma eller vad helst du gillar, men rör på dig. Vill vi lära oss något så gör vi detta allra bäst antingen under pågående träning eller direkt efteråt. Att röra på sig regelbundet ger en överlag mera fokuserad hjärna.
3. Omega 3 - Får man inte i sig detta via maten (fet fisk t.ex.) så kan man ta det i form av tillskott.
4. "Killing Ants" - ANT står för Automatic Negative Thoughts, det vill säga alla negativa tankar som vi dras med utan att ens reflektera över det. Bli medveten om dem och försök aktivt tänka i mera positiva banor istället.
5. Ha ett positivt socialt nätverk - Med detta avses alltså människorna vi omger oss med och umgås med. De påverkar oss mera än vad vi kanske tänker på. Se till så att du har positiva människor omkring dig och inte för många energitjuvar.
6. Ren miljö - Att vi omger oss med ren luft, dricker rent vatten och äter mat med så lite tillsatser som möjligt. Också att vi har det rent och hyfsat städat omkring oss, så flyter även tankarna klarare.
7. Sömn - Jätteviktigt att sova tillräckligt. En utvilad hjärna fungerar bättre i alla avseenden. Prioritera därför sömnen.
8. Skydda huvudet - Hjälmen på när vi cyklar och mössa på vintern som skydd mot kyla och blåst
9. Lära sig nytt hela tiden - Ingenting är sämre för vårt intellekt än att stagnera och sluta lära oss nya saker. Satsa på att lära dig något nytt varje dag. Och läs böcker, en bok i veckan, vanlig läsning eller i form av ljudbok.
10. Stresshantering - Hjärnan behöver vila och slappna av mellan varven. Satsa på mindfulness, meditation, yoga. Tystnad är jättebra för hjärnan!

Och sist men inte minst, knepet för att t.ex. memorera en lång inköpslista utantill eller lära sig namnet på 100 personer. Tänk dig att du placerar det du ska minnas längsmed en "bana". Denna bana kan vara din kropp som du går igenom bit för bit, eller så kan den vara din bostad rum för rum, eller vägen hem från jobbet. Vi kan ta kroppen som ett exempel och prova att lära oss hjärndieten:

• Avokadon placerar vi högst på huvudet, i håret närmare bestämt. Föreställ dig hur du kletar in hela håret med avokado.
• Blåbären trycker vi in i näsan så båda näsborrarna blir proppfulla och det till och med trillar ut blåbär. (Ju mer drastiska scenarier desto lättare att minnas.)
• Broccolin stoppar vi i munnen och knaprar på så den fastnar ordentligt i tänderna, så när vi öppnar munnen ser vi broccoli överallt (precis så som man inte vill se ut).
• Olivoljan och kokosoljan smörjer vi öronen och hörselgångarna med. En olja för varje sida och som kronan på verket så hänger vi en oliv som örhänge i den ena snibben och en kokosnöt i den andra.
• Ägget trycker vi ner i halsen. Så det sitter där någonstans ordentligt fastkilat i svalget.
• Den gröna bladgrönsakerna, som kan vara ruccola, spenat, mangold och liknande strör vi ut över våra axlar som om vi sytt ihop en slängkappa av många olika sorters småblad.
• Sedan tar vi den vilda laxen (odlad lax innehåller oftast inte lika mycket Omega 3) och draperar den runt halsen som ett stort halsband.
• Och gurkmejan lägger vi i lungorna som ett stort gult pulvrigt filter (usch!).
• Valnöten lägger vi i naveln.
• Till sist låter vi den mörka chokladen rinna ut ur ändtarmen (ja, det kommer vi nog aldrig att glömma...)

Och kom ihåg att hjärnan är plastisk, vilket innebär att den förändras hela tiden. Så det är bara att träna på! 


Källa: You Can Heal Your Life Summit, Hay House, intervju med Jim Kwik, Series One

Utmattad av sociala medier

Så vi har fått ett nytt syndrom: Social Media Fatigue. Vilket innebär att vi tröttnar på, eller ännu värre att vi känner oss utmattade av, sociala medier. Att det blir för mycket med alla konton som ska skötas och ständigt uppdateras och alla vänner och följare som det ska kommuniceras med, all information som ska matas in i hjärnan om allt och alla. Det blir till slut jobbigt att både hinna och orka med detta 24-timmar-om-dygnet-engagemang. 

