Gör egen glutenfri müsli

Få saker är enklare än att göra sin egen supergoda müsli! 

Framför allt som det är ont om glutenfri müsli i butikshyllorna och den som finns nästan alltid innehåller pumpafrön. Och det är absolut inget fel med pumpafrön/pumpakärnor. Det är tvärtom ett fantastiskt näringstätt frö, bland annat rikt på zink, magnesium och e-vitamin. Men det finns absolut ingenting som min mage revolterar mera mot än just dessa frön. Jag måste vara allergisk för jag får fruktansvärda kramper i magen när jag äter pumpafrön. Och innan jag kom underfund med detta genomgick jag en hel del attacker, eftersom jag är rätt så förtjust i nötter, frön och torkad frukt i största allmänhet och jag hade inhandlat en jättepåse, som jag använde som snacks. Senare har jag även kommit på att jag inte heller tål squashkärnor och måste därför vara försiktig med rätter som innehåller squash, även om det förstås inte går att jämföra med att sitta och äta hela nävar av pumpafrön direkt ur påsen... I alla fall har många nyttiga produkter just nu ett stort innehåll av pumpafrön. Förutom müsli handlar det ofta om t.ex. bröd, sallader och vegetariska biffar. Och jag tänker att kanske är det fler som har samma problem och svårt att smälta de här fröna. Eller bara vill göra en god och nyttig müsli ändå. Den här innehåller dessutom inget tillsatt socker, bara honung. Välj ekologiska produkter i den mån det går!

Gör så här:

Sätt ugnen på 175 grader och sprid ut havregryn, boveteflingor och solrosfrön på ett bakplåtspapper. Ringla flytande honung över.

Rosta i ugnen ca 10-20 minuter. Vakta noga tiden i ugnen. Det beror på hur tjockt lagar du har lagt ut och även på din ugn. Grynen ska bli lätt rostade och honungen karamelliseras, men det ska inte brännas.

Låt det svalna och rör sedan runt med en sked. Tillsätt därefter vad du vill ha i din müsli. Jag brukar använda gojibär, russin, hackade aprikoser, mandel och nötter.

Supergott som sagt!!!

Bli effektiv och lugn - gör en sak i taget

"Man hinner hur mycket som helst, bara man tar det lugnt. - Tage Danielsson"

Vill du vara snabb och effektiv och samtidigt behålla ditt lugn? Gör då en sak i taget.

Under flera årtionden har vi nu hållit på med "många bollar i luften". Många saker ska utföras samtidigt, ju fler desto bättre. Vi pratar i telefonen, svarar på e-mail, googlar upp något viktigt och skriver ut en rapport på skrivaren. Samtidigt. Eller håller vi på med att laga mat på samma gång som vi hjälper barn med läxor och står och sms:ar och även håller ett öga på nyheterna på tv. Att kunna hålla på med många saker samtidigt, "multitasking", är något som krävs, i arbetslivet inte minst, och vi framhäver gärna vår förmåga att kunna göra många saker åt gången. Det här är vad som länge nu varit normen och som ansetts som bra och positivt. 

Samtidigt blir vi sjuka av stress. Vi får spänningar i axlar och nacke, vi får hjärtklappning, sömnsvårigheter och hinner inte andas mellan varven. Det tär nämligen på oss att ständigt hoppa mellan olika uppgifter. För det är det som vi i själva verket gör. Vi lurar oss själva. Vi tror vi hinner mera på det här sättet. Vi tror att vi är effektivare. För det känns så. Att hålla på med mycket samtidigt ger oss en känsla av fart, fläkt och hög produktivitet. Vi får en känsla av att vara upptagna och duktiga. I själva verket visar studier att vi inte alls jobbar snabbare. Och att vi gör allting samtidigt, det är inte sant, för det klarar inte våra hjärnor av. Istället byter vi bara snabbt mellan olika uppgifter och det är ganska tröttande för hjärnan i längden. Detta innebär i sin tur att vi tappar i koncentration. Vi blir inte lika noggranna och gör därför lättare misstag. Vi får även svårare att sedan minnas vad vi verkligen har gjort. Och att det går snabbare, det är bara en känsla vi får när vi hela tiden byter fokus. Att hålla på med mycket samtidigt är i själva verket bara ett sätt att snabbare dränera sig på sin energi.

Försök som gjorts på Stanford University, USA, visar att kraftigt "multitaskande" istället (tillfälligt tack och lov) sänker vår IQ och kan ge samma trögtänkta effekt som om vi rökt marijuana. Och den som i test visat sig bäst kunna klara att prioritera och göra många saker samtidigt när det till exempel uppstår en krissituation, är den som inte redan tröttat ut sig med att arbeta på det sättet. Den som istället tagit sig an en uppgift i taget är lugnare, kan tänka klarare och hantera pressen på ett mycket bättre sätt.

Så prova att göra en sak i taget och håll koncentrationen på den saken fullt ut. Byt sedan till nästa uppgift. Se vad som händer. Det tar alltså inte längre tid, utan ger dig bara en känsla av att det är så det förhåller sig. I själva verket arbetar du en aning snabbare. Och du tröttar inte ut dig på samma sätt.

En liten hake finns det dock, nämligen att vi är så vana vid att göra mycket samtidigt och att vi ständigt bombarderas med nya intryck. Därför kan det kännas riktigt svårt att göra en sak i taget och är inte nödvändigtvis ett system som vi enkelt klarar av att byta till... Men som med allting annat blir man bättre när man tränar. Så istället för att fortsätta träna dig på att göra massor med saker på en gång och ständigt känna dig som om du navigerar i kaos, börja träna upp din förmåga att göra sakerna i följd istället. En sak i taget, lugnt och säkert i den trygga förvissningen om att det är det här din hjärna egentligen är bäst på. Träna en timme i taget och efter några veckor kan du ha förändrat ditt liv. 



Källor bl.a.: www.forbes.com, studier Stanford University

Vad är pinole?

Jag fick frågan av en av mina läsare. "Alla pratar om pinole och pinoleprodukter, men ingen berättar vad det är. Var kan jag köpa pinole?"

Ja, pinole har verkligen blivit trendigt. Framför allt efter att fler och fler ägnar sig åt långdistanslöpning och efter att Christopher McDougall släppte sin bok "Born To Run" (Jakten på löpningens själ) som bland annat handlar om tarahumara, ett folk i Mexiko med extraordinär kapacitet för att springa långt. I den boken äts det nämligen pinole. Och den kända ultramaratonlöparen, veganen och författaren Scott Jurek äter och lagar också pinole. Pinole anses bra i träningssammanhang eftersom det är både energirikt och lättsmält. Och även jag själv har på denna blogg och också i min ibook om yoga haft med pinolerecept. Så vad är det egentligen?

