Leta i den här bloggen

lördag 17 oktober 2020

Andningsteknik som förebygger Covid-19

Lymfatiska systemet är viktigt för vårt immunförsvar och något av det bästa du kan göra för att förebygga sjukdomar är att hjälpa ditt lymfsystem på traven. Hur? Genom långsamma djupa andetag och genom att röra på dig! Till skillnad från blodomloppet, som har hjärtat som en pump, så har inte lymfsystemet något sådant, utan är helt beroende av att vi andas och rör oss. Yoga till exempel är därför ett väldigt bra sätt att stärka immunförsvaret.

I yogan finns även en andningsteknik som visat sig vara särskilt bra för immunförsvaret, nämligen Brahmari, den "hummande" andningen. Hummande har i studier visat sig kraftigt öka nivån kväveoxid/kvävemonoxid i bihålorna och näsan, så mycket som upp till 15-20 gånger. Kväveoxid är ett ämne som produceras naturligt i kroppen och som reglerar till exempel spänningen i blodkärlens muskulatur och kan minska inflammation i lungorna. Kväveoxid är bakteriedödande och även antiviralt, det vill säga effektivt mot virus och det har i ytterligare studier nu visat sig kunna påverka också det coronavirus som orsakar Covid-19. (Studien har publicerats i tidskriften Redox Biology). 

Så hur gör man? Det är superenkelt! Sätt dig (eller stå) med rak rygg och avslappnade axlar. Andas in långsamt och djupt och andas sedan ut med ett hummande ljud (stängd mun hela tiden) så att det skapas en vibration inuti bröstkorgen. Försök att göra utandningen längre än inandningen. Hummande aktiverar även vagusnerven, som är viktig för vårt välbefinnande. Bäst är om vi kan humma 60-120 gånger per dag, men som alltid, lite är bättre än inget!



Källor bl.a. Göran Boll Yoga, Uppsala Universitet (uu.se) 


måndag 12 oktober 2020

Vara glad när det känns jobbigt

                                            Foto: Unsplash, CDC


Det finns de som har det värre. Det gör det alltid. Och om jag så skulle vara döende så finns det ändå de som har det värre, som också är döende men på ett mycket värre sätt, som dör under tortyr och lemlästning. Inga tankar som man blir direkt upplyft av. Men nu är jag tack och lov inte döende, bara lite smådeppig.

Jag är uppfostrad så, till att vara tacksam och nöjd och tänka på andra som har det mycket värre än jag själv. Mina måltider som liten handlade därför, i uppfostrande syfte, mycket om barnen i Afrika. För där pågick det en svältkatastrof. Och eftersom jag var en sådan där spetig liten tjej som inte ville äta, fick jag ofta höra om dessa stackars svältande barn. De som inget högre önskade än att få ha det så bra som jag och äta husmanskosten som jag satt och ratade. Informationen fyllde sin funktion så tillvida att jag kände mig gruvligt skuldmedveten när jag satt där och rörde runt i min mat. Och jag tyckte sååå synd om de stackars afrikanska barnen. Men åt gjorde jag ändå inte. 

Nu låter det kanske som om jag hade hemska föräldrar, men så var det absolut inte. De gjorde bara sitt allra bästa för att jag inte skulle utvecklas till ett själviskt och ouppfostrat barn. Ren godhet. Och delvis kör de samma stil ännu. Fortfarande om jag till exempel beklagar mig för mamma över det svenska vintervädret så kan det komma kommentarer om Syrien och Lesbos, där de nog har det varmt och skönt... Bara så att jag vet. Det är aldrig jag som har det värst. 

Nej, jag är tacksam. Och ändå finns där en del småsaker som skaver just nu, bland annat tack vare Covid-19. Som att jag blivit arbetslös, inte känner att jag kan röra mig ute helt fritt och att jag ständigt oroar mig för mina nära och kära, för att de antingen är 70-plussare och i riskgruppen, eller bara är ute och åker med kommunala transportmedel eller hänger med kompisar. Livet har helt enkelt blivit lite farligare och mera oförutsägbart känns det som. Även om jag verkligen inte har det värst. Med mat på bordet och tak över huvudet och a-kassa dessutom. Samtidigt är det ändå så - och det gäller förstås inte bara den pågående situationen - att jag aldrig har blivit lyckligare över att tänka på andra som har det sämre. Hur glad blir man av det? Eller av att påminnas om att det minsann kunde vara mycket värre? Finns det något mera ångestskapande än att tänka på allting som skulle kunna hända och bli värre? 

