Ett sockerfritt liv

Såg du "Sockerfilmen" som visades på svt2 i början på veckan? Om inte rekommenderar jag att du går in på svt.se och ser den!

Australiensaren Damon Gameau, som i vanliga fall lever hälsosamt och utan socker i sin diet, testar under två månader att varje dag äta 40 teskedar socker. Intressant nog gör han detta utan att konsumera godis, läsk, glass, kakor och liknande. Han gör det genom "vanlig" mat, det vill säga fruktyoghurt, flingor, juicer, såser, ofta lågkalorialternativ, sådant som människor i största allmänhet äter och tror är nyttigt. Hans kaloriintag per dag ligger på samma som hans vanliga sockerfria diet, det vill säga cirka 2300. Det som händer under dessa två månader är följande: Han går upp 8 kg i vikt. Hans midjemått ökar med 10 cm. Han får hudproblem, hans kolesterolvärden försämras och han börjar få fettlever. Detta om något är väl ett tydligt bevis för att det inte bara handlar om antalet kalorier man får i sig, utan om vilken typ av kalorier det handlar om!

Vitt socker, fortfarande no-no!

Själv gav jag ju som nyårslöfte att jag under januari månad skulle avstå från att äta socker. Så hur har det gått? Svar: jättebra! Det har känts enkelt. Orsak: mitt handeksem har förbättrats med ungefär 99%. Då är det lätt att känna sig motiverad. Så trots att vi nu snart är inne i mars månad så fortsätter jag mitt sockerfria liv. För det är mödan värt.

Förra året bestämde jag mig för att sluta äta vete. Både vete och socker anses vara inflammatoriskt, så det var av helt samma anledning som det här med sockret. Jag ville prova och se om mitt eksem blev bättre. Det blev det. Men inte helt bra. Problemen har ändå funnits kvar delvis och därför bestämde jag mig för att även testa det här med att utesluta socker. Och när jag tittar på resultatet så tror jag faktiskt att både vete och socker är bovarna i dramat. Undviker jag dem båda så mår jag mycket bättre. Men alla är vi olika och sanningen är att det för min del är betydligt svårare att avstå från vete än att avstå från socker. Jag kan ibland längta ihjäl mig efter bröd och pasta, och vi pratar då riktigt bröd och riktig pasta som är gjord på durumvete (för det finns ju t.ex. majspasta och liknande och man kan baka bröd på andra mjölsorter). Dessutom blir man väldigt besvärlig när man ska undvika båda dessa saker, dels när man är bortbjuden och dels när man är ute någonstans på språng och ska äta eller fika. Så med framför allt vetet fuskar jag ibland och det straffar sig i och för sig ofta genast, men ibland så är det värt det. Mina allergier är ju ingenting livshotande. Det är inte som om jag skulle få en anafylaktisk chock och behöva transporteras i ilfart till närmsta akutmottagning. Och det är inte heller som för någon med glutenintolerans, att det förstör tarmluddet. Jag får bara eksem. Och valet är mitt ifall jag just då tycker att det är värt det.

Som inspirationskälla under den här första sockerfria tiden har jag haft Fredrik Paulúns bok "50 genvägar till ett sockerfritt liv". En jättebra bok! Med det stödet har projektet blivit lätt och roligt. När man läser den boken vill man verkligen inte ha något socker (vilket man för övrigt inte vill när man sitter och tittar på Sockerfilmen heller). Och jag tänkte här ta upp några saker, som förhoppningvis kan inspirera någon annan till att testa.

Först och främst, varför vill vi så gärna ha socker? Dels för att det smakar gott förstås. Men också för att det sätter igång endorfinerna i kroppen, dvs. ett av kroppens må-bra-hormon (egentligen en sk. peptid) som gör oss gladare, lugnare och mindre ångestfyllda. Vi bildar även serotonin, en signalsubstans som får oss att känna oss mindre deprimerade (serotonintabletter är vad läkarna skriver ut till personer som lider av depression, det vi ibland kallar för "lyckopiller"). Dessutom frisätts dopamin, ytterligare ett signalämne som gör oss upprymda och får livet att kännas mera lustfyllt. Inte underligt att socker är något som vi gärna stoppar i oss! 

En del personer, som t.ex. Fredrik Paulún själv, utvecklar beroende. Detta leder ofta till att man äter mer och mer och även till att det blir svårare att avstå. Jag tillhör inte själv dem som är eller varit beroende av socker, och i så fall blir det förstås också enklare att sluta upp med med det så här tvärt. Känner du själv att din sockerkonsumtion hela tiden ökar och att du verkligen får abstinens av att försöka låta bli det, så får du alltså en lite tuffare resa mot ett sockerfritt liv. Men desto viktigare att du gör den kanske! 

Men varför?
En viktig anledning är att det sliter på bukspottskörteln med för hög sockerkonsumtion och i längden ökar risken för diabetes. I bukspottskörteln produceras insulinet som behövs för att sockermolekylerna ska kunna föras ut i kroppens olika celler. När vi äter sockerrik föda måste mycket insulin produceras och det leder ofta till ett snabbt blodsockerfall. När blodsockret sjunker kraftigt känner vi oss trötta och hängiga och behöver något som på nytt fyller oss med energi - mer socker! Detta skapar kraftiga hömörsvängningar och leder även till att vi kan bli beroende av våra "sockerfixar." Bukspottskörteln får alltså jobba för högtryck och det socker som inte används som energi lagras som fett.

Socker är också tomma kalorier. När vi äter oss mätta på tomma kalorier får vi mindre näring. För den som vill hålla en lagom vikt är det alltså viktigt att de kalorier man får i sig har den näring man behöver, det som vi kallar för näringstäta kalorier. 

En överkonsumtion av socker och framför allt fruktos leder till inlagringar i levern och kan rätt så snart leda till fettlever, vilket räknas som ett förstadium till diabetes typ 2.  Fettlever kan även leda till inflammation och på lite längre sikt skrumplever och levercancer.

En hög sockerkonsumtion och framför allt mycket läsk leder till förhöjt blodtryck. Läsk anses för övrigt tillhöra det mest fettbildande som finns.

Socker orsakar inte cancer (vad man vet), men det finns ändå en tydlig koppling mellan hög sockerkonsumtion och cancer, och man tror att socker kan göda cancerceller och helt enkelt skapa en bättre tillväxtmiljö för tumörer. Det ser ut att finnas en högre benägenhet för cancer i bukspottskörtel, livmoder, strupe, prostata, bröst och njurar för personer som konsumerar mycket socker.

Högt blodsocker leder även till förhöjda nivåer av LDL-kolesterolet (det dåliga kolesterolet), och förhöjda blodfetter.

Istället för socker
Motion ger oss också både dopamin, endorfiner och serotonin. Ett jättebra substitut till socker alltså! Ska du låta bli socker, se till så du får in regelbunden träning i ditt liv ifall du inte redan har det. Det här är faktiskt det allra bästa tipset när det gäller att sluta med socker.

Något som också är jätteviktigt när man slutar med socker är att se till så man håller ordning på sitt blodsocker. Detta gör man med täta måltider. Går det för långt mellan måltiderna sjunker blodsockret och då blir det oerhört svårt att stå emot suget efter snabba kolhydrater.

Om man ändå är sugen på sött
Frukt och bär är ett bra alternativ. Själv äter jag mängder med frukt, både färsk och torkad. Men - är inte det samma sak, kan man fråga sig då. Torkad frukt är ju också söt. Ja, det är den. Men frukten innehåller helt andra koncentrationer sötma och kompletteras av andra näringsämnen. Torkad frukt är en rik källa till vitaminer, mineraler, fibrer och antioxidanter och är därför det som vi kallar för näringstät. Den är därför ett bra alternativ när man till exempel vill söta müsli och olika bröd och bakverk. Dessutom får man äta väldigt mycket frukt för att komma upp i intag som skulle kunna kallas som skadliga. Märk också att det är stor skillnad på den fruktos som finns naturligt i frukten och fruktos som man raffinerat. Den fruktosen är inte bra och ökar risken för fettlever. Också bra att känna till är att torkad frukt visat sig vara ofarlig i kariessammanhang, tack vare att den innehåller antibakteriella ämnen. Tvärt emot vad man ofta tror alltså och vi kan lugnt äta frukt, både färsk och torkad. Däremot kan vi se upp lite med juicen. När vi "juicar" vår frukt går det åt betydligt mer än vad vi annars skulle orka tugga i oss, det vill säga det blir betydligt mera sött. Och vi får heller inte med oss fibrerna. Ät alltså hellre frukten som den är än att dricka juice (hur trendigt det än är med juicer). Den bästa drycken är vatten och dricker du vatten efter att du ätit frukt sköljs dessutom fruktsyran bort. Det är den som är mest skadlig för tänderna.