Ja, det är ju ingen ingrediens som man kan gå till Ica och handla. Pinole är istället själva produkten man skapar när man blandar majsmjöl, någon typ av naturligt sötningsmedel (t.ex. agavesirap), vatten och kryddor (ofta kanel, som är bra för matsmältningen, men kan även vara andra kryddor) och sedan rostar/bakar detta antingen i ugnen eller på spisen. Pinole kan därför ha olika form beroende på om man gör kakor, bars eller bröd. Man kan även lägga till andra ingredienser, t.ex. superfröet chia, torkad frukt, nötter, mörk choklad etc. 

Med jämna mellanrum testar jag nya recept, framför allt i förhoppningen om att kunna baka en pinoleprodukt som håller ihop lite bättre. När man bakar med majsmjöl blir det nämligen ofta smuligt. Hittills har jag inte hittat något som jag tycker är perfekt just när det gäller detta. Däremot blir det ofta gott och bra ändå och perfekt som mellanmål före eller efter träning. Det senaste receptet jag testade, och som vanligt gjorde om lite grand, var detta:

Pinole energikakor
Ingredienser till 3 stora kakor:
2,5 dl majsmjöl
4 solmogna fikon skurna i småbitar (ca 1 dl)
knappt 2 dl vatten
3 matskedar agavesirap
2 matskedar chiafrön
1 kryddmått kanel

• Värm ugnen till 175 grader. 
• Rosta majsmjölet och chiafröna i en stekpanna på mediumvärme i 5-8 minuter. Rör om och håll koll hela tiden. Mjölet ska få lite färg, men får absolut inte brännas.

• Lägg mjölet/chiafröna i en matberedare och tillsätt alla övriga ingredienser. Blanda tills allt blivit en tjock massa.

Forma massan till tre rundlar och baka i ugnen 10-12 minuter. Håll koll här också. Utsidan ska bli fast med små sprickor. Ta ut och låt svalna. 

 De ser inte mycket ut för världen, men är goda. Dela i bitar och ät, eller skär smala skivor och bred med smör eller ekologiskt jordnötssmör. Gott gott! Kakorna håller sig i kylskåpet flera dagar.

Du kan även testa mitt andra och tidigare recept på pinole energikakor, som även innehåller mörk choklad: http://ylvashalsotips.blogspot.se/2012/08/pinole-energikakor.html

Eller testa iskiate, superdrycken med chiafrön, tarahumarafolkets egen naturliga "Red Bull":
http://ylvashalsotips.blogspot.se/2012/07/forsta-gangen-forfattaren-till-born-to.html

Eller läs om boken Born to Run:
http://ylvashalsotips.blogspot.se/2012/07/born-to-run-fodda-att-springa.html

Ta en annorlunda paus

En paus eller rast, om än aldrig så kort, gör att vi kan fylla på med krafter och arbeta mera effektivt efteråt. Ibland kan pausen vara just det som behövs för att vi ska komma på lösningen på något problem eller bara kunna tänka nya och mera kreativa tankar. Men det är också lätt att hoppa över en paus och även lätt att göra precis samma typ av paus som man alltid gör (kopp kaffe och prata om vädret med en kollega...). Prova att göra något som du inte brukar och se vad det kan ha för effekt!

Till exempel kan du använda 5-15 minuter till att:

• Dricka en kopp te och samtidigt lyssna på avslappnande musik.
• Ta en promenad.
• Lägga dig med benen upp mot en vägg (Viparita Karani/benen-mot-väggen-positionen). Ligg antingen med benen lodrät upp längsmed väggen, eller kan du ligga lite längre ut. Du kan även prova att ligga med benen på en pall eller stol.

• Lägga på en ansiktsmask och ligga ner en stund medan den verkar. För en återfuktande mask: Mosa 1/2 avokado och blanda med 1 tsk honung. Lägg gurkskivor över ögonen så blir ögonvitorna vitare och du får en piggare blick. Fler bra tips här: http://ansiktsmask.se/hemmagjord-ansiktsmask/
• Ge dig själv lite fotmassage eller ta ett fotbad.
• Testa en mindfulness-app. Prova t.ex. att ladda ner "Zen Mindfulness" (Next Leap) som är gratis med många guidade korta meditationer och andningsövningar (obs på engelska). Eller kan du prova min avslappningsövning som du hittar på min hemsida: www.yviva.se.
• Sitta en stund och titta mot himlen och följa molnen med blicken.
  
• Avnjuta en fruktsallad, tugga och svälja långsamt.
• Sticka eller virka. 
• Prova min kontorsyoga som du också hittar länken till på min hemsida.
• Färglägga en mandala. Det finns numera speciella mindfulness-målarböcker för vuxna. Leta i affärernas bok- och pappersavdelningar.

Alla dessa förslag lämpar sig kanske inte för arbetsplatsen (som att fixa en ansiktsmask eller ta sig ett fotbad) men det kan vara bra att unna sig en paus hemma också ibland. Batterierna behöver laddas!

Stress - gå in i väggen eller inte?

Jag plockade upp ett exemplar av Metro på busshållplatsen förra veckan och hittade en kort intervju med Frida Eek, stressforskare vid Lunds universitet. Enligt henne finns det två olika typer av stress och bara den ena är skadlig. Det fångade mitt intresse eftersom just det här har diskuterats en del genom åren. Är all stress verkligen skadlig? Eller finns det en positiv stress? (Med detta menas uppgifter som vi tycker om att göra och då spelar det ingen roll om det blir för mycket för helhetsupplevelsen är ju ändå att det är roligt.) Eller är det bara så att stress är negativt för oss enbart om vi själva tror på att det är negativt? (Senaste rön från Dr. Kelly McGonigal bl.a. Se hennes TED talk i ämnet här: https://www.ted.com/talks/kelly_mcgonigal_how_to_make_stress_your_friend?language=sv) 

Jag har alltid själv känt att stress nog inte är något särskilt positivt för min egen del, men vi människor är ju ganska olika sinsemellan, så det finns förmodligen andra som upplever det helt annorlunda. Och vad som stressar en person stressar inte nödvändigtvis en annan. Jag har gärna många saker att göra, men jag tycker inte om att vara tidspressad och jag är inte speciellt förtjust i att ha fullspäckade scheman med en massa olika tider som ska passas (vilket ju är lite ironiskt eftersom mitt arbetsschema som egenföretagare ser ut just precis så).

Frida Eeks definition är dock denna: 

• Akut stress, som många upplever till och från, är vi designade att klara av och denna stress är inte skadlig.
• Kronisk stress, när man är stressad under en längre period, är däremot inte något som kroppen är skapad att hantera och det visar sig genom en rad symptom. Denna stress är skadlig.

Jättebra definition tycker jag! Enstaka stressande situationer kan man till och med ibland känna sig uppiggad av. Framför allt efteråt. När man klarat av dem. Då, när man kan pusta ut och vila och känna sig nöjd förhoppningsvis. Men den konstanta stressen, där man aldrig får vila, den bryter ner och den enda som inte blir nedbruten till slut om det får pågå är väl den som inte i själva verket upplever situationen som särskilt stressande. 