Grejen är nämligen denna, att negativa tankar inte går att göras till positiva så där rakt av. Däremot, genom att tänka på sådant som är positivt, alltså på riktigt och utan att behöva ställas i jämförelse med sådant som är värre, då kan man känna sig lite gladare. Att få släppa Corona-tänket en stund och istället leka med sin hund, att ut och springa en runda i parken när det är soligt och härligt väder, att unna sig att göra yoga direkt på morgonen, dricka gott te och läsa en bok, att ha familjen samlad till en supergod middag på fredagskvällen eller bara det faktum att FN:s matprogram fick fredspriset (och inte Donald Trump) - sådant gör i alla fall mig glad på riktigt. Över huvud taget tycker jag det är en stor hjälp att inte precis alltid hålla på och vara uppdaterad om Covid-19 dygnets alla timmar. För mig blir det lätt för mycket. Och jobbsökandet försöker jag ägna mig åt ett visst antal avsatta timmar i veckan, men sedan släppa oron över hur jag ska försörja mig i framtiden under resten av tiden. För jag mår helt enkelt inte bra av att vara så realistisk att jag hela tiden frotterar mig i verklighetens råhet fullt ut. De ibland så små, men ändå goda, bitarna av vardagen behöver också få uppmärksamhet. 

Så i korthet, det finns sådant som känns bra och det finns sådant som känns mindre bra. Och vad är skönast att tänka på när man vaknar mitt i natten? Att medvetet styra tankarna dit tycker jag inte är något man behöver känna skuld över. Det är helt enkelt en överlevnadsstrategi.


onsdag 18 mars 2020

I coronavirusets kaos


Så har vi plötsligt blivit tvingade att lugna ner oss. För plötsligt är ingenting längre som vanligt. Och vi kan inte hålla vårt vanliga tempo. Inte springa i högsta fart från den ena aktiviteten till den andra, från möte till möte och låta resorna avlösa varandra. Det går inte att planera. För vem vet hur det kommer att vara om en månad, en vecka eller bara imorgon?

Coronaviruset håller verkligen på att förändra allting och på mycket kort tid. Länder stänger sina gränser och sätter medborgarna i karantän. Det hamstras så affärernas hyllor gapar tomma. Världens börser kraschar. Folk blir uppsagda och företag riskerar konkurs. Och i Sverige, som länge hållit en mera avslappnad attityd, jobbar ändå allt fler hemifrån och undviker folksamlingar. Och nu stänger även landets gymnasium- och högskolor. Allt går med svindlande hastighet och verkligheten känns mer och mer som en bisarr dröm.

Mitt i detta kaos får alltså många av oss plötsligt mer tid, nu när vanliga rutiner sätts ur spel. För den som inte ska iväg och jobba någonstans längre sparas restiden in och själva arbetet kan dessutom ibland effektiviseras, ibland får det helt enkelt bantas ner. Själv kan jag sova lite längre om morgnarna för nu är vi fler här hemma som kan turas om med att gå ut med hunden. Och min man, som brukar vara utomlands hela veckorna, är plötsligt hemma och ska ta itu med olika husprojekt på kvällstid. Plötsligt ska vi umgås tre man och en hund här hemma, äta våra måltider ihop och prata med varandra. Så konstigt! 

För första gången på månader har jag alltså tid att skriva ihop ett blogginlägg. Och kanske att någon annan, som också fått mera tid, hinner läsa, vem vet. Mer tid att tänka alltså, mer tid att bry oss om varandra, även på distans. Det känns nu viktigare än någonsin att hålla kontakten med de utflyttade sönerna, som befinner sig i Stockholm och i Barcelona (instängd ensam i en lägenhet). Mer tid till att sova. För den som klarar att sova alltså och inte istället ligger och oroar sig. För oro är ju inte direkt svårt att känna i nuläget. Vad ska hända? Hur ser det ut om bara en vecka? Igår var min yogastudio fortfarande öppen (fastän nästan ingen vågade komma). Idag är den stängd och jag vet inte för hur länge. All min vanliga verksamhet ligger nere just nu och om det blir ett kort stopp på några veckor så går det nog bra. Men blir det ett långt uppehåll så kan det här verkligen bli droppen som får mitt lilla företag på fall. När tillvaron börjar svaja blir det plötsligt enkelt att se hur lätt det är att ta saker för givna. Och hur många, små välfungerande saker jag normalt har i mitt liv och som jag kanske inte värdesätter tillräckligt. Hälsa, inkomster, mat i affärerna, familj och vänner...