Honung är ett annat bra sötningsalternativ, vilket man kanske inte tror. Men honung ger ett lägre blodsockersvar än socker och tillför dessutom i viss mån vitaminer, mineraler och antioxidanter. Opastöriserad honung ger även probiotika, vilket är bra för tarmfloran. Välj ekologisk och helst svensk. Var observant på att honungen inte ska innehålla sockertillsatser, vilket en del billigare, utländsk honung gör. Läs innehållsförteckningen alltså. 

Själv tycker jag även att man kan unna sig en ruta mörk choklad ibland, även om det innehåller socker. Mörk choklad innehåller rikligt med antioxidanter och eftersom den har en mera bitter smak brukar det räcka med just en enda ruta för att man ska känna att sötsuget blev tillfredsställt. 

Artificiella sötningsmedel försöker jag hålla mig ifrån. Enligt Paulúns bok finns det i och för sig i dagsläget endast vetenskapliga bevis för att sukralos är skadligt. Övriga verkar inte göra någon skada hos människan, men jag tänker ändå att det inte känns naturligt och bra med till exempel aspartam (som man kunnat se att råttor inte mått bra av). Dessutom har man i studier kunnat se att artificiella sötningsmedel triggar igång både hunger och sötsug hos vissa individer, så varför utsätta sig för det? 

Agavesirap använder jag själv ibland som ett alternativ när jag bakar. Jag säger inte att det är ett jättebra alternativ, men det känns ändå naturligt eftersom det kommer från agavekaktusen och har dessutom ett lågt GI på 35. Det är sötare än vanligt socker, så man behöver inte använda så mycket. Däremot är fruktosinnehållet högt precis som i frukt. 

Stevia är ett annat växtalternativ som är mycket sött, cirka 250 gånger sötare än socker. Det påverkar inte blodsockret och har lågt GI. Därmed borde det vara ett fantastiskt alernativ, men själv gillar jag inte smaken.

Första stegen till ett sockerfritt liv

• Börja med det mest uppenbara sockret och låt bli godis, kakor, läsk och glass. Det är ingen större idé att gå och lusläsa innehållsförteckningar efter socker om du samtidigt går till godisdisken och plockar med dig en massa därifrån. Så börja med de stora, självklara sockerkällorna och ta bort dem. 
• Se till att motionera. Rör på dig lite varje dag.
• Ät regelbundet.

Frukt och grönt istället för socker - kroppen vänjer sig!

Nästa steg

• Nu är det dags att börja läsa förpackningar. Välj t.ex. naturell yoghurt istället för fruktyoghurt, håll koll på vad som finns i dina flingor, pastasåser och i ditt bröd. Allting onödigt - byt till en naturell produkt istället.
• Belöna dig själv med annat istället (biobesök, massage, utflykt, resa).

Resultat

När man slutar äta sött, så vill man efter ett tag inte lika gärna ha sötsaker. Det är som att smaklökarna förändras. Hur lång tid detta tar är individuellt. Damon Gameau pratade om 2-4 veckor när han på nytt skulle vänja sig av med sin sockerstinna diet. Under den tiden upplevde han även humörsvängningar, sömnproblem och en känsla av att vara obalanserad (vilket man ju i och för sig även upplever när man äter en väldigt sockerrik diet...). Själv upplevde jag definitivt inte detta, men då var min diet rätt så hyfsad redan innan jag började. Däremot har jag upptäckt att jag är betydligt mindre sugen på sötsaker nuförtiden. På mina två månader utan socker har jag gått ner 1 kg. Inte jättemycket, men det kilot satt på magen. Utan att vara överviktig så har jag ändå en tendens till plufsig mage, så det var definitivt på rätt ställe. Jag tror att jag, precis som Damon, lätt skulle kunna öka mitt midjemått med 10 cm om jag ökade min sockerkonsumtion rejält. Så kanske har vi svaret här på hur man enklast blir av med en tjock mage. Det är kanske inte sit-ups och styrketräning som är allra viktigast. Sluta äta socker istället och se vad som händer! Och det här med att det kan påverka huden är ju också ganska uppenbart. Damon fick hudproblem av socker och mina egna eksem har förbättrats något helt otroligt sedan jag uteslöt socker. 

Annat som togs upp i filmen var att koncentrationen blir så mycket bättre hos personer som inte äter socker. Man har även mindre tendenser till att drabbas av depressioner, känna ångest och få panikattacker. Men de flesta människor känner inte till detta och har aldrig någonsin provat att leva utan socker, så de vet inte vilken skillnad det skulle kunna göra för deras livskvalitet. Det verkar vara något i socker som stör hjärnan och centrala nervsystemet och man förde även fram förslaget att många barn med så kallade dysfunktionella problem (vilket ju har blivit oerhört vanligt i vårt samhälle) kanske i själva verket bara får i sig för mycket socker. Något att fundera på kanske?

Källor bl.a.:

50 genvägar till ett sockerfritt liv - Fredrik Paulún

Sockerfilmen - svt2

Bra produkter mot värk

Värk är ett gissel för många människor och av flera olika anledningar. Artros är till exempel något som drabbar väldigt många, det ser jag inte minst i mina klasser för avslappningsyoga, där problem med höfter, knän och händer är är vanligt. Jag har också yogaelever med fibromyalgi och andra reumatiska sjukdomar eller bara odiagnostiserad värk. Och mjuk yoga kan definitivt vara en bra hjälp. Att ändra i kosten kan ibland också hjälpa. Till exempel anses vete och socker vara inflammatoriskt, vilket kan vara värt att tänka på.

Annan hjälp kan vara olika stöd för de värkdrabbade kroppsdelarna, värme- eller magnetbehandling och även olika träningsredskap. Om du letar efter bra produkter som kan vara till hjälp vid smärta och värk så har Reumashop ett stort urval:

http://www.reumashop.se/sv/

Det här är en seriös nätbutik, där grundaren själv är reumatiker och där även övriga medarbetare också är det.  Reumashop är helt enkelt skapad för reumatiker av reumatiker (vilket också är deras slogan), men självklart är den här sidan utmärkt också för den som har andra typer av sjukdomar, skador och besvär och man hittar även smarta produkter för sitt välbefinnande i största allmänhet. Urvalet är stort, allt ifrån kuddar och speciella stöd och verktyg för att underlätta vardagen till träningsredskap, kosttillskott, litteratur och CD-skivor med kurser i mental träning och muskelavslappning.

Produkter som jag själv har och kan rekommendera (utan att vara reumatiker) är till exempel "krambollar" som man använder för att träna musklerna och styrkan i händerna. Man kan till exempel sitta och krama en sådan medan man läser e-mail eller pratar i telefonen så tar det ingen extra tid. Jag äger även en Rock balansplatta, som jag i första hand inhandlat för att träna min fotled efter en ledbandsskada, men som jag även haft nytta av i andra sammanhang. Just nu använder jag den för att stärka upp musklerna i ett knä, där jag har problem med översträckta ledband. Självklart är den även bra, precis som det låter, för att träna upp sin balans.

Jag är även lycklig ägare till en spikmatta. Ja, det är ju inte riktiga spikar förstås utan små plastpiggar, vilket väl de flesta vet vid det här laget. Spikmattan var årets julklapp för några år sedan, men har börjat glömmas bort lite grand nu. Men gör inte det, glöm inte spikmattan! Den är ett väldigt effektivt redskap för akupressur och avslappning. I början kan det kännas ovant och till och med lite obehagligt att ligga på en sådan här matta. Men det är mest en vanesak. Det blir en behaglig stimulering där cirkulationen ökar och triggar igång kroppens endorfiner, ett av kroppens egna må-bra-hormoner som bland annat lindrar smärta. En spikmatta är även suverän mot stress. Lägg dig 20 minuter varje dag, lyssna på avkopplande musik (eller njut av tystnaden) och fokusera inåt på dina egna andetag. Skulle du somna till så var det förmodligen just det som du behövde. Du hittar flera olika typer av spikmattor på den här hemsidan. Där finns även en liten inspirerande video om hur man kan använda Shaktimattan.

