Långt liv - att äta och leva som Iyengar

"Yoga releases the creative potential in life". - BKS Iyengar

B.K.S. Iyengar dog i somras, 20 augusti 2014. Han blev nästan 96 år. Iyengars lärare, Sri Tirumalai Krishnamacharya, blev i sin tur 100 år. Båda var aktiva och verksamma inom yoga fram till sin död. Så hur bar de sig åt för att inte bara bli så gamla, utan även hålla sig så friska? Svaret tycks vara: genom mycket yoga, meditation, goda relationer, vegetarisk kost och att arbeta och verka med stort engagemang inom det som intresserade dem mest. Så här såg en vanlig dag ut i Iyengars liv:

5.30 - Uppstigning och bad. 

- Därefter en kopp kaffe med mjölk och socker.

- En timmes pranayama (andningsövningar).

"Pranayama is to witness and observe the smooth flow of inhalation and exhalation with depth, subtlety and precision." - BKS Iyengar

- En timme med tidningen för att sätta sig in i vad som hänt i världen plus ytterligare en kopp kaffe.

9.15 - Yogaträning i två till tre timmar på RIMYI, Ramamani Iyengar Memorial Yoga Institute, i Pune och i närheten av Iyengars hus. (Denna träning inkluderade bland annat 30 minuters huvudstående och 20 minuters skulderstående.)

"I have willpower and positive faith, and courage and vigor in practice." - BKS Iyengar

- Nytt bad. 

- Puja = bönestund.

- Vegetarisk lunch med familjen, d.v.s. barn och barnbarn.

13.30 - Vila en timme.

14.30 - Arbete i RIMYI:s bibliotek med bland annat korrespondens och att svara på studenters frågor.

16.00 - Den tredje koppen kaffe.

- Arbetet fortsätter.

17.00 - Går tillbaka hem.

20.00 - Vegetarisk middag med familjen, dagens huvudmåltid. Iyengar föredrog grönsakerna lätt kokta och kryddade framför att äta dem råa. Till grönsaksrätterna åt han antingen ris eller chapati (ett indiskt bröd). Dessutom tyckte han mycket om mjölkpudding. Familjen såg till att äta "sattviskt", vilket innebär så ren föda som möjligt för att ge kroppen styrka, energi och vitalitet, så att den kan utföra yogans positioner. 

21.00 - TV-nyheter och sedan samvaro med familjen resten av kvällen. 

22.40 - Läggdags.

Något att ta efter kanske? Möjligen lite svårt helt och hållet med tanke på att de flesta har vanliga jobb som slukar mycket tid och kanske inte alla heller jobbar med det som passionerar dem mest här i livet. Dessutom kan man ju notera att Iyengar verkar ha varit härligt befriad från att både handla och laga maten samt städa. Men ändå, lite mer av det här tänket kan vi kanske ändå få in i våra liv. Det är viktigt att åtminstone ibland få känna den där glöden för något som vi gör. Dessutom handlar det mycket om att hitta en balans i sin tillvaro. 

Schemat som beskrivs ovan handlar om Iyengars sista år, då han dragit sig tillbaka från själva undervisandet i yogaklasserna och drivandet av institutet och istället överlämnat detta arbete till sina barn. Detta gjorde han vid 85 års ålder, då han tyckte att det började bli dags att dra sig tillbaka lite grand. Men ett långt, aktivt liv i ständig förändring har han levt, där han bland annat skapade Iyengar-yogan, lärde ut denna i 25 länder, samt skrev och publicerade 14 böcker. 

"Change is not something that we should fear. Rather, it is something that we should welcome. For without change, nothing in this world would ever grow or blossom, and no one in this world would ever grow or blossom, and no one in this world would ever move forward to become the person they're meant to be." BKS Iyengar

Källa: Yoga, The Path to Holistic Health - B.K.S. Iyengar

Missa inte Vardagspuls

Den här veckan vill jag tipsa om programmet Vardagspuls, som börjat sändas varje vardagskväll klockan 17.55 i TV4. Roligt och inspirerande program med fokus på hur vi ska kunna må bättre i vår vardag, så mycket om nyttig matlagning, träning både fysisk och mental, samt roliga reportage och aktuella gäster. 