Plötsligt gäller mindfulness mer än någonsin. Att ta en dag och en uppgift i taget. Sedan får vi se, det finns helt enkelt inget annat val. Att uppskatta de små glädjeämnena som trots allt fortfarande finns kvar. När jag tar morgonpromenaden med hunden och solen skiner, det är vindstilla, fåglarna kvittrar och jag känner att våren är här. Då är det väldigt lätt att glömma kaos och oro och ändå känna sig lugn och glad. En kopp te och en lässtund. Netflix kan också vara ett bra sätt att för en stund glömma allt tråkigt. Att laga god mat. Ta ett bad. Göra yoga hemma. Att trots allt ha lyxen att få känna sig frisk just nu. 

Förhoppningsvis bidrar den här krisen också till att vi blir mer solidariska med varandra. Att vi delar med oss till dem som behöver, hjälper den som inte kan gå och handla själv, håller kontakten, uppmuntrar varandra. Vi är i detta tillsammans. Det är kanske det som är meningen med det hela. Att vi ska inse det. Att vi är på Jorden tillsammans och att egoism inte har någon plats. 



fredag 13 december 2019

Tre smarta strategier för julstressen

Det lackar mot jul i en väldig fart. Det är knappt man hänger med. För det finns ju så mycket att göra... Så hjälp - hur ska vi hinna allt? Men lugn, det finns tre bra sätt att hantera detta:

1 - Prioritera
Det här är det vanligaste rådet. Tänk efter vad som är viktigt, diskutera med alla inblandade, delegera och hjälps åt. Det låter jätteenkelt, men är ibland något krångligare i verkligheten. Fast jag är själv väldigt mycket för det som är lagom och i balans, så det här är nuförtiden min metod också. Allt behöver inte göras helt enkelt. Och allt behöver inte göras bara av mig. Ofta tar vi på oss mycket mera än vad vi egentligen behöver.

2 - Gör allt
Jo, det går faktiskt och jag har provat den här metoden också. Se bara till att stiga upp riktigt tidigt om morgnarna, så vinner du tid. Fem kan vara en bra tid. Fyra är kanske ännu bättre, då blir det ju ytterligare en timme extra tid. Det jobbigaste är ofta det här med att komma upp ur sängen, men har man väl lyckats med det så är det fantastiskt så mycket man hinner få uträttat de första timmarna på morgonen innan andra ens hinner vakna. Visst, man blir trött och det går inte att hålla på så i evighet. Men ta en liten powernap på eftermiddagen, så får du mer energi till kvällen. Efter tre dagar med supertidig uppstigning kan det vara dags att få sova lite längre nästa morgon. Därefter kan man köra tre tidiga morgnar igen. Vi klarar stress bra, bara vi får återhämtning. Därför är det viktigt att detta med alldeles för få timmars sömn bara är något man gör periodvis och inte alltid. Så unna dig att få ta det riktigt lugnt sedan när allt väl är gjort.

3. Gör inget - eller bara väldigt lite
Radikal omsvängning, men ingenting är faktiskt viktigare än hälsan. Börja med att förklara för omgivningen att du i år prioriterar dig själv och att må bra. Och att du därför komma att ligga väldigt lågt på julfronten. Skriv sedan en lista på allt som "måste" göras före jul. Därefter tar du din kalender och stryker allt! Börja sedan om från början med helt tomma dagar. Där fyller du in det som är absolut nödvändigt, vilket kan vara att gå och arbeta, att handla hem mat och kanske även att laga till den, samt för den som har barn så klart att gå på luciafirande och liknande. En del plikter kommer vi helt enkelt inte undan, men om vi rensar bort allt annat så blir dessa saker mera lustfyllda. Därefter fyller du varje dag i något som hjälper dig att ladda dina batterier, som verkligen ger dig energi och hjälper dig att må bra. Det kan vara träning, promenad, att läsa en stund, ta ett bad, fika med en kompis, gå på massage. Vad helst som just du tycker om och se till att detta verkligen blir av. Efter detta kan du plocka in en eller ett par saker från listan, beroende på hur lång tid de tar i anspråk. Dessa saker sätter du inom parentes. Du gör dem sedan bara i mån av tid. Och du ska se så mycket lugnare och skönare de här decemberdagarna kan bli.