Något som jag personligen också tror mycket på när det gäller hjälp mot smärta är magnetism. Effekten av detta är ännu inte bevisad vetenskapligt, men många önskar sig mer forskning på området, bland annat för att det skulle kunna vara en både miljövänlig och relativt billig behandlingsmetod. Däremot är det många som vittnar om att de har blivit hjälpta av magnetprodukter. Det finns en hel mängd olika att välja bland, från armband, plåster och skosulor till  stöd för drabbade kroppsdelar och kuddar och madrasser. Själv skulle jag nog, om jag hade mycket värk i hela kroppen, investera i något mer rejält som en madrass. Den ligger man ju och sover på hela nätterna. och den är i kontakt med hela kroppen. Magnetism ökar blodcirkulationen och även cellernas ämnesomsättning och man tror att detta kan vara en del av hemligheten bakom att många känner sig hjälpta av just detta. 

TENS (Transkutan Elektrisk Nervstimulering) är också något som kan vara värt att prova. I korthet kan man säga att man leder svaga, elektriska strömmar genom ledningar som är fästa på plattor eller plagg på kroppen. Jag har själv använt detta vid mina förlossningar och haft stor nytta av det. På Reumashops sida hittar du flera olika TENS-produkter och kan även läsa mera om exakt hur det fungerar. TENS kan användas bland annat vid just led-, muskel- och skelettsmärta.

Att leva med smärta är förstås inte trevligt. Men det kan bli lättare med hjälp av bra produkter. Vad som sedan fungerar eller inte fungerar är naturligtvis individuellt. Min mamma har till exempel fått bra hjälp mot sin artros i händer och axlar genom träning på gym (med program från sjukgymnast). Min kompis mamma har fått bättre ordning på sin ledgångsreumatism av att helt ställa om sin kost och bli vegan, hon har kunnat klara sig utan rullstol tack vare detta. Ofta är det en kombination av olika saker som tillsammans gör att man kan hitta en bättre livskvalitet. Hos Reumashop hittar man en hel del information om produkterna och de olika användningsområdena, vad som kan tänkas hjälpa vem. De som driver den har som sagt värk själva, så de vet vad de talar om. På sajten hittar du även en sida med Tips & Råd, där du kan läsa mera om olika reumatiska diagnoser (finns ca 80 st) och även hitta bra länkar. Det kan vara en hjälp bara att känna att man inte är ensam. Så ge inte upp, utan fortsätt botanisera bland alternativen och låt dig inspireras av andras historier. Det finns vägar till att inte låta smärtan dominera tillvaron. Det finns vägar att lindra och i vissa fall även till att bli smärtfri.

Goda fruktmuffins utan gluten och socker

Att fika gott utan både gluten och socker, det går ju faktiskt! De här muffinsarna är dessutom fyllda med torkad frukt och nötter så helt okej som mellanmål. Jag utvecklade ett recept jag hittade på baksidan av kokosmjölsförpackningen och valde att söta med agavesirap och banan istället för socker.

Ingredienser:
3 ägg
100 g smör
1 dl grekisk yoghurt
ca 0,5 dl agavesirap 
1 dl kokosmjöl
1 dl mandelmjöl 
1 tsk bakpulver
1 kryddmått salt
1 mogen banan, mosad
1 dl grovhackade hasselnötter
4 soltorkade fikon, hackade
1 dl torkade aprikoser, hackade

• Vispa i hop ägg och agavesirap, tillsätt den mosade bananen och fortsätt vispa tills allt blandats.
• Smält smöret och rör ner i smeten. 
• Rör ner yoghurten.
• Rör ner hackade aprikoser och fikon.
• I en annan skål, blanda kokosmjöl, mandelmjöl, bakpulver, hasselnötter och salt.
• Rör försiktigt ner i äggsmeten så allt blandas.
• Häll upp i muffinsformar (fyll till strax mer än hälften).
• Baka i 200 grader i mitten på ugnen i ca 15 minuter.

Resultat: Goda! Klart godkända. Men - man kan förbättra och jag kommer att testa fler varianter framöver. Det är roligt att baka!

När den mänskliga auran stör tekniken

Jag har problem med teknik och apparatur, vanliga maskiner som datorer, telefoner, tv-apparater men även bilar och enklare saker som lampor och lås. Den här typen av prylar har en förmåga att hänga upp sig, gå sönder och bete sig allmänt konstigt och ologiskt när jag hanterar dem. Men vi vet ju att det finns logiska förklaringar till allt och i det här fallet måste det väl bara vara att jag är lite dum och korkad, valhänt kanske, eller helt enkelt oteknisk. 

Oftast har jag blivit arg när saker och ting hakar upp sig utan synbar orsak. Ljudet på tv:n som lägger av, eller att bilden plötsligt förvandlas till bara en liten, liten ruta i ena hörnet av tv-skärmen. För att sedan återgå till normal storlek när någon annan tar över. Det hakar upp sig när jag ska göra självutcheckning i affären och jag vet inte hur många gånger som affärers dataterminaler har hängt sig när jag ska betala med mina kort. Framför allt vissa terminaler verkar känsligare än andra. Till exempel min optikers. Ett tag saboterade jag varenda gång jag var där och skulle betala. Jag visste det redan när jag plockade fram kortet, att nu kommer det att bli haveri. Personalen där har fått ursäkta sig och beklaga. Ibland har jag fått betala kontant, någon gång har jag inte kunnat köpa det jag skulle eftersom jag inte haft kontanter med mig. Men jag är rätt säker på att allt har ordnat upp sig bara jag väl kommit ut ur affären. 

Mina datorer har fått märkliga virus och mina mobiltelefoner har inte hållit särskilt länge, utan har fått bytas ut. På en av dem gick det periodvis inte att höra den som jag samtalade med. Men när jag skulle bevisa detta och låta någon annan prova fungerade den normalt. Just det här är väldigt vanligt;  när det är jag som gör något så hänger det sig, men när någon annan provar, då funkar det. Vilket ju bara bevisar att det är jag som gör fel. När jag ska programmera ett tv-program funkar det plötsligt inte och tv:n börjar uppföra sig väldigt märkligt fast jag gör precis som jag ska. Min man tillkallas. "Men du gör ju bara så här och så här och så här." "Men jag gjorde ju så faktiskt". Då får jag det där milt överseende leendet tillbaka, som betyder att Ylva är ju en teknisk idiot, det vet vi alla.

Historierna är många. Om Bluetooth som alltid funkar, men inte nödvändigtvis när det är just jag som använder det, för då kan det plötsligt bara lägga av, om moderna bilar där allting är tekniskt avancerat och hälften av funktionerna tycks sättas ur spel när jag sätter mig vid ratten, lampor som poffar och upphör att lysa när jag tänder dem, larm som trasslar, skrivare som hakar upp sig, biljettautomater som strular. Min hemsida som är så enkel att arbeta med, men där det händer ytterst märkliga saker ibland, som enligt de supportpersoner jag är i kontakt med inte är möjligt. (De behandlar mig också som om jag inte riktigt förstår och förklarar överdrivet tydligt för mig saker som jag redan vet.) När min man uppdaterar till nya versioner i mobilen eller datorn brukar hans reaktion efteråt vara att "Vad bra det funkar med det här nya!" Och när jag uppdaterar mina tekniska prylar blir resultatet alltid att "Skit, nu funkar plötsligt inte det här och det här och det här..." Jag vet detta innan och därför drar jag mig för att göra uppdateringar. Faktum är att när man drabbas av tekniska haverier väldigt ofta börjar man dra sig för att använda teknik. Säkert bidrar detta till att jag blivit mera retro än jag borde. Det som är manuellt känns helt klart att föredra för det kan inte strula på samma sätt. 

