Bipolär sjukdom - min mosters två liv

Jag har följt "Mina två liv" på TV1, en dokumentär i tre delar som gjorts av Ann Heberlein, författarinnan till "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och som själv lever med diagnosen bipolär sjukdom. Det är alltså bipolär sjukdom, förr kallat manodepressivitet, som programserien handlar om. Anledningen till mitt eget stora intresse är att min moster har samma diagnos. Och med vetskapen om att sjukdomen är ärftlig kan jag erkänna att jag mer eller mindre alltid haft detta lite i tankarna och därför har strävat efter ett liv i balans. Stress och en pressad livssituation anses nämligen kunna utlösa sjukdomen för den som har anlagen, och det var precis detta som hände min moster. 

För den som inte känner till sjukdomen alls, så går den i skov eller så kallade episoder. Under en manisk episod blir man väldigt aktiv, impulsiv, idérik och kreativ och kan även göra helt vansinniga saker som man aldrig skulle drömma om annars, i värsta fall (framför allt om man slutar sova) kan man drabbas av psykos. När man istället är deprimerad blir det förstås precis tvärtom och vi talar då om riktigt allvarliga depressioner med stor risk för självmord. Sjukdomen finns som variant 1, där de maniska episoderna dominerar, och variant 2, där depression är det vanligaste och där man istället för mani drabbas av det lite mildare hypomani. Mellan skoven är man oftast frisk.

Jag minns när min moster och mina kusiner var på besök hos oss en helg innan hon fått diagnosen. Hon var manisk då och uppe klockan fem på morgonen och sjöng och skrålade i köket medan hon lagade mat och bakade kakor. Lite senare var vi ute och shoppade och jag och min kusin hukade i hörnen och låtsades som om vi inte kände den kvinnan, hon som stod och hojtade med hög röst inifrån provhytten att "Bröstvårtorna syns ju rakt igenom den här blusen!" Bland annat. Moster kunde häva ur sig precis vad som helst och när som helst, och vi var tonåringar som tyckte det mesta var pinsamt även utan att behöva ut och shoppa med en manisk kvinna. Hon var som förvandlad. Högröstad, grov i munnen, uppsluppen, med ett våldsamt självförtroende och en outsinlig energi. Nästan som om det var hon som var tonåringen och i sin värsta, provokativa fas. Men strax därefter blev hon diagnostiserad och vi fick även plötsligt höra om hennes depressioner, och om hur hon flera gånger varit nära att ta sitt liv. Det kändes lite svårt att förstå eftersom hon lyckats dölja dessa depressioner väldigt väl utåt. Min moster hade nämligen fram tills denna tidpunkt alltid varit "perfekt". 

I en artikel om Ann Heberlein läste jag att hon fick diagnosen sent, först i 30-årsåldern. Och även när jag läser vidare om sjukdomen och ser dokumentären, så framgår det att det är vanligt att den börjar i unga år och att man får sin diagnos någon gång i 20-årsåldern. För de flesta upplevs den som en förklaring. Det var alltså därför! Det var därför man mådde så dåligt, kände sig så konstig, var så annorlunda, blev så okontrollerad. Ingen av de som intervjuas i programmen har fått sin diagnos så sent som min moster, i 45-årsåldern. Detta får mig att fundera över om det verkligen kan vara så att hon aldrig tidigare hade känt av sjukdomen på något sätt. Kan det verkligen stämma att den bara kom flygande i medelåldern på grund av stress? Svårt att säga eftersom min moster, som sagt, alltid har varit perfekt. Hon var den perfekta chefen och yrkeskvinnan (heltid självklart), mamman (och vilken tur att mina kusiner var just sådana barn som bara älskade att vara på dagis) och hustrun med stort umgänge i stora, perfekta och alltid välstädade huset (som hon städade själv varje vecka, den klassiska fredagsstädningen ni vet), båt och husvagn och ständigt sju sorters hembakade kakor i frysen ifall någon skulle komma förbi på fika. Samtidigt läste hon in juridik vid sidan om. Det som till slut skapade sprickan i fasaden var när hon blev befordrad till ett jobb som hon kände att hon inte riktigt behärskade samt att hennes mor (min mormor) och båda hennes svärföräldrar dog inom loppet av ett år. Där kom dropparna som fick bägaren att börja rinna över. 

"Ett klassiskt exempel" har jag hört att mosters läkare har sagt. Och jag har aldrig varken ifrågasatt eller heller pluggat på om sjukdomen. Tills nu alltså. Och då verkar det inte alls som ett klassiskt exempel. Tvärtom brukar det börja med en eller flera depressioner under tonåren. Tack och lov att jag inte visste detta. Jag som hade en ordentlig depression när jag gick sista året på gymnasiet hade väl oroat ihjäl mig. Nu kopplade jag istället inte alls ihop detta med någon bipolär sjukdom, trots att moster i sina maniska stunder passat på att predika för oss alla om hur ärftlig den här sjukdomen är. Minsann! Däremot har jag alltid haft detta i åtanke när jag själv under mitt yrkesliv ibland har befunnit mig i pressade situationer med småbarn och dagistider att passa, sjukdomar, krav på jobbet och en man som ständigt befunnit sig på tjänsteresor utomlands. Förmodligen är det mycket detta som har fått mig att "lösa ut mig" ur dessa situationer. Jag har bytt jobb helt enkelt. Förhandlat mig fram till förändringar. Känt mig nödd och tvungen. För balansens skull. För att ha tid med mina barn, för att ha tid att sova, andas och leva. Och nu har jag till slut en livsstil där rörelse och mindfulness är en del av mitt arbete, med möjlighet till mycket tid utomhus i dagsljus, där arbetsuppgifterna aldrig utförs under tidspress och där jag bestämmer själv vilka uppdrag jag vill ta. Perfekt så (förutom då den ekonomiska stressen av att tjäna väldigt lite pengar...).