Mitt perfekta liv på Instagram

Jag läste någons beskrivning av Facebook som "Tävlingen om vem som har det bästa livet". Det beror förstås lite på vem man är vän med eller följer. Men det behöver väl inte sägas att många konton svämmar över av lyckliga stunder och perfekta allting: hem, barn, partners, semestrar, måltider, outfits etc. etc. etc. Instagram är ungefär likadant eller kanske ännu värre. Det handlar ganska mycket om att visa upp en fasad och om att jämföra och jämföras. Eller inte? För Facebook är väl också stället där man kommunicerar och hänger i olika grupper och diskuterar viktiga saker? Och det är bra med många vänner och kontakter.

Men kan man bli beroende av sociala medier? Och utmattad? Det är väl ändå självvalt? Tja, tydligen får vi ju en dopaminkick varje gång vi går in på någon av våra appar eller sidor och ser att vi har fått likes. Och beroende på vem man är och vilka gener man har, så ja, här kan skapas ett beroende. 

"Den här typen av sociala media-appar är väldigt optimerade för att trigga hjärnans kortsiktiga belöningssystem. Det tar helt över vår uppmärksamhet, vår hjärna är designad för att hellre tänka kortsiktigt än långsiktigt när det gäller belöningar. Som när vi till exempel hellre väljer godis än mat."

"Samtidigt bygger den här typen av appar på behovet av utbyte av social information, vilket särskiljer människan som varelse. Vi vill hela tiden veta vad som händer i vår grupp."

Ovanstående citat kommer från Hoa Ly, psykolog och språkrör för "Time well spent Sweden", en svensk systerorganisation till en världsomspännande rörelse som fokuserar på hur vi ska kunna ta tillbaka makten över mobilen. Men behövs det organisationer för att vi ska kunna klara av att hantera detta? 

FOMO (Fear Of Missing Out) kallas begreppet som handlar om att vi är rädda för att missa något. Och detta då i kombination med att vi gärna vill ha små belöningar som ett konstant flöde, gör att vi låter oss styras av våra skärmar och alltså till slut kan bli utmattade. Så då behövs det kanske nätverk och organisationer där man kan gå med för att stärka varandra... 

Följ gärna länken här nedan och titta på Time well spent Swedens korta introduktionsvideo "Varför är det så svårt att sluta scrolla", som behandlar ämnet och bland annat tar upp att Facebook erkänner att de medvetet har utnyttjat sårbarheten i människans psykologi för att stjäla så mycket av vår tid och uppmärksamhet som möjligt, och att den främsta konkurrenten till Netflix är vårt behov av sömn: 

https://www.timewellspentsweden.com

Vad Time well spent vill uppnå är alltså att den tid vi lägger på våra skärmar är kvalitetstid som vi själva styr över, istället för att vi styrs som marionetter av Facebook, Instagram, Twitter, Netflix, Snapchat och What'sapp.

Men förutom all tid som vi lägger på sociala medier - finns det fler nackdelar? Ja, förmodligen:

• De flesta exponerar sitt privatliv (vilket kan slå tillbaka senare)
• Det stjäl inte bara tid utan uppmärksamhet från viktigare saker och vad som händer omkring oss (vid en bussolycka i Skåne nyligen kunde t.ex. ingen av samtliga 20-talet passagerare i bussen ge ett vittnesmål till händelsen på grund av att de alla höll på med sina mobiler och ingen såg något)
• Vi utsätts för en otrolig massa reklam som påverkar oss mycket mera än vi tror
• Det blir som ett filter mellan oss själva och verkligheten. 
• Det tar energi (och det är förmodligen bland annat detta som leder till känslan av utmattning)

Ställ dig frågan: Varför är det viktigt? För det kan det ju vara av olika anledningar:

• Rädsla att missa något viktigt som händer eller sägs
• Rädsla att tappa vänner, följare, likes 
• Det ger en känsla av att ha kontroll
• Det ger en känsla av välbefinnande eller kanske rentav en kick
• Det är roligt
• Det är ett viktigt sätt att hålla kontakten och att nätverka

Ställ dig sedan följdfrågan: Och varför är det i sin tur viktigt? Varför är det till exempel så viktigt att inte missa något? Varför måste man alltid ha kontroll? 