Alla alternativen är egentligen bra. Det enda som inte är bra är när vi fastnar i själva stressen och känner oss överväldigade och hjälplösa. Med en plan, en strategi, blir allting enklare.

torsdag 21 november 2019

Mobillådan

Det här är verkligen värt ett inlägg. För äntligen har vi fått lösningen på hur vi ska klara av det här med stressen kring att alltid vara uppkopplade, inte veta hur vi ska kunna ta en paus och att ständigt känna oss jagade och aldrig kunna stänga av. Och för oss som faktiskt lägger ifrån oss mobilen ibland får vi nu även lösningen på hur vi ska kunna hitta den igen (i våra förmodat stökiga bostäder då och med våra överstressade hjärnor som inte längre klarar av att komma ihåg saker). Och lösningen är: Mobillådan!!! Vi lägger helt enkelt våra mobiler i en låda! Vilket smart geni är det som äntligen har tänkt ut detta? Kan det kanske möjligen vara en fyraåring som satt på golvet och lekte och plötsligt sa: "Om jag lägger mitt lego i den här lådan, då kan Alva lägga sina pussel i den där lådan. Och ni, ni kan lägga era mobiler i den där lådan!" Och någon som hörde detta utbrast: "Jamen visst! Så perfekt! En mobillåda! Detta kan verkligen många människor ha nytta av. Och kanske kan det till och med bli årets julklapp?" Och så har vi därmed även fått lösningen på vad vi ska ge bort till alla dessa människor som redan har allt. För någon mobillåda har de förmodligen ännu inte hunnit skaffa sig. 

Förutom jag då. För jag har faktiskt redan en. Så egentligen var det jag som uppfann mobillådan, bara det att ingen känner till det. Fast min går egentligen under namnet "sladdkorgen". För jag tröttnade på att ha mina sladdar, laddare och högtalare spridda lite överallt omkring. Så jag åkte till IKEA och köpte mig en korg, där numera mina sladdar och även högtalarna som jag använder under yogapassen, får bo. Samt även mobilen när jag inte använder den och den inte ligger på laddning.  
Konceptet var så bra att jag även skaffade en större korg, där mina stickade och virkade sjalar och ponchos fick bo. För de hade också en tendens att ligga kringspridda överallt runt huset och vara svåra att hitta när man som bäst behövde dem. Lådor/boxar/korgar är helt enkelt jättebra att förvara saker i, och det är verkligen på tiden att denna stora hemlighet nu sprids till allmänheten.
Så då vet vi alltså vad vi ska ge varandra i julklapp. Och vi kommer alla att bli mycket mera avslappnade och lyckliga när vi väl får våra mobillådor på plats. Dessutom kan man vara kreativ och göra dem själv. Det blir säkert extra uppskattat med en hemsnickrad låda? I och för sig är jag själv inte så särskilt vass på att snickra, men jag kanske kunde tillverka av skokartong och måla personligt och trevligt. Kanske dekorera med lite pärlor? Eller - man kan ju faktiskt virka en mobillåda...
Jag tror jag ska virka en jättestor, som vi kan ha i yogastudion!

fredag 11 oktober 2019

Ashwagandha - superkraft i vardagen

Jag tittade på en amerikansk internetserie om medicinalväxter (herbalism). Här avhandlades bland annat sömproblem, trötthet, stress, cancer, infektioner och hormonella åkommor (infertilitet, klimakterieproblem etc). Många olika ört- och kryddväxter nämndes och flera olika specialister uttalade sig. Men någonting tycktes alltid finnas med på ett hörn, vilka besvär det än handlade om och vilken specialist som än uttalade sig, nämligen ashwagandha. Denna rot tycks hjälpa mot allt! Så kan detta verkligen vara sant? Och vad är egentligen ashwagandha, för det är väl inte precis någonting man odlar ute i sin egen trädgård?

Ashwagandha (withania somnifera) är en växt, eller snarare buske, som odlas i Asien och som traditionellt används inom bland annat ayurvedisk medicin. Den brukar även kallas för indisk ginseng. Framför allt är det roten som används, men man kan även använda bladen. Och ja, det verkar vara en planta som har krafter utöver det vanliga: antiinflammatorisk, antioxidativ, tumörhämmande, antidepressiv samt balanserar blodsockret och boostar hjärnan. Den sägs även kunna hjälpa mot infertilitet när inga medicinska hinder kan hittas. Ashwagandha är nämligen en så kallad adaptogen. Och adaptogener är växter som skapar balans i systemet (påverkar bland annat ämnesomsättning, signalöverföring, hormonbalans och cellandning) och skyddar oss mot inre och yttre stressfaktorer oavsett vilka och ger oss därmed större livskvalitet. Så vad man än lider av så kan alltså en adaptogen vara till hjälp. Just ashwagandha används främst mot depression och trötthet och har i studier visat sig ha bättre effekt än placebo. Fortsatt forskning pågår på flera områden, bland annat avseende dess positiva effekter på immunförsvaret. Så kanske är detta en av framtidens mediciner? 