Samtidigt kan det naturligtvis inte förhålla sig så att det är jag själv som på något sätt påverkar tekniken till att uppföra sig underligt. Detta förstår ju vilken normalintelligent person som helst och jag har ofta blivit skrattad åt av både min man och andra närstående när jag delvis på skämt, men ändå kanske lite på allvar, påstått att det är så.

Ett annat exempel där jag haft problem är med vissa nycklar, sådana där "taggar" som man låser upp med genom att hålla dem framför en platta på väggen. De som går på min torsdagsyoga har nog hört talas lite om mina bekymmer att komma in i lokalen ibland. Det är en gympahall dit jag alltså har en nyckeltagg. Och denna tagg har ofta inte fungerat, utan jag har stått där och varit utelåst, samtidigt som en stor grupp människor strax ska komma dit och ha yoga, så det blir väldigt stressigt att snabbt lyckas få tag på någon som kan komma dit och låsa upp åt mig. Och nyckelansvariga har aldrig kunnat förstå vad felet är. Nyckeln är programmerad som den ska. Ingen annan har problem med sina nycklar. Vid något tillfälle har taggen till och med tagits in till omprogrammering, därefter har den kollats upp så den verkligen fungerar som den ska, sedan har jag fått tillbaka den och när jag ska in där - så har den inte funkat! Intressant nog har jag haft liknande problem med en annan nyckeltagg i en annan idrottshall. Men där har det ofta löst sig smidigt genom att vaktmästaren alltid funnits på plats och kunnat tillkallas. Och då har det räckt med att han tar taggen i sin hand och provar. Och då funkar det! (Vilket ju bara ännu mer gör att man känner sig som en idiot, som om man inte ens klarar att hålla en liten nyckeltagg mot en platta...) Fast i den hallen började det sedan att fungera, så på något sätt upphörde min sabotagekraft just där.

Men så råkade jag se ett program på tv där Blossom Tainton Lindquist medverkade. Och där hon sa sig ha precis samma typ av problem. Hennes man kallar henne till och med för ett levande virus, eftersom hon får datorer att uppföra sig underligt. Hon accepterar detta som ett fenomen som beror på hennes energier. Och det påverkar även en del annat, till exempel kan hon inte bli hypnotiserad. Det här var lite roliga nyheter för mig. Jag är alltså inte ensam! Om jag kan bli hypnotiserad vill jag inte uttala mig om, för det har jag aldrig på allvar försökt bli, däremot vet jag att inte akupunktur fungerar på mig. (Detta trots att jag verkligen tror stenhårt på akupunktur, men enligt min väninna i USA som är läkare och även specialutbildad på detta, så är det ca 10% av oss människor som akupunktur bevisligen inte fungerar på.)

Uppiggad av detta med Blossom fick jag plötsligt idén att ut och undersöka på nätet. Hade jag hittat en person till med liknande "problem" så fanns det kanske flera? Jodå, det fanns det!!! Jag hittade denna blogg som är fullständigt fullproppad med kommentarer från personer med samma typ av förmåga att sabotera elektronik. Och de flesta verkar lika lyckliga som jag. Hurra, jag är inte ensam! Det är inte jag som är konstig! Det här finns faktiskt! Följ länken här om du vill läsa:

http://blog.techquility.net/do-human-energy-fields-affect-computers-electronics/


Och jag är långt ifrån värst. En del verkar ha sönder mängder och åter mängder av prylar. För min del handlar det trots allt mest bara om trassel. För det kan ju bli väldigt dyrt faktiskt att ständigt köpa nya datorer, mobiltelefoner, kameror och allt vad det nu kan vara. Vad man kommer fram till är att det skulle vara våra starka energifält, som helt enkelt stör elektroniken. Vi pratar då om de energifält som omger kroppen och som även brukar kallas för aura. Att det här skulle vara fallet är förstås bara en teori och inte vetenskapligt bevisat (än). Pratar jag med t.ex. min man om det här så får jag verkligen inget gehör. Han tror bara på det han ser. Trots att det då finns ganska mycket som vi inte ser om man tänker efter. Jag tycker det skulle vara ganska konstigt om vi inte hade energifält. Och varför skulle de inte i vissa fall kunna vara starka nog att påverka saker runt omkring? Det är bara vetenskapen som behöver tid för att komma ikapp. Tänk på allt vad man kan se med en magnetröntgen eller ett ultraljud. Vem hade trott detta för hundra år sedan? Och om jag ett par hundra år tillbaka i tiden hade sagt att i framtiden kommer min man att hoppa in i en maskin som flyger genom luften och släpper av honom ända nere i Afrika, och där kommer han att hålla en liten pryl mot örat och sedan står jag här i Sverige med en likadan pryl vid mitt öra och så kan vi prata med varandra! Då hade jag i bästa fall blivit utskrattad och i värsta fall bränd på bål.

I mitt eget fall skulle jag dock vilja säga att en hel del tekniska prylar verkar göras stabilare nu för tiden, så de kan stå emot min mystiska kraft, vilket ju är bra. Och att det är olika med olika märken. Apples produkter har till exempel fungerat stabilare för mig. Även om det händer en del mystiskt även där (som att mina olika Apple-enheter inte kan synka med varandra av någon anledning) så har de hållit bättre. Och moderna och miljövänliga lampor fungerar också mycket bättre än glödlampor som poppade sönder stup i kvarten, så fort jag skulle tända någonstans. Jag fick hela tiden hålla på och byta.

Ett riktigt intressant fenomen är en musikspelare som vi har i köket och som måste vara extra känslig. Den går nämligen ofta igång av sig själv bara jag går förbi eller finns i närheten. Ibland drar jag till och med ur kontakten, för det kan kännas obehagligt när det plötsligt börjar strömma röster ur radion där, det tar några sekunder innan man förstår vad det handlar om. Fast andra gånger kan jag nästan känna på mig och tänka sekunden innan att nu kommer den att sätta igång - och då gör den det. En av mina söner har också denna förmåga att sätta igång den här maskinen med sin blotta närvaro. Det har hänt ibland. Och han har också klagat på att det känns kusligt när man är ensam hemma, kanske sent på kvällen, och så plötsligt när man går förbi så sätter den igång. Ingen annan av familjens tre medlemmar eller någon annan jag känner kan få igång den här maskinen utan att trycka på knappar eller fjärrkontroll. Jag har för säkerhets skull, innan jag skriver detta, kollat med min man ifall det någonsin har hänt honom och det har det inte. Mig händer det nästan varje dag! (Såvida som jag inte drar ur kontakten.) Enligt honom har det dock en fullständigt "naturlig" förklaring. Han har bara inte ännu lyckats klura ut vilken.

Musikspelaren i vårt kök som jag kan starta med min blotta närvaro

Ytterligare resultat av denna energi är förmodligen även att man inte kan lämna kommentarer på den här bloggen. Många har frågat varför man inte kan göra detta. Tyvärr är det inte jag som har valt att ha det så, det har bara hänt av sig självt. Och jag har noga gått igenom inställningarna och sett så att det ser likadant ut som på några andra bloggar jag har och där man kan kommentera, men det hjälper inte. Tekniskt kunniga personer med kunskaper om bloggar och programmering har fått titta igenom mina inställningar och inte heller kunnat hitta felet, så vi kan inte bara rakt av skylla på att Ylva inte förstår teknik. Vill ni något får ni alltså skicka mail! Och kom gärna med lösningen på problemet.

Förändra hjärnan med meditation, mindfulness och yoga

Jag har alltid fascinerats av hur tankar vi tänker och saker vi säger kan påverka hur vi mår. Hur vi kan lyfta och även sänka oss själva (och varandra) med ord i huvudet eller uttalade.

På senare år har hjärnforskningen utvecklats mycket och något av det intressantaste är upptäckten av hjärnans plasticitet, det vill säga att den har en förmåga att förändras och att vi själva kan ha en aktiv del i detta. Till för ganska nyligen trodde man inte det. Uppfattningen var att hjärnan var som den var, och framför allt när man blev äldre så dog hjärnceller och nya kunde inte bildas. När man väl fyllt 20 så var hjärnan färdigbildad och inte mycket nytt kunde hända. Att man skulle kunna förändra sitt förhållningssätt med hjälp av sina tankar och var man lägger sitt fokus och därmed på sätt och vis även kunna ändra i sin personlighet, ansågs mest som flum som det i och för sig kunde skrivas om i själv-hjälps-böcker, men inte mycket mer.