Sedan är väl frågan vem som har tid att sitta och titta klockan 17.55? Möjligen enstaka singlar, som precis kommit hem från jobbet och sätter sig ner för att äta sin (nyttiga) middag innan de påbörjar kvällens aktiviteter? Säkert också pensionärer. Men förmodligen inte familjen, där det ska lagas mat och ätas och mycket ljud som dränker tv:n och kanske dessutom en och annan träningsaktivitet som ska passas. Och själv är jag antingen på jobb eller på väg dit. Dock, nu för tiden är det ju ingen som är bunden vid tv-tiderna. Det finns andra sätt och själv gillar jag att spela in, så jag sedan kan skippa alla reklampauser och även de inslag jag inte har lust att titta på. Dessutom finns deras utmärkta hemsida www.vardagspuls.se som innehåller massor med bra information. 

Programmet leds av Kristin Kaspersen och Agneta Sjödin. Förmodar att de ska turas om. Och studion är mysig med rustikt träbord där det pratas och äts av den nyttiga maten, som lagas vid den likaledes mysiga köksön. I övrigt har vi lite coola växter, bitar av tegelväggar och stora luftiga fönster, kulisser givetvis, men ändå, man får nästan lust att flytta in... Bra initiativ nu i februari när nyårslöftena ligger långt bakom och ofta redan är bortglömda. Det är lätt att tro att man är ensam i sin kamp om att få vardagspusslet att gå ihop. Men det är man ju inte! Här får man se och höra tips och inspiration från andra. Bra pepping helt enkelt så missa inte!

Dags för fasta

Igår var det Fettisdagen, det var det väl knappast någon som missade? Så då är det dags att fasta nu då? Jodå! Jag fick det här tipset från Darren Hardy och tänkte att det var ju en bra idé. Tänk på någon dålig vana du har och så "fastar" du, dvs. avstår från den här vanan under 30 dagar. Exempel: 

• Låt bli att kolla Facebook efter klockan 22.
• Strunta i mobilen medan du äter och sover. Sätt den på ljudlöst och lägg den långt ifrån dig.
• Låt bli det där godiset som du brukar äta varje dag. 
• Tryck inte på snooze när klockan ringer, utan stig upp direkt istället så slipper du stressa.
• Låt bli att slötitta på tv:n.
• Sluta skjuta upp träningspassen till slutet av veckan. 

Eller, vänd på det istället och lägg till en ny och god vana under 30 dagar och se hur det känns.

Själv ska jag dra ner på chokladkonsumtionen. Den nyttiga mörka chokladen som jag normalt äter en liten bit av varje dag, den har plötsligt blivit en halv chokladkaka. Forfarande under förevändningen att den är så "nyttig" naturligtvis. Men den dolda anledningen är så klart att det är himla gott... Så jag slutar med det nu under 30 dagar. En bit får räcka. Dessutom ska jag träna magmusklerna lite mer. 30 dagar är en kort tid. Och sedan får vi se - kanske har vi då lärt oss trivas med våra nya vanor. Man vet aldrig om man inte provar.

På yogamattan och i livet

Vem är du på din yogamatta? 

Sannolikheten är att du är exakt den du även är ute i övriga livet och du kan lära dig mycket om dig själv genom att observera ditt beteende och dina tankar under yogan. 

Är du den som anstränger dig över dina gränser och pressar dig för hårt? Som trots att du vet att du ska lyssna på kroppens signaler inte tänker att detta gäller just dig och just nu? För du vill så gärna fullt ut i den där positionen även om det gör ont, även om du inte kan andas ordentligt. För du vill ju vara duktig. Du vill prestera. 

Eller är du den som ger upp? Den som stannar långt under den egna gränsen för vad du klarar därför att det är bekvämast så? Att aldrig prova att gå steget längre.

Båda dessa mönster är vanliga. "Lyssna på din kropp", vilket är något av det allra viktigaste i yogan, är inte alltid något som alla i en yogagrupp hörsammar. En del lyssnar för mycket och andra låter prestationskraven styra.