Och var får man då tag på detta livselixir? Det visade sig vara enklare än jag trodde faktiskt. Ashwagandha håller på att erövra Sverige och finns att köpa i hälsokostbutiker samt på Internet, där man hittar det på nätapoteken. Så med bara ett klick kommer ashwagandhan direkt hem i brevlådan och utan fraktkostnad dessutom om man väljer rätt leverantör. 

Tre veckor får man sedan ta sina kapslar morgon och kväll för att komma upp i full effekt. Jag är nu inne på min femte vecka, så vad har det gett för resultat? Ja, den stora effekten är att jag både sover djupare och mera effektivt och att jag klarar mig på mindre sömn. Jag vaknar utvilad före väckarklockan! Eftersom jag bland annat testar detta som ett medel mot min vanliga vinterdepression, som brukar börja kännas av nu i oktober, så är detta positiva nyheter. Ett av problemen med vinterdepressionen är nämligen att jag blir så trött. Ofta är jag trött redan när jag vaknar. Däremot vill jag inte påstå att det har någon direkt humörhöjande effekt. För ett annat problem med vinterdepressionerna är ju just nedstämdheten. Jag hade gärna velat att ashwagandhan även gjort mig lite gladare. Men vem vet, det kanske händer på sikt om jag bara har tålamod. Lugnare skulle jag nog däremot hålla med om att att jag känner mig. Att jag inte bryr mig så mycket om småsaker eller blir upprörd. Eventuellt. För detta skulle också kunna vara en effekt av att jag har ökat på min meditationstid. För intressant nog så har ju även regelbunden meditation visat sig kunna ha liknande effekter som ashwagandha. Ibland är det svårt att veta vad som är vad. Men bättre med energi, det skriver jag under på. Och det är ju också fullt möjligt att andra personer reagerar på helt andra sätt. Det är bara att prova! Inga kända biverkningar finns nämligen och det är också ett av kraven för att något ska klassificeras som en adaptogen. 

Källor bl.a.: Remedy: Ancient Medicine for Modern Illness, kurera.se, tidningenhalsa.se, Kostguiden - Anthony Williams




fredag 20 september 2019

Baka gott surdegsbröd

Varför ska man äta surdegsbröd? Jo, för att:

  • det innehåller mjölksyrabakterier och ger en bättre tarmflora
  • det har ett lägre GI och höjer därmed blodsockret långsammare
  • det ger större mättnad
  • det underlättar mineralupptag

Dessutom är det saftigt och gott! Och ytterligare en viktig sak för mig som är känslig mot vete: jag tål det här brödet! Och eftersom jag älskar bröd, så är det verkligen goda nyheter. (Obs att jag inte är glutenallergiker, utan "bara" har en överkänslighet mot vetemjöl.)

Så hur gör man och är det svårt? Nej, inte särskilt. Det är snarare både enkelt och kul, även om det tar några dagar. Men är det inte samtidigt något härligt med att det får göra det? 

Gör så här:

Dag 1: Blanda 1 dl grovt rågmjöl med 1 dl ljummet vatten. Täck över med plastfilm, men låt det vara lite glipor i kanterna så att syre kommer in. Sedan ställer du din surdegsblandning varmt, gärna i köket och bredvid spisen.


Dag 2: Rör om. Degen ska vara fortsatt täckt med plastfilm när du inte rör i den.

Dag 3: Rör om. Vid det här laget bör det ha bildats pysande bubblor i degen och den har börjat lukta lite syrligt.

Dag 4: Tillsätt 5 dl ljummet vatten och 5 dl grovt rågmjöl och rör om. 
Dag 5: Nu är den klar och det ska börja bakas! 

Lägg 15 g jäst (alltså ca 1/4 paket, men jag tror det funkar också helt utan jäst) i en bunke och häll över 2 tsk salt och 1 msk honung. 

Ljumma 5 dl vatten och 1 dl mjölk (alltså totalt 6 dl vätska). Du häller lite av vätskan över jäst-salt-honung och blandar ut. 

Blanda ner 1,5 dl av din surdeg.

Tillsätt resten av vätskan och arbeta ner (med t.ex. en stor träsked) ca 10 dl dinkelmjöl fullkorn. 

