Depression - helt normalt?

Programmet ”Helt Sjukt” med David Hellenius förra veckan behandlade ämnet depression med Helena Paparizou och Dregen som gäster. Båda drabbades av depressioner efter att deras pappor gått bort, Helenas pappa i en hjärtinfarkt och Dregens genom självmord när han bara vara 11 år.

Ämnet är ju intressant över huvud taget, just för att så många drabbas, ibland utlöst av traumatiska händelser, ibland utan synbar orsak. Det är kanske nästan normalt att vara deprimerad ibland? Kanske till och med en del av livet? Men som programmets ständigt närvarande läkare Eric Rydman också påpekade, så är det en lite glidande och otydlig gräns kring när exakt man kan säga att man är deprimerad och när man ”bara” är nedstämd. Det är så klart normalt att pendla i sinnesstämning. Man kan inte alltid vara glad. Men man är normalt sett inte heller ständigt ledsen eller arg.  Vi kan tänka oss en linje och att vårt stämningsläge pendlar upp och ner kring den linjen. Men den som är deprimerad når inte längre upp till ”normalt” stämningsläge utan ligger i en vågdal. Dessutom finns det något som kallas för dystymi, som jag aldrig hade hört talas om, och som innebär att man befinner sig i ett konstant lågt stämningsläge, utan synbar orsak.

Något annat intressant som bara togs upp helt flyktigt var att depression kan leda till fysiska smärtor. Eric Rydman gick inte närmare in på hur, men efter vad jag gissar skulle det t.ex. kunna handla om att den som mår psykiskt dåligt ofta andas ytligt och spänner sig, vilket i sin tur skapar olika smärttillstånd. Man får igång en negativ spiral. Fysisk inaktivitet, som också är vanligt under pågående depressioner, är inte heller det optimala för att hålla kroppen frisk och kan också leda till fysiska problem och smärtor på lite sikt. 

Enligt Eric Rydman ska man alltid först uppsöka sin vårdcentral vid misstänkt depression för att få andra möjliga diagnoser uteslutna innan eventuell medicinering kan påbörjas. Han påpekade även att motion är bättre medicin vid lättare depressioner, vilket även är vad jag personligen anser. (Yoga = bäst förstås, eftersom man får både den fysiska och den mentala biten. Obs. min egen åsikt och ej något som Rydman sa.)

Så 25% av alla män och 50% av alla kvinnor blir någon gång deprimerade. Det låter kanske mycket, men jag själv, som vid det här laget tagit mig igenom några depressioner (dock utan vare sig medicinering eller läkardiagnos) och som ändå anser mig vara rätt normal, jag tänker så här att ändå - 50% av alla kvinnor blir alltså ALDRIG deprimerade! Och hela 75% av alla män slipper detta tillstånd i sina liv! Jag tycker det är smått fantastiskt. Bara att beklaga att man inte är en av dessa. Frågan är bara hur det mäts? För om det handlar om antalet diagnostiserade fall, så är procentandelen deprimerade personer definitivt betydligt högre än så. Men om man däremot har gått ut med anonyma enkäter och frågat folk, då kan det nog stämma bättre. Eller är det bara en uppskattning som gjorts? Jag har ingen aning, men konstaterar när jag plöjer ner lite djupare i fakta att jag själv bara varit igenom en enda så kallad ”egentlig depression” och att de övriga trots allt får räknas som ”milda”. De milda är dessutom ofta ”recidiverande” (många tjusiga namn!) eftersom de är årstidsbundna. Jag blir deppig på vintern helt enkelt och det har att göra med att serotoninhalten sjunker hos somliga av oss när vi inte får tillräckligt med ljus. Personer som lever på varmare och ljusare breddgrader är därför mindre deprimerade. Psykiatern Ullakarin Nyberg, som också medverkade i programmet, påpekade dock att mörka, kalla Sverige, tvärtemot vad många tror, ändå inte ligger i topp i självmordsstatistiken, utan hamnar någonstans i mitten. I topp ligger istället Öststaterna. Hon gick inte in på varför, men en liten gissning här är att vi ju trots allt har en hög levnadsstandard i det här landet och fortfarande ändå ett hyfsat socialt skyddsnät och detta leder till större känsla av trygghet än om man lever ett mera utsatt liv.