Eller är du den som lyssnar på lärarens instruktioner med ett halvt öra och gör allting mekaniskt medan tankarna kretsar runt något helt annat?

Hur stor plats tar tankarna? Vi är så klart medvetna om att fokuset ska ligga i andningen och rörelserna, i att vara helt närvarande i stunden. Ändå kommer det ofta andra tankar. 

Jämför du dig med andra? Tänker att andra är mycket bättre än du? Eller tänker du att det är du som är bäst, som vet mest, och att andra gör fel?

Irriterar du dig på saker? På andra? På läraren? På mattan? På att det är för varmt i lokalen? För kallt? På att du inte tycker om musiken? Eller att du har fått "fel" plats. Behöver omständigheterna vara helt perfekta för att du till fullo ska kunna lägga ditt fokus på yogan?

Försöker du alltid ställa dig på samma plats och om du inte får just den platsen hur känner du då? Vill du stå längst fram? Eller längst bak? Varför?

Eller lyckas du till största delen av tiden bara finnas i nuet, i dig själv och i dina andetag?

Handen på hjärtat! Och du behöver inte avslöja någonting för någon annan. Tänk istället efter för dig själv och se om du hittar några mönster. Du kan ha nytta av detta sedan ute i din vardag. Möjligheterna är stora att du kan ändra på saker genom att förändra dig själv och din inställning på yogamattan först. Yogan kan lära oss mycket om oss själva.

Smart stresshantering

Livet är stressigt ibland tyvärr. Men det finns knep för att hålla sig flytande också under mer intensiva perioder av livet.

Det självklara

Vi klarar bättre av stress om vi:

• Sover tillräckligt
• Äter nyttigt
• Tränar
• Låter bli att röka
• Har en låg alkoholkonsumtion

Det viktiga

Vi kan i princip ha det hur rörigt och körigt som helst, om vi inte upplever det som stressigt. Med andra ord, det är våra tankar som egentligen orsakar vår upplevelse av stress. Så om vi förändrar våra tankar, kan vi förändra vår situation.Till exempel är det en stor hjälp att:

• Sluta älta det som var och som ändå inte går att göra något åt nu
• Sluta oroa sig för framtiden
• Låta bli att tänka negativa tankar om sig själv
• Låta bli att tänka negativa tankar om andra

Lättare sagt än gjort kanske. Men - detta går att träna på! Och det vi tränar på det blir vi också bättre på. Steg ett är att bli medveten om sina tankar. Steg två är att börja göra någonting åt dem. 

Det som underlättar, de stödjande faktorerna

• Goda sociala relationer
• Husdjur
• En behaglig miljö, till exempel mycket ljus, levande växter
• Musik som gör en glad

Ut och promenera en stund varje dag i en park eller i en skog är till exempel positivt eftersom vi både fyller på med ljus och får en naturupplevelse. Det hjälper också att försöka undvika de där personerna som får oss att må dåligt, och istället ge tid till de relationer som vi känner tillför oss energi. Umgås med dem som du klickar med helt enkelt, gärna dem som du kan skratta ihop med.

Effektivaste redskapen

• Yoga
• Meditation
• Mindfulness
• Djupandning

Forskning visar på att positiva förändringar sker i hjärnan när man tränar ovanstående. Våra hjärnor är plastiska (dvs. de går att förändra, vilket man inte kände till för inte så länge sedan). Denna träning och de förändringar som den medför leder i sin tur till att det blir lättare att förhålla sig lugn till det som sker och även att det blir lättare att tänka positiva tankar.

Sist men inte minst

• Ta pauser. Ofta!

Om inget av ovanstående ger tillräckligt med hjälp och allt ändå känns som ett oöverstigligt kaos

Se över dina "måsten" och vad du måste göra under en vecka. Sedan stryker du hälften! Världen går inte under. Hade du legat sjuk hade inte alla de här sakerna heller blivit gjorda. Och nu gör du i alla fall hälften av dem. Det är tillräckligt bra!