Fyll på med vanligt vetemjöl (ca 1-2 dl) tills degen håller ihop, men är fortsatt rätt lös. 

Pudra över vetemjöl och låt jäsa i 1,5 timmar eller lite längre. 

Strö ut vetemjöl på bakbordet. Vill du ha det så "okletigt" som möjligt så kan man ta ett bakplåtspapper och strö vetemjöl över och sedan baka ovanpå. 

Tippa sedan ut degen, strö vetemjöl över, och platta ut den till en stor rektangel. (Du behöver inte knåda.) 

Skär sedan degen i 6-7 cm stora remsor och dela varje remsa i 3-4 bitar. 

Forma varje bit i handen och lägg på en plåt. Det blir två plåtar.

Grädda varje plåt i 240 grader i ca 17 minuter (håll koll eftersom ugnar är olika).

Låt svalna på galler utan att övertäckas, så blir det en fin brödskorpa.


Ät och njut, de här bröden är supergoda!

Frys in de småbröd du inte ska använda, så har du alltid gott bröd till hands i frysen.

Och vad gör vi med resten av surdegen då? Jo, den fryser vi också in! Dela i ca 1,5 dl stora bitar. Jag har hittills bara frusit in i plastpåsar, vilket är en aning kladdigt. Det är förmodligen en bättre idé att istället köpa små burkar i lämplig storlek.

Nästa gång du vill baka tar du ut en av dessa små surdegar på morgonen dagen innan du ska baka och låter den tina i rumstemperatur. När den har tinat tillsätter du 1 msk grovt rågmjöl och 1 msk ljummet vatten och rör runt.

Dagen efter kan du baka igen och då använder du din surdeg precis som förra gången.

När det bara återstår en förpackning i frysen tinar du den och tillsätter istället 5 dl ljummet vatten och 5 dl grovt rågmjöl, så du får en stor deg igen som du dagen efter på nytt kan dela upp i mindre. Och så fortsätter processen...

Lycka till! 

Inspirationskällor: Arla, Annas nya mat

fredag 13 september 2019

Bästa tipsen för att inte bli förkyld

Det känns onekligen lite riskabelt att sitta och säga att man sällan är sjuk. Så det är kanske säkrast att låta bli... För trots allt så drabbas även jag ibland av en och annan förkylning. Men för det mesta så brukar jag lyckas hålla mig ganska frisk. Det kan man väl våga få säga utan att genast behöva drabbas av feber och halsont som straff? Fast - det är faktiskt inte så att det bara händer av sig självt, jag har medvetna strategier. Och det var dessa enkla råd jag tänkte dela med mig av. Följer du dessa så minskar risken att bli sjuk, jag lovar. Alltså, det underlättar att:

Äta mycket frukt, grönt och nötter
Foto Elena Sergienko, Unsplash
Vitaminer, mineraler, antioxidanter, fytonutrienter... Vitamintabletter kan aldrig riktigt ersätta "the real thing", där alla goda ingredienser dessutom samverkar med varandra. Att få in mycket av detta i kosten ökar risken att hålla sig frisk väsentligt.

Sova tillräckligt
Sömn är återhämtning och återuppbyggnad. En uttröttad kropp har mycket lättare att falla offer för virus, men få människor sover idag de 7-8 timmar de behöver. Sömn behöver prioriteras. Och jag försöker verkligen vara disciplinerad när det gäller detta, eftersom även jag med lätthet faller för både iPadens, mobilens och Netflix lockelser sent om kvällarna. För att inte tala om böckerna som alltid ligger i en trave på sängbordet. Men jag behöver verkligen min sömn och det vet jag.

Vara utomhus varje dag
Eftersom jag har hund som måste motioneras får jag per automatik cirka två timmars utomhustid dagligen med honom oavsett väder. Det tar tid och energi. Men det ger också tillbaka. Det var när jag som tonåring började extrajobba med att cykla ut reklam som jag upptäckte vilken skillnad det kan göra att vistas utomhus mera. Förutom mina vanliga cykelturer till och från skolan blev det nu sex till åtta timmar ytterligare ute på cykeln varje vecka. Och plötsligt blev jag inte förkyld eller sjuk längre! Och då handlade det inte ens om att vara utomhus i dagsljus som ju är så hyllat. Utan mycket av tiden tillbringade jag cyklandes i mörker och kyla på kvällstid. Men det fungerade det också. 
Att vistas i naturen är förstås det allra bästa, eftersom den har en bevisat lugnande och läkande effekt på oss människor. 

