Jag är yogalärare och hälsoutvecklare. Jag är även före detta marknadsassistent, produktinformatör, översättare och internationell sekreterare. Man kan säga att jag har många strängar på min lyra. Jag är även högkänslig.
Jag tänkte skriva en liten rad om detta igen. Varför? Dels för att sprida information, eftersom det här är något som inte är så välkänt, åtminstone inte bland alla som inte själva är högkänsliga. Och dels för att du som känner igen dig i det här ska känna att du inte är så ensam. Vilket vi som är högkänsliga ofta upplever det som att vi är.
Högkänslighet är ingen diagnos, utan det är ett personlighetsdrag. Vi är 15-20% av befolkningen som har det här draget. Det finns alltså en hel del av oss. Om vi t.ex. bildat ett politiskt parti så skulle vi ha kunnat få ganska stor makt och förmåga att påverka. Men samtidigt är vi ju i minoritet, vilket ofta innebär att det är många som inte förstår oss, och framför allt många som inte ens vet att högkänslighet existerar.
Så klart kan man ha det här draget mer eller mindre. Det är ju en glidande skala. Om man vill testa sig så finns det gratis tester att göra på Internet. (Jag lägger en länk här nedan till en youtubevideo, som har gjorts av SFH = Sveriges Förening för Högkänsliga - för jo, det finns en sådan!) Det handlar i princip bara om att svara på ett antal frågor. Jag har gjort flera av dessa tester och får alltid samma resultat: 99-100% högkänslighet. Jag tillhör alltså toppeliten av högkänsliga kan man lugnt säga. Samtidigt har jag under större delen av mitt liv försökt att tona ner och även dölja det här draget hos mig själv och det beror helt enkelt på att jag har upplevt det som om det är något fel på mig eller åtminstone att jag är väldigt annorlunda. Och det här har jag inte så gärna velat lysa med utåt. Jag har velat vara "normal".
Den amerikanska psykoterapeuten Elaine Aron myntade begreppet högkänslig och det har forskats på högkänslighet sedan 90-talet. På engelska pratar man ofta om HSP = Highly Sensitive Person. Men den här forskningen har oftast inte fått några större rubriker. Förmodligen för att de flesta människor inte har det här draget och det har inte upplevts som något särskilt intressant. Vi som är högkänsliga är oftast vänliga och fredliga människor som inte stör någon annan, så vem behöver bry sig?
Så vad innebär då högkänslighet? Jo, vi som har det här draget föds med ett nervsystem som är extra känsligt och reaktivt. Det har till och med kunnat påvisas att vi har en hjärna som fungerar lite annorlunda. Till exempel har vi fler spegelneuroner än andra, vilket leder till att vi har mera empati med andra människor. Vi är över huvud taget extra mottagliga för vår miljö, vi lägger märke till mer än andra och vi bearbetar saker på en djupare nivå. Ibland har vi svårt att hinna filtrera allt som vi tar in och vi blir därför lätt överstimulerade och uttröttade. Det tar mer tid och energi för oss att att kunna smälta och bearbeta alla dessa intryck.
Det finns en del väldigt positiva sidor med högkänslighet och det är att vi är just empatiska, medkännande och omtänksamma, men också intuitiva, kreativa, begåvade och djupsinniga med ett rikt inre liv och bra på associativt tänkande.
Observera att man då inte behöver vara högkänslig för att vara begåvad. De finns många andra som är begåvade också, till exempel många psykopater... som befinner sig i helt andra änden på empatiskalan.
Vi har också en estetisk känslighet som innebär att vi njuter mer av sådant som är vackert såsom konst, musik, natur och annat. Och det här har jag känt av ända sedan jag var liten, en enorm hänförelse över sådant som är vackert. Och jag märkte tidigt att jag hade extra lätt för att både bli berörd och rörd, något som jag också ofta har skämts över och sett som en svaghet.
Den här låga sensoriska tröskeln som vi har innebär också en del som är mindre bra för oss. Vi har oftast en låg stresströskel och upptäcker lätt sådant som är negativt. Vi har också lätt både att påverkas, stimuleras och att bli oroade.
Och när vi når en punkt där vi blir överstimulerade av allt för många intryck eller för mycket krav för den delen, kan vi hamna i ett tillstånd där vi bara vill bort. Vi kan då reagera kraftfullt med t.ex. sammanbrott eller aggressivitet till vår omgivnings stora förvåning, eftersom vi ju annars oftast upplevs som snälla och vänliga. Vilket vi ju också är!
På grund av att vi tar in så mycket har vi också ofta svårt att fatta snabba beslut. För oss handlar det om att så mycket måste vägas in i beslutet att det gör oss tveksamma och vi behöver mycket tid för att känna att våra beslut är grundade och genomtänkta. Och det här kan ju också irritera omgivningen, vilket jag själv har märkt av många gånger.
Vi påverkas också mera av vår barndom än andra. Har vi haft en bra barndom blir vi ofta harmoniska och framgångsrika som vuxna. Men har vi haft en barndom där vi istället har blivit mycket missförstådda och kanske fått höra att det är fel på oss och att vi inte duger, kan vi istället lida av låg självkänsla och hamna bland dem som blir sjuka av stress och utmattning.