Mera mindfulness i vardagen

Tillhör du dem som gärna skulle vilja ha in lite mera mindfulness i din vardag, men som bara inte fattar HUR det skulle funka i ditt redan pressade schema? 

Se till att få en lugn morgon
En lugn start på dagen så du slipper stressa redan från början, vad sägs om det? Detta innebär kanske att du måste stiga upp lite tidigare än vanligt. Exakt hur mycket tidigare avgör bara du själv, men tillräckligt för att kunna äta frukost i lugn och ro, ha tid att känna att du andas lugnt, tid att tänka lite. Kanske hinner du meditera en stund eller göra lite enkel yoga. En lugn start sätter tonen för resten av dagen.

Gör en att-göra-lista
Detta kanske kan tyckas som motsatsen till mindfulness, men saken är den att om du listar ner det du behöver få gjort, så behöver du sedan inte gå och ha allting i ditt minne. Med jämna mellanrum konsulterar du sedan din lista så du ser att du håller dig på spåret. Men ägna dig åt en sak i taget däremellan.

Ta korta pauser
Har du ett stillasittande jobb, så res dig upp en gång i timmen och sträck på dig, ta några djupa andetag och notera hur det känns. Eller gå lite fram och tillbaka. Har du ett rörligt jobb, så sätt dig istället någon minut, andas lugnt och känn känslan av att sitta.

På lunchen - ät och promenera
När du äter, så ät! Med det menas att du tuggar din mat och känner efter hur den smakar, vare sig du äter ensam eller i sällskap. Men kasta inte i dig maten samtidigt som du sitter och jobbar eller på stående fot, eller ännu värre skippa lunchen helt. Du behöver pausen. Ta en promenad också om du hinner, även om det blir kort. Andas in lite frisk luft.

Lev inte på autopilot
Åtminstone inte hela tiden. Gör någonting nytt varje dag, även om det är litet. Läs en artikel du kanske inte skulle ha läst i vanliga fall eller prata med någon som du aldrig har pratat med förut, ta en ny väg hem från jobbet eller våga prova någon ny aktivitet. Något litet annorlunda så inte hela dagen är en enda stor rutinuppgift. 

Gör matlagning till något roligt
Börja testa nya saker. Det finns enkla recept att hämta hem på nätet. Även om du inte tycker om allting du provar, så vet du i alla fall sedan hur det smakar. Du vågar testa. Du vidgar dina vyer. Det är även nyttigt för barn att lära sig våga testa nya saker. 

Avsluta dagen på ett bra sätt
Innan du somnar, ägna några minuter åt att tänka igenom vad som varit bra under dagen. Vill du vara mer ambitiös så skriv ner på ett block som du har bredvid sängen. Vid slutet av veckan blir det uppmuntrande läsning och bevis på att det ändå finns en hel del bra mitt i vardagen.

Träna eller slappa?

SVT sänder just nu serien "Kroppsgranskarna", som tar upp lite allt möjligt som handlar om kroppen och vår vardag, t.ex. sömn, träning, socker, hormoner. Förra veckans avsnitt handlade om träning och slappande. Vad händer om man är van att träna mycket och plötsligt slutar? Och på andra hållet - om man är en soffpotatis och plötsligt börjar träna? Ja, det kan ju de flesta av oss förmodligen räkna ut själva, men det var ändå underhållande att titta på programmet. 

Läkarstudenterna Linda, som är fanatiskt intresserad av träning och tränar massor, och Puran, som aldrig någonsin tränar, ska under sex veckor byta liv, det villl säga Linda får inte träna alls medan Puran ska träna massor. Puran uttrycker lite försiktigt att han undrar hur han ska hinna med att träna så mycket (4 ggr/vecka), varpå Linda svarar att "Det är väl klart att du får se till att hinna med det!", vilket ju också är det tänk man får ha. Vill man träna får man prioritera det helt enkelt. Så till att börja med vägs, mäts och tas det en massa prover. Kraftpaketet Linda väger 76,4 kg, medan taniga Puran bara väger 64,6. Dock kan man notera att Puran, trots sitt stillasittande liv, ändå har en förhållandevis bra syreupptagning. Och jag tänker att den här killen ser ut att kunna träna upp sig rätt så lätt. Han ser ut som en löpartyp. Det hade varit LITE mer spännande om man istället valt en lite småknubbig karl med ölmage, gärna 40+... Men men... Och om Linda tänker jag att om hon slutar träna, på riktigt alltså, så skulle hon nog kunna riskera att bli överviktig, eftersom hon inte har den där naturligt smala, graciösa kroppstypen. (Vissa personer lägger inte så lätt på sig kilon, vilket kan tyckas orättvist, men de brukar ha ohälsosamma värden ändå om de har en sunkig livsstil.)