Men faktum är att ingen av personerna i tv-programmen verkar ha fått sjukdomen på grund av allvarlig stress. Ingen verkar heller ha fått den i arv. Då skulle de ju ha misstänkt vad det handlade om eftersom mamma/pappa/mormor/farfar etc. hade haft precis samma symptom. Men ingen! Den kanske inte är så ärftlig trots allt? Den kanske inte är så framkallad av stress heller? Jag blir allt mer övertygad om att jag nog inte kommer att drabbas av detta. Jag inser när jag ser programmen att jag aldrig ens har varit i närheten av en mani. Visst är jag glad ibland. Men aldrig SÅ glad... Och visst är jag faktiskt deprimerad, i synnerhet vintertid, men aldrig heller SÅ deprimerad. Jag klarar att stiga upp, duscha, arbeta, allt vardagstråket, jag klarar det även om jag inte känner mig glad och entusiastisk inför någonting under vissa perioder. Och jag är inte den som går och planerar självmord heller, för jag har barn att ta hand om. Och så länge jag känner så, då är jag inte allvarligt deprimerad. Fast, man vet ju aldrig... Och mina egna barn kan ju också ha ärvt sjukdomen, det får framtiden utvisa.  

Hur det nu än är med ärftligheten och stressen, så konstateras det i programmen att många kreativa människor har och har haft sjukdomen. Bara ett litet axplock: Filip Hammar, Mikael Persbrandt, Sinead O'connor, Catherine Zeta-Jones, Sylvia Plath, Jim Carey, Axl Rose, Robin Williams, Vincent Van Gogh, både Beethoven och Händel, August Strindberg, Jimi Hendrix, Graham Greene... Ja, vad vore världen utan bipolaritet? Vad hade vi inte missat? Filip Hammar intervjuas i program 2, och berättar att han egentligen inte fått någon ordentlig diagnos och det verkar nästan som om han är lite rädd för att få en också. Att det är bättre att bara ana. Hans variant skiljer sig från övriga såtillvida att han kan känna sig totalt deprimerad och full av katastroftänk tidigt på morgonen för att sedan, bara någon timme senare, vara hög och tycka livet är toppen igen. Och så kan det fortsätta hela dagarna. Oerhört snabba svängningar med andra ord. Men det finns faktiskt sådana varianter också. De kallas för "blandepisoder". Så det tyder ändå på att han har sjukdomen.

Och visst, de med bipolär sjukdom har skapat mycket. Men vi ska inte glömma att de flesta kreativa människor INTE har en bipolär diagnos. Liksom att många som har det inte alls är så särskilt kreativa. Min moster till exempel. Även om hon alltid har varit perfekt och duktig, så har hon inte varit någon kreativ artist. Eller den personen som skrev det här på www.bipolarforum24.se:

"Dessutom blir jag bara frustrerad och förbannad över att få veta vad himla duktig och känd och bra man kan vara, trots sin sjukdom. Jag känner mig faktiskt mindervärdig av att ständigt få höra vilket "gott sällskap" jag befinner mig i, för jag är inte sån. Jag kan inte ta tillvara på energin i hypomanin till att kränga några tavlor eller varför inte böcker, och jag kan inte klämma ur mig nån svart diktsamling i deppen. Jag är bara en vanlig sketen människa som kämpar för att hålla näsan över vattnet! Vill besparas allt tjat om bipolära kändisar!"

Faktum är att sjukdomen är vanligare än vad man kanske tror. 1-2% av befolkningen har den och om man räknar med de mildare varianterna så är det uppemot 5%. Och den verkar alltid ha funnits. Redan på 400-talet före Kristus beskrevs den av den grekiske filosofen Hippokrates. Och många varianter tycks det finnas. Det här med att man är "oftast frisk" stämmer till exempel inte in på min moster, som trots medicinering nästan alltid är depressiv. Förutom lite då och då, med något års intervall, då det slår till och hon blir manisk istället. Normal är hon numera nästan aldrig och det är det som är det sorgliga, för det här är ju en sjukdom man får leva med. Medicinerna ger dessutom ofta biverkningar och t.ex. Mikael Persbrandt har beskrivit hur han slutade ta medicinerna eftersom de gjorde honom så otroligt trött och det funkar ju inte att sova hela tiden.  

Det finns dock några saker man kan göra för att dämpa och i bästa fall kanske även förhindra episoder:

• Ha fasta rutiner.
• Sova ordentligt och på fasta tider.
• Undvika stress.
• Undvika alkohol.