Jag slutade själv tvärt med Twitter efter att jag under en period för rätt många år sedan tyckte att det började ta för mycket av min tid. Jag var inte så aktiv själv, men fastnade i allt som andra spottade ur sig och framför allt i länkar som jag följde och som ledde mig till artiklar, trots att jag egentligen blir ganska trött av att läsa artiklar på nätet och hellre läser böcker. Och plötsligt fanns det ingen tid för mig att läsa böcker längre. Varför? För att lästiden gick åt till Twitter, ofta direkt på morgonen, så att hela dagen sedan kom i otakt. Och efter att flera dagar i rad har läst följande, twittrat av en amerikansk kvinna jag följde: "Oops, just spent my morning scrolling through the tweets, have to restart my day. Wroom wrooom!!" så tänkte jag: Dumma människa. Sitta och skriva detta dag efter dag! Varför följer jag henne? Och varför gör jag själv exakt samma sak... Så jag slutade och fick plötsligt mycket mera tid. Mina morgnar blev så mycket skönare och effektivare. Men - jag tappade så klart kollen över allt som hände på Twitter.

Vilket inte hindrade att jag några år senare satt fast med Instagram, cirka en timme varje morgon och en timme varje kväll precis innan jag skulle somna. Vilket bland annat ledde till att jag fick för lite sömn. Samt till att jag satt och beklagade mig inför familjen över att jag hade så litet tid, att jag till exempel inte hann lära mig den nya versionen av min hemsida. "Nej, men Instagram hinner du med!" sa de. Och jag insåg att de hade rätt. För att lära sig nya versioner av hemsidesprogrammet = tråkigt. Och att sitta och redigera foton på Instagram och bara slöscrolla genom en massa fina bilder = roligt, eller åtminstone inte så tankekrävande. Så då drog jag ner på Instagramtiden. Och fick genast färre följare. Men det kanske jag kan leva med.  

Så sociala medier är kul. Till en viss gräns. Pratar vi om att det börjar kännas som krav, att det äter upp all vår tid och styr våra liv tills vi börjar få utmattningssymptom, då är det dags att sakta ner. Och för den som är beroende av att ha 700 Facebookvänner och få hundratals likes varje dag, så är det kanske inte så dumt att ta en paus, om inte annat så bara för att bevisa för sig själv att det går. Det är trots allt inte alkohol eller heroin. Och det går att meddela alla att nu börjar det bli för mycket, nu tar jag timeout ett tag. Folk fattar.

Men Social Media Fatigue beskrivs även som att vi börjar tröttna och blir mindre engagerade. Att vi scrollar och scrollar, men inte längre orkar bry oss. Vi orkar inte läsa längre inlägg eller följa länkar. Allt känns bara som en lavin av händelser och information och vi scrollar, scrollar... men har drabbats av någon slags immunitet till och med mot utrop och rubriker som handlar om krig, våld och misshandel. Vi bemöter Miljö-Greta med en gäspning och orkar inte bry oss om vad de olika partierna står för inför EU-valet. Allting är så mycket. Och ändå så likadant hela tiden. Vi är så vana. Måste vi bry oss? Och detta är väl nästan värre, om sociala medier till slut förvandlar oss till mindre empatiska och medkännande och mera passiva varianter av oss själva? 

Vad gör skärmarna med oss? Kanske kan Anders Hansens "Skärmhjärnan", som jag just ska börja läsa, ge mig svaret. Jag återkommer ifall jag får veta mer. För ämnet fascinerar. 

Och samtidigt kan vi så klart göra en hel del själva. Som att bara återta kontrollen och skapa oss några regler. Som vi ju ändå gör för så mycket annat i livet för att få det att fungera smidigare. Det är inte så svårt att stänga av pushups och själv bestämma när och hur man vill interagera på nätet. Hur mycket tid av din dag vill du lägga på sociala medier? När vill du avsätta den tiden? Och vem vill du följa eller vara vän med egentligen? Vem är värd din tid? Bara som ett litet tips ifall du börjar tröttna på inlägg som "Ooops, just spent two hours on social media, have to restart everything, wroooom, wroooom!".


Källor bl.a.: www.va.se, www.timewellspentsweden.com

Mer om tarmfloran - läs Food Pharmacy

"Och hur får du själv energi då?" frågade en av mina yogaelever mig. 
"Jag sover", svarade jag. "Och promenerar och får mycket frisk luft. Och så genom maten förstås", la jag till. 
För faktum är att maten vid närmare eftertanke nog faktiskt är bland det allra allra viktigaste. Mycket frukt, grönt och fibrer. Att se till att få i sig alla vitaminer, mineraler och antioxidanter man behöver.