Parallellt får vi följa Stephane, som har fullt upp med jobb och småbarn och därför inte vill lägga tid på att gå och träna på gymmet. Kan han kanske hålla sig i trim ändå genom att lägga in "naturlig" motion i sin vardag? Ja, det kan han visar det sig. Han promenerar till jobbet i rask takt, 4-5 km, han står vid skrivbordet medan han jobbar och han kör vilt runt med dottern i barnvagnen och busar och lyfter och härjar med henne på lekplatsen (jättekul för dottern förstås jämfört med en passiv förälder som bara står och håller på med sin mobiltelefon) och när han lagar mat i köket står han samtidigt och gör diverse träningsmoment bredvid spisen. Stephanes fru (eller sambo?) berättar att när de går på kalas hittar han alltid på aktiviteter som innebär att han får tillfälle att springa runt och lyfta barn. Så hjälper allt detta? Jadå, det gör det. Stephane träffar forskaren Susanna Appel, som förklarar att vi är genetiskt gjorda för att röra på oss och att stillasittande är farligt. Stephane får bland annat starkare hjärta, bättre ämnesomsättning och mindre klibbiga blodplättar genom att hålla på som han gör. Så för hans allmänna hälsa så räcker det jättebra. Däremot, om han vill bygga muskler, så måste det till tyngre vikter. För att demonstrera tar hon med honom till ett utomhusgym, där han får prova att lyfta stockar, och ja, det var förstås något tyngre än att lyfta dottern. Men ändå, det är inte att bli en muskelbyggare som Stephane siktar på, så vi kan alla konstatera att för att uppnå god hälsa så behövs det faktiskt inget gym. 

För säkerhets skull får vi sedan titta in hos några som verkligen bygger muskler. Glänsande och poserande för kameran hittar vi ett gäng män som strax ska in på tävling och visa upp sig. "Vilket skulle du föredra; att VARA stark eller att SE stark UT?" är frågan som de får. Och vad svarar de? Jo, att se stark ut... Men det är den gruppen, som väl inte kan sägas vara särskilt representativ för Sveriges befolkning (får man hoppas).

Så hur gick det för Linda och Puran då? Jo, ungefär som väntat. Linda väger ungefär detsamma, men muskler har omvandlats till fett istället, precis som man kunde misstänka och självklart har hennes syreupptagningsförmåga försämrats. Hon ser verkligen fram emot att få börja träna igen! Puran däremot har ökat på sina muskler och gått upp i vikt till 67,1 kg. Dessutom har hans syreupptagningsförmåga verkligen förbättras. Han har talang för det här med att springa tydligen (precis som han ser ut att ha) och han tänker fortsätta träna. 

Så slutet gott allting gott, och vad vi även får konstaterat är att vilken effekt träningen ger är lite individuellt. Det beror på våra gener. En del, som Puran, är bättre på att snabbt träna upp sin syreupptagning och på att springa långsdistans. Andra, som Linda, är bättre på att snabbt bygga muskler. Så bäst resultat kan vi uppnå i de grenar vi är mest lämpade för så att säga, ifall det är det som vi är ute efter. Men - vardagsträning är det viktigaste!

Se programmet här:

http://www.ur.se/Produkter/186163-Kroppsgranskarna-Traning-och-slappande

Veckan som kommer börjar det svenska Biggest Loser i TV7 som brukar vara väldigt inspirerande at titta på. Här får vi följa verkliga soffpotatisar, kraftigt överviktiga, på deras resa mot en sundare livsstil. Rekommenderas! Framför allt för den som själv är inaktiv och överviktig kan det vara inspirerande. Kan de så kan du!