Ann Heberlein pratar gång på gång i programmen om att hon inte tycker om att få höra att hon "ÄR" bipolär. Hon vill inte vara sin diagnos. "Man ÄR ju inte cancer." Jag vet inte varför detta behöver upprepas gång på gång, för det är väl inte det som är det viktiga heller. Och man ÄR ju samtidigt diabetiker, allergiker, epileptiker och även närsynt för den delen. Big deal. Det viktiga är väl snarare vad man INTE är, det vill säga perfekt. Det är vi människor INTE! Trots att min moster verkligen försökte. Trots att många andra verkligen försöker och nästan slår knut på sig själva och Facebook-sidor och Instagram-konton svämmar över med foton på alla  perfekta liv. Nej, vi människor är rätt så sköra varelser, vare sig vi är bipolära eller något annat. Och det är okej så. Vem vill förresten ha en perfekt vän? Vem älskar den som är perfekt? Det är variationerna och svängningarna som är det intressanta med människosläktet.

Tillägg 2015-06-23:
Jag vill göra ett tillägg i efterhand eftersom jag under veckan som gått gjort lite efterforskningar i min släkt. Alltså kan jag nu konstatera att bipolär sjukdom verkligen ÄR ärftligt. Det visade sig nämligen att min morfars far hade sjukdomen och eftersom han var storbonde fick han ha sig tilldelad en dräng (tilldelad av min morfars mor förmodligen) som följde honom ständigt under hans arbetsdagar när han hade sina depressioner, enkom i syfte att förhindra att han begick självmord. En av hans söner, alltså en av min morfars bröder, fick sedan sjukdomen och vistades periodvis på sinnessjukhus. Anledningen till att vi inte känt till detta är att det har mörklagts. Förr ansågs detta oerhört skambelagt och det var absolut ingenting man ville skylta med utåt att man hade "sinnessjuka" människor i sin släkt. Alltså tror jag det är ungefär samma sak med de personer som intervjuats i tv-serien. Där finns säkert personer med samma sjukdom i tidigare släktled, men det har tystats ner. 

Och vad gäller min moster så hade hon symptom betydligt tidigare än vad vi fick veta något om, så jag får nog ta tillbaka det där om att hon inte tillhör de kreativa. Min moster har varit en mycket duktig skådespelerska (tillsammans med allting annat som hon också varit så duktig på). Men till slut så gick det alltså inte längre att dölja för omvärlden. 

Så: Bipolär sjukdom är definitivt ärftlig. Många som har den är kreativa. Den debuterar ofta i tonåren eller tidig vuxenålder. Har man inte fått några känningar när man kommit över 40-årsstrecket kan man förmodligen räkna med att man inte får den. Men, jag och andra som får depressiva perioder då och då, med oss vet man faktiskt inte riktigt... rätt som det är drabbas vi kanske av vår första hypomani. Å andra sidan är hela livet en rätt så osäker historia. Att gå och oroa sig för allting blir i längden kontraproduktivt. Bättre att leva i nuet.



Källor: Mina två liv (Svtplay), www.bipolär-sjukdom.se, www.bipolarsjuk.se, www.1177.se, www.100glada.se, www.bipolarforum24.se

Kort yogasekvens mot oro och ångest

Att yoga är ett sätt att dämpa oro och lindra stress har varit känt länge. 

När vi känner oss oroliga och ångestfyllda blir andningen oftast snabbare och mera oregelbunden. Detta leder i sin tur till muskelspänningar, ofta i axlar och nacke. I yogan har vi fokus på att hålla en lugn andningsrytm. I kombination med mjuka, stretchande rörelser hjälper vi spänningarna att lossa och sätter igång kroppens egen produktion av må-bra-hormoner. 

Här kommer några enkla övningar du kan göra på egen hand om du känner oro och ångest. Omedelbar lindring, men utan piller. Gör du det dagligen får du förstås större effekt. 

Sträck hela kroppen! Öppna bröstkorgen och ta några riktigt djupa andetag. Låt utandetagen få bli längre än inandetagen. 

Stå på alla fyra. Andas in och låt ländryggen sjunka till en liten svank, samtidigt som du öppnar bröstkorgen, lyfter huvudet framåt och rumpan bakåt. 

Andas ut och runda ryggen istället. Upprepa flera gånger. 

Dra dig sedan bakåt över hälarna och låt pannan vila mot mattan. Se till så du ligger bekvämt. Som alternativ kan du ha armarna utsträckta framför dig istället och du kan peka dina knän ut mot sidorna (mot mattkanterna om du har en yogamatta) för att få bättre utrymme att andas. Du kan även vila pannan mot händerna eller mot t.ex. en kudde. Andas lugnt och ligg kvar så länge det känns behagligt.

Sitt med korslagda ben. (Känns det inte bekvämt, prova att sitta på en kudde. Du kan också sitta på en stol med fötterna i golvet och benen lite isär.) och fäll sedan överkroppen framåt. Andas lugnt och håll kvar så länge det känns behagligt.

Ligg ner, böj benen och placera fötterna en höftbredd från varandra med tårna i riktning mot mattans nederkant. Andas in och lyft sakta låren uppåt så att även baken och en bit av ryggen höjs ifrån mattan. Håll kvar en stund och andas lugnt. Sänk mjukt tillbaka ner.

Ligg raklång och sträck armarna utåt sidorna med handflatorna vända uppåt. Böj benen och tippa dem åt ena sidan och vrid huvudet åt andra hållet. Håll kvar en stund, andas lugnt, och byt sedan sida.

Lägg dig med benen upp mot en vägg eller stol. Placera händerna på magen eller längs med kroppens sidor. Blunda och andas lugnt och djupt. Känn mage och bröstkorg höja sig när du andas in och sänkas sig när du andas ut. Räkna sakta till fyra på inandetagen och till åtta på utandetagen. Om tankarna börjar vandra, för tillbaka dem till andningen. Ligg kvar så länge det känns behagligt. 