Så här var det för min del:

Jag hade fått ett drömjobb med just de arbetsuppgifter jag önskade mig mest och som jag visste att jag kunde utföra perfekt. Problemet var bara att dessa uppgifter var för många. Jag förstod redan när jag blev upptränad av min föregångare på tjänsten att hon varit sönderstressad. Hon pratade om att man inte fick jobba över längre än till  klockan 18 för chefen (för då måste det betalas ut övertidsersättning) och hon berättade om vilka uppgifter som gick enklast att fixa hemma på kvällar och helger (utan ersättning) och hon berättade även om migränanfallen hon fick i princip varje helg, så fort arbetsveckan var slut. Jag började få en lite obehaglig känsla i magen, för denna tjej hade inga barn och hon jobbade 100%. Själv hade jag två småbarn på dagis och en man som ständigt var bortrest i tjänsten. Dessutom hade jag förhandlat mig till att bara behöva jobba 90%...

Att jobba 90% på en tjänst som egentligen kräver det dubbla är förstås idioti. Om tjänsten skrivs som 90%-ig så får man dessutom bara 90% av lönen. Men jobbet ska ju ändå göras! Mitt helvete började ganska så snart. Hur jag än bar mig åt så räckte jag inte till. Jag räckte inte till på jobbet, jag räckte inte till som mamma. När barnen blev sjuka och jag missade en eller flera arbetsdagar fick jag nästan hjärtinfarkt av frustration. Mina att-göra-listor var numera fyra A4-sidor långa. Jag hade ingen kontroll. Sömnproblemen började ganska tidigt. Jag somnade helt slutkörd om kvällarna men vaknade redan vid 2-3-tiden på morgonen med fullt adrenalinpåslag vid tanken på allt jag måste hinna göra. Helst hade jag velat åka iväg till jobbet genast och få sitta där i lugn och ro på natten, utan att behöva störas av inrasande telefonsamtal och e-mail.

Jag signalerade redan tidigt till min chef att jag inte hann med och att jag kände mig stressad. Detta ledde till att hen hjälpte mig att prioritera. Vi satt på mitt kontor och gick igenom den vansinnigt långa att-göra-listan och hen tittade på punkt efter punkt och konstaterade att "det här tar ju inte lång tid att göra" och "det där gör du ju snabbt" etc. etc. Visst, så var det. Där fanns massor med uppgifter som inte tog så särskilt lång stund att få undangjorda. Problemet var bara att de var så många och att samtidigt så drösade mail och telefonsamtal in och folk bad mig lösa problem och göra fler saker och "hade jag hunnit åtgärda det där och det där och det där" än och det enda jag i princip hann med var att lösa absolut akuta situationer och få undanstökade just de saker där det var deadline genast. Problemet var dessutom att min chef var ensamstående utan barn. Hen kunde ägna livet enbart åt att jobba och förstod inte att jag inte kunde göra detsamma. 

Framför allt minns jag en sommardag när vi körde ner till Österlen för att besöka min bror och hans familj som hade hyrt en stuga där. Jag satt i bilen och jobbade hela vägen ner. Det var en underbar, solig, härlig och trevlig sommardag, men jag kände mig stressad hela tiden över att jag inte kunde jobba istället (trots att det var en söndag). Sedan satt jag i bilen och jobbade hela vägen hem och därefter satt jag nästan hela natten på vår inglasade uteveranda och jobbade. Jag blev alltmera olycklig och aldrig var jag utvilad på grund av att jag sov för lite. Men när jag väl låg i sängen kunde jag ju ändå inte sova. Varje gång jag satte mig i bilen för att köra mellan jobb, dagis, mataffären och hemmet vilket var de fyra "stationerna" i mitt liv under den här tiden, så grät jag. Det blev som en slags rutin. Jag tog på mig säkerhetsbältet, startade motorn och började storböla. När jag kommit fram till min destination och parkerat där skärpte jag till mig, snöt mig och gick in och gnodde på så gott jag kunde. Bilen fungerade som en ventil för mina känslor, men det var ju ändå inte som att livet kunde fortsätta så här.

Så vad hände? Fick jag en utmattningsdepression? Nej, jag löste ut mig ur situationen genom att byta jobb. Jag bytte till en mindre krävande tjänst på samma arbetsplats, men den processen tog sin tid och innebar jobbiga samtal med min chef och även en lång jobbig transitperiod. Dessutom fick jag svälja min stolthet (vilket kanske i och för sig bara var bra) eftersom det ju kunde tänkas uppfattas som att jag inte varit kvalificerad nog att klara av det här jobbet. Men jag lärde mig att det spelar ingen roll vad andra eventuellt tycker och tror för det viktiga är att ha en balans i sitt liv. Det var en nyttig lärdom men med hög insats. Och kanske är det just stoltheten som gör att man ibland fortsätter när man borde ge upp. Det var absolut inte så i mitt fall att jag inte märkte vad som höll på att hända utan bara sprang på i full fart in mot den berömda väggen. Jag var fullt medveten om att jag hade ett val och ett eget ansvar att sätta stopp. Men att göra det har också ett pris. Och det kan kännas både tufft och orättvist att betala det priset. Men att hamna i en utmattningsdepression till slut innebär också ett pris att betala, ofta i form av en mycket lång väg tillbaka. Kan man stoppa innan man faller ända ner på botten, så borde det vara ett bättre val, anser jag.

Efter den här upplevelsen, som varade i cirka nio månader, har jag inte varit lika stresstålig längre. I och för sig vet jag inte om jag någonsin var det, bara att jag inbillade mig själv att det här var en av mina egenskaper. Det står till och med i mina referenser från en tidigare arbetsplats att jag är bra på att hålla många bollar i luften, arbeta under stark stress och kunna prioritera. Och dessa ord brukade jag vara stolt över. Numera krävs det istället ofta väldigt lite för att jag ska känna mig pressad och fastlåst när någon ställer krav på mig. Och kanske är det därför jag har sökt mig till yoga, mindfulness och meditation som är underbara verktyg att hantera sin stresskänslighet. Och livet som egenföretagare innebär, trots alla de där tiderna jag har att passa, att det är jag själv som bestämmer vilka uppdrag jag ska ta på  mig.

Så vem är egentligen stresstålig? Och vad innebär det att vara stresstålig? Vi kan väl återgå till själva definitionen av stress, för det jag skrev i början på det här inlägget var egentligen en beskrivning av skillnaden på skadlig och oskadlig stress. Men vad innebär stress i sig? Forskaren Hans Selyes som på 30-talet skapade begreppet inom medicin- och hälsoområdet definierade det som "kroppens respons på och anpassning till påfrestningar". Men om vi återkommer till att vi alla är olika så är alltså vad som upplevs som "påfrestningar" ytterst individuellt. Att jag upplevde min ovan beskrivna arbetssituation som stressande behöver inte innebära att någon annan skulle göra det. Jag tycker att den bästa definitionen egentligen är denna: "När de upplevda kraven överstiger den upplevda förmågan". För det är då vi känner att vi inte har kontroll. Och detta kan handla om många olika och vitt skilda sammanhang. För stress är självklart inte någonting som bara hör till arbetslivet. Stressen finns där lite överallt och är en del av livet. Vad vi kan göra är att skaffa oss bra verktyg för att bemöta den stress som är oundviklig. Samt att ha ett observant öga för vad som är rimligt och orimligt och träna oss på att klara av att sätta gränser. 

