Livsenergi

Inom yogan kallar vi den för prana (vilket är sanskrit), inom tai-chi och qigong kallas den chi eller qi. Men vi kan också kalla den för livsenergi, energin som finns i allting levande och också runt omkring oss. Jag brukar säga till mina yogaelever att vi får i oss prana genom luften vi andas, genom solljuset och genom mat och vatten. Genom att göra asanas (yogapositionerna) och pranyayama (andningen) löser vi blockeringar så att pranan/livsenergin kan flöda bättre. 

I boken Nya självläkande människan skriver Sanna Ehdin Anandala också om livsenergin och beskriver det så här: "Har man hög energi så går allt lätt och enkelt, men när energin är låg blir det trögt och motigt." Jag tycker det är en enkel och bra beskrivning som vi alla kan känna igen oss i.

Vår totala livsenergi påverkas av vår livsstil. Fyller vi på med livsenergi får vi längre och friskare liv. Vissa faktorer är gemensamma för oss alla, medan andra är individuella. Och ovanstående om mat, dryck, solljus och anding är såklart inte den fullständiga sanningen. Ytterligare något som påverkar vår energi väldigt mycket är nämligen våra tankar. Man kan säga att tankar är energi. Och samtal som förs är också laddade med energi. Fundera till exempel på hur du känner dig efter att ha haft ett negativt och deprimerande samtal med någon jämfört med ett trevligt samtal med en positiv och glad samtalsparter.

Vanliga saker som sänker livsenergin är 

• för lite sömn 
• för mycket arbete 
• rädsla och otrygghet 
• droger och alkohol 
• sjukdomar 
• för mycket stillasittande
• skräpmat (tomma kalorier, för mycket kolhydrater, salt, socker och vitt mjöl)
• att andas in förorenad, syrefattig eller instängd luft, andas på fel sätt med bara bröstkorgen eller andas med munnen istället för näsan
• för många simultana intryck
• destruktiva relationer
• situationer av förvirring, desperation, vanmakt och hopplöshet
• bli mobbad eller utstött, en känsla av att inte vara behövd
• sakna en djupare mening med livet
• gå igenom en stor personlig förlust. 

Att till exempel oroa sig dagligen tar mycket kraft och energi. Viktigt är också att vi inte kör över oss själva och våra innersta värderingar i våra ansträngningar att passa in eller vara andra till lags. Detta har i studier visat sig vara väldigt destruktivt för hälsan.

Brist på livsenergi får oss att stagnera. Att fungera med för lite energi är som att köra bilen med fel sorts bensin. Sanna Ehdin skriver bland annat "Energibrist är den moderna tidens farsot, då en låg energinivå ligger bakom en mängd dysfunktioner, från olika psykiska och fysiska obehag till sjukdomar.".

När du istället tillför energi stöds kroppens naturliga friskprocesser och du vänder en negativ trend. Saker som tillför energi är t.ex. 

• att vistas i naturen 
• solsken
• att sova tillräckligt mycket
• näringsrik mat
• yoga, chi gong, meditation eller liknande.
• motion (men det gäller att ha en balans eftersom motion i extrema mängder istället kan få motsatt effekt) 
• skratt och glädje
• goda relationer
• att arbeta med något man är intresserad av, uppleva "flow"
• att känna sig behövd

Sedan har vi alla en del andra saker som både dränerar oss och fyller på med energi, saker som är specifika för just oss. Det är därför det är bra att fundera över sig själv och sin egen situation. Vad gäller för just mig?

Vi åldras långsammare när vi har bättre energi, vi håller oss friskare och har över huvud taget ett roligare och bättre liv. Sanna Ehdin skriver vidare "Skolmedicinen ser fortfarande kroppen som en synlig och mekanisk struktur i form av nervsystemet, blodomloppet, cellerna och så vidare, vilken enbart drivs av biokemiska och elektriska processer. Men när vi ignorerar energin utelämnas 99 procent av verkligheten. Därför behövs dessa nya energimodeller för att förstå och förklara hur kroppen fungerar. Vi människor består av både materia och energi och båda spelar roll för vår hälsa och utveckling."