Generellt kan du tänka på att framåtfällningar och sidvridningar lugnar centrala nervsystemet och ger oss ro, medan positioner där man öppnar bröstkorgen ger ökad energi och livsglädje och stärker självförtroendet.

Källor bl.a. Yoga for pain relief - Kelly McGonigal, www.yogajournal.com

Goda nyttiga chokladbollar

Det här receptet kommer ursprungligen från tidningen Må Bra. Jag har förenklat det lite. Jättegoda chokladbollar blir det med en lite frisk smak och som man med gott samvete kan unna sig till kaffet eller som godis i tv-soffan. Ett mycket bättre alternativ än vanliga chokladbollar som är proppfulla med smör och socker och utseendet är exakt detsamma.

Nyttiga chokladbollar:
1 påse torkade aprikoser, 250 g
1/2 dl kokosflingor
1/2 dl havregryn
1 1/2 msk kokosolja
2 msk kakao
1 msk vaniljsocker
2 msk pressad apelsin

Kör aprikoser, kokosflingor, havregryn, kokosolja, kakao och vaniljsocker i mixer till en jämn massa. Tillsätt apelsinsaften och kör lite till. Forma runda bollar av smeten. Rulla i kokosflingor. Förvara i kylen.

Bara ett litet varningens ord: Ät inte allting på en gång helt själv. 250 g aprikoser är rätt så mycket för magen att smälta... Men i övrigt  njut!!!



Källa: Må Bra april 2015

Lyckligare av att göra det som är roligt

Jag har läst Gretchen Rubins bok "The Happiness Project" (som även finns översätt till svenska: "Projekt lycka"). Gretchen avsatte ett kalenderår till att försöka bli så lycklig som möjligt, utan att för den skull behöva bryta upp totalt från sitt liv och resa iväg någon helt annanstans och göra stora och drastiska förändringar, som t.ex. Elisabeth Gilbert gjorde i "Eat Pray Love" och många andra också har gjort. Men Gretchen, som bor i New York och är lyckligt gift och har två små döttrar, kände att detta varken var önskvärt eller möjligt. Nej, hon ville bli lycklig här och nu, i sin egen vardag.

Det är en rolig och intressant bok, som jag nog kommer att återkomma till, för den innehåller så mycket. Och det är lätt att bara plöja igenom den och sedan lägga den åt sidan. Men jag tror istället man bör dyka in i den igen, bit för bit, och gärna starta sitt eget lyckoprojekt, vilket för övrigt också är Gretchens önskan. Och den enes lyckoprojekt blir förstås den andres olikt. För vi är ju alla olika. (Som tur väl är.)

Så jag tänkte komma till det här med att ha roligt. För det är ju ett sätt att bli lyckligare naturligtvis. Och risken är, precis som Gretchen skriver, att man rusar omkring och har så mycket att göra hela tiden att man till slut nästan glömmer hur man gör när man har roligt. Eller över huvud taget vad man tycker är roligt. Till slut är det roligaste man kan komma på att snabbt få undan ytterligare en grej på den långa att-göra-listan. För då känner man sig effektiv och det är ju roligt, eller?

Sedan är det lätt hänt när man väl bestämmer sig för att planera in tid för att "ha roligt" att det ändå inte blir det som man själv tycker är roligt egentligen, utan istället det som andra tycker är roligt och anser att man därför själv också borde tycka är roligt. Dessutom har vi ofta själva förväntningar på vad vi bör tycka är roligt (oftast igen det som andra anser är roligt). När man t.ex. bor i en storstad som New York, så finns där ju oändliga möjligheter. Det mesta är möjligt och där finns hur mycket roligt som helst att hitta på. Och Gretchen går bland annat omkring med dåligt samvete över alla jazzklubbar som hon aldrig besöker. Tills hon till slut inser att hon ändå trots allt har roligare när hon går till parken med sina döttrar och att hon faktiskt inte är så intresserad av jazzklubbar.

Ibland behöver vi alltså gräva lite i vårt inre för att både hitta och våga erkänna vad vi egentligen upplever som roligt. Gretchen som liksom jag själv är en bokmal, har till exempel en stark dragning till barnlitteratur, vilket hon skäms för. Men när hon väl erkänner att hon tycker det är kul att läsa om Harry Potter, Alice i Underlandet och Anne på Grönkulla bara för sin egen skull, lyckas hon till och med hitta själsfränder och starta en bokklubb just för detta, vilket ger henne otroligt stort utbyte. Hon har riktigt roligt alltså!