Gå upp klockan fem på morgonen

Jag åkte iväg till Spanien över jul och nyår. Det var därför bloggen fick ta en paus. Och det som händer när man åker iväg så där en längre tid och sedan kommer hem och ska starta upp en ny termin och plötsligt har väldigt kort tid på sig - ja det är att man får ligga i. 

Så vårterminen drar igång och därför tänkte jag skriva om det här med att stiga upp klockan fem om morgnarna. Ja, inte för att jag gör det... Utom under vissa pressade omständigheter just för att spara in tid och NÄR jag gör det, upplever jag alltid att jag lider av sömnbrist, trots att jag försöker lägga in lite avslappning eller kroppsskanning någon gång under dagen för att ta igen den där missade vilan. Men jag är inte en sådan som stiger upp fem varje morgon och har detta som vana. Däremot är jag väldigt fascinerad av dem som gör det! För hur orkar de? Och när går de i så fall och lägger sig?

Den amerikanska framgångsgurun och livsstilscoachen Robin Sharma är en av de största förespråkarna och det är även han som startat "The 5AM Club" som nu sprider sig i popularitet bland världens framgångsrika människor och även har nått Sverige där Dorotea Pettersson är frontfigur. Anledningen till att man ska upp i svinottan och starta sin dag, enligt det det här synsättet, är att man då får tid i fred. Bland annat kan man träna, planera, förkovra sig, skriva dagbok... Allting medan de flesta övriga ligger kvar i sina sängar och sussar. "Det är en gåva till dig själv" säger Sharma. Eftersom jag följer honom på Twitter så skickade jag över frågan: När lägger du dig egentligen? För det kan man ju undra och inte minst om man nu själv ska försöka ta efter. Inte för att han svarade. Han har förmodligen för mycket att stå i för att orka besvara frågor från alla sina 277 000 följare. Så jag fick söka på annat håll och hittade så klart också vad jag sökte. Kanske inte exakt vid vilket klockslag han går och lägger sig, utan istället att "håller man sig supervältränad, så klarar man att sova mindre". Gör man? Jag menar rent vetenskapligt? Jag tycker jag håller igång hela dagarna med yoga, gympa och hundpromenader och detta gör i och för sig att jag oftast sover gott, men också att jag definitivt behöver mina minst sju timmars sömn. Dessutom, om man äter nyttigt, så klarar man sig också på mindre sömn, anser Sharma. Jag anser faktiskt att jag äter ganska nyttigt. Och jag tror att detta bidrar till att jag har mer energi och till att jag inte så ofta blir sjuk. Men sova sju timmar - det behöver jag ändå!

Jag sväljer inte riktigt det här att man ska sova så himla lite för att då blir man så duktig. Man ska sova precis det man behöver, anser jag, och det finns definitivt fler som sover för lite (och därav ständigt går omkring och är trötta och ofokuserade och får dåligt immunförsvar) än som sover för mycket. Så ska jag upp klockan fem, då ska jag minsann ha hunnit sova det jag behöver först.

Jag lyssnade på P1:s progam "Den effektiva människan" som sändes den 18 november, där just detta ämne diskuterades. Sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt sa där precis detta att "Det är fullständigt naturligt att stiga upp klockan fem på morgonen. Bara vi lägger oss i tid...". Annat som togs upp i detta program var bland annat varför vi ska vara så fruktansvärt effektiva hela tiden. Varför strävar vi efter att vara perfekta? Är det kanske till och med så att vi ser till att hålla oss fanatiskt sysselsatta för att vi är rädda för att ta det lugnt, för att vi vill undvika att konfronteras med oss själva och våra känslor?

I vilket fall som helst, jag skulle fortfarande väldigt gärna vilja stiga upp klockan fem och känna mig pigg och alert och få den där tiden för mig själv när ingen annan är vaken och jag kan vara tre gånger så effektiv som om jag istället stiger upp klockan sju. Så hur gör jag???