Källor bl.a. Metro 4/3 2016

Ett sockerfritt liv

Såg du "Sockerfilmen" som visades på svt2 i början på veckan? Om inte rekommenderar jag att du går in på svt.se och ser den!

Australiensaren Damon Gameau, som i vanliga fall lever hälsosamt och utan socker i sin diet, testar under två månader att varje dag äta 40 teskedar socker. Intressant nog gör han detta utan att konsumera godis, läsk, glass, kakor och liknande. Han gör det genom "vanlig" mat, det vill säga fruktyoghurt, flingor, juicer, såser, ofta lågkalorialternativ, sådant som människor i största allmänhet äter och tror är nyttigt. Hans kaloriintag per dag ligger på samma som hans vanliga sockerfria diet, det vill säga cirka 2300. Det som händer under dessa två månader är följande: Han går upp 8 kg i vikt. Hans midjemått ökar med 10 cm. Han får hudproblem, hans kolesterolvärden försämras och han börjar få fettlever. Detta om något är väl ett tydligt bevis för att det inte bara handlar om antalet kalorier man får i sig, utan om vilken typ av kalorier det handlar om!

Vitt socker, fortfarande no-no!

Själv gav jag ju som nyårslöfte att jag under januari månad skulle avstå från att äta socker. Så hur har det gått? Svar: jättebra! Det har känts enkelt. Orsak: mitt handeksem har förbättrats med ungefär 99%. Då är det lätt att känna sig motiverad. Så trots att vi nu snart är inne i mars månad så fortsätter jag mitt sockerfria liv. För det är mödan värt.

Förra året bestämde jag mig för att sluta äta vete. Både vete och socker anses vara inflammatoriskt, så det var av helt samma anledning som det här med sockret. Jag ville prova och se om mitt eksem blev bättre. Det blev det. Men inte helt bra. Problemen har ändå funnits kvar delvis och därför bestämde jag mig för att även testa det här med att utesluta socker. Och när jag tittar på resultatet så tror jag faktiskt att både vete och socker är bovarna i dramat. Undviker jag dem båda så mår jag mycket bättre. Men alla är vi olika och sanningen är att det för min del är betydligt svårare att avstå från vete än att avstå från socker. Jag kan ibland längta ihjäl mig efter bröd och pasta, och vi pratar då riktigt bröd och riktig pasta som är gjord på durumvete (för det finns ju t.ex. majspasta och liknande och man kan baka bröd på andra mjölsorter). Dessutom blir man väldigt besvärlig när man ska undvika båda dessa saker, dels när man är bortbjuden och dels när man är ute någonstans på språng och ska äta eller fika. Så med framför allt vetet fuskar jag ibland och det straffar sig i och för sig ofta genast, men ibland så är det värt det. Mina allergier är ju ingenting livshotande. Det är inte som om jag skulle få en anafylaktisk chock och behöva transporteras i ilfart till närmsta akutmottagning. Och det är inte heller som för någon med glutenintolerans, att det förstör tarmluddet. Jag får bara eksem. Och valet är mitt ifall jag just då tycker att det är värt det.

Som inspirationskälla under den här första sockerfria tiden har jag haft Fredrik Paulúns bok "50 genvägar till ett sockerfritt liv". En jättebra bok! Med det stödet har projektet blivit lätt och roligt. När man läser den boken vill man verkligen inte ha något socker (vilket man för övrigt inte vill när man sitter och tittar på Sockerfilmen heller). Och jag tänkte här ta upp några saker, som förhoppningvis kan inspirera någon annan till att testa.

Först och främst, varför vill vi så gärna ha socker? Dels för att det smakar gott förstås. Men också för att det sätter igång endorfinerna i kroppen, dvs. ett av kroppens må-bra-hormon (egentligen en sk. peptid) som gör oss gladare, lugnare och mindre ångestfyllda. Vi bildar även serotonin, en signalsubstans som får oss att känna oss mindre deprimerade (serotonintabletter är vad läkarna skriver ut till personer som lider av depression, det vi ibland kallar för "lyckopiller"). Dessutom frisätts dopamin, ytterligare ett signalämne som gör oss upprymda och får livet att kännas mera lustfyllt. Inte underligt att socker är något som vi gärna stoppar i oss! 

En del personer, som t.ex. Fredrik Paulún själv, utvecklar beroende. Detta leder ofta till att man äter mer och mer och även till att det blir svårare att avstå. Jag tillhör inte själv dem som är eller varit beroende av socker, och i så fall blir det förstås också enklare att sluta upp med med det så här tvärt. Känner du själv att din sockerkonsumtion hela tiden ökar och att du verkligen får abstinens av att försöka låta bli det, så får du alltså en lite tuffare resa mot ett sockerfritt liv. Men desto viktigare att du gör den kanske! 

Men varför?
En viktig anledning är att det sliter på bukspottskörteln med för hög sockerkonsumtion och i längden ökar risken för diabetes. I bukspottskörteln produceras insulinet som behövs för att sockermolekylerna ska kunna föras ut i kroppens olika celler. När vi äter sockerrik föda måste mycket insulin produceras och det leder ofta till ett snabbt blodsockerfall. När blodsockret sjunker kraftigt känner vi oss trötta och hängiga och behöver något som på nytt fyller oss med energi - mer socker! Detta skapar kraftiga hömörsvängningar och leder även till att vi kan bli beroende av våra "sockerfixar." Bukspottskörteln får alltså jobba för högtryck och det socker som inte används som energi lagras som fett.

Socker är också tomma kalorier. När vi äter oss mätta på tomma kalorier får vi mindre näring. För den som vill hålla en lagom vikt är det alltså viktigt att de kalorier man får i sig har den näring man behöver, det som vi kallar för näringstäta kalorier. 

En överkonsumtion av socker och framför allt fruktos leder till inlagringar i levern och kan rätt så snart leda till fettlever, vilket räknas som ett förstadium till diabetes typ 2.  Fettlever kan även leda till inflammation och på lite längre sikt skrumplever och levercancer.

En hög sockerkonsumtion och framför allt mycket läsk leder till förhöjt blodtryck. Läsk anses för övrigt tillhöra det mest fettbildande som finns.

Socker orsakar inte cancer (vad man vet), men det finns ändå en tydlig koppling mellan hög sockerkonsumtion och cancer, och man tror att socker kan göda cancerceller och helt enkelt skapa en bättre tillväxtmiljö för tumörer. Det ser ut att finnas en högre benägenhet för cancer i bukspottskörtel, livmoder, strupe, prostata, bröst och njurar för personer som konsumerar mycket socker.