Så var rädd om din livsenergi. Fyll på varje dag! Framför allt om vardagen känns grå och tung är det viktigt att hitta och prioritera energikällorna.  



Källa bl.a. Nya självläkande människan - Sanna Ehdin Anandala

Ät och spring - prestera bättre med vegankost

...under förutsättning att du ser till att få i dig alla näringsämnen du behöver givetvis.

Jag har under sommaren läst "Ät och spring" (Eat and Run) av Scott Jurek, amerikansk ultramaratonlöpare och vegan. Egentligen köpte jag den här boken till min maratonlöpande man, för att få honom att förstå att det går att prestera bra som löpare och samtidigt få i sig alla näringsämnen trots att man är vegan. Eller kanske snarare prestera ännu bättre som vegan än man skulle ha gjort annars. Han har inte precis kastat sig över boken med glädjetjut, men förhoppningsvis kommer han att läsa den någon gång till slut. Istället blev det jag själv (kanske inte så otippat...) som la vantarna på boken först och plöjde igenom den.

Googla gärna Scott Jurek om du inte redan känner till honom. Få människor har presterat sådana otroliga resultat inom långdistanslöpning - och inom ultramaraton pratar vi verkligen långdistans och tuffa förhållanden - och samtidigt levt så "rent" som han. Meditation, yoga och vegankost är dock något som successivt letade sig in i hans liv. Från början var Scott Jurek, som många andra, en köttätare av stora mått (gärna McDonalds) med idéer om att bara genom att äta döda djur kunde han få i sig allt det protein han behövde för sin idrott. 

Scott Jurek är utbildad sjukgymnast och en av de första aha-upplevelserna fick han när han skulle hjälpa en äldre man med rehabilitering och insåg vilken mat man ger patienterna på sjukhusen. Den här mannen fick just den här dagen "en pannbiff dränkt i något brunt och stelnat, pulvermos och onaturligt färgade burkärter". Och generellt konstaterar Jurek att "Måltiderna mina patienter åt på sjukhusen innehöll mycket kött, lite grönsaker, stärkelserik skitmat". Vidare skriver Jurek om hur han genom att själv experimentera med vegetarisk mat började upptäcka att ju hälsosammare han åt, desto snabbare och starkare blev han, och desto kortare tid behövde han för att återhämta sig. Samtidigt är de tre vanligaste dödsorsakerna i USA, hjärt- och kärlsjukdom, cancer och stroke, alla starkt kopplade till den västerländska standardkosten som är rik på animaliskt protein, processade kolhydrater och förädlade livsmedel. "Blodtrycket och mina triglyceridnivåer blev lägre än någonsin. Jag hade praktiskt taget inga ledinflammationer, inte ens efter att ha kutat många mil i terräng och på landsvägar och vid de få tillfällen jag stukade en fotled eller ramlade och slog armbågen eller ett knä, gick det över fortare än det någonsin hade gjort. Var det fibrerna som satte fart på matsmältningsorganen och minimerade effekten av toxiner? Var det kosttillskotten - vitaminer och mineraler, lykopen, lutein och betakaroten? Nästan varje dag upptäcks ett nytt spårämne i vegetarisk mat som skyddar mot sjukdom. Eller var det allt jag inte åt, de koncentrerade cancerframkallarna, överflödsproteinet, förädlade kolhydrater, transfetter?"

Under åren, parallellt med tävlandet och alla framgångar där, fortsatte Scott Jurek att förkovra sig inom hälsokost och blev med tiden både vegan och en riktig vegansk mästerkock. Boken innehåller därför också många spännande recept. Vid ett tillfälle var han även inne på raw food, tyckte att han då mådde bättre än någonsin, men återgick så småningom till lagad vegansk mat istället på grund av att den råa maten helt enkelt dels tog för lång tid att tugga i sig, dels krävde ännu mera förberedelser för att man ska få i sig allt som krävs. För det är lite pill med vegansk kost om man inte vill falla för den enkla vägen med förädlade köttsubstitut. 