Faktiskt hittar jag lite vettigare svar från Dorotea Pettersson (som för övrigt nyligen kommit ut med en bok: "5AM är ingen tidpunkt. Det är en livsstil".) Hon erkänner att hon själv faktiskt varit en kvällsmänniska, men bestämde sig för att istället för att gå och lägga sig klockan ett på natten, börja sätta i system att lägga sig tio- halvelva för att kunna gå upp fem, vilket är en timme före hennes fyraåriga son vaknar. Dorotea säger även att det faktiskt är viktigt att man får den sömn man behöver. Skönt att höra.

En annan som ger mig klara svar är Darren Hardy, som också han är en framgångsrik amerikansk livsstilscoach och, så klart, anhängare av 5AM-rörelsen. Darren hävdar att vi absolut inte ska tulla på vår sömn. Vad det handlar om är bara att skapa bättre vanor och lägga oss tidigare. Han berättar att även han tidigare varit en nattuggla, men numera ändrat sina vanor och istället går och lägger sig vid nio-tiotiden på kvällen. Och detta har medfört en ENORM förändring i hans liv (positiv då förstås). Dessutom är det ju sent på kvällen som vi håller på med alla våra dåliga vanor: äta det vi inte borde, slötitta på tv, surfa runt och hänga på Facebook... Så, säger Darren, vad är det för onödig vana som just du har som du kan skära bort ur ditt liv, så att du kan se till att komma i säng i tid? 

Men jag har väl inga sådana vanor, tänker jag. Jag jobbar ofta rätt sent och när jag kommer hem - ja, jo, där finns ju faktiskt något som jag skulle kunna ändra på om jag verkligen ville, upptäcker jag. Jag brukar följa en del tv-serier. Oftast går de just den tiden på kvällen när jag är iväg och håller yogapass eller är på väg hem, så jag spelar in dem och sedan, när jag väl varit hemma en stund och pysslat med lite allt möjligt, då sätter jag mig ner med en kopp te och tittar. Så visst, om jag slutar titta på tv, så kan jag i ärlighetens namn faktiskt få den där extra tiden. Något att tänka på kanske. Att om vi verkligen vill, så kan vi oftast hitta möjligheterna för att genomföra det också. Sedan är väl frågan fortfarande om jag vill tillräckligt mycket... 

Se Darrens klipp här och låt dig inspireras (tar bara 2 minuter och 49 sekunder):
http://www.darrendaily.com/dreams-step-4/


Andra källor bl.a.:
https://www.youtube.com/watch?v=-xC_DbgpPAc
Aftonbladet, 2014-09-30
P1 - Den effektiva människan, 2014-11-18

Promenader - enklaste sättet att hålla igång

Jag tänkte skriva några ord om promenader idag, för jag tycker det passar så här i december när jag märker på människor omkring mig att de varken har tid, lust eller ork att träna längre. För då är promenader nämligen räddningen. Just därför att det är så kravlöst. Just därför att man kan göra det i princip när som helst inklusive direkt efter en rejäl måltid. Vad passar bättre i juletider?

När julen närmar sig gör ofta den terminsbundna träningen uppehåll (till exempel mina egna yogaklasser, till exempel min sons squashträning, plus en hel del annat), men jag märker även bland dem som har kort på träningsställen där aktiviteterna pågår året runt, att det blir fler och fler i december som tycker att de varken hinner eller orkar. Det är så många andra aktiviteter just nu. Det är så mycket som ska förberedas inför julen. För att inte tala om när väl alla helgerna drar igång - då blir det för många ännu svårare. Men sedan, i januari, då ska man ta tag i träningen igen och börja sitt nya liv. Då ska man gå ner i vikt och bli supervältränad. Såklart! Och det är ju i och för sig jättebra. Men ännu bättre om man kanske inte helt släpper taget om all träning redan i början av december. Det kommer att bli lättare i januari för den som åtminstone ser till att hålla igång lite grand.