Det som senare års forskning har visat är så intressant att jag önskar att jag vore hjärnforskare. Äntligen kan saker och ting bevisas. Man scannar. Man mäter förändringarna.

Till exempel vet man nu genom studier som gjorts att meditation, mindfulness och yoga kan minska stress, oro, smärta, sömnproblem och öka vår förmåga att koncentrera oss och även öka vår förmåga att känna medkänsla. Fascinerande nog kan vi till och med förebygga och sakta ner hjärnans åldrande.

Vad som bland annat händer är att neuronerna (hjärncellerna) förändrar sin kommunikation och man kan se hur "grå massa" förändras, blir tunnare i områden som har med stress, oro och depression att göra, men istället ökar i andra områden som rör minne, beslutsfattande och att känna lugn och kontroll.

I korthet kan vi alltså konstatera att det går att påverka hur vi upplever livet och hur vi hanterar det och att vi därigenom kan få bättre livskvalitet och uppleva större lugn och mera livsglädje. Om detta har det skrivits böcker, artiklar och vetenskapliga artiklar, men här ligger det enkelt serverat på bara åtta minuter i hjärnforskaren Sara Lazars vid detta lag berömda TED-talk . Se, hör och inspireras! : 

https://www.youtube.com/watch?v=m8rRzTtP7Tc

Vardagspuls och Vegorätt

Kan inte låta bli att skriva lite om dessa två just nu aktuella tv-program med hälsoinriktning. Och jag rekommenderar båda! 

Vardagspuls var mitt favorit-tv-program hela förra året. Fullspäckat med aktuella och intressanta inslag om det mesta som rör hälsa och livsstil. Nu när programmet startar igen den 1 februari ska det inte längre sändas i TV4, utan blir förpassat till Expressens digitala plattformar. Givetvis beskrivs detta som något positiv. Det är ju i den digitala världen som allting kommer att hända framöver och alla är taggade inför starten. Jo, självklart, men det hade ju inte skadat om det kunnat visas i tv också... Vi är ändå rätt så många som gillar vår tv-soffa. Vidare slutar Agneta Sjödin som programledare och Kristin Kaspersen fortsätter själv. Det är också synd. Jag tycker lika mycket om båda två och det tror jag de flesta andra gör också. Är det en beskuren budget, dåliga tittarsiffror eller vad som gör att konceptet ska bantas? Själv har jag aldrig kunnat se programmet live eftersom jag jobbar den tiden, men det har varit perfekt att spela in det och när jag sedan kommit hem lite senare placera mig i nämnda tv-soffa med en kopp te. Jag kommer givetvis att följa programmet i fortsättningen också via deras egen hemsida och titta på ett och annat klipp, men det blir nog inte i samma utsträckning som tidigare. Å andra sidan är det kanske lika bra - så sparar jag in den tiden! Det finns något positivt med det mesta. Men för den som hinner se det live, så visas det alltså i sin helhet hos Expressen.

Sedan har vi programmet Vegorätt. Äntligen kommer det ett vegetariskt matlagningsprogram i tv och detta har det skrivits om sedan i somras. Hela 5 x 30 minuter vegetarisk matlagning blir det, alltså totalt 2,5 timmar. Minsann! Jämför detta med alla andra (köttiga) matlagningsprogram, där kockar och andra tv-personligheter får långa serier med timslånga program, för att inte tala om alla Mästerkocks-säsonger med stora och små kockar, och så har vi förstås Hela Sverige bakar och Hela kändis-Sverige bakar och till och med hela England bakar... 

Så sändes då till slut det första avsnittet i tisdags och mycket kritik blev det genast. Framför allt för att det späder på alla fördomar som köttätare kan förväntas ha om vegetarianer. Jag ska inte gå närmare in på det, men läs gärna Malin Wollins artikel här, den är underhållande och beskriver det bra:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/malinwollin/article22125155.ab

Så jag kan väl erkänna att jag fick ungefär de här tankarna själv. Att är det inte lite väl flamsigt och fnittrigt och med största säkerhet inte ett sätt att få inbitna köttätare att vilja prova på vegetarisk kost, snarare ett sätt att få dem att göra sig ännu lustigare över vegetarianer. Det är helt enkelt ett program för de redan frälsta. Samtidigt är jag ju själv en som redan är frälst och jag njuter av allt det vackra i programmet, den mysiga musiken och inte minst kommer jag att prova recepten. 

Mitt i alltihop kånkar programledarna Karoline och Elenore ut med några flaggor på en åker och ställer sig där och gör yoga. (Är det verkligen något som brukar ingå i vardagen eller händer det bara när tv kommer på besök?)

Till den som sitter och tror att det är en massa svåra och konstiga ingredienser i recepten vill jag dock säga: Det är det inte! Grejerna finns i våra välsorterade svenska mataffärer. Fråga efter dem så ska du se att du hittar dem. Och ofta är de inte dyrare än andra varor du brukar köpa. Med undantag dock av den fermenterade drycken kombucha, den säljs inte på Ica Maxi och Coop och jag vet inte var jag ska kunna hitta den heller. Men tills vidare överlever jag utan.

Och själva trenden med ekologiskt och vegetariskt är definitivt superstark, det är bara att titta i alla mattidningar. De fullständigt svämmar över med eko-vego-odla-själv-nya-gröna-vågen-även-mitt-i-stan-artiklar. Så det bästa vore väl att bara spinna vidare på trenden och spela in några fler matlagningsserier på temat, förslagsvis med blandade huvudpersoner och i olika åldrar och med olika stilar. Visa att vem som helst kan vara vegetarian! (Och inte bara bohemiska tjejer på landet.) Själv skulle jag önska mig en vego-serie med temat internationella, enkla rätter. Det finns massor i till exempel det indiska köket och även inom den mexikanska och italienska kokkonsten hittar man enkla, färgglada vardagsrecept som den stressade snabbt kan sno ihop utan en massa förkunskaper. Det enkla är ofta det bästa!

Kollaths frukost - den ultimata yogafrukosten

Vem vill inte ha en superfrukost? Jag läste nyligen på nytt André Van Lysbeths bok "Yoga Self-Taught" och hittade en yogafrukost som sägs slå det mesta. Boken har några år på nacken, min upplaga är från 1999, och den ingick i kurslitteraturen under första delen av min utbildning till yogalärare. André Van Lysbeth var en aktad och driftig belgisk yogalärare (död 2004) och detta är förstås en helt annan typ av bok än de populäryogaböcker man ofta hitter i bokhandeln. Här finns inga naturbilder och inte heller någon vacker, slank yogakvinna med bohemiska kläder, svepande hår och massor med armband som vandrar runt och dricker gröna smoothies och gör positioner på stranden. Tvärtom är den rätt så späckad med text och fotomodellen som visar positionerna är en kortklippt krullpermanentad kvinna i gympadräkt och strumpbyxor. Ungefär så oglamoröst det bara kan bli och det riktigt skriker tidigt 60-tal om fotona som inte ens är i färg. Jag gissar att kvinnan i fråga är Van Lysbeths hustru och den andra fotomodellen är han själv i yngre version, klädd i någon slags kalsonger. Men det är inget fel på dessa foton för positionerna visas förstås helt korrekt och det är en suverän bok, även om man kanske inte precis lägger den på soffbordet i förhoppningen att ens gäster ska börja bläddra i den och bli inspirerade till att till börja med yoga.