Tvätta händerna ofta
Framför allt när man har varit iväg någonstans (affärer, jobb, bussar, dagis, bio etc.) och naturligtvis inför varje måltid. Och här pratar vi inte om specialgrejer som antibakteriell handsprit utan bara om vanlig handhygien med tvål och vatten. Enkelt men viktigt.

Undvika att peta sig i näsa, mun och ögon
Svårare sagt än gjort kanske? Men det här är "portar" där virus lätt slinker in, så se till att i alla fall tvätta händerna först.

Inte sova i samma rum som någon som är sjuk
Det här är kanske också lättare sagt än gjort, framför allt om man har småbarn eller är trångbodd. Men delar man säng med en genomförkyld partner är det självklart lättare att man själv blir smittad. För mig är det viktigt att vara frisk för att kunna utföra mitt jobb som yogalärare, så jag är verkligen jätteglad att vi har ett gästrum...

Göra yoga
Så klart! Eftersom det stärker immunförsvaret och det är mycket andningens förtjänst, andning i kombination med rörelse. Även att vi genom yogan lär oss att slappna av är viktigt för att vi ska kunna hålla oss friska. Stress över huvud taget sliter hårt på oss och vårt immunförsvar. Sedan är det tyvärr inte så att yoga en gång i veckan per automatik håller alla sjukdomar och besvär borta. Men en liten yogados varje dag har ofta effekt. Yoga är som medicin, det behövs regelbundet. 15 minuters yoga varje dag är därför egentligen effektivare än 1,5 timmes yoga en gång i veckan, även om det kanske upplevs som roligare att gå på det där långa passet än att göra yoga själv en stund dagligen.

Det finns alltså en del vi aktivt kan göra för att öka oddsen att hålla oss friskare. Med hopp om en skön höst och vinter!

onsdag 28 augusti 2019

Göra lite räcker långt

Foto: Atharva Tulsi, Unsplash
Jag hade en yogaelev som anmälde sig till terminsstarten, blev sjuk de två första gångerna och sedan hörde av sig till mig och ville hoppa av kursen för nu var det "ingen idé" längre. Nu måste hon vänta ända till nästa termin för att börja igen. Jag försökte förklara att det var fler som tyvärr blivit sjuka (eftersom det var i januari och både förkylningar, magsjuka och influensa gick), och att det visst var idé att fortsätta. Men det tyckte inte hon, hon måste vänta till hösten för att kunna börja på yoga igen. Så hon hoppade av.

De flesta är kanske inte riktigt så här drastiska. Men ganska vanligt är det ändå att se saker i svart eller vitt och att ge upp eller inte ens försöka ifall inte förhållandena är de absolut rätta. Vilket de har en tendens att ofta inte vara. Det här är livet nämligen och det är inte så perfekt. Vi får navigera oss igenom det ändå och göra så gott vi kan. Och ofta blir det ändå så mycket bättre - och framför allt så känns det så mycket bättre - om man gör lite än ingenting alls.

Så nu är det terminsstart igen. Träningspassen är fullbokade och många ligger i startgroparna för ett nytt och sundare liv. Här ska det hårdtränas tre gånger i veckan! Och det är ju härligt med all denna energi och beslutsamhet. Om fem veckor kommer det att se lite annorlunda ut. Då kommer förkylningarna, jobbet tar för mycket tid, vi kanske drar på oss någon skada eller helt enkelt känner oss för trötta. Vad gör vi då? Ger upp?

Det här allt-eller-inget-tänket dyker även upp i andra sammanhang. Kan jag inte gå alla gångerna på bokcirkeln så är det ju ingen idé. Hinner jag inte tvätta alla fönster i huset på en gång, både insida och utsida, då får det vara tills jag får den tiden (om jag någonsin får den...). Har jag tänkt meditera varje dag i 30 minuter och jag sedan vissa dagar inte hinner mer än 10  minuter, då lägger jag av, för då får det här med meditation inte plats i mitt liv. Och har jag tänkt träna hunden till att lära sig 10 olika tricks på hundkursen och jag bara lyckas med 5, då är vi helt misslyckade både hunden och jag. Då får han bli hur ouppfostrad som helst eller får någon annan träna honom istället.