Som vegan och idrottare möter man ofta "nejsägare" konstaterar Jurek. Sådana som absolut vill fortsätta tro på köttets mirakulösa nytta för människokroppen. Så han har helt enkelt fortsatt att experimentera och mäta sina egna erfarenheter och resultat mot köttätarnas teorier. När det gäller ultramaraton blir allting förstås extremt. Kroppen stressas och nöts på ett sätt som inte är jämförbart med att springa Tjejmilen, gå på zumbapass eller cykelträna några gånger i veckan. "En störtflod av stressrelaterade hormoner sköljer genom kroppen som reaktion på den ihållande ansträngningen. Blodprov efter ultramaror visar höjda nivåer av hjärtenzymer, njurskador och mycket höga nivåer av stresshormonet kortisol, inflammantionsbekämpande interleukin-6 liksom enzymet kreatinkinas, en toxisk biprodukt vid muskelnedbrytning." Men vad Jurek gång på gång kommer fram till är att han själv är friskare och kan springa längre just därför att han äter växtbaserat jämfört med dem som inte gör det, men väljer ändå att inte predika för de köttätare som inte vill höra på. "Var och en som är uppmärksam på vad hon eller han äter och hur det påverkar dem kommer helt naturligt att äta mer vegetariskt - och därmed förbättra sin hälsa."

Dock är det inte bara maten (plus givetvis en del goda gener) som gör honom till den mästare han är. Det har även med hjärnan att göra och de tankar som tänks. En del löpare bryter ett lopp medan andra fortsätter trots ungefär samma förutsättningar. Varför? Men - vad vi äter kanske även påverkar tankarna vi tänker? Tänk om det är så att maten vi äter påverkar de kemikalier som frigörs i hjärnan och som i sin tur påverkar våra tankar? Vi hamnar i spännande resonemang och detta är något som det förmodligen även kommer att forskas på i framtiden. 

Jurek berättar också om sökandet i långsdistanslöpningen, framför allt sökandet efter "flow", efter det nirvanaliknande tillstånd man ibland hamnar i där löpningen nästan fungerar som en drog. "Spring i 20 minuter så mår du bättre. Spring 20 till och du kanske blir trött. Lägg till tre timmar och du har ont, fortsätt och du ska se - och höra - och känna och smaka - världen så intensivt att ditt tidigare liv framstår som blekt." Det är kanske ingen slump att man inom ultralöpningen möter många före detta narkomaner och alkoholister som nu istället använder löpningen som sin nya drog. 

Personligen förespråkar jag egentligen inte det extrema, utan tvärtom en balans i  livet. Att träna är jättebra och det är viktigt att man väljer en typ av träning som man trivs med för att den ska bli av, men att pressa sin kropp tills den kollapsar (vilket också kritiseras i en del andra böcker om just ultralöpning) känns för min del inte riktigt sunt. Samtidigt är det förstås fascinerande vad den mänskliga kroppen kan vara kapabel till om den tränas och drivs tillräckligt hårt. Och att vegetarisk kost tycks fungera som det bästa bränslet, även på sätt och vis bevisat av Tarahumaraindianerna "det springande folket" vars kost till större delen är vegetarisk, är ännu mer fascinerande. 

PS Ultramaraton är ett samlingsnamn för alla löptävlingar som överstiger den vanliga maratondistansen, ibland kan de vara både två och tre gånger längre.

Källa: Ät och spring - Scott Jurek

Stäng av under semestern

Jag läste för ett tag sedan att Zara Larsson hade tagit en paus från Instagram och Twitter för att ha tid att istället uppleva livet på riktigt. Bravo, tänker jag, eftersom hon är en förebild för många unga tjejer. Förhoppningsvis inspirerar det åtminstone någon. Våra hjärnor behöver det. Plus att vi mycket riktigt missar det "riktiga" livet, den blå färgen på himlen, doften från den vackra blomman, känslan av vinden i håret, smaken på det vi äter för att inte tala om samtalen med andra. Ingenting upplevs lika intensivt om vårt fokus är splittrat och vi samtidigt lever till hälften genom vår mobil. 