Så jag läste den alltså på nytt och hittade i slutet ett litet kapitel om Kollaths fantastiska frukost, den perfekta frukosten för alla som gör yoga. Jag har faktiskt inga som helst minnen av att jag läste om detta förra gången jag plöjde boken, men jag gissar jag mest hade fokus på alla positioner och andningen som jag ju skulle plugga in på den tiden. Men här fick jag nu då lära mig om Professor Werner Kollath, en tysk dietist och läkare som har kommit på denna mirakelfrukost. Och det är inte lite som den utlovar:

1. Man står sig i fyra timmar utan några som helst känslor av vare sig hunger eller uppsvälldhet eller gaser i magen. 
2. Vikten reglerar sig själv. Den som vill bli smalare kommer inte att känna något sug eller någon hunger före lunch och kommer därmed att äta mindre. Den som tvärtom vill gå upp i vikt kommer att göra detta på grund av att matsmältningen förbättras.
3. Ingen förstoppning, ingen trötthet och man får hjälp att driva ut gifter ur kroppen.
4. Man stärks både fysiskt och intellektuellt.
5. Ökad känsla av välbefinnande. 
6. Tack vare det inre välmåendet kommer allt sug efter kaffe, tobak och alkohol att upphöra.
7. Det blir lättare att koncentrera sig.
8. Man blir mera stresstålig.
9. Blodets sammansättning förbättras och även hudcellerna och cirkulationen, vilket ger en frisk och rosig hy och man slipper eksem, finnar och torr hud.
10. Håret blir mjukt och glansigt. I vissa fall kan även grått hår försvinna, så man får tillbaka sin naturliga hårfärg igen.
11. Naglarna stärks och får en vacker lyster.
12. Tänderna förbättras.
13. Även skelettet stärks, så man inte bryter sig lika lätt och vid benbrott läker skadan snabbare.

Ja, vem vill inte prova denna frukost som dessutom är så superenkel att göra?!!!

Så här har vi ingredienserna:
3 msk fullkornsvete (eller havregryn)
5 msk vatten
1 msk pressad citron
3 msk torkad frukt, skuren i småbitar
1 rivet äpple (eller päron)
1 msk mandel eller nötter, hackat
extra vatten till den torkade frukten

• Kvällen innan lägger man vetet/havregrynen i en skål och häller på 5 msk vatten. Rör runt så det blandas och låt stå i rumstemperatur. 
• I en annan skål lägger man den torkade frukten och täcker med vatten.
• På morgonen häller man sedan över den torkade frukten (som nu har förvällts) till skålen med vetet/havren och även vattnet som frukten låg i ska med. 
• Därefter häller man över pressad citron och river äpplet över alltihop. Blanda.
• Till sist toppar man med de hackade nötterna/mandlarna.

Bara att äta!

Det här är min första frukost och här har jag använt havre och som torkad frukt valde jag aprikoser. Mandel fick toppa det hela. Okej, jag erkänner att det var jag själv som hittade på att man kan använda havregryn (ekologiska tog jag så klart) istället för vete. Jag tänkte att varför skulle man INTE kunna använda havre istället när havre är så nyttigt. Och faktiskt inte innehåller gluten heller. 

Resultat: Ganska gott! För jag är ändå en person som fullständigt avskyr gröt. Och gröt är ju faktiskt vad det här är och dessutom kall sådan... Men tack vare sötman hos den torkade frukten och syrligheten hos äpplet och citronen, samt knaprigheten hos mandlarna, så blev resultatet inte dumt alls. Och jag stod mig fram till lunch! På en skala från 1 till 10 får denna frukost en 7,5:a av mig.

Det här är min andra frukost. Man får ju verkligen titta mycket noga om man ska se någon skillnad, eller hur? Men här har jag använt vete. Dock inte som det stod i ursprungsreceptet nämligen att jag själv "lätt maler vetekornen till mjöl i en liten kaffekvarn". Nej minsann, jag tänkte att man tager väl vad man haver och så grävde jag fram ekologiskt dinkelmjöl ur mitt skafferi och bestämde att det fick duga. Den här gången använde jag både aprikoser, russin och gojibär och jag toppade med mandel och dessutom solrosfrön. 

Resultat: Jag lyckades faktiskt få i mig alltihop, men smaken av kall, mjölig gröt låg där i halsen hela tiden och gjorde denna frukost extremt svåräten för mig. Det hjälpte inte med all god frukt. I betyg ger jag den en 3:a. Kanske hade blivit bättre om jag själv malt mitt fullkornsvete med kaffekvarn, vem vet, men förmodligen inte. Men jag stod mig hela förmiddagen igen, så det argumentet håller faktiskt.

Så för att nu kunna njuta av alla de fantastiska fördelarna med denna frukost borde jag så klart fortsätta äta den också, åtminstone i några veckor. För inte kan man precis vänta sig att skelettet ska stärkas och tänderna och håret förbättras bara efter en enda frukost. Men nej, jag orkar tyvärr inte vara så ihärdig och jag ska avslöja varför jag inte kan tänka mig ens havregrynsvarianten som ju ändå var rätt så god. Jag orkar inte stå och riva äpplen om morgnarna! Trots att jag är en person som gillar att laga mat och gärna kan hålla på och både hacka och riva när det gäller middagar, så är det en helt annan sak om morgnarna. Då är jag trött. Både blodtryck och blodsocker är lågt och jag vill snabbt ha min frukost och mitt kaffe på bordet. Stå och riva med ett kladdigt äpple som skvätter åt alla möjliga håll - nej tack, inte just då. (Och kanske även att motivationen inte är så hög eftersom den frukost jag normalt äter också innehåller bär, torkad frukt och nötter, dvs den är inte helt fel den heller.) Men du kanske vill? Testa gärna. Det är hälsosamt och ger en bra grund för dagen, definitivt. Så han var nog ändå inte så fel ute, den gode Doktor Kollath.

Spaning - hälsotrender 2016

Så vad är det för hälsotrender som kommer det här året, vad är på gång? Jag lyssnade på podcasten Kropp och Själ och tänkte vidareförmedla mina favoriter bland deras spaningar plus kanske några till. Och allting hör förstås ihop. Precis som vanligt.

Träna lagom
Den stenhårda träningen har varit populär nu ett tag. Man ska springa extremt långt, träna extremt hårt, fullständigt ta ut sig, maxa. Ultramaraton, crossfit och Ironman och gärna flera träningspass om dagen. Men vi sliter ut oss och vi får skador. "We are born to walk" säger hjärtspecialisten Mårten Rosenqvist, inte "born to run". Han ser fler och fler fall av hjärtarytmier hos yngre personer, det vill säga att hjärtat kommer ur sin rytm och slår ojämnt, förmaksflimmer om det vill sig illa. Detta är något nytt och han tänker att det kan ha ett samband med extrem träning. Personer som får förmaksflimmer redan som unga löper sedan större risk att få t.ex. stroke när de blir lite äldre. Hjärtmuskeln behöver tränas, men inte till extrema nivåer. Man ska vara rädd om sitt hjärta. Själv tänker jag att även stress skulle kunna vara en anledning till ökade hjärtrytmsrubbningar hos yngre personer. Den upplevda stressen tycks bara öka i samhället. Samtidigt som extrem träning förstås är ytterligare ett sätt att stressa kroppen. Så fram med det gamla, ursvenska ordet lagom igen!

Nykterhet
Framför allt bland yngre personer sprider sig nykterhetstrenden. Man kan definitivt ha kul utan sprit och alkoholfria klubbar och dansställen blir alltmer populära. Dit går man och har kul och släpper loss utan att behöva besväras av onyktra typer. Och man dricker förstås bara vatten eller andra hälsodrycker. Förmodligen har denna trend ett samband med att vi tränar flitigt. Alkohol och träning passar ju som bekant inte så bra ihop. Man sabbar sina resultat. Och eftersom vi vill äta mer och mer "ren" mat blir det direkt kontraproduktivt att sedan gå och hälla i sig en massa sprit och vin. 

 

Vem behöver alkohol när det finns så här ljuvliga alkoholfria drinkar?

Träna för att må bra
Det här handlar om en attitydförändring. Vi vill ha långa, friska liv och känna att vi mår bra på alla nivåer, alltså ända in i själen. Vi tränar inte längre för att vara smala, muskulösa eller för att slå våra egna rekord och lägga upp resultaten och snygga bilder på Facebook och skryta vid fikabordet på jobbet. Ja, vore det inte härligt om det kunde bli så 2016...

