Jag tittade på "Korrespondenterna" i veckan som gick. Programmet handlade om Bhutan. Bhutan är inte med i några världsmätningar om lycka. Ändå anses det vara ett lyckoland. I Bhutan struntar man i omvärlden och mäter själva istället. Det är i alla fall det enda land i världen som istället för att mäta bruttonationalprodukten istället mäter bruttonationallyckan.
Bhutan, som också kallas för Drakens Land, ligger i östra delen av Himalaya och gränsar bland annat till Kina och Indien. Här finns höga bergstoppar och grönskande dalar, ren luft och en befolkning som bara uppgår till 750 000 personer. Det är en vacker och fridfull plats och huvudstaden Thimphu har inte ett enda trafikljus. Landet är inte rikt, men här finns heller ingen misär. Så hur tänker man i Bhutan? Vad är bruttonationallycka egentligen?
Bruttonationallycka handlar inte om ekonomi och materialism för man anser att det är inte detta som gör människor lyckliga. Bruttonationallycka handlar istället om hur delaktig man känner sig, det handlar om hur man kan använda sin tid och det handlar om en hållbar miljö. Utvecklingen ska göra människor lyckliga istället för olyckliga och man vill höja levnadsstandarden på ett icke-materialistiskt sätt med hänsyn till varandra och till omgivningen. Grundskolan och sjukvården är gratis i landet och man anser att den största lyckan är att ha det man behöver och att känna sig nöjd, att man har ett engagemang och en uppgift, att hitta "flow" i sin vardag.
Korrespondenterna besöker bland annat en familj på landet, som lever och arbetar i harmoni med varandra och med naturen. De äter, sover och umgås och pratar mycket med varandra. Det är samtalet som är underhållningen om kvällarna, trots att där finns tv. Och jo, de verkar lyckliga får man intrycket av. Och lugna! Samtidigt börjar andra trender också sprida sig bland landets ungdomar och i städerna. Man skaffar mobiltelefoner och använder Facebook. Det är svårt att stå helt utanför övriga världen. Och landets elit (jo, för det finns en sådan också i Bhutan) skickar sina söner och döttrar till universiteten i England och USA och när de kommer hem gifter de sig med varandra. Men egentligen - det hindrar väl inte att man är lycklig? Ett land som har en bruttonationallycka som riktlinje har ju ändå satt sin ribba på en annan plats än vad vi vanliga konsumtionsnationer har, eller?
Hur som helst är det en intressant vinkel, tycker jag. Att tänka annorlunda. Och ett helt land som tänker annorlunda. Jag blir lite fascinerad faktiskt. Heja Bhutan!"
Bhutan, som också kallas för Drakens Land, ligger i östra delen av Himalaya och gränsar bland annat till Kina och Indien. Här finns höga bergstoppar och grönskande dalar, ren luft och en befolkning som bara uppgår till 750 000 personer. Det är en vacker och fridfull plats och huvudstaden Thimphu har inte ett enda trafikljus. Landet är inte rikt, men här finns heller ingen misär. Så hur tänker man i Bhutan? Vad är bruttonationallycka egentligen?
Bruttonationallycka handlar inte om ekonomi och materialism för man anser att det är inte detta som gör människor lyckliga. Bruttonationallycka handlar istället om hur delaktig man känner sig, det handlar om hur man kan använda sin tid och det handlar om en hållbar miljö. Utvecklingen ska göra människor lyckliga istället för olyckliga och man vill höja levnadsstandarden på ett icke-materialistiskt sätt med hänsyn till varandra och till omgivningen. Grundskolan och sjukvården är gratis i landet och man anser att den största lyckan är att ha det man behöver och att känna sig nöjd, att man har ett engagemang och en uppgift, att hitta "flow" i sin vardag.
Korrespondenterna besöker bland annat en familj på landet, som lever och arbetar i harmoni med varandra och med naturen. De äter, sover och umgås och pratar mycket med varandra. Det är samtalet som är underhållningen om kvällarna, trots att där finns tv. Och jo, de verkar lyckliga får man intrycket av. Och lugna! Samtidigt börjar andra trender också sprida sig bland landets ungdomar och i städerna. Man skaffar mobiltelefoner och använder Facebook. Det är svårt att stå helt utanför övriga världen. Och landets elit (jo, för det finns en sådan också i Bhutan) skickar sina söner och döttrar till universiteten i England och USA och när de kommer hem gifter de sig med varandra. Men egentligen - det hindrar väl inte att man är lycklig? Ett land som har en bruttonationallycka som riktlinje har ju ändå satt sin ribba på en annan plats än vad vi vanliga konsumtionsnationer har, eller?
Hur som helst är det en intressant vinkel, tycker jag. Att tänka annorlunda. Och ett helt land som tänker annorlunda. Jag blir lite fascinerad faktiskt. Heja Bhutan!"
Källa: Korrespondenterna, SVT 20141203