Högt blodsocker leder även till förhöjda nivåer av LDL-kolesterolet (det dåliga kolesterolet), och förhöjda blodfetter.

Istället för socker
Motion ger oss också både dopamin, endorfiner och serotonin. Ett jättebra substitut till socker alltså! Ska du låta bli socker, se till så du får in regelbunden träning i ditt liv ifall du inte redan har det. Det här är faktiskt det allra bästa tipset när det gäller att sluta med socker.

Något som också är jätteviktigt när man slutar med socker är att se till så man håller ordning på sitt blodsocker. Detta gör man med täta måltider. Går det för långt mellan måltiderna sjunker blodsockret och då blir det oerhört svårt att stå emot suget efter snabba kolhydrater.

Om man ändå är sugen på sött
Frukt och bär är ett bra alternativ. Själv äter jag mängder med frukt, både färsk och torkad. Men - är inte det samma sak, kan man fråga sig då. Torkad frukt är ju också söt. Ja, det är den. Men frukten innehåller helt andra koncentrationer sötma och kompletteras av andra näringsämnen. Torkad frukt är en rik källa till vitaminer, mineraler, fibrer och antioxidanter och är därför det som vi kallar för näringstät. Den är därför ett bra alternativ när man till exempel vill söta müsli och olika bröd och bakverk. Dessutom får man äta väldigt mycket frukt för att komma upp i intag som skulle kunna kallas som skadliga. Märk också att det är stor skillnad på den fruktos som finns naturligt i frukten och fruktos som man raffinerat. Den fruktosen är inte bra och ökar risken för fettlever. Också bra att känna till är att torkad frukt visat sig vara ofarlig i kariessammanhang, tack vare att den innehåller antibakteriella ämnen. Tvärt emot vad man ofta tror alltså och vi kan lugnt äta frukt, både färsk och torkad. Däremot kan vi se upp lite med juicen. När vi "juicar" vår frukt går det åt betydligt mer än vad vi annars skulle orka tugga i oss, det vill säga det blir betydligt mera sött. Och vi får heller inte med oss fibrerna. Ät alltså hellre frukten som den är än att dricka juice (hur trendigt det än är med juicer). Den bästa drycken är vatten och dricker du vatten efter att du ätit frukt sköljs dessutom fruktsyran bort. Det är den som är mest skadlig för tänderna.

Honung är ett annat bra sötningsalternativ, vilket man kanske inte tror. Men honung ger ett lägre blodsockersvar än socker och tillför dessutom i viss mån vitaminer, mineraler och antioxidanter. Opastöriserad honung ger även probiotika, vilket är bra för tarmfloran. Välj ekologisk och helst svensk. Var observant på att honungen inte ska innehålla sockertillsatser, vilket en del billigare, utländsk honung gör. Läs innehållsförteckningen alltså. 

Själv tycker jag även att man kan unna sig en ruta mörk choklad ibland, även om det innehåller socker. Mörk choklad innehåller rikligt med antioxidanter och eftersom den har en mera bitter smak brukar det räcka med just en enda ruta för att man ska känna att sötsuget blev tillfredsställt. 

Artificiella sötningsmedel försöker jag hålla mig ifrån. Enligt Paulúns bok finns det i och för sig i dagsläget endast vetenskapliga bevis för att sukralos är skadligt. Övriga verkar inte göra någon skada hos människan, men jag tänker ändå att det inte känns naturligt och bra med till exempel aspartam (som man kunnat se att råttor inte mått bra av). Dessutom har man i studier kunnat se att artificiella sötningsmedel triggar igång både hunger och sötsug hos vissa individer, så varför utsätta sig för det? 

Agavesirap använder jag själv ibland som ett alternativ när jag bakar. Jag säger inte att det är ett jättebra alternativ, men det känns ändå naturligt eftersom det kommer från agavekaktusen och har dessutom ett lågt GI på 35. Det är sötare än vanligt socker, så man behöver inte använda så mycket. Däremot är fruktosinnehållet högt precis som i frukt. 

Stevia är ett annat växtalternativ som är mycket sött, cirka 250 gånger sötare än socker. Det påverkar inte blodsockret och har lågt GI. Därmed borde det vara ett fantastiskt alernativ, men själv gillar jag inte smaken.

Första stegen till ett sockerfritt liv

• Börja med det mest uppenbara sockret och låt bli godis, kakor, läsk och glass. Det är ingen större idé att gå och lusläsa innehållsförteckningar efter socker om du samtidigt går till godisdisken och plockar med dig en massa därifrån. Så börja med de stora, självklara sockerkällorna och ta bort dem. 
• Se till att motionera. Rör på dig lite varje dag.
• Ät regelbundet.

Frukt och grönt istället för socker - kroppen vänjer sig!

Nästa steg

• Nu är det dags att börja läsa förpackningar. Välj t.ex. naturell yoghurt istället för fruktyoghurt, håll koll på vad som finns i dina flingor, pastasåser och i ditt bröd. Allting onödigt - byt till en naturell produkt istället.
• Belöna dig själv med annat istället (biobesök, massage, utflykt, resa).

Resultat

När man slutar äta sött, så vill man efter ett tag inte lika gärna ha sötsaker. Det är som att smaklökarna förändras. Hur lång tid detta tar är individuellt. Damon Gameau pratade om 2-4 veckor när han på nytt skulle vänja sig av med sin sockerstinna diet. Under den tiden upplevde han även humörsvängningar, sömnproblem och en känsla av att vara obalanserad (vilket man ju i och för sig även upplever när man äter en väldigt sockerrik diet...). Själv upplevde jag definitivt inte detta, men då var min diet rätt så hyfsad redan innan jag började. Däremot har jag upptäckt att jag är betydligt mindre sugen på sötsaker nuförtiden. På mina två månader utan socker har jag gått ner 1 kg. Inte jättemycket, men det kilot satt på magen. Utan att vara överviktig så har jag ändå en tendens till plufsig mage, så det var definitivt på rätt ställe. Jag tror att jag, precis som Damon, lätt skulle kunna öka mitt midjemått med 10 cm om jag ökade min sockerkonsumtion rejält. Så kanske har vi svaret här på hur man enklast blir av med en tjock mage. Det är kanske inte sit-ups och styrketräning som är allra viktigast. Sluta äta socker istället och se vad som händer! Och det här med att det kan påverka huden är ju också ganska uppenbart. Damon fick hudproblem av socker och mina egna eksem har förbättrats något helt otroligt sedan jag uteslöt socker. 

Annat som togs upp i filmen var att koncentrationen blir så mycket bättre hos personer som inte äter socker. Man har även mindre tendenser till att drabbas av depressioner, känna ångest och få panikattacker. Men de flesta människor känner inte till detta och har aldrig någonsin provat att leva utan socker, så de vet inte vilken skillnad det skulle kunna göra för deras livskvalitet. Det verkar vara något i socker som stör hjärnan och centrala nervsystemet och man förde även fram förslaget att många barn med så kallade dysfunktionella problem (vilket ju har blivit oerhört vanligt i vårt samhälle) kanske i själva verket bara får i sig för mycket socker. Något att fundera på kanske?

