Leta i den här bloggen

lördag 4 maj 2019

Utmattad av sociala medier

Så vi har fått ett nytt syndrom: Social Media Fatigue. Vilket innebär att vi tröttnar på, eller ännu värre att vi känner oss utmattade av, sociala medier. Att det blir för mycket med alla konton som ska skötas och ständigt uppdateras och alla vänner och följare som det ska kommuniceras med, all information som ska matas in i hjärnan om allt och alla. Det blir till slut jobbigt att både hinna och orka med detta 24-timmar-om-dygnet-engagemang. 
Mitt perfekta liv på Instagram

Jag läste någons beskrivning av Facebook som "Tävlingen om vem som har det bästa livet". Det beror förstås lite på vem man är vän med eller följer. Men det behöver väl inte sägas att många konton svämmar över av lyckliga stunder och perfekta allting: hem, barn, partners, semestrar, måltider, outfits etc. etc. etc. Instagram är ungefär likadant eller kanske ännu värre. Det handlar ganska mycket om att visa upp en fasad och om att jämföra och jämföras. Eller inte? För Facebook är väl också stället där man kommunicerar och hänger i olika grupper och diskuterar viktiga saker? Och det är bra med många vänner och kontakter.
Men kan man bli beroende av sociala medier? Och utmattad? Det är väl ändå självvalt? Tja, tydligen får vi ju en dopaminkick varje gång vi går in på någon av våra appar eller sidor och ser att vi har fått likes. Och beroende på vem man är och vilka gener man har, så ja, här kan skapas ett beroende. 

"Den här typen av sociala media-appar är väldigt optimerade för att trigga hjärnans kortsiktiga belöningssystem. Det tar helt över vår uppmärksamhet, vår hjärna är designad för att hellre tänka kortsiktigt än långsiktigt när det gäller belöningar. Som när vi till exempel hellre väljer godis än mat."

"Samtidigt bygger den här typen av appar på behovet av utbyte av social information, vilket särskiljer människan som varelse. Vi vill hela tiden veta vad som händer i vår grupp."

Ovanstående citat kommer från Hoa Ly, psykolog och språkrör för "Time well spent Sweden", en svensk systerorganisation till en världsomspännande rörelse som fokuserar på hur vi ska kunna ta tillbaka makten över mobilen. Men behövs det organisationer för att vi ska kunna klara av att hantera detta? 

FOMO (Fear Of Missing Out) kallas begreppet som handlar om att vi är rädda för att missa något. Och detta då i kombination med att vi gärna vill ha små belöningar som ett konstant flöde, gör att vi låter oss styras av våra skärmar och alltså till slut kan bli utmattade. Så då behövs det kanske nätverk och organisationer där man kan gå med för att stärka varandra... 

Följ gärna länken här nedan och titta på Time well spent Swedens korta introduktionsvideo "Varför är det så svårt att sluta scrolla", som behandlar ämnet och bland annat tar upp att Facebook erkänner att de medvetet har utnyttjat sårbarheten i människans psykologi för att stjäla så mycket av vår tid och uppmärksamhet som möjligt, och att den främsta konkurrenten till Netflix är vårt behov av sömn: 

https://www.timewellspentsweden.com

Vad Time well spent vill uppnå är alltså att den tid vi lägger på våra skärmar är kvalitetstid som vi själva styr över, istället för att vi styrs som marionetter av Facebook, Instagram, Twitter, Netflix, Snapchat och What'sapp.

Men förutom all tid som vi lägger på sociala medier - finns det fler nackdelar? Ja, förmodligen:
  • De flesta exponerar sitt privatliv (vilket kan slå tillbaka senare)
  • Det stjäl inte bara tid utan uppmärksamhet från viktigare saker och vad som händer omkring oss (vid en bussolycka i Skåne nyligen kunde t.ex. ingen av samtliga 20-talet passagerare i bussen ge ett vittnesmål till händelsen på grund av att de alla höll på med sina mobiler och ingen såg något)
  • Vi utsätts för en otrolig massa reklam som påverkar oss mycket mera än vi tror
  • Det blir som ett filter mellan oss själva och verkligheten. 
  • Det tar energi (och det är förmodligen bland annat detta som leder till känslan av utmattning)

Ställ dig frågan: Varför är det viktigt? För det kan det ju vara av olika anledningar:
  • Rädsla att missa något viktigt som händer eller sägs
  • Rädsla att tappa vänner, följare, likes 
  • Det ger en känsla av att ha kontroll
  • Det ger en känsla av välbefinnande eller kanske rentav en kick
  • Det är roligt
  • Det är ett viktigt sätt att hålla kontakten och att nätverka
Ställ dig sedan följdfrågan: Och varför är det i sin tur viktigt? Varför är det till exempel så viktigt att inte missa något? Varför måste man alltid ha kontroll? 