Det här med tarmflorans betydelse för vår hälsa får alltmer gehör och alltfler böcker i ämnet skrivs. Läs dem! Ja, kanske inte alla. Jag snöar själv gärna in på den här typen av litteratur (som jag ju även har skrivit om tidigare) trots att det står mycket samma saker i olika böcker, men det är ju alltid roligt med en ny text och nya foton och nya recept... eller hur? Ja, kanske inte alla tycker det, men då har jag hittat den enklaste och roligaste boken i ämnet, nämligen Food Pharmacy, skriven av Lina Nertby Aurell och Mia Clase. Ingen kan tycka att den boken är tråkig. Och ingen kan tycka att den är svår på något sätt. 

Läser du den kommer du att inse vikten av att minska på sockret och öka på med vitaminer och antioxidanter i form av frukt och grönt för att minska inflammationen i kroppen och få ett längre och friskare liv. Plus få tips på hur du ska gå tillväga. Jag känner inte att jag behöver göra någon sammanfattning av boken, utan allt du behöver veta står där och den går fort att läsa. 

Men lite inspirerande axplock kommer i alla fall här: 

"Dagens forskning visar att många sjukdomar kan elimineras "bara" genom kosten."

"Cirka 80 procent av immunförsvaret sitter i tarmen."

"Forskning visar att bakterierna i tjocktarmen inte bara kan påverka en lång rad sjukdomar och andra tillstånd som till exempel diabetes, allergi, astma, MS, autism, hjärtsjukdom och vissa cancerformer, utan också att de kommunicerar med hjärnan och kan styra vår kroppsvikt, personlighet och till och med vårt beteende. Det finns många fler kopplingar mellan tarmen och hjärnan än vad vi tidigare känt till och det finns forskare som till och med har börjat kalla tarmen för "vår andra hjärna"."

"Tarmfloran är en nyckelspelare i bildandet av alla hormoner i kroppen och förser våra organ med viktiga hormonsubstanser."

"Utöver att trycka bort de elaka bakterierna så har de goda bakterierna en mängd andra viktiga uppgifter. Bland annat tätar de tarmväggen och ser till att den inte läcker gifter och skräp ut i blodomloppet och resten av kroppen."

"Mat som tas upp i tunntarmen och höjer blodsockret för snabbt leder till att matsmältningsorgan som levern och bukspottskörteln blir överansträngda när de stressar för att så fort som möjligt ta bort överskottet av sockret i blodet vilket skapar inflammation."

"En väl fungerande tarmflora minskar inflammationen i kroppen, stimulerar det egna immunförsvaret och skyddar mot upprepade infektioner, kroniska sjukdomar och för tidigt åldrande."

"Du har ärvt en uppsättning gener av dina föräldrar som du alltid kommer att dras med, men genom din livsstil kan du påverka om de aktiveras eller inte. Det som är så intressant är att forskarna nyligen har insett att din tarmflora kan vara en av de avgörande faktorerna för om en gen aktiveras eller inte." 

"Kolhydrater från växtriket har inte bara oftast en låg koncentration av kolhydrater utan också ett högt fiberinnehåll, och eftersom kolhydraterna är inkapslade i fibrerna når maten hela vägen ner till grovtarmen där de blir mat till våra goda bakterier."

"När vi kryddar middagen med kummin, persilja, gurkmeja, svartpeppar, oregano, dill, rosmarin och koriander lyfts antioxidantinnehållet i vilken enkel vardagsrätt som helst."

Det finns alltså recept i den här boken också och jag har hittills provat och totalt misslyckats med "knäckebrödet som är värt att vänta på", som blev så smuligt att jag får smula ner det och äta det i filen. Men då ändrade jag lite i receptet... gör alltså inte det! Så jag får väl helt enkelt skylla mig själv.

Det såg fint ut så länge degen låg på plåten. Men gott blev det ändå. Bättre lycka nästa gång!

Som avslutning tycker jag du kan se den här boken som inspirerande grundkunskap i hur du bör äta. Och som Lina och Mia också säger i boken, fokusera på vad du ska tillföra kroppen för härligheter snarare än vad du ska utesluta.

Lina Nertby Aurell och Mia Clase har även en blogg, www.foodpharmacy.se, där du kan titta in och lära dig mer. Dessutom finns det en tillhörande kokbok som heter "Food Pharmacy kokboken". Båda böckerna finns att köpa på t.ex. adlibris.se eller ute i bokhandeln.