Men jag lovar att om man putsar bara några fönster och kanske bara på utsidan, så ser det ändå väldigt mycket bättre ut just där. Och så kan man ta de andra lite i taget. Och har man bestämt sig för att meditera eller promenera varje dag och gör det aldrig så lite, så känns detta betydligt bättre än att inte göra det alls. Lite räcker faktiskt ofta ganska långt! Framför allt när vi berömmer oss själva för det vi gör istället för att haka fast i det där som inte blev gjort. Mina dagliga att-göra-listor är nästan alltid längre än vad jag hinner med. Men jag har lärt mig att om jag koncentrerar mig på det som jag faktiskt har gjort, så blir det ändå en hel del och det känns bra. Och det som jag inte har gjort idag, det kan jag oftast ta itu med imorgon. Eller någon annan dag.

Och har man bestämt sig för att skaffa sig bättre kondition, hur får man det bäst ifall man märker att man inte hinner ut och träna så ofta som det var tänkt? Genom att ändå ut och träna lite grand, kanske kortare pass eller mindre ofta? Eller genom att låta bli helt? Små duttar av det som man har föresatt sig kan istället leda ganska långt på lite sikt. Det är på det sättet många böcker blir skrivna, somliga hus blir renoverade, tröjor stickade och trädgårdar anlagda. Man jobbar på det helt enkelt, även om det ibland blir mindre än vad som var planerat, och även om det kommer motgångar. 

Jag började sticka en kofta. En fin turkosblå kofta. Jag skulle sticka varje gång jag satt framför tv:n var tanken. Men det var svårt att sticka och förstå den invecklade beskrivningen. Jag var inte så duktig som jag trodde och tv:n distraherade mig ibland så det blev fel. Så redan från början ville jag ge upp. Min mamma är duktig på att sticka, så hon kunde få sticka klart den här skiten, tänkte jag. För jag kan ju inte! Men på något sätt så fortsatte jag ändå, och med mammas hjälp. Lite i taget. Den där bilden av mig själv som en som stickar så snabbt och duktigt och klarar av att begripa sig på stickbeskrivningar, lyckades jag ju verkligen inte leva upp till. Men lite i taget så gick det och två (!) år senare så var koftan färdig. Och den blev rätt bra. 

Så en liten bit i taget kan faktiskt bli till en kofta. Precis som lite i taget kan ge hyfsad kondition. Och lite yoga då och då kan ge en smidigare kropp och en lugnare själ. Tio minuter yoga då och då med hjälp av appar och youtube kan faktiskt vara ett fantastiskt bra sätt för den som annars inte hinner. Sedan finns det självklart även saker som vi inte vill eller bör göra, allting behöver inte göras av alla. Men det som vi vill är det oftast bättre att sätta igång med, även om vi märker att vi får sänka ambitionerna en aning. Lite räcker långt!
Titta vilken fin kofta, som bara tog två år att göra


tisdag 4 juni 2019

Övning för levern

Hur ofta tänker du på din lever? Kanske inte så ofta? Här kommer en enkel övning som aktiverar lymfsystemet och hjälper levern att må bra och bättre kunna utföra sitt jobb.

Levern, kroppens största körtel, är placerad till höger i övre delen av bukhålan och hjälper oss att ta hand om skadliga ämnen. Andra av leverns funktioner är att lagra vitaminer och socker och att tillverka galla. Mindre bra för levern är alkohol, skräpmat, främst dåliga fetter och för mycket socker. Och precis som att resten av kroppen mår bra av att vi rör på oss, så gör levern också det.

Den här enkla övningen kommer från Anthony Williams, föreläsare och författare till bland annat Medial läkning: kostguiden. Men det är också en övning vi ofta gör i yogan (jag använder den framför allt ofta i mina klasser i avslappningsyoga), även om vi där kanske nöjer oss med att göra den en gång per sida. 
Ligg på rygg och böj upp ena benet mot bröstkorgen och håll kvar i 30 sekunder. Sträck ut benet i 30 sekunder. Byt till det andra benet och böj in det mot bröstkorgen under 30 sekunder. Sträck ut benet 30 sekunder. Upprepa tre gånger med varje ben.

Ett tips är att göra detta som en meditation. Istället för att titta på klockan och ta tiden, räknar du långsamt till 30 under varje moment. Därefter ligger du kvar i minst två minuter med händerna på magen, mot levern, andas lugnt och skickar kärleksfulla tankar till din lever. 

Ett bra sätt att avsluta dagen eller kanske bara för en paus. Att ligga ner en stund, göra mjuka, enkla rörelser och andas lugnt ger ny energi inte bara till levern utan till hela kroppen!


Källor bl.a. Anthony Williams - You Can Heal Your Life Summit, Hay House, maj 2019