Och ett sätt att hitta tillbaka till det som känns roligt, om vi nu upplever detta som svårt även när vi väl ger oss själva tillstånd att erkänna att bowling, kanotpaddling och sminkpartyn kanske inte är det vi går igång på trots att vår respektive och våra väninnor kanske tycker detta är roligt, då kan vi sätta oss ner och tänka efter vad vi tyckte var roligt som barn. Vad kände vi mest passionerat för då? Chansen är nämligen stor att vi tycker om precis samma typ av saker idag. Gretchen kom att tänka på sina "blank books", det vill säga tomma böcker som hon själv satt och fyllde i med text, foton och urklipp. Hon ägnade timmar åt detta varje dag när hon kom hem från skolan. Så nu provar hon samma sak igen; hon skaffar sig en "blank book" och har också behållning av det en tid. Men så småningom inser hon att bloggande ju är ungefär samma sak faktiskt och hon har stor glädje av sin blogg, där hon uppdaterar sex dagar i veckan om sitt lyckoprojekt. Och ofta är det väl så det fungerar, att vi kan hitta en motsvarande "vuxengrej" om vi tänker efter lite. Eller åtminstone något som passar mera in i nutiden. (Jag som älskade att virka kläder till mina barbiedockor i yngre dagar, tycker t.ex. att det är roligt att virka mössor, sjalar och ponchos nu för tiden i vuxenstorlek istället. Och bloggande är definitivt ett bra substitut för alla "tidningar" och "böcker" som även jag jobbade med i yngre dagar...)

Intressant är också att när Gretchen ställde frågan till sina bloggläsare om vad de tyckte var roligt, så var det inte alls de där stora grejerna som man kanske tror, utan handlade mycket om de små ögonblicken i livet och enklare sysselsättningar, gärna på egen hand som att läsa bloggar, läsa böcker eller skapa; måla, sticka, dreja, designa smycken eller bara färglägga bilder eller lösa korsord. Och många hade äntligen insett att vad de själva tyckte var roligt skilde sig mycket från vad andra tyckte eller vad de själva ansåg att de "borde" tycka om. Någon skrev till exempel att "shoppa som kvinnor normalt förväntas tycka är roligt är definitivt INTE roligt. Och fester är generellt inte roliga heller."

Läsa böcker - roligt roligt!!!

Det gäller alltså att vara sann mot sig själv och strunta i alla förväntningar. Själv skulle jag till exempel egentligen gärna vilja vara en sådan som håller på med heminredning alla mina lediga stunder, bland annat för att det skulle kännas så produktivt och även, misstänker jag, för allt beröm jag tänker mig att jag skulle få. Plus ett snyggt hem! Ja, jag skulle verkligen vilja vara intresserad av detta, men jag är det inte så jättemycket. Att sitta och hänga över en massa böcker istället ger inga stora applåder (även om man faktiskt lär sig en del den vägen). Men det är verkligen något som jag tycker är roligt på riktigt. Så det är förstås lite härligt att läsa om att man inte är ensam om detta. 

En väninna till Gretchen, en mamma med tre barn, sa så här: "På helgerna vill jag gärna ha en dag när vi alla tillbringar åtminstone två timmar på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen med att leka utomhus." Och Gretchen sa: "På helgerna vill jag gärna ha en dag när vi alla bara ligger i våra pyjamas och läser fram till lunch." Och Gretchen var nöjd med att hon var ärlig, men la samtidigt märke till att det kändes som om väninnans tanke om en idealisk helgdag kändes så mycket bättre och ordentligare på något sätt...

Själv tycker jag definitivt att en idealisk söndag för mig skulle börja med att sitta vid köksbordet och läsa och äta frukost i många timmar, helst ända fram till lunch. Men detta är på något sätt förenat med skuld och varför är det det egentligen? Varför känner jag mig lat om jag sitter och läser i pyjamas medan jag känner mig duktig om jag istället stiger upp för att träna yoga och jobba i trädgården eller gå en jätterunda med hunden? Så visst, jag sitter nog lite extra ibland vid frukostbordet om söndagarna, men inte så särskilt mycket extra. Istället snyltar jag mig till lite lästid här och där och hoppas att ingen ska märka det för mycket. Och tycker att det bästa med semestern faktiskt är att då kan jag äntligen lägga mera tid på att läsa utan att känna mig lat, för på semestern är bokläsande plötsligt en av de grejer man förväntas göra...  

Nej, om man vill har mera roligt, då får man vara sann mot sig själv. Som Gretchen säger: "You can choose what you DO, but you can't choose what you LIKE to do." 

Att har mera roligt och ägna sig åt sina passioner är för övrigt bara en del av allt som Gretchen ägnar sig åt under sitt år med "The Happiness Project". Så läs gärna boken och låt dig inspireras! 


Källa: The Happniness Project - Gretchen Rubin

Vardagspuls

Idag gör jag på nytt PR för TV4:s Vardagspuls. Bara för den händelse du har missat detta utmärkta program som sänds alla vardagskvällar med inriktning på hälsa och välbefinnande och tips på träning, mat och krishantering mm. Alltid aktuellt. Och funkar inte tv-tiden 17.55 (som den definitivt inte gör för mig) så kan man så klart spela in eller titta på tv4play. 

Men jag tänkte även tipsa om deras utmärkta sajt http://www.vardagspuls.se med massor med bra tips, bland annat recept. Så igår gjorde jag Ulrika Brydlings linsbiffar, som fick godkänt av hela familjen.

Receptet hittar du här: http://www.vardagspuls.se/mat--recept/roda-linsbiffar-med-morotstzatziki-och-ruccolapotatis/ Jag erkänner att jag tillsatte ett extra ägg och även ytterligare 2-3 msk potatismjöl eftersom jag inte tyckte smeten hängde ihop tillräckligt. Och det blev väldigt bra! Jag tillsatte även en kruka färsk hackad koriander eftersom jag har en stor kärlek till denna ört, men det är ju en smaksak. Ulrika sa i programmet att man kan ta lite vad man tycker när det gäller kryddor. Plats för experimenterande med andra ord. 