Källor bl.a.:

50 genvägar till ett sockerfritt liv - Fredrik Paulún

Sockerfilmen - svt2

Bra produkter mot värk

Värk är ett gissel för många människor och av flera olika anledningar. Artros är till exempel något som drabbar väldigt många, det ser jag inte minst i mina klasser för avslappningsyoga, där problem med höfter, knän och händer är är vanligt. Jag har också yogaelever med fibromyalgi och andra reumatiska sjukdomar eller bara odiagnostiserad värk. Och mjuk yoga kan definitivt vara en bra hjälp. Att ändra i kosten kan ibland också hjälpa. Till exempel anses vete och socker vara inflammatoriskt, vilket kan vara värt att tänka på.

Annan hjälp kan vara olika stöd för de värkdrabbade kroppsdelarna, värme- eller magnetbehandling och även olika träningsredskap. Om du letar efter bra produkter som kan vara till hjälp vid smärta och värk så har Reumashop ett stort urval:

http://www.reumashop.se/sv/

Det här är en seriös nätbutik, där grundaren själv är reumatiker och där även övriga medarbetare också är det.  Reumashop är helt enkelt skapad för reumatiker av reumatiker (vilket också är deras slogan), men självklart är den här sidan utmärkt också för den som har andra typer av sjukdomar, skador och besvär och man hittar även smarta produkter för sitt välbefinnande i största allmänhet. Urvalet är stort, allt ifrån kuddar och speciella stöd och verktyg för att underlätta vardagen till träningsredskap, kosttillskott, litteratur och CD-skivor med kurser i mental träning och muskelavslappning.

Produkter som jag själv har och kan rekommendera (utan att vara reumatiker) är till exempel "krambollar" som man använder för att träna musklerna och styrkan i händerna. Man kan till exempel sitta och krama en sådan medan man läser e-mail eller pratar i telefonen så tar det ingen extra tid. Jag äger även en Rock balansplatta, som jag i första hand inhandlat för att träna min fotled efter en ledbandsskada, men som jag även haft nytta av i andra sammanhang. Just nu använder jag den för att stärka upp musklerna i ett knä, där jag har problem med översträckta ledband. Självklart är den även bra, precis som det låter, för att träna upp sin balans.

Jag är även lycklig ägare till en spikmatta. Ja, det är ju inte riktiga spikar förstås utan små plastpiggar, vilket väl de flesta vet vid det här laget. Spikmattan var årets julklapp för några år sedan, men har börjat glömmas bort lite grand nu. Men gör inte det, glöm inte spikmattan! Den är ett väldigt effektivt redskap för akupressur och avslappning. I början kan det kännas ovant och till och med lite obehagligt att ligga på en sådan här matta. Men det är mest en vanesak. Det blir en behaglig stimulering där cirkulationen ökar och triggar igång kroppens endorfiner, ett av kroppens egna må-bra-hormoner som bland annat lindrar smärta. En spikmatta är även suverän mot stress. Lägg dig 20 minuter varje dag, lyssna på avkopplande musik (eller njut av tystnaden) och fokusera inåt på dina egna andetag. Skulle du somna till så var det förmodligen just det som du behövde. Du hittar flera olika typer av spikmattor på den här hemsidan. Där finns även en liten inspirerande video om hur man kan använda Shaktimattan.

Något som jag personligen också tror mycket på när det gäller hjälp mot smärta är magnetism. Effekten av detta är ännu inte bevisad vetenskapligt, men många önskar sig mer forskning på området, bland annat för att det skulle kunna vara en både miljövänlig och relativt billig behandlingsmetod. Däremot är det många som vittnar om att de har blivit hjälpta av magnetprodukter. Det finns en hel mängd olika att välja bland, från armband, plåster och skosulor till  stöd för drabbade kroppsdelar och kuddar och madrasser. Själv skulle jag nog, om jag hade mycket värk i hela kroppen, investera i något mer rejält som en madrass. Den ligger man ju och sover på hela nätterna. och den är i kontakt med hela kroppen. Magnetism ökar blodcirkulationen och även cellernas ämnesomsättning och man tror att detta kan vara en del av hemligheten bakom att många känner sig hjälpta av just detta. 

TENS (Transkutan Elektrisk Nervstimulering) är också något som kan vara värt att prova. I korthet kan man säga att man leder svaga, elektriska strömmar genom ledningar som är fästa på plattor eller plagg på kroppen. Jag har själv använt detta vid mina förlossningar och haft stor nytta av det. På Reumashops sida hittar du flera olika TENS-produkter och kan även läsa mera om exakt hur det fungerar. TENS kan användas bland annat vid just led-, muskel- och skelettsmärta.

Att leva med smärta är förstås inte trevligt. Men det kan bli lättare med hjälp av bra produkter. Vad som sedan fungerar eller inte fungerar är naturligtvis individuellt. Min mamma har till exempel fått bra hjälp mot sin artros i händer och axlar genom träning på gym (med program från sjukgymnast). Min kompis mamma har fått bättre ordning på sin ledgångsreumatism av att helt ställa om sin kost och bli vegan, hon har kunnat klara sig utan rullstol tack vare detta. Ofta är det en kombination av olika saker som tillsammans gör att man kan hitta en bättre livskvalitet. Hos Reumashop hittar man en hel del information om produkterna och de olika användningsområdena, vad som kan tänkas hjälpa vem. De som driver den har som sagt värk själva, så de vet vad de talar om. På sajten hittar du även en sida med Tips & Råd, där du kan läsa mera om olika reumatiska diagnoser (finns ca 80 st) och även hitta bra länkar. Det kan vara en hjälp bara att känna att man inte är ensam. Så ge inte upp, utan fortsätt botanisera bland alternativen och låt dig inspireras av andras historier. Det finns vägar till att inte låta smärtan dominera tillvaron. Det finns vägar att lindra och i vissa fall även till att bli smärtfri.

Goda fruktmuffins utan gluten och socker

Att fika gott utan både gluten och socker, det går ju faktiskt! De här muffinsarna är dessutom fyllda med torkad frukt och nötter så helt okej som mellanmål. Jag utvecklade ett recept jag hittade på baksidan av kokosmjölsförpackningen och valde att söta med agavesirap och banan istället för socker.

Ingredienser:
3 ägg
100 g smör
1 dl grekisk yoghurt
ca 0,5 dl agavesirap 
1 dl kokosmjöl
1 dl mandelmjöl 
1 tsk bakpulver
1 kryddmått salt
1 mogen banan, mosad
1 dl grovhackade hasselnötter
4 soltorkade fikon, hackade
1 dl torkade aprikoser, hackade

• Vispa i hop ägg och agavesirap, tillsätt den mosade bananen och fortsätt vispa tills allt blandats.
• Smält smöret och rör ner i smeten. 
• Rör ner yoghurten.
• Rör ner hackade aprikoser och fikon.
• I en annan skål, blanda kokosmjöl, mandelmjöl, bakpulver, hasselnötter och salt.
• Rör försiktigt ner i äggsmeten så allt blandas.
• Häll upp i muffinsformar (fyll till strax mer än hälften).
• Baka i 200 grader i mitten på ugnen i ca 15 minuter.

