Mina datorer har fått märkliga virus och mina mobiltelefoner har inte hållit särskilt länge, utan har fått bytas ut. På en av dem gick det periodvis inte att höra den som jag samtalade med. Men när jag skulle bevisa detta och låta någon annan prova fungerade den normalt. Just det här är väldigt vanligt; när det är jag som gör något så hänger det sig, men när någon annan provar, då funkar det. Vilket ju bara bevisar att det är jag som gör fel. När jag ska programmera ett tv-program funkar det plötsligt inte och tv:n börjar uppföra sig väldigt märkligt fast jag gör precis som jag ska. Min man tillkallas. "Men du gör ju bara så här och så här och så här." "Men jag gjorde ju så faktiskt". Då får jag det där milt överseende leendet tillbaka, som betyder att Ylva är ju en teknisk idiot, det vet vi alla.
Historierna är många. Om Bluetooth som alltid funkar, men inte nödvändigtvis när det är just jag som använder det, för då kan det plötsligt bara lägga av, om moderna bilar där allting är tekniskt avancerat och hälften av funktionerna tycks sättas ur spel när jag sätter mig vid ratten, lampor som poffar och upphör att lysa när jag tänder dem, larm som trasslar, skrivare som hakar upp sig, biljettautomater som strular. Min hemsida som är så enkel att arbeta med, men där det händer ytterst märkliga saker ibland, som enligt de supportpersoner jag är i kontakt med inte är möjligt. (De behandlar mig också som om jag inte riktigt förstår och förklarar överdrivet tydligt för mig saker som jag redan vet.) När min man uppdaterar till nya versioner i mobilen eller datorn brukar hans reaktion efteråt vara att "Vad bra det funkar med det här nya!" Och när jag uppdaterar mina tekniska prylar blir resultatet alltid att "Skit, nu funkar plötsligt inte det här och det här och det här..." Jag vet detta innan och därför drar jag mig för att göra uppdateringar. Faktum är att när man drabbas av tekniska haverier väldigt ofta börjar man dra sig för att använda teknik. Säkert bidrar detta till att jag blivit mera retro än jag borde. Det som är manuellt känns helt klart att föredra för det kan inte strula på samma sätt.
Samtidigt kan det naturligtvis inte förhålla sig så att det är jag själv som på något sätt påverkar tekniken till att uppföra sig underligt. Detta förstår ju vilken normalintelligent person som helst och jag har ofta blivit skrattad åt av både min man och andra närstående när jag delvis på skämt, men ändå kanske lite på allvar, påstått att det är så.
Ett annat exempel där jag haft problem är med vissa nycklar, sådana där "taggar" som man låser upp med genom att hålla dem framför en platta på väggen. De som går på min torsdagsyoga har nog hört talas lite om mina bekymmer att komma in i lokalen ibland. Det är en gympahall dit jag alltså har en nyckeltagg. Och denna tagg har ofta inte fungerat, utan jag har stått där och varit utelåst, samtidigt som en stor grupp människor strax ska komma dit och ha yoga, så det blir väldigt stressigt att snabbt lyckas få tag på någon som kan komma dit och låsa upp åt mig. Och nyckelansvariga har aldrig kunnat förstå vad felet är. Nyckeln är programmerad som den ska. Ingen annan har problem med sina nycklar. Vid något tillfälle har taggen till och med tagits in till omprogrammering, därefter har den kollats upp så den verkligen fungerar som den ska, sedan har jag fått tillbaka den och när jag ska in där - så har den inte funkat! Intressant nog har jag haft liknande problem med en annan nyckeltagg i en annan idrottshall. Men där har det ofta löst sig smidigt genom att vaktmästaren alltid funnits på plats och kunnat tillkallas. Och då har det räckt med att han tar taggen i sin hand och provar. Och då funkar det! (Vilket ju bara ännu mer gör att man känner sig som en idiot, som om man inte ens klarar att hålla en liten nyckeltagg mot en platta...) Fast i den hallen började det sedan att fungera, så på något sätt upphörde min sabotagekraft just där.
Men så råkade jag se ett program på tv där Blossom Tainton Lindquist medverkade. Och där hon sa sig ha precis samma typ av problem. Hennes man kallar henne till och med för ett levande virus, eftersom hon får datorer att uppföra sig underligt. Hon accepterar detta som ett fenomen som beror på hennes energier. Och det påverkar även en del annat, till exempel kan hon inte bli hypnotiserad. Det här var lite roliga nyheter för mig. Jag är alltså inte ensam! Om jag kan bli hypnotiserad vill jag inte uttala mig om, för det har jag aldrig på allvar försökt bli, däremot vet jag att inte akupunktur fungerar på mig. (Detta trots att jag verkligen tror stenhårt på akupunktur, men enligt min väninna i USA som är läkare och även specialutbildad på detta, så är det ca 10% av oss människor som akupunktur bevisligen inte fungerar på.)