Jag har även provat Agneta Sjödins pannkakor med chiafrön, ägg och antingen banan eller äpple. Suveränt bra som mellanmål och helt glutenfritt: http://www.vardagspuls.se/mat--recept/agnetas-frukt--och-chiapannkakor/ Jag gör två eller tre pannkakor av smeten istället för en tjock. Tycker det är lätt att bränna vid annars när den ligger på en längre stund. Ett jättebra mellanmål! Jag är alltid på jakt efter nya mellanmålsidéer nämligen till före, mellan och efter mina yogapass. Och det är ju kul med variation. Och det ska helst vara både gott, nyttigt och mättande, vilket detta är.

Flera andra bra recept hittar du som sagt på sajten under Mat & Recept!

Yoga bra för hjärta och kärl

Fler och fler studier bevisar det som yogis och yoginis alltid vetat, nämligen att yoga har fantastiska positiva effekter på vår hälsa. Bland annat har man kunnat visa att yoga är bra för rygg och nacke, hjälper mot depression, kan lindra huvudvärk och även kan reglera blodtrycket. Att yoga är bra för hjärtat är kanske annars inte det man först tänker på. Är det någonting som yogan oftast inte erbjuder, så är det nämligen konditionsträning.

Forskningsresultaten, som nyligen presenterats, och som letts av professor Myriam Hunink, Public Health, Boston, omfattade 2 768 deltagare, och visar på samband mellan yoga och lägre riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom som t.ex. lägre BMI (Body Mass Index), viktminskning, förbättrade kolesterolnivåer, lägre blodtyck och sänkt hjärtrytm.

Hur fungerar det här då? frågar man sig då. Om aerobisk träning där hjärtat får jobba stärker hjärta och kärl och bidrar till alla ovanstående faktorer, hur kan då yogan också göra det om den inte är aerobisk? Och innebär detta att man nu lugnt kan strunta i annan fysträning och bara ägna sig åt övningar på yogamattan istället?

Vad man tror och drar för slutsatser är att det är yogans förmåga att lindra stress som ligger bakom de fina resultaten. Stress under längre tid har nämligen en förmåga att försämra alla ovanstående faktorer. Blodtrycket går upp. De högre nivåerna av stresshormonet kortisol leder till förhöjda kolesterolvärden. Och all fysisk aktivitet i sig har en positiv effekt på stress, vare sig den är aerobisk eller inte. I yogan bidrar dessutom djupandningen och de stretchande röreslerna till att ytterligare sänka stresshormonerna i kroppen. Framför allt höga kortisolnivåer har en förmåga att leda till viktökning – därför kan yoga fungera som ett sätt att hålla sin normalvikt. Och detta gäller då även lugnare varianter av yoga.

Ytterligare tänkbara faktorer som bidrar till de goda resultaten skulle kunna vara yogans holistiska innehåll, att här även finns en mer spirituella sida, som får oss att bättre lära känna oss själva, vilket i sin tur leder till ökad harmoni och livsglädje.

Fast – rekommendationen är ändå att vi forsätter träna aerobiskt också i fortsättningen som ett komplement. Det är bra att ha god kondition som en extra resurs i situationer då vi behöver mer kraft och ork. Men fortsätt absolut med yogan!

Källa: https://yogainternational.com/article/view/new-study-highlights-yogas-cardiovascular-benefits

Stoppa sötsuget med te

Får du liksom jag ibland en stark lust att gå och leta i köksskåpen om kvällarna? Hitta något gott? Eller när som helst på dagen egentligen. Kanske vid tv:n? Förutsatt att du alltså inte är hungrig (för det är förstås viktigt att äta ordentligt), utan bara sugen, så prova att dämpa suget med en kopp te. Chaite är bra på detta eftersom kryddblandningen hjälper till att dämpa suget. Min egen favorit är Yogi Tea Green Chai. 

Men det finns faktiskt en annan sort som funkar ännu bättre just på sötsug har jag märkt, förmodligen för att det faktiskt innehåller lite choklad, nämligen Yogi Tea Choco Aztec Spice.

Innehållet är:
kakaoskal, lakritsrot, kanel, carob, kornmalt, kardemumma, ingefära, kryddnejlika, kanelextrakt, vaniljextrakt, svartpeppar, ingefärsolja, vaniljskidor. Allting ekologiskt! Så egentligen innehåller det inte te alls och själva kryddorna är till stor del desamma som i chaiteet. 

Jag brukar dessutom gärna lägga en tesked honung i mina tekoppar, vilket ytterligare hjälper till att dämpa annat sötsug (men rekommenderar det inte egentligen med tanke på tandhälsan, så låt hellre bli kanske...). 

Efter en sådan här kopp har sötsuget stillnat. Och det går ju precis lika bra att sitta och smutta på te i tv-soffan, som att tugga i sig socker och tomma kalorier, eller hur? Yogi Tea säljs bland annat på Citygross, Ica Maxi och Coop Forum, så man behöver inte ut och leta i specialaffärer för att få tag på det.

Nätdejting - smart sätt att hitta sin "soul mate"

Kärlek och goda relationer hör ihop med en bra hälsa. Ensam är inte alltid stark och man kan ju undra vem som hittade på det uttrycket egentligen. 