Jag såg också att Stig Bengmark, professorn som fungerat som de här båda kvinnornas lärare och guru, själv kom ut med en bok 2018, "Välj hälsa!". Så den får vi förstås se till att hinna med att läsa någon gång framöver.

Källa: Food Pharmacy - Lina Nertby Aurell & Mia Clase

Att behaga

På engelska finns det ett ord för detta: "people pleaser" och på svenska skulle vi väl kunna kalla det för "behagare". Man är helt enkelt en sådan som alltid vill att alla andra alltid ska tycka om en.

Foto: DenTrushtin, Unsplash

Jag uppfostrades till att vara en "pleaser". Det handlade hela tiden mycket om vad alla andra skulle tycka och tänka. Grannarna, faster Saga, mina föräldrars vänner och mina vänners föräldrar och ja, bara folk i allmänhet. "Vad ska folk tycka?" Superviktigt!

Till mammas försvar ska sägas att hon också strängt uppfostrats till att vare en "pleaser". Till att andras åsikter alltid var mycket viktigare än vad hon själv tänkte och ville. Min mamma har för övrigt alltid varit en riktigt bra pleaser utan att på något sätt verka ängslig och angelägen. Hon har liksom bara en fallenhet för det.

Det var lite svårare för mig. Dels för att jag hade en stark inneboende egen vilja, vilket förstås beskrevs som att jag var "fruktansvärt envis", dels för att jag kände att det låg någonting inte helt behagligt i att alltid sätta andras önskningar först, att detta undergrävde min självkänsla. Ja, detta var förstås inte tankar jag hade när jag var fyra år, utan ord på tankarna har jag satt så här i efterhand. 

Så här några decennier senare så ligger det egentligen inte alls i tiden att vara en pleaser och jag tror få människor uppfostrar sina barn på det sättet. Tvärtom ska vi nu alla förverkliga oss själva och våra barn får lära sig att ta mycket plats. Samtidigt tror jag också att en del av oss har behagandet i generna. Och jag har det delvis själv, trots det jag sa nyss om att jag är envis. Vilket jag säkert också är. Men jag får också skuldkänslor när jag känner att jag inte är tillräckligt mycket till lags. Jag är en sådan som springer över övergångsställena för att jag inte vill irritera bilisterna med att behöva stanna, en sådan som inte klagar när jag går på restaurang även om jag är missnöjd för jag vill inte vara till besvär, och i affärerna är jag alltid snabb och effektiv, ständigt angelägen om att vara så lite i vägen som möjligt för både kunder och personal. Lyhörd och duktig. För jag vill verkligen hålla alla glada och på gott humör alltid.

Samtidigt är det förstås helt omöjligt att alltid hålla alla andra nöjda och att få alla att alltid tycka om en. En stor motgång drabbade mig när jag träffade mina svärföräldrar de första gångerna och tvingades inse att de helt enkelt inte gillade mig så särskilt mycket. Inte så att de sa det rent ut, men det märktes ändå ganska väl genom deras beteende och kommentarer och jag kände mig ledsen. Mina tidigare pojkvänners och vänners föräldrar hade ju alltid tyckt om mig. Jag som var så trevlig! Så småningom insåg jag att deras motvilja handlade om något som inte var så enkelt att komma åt, nämligen att jag inte var tillräckligt högt utbildad för att matcha deras son. Då spelade det ingen roll hur jag än ansträngde mig och försökte vara till lags, för jag dög inte riktigt ändå. 

Ett annat exempel var när jag jag som ung jobbade på ett hotell i London och fick höra på omvägar att tjejen som jobbade med PR inte tyckte om mig. Jag kunde inte förstå varför. Jag hade väl inte gjort henne någonting, tvärtom, tyckte jag. Jag jobbade i baren och ibland innan jag skulle gå på mitt kvällsskift satt jag i personalmatsalen och åt middag tillsammans med de andra som var i tjänst just då, ofta inklusive hon. Och vi småpratade medan jag åt av dagens rätt och hon, som alltid tycktes vara på diet, åt någon av sina sallader. Så småningom insåg jag att det var detta som var problemet. Hon retade sig helt enkelt på att jag var smal och kunde (på den tiden alltså) äta vad och precis hur mycket som helst utan att gå upp i vikt, medan hon tyckte att hon alltid fick avstå från de goda grytorna och såserna som serverades där. Och sådana saker är svåra att rå på. Man kan jobba sig blå av ansträngning för att behaga, men när problemet inte riktigt ligger hos en själv, utan snarare i någon annas sätt att värdera, då blir det omöjligt. 