Vi är överrepresenterade bland de mest framgångsrika, högst presterande och mest uppskattade. Men vi är också överrepresenterade bland dem som är mest sjuka i stressrelaterade sjukdomar och även bland dem som är mest självkritiska och mest lättsårade. Vi är inte så hårdhudade helt enkelt.
Högkänslighet finns även hos djuren och med ungefär samma procentandel. Detta är väldigt intressant, för det gäller inte bara stora däggdjur, vilket kanske är lite lättare att tänka sig, utan även mindre djur. Till och med hos insekter kan man se det här draget, förmodligen för att det behövs. Alla våra olikheter behövs och eftersom vi är flockdjur behövs det vissa individer som är mera uppmärksamma, som märker när någon inte mår riktigt bra och som observerar när faror närmar sig.
När jag växte upp var det absolut ingen i min omgivning som visste något om det här draget. Och jag fick ofta höra att jag var överdramatisk, överkänslig och överreagerade. Allting med mig var över! Och detta var förstås ingenting bra. Så jag kände tidigt att jag var annorlunda och att det var fel på mig. Och redan tidigt kände jag även att det här "felet" var något hos mig som jag borde försöka dölja. Här gällde det att vara hårdhudad och tuff, så som mina föräldrar - och även alla andra tydligen - ville att jag skulle vara. Och som jag så klart ändå inte lyckades vara. Man är den man är och det går inte att spela teater precis alltid. Samtidigt har jag också alltid känt att jag har många bra sidor och talanger, att det är mycket som är positivt med mig. Men min personlighet, den borde jag helst ändra på.
Jag har känner också ofta av energier från människor i min omgivning. Jag vet för det mesta när folk ljuger och ibland vet jag också på ett ungefär vad som kan ligga bakom osanningar. Oftast vet jag förstås inte detta bokstavligt, jag får bara en känsla och aning. Jag brukar känna på mig när människor inte mår bra och också när de är ute efter att sko sig på andras bekostnad. Jag vet helt enkelt ofta saker som jag inte kan veta. Allt sådant här låter väldigt flummigt för den som inte själv är högkänslig. Samtidigt är de här energierna jag känner av bara ett sätt att beskriva det. För vad det antagligen handlar om är att jag (och andra som är som jag) blixtsnabbt läser av såväl gester som ansiktsdrag och tonfall - oftast utan att vi ens är medvetna om det och våra hjärnor tolkar det. Ibland är detta mera information än åtminstone jag vill ha. Det blir jobbigt att både ta in för mycket och att veta för mycket.
Och ofta får man då höra att man inbillar sig saker. För den som inte själv är lika duktig på att snabbt läsa av människor och situationer fattar förstås inte. Fast jag vet ju att jag oftast har rätt om andra människor. Och detta kan också vara jobbigt, när andra upptäcker att jag “vet” saker om dem och uppfattar det som obehagligt. Och det är en annan anledning till att jag inte har velat skylta med den här förmågan/talangen (som det ju faktiskt också är...). Ska jag vara ärlig så hade jag, om jag fått välja, valt att inte vara högkänslig för det hade helt enkelt känts så mycket enklare.
Under livets gång har jag ofta hamnat i situationer där det har blivit “för mycket”. Det har bland annat handlat om:
- Arbetssituationer.
- Människor och relationer, framför allt människor som suger energi från en eller som vill ändra på en.
- Modern teknologi, som ofta, ofta är alldeles för mycket för mig, men som det ändå är nödvändigt att förhålla sig till i vår tid. Det handlar om dataprogram och appar som ständigt ska uppdateras, passwords och koder, teknologi som hänger sig och trögar sig... och inte minst handlar det om sociala medier, där jag som företagare känner att jag måste hänga med och vara aktiv, trots att det oftast känns som alldeles för mycket brus och jag blir enormt trött av alla intryck och allas åsikter om allting.
- Pandemin blev också till slut alldeles för mycket för mig. All oro och även att den ledde till en del drastiska och negativa förändringar i mitt liv bidrog till att jag drabbades av en djup depression.
Inte alla, men cirka 70% av oss som är högkänsliga är även introverta. Att vara introvert eller extrovert handlar om hur man tankar energier. Vi som är introverta kan tycka det är trevligt att umgås med andra, men det tar energi. Och för att ladda våra batterier behöver vi egentid. Vi är bra på att sysselsätta oss själva med egna projekt. Du som också är introvert vet precis vad jag talar om! Du som är extrovert tankar istället energi när du umgås med andra och du blir lätt uttråkad och rastlös när du är ensam och vill att det ska "hända saker".
Vi lever numera, sedan årtionden tillbaka, i en värld där det extroverta betraktas som idealet. Vi ska vara ständigt uppdaterade, aktiva, sociala och högpresterande. Som introvert och högkänslig blir det då lätt att få en känsla av att vara "fel". Samtidigt tycker jag nu ändå att vi börjar se en trendförändring, där vi mer och mer ändå börjar bejaka det lite lugnare. Intresset för till exempel mindfulness, yinyoga och meditation växer. Kanske blev det till slut för mycket med allt det extroverta för alla alltid? Och som sagt, vi som är högkänsliga, vi finns och har alltid funnits i alla samhällen - för att även vi behövs.
Boktips:
Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin
Sensitive av Jenn Granneman och André Sólo
SFH: Vad är högkänslighet:
https://www.youtube.com/watch?v=QxVqwFZBSvY