Resultat: Goda! Klart godkända. Men - man kan förbättra och jag kommer att testa fler varianter framöver. Det är roligt att baka!

När den mänskliga auran stör tekniken

Jag har problem med teknik och apparatur, vanliga maskiner som datorer, telefoner, tv-apparater men även bilar och enklare saker som lampor och lås. Den här typen av prylar har en förmåga att hänga upp sig, gå sönder och bete sig allmänt konstigt och ologiskt när jag hanterar dem. Men vi vet ju att det finns logiska förklaringar till allt och i det här fallet måste det väl bara vara att jag är lite dum och korkad, valhänt kanske, eller helt enkelt oteknisk. 

Oftast har jag blivit arg när saker och ting hakar upp sig utan synbar orsak. Ljudet på tv:n som lägger av, eller att bilden plötsligt förvandlas till bara en liten, liten ruta i ena hörnet av tv-skärmen. För att sedan återgå till normal storlek när någon annan tar över. Det hakar upp sig när jag ska göra självutcheckning i affären och jag vet inte hur många gånger som affärers dataterminaler har hängt sig när jag ska betala med mina kort. Framför allt vissa terminaler verkar känsligare än andra. Till exempel min optikers. Ett tag saboterade jag varenda gång jag var där och skulle betala. Jag visste det redan när jag plockade fram kortet, att nu kommer det att bli haveri. Personalen där har fått ursäkta sig och beklaga. Ibland har jag fått betala kontant, någon gång har jag inte kunnat köpa det jag skulle eftersom jag inte haft kontanter med mig. Men jag är rätt säker på att allt har ordnat upp sig bara jag väl kommit ut ur affären. 

Mina datorer har fått märkliga virus och mina mobiltelefoner har inte hållit särskilt länge, utan har fått bytas ut. På en av dem gick det periodvis inte att höra den som jag samtalade med. Men när jag skulle bevisa detta och låta någon annan prova fungerade den normalt. Just det här är väldigt vanligt;  när det är jag som gör något så hänger det sig, men när någon annan provar, då funkar det. Vilket ju bara bevisar att det är jag som gör fel. När jag ska programmera ett tv-program funkar det plötsligt inte och tv:n börjar uppföra sig väldigt märkligt fast jag gör precis som jag ska. Min man tillkallas. "Men du gör ju bara så här och så här och så här." "Men jag gjorde ju så faktiskt". Då får jag det där milt överseende leendet tillbaka, som betyder att Ylva är ju en teknisk idiot, det vet vi alla.

Historierna är många. Om Bluetooth som alltid funkar, men inte nödvändigtvis när det är just jag som använder det, för då kan det plötsligt bara lägga av, om moderna bilar där allting är tekniskt avancerat och hälften av funktionerna tycks sättas ur spel när jag sätter mig vid ratten, lampor som poffar och upphör att lysa när jag tänder dem, larm som trasslar, skrivare som hakar upp sig, biljettautomater som strular. Min hemsida som är så enkel att arbeta med, men där det händer ytterst märkliga saker ibland, som enligt de supportpersoner jag är i kontakt med inte är möjligt. (De behandlar mig också som om jag inte riktigt förstår och förklarar överdrivet tydligt för mig saker som jag redan vet.) När min man uppdaterar till nya versioner i mobilen eller datorn brukar hans reaktion efteråt vara att "Vad bra det funkar med det här nya!" Och när jag uppdaterar mina tekniska prylar blir resultatet alltid att "Skit, nu funkar plötsligt inte det här och det här och det här..." Jag vet detta innan och därför drar jag mig för att göra uppdateringar. Faktum är att när man drabbas av tekniska haverier väldigt ofta börjar man dra sig för att använda teknik. Säkert bidrar detta till att jag blivit mera retro än jag borde. Det som är manuellt känns helt klart att föredra för det kan inte strula på samma sätt. 

Samtidigt kan det naturligtvis inte förhålla sig så att det är jag själv som på något sätt påverkar tekniken till att uppföra sig underligt. Detta förstår ju vilken normalintelligent person som helst och jag har ofta blivit skrattad åt av både min man och andra närstående när jag delvis på skämt, men ändå kanske lite på allvar, påstått att det är så.

Ett annat exempel där jag haft problem är med vissa nycklar, sådana där "taggar" som man låser upp med genom att hålla dem framför en platta på väggen. De som går på min torsdagsyoga har nog hört talas lite om mina bekymmer att komma in i lokalen ibland. Det är en gympahall dit jag alltså har en nyckeltagg. Och denna tagg har ofta inte fungerat, utan jag har stått där och varit utelåst, samtidigt som en stor grupp människor strax ska komma dit och ha yoga, så det blir väldigt stressigt att snabbt lyckas få tag på någon som kan komma dit och låsa upp åt mig. Och nyckelansvariga har aldrig kunnat förstå vad felet är. Nyckeln är programmerad som den ska. Ingen annan har problem med sina nycklar. Vid något tillfälle har taggen till och med tagits in till omprogrammering, därefter har den kollats upp så den verkligen fungerar som den ska, sedan har jag fått tillbaka den och när jag ska in där - så har den inte funkat! Intressant nog har jag haft liknande problem med en annan nyckeltagg i en annan idrottshall. Men där har det ofta löst sig smidigt genom att vaktmästaren alltid funnits på plats och kunnat tillkallas. Och då har det räckt med att han tar taggen i sin hand och provar. Och då funkar det! (Vilket ju bara ännu mer gör att man känner sig som en idiot, som om man inte ens klarar att hålla en liten nyckeltagg mot en platta...) Fast i den hallen började det sedan att fungera, så på något sätt upphörde min sabotagekraft just där.

Men så råkade jag se ett program på tv där Blossom Tainton Lindquist medverkade. Och där hon sa sig ha precis samma typ av problem. Hennes man kallar henne till och med för ett levande virus, eftersom hon får datorer att uppföra sig underligt. Hon accepterar detta som ett fenomen som beror på hennes energier. Och det påverkar även en del annat, till exempel kan hon inte bli hypnotiserad. Det här var lite roliga nyheter för mig. Jag är alltså inte ensam! Om jag kan bli hypnotiserad vill jag inte uttala mig om, för det har jag aldrig på allvar försökt bli, däremot vet jag att inte akupunktur fungerar på mig. (Detta trots att jag verkligen tror stenhårt på akupunktur, men enligt min väninna i USA som är läkare och även specialutbildad på detta, så är det ca 10% av oss människor som akupunktur bevisligen inte fungerar på.)

