Det är en rolig och intressant bok, som jag nog kommer att återkomma till, för den innehåller så mycket. Och det är lätt att bara plöja igenom den och sedan lägga den åt sidan. Men jag tror istället man bör dyka in i den igen, bit för bit, och gärna starta sitt eget lyckoprojekt, vilket för övrigt också är Gretchens önskan. Och den enes lyckoprojekt blir förstås den andres olikt. För vi är ju alla olika. (Som tur väl är.)
Så jag tänkte komma till det här med att ha roligt. För det är ju ett sätt att bli lyckligare naturligtvis. Och risken är, precis som Gretchen skriver, att man rusar omkring och har så mycket att göra hela tiden att man till slut nästan glömmer hur man gör när man har roligt. Eller över huvud taget vad man tycker är roligt. Till slut är det roligaste man kan komma på att snabbt få undan ytterligare en grej på den långa att-göra-listan. För då känner man sig effektiv och det är ju roligt, eller?
Sedan är det lätt hänt när man väl bestämmer sig för att planera in tid för att "ha roligt" att det ändå inte blir det som man själv tycker är roligt egentligen, utan istället det som andra tycker är roligt och anser att man därför själv också borde tycka är roligt. Dessutom har vi ofta själva förväntningar på vad vi bör tycka är roligt (oftast igen det som andra anser är roligt). När man t.ex. bor i en storstad som New York, så finns där ju oändliga möjligheter. Det mesta är möjligt och där finns hur mycket roligt som helst att hitta på. Och Gretchen går bland annat omkring med dåligt samvete över alla jazzklubbar som hon aldrig besöker. Tills hon till slut inser att hon ändå trots allt har roligare när hon går till parken med sina döttrar och att hon faktiskt inte är så intresserad av jazzklubbar.
Ibland behöver vi alltså gräva lite i vårt inre för att både hitta och våga erkänna vad vi egentligen upplever som roligt. Gretchen som liksom jag själv är en bokmal, har till exempel en stark dragning till barnlitteratur, vilket hon skäms för. Men när hon väl erkänner att hon tycker det är kul att läsa om Harry Potter, Alice i Underlandet och Anne på Grönkulla bara för sin egen skull, lyckas hon till och med hitta själsfränder och starta en bokklubb just för detta, vilket ger henne otroligt stort utbyte. Hon har riktigt roligt alltså!
Och ett sätt att hitta tillbaka till det som känns roligt, om vi nu upplever detta som svårt även när vi väl ger oss själva tillstånd att erkänna att bowling, kanotpaddling och sminkpartyn kanske inte är det vi går igång på trots att vår respektive och våra väninnor kanske tycker detta är roligt, då kan vi sätta oss ner och tänka efter vad vi tyckte var roligt som barn. Vad kände vi mest passionerat för då? Chansen är nämligen stor att vi tycker om precis samma typ av saker idag. Gretchen kom att tänka på sina "blank books", det vill säga tomma böcker som hon själv satt och fyllde i med text, foton och urklipp. Hon ägnade timmar åt detta varje dag när hon kom hem från skolan. Så nu provar hon samma sak igen; hon skaffar sig en "blank book" och har också behållning av det en tid. Men så småningom inser hon att bloggande ju är ungefär samma sak faktiskt och hon har stor glädje av sin blogg, där hon uppdaterar sex dagar i veckan om sitt lyckoprojekt. Och ofta är det väl så det fungerar, att vi kan hitta en motsvarande "vuxengrej" om vi tänker efter lite. Eller åtminstone något som passar mera in i nutiden. (Jag som älskade att virka kläder till mina barbiedockor i yngre dagar, tycker t.ex. att det är roligt att virka mössor, sjalar och ponchos nu för tiden i vuxenstorlek istället. Och bloggande är definitivt ett bra substitut för alla "tidningar" och "böcker" som även jag jobbade med i yngre dagar...)
Intressant är också att när Gretchen ställde frågan till sina bloggläsare om vad de tyckte var roligt, så var det inte alls de där stora grejerna som man kanske tror, utan handlade mycket om de små ögonblicken i livet och enklare sysselsättningar, gärna på egen hand som att läsa bloggar, läsa böcker eller skapa; måla, sticka, dreja, designa smycken eller bara färglägga bilder eller lösa korsord. Och många hade äntligen insett att vad de själva tyckte var roligt skilde sig mycket från vad andra tyckte eller vad de själva ansåg att de "borde" tycka om. Någon skrev till exempel att "shoppa som kvinnor normalt förväntas tycka är roligt är definitivt INTE roligt. Och fester är generellt inte roliga heller."
Läsa böcker - roligt roligt!!!
Det gäller alltså att vara sann mot sig själv och strunta i alla förväntningar. Själv skulle jag till exempel egentligen gärna vilja vara en sådan som håller på med heminredning alla mina lediga stunder, bland annat för att det skulle kännas så produktivt och även, misstänker jag, för allt beröm jag tänker mig att jag skulle få. Plus ett snyggt hem! Ja, jag skulle verkligen vilja vara intresserad av detta, men jag är det inte så jättemycket. Att sitta och hänga över en massa böcker istället ger inga stora applåder (även om man faktiskt lär sig en del den vägen). Men det är verkligen något som jag tycker är roligt på riktigt. Så det är förstås lite härligt att läsa om att man inte är ensam om detta.
En väninna till Gretchen, en mamma med tre barn, sa så här: "På helgerna vill jag gärna ha en dag när vi alla tillbringar åtminstone två timmar på förmiddagen och två timmar på eftermiddagen med att leka utomhus." Och Gretchen sa: "På helgerna vill jag gärna ha en dag när vi alla bara ligger i våra pyjamas och läser fram till lunch." Och Gretchen var nöjd med att hon var ärlig, men la samtidigt märke till att det kändes som om väninnans tanke om en idealisk helgdag kändes så mycket bättre och ordentligare på något sätt...
Själv tycker jag definitivt att en idealisk söndag för mig skulle börja med att sitta vid köksbordet och läsa och äta frukost i många timmar, helst ända fram till lunch. Men detta är på något sätt förenat med skuld och varför är det det egentligen? Varför känner jag mig lat om jag sitter och läser i pyjamas medan jag känner mig duktig om jag istället stiger upp för att träna yoga och jobba i trädgården eller gå en jätterunda med hunden? Så visst, jag sitter nog lite extra ibland vid frukostbordet om söndagarna, men inte så särskilt mycket extra. Istället snyltar jag mig till lite lästid här och där och hoppas att ingen ska märka det för mycket. Och tycker att det bästa med semestern faktiskt är att då kan jag äntligen lägga mera tid på att läsa utan att känna mig lat, för på semestern är bokläsande plötsligt en av de grejer man förväntas göra...
Nej, om man vill har mera roligt, då får man vara sann mot sig själv. Som Gretchen säger: "You can choose what you DO, but you can't choose what you LIKE to do."
Att har mera roligt och ägna sig åt sina passioner är för övrigt bara en del av allt som Gretchen ägnar sig åt under sitt år med "The Happiness Project". Så läs gärna boken och låt dig inspireras!
Källa: The Happniness Project - Gretchen Rubin