Som yogalärare försöker jag också att få människor nöjda. Och i ärlighetens namn är det säkert delvis därför jag har byggt mig en "skyddad verkstad", det vill säga jag har en egen studio, vilket gör allting enklare, för dit kommer de som tycker om mig och min yoga. Jag slipper utsätta mig för öppna klasser, som jag tidigare gjorde, dit det kommer personer som bara bokar in sig på ett yogapass, och sedan kanske inte tycker om vare sig min yoga eller mig. Och i värsta fall kommer fram efteråt och har synpunkter. Eller som när jag jobbade för ett studieförbund, där alla fyllde i en utvärdering (obs efteråt då, när det redan var försent att göra något åt saken) och man kunde läsa åsikter om att vi hade haft både för stark och för svag belysning i lokalen, att vi fått meditera för mycket och för lite och att musiken varit för hög och för låg. På samma kurs! Och jag kände mig modfälld för att jag inte hade kunnat motsvara allas förväntningar.

Tecken på att du är en pleaser/behagare:

• Du är angelägen att alltid komma överens med alla andra och håller med om allt utan att våga vädra egna åsikter.
• Du känner dig ansvarig för hur andra mår och att alla andra ska må bra.
• Du ber ofta om ursäkt. Ibland bara för säkerhets skull.
• Du har svårt att säga nej och tar därför på dig mer uppgifter än vad du egentligen vill/orkar med.
• Du känner dig illa till mods om någon blir arg på dig eller inte tycker om dig.
• Du kan till och med vara självdestruktiv i ditt beteende bara du lyckas hålla alla andra glada och nöjda.
• Du behöver beröm och erkännande av andra för att känna att du duger.
• Du undviker konflikter och säger aldrig ifrån.

Tydligen är kvinnor oftare pleasers än män, kanske för att vi har starkare förväntningar på oss att vi ska vara mjuka och omhändertagande. Själv inser jag att jag har pleasat mig igenom större delen av mitt äktenskap genom att vara den som jobbar deltid och tar mest hand om barnen, den som vabbar, följer med till tandläkaren och går på utvecklingssamtal, handlar, tvättar och städar. Allt medan min man har fräst på i sin yrkeskarriär, ständigt bortrest på tjänsteresor. Fast jag egentligen hade tänkt mig att vi skulle vara jämställda och dela lika. Men eftersom jag aldrig stod upp för mig själv och protesterade så blev det inte så. Att vara en pleaser kan lätt bli en kvinnofälla och leda till ekonomiskt beroende och dålig pension. Enligt psykologerna handlar det mycket om en brist på självkänsla. 

Så hur bryter man mönstret? Svar: genom att säga nej. Och genom att ta små steg mot att inte alltid vara till lags. För är man en pleaser känns det ofta väldigt obehagligt att sluta med att alltid behaga. Och det är lätt att känna skuldkänslor. Men som med allting annat så blir man bättre när man tränar! Det handlar om att inte bara fortsätta göra som man alltid gjort per automatik. Att bli medveten om problemet gör det också lättare att hejda sig och inse att man har ett val i hur man ska agera. Till exempel går det att säga att man vill tänka på saken, innan man automatiskt säger ja till saker som man inte egentligen vare sig vill eller hinner göra. Och det går också att träna på att våga ha åsikter och bli mera tydlig och bestämd. Att upphöra att vara en ständig pleaser är ett successivt jobb och att inte alltid göra andra till lags innebär inte att man för den skull är otrevlig.

Inom yogan finns "ahimsa", en etisk förhållningsregel som innebär att vi inte ska göra något ont mot någon levande varelse. Jag tror och hoppas att ahimsa kommer att vinna fler och fler anhängare framöver i och med att vi går mot större medvetenhet vad gäller miljö och hälsa. Att världen kommer att bli en bättre, ärligare och mindre egoistisk plats att leva på. Och att yoga kan spela en roll i detta, att få människor att bli lite lugnare och snällare. Samtidigt innebär ahimsa inte att vi för den skull ska glömma bort oss själva. Det finns en stor skillnad på att vara en egoist och att vara en person som har medkänsla med inte bara alla andra utan också med sig själv. 


Källor bl.a.: www.smartare-liv.se, www.psychologytoday.com