Vara urkopplad
Detta är väl nästan min favorit. Ska vi äntligen börja fatta att vi inte orkar vara uppkopplade hela tiden och alltid ha stenkoll på allt och alla. Att aldrig får vila, ständigt vara tillgängliga. Denna trend börjar bland dem som känner att de har börjat få nog och inte hinner delta i sitt eget liv "på riktigt", oftast de som är föräldrar för så länge man är ung och barnlös har man ju oftast bara sig själv att tänka på och inga små familjemedlemmar vars liv också påverkas när föräldrarna bara hänger över sina skärmar hela tiden. Så nu kommer då trenden att stänga av över vissa perioder, låt säga halva helgen (eller kanske hela för den riktigt vågade!), eller kvällstid efter klockan 19 eller åtminstone stänga av över natten. Och att markera detta inför omvärlden. Att nu stänger jag av, återkom i morgon klockan åtta. Klarar man inte detta fast man vill får man alltså åka på logoutläger som jag skrev om i ett av mina senaste inlägg. Jag läste igår om ett tjejnätverk på Facebook där mängder med tjejer diskuterar saker, hjälper och stöttar varandra. Så bra, tänker man! Fast... "Det här är nätverket som aldrig sover. Du kan få 200 likes på ett inlägg mitt i natten." Gud, tänker jag, stackars tjejer. Stäng av och gå och lägg er istället så ni orkar med era dagar! Sedan kan ni stötta och hjälpa varandra på dagtid istället. Stressforskaren Aleksander Perski anser att vi sover alldeles för lite och att detta blir förödande i längden. Trötthet är vår nästa stora folksjukdom. Trötthet har dessutom ett samband med depression.


Äta allt i en skål
Ut med de jättestora tallrikarna som varit en trend så länge. Är du hälsomedveten äter du nu istället allt, från smoothies och mellanmål till frukost, lunch och middag i en snygg skål. Då blir portionerna nämligen mera lagom, så det är ju smart. (Dessutom tjänar porslinstillverkarna mera pengar när vi alla måste ut och inhandla en massa skålar.) En skål med lunchmat KAN man dessutom ha med sig i väskan om väskan är tillräckligt stor och med bra botten, om man täcker över innehållet väl och rör sig försiktigt. Det kommer säkert dessutom snart fina skålar i plast med lämpliga lock, något helt annat än de vanliga trista matlådorna. Just wait and see! Och till findukningen är det förstås finskålarna i porslin som ska fram med läckra japanska mönster eller blommor med inspiration från Provence...


Clean Food
Vi vill inte längre äta färdigmat med en massa onödigt salt och socker och smak- och konsistensgivare nu när vi istället lagar vår mat själva från RENA ingredienser och så färskt som möjligt. Alternativt köper vi den här så kallade rena maten ute på språng. Nya matställen förser oss med det här konceptet eftersom detta är vad vi hälsomedvetna vill ha. Gärna enkelt och okonstlat och definitivt alltid fräscht.

Ekologiska apelsiner = clean food

Så då summerar vi: Ät mat med "rena" ingredienser i en skål. Var alltid nykter, träna lagom och gör det för att må bra i både kropp och själ, stäng av din elektronik kvällar och helger och se till så du sover åtta timmar per natt. Låter väl hur bra som helst?

Källor bl.a. Kropp och själ, P1, www.wellandgood.com, Arbetarskydd

Nyårslöftet - slopa socker

Gott nytt år! Har du avlagt några bra nyårslöften? Eller är det över huvud taget någon idé med tanke på att bara 8% av alla löften uppfylls? De flesta nyårslöften är redan glömda när vi kommer en bit in i februari. Men ändå, jag gillar nyårslöften. Det innebär att man tänker igenom sitt liv åtminstone en aning och försöker göra förbättringar.

Ett förslag är att du hänger med på mitt enkla nyårslöfte. Nej, det är inte försent, du kan börja nu så här lite i efterhand, bättre sent än aldrig. Jag har bestämt mig för att slopa socker och inte ens för hela året, utan bara i januari. Så det är inga större, svårare grejer direkt. Å andra sidan bestämde sig min äldsta son för att vara vegetarian på prov i en månad. Och nu har han varit vegetarian i sex år. Så man vet ju aldrig.

NO NO!!!

Anledningen till detta med sockret är bland annat resultatet av en sockerstinn december. Mycket bakande och mycket julgodis. Och sedan har vi tillbringat jul och nyår i Spanien med många spanska läckerheter, turrón (den spanska nougaten) bara för att nämna något av allt oemotståndligt. Så jag kände faktiskt att det kunde vara nog på ett tag.

Att helt utesluta socker ur sin diet är supersvårt. Det finns nämligen dolt socker i mängder med livsmedel. Mina "nyttiga" boveteflingor som jag äter till frukost är bara ett exempel. När jag läste igenom innehållsförteckningen så nog finns där socker. Och de flesta bröd man köper innehåller socker. Och olika såser. Det är bara att lusläsa på förpackningarna så hittar man socker lite här och där. Så bland annat just därför. När det finns så mycket socker inpetat i våra livsmedel kan det väl vara en bra idé att åtminstone under en månad inte trycka i sig ytterligare i form av bakverk, glass, godis, läsk och saft. Eller det där sockret i kaffet eller teet. Nej, jag är ingen storkonsument av detta i vanliga fall, men i januari ska jag bli ännu bättre. En detox.

Det finns många bra anledningar att hålla nere sin sockerkonsumtion. Bland annat för att låta bukspottskörteln få vila lite. Det är ju den som producerar insulin för att sänka blodsockret. Ju mer socker vi äter, desto mer insulin måste produceras. Och även om det inte talas så mycket om det, så visar studier på att socker har en roll i utvecklandet av cancer. Inte så att socker skapar tumörer, men det bidrar till deras tillväxt, det göder cancercellerna.

Frukt är okej att äta (skulle bara fattas annat, fullt med antioxidanter och vitaminer som det är). Honung också i små mängder. Försök äta så "ren" mat som möjligt, undvik färdigprodukter i möjligaste mån. Så hänger du med på detta? Vi kan förvänta oss smalare midjemått, jämnare blodsockerkurva, stabilare humör, klarare tankar, bättre fungerande smaklökar och vackrare hy. Dessutom försvinner sockersuget ganska snabbt när man väl kommer igång. För riktiga sockergrisar kan det dock ta 14 rätt besvärliga dagar och man kan drabbas av abstinenssymptom. Men det är det nog värt. Jag tycker det mest känns skönt att jag inte ens behöver överväga om jag ska äta choklad eller kakor. I morgon har vi gäster och då det blir fruktsallad till efterrätt. Glass som tillbehör för den som vill. Men jag vill inte.

Källor bl.a. 
Matfrisk, mat som kan förebygga cancer - F. Andersson, L. Beckman, L. Franzén
http://www.mabra.com/6-bra-skal-att-sluta-ata-socker-och-3-satt-att-lyckas/

Beroende av mobilen?

Mammor som ammar men samtidigt under pågående amning ignorerar sina barn, för att istället sitta och hålla på med sin mobiltelefon... Ämnet diskuterades i programmet Vardagspuls för några veckor sedan. Och vad som kan hända enligt programmets psykoterapeut Louise Hallin är att det inte blir en tillräckligt stark anknytning mellan mamman och barnet om fokuset ligger på mobilen istället. Vilket ju inte är så förvånande kanske.

Jag ser dessa mammor när jag är ute och går med hunden. Och det är inte bara mammor utan det är pappor också självklart. Noll koll på omgivningen, noll koll på barnet i vagnen, men däremot full koll på mobilen. Den moderna uppkopplade människan med andra ord. 

Fortsätter vi historien så handlar det givetvis också om större barn som pockar på mammas eller pappas uppmärksamhet: "Mamma titta!" "Pappa, pappa..." medan föräldern hastigt tittar upp, muttrar "hmmmm" och sedan vänder ner blicken mot mobilen igen. Eller om dagispersonalen som vid hämtning inte lyckas kommunicera information om barnets dag till föräldern, eftersom denne har så fullt upp med sin mobil att hen inte riktigt hinner lyssna. På nytt så är mobilen alltså viktigare än barnet, eller?