Det passar bra att skriva om detta just nu eftersom jag själv sitter fullständigt urkopplad i ett hus i södra Spanien och faktiskt inte ens har en dator med mig, utan skriver detta på papper med kulspetspenna (jo, det är sant, precis som förr i världen!) och senare kommer att få renskriva för att kunna lägga upp det på min blogg när jag väl är tillbaka i Sverige. I tre veckor nu är det dessutom bara hunden och jag som är här. Jag vet jättemånga som skulle ha klättrat på väggarna. Ensam med bara en hund i tre veckor och utan Internet! Men om det finns någon annan lite introvert person därute, som ständigt brukar ha full rulle i sitt liv, så kanske åtminstone ni förstår att detta också kan upplevas som rätt så härligt... Vi går långa promenader tidiga morgnar och sena kvällar när det är lite svalare ute. Jag tränar yoga på min takterrass. Och en stor del av dagen sitter jag bara i skuggan i min trädgård och läser och skriver. Mera avkopplande semester kan man knappast ha. Och om tre veckor kommer övriga familjen och vi kommer att vara på stranden, gå på restauranger och åka på utflykter. 

Tanken med semester är ju att vi ska koppla av. Men många är numera så uppe i varv att detta i sig blir till en konst även när vi till slut får tillfälle att ta det lugnt. Vi blir helt enkelt stressade av att vi nu ska lugna ner oss och får istället abstinens eller ångest. Så hur gör man om man nu känner så och inte har den stora "turen" att befinna sig på avlägsen plats utan Internet där man blir mer eller mindre tvingad? Jag föreslår: ta fram mobilen eller iPaden eller datorn (eller alla tre om det behövs) och tryck sedan på avstängningsknappen. Den finns! Placera sedan föremålet/föremålen långt inne i en garderob eller högt uppe i en bokhylla. Och ta dig en "detox" och acceptera om det känns jobbigt/ångestfyllt/konstigt. Gör det ändå, för din hjärna behöver vilan. Du behöver inte stänga av en hel vecka i sträck eller ens en hel dag. Testa två eller tre timmar bara. Och gör det gärna varje dag om du nu har semester. Använd tiden till något du verkligen tycker om att göra; motionera, läsa, bara slappa eller umgås med folk. Att umgås och till exempel äta tillsammans blir en helt annan sak om man gör det utan några mobiltelefoner närvarande, jag lovar.

För vi vill ju ladda våra batterier, eller hur? Komma tillbaka till höstens plikter och aktiviteter med förnyad kraft. Att koppla ur och ta sig en kort detox från email, sociala medier och surfande är för övrigt något man kan plocka in lite då och då även när vardagen drar igång. Till exempel några timmar på helgen. Eller någon timme varje kväll. Gör man detta till exempel de två sista timmarna innan man ska sova så blir dessutom sömnen så mycket mera avslappnad. 

Till sist en bra övning för den som behöver en kort paus i vardagen, men som anser sig vara en "sådan som inte kan meditera". Då kan en enkel visualiseringsövning vara ett bra alternativ:

Tänk dig att du ser en luftballong som landar framför dig på ett fält. För över alla dina jobbiga tankar, känslor och upplevelser till ballongen. Låt den sedan flyga iväg med allting. (Övningen plockad från stressforskning.su.se - Dan Hansson). 

Du kan förstärka övningen genom att samtidigt sitta med sänkta och avslappnade axlar, rak rygg och andas lugna och djupa andetag. Små, enkla saker kan göra underverk om de upprepas ofta.

PS. Ska även erkänna att mina veckor i Spanien inte var fullt så asketiska och helt utan kontakt med omvärlden som det kanske verkar ovan. Då och då cyklade jag till ett kafé i andra änden av byn och njöt inte bara av deras goda kaffe utan även av deras Wifi. Och jag pratade en hel del med olika grannar och andra hundägare, även om jag inte precis bjöd hem till fest i mitt hus, så det var inte enbart hunden, kulspetspennan och jag 24 timmar om dygnet :-) Det behöver inte vara allt eller inget. Lagom räcker ofta långt.

Källor bl.a: www.stressforskning.su.se