Uppiggad av detta med Blossom fick jag plötsligt idén att ut och undersöka på nätet. Hade jag hittat en person till med liknande "problem" så fanns det kanske flera? Jodå, det fanns det!!! Jag hittade denna blogg som är fullständigt fullproppad med kommentarer från personer med samma typ av förmåga att sabotera elektronik. Och de flesta verkar lika lyckliga som jag. Hurra, jag är inte ensam! Det är inte jag som är konstig! Det här finns faktiskt! Följ länken här om du vill läsa:

http://blog.techquility.net/do-human-energy-fields-affect-computers-electronics/


Och jag är långt ifrån värst. En del verkar ha sönder mängder och åter mängder av prylar. För min del handlar det trots allt mest bara om trassel. För det kan ju bli väldigt dyrt faktiskt att ständigt köpa nya datorer, mobiltelefoner, kameror och allt vad det nu kan vara. Vad man kommer fram till är att det skulle vara våra starka energifält, som helt enkelt stör elektroniken. Vi pratar då om de energifält som omger kroppen och som även brukar kallas för aura. Att det här skulle vara fallet är förstås bara en teori och inte vetenskapligt bevisat (än). Pratar jag med t.ex. min man om det här så får jag verkligen inget gehör. Han tror bara på det han ser. Trots att det då finns ganska mycket som vi inte ser om man tänker efter. Jag tycker det skulle vara ganska konstigt om vi inte hade energifält. Och varför skulle de inte i vissa fall kunna vara starka nog att påverka saker runt omkring? Det är bara vetenskapen som behöver tid för att komma ikapp. Tänk på allt vad man kan se med en magnetröntgen eller ett ultraljud. Vem hade trott detta för hundra år sedan? Och om jag ett par hundra år tillbaka i tiden hade sagt att i framtiden kommer min man att hoppa in i en maskin som flyger genom luften och släpper av honom ända nere i Afrika, och där kommer han att hålla en liten pryl mot örat och sedan står jag här i Sverige med en likadan pryl vid mitt öra och så kan vi prata med varandra! Då hade jag i bästa fall blivit utskrattad och i värsta fall bränd på bål.

I mitt eget fall skulle jag dock vilja säga att en hel del tekniska prylar verkar göras stabilare nu för tiden, så de kan stå emot min mystiska kraft, vilket ju är bra. Och att det är olika med olika märken. Apples produkter har till exempel fungerat stabilare för mig. Även om det händer en del mystiskt även där (som att mina olika Apple-enheter inte kan synka med varandra av någon anledning) så har de hållit bättre. Och moderna och miljövänliga lampor fungerar också mycket bättre än glödlampor som poppade sönder stup i kvarten, så fort jag skulle tända någonstans. Jag fick hela tiden hålla på och byta.

Ett riktigt intressant fenomen är en musikspelare som vi har i köket och som måste vara extra känslig. Den går nämligen ofta igång av sig själv bara jag går förbi eller finns i närheten. Ibland drar jag till och med ur kontakten, för det kan kännas obehagligt när det plötsligt börjar strömma röster ur radion där, det tar några sekunder innan man förstår vad det handlar om. Fast andra gånger kan jag nästan känna på mig och tänka sekunden innan att nu kommer den att sätta igång - och då gör den det. En av mina söner har också denna förmåga att sätta igång den här maskinen med sin blotta närvaro. Det har hänt ibland. Och han har också klagat på att det känns kusligt när man är ensam hemma, kanske sent på kvällen, och så plötsligt när man går förbi så sätter den igång. Ingen annan av familjens tre medlemmar eller någon annan jag känner kan få igång den här maskinen utan att trycka på knappar eller fjärrkontroll. Jag har för säkerhets skull, innan jag skriver detta, kollat med min man ifall det någonsin har hänt honom och det har det inte. Mig händer det nästan varje dag! (Såvida som jag inte drar ur kontakten.) Enligt honom har det dock en fullständigt "naturlig" förklaring. Han har bara inte ännu lyckats klura ut vilken.

Musikspelaren i vårt kök som jag kan starta med min blotta närvaro

Ytterligare resultat av denna energi är förmodligen även att man inte kan lämna kommentarer på den här bloggen. Många har frågat varför man inte kan göra detta. Tyvärr är det inte jag som har valt att ha det så, det har bara hänt av sig självt. Och jag har noga gått igenom inställningarna och sett så att det ser likadant ut som på några andra bloggar jag har och där man kan kommentera, men det hjälper inte. Tekniskt kunniga personer med kunskaper om bloggar och programmering har fått titta igenom mina inställningar och inte heller kunnat hitta felet, så vi kan inte bara rakt av skylla på att Ylva inte förstår teknik. Vill ni något får ni alltså skicka mail! Och kom gärna med lösningen på problemet.

Förändra hjärnan med meditation, mindfulness och yoga

Jag har alltid fascinerats av hur tankar vi tänker och saker vi säger kan påverka hur vi mår. Hur vi kan lyfta och även sänka oss själva (och varandra) med ord i huvudet eller uttalade.

På senare år har hjärnforskningen utvecklats mycket och något av det intressantaste är upptäckten av hjärnans plasticitet, det vill säga att den har en förmåga att förändras och att vi själva kan ha en aktiv del i detta. Till för ganska nyligen trodde man inte det. Uppfattningen var att hjärnan var som den var, och framför allt när man blev äldre så dog hjärnceller och nya kunde inte bildas. När man väl fyllt 20 så var hjärnan färdigbildad och inte mycket nytt kunde hända. Att man skulle kunna förändra sitt förhållningssätt med hjälp av sina tankar och var man lägger sitt fokus och därmed på sätt och vis även kunna ändra i sin personlighet, ansågs mest som flum som det i och för sig kunde skrivas om i själv-hjälps-böcker, men inte mycket mer.

Det som senare års forskning har visat är så intressant att jag önskar att jag vore hjärnforskare. Äntligen kan saker och ting bevisas. Man scannar. Man mäter förändringarna.

Till exempel vet man nu genom studier som gjorts att meditation, mindfulness och yoga kan minska stress, oro, smärta, sömnproblem och öka vår förmåga att koncentrera oss och även öka vår förmåga att känna medkänsla. Fascinerande nog kan vi till och med förebygga och sakta ner hjärnans åldrande.

Vad som bland annat händer är att neuronerna (hjärncellerna) förändrar sin kommunikation och man kan se hur "grå massa" förändras, blir tunnare i områden som har med stress, oro och depression att göra, men istället ökar i andra områden som rör minne, beslutsfattande och att känna lugn och kontroll.

I korthet kan vi alltså konstatera att det går att påverka hur vi upplever livet och hur vi hanterar det och att vi därigenom kan få bättre livskvalitet och uppleva större lugn och mera livsglädje. Om detta har det skrivits böcker, artiklar och vetenskapliga artiklar, men här ligger det enkelt serverat på bara åtta minuter i hjärnforskaren Sara Lazars vid detta lag berömda TED-talk . Se, hör och inspireras! : 

https://www.youtube.com/watch?v=m8rRzTtP7Tc