Uppiggad av detta med Blossom fick jag plötsligt idén att ut och undersöka på nätet. Hade jag hittat en person till med liknande "problem" så fanns det kanske flera? Jodå, det fanns det!!! Jag hittade denna blogg som är fullständigt fullproppad med kommentarer från personer med samma typ av förmåga att sabotera elektronik. Och de flesta verkar lika lyckliga som jag. Hurra, jag är inte ensam! Det är inte jag som är konstig! Det här finns faktiskt! Följ länken här om du vill läsa:
http://blog.techquility.net/do-human-energy-fields-affect-computers-electronics/
Och jag är långt ifrån värst. En del verkar ha sönder mängder och åter mängder av prylar. För min del handlar det trots allt mest bara om trassel. För det kan ju bli väldigt dyrt faktiskt att ständigt köpa nya datorer, mobiltelefoner, kameror och allt vad det nu kan vara. Vad man kommer fram till är att det skulle vara våra starka energifält, som helt enkelt stör elektroniken. Vi pratar då om de energifält som omger kroppen och som även brukar kallas för aura. Att det här skulle vara fallet är förstås bara en teori och inte vetenskapligt bevisat (än). Pratar jag med t.ex. min man om det här så får jag verkligen inget gehör. Han tror bara på det han ser. Trots att det då finns ganska mycket som vi inte ser om man tänker efter. Jag tycker det skulle vara ganska konstigt om vi inte hade energifält. Och varför skulle de inte i vissa fall kunna vara starka nog att påverka saker runt omkring? Det är bara vetenskapen som behöver tid för att komma ikapp. Tänk på allt vad man kan se med en magnetröntgen eller ett ultraljud. Vem hade trott detta för hundra år sedan? Och om jag ett par hundra år tillbaka i tiden hade sagt att i framtiden kommer min man att hoppa in i en maskin som flyger genom luften och släpper av honom ända nere i Afrika, och där kommer han att hålla en liten pryl mot örat och sedan står jag här i Sverige med en likadan pryl vid mitt öra och så kan vi prata med varandra! Då hade jag i bästa fall blivit utskrattad och i värsta fall bränd på bål.
I mitt eget fall skulle jag dock vilja säga att en hel del tekniska prylar verkar göras stabilare nu för tiden, så de kan stå emot min mystiska kraft, vilket ju är bra. Och att det är olika med olika märken. Apples produkter har till exempel fungerat stabilare för mig. Även om det händer en del mystiskt även där (som att mina olika Apple-enheter inte kan synka med varandra av någon anledning) så har de hållit bättre. Och moderna och miljövänliga lampor fungerar också mycket bättre än glödlampor som poppade sönder stup i kvarten, så fort jag skulle tända någonstans. Jag fick hela tiden hålla på och byta.
Ett riktigt intressant fenomen är en musikspelare som vi har i köket och som måste vara extra känslig. Den går nämligen ofta igång av sig själv bara jag går förbi eller finns i närheten. Ibland drar jag till och med ur kontakten, för det kan kännas obehagligt när det plötsligt börjar strömma röster ur radion där, det tar några sekunder innan man förstår vad det handlar om. Fast andra gånger kan jag nästan känna på mig och tänka sekunden innan att nu kommer den att sätta igång - och då gör den det. En av mina söner har också denna förmåga att sätta igång den här maskinen med sin blotta närvaro. Det har hänt ibland. Och han har också klagat på att det känns kusligt när man är ensam hemma, kanske sent på kvällen, och så plötsligt när man går förbi så sätter den igång. Ingen annan av familjens tre medlemmar eller någon annan jag känner kan få igång den här maskinen utan att trycka på knappar eller fjärrkontroll. Jag har för säkerhets skull, innan jag skriver detta, kollat med min man ifall det någonsin har hänt honom och det har det inte. Mig händer det nästan varje dag! (Såvida som jag inte drar ur kontakten.) Enligt honom har det dock en fullständigt "naturlig" förklaring. Han har bara inte ännu lyckats klura ut vilken.
 |
| Musikspelaren i vårt kök som jag kan starta med min blotta närvaro |
Ytterligare resultat av denna energi är förmodligen även att man inte kan lämna kommentarer på den här bloggen. Många har frågat varför man inte kan göra detta. Tyvärr är det inte jag som har valt att ha det så, det har bara hänt av sig självt. Och jag har noga gått igenom inställningarna och sett så att det ser likadant ut som på några andra bloggar jag har och där man kan kommentera, men det hjälper inte. Tekniskt kunniga personer med kunskaper om bloggar och programmering har fått titta igenom mina inställningar och inte heller kunnat hitta felet, så vi kan inte bara rakt av skylla på att Ylva inte förstår teknik. Vill ni något får ni alltså skicka mail! Och kom gärna med lösningen på problemet.