Jag slutade själv tvärt med Twitter efter att jag under en period för rätt många år sedan tyckte att det började ta för mycket av min tid. Jag var inte så aktiv själv, men fastnade i allt som andra spottade ur sig och framför allt i länkar som jag följde och som ledde mig till artiklar, trots att jag egentligen blir ganska trött av att läsa artiklar på nätet och hellre läser böcker. Och plötsligt fanns det ingen tid för mig att läsa böcker längre. Varför? För att lästiden gick åt till Twitter, ofta direkt på morgonen, så att hela dagen sedan kom i otakt. Och efter att flera dagar i rad har läst följande, twittrat av en amerikansk kvinna jag följde: "Oops, just spent my morning scrolling through the tweets, have to restart my day. Wroom wrooom!!" så tänkte jag: Dumma människa. Sitta och skriva detta dag efter dag! Varför följer jag henne? Och varför gör jag själv exakt samma sak... Så jag slutade och fick plötsligt mycket mera tid. Mina morgnar blev så mycket skönare och effektivare. Men - jag tappade så klart kollen över allt som hände på Twitter.

Vilket inte hindrade att jag några år senare satt fast med Instagram, cirka en timme varje morgon och en timme varje kväll precis innan jag skulle somna. Vilket bland annat ledde till att jag fick för lite sömn. Samt till att jag satt och beklagade mig inför familjen över att jag hade så litet tid, att jag till exempel inte hann lära mig den nya versionen av min hemsida. "Nej, men Instagram hinner du med!" sa de. Och jag insåg att de hade rätt. För att lära sig nya versioner av hemsidesprogrammet = tråkigt. Och att sitta och redigera foton på Instagram och bara slöscrolla genom en massa fina bilder = roligt, eller åtminstone inte så tankekrävande. Så då drog jag ner på Instagramtiden. Och fick genast färre följare. Men det kanske jag kan leva med.  

Så sociala medier är kul. Till en viss gräns. Pratar vi om att det börjar kännas som krav, att det äter upp all vår tid och styr våra liv tills vi börjar få utmattningssymptom, då är det dags att sakta ner. Och för den som är beroende av att ha 700 Facebookvänner och få hundratals likes varje dag, så är det kanske inte så dumt att ta en paus, om inte annat så bara för att bevisa för sig själv att det går. Det är trots allt inte alkohol eller heroin. Och det går att meddela alla att nu börjar det bli för mycket, nu tar jag timeout ett tag. Folk fattar.

Men Social Media Fatigue beskrivs även som att vi börjar tröttna och blir mindre engagerade. Att vi scrollar och scrollar, men inte längre orkar bry oss. Vi orkar inte läsa längre inlägg eller följa länkar. Allt känns bara som en lavin av händelser och information och vi scrollar, scrollar... men har drabbats av någon slags immunitet till och med mot utrop och rubriker som handlar om krig, våld och misshandel. Vi bemöter Miljö-Greta med en gäspning och orkar inte bry oss om vad de olika partierna står för inför EU-valet. Allting är så mycket. Och ändå så likadant hela tiden. Vi är så vana. Måste vi bry oss? Och detta är väl nästan värre, om sociala medier till slut förvandlar oss till mindre empatiska och medkännande och mera passiva varianter av oss själva? 

Vad gör skärmarna med oss? Kanske kan Anders Hansens "Skärmhjärnan", som jag just ska börja läsa, ge mig svaret. Jag återkommer ifall jag får veta mer. För ämnet fascinerar. 

Och samtidigt kan vi så klart göra en hel del själva. Som att bara återta kontrollen och skapa oss några regler. Som vi ju ändå gör för så mycket annat i livet för att få det att fungera smidigare. Det är inte så svårt att stänga av pushups och själv bestämma när och hur man vill interagera på nätet. Hur mycket tid av din dag vill du lägga på sociala medier? När vill du avsätta den tiden? Och vem vill du följa eller vara vän med egentligen? Vem är värd din tid? Bara som ett litet tips ifall du börjar tröttna på inlägg som "Ooops, just spent two hours on social media, have to restart everything, wroooom, wroooom!".


Källor bl.a.: www.va.se, www.timewellspentsweden.com