Promenader är en fantastiskt bra och enkel lösning på detta. Frisk luft och i bästa fall lite dagsljus får man på köpet. Man kan ta med sig sällskap och lösa problem eller bara småprata. Man kan ha möte i form av promenader. Eller kan man gå själv och lyssna på musik eller bara reflektera över livet. En promenad på egen hand och i jämnt tempo fungerar meditativt. Ingen särskild utrustning krävs, bara ett par rejäla skor som passar för väglaget. Promenera långsamt eller snabbt, promenera tidigt, promenera sent, före maten, efter maten, eller strunta i att ta bussen/bilen och promenera vart du nu ska istället. Allt funkar!

Så ge inte upp all träning helt bara för att julen närmar sig. Se promenaderna som oljan som håller igång ditt maskineri så du inte rostar igen för mycket. Bra för konditionen, cirkulationen, benstommen och inte minst hållningen. Vill du göra det lite mer avancerat, så ta med ett par stavar och gör det hela ännu mera effektivt. Enklare kan det inte bli!

Världens lyckligaste land

Vad är det som gör oss människor lyckliga? Och kan lycka verkligen mätas? För mäter, det gör man ju. I vissa mätningar utses något skandinaviskt land till den lyckligaste platsen att leva på. I andra kan det bli till exempel Latinamerika istället. Det beror helt enkelt på vilka faktorer som mäts. Men vad som gör någon lycklig kanske inte gör en annan person lycklig, så kan man egentligen säga att till exempel hög levnadsstandard gör människor lyckligare?

Jag tittade på "Korrespondenterna" i veckan som gick. Programmet handlade om Bhutan. Bhutan är inte med i några världsmätningar om lycka. Ändå anses det vara ett lyckoland. I Bhutan struntar man i omvärlden och mäter själva istället. Det är i alla fall det enda land i världen som istället för att mäta bruttonationalprodukten istället mäter bruttonationallyckan.

Bhutan, som också kallas för Drakens Land, ligger i östra delen av Himalaya och gränsar bland annat till Kina och Indien. Här finns höga bergstoppar och grönskande dalar, ren luft och en befolkning som bara uppgår till 750 000 personer. Det är en vacker och fridfull plats och huvudstaden Thimphu har inte ett enda trafikljus. Landet är inte rikt, men här finns heller ingen misär. Så hur tänker man i Bhutan? Vad är bruttonationallycka egentligen? 

Bruttonationallycka handlar inte om ekonomi och materialism för man anser att det är inte detta som gör människor lyckliga. Bruttonationallycka handlar istället om hur delaktig man känner sig, det handlar om hur man kan använda sin tid och det handlar om en hållbar miljö. Utvecklingen ska göra människor lyckliga istället för olyckliga och man vill höja levnadsstandarden på ett icke-materialistiskt sätt med hänsyn till varandra och till omgivningen. Grundskolan och sjukvården är gratis i landet och man anser att den största lyckan är att ha det man behöver och att känna sig nöjd, att man har ett engagemang och en uppgift, att hitta "flow" i sin vardag. 

Korrespondenterna besöker bland annat en familj på landet, som lever och arbetar i harmoni med varandra och med naturen. De äter, sover och umgås och pratar mycket med varandra. Det är samtalet som är underhållningen om kvällarna, trots att där finns tv. Och jo, de verkar lyckliga får man intrycket av. Och lugna! Samtidigt börjar andra trender också sprida sig bland landets ungdomar och i städerna. Man skaffar mobiltelefoner och använder Facebook. Det är svårt att stå helt utanför övriga världen. Och landets elit (jo, för det finns en sådan också i Bhutan) skickar sina söner och döttrar till universiteten i England och USA och när de kommer hem gifter de sig med varandra. Men egentligen - det hindrar väl inte att man är lycklig? Ett land som har en bruttonationallycka som riktlinje har ju ändå satt sin ribba på en annan plats än vad vi vanliga konsumtionsnationer har, eller? 

Hur som helst är det en intressant vinkel, tycker jag. Att tänka annorlunda. Och ett helt land som tänker annorlunda. Jag blir lite fascinerad faktiskt. Heja Bhutan!"

Källa: Korrespondenterna, SVT 20141203