Jag vet inte ens vem A.G. är, men tycker om citatet som jag hittade på Instagram. Jag gissar att man i och för sig kan tolka det på olika sätt, men för mig handlar det om våra val och att man inte kan göra allting. Visst, många får höra under uppväxten att de kan bli allt de vill, att allting är möjligt. Det är positivt och uppmuntrande, men ändå inte helt sant. För det finns ju saker som vi helt enkelt inte har talang för och hur mycket vi än tränar (för bättre kan man ju trots allt alltid bli) så når vi aldrig särskilt långt inom just det området. Och det finns saker som känns fel därför att de inte passar för vår personlighet och som vi kanske inte ens är tillräckligt intresserade av. Det finns med andra ord saker som passar oss bättre eller sämre.
Sedan har vi även andras förväntningar på oss. Och dessa stämmer inte alltid med vad vi själva vill och känner är rätt. Då är det skönt att tänka att "vissa saker är helt enkelt inte menade för mig". Det kan även vara skönt att få förklara detta, att jag måste få gå min väg och göra det som jag tycker känns rätt. Och det är inte heller min uppgift här på jorden att vara alla till lags och tillfredsställa alla andras behov. Jag gör det jag kan inom ramarna för vad som stämmer med min egen uppfattning. Vi känner oss själva bäst. Det är därför coachning handlar om att ställa frågor och få den coachade personen att själv fundera ut sina sanningar och sina lösningar. Men det kan vara lätt att glömma när omgivningen trycker på med sina idéer om vad vi borde göra och hur vi borde vara.
En annan aspekt är även tiden och att vi helt enkelt inte hinner allting även om vi skulle vilja. Det kan kännas som om vi inte bara uppmuntras till, utan nästan som om det krävs av oss, att vi ska ha och göra allt. Vara den som satsar på jobbet och ständigt förkovrar sig, samtidigt är den perfekta mamman/pappan, den kärleksfulla och stödjande partnern och som ändå hinner träna, vara vacker och ha ett stort umgänge. Men saker tar tid. Och det är därför prioritering blir avgörande. Vad är viktigast? Satsa på det och strunta i det andra.
Nej, det är bra som sagt att lära sig tycka om ljudet av de egna fotstegen när de vandrar iväg bort från sådant som känns fel, skavigt och inte menat för oss. För längst inne vet vi alla vad som är vår sanning och hur vi borde organisera våra liv för att må så bra som möjligt, vad det är som bör väljas bort och vad vi bör hålla fast vid. Utan dåligt samvete!