Så jag tänkte tipsa alla singlar som inte vill vara singlar längre om en bra sajt, där man hittar länkar till olika dejtingsidor och där man även får en del andra bra förslag och idéer kring nätdejting. En del dejtingsajter är dessutom helt gratis, medan andra kostar och här har du möjlighet att få veta vilka. Allt är kanske inte så självklart om man aldrig har nätdejtat tidigare. Samtidigt är det ju en fantastisk möjlighet som finns och massor med människor hittar sina partners över nätet. Ett stort plus är bland annat att man på det här sättet har möjligheten att lära känna varandra lite (eller mycket!) innan man träffas på riktigt första gången. Smartare dejting helt enkelt. 

Själv är jag gift sedan lång tid tillbaka och jag träffade inte min man på nätet utan på en skidresa i Alperna. Men - hade jag varit singel idag hade jag inte tvekat att testa nätet, för jag tycker helt enkelt det är ett spännande alternativ. Och också i ärlighetens namn för att jag är en rätt så introvert person som inte hänger ute i barer och på andra uteställen. Och var ska man egentligen hitta en dejt i verkliga livet? Vänta tills han bara flyttar in på samma gata? Eller råka ploppa upp på samma träningsställe och springa på löpbandet bredvid? Chanserna finns förstås, men nätdejting är väl kanske en genväg som man kan prova medan man väntar? Jag hade chattat eller mejlat ett tag med varje potentiell kandidat och försökt komma underfund med så mycket som möjligt om sådant som jag tycker är viktigt.

Saker man kan tänka på:

• Håll första träffen lite kort, t.ex. en fika på stan eller en lunch, så det inte blir svårt att avsluta ifall man känner att man inte klickar. Känner man att det fungerar bra är det ju sedan bara att boka in en ny dejt!
• Första träffen bör för trygghetens skull vara med andra människor runt omkring som t.ex. ett kafé eller en lunchrestaurang. 
• Är man rädd för att det ska uppstå pinsamma tystnader, gå på promenad tillsammans. Det är lättare att prata avslappnat när man promenerar nämligen. Man rör sig framåt tillsammans, och behöver inte stirra varandra i ögonen. När man promenerar gör det heller inget om det blir lite tyst ibland. Det känns mer naturligt.
• Prata inte för mycket. Alltså om du är den typen som brukar hålla låda hela tiden. Att lyssna är viktigt! Tänk ut några frågor som du verkligen vill ha svar på och var uppmärksam och intresserad. Det handlar om att ge och att ta. 
• Var dig själv och tala sanning, men var ditt bästa jag, det vill säga trevlig. 
• Var inte desperat. There is plenty of fish in the sea! Det handlar ju om att hitta någon som du verkligen passar ihop med och nätet erbjuder stora möjligheter. Så ha lite tålamod.

Självklart finns det en och annan ful fisk ute på dejtingsajterna, men det finns det ju i och för sig på andra ställen också. Så var observant om något känns obehagligt och skumt. Lyssna på din intuition. De flesta är dock snälla, vänliga människor precis som du och jag.

Om jag själv var singel och trött på singellivet (för man kan ju faktiskt gilla att vara singel också!) så skulle jag definitivt ge det här en chans. Jag tänker stora möjligheter med hela världen som fält att leta på. Det borde finnas alla möjligheter att till slut hitta sin "soul mate" och förhoppningsvis även att ha kul på vägen dit. Jag tror på att det finns kärlek för alla!

Bota förkylning med ingefära

Hur botar man en förkylning snabbt? Ja, det finns vissa effektiva huskurer att ta till och mina bästa tips är: 

• vitlök
• gurkmeja
• ingefära

Alla är goda att använda i matlagning, men för bästa effekt just när man håller på att bli eller redan är förkyld är att öka doserna och äta som det är. Tyvärr blir det då vissa problem med de två första alternativen.

Vitlök gör att man stinker. Väldigt mycket faktiskt. Men det kanske det är värt, det får man avgöra själv. Sedan retar rå vitlök upp magslemhinnan, så har man redan problem med magkatarr bör man se upp.

Gurkmeja, som man enklast köper som redan färdigmald krydda, går inte att svälja som den är. Provar du kommer du att frusta gul gurkmeja långt omkring dig (och färgen är svår att få bort!). Så antingen får man ta sin tesked eller matsked tillsammans med vatten eller ännu hellre med olja (olivolja, rapsolja eller kokosolja lämpligen). Problemet här är att gurkmeja är fruktansvärt beskt. Det kan helt enkelt bli problem med att svälja ner detta. Men testa gärna själv. Toleranströskeln för att svälja ner besk "medicin" är ju olika.

Återstår ingefäran. Den kan man enkelt lägga i en kanna vanligt vatten och låta stå lite, så får man en riktigt hälsosam dryck som går lätt att få i sig. (Obs att ingefäran måste skalas, vilket enkelt fixas med en potatisskalare.) Man kan blanda med isbitar och myntablad om man vill, vilket är gott som sommardryck. Och är förkylningen på gång är det förstås bra att dricka mycket. En bit ingefära kan man även lägga och låta dra ihop med te, så får man en nyttigare varm dryck. 

Eftersom ingefära är så bra för immunförsvaret är det en smart idé att alltid ha en kanna till hands och dricka det både mellan måltider och som måltidsdryck. Ingefära har även en avgiftande och antiinflammatorisk effekt och kan hjälpa mot ledbesvär plus att det anses lugnande för magen och i århundraden använts mot illamående och åksjuka. 