Ja, det blir lite extra hemskt när vi pratar just om barn och att man missar något i kontakten där om det istället är mobilen som får det mesta av uppmärksamheten. Fast egentligen handlar det ju inte bara om barn, utan om vårt samhälle i stort och om hur mycket plats våra mobiler (eller surfplattor för den delen) får ta. Vi hinner det som vi prioriterar och detta prioriterar vi tydligen. Vi har blivit beroende.

Ämnet har fortsatt diskuteras i Vardagspuls och förra veckan var hjärnforskaren Katarina Gospic där och pratade om hur belöningscentrum i hjärnan stimuleras genom att vi ständigt kollar på sociala medier och får uppdateringar och inte minst likes. För egentligen är det ju inte mobilen som sådan vi är beroende av, det är först och främst sociala medier och även i viss mån våra e-mails och sms. Vi vill helt enkelt inte missa något! En gång i tiden, när man mest använde mobilen till att ringa med, var den inte fullt lika intressant att hålla på med oavbrutet.

Nu skriver jag "vi" här, men jag ska erkänna att det här gäller inte riktigt mig. Jag är en sådan där konstig typ som inte känner mig så särskilt beroende av min mobil. Visst, till viss del, jag ringer ju med den och använder en del appar och sociala medier jag med, men det är inte precis så att jag börjar min dag med att slänga mig över den (låter jättejobbigt!) och när jag har möten eller umgås med folk eller över huvud taget sysslar med olika saker, så vill jag rätt ofta faktist helst inte ha den som ett störande moment. Och även om jag i princip aldrig stänger av den, så befinner den sig ofta i flygplansläge och ibland väldigt långt ifrån mig, ofta så pass att jag inte ens kommer ihåg var jag lagt den. Så då kan vi ju tänka att jag är en extra duktig och präktig person. Men samtidigt - om jag nu inte har några problem med att stå emot mobilens lockelser och om mitt belöningscentrum i hjärnan inte går igång som det tydligen gör på andra människor - handlar det inte då snarare om att jag istället är onormal? Varför funkar inte mitt belöningscentrum som på andra? Tänk om jag inte ens HAR ett belöningscentrum... 

När man hör hjärnforskare och psykologer prata om detta belöningscentrum i hjärnan är det ju lätt att tro att det handlar om en liten knapp därinne någonstans som börjar lysa och blinka när vi får något som vi vill ha. Belöningscentrum är aktiverat och känslor av välbehag strömmar igenom kroppen. Och vill man förenkla det hela så kan man väl säga så kanske. Men egentligen består detta "belöningscentrum" av flera ställen främst i hjärnans mitt men också i pannloben och dessa ställen koordinerar med varandra (eller inte) och på lite olika sätt. Och flera olika hormoner och substanser är involverade, t.ex. spelar neurotransmittorn dopamin en stor roll. Det är alltså inte fullt så glasklart som det kanske verkar först. Man tänker sig till exempel att ungdomar, vars pannlober inte är färdigutvecklade, har en tendens att lättare fastna i missbruk än äldre personer. Jag hittade även en teori om att personer med aspergers syndrom skulle ha ett annorlunda inställt belöningscentrum än personer som inte har denna diagnos. Vi är alltså inte nödvändigtvis allihopa exakt likadana.

Men ändå verkar det som om de flesta människor väldigt lätt sugs in i vissa beteenden och har svårt att stå emot. Och jag tänker att det kanske har med min introverta läggning att göra då att jag inte vill hålla på med min mobil precis hela tiden och i alla situationer. I och för sig har jag läst att sociala medier är jättebra för oss som är introverta och inte ständigt vill hålla på och umgås med andra fysiskt. För här kan vi då sitta lite "dolda" när vi kommunicerar med omvärlden och ges dessutom chansen att tänka innan vi uttrycker oss. Men det förutsätter ju ändå att man väldigt gärna oavbrutet vill vara i kontakt med andra. Jag tycker nämligen att det är lite samma sak med sociala medier som med allting annat. Det blir helt enkelt för mycket brus och överstimulans. Och min hjärna vill fortfarande helst hålla på med en sak åt gången. Och den vill inte precis hela tiden kommunicera med andra. Jag orkar helt enkelt inte vara uppkopplad hela tiden. Men jag har ofta skuldkänslor för att jag inte är det. Alltså helt tvärtemot den här problematiken med folk som inte klarar att stänga av.  

Det första som händer när man klivit av ett flyg och sedan står vid bagagebandet och väntar på sin väska är att 90% av alla människor genast sliter fram mobilen och ställer sig med nackarna böjda och kollar in allt som de har missat under tiden där uppe i luften. Och jag är en av de få som istället står och studerar alla andra. Ingenting brukar vara så viktigt med min mobil att den måste upp ur väskan just precis då, det kan lika gärna vänta en stund, tills jag har större lust, men jag ser ju verkligen att jag är i minoritet. Och står jag i kön på Ica så har jag heller oftast inget behov av att utnyttja väntetiden till att just då dra fram och kolla vad alla andra har för sig på Facebook, Instagram och Twitter. Jag står däremot gärna och studerar andra människor och deras beteende även där. Jag är en konstig typ, helt enkelt. Men vore det inte lite logiskt ändå att detta med att ständigt hålla på med många olika saker samtidigt och ständigt kommunicera via mobilen är en grej mer för extroverta personer? Det är ju de extroverta som har lättast för att bli uttråkade och som ständigt vill ha stimulans utifrån? 

Men om nu detta med att vara besatt av sin mobil, ständigt ha koll på allt och alla och att samla på sig så många likes som möjligt börjar ses som ett problem istället, då är det ju helt klart plötsligt lite positivt med att vara onormal! Det börjar tydligen bli högstatus att kunna klara av att stänga av och sätta gränser. "Titta, jag prioriterar mina barn, min familj etc. Nu stänger jag av en stund här, bara så ni vet alla ni andra därute i Cyberspace!" Och då får jag kanske några extra likes för det, vem vet...

Det senaste enligt Vardagspuls är att man kan åka på så kallat logutläger. Jo, det är sant! Tre dagar i Stockholms skärgård med mobilen avstängd hela tiden. Vad som tydligen då händer är att folk först blir väldigt arga. Trots att de alltså gör detta frivilligt... Men efter ett dygn så börjar de tycka att det är skönt. Och sedan vill de aldrig mera bli beroende igen. Så gulligt! 

Bra tips från Vardagspuls på hur man loggar ut:

http://www.vardagspuls.se/bloggar/hillevi-wahl/5-skona-logout-tips/

Och här kommer mina egna tips och reflektioner:

1. Meditera - Studier visar nämligen att den som mediterar får bättre viljestyrka. 
2. Åk på retreat en helg och ägna dig åt yoga, meditation eller mindfulness i några dagar utan mobilen. Lika bra som "logoutläger" eller förmodligen bättre, eftersom ovanstående aktiviteter hjälper dig att komma i kontakt med dig själv. (Och ja, jag har slagits av tanken att det kanske just är för att jag själv håller på med yoga och meditation som jag inte så lätt sugs in i mobilberoendet.)
3. Ta ett papper och skriv ner regler för hur du vill ha det. Sätt upp papperet på kylskåpet eller framför datorn eller var du nu behöver ha det för att bli påmind. Och sedan följer du dina regler precis som du följer andra scheman eller regler som existerar i ditt liv. Den som är odisciplinerad brukar må bra av att få lite struktur på saker och ting.
4. Som tonåring förstår jag att det kan vara superviktigt att hänga med i allt som händer och att vara aktiv på sociala medier, grupptrycket är hårt, men som vuxen, var just det- vuxen - Grow up! Tycker du att mobilen tar över ditt liv så stäng bara av den! Den här typen av "beroende" är inte alls uppe i samma liga som alkohol- och drogmissbruk, så förstora inte upp det.
5. Och tycker du inte att det är ett problem för dig utan att det bara är positivt att låta mobilen styra livet, då är det väl bara att fortsätta med din krökta nacke och dina duttande fingrar. Var och en blir salig på sin fason och vilken livsstil vi än väljer så är det ju ändå ett val vi gör. 

Källor bl.a.: Vardagspuls, www.hjarnguiden.se, www.fof.se, The Willpower Instinct - Kelly McGonigal