Själv har jag precis gått igenom en förkylning som i och för sig var kraftig, men inte varade särskilt länge. Kanske tack vare allt ingefärsvatten?


Källor bl.a. www.kurera.se, Vardagspuls

Hälsospaning i Washington DC

Okej, jag erkänner, jag var på semester i Washington och inte alls på någon hälsospaning egentligen. Fast man kan ju inte undvika att hålla ögonen öppna och lägga märke till en och annan trend.

Det finns platser och även hela delstater i USA där folk är väldigt överviktiga. Men inte så mycket i huvudstaden. De som bor där verkar hålla sig ungefär lika slanka som vi gör i Sverige. Några saker som vi noterade:

En stretchmaskin med tillhörande instruktion på en mängd olika stretchövningar man kan göra. Sedd på idrottsanläggning på University of Maryland.

Anledningen till besöket på detta campus var att vår son pluggar där. Och idrottssatsningen är värd att uppmärksamma. OTROLIGA idrottsanläggningar och träningspass och aktiviteter av alla sorter finns till de studerandes förfogande helt GRATIS. 

Foto från simhallen.

Den stora arenan.

Alltså finns det inga ursäkter för att inte träna. Det går alltid att hitta en träningsform och en tidpunkt som passar och utan kostnad som sagt. Så såg vi heller inga överviktiga studenter över huvud taget på detta campus under vårt besök där. 

Löpning är stort i Washington DC. Dock inte på hotellets gym, där jag tränade helt ensam vid två tillfällen. Perfekt med min ledbandsskada att kunna springa sakta och under rätt kort tid på jämnt underlag. Utomhus däremot är det fullt med folk som springer hela tiden. I Arlington, där vi bodde och som ligger precis utanför centrum, var folk igång och tränade mer eller mindre dygnet runt.

Snack bars är stort i USA och har ju även kommit en del hos oss i Sverige. Dyrast är förstås protein bars. Inte nödvändigtvis den bästa kosten. En del varianter är fullproppade med färg-, smak- och konsistensgivande ämnen. För att inte tala om socker. Läs innehållsförteckningen! Just den här varianten är en av de nyttigare med bara naturligt innehåll som havregryn, hampafrön, frukt, nötter och sötat med agavesirap.

Det här är vad man ska se upp med i USA - storleken - att allting är större än  i Europa... Det gäller det mesta från matportioner till "normalstorlek" på kaffe och läsk. Även hygienprodukter som shampoflaskor och hudlotion och till och med hushållsrullar. Tandkrämstuberna får symbolisera detta. Till höger USA-sonens Colgatetub och till vänster hans lillebrors. "Men det där måste väl bara vara travel size som ni har" sa storebror när han tittade på våra små tuber.  Nej då! Detta är en helt vanlig europeisk tandkrämstub. Men det är lätt, lätt, lätt att bli blind för alla dessa enorma storlekar och tro att en "regular coke" verkligen ska vara 7 deciliter. Inte konstigt då att de som ofta äter skräpmat, som dessutom är väldigt billigt i USA, blir tjocka. 

Dessa hälsoråd hittade vi på ett helt vanligt kafé i Arlington. Hur man skapar sig en bra och hälsosam vardag helt enkelt. Inte så dumt som påminnelse.  

I Washington DC ligger även det mycket omtalade och berömda Georgetown Cupcakes. Ja, det är så klart hälsosamt att unna sig något gott då och då... Bara det inte blir för ofta. Dessa cupcakes får man dessutom kämpa lite för. Kön ringlande sig runt kvarteret och det tog 1,5 timme att komma fram till disken och kunna handla. Nu var detta på självaste påskafton med hela stan full av turister. Kanske bättre att gå dit en måndag förmiddag, vem vet. Lite lyx ibland för att sätta guldkant på tillvaron, gärna i gott sällskap - men inte något man trycker i sig själv för jämnan - eller hur?

Andra trender vi uppmärksammade:

Vattenflaska med filter
Jättebra eftersom man då kan dricka kranvattnet, som i Washington liksom på många andra ställen i USA, är kraftigt klorerat och verkligen smakar mycket illa. Både billigare och miljövänligare än att hela tiden köpa vatten på flaska och kånka hem. Dessutom ryktas det om att den billiga plasten i köpevattensflaskorna är ohälsosam. Det är skillnad på plast och plast. Aluminum eller stålflaska är andra alternativ som också används flitigt bland träningsfolket.

Yoga
Still going strong - till min stora glädje. Vi såg många yogaställen och människor på språng med yogamattan under armen eller över axeln. USA-sonen tränar också yoga ute på campus som komplement till löpning, fotboll och styrketräning. Härom året, när vi också bodde i Arlington och det var sommar, anordnades yogapass i en liten park nedanför det hotellet vi då bodde på. Mysigt! Yoga Alliance huvudkontor ligger för övrigt i Arlington.

Scrambled eggs
Världens bästa snabbmat! Passar både till frukost, lunch och som mellanmål. Och så otroligt enkelt att göra. Ta bara fram en liten stekpanna, lägg i en dutt fett (kokosolja om du vill vara riktigt nyttig) och knäck sedan i två ägg. Kör runt med en spatel och se till så allt blir genomstekt. Salta och peppra efter smak eller låt bli för det blir gott utan också. Klart på några minuter! Blanda med finhackade grönsaker eller lägg som pålägg på mackan. Passar även fint ihop med melon eller päron.