Min så kallade ”egentliga” depression hade jag sista året i gymnasiet. Numera pratas det ofta om ungdomsdepressioner och om att detta är vanligt och att det är viktigt att få hjälp. Men då (på 80-talet) var det inte lika uppmärksammat och jag tror att i mitt fall hade det kanske inte varit så dumt att få hjälp på något sätt, eftersom jag under den här perioden sänkte alla mina betyg drastiskt och inte heller längre såg några som helst framtidsmöjligheter. Det kändes ungefär som att sjunka ner i djup dy och inte ens vilja ta sig upp. Allt blev meningslöst och vissa dagar orkade jag inte ta mig iväg till skolan eller ens upp ur sängen och jag slutade dessutom nästan äta, så jag fick även problem med svimningsanfall. Men det värsta var just den existentiella ångesten jag gick igenom. Jag sökte efter livets mening, men kunde inte hitta något riktigt bra svar. Och om våra liv här på jorden bara är en slump och att efter detta händer ingenting mer, vi dör och vet inget mera, då tänkte jag att då kunde man ju precis lika gärna ge upp alltihop och dö på en gång. Varför gå och vänta ett helt menlöst och miserabelt liv på detta? Därav alla självmordstankar som jag verkligen brottades med under den här tiden. Så det var ett mycket tungt år och formade förmodligen till viss del även min framtid eftersom jag som sagt sänkte mina betyg och åtminstone just då tappade intresset för att utbilda mig och över huvud taget fortsätta framåt. Året efter var jag i Paris och jobbade som au pair och pluggade franska. Då var jag på väg upp ur depressionen, men det var ändå långt ifrån bra med mig.  Jag minns många tunga, dystra dagar i Paris och när jag läser gamla dagboksanteckningar och alla melankoliska dikter och låttexter jag skrev under den tiden, ser jag tydligt hur depressionen hängde sig kvar. Det tog ungefär två år att ta sig igenom det hela utan hjälp eller medicinering.

Jämfört med detta är vinterdepressionerna inte mycket att komma med. Numera har mitt liv mening och mål och jag vet även att när våren kommer blir det alltid bättre. Upplevelsen av dessa depressioner är i och för sig en känsla av att sjunka ner i ett djupt hål någon gång i november, där allting plötsligt börjar kännas mycket tungt, tråkigt och svårt, men det är ändå inte riktigt samma sak som att helt tappa all lust att leva vidare och inte se någon mening med någonting.  Under de här depparperioderna dyker det trots allt upp en och annan grej som känns kul. När man har en riktigt tung depression känns ingenting kul, man tappar helt intresset för allt och orkar till slut knappt ens prata med folk.

Annat som är typiskt för depressioner är sömnstörningar. Det är också vanligt att allt känns värst på morgnarna och att trycket lättar en aning bortåt kvällen när det känns lite mer kravlöst (dagen är ju ändå snart slut), vilket i sin tur späder på sömnstörningarna eftersom det då är lätt att stanna uppe för länge.

Helena Paparizou, som till slut blev ivägdragen till terapi av sin mamma, berättade att hon fick träna sig på att vara glad och älska sig själv genom att stå framför spegeln och le. Detta kanske låter idiotiskt, men faktum är att vårt kroppsspråk påverkar oss och att dra mungiporna uppåt har en stämningshöjande effekt. En av mina favoritpersoner, amerikanska Louise Hay, säger att man bör börja sin dag med att möta sig själv i spegeln och säga ”I love you! I really, really, really love you!!!” Hon erkänner att detta låter dumt (och för en svensk dessutom amerikanskt – vi har ju jantelagen i det här landet…) men hävdar bestämt att det faktiskt är ett bra råd som fungerar. Det blir som ett slags positivt vaccin.

Det är även min egen uppfattning att just självkärlek är en av de saker som fungerar bra när man känner sig deppig. Det är så lätt att tänka fördömande och negativa tankar om sig själv när man är nedstämd. När jag har vaknat många morgnar i rad och mina första tankar har varit negativa om hur jobbigt allting känns och om hur lite motivation jag har att stiga upp och ta itu med dagen, då bestämmer jag mig för att ta timeout från alla negativa och oroliga tankar under en vecka. Och det är faktiskt mycket svårare än man tror! Faktum är att det är snudd på omöjligt att inte tänka en enda negativ tanke under en vecka. Men när de tankarna kommer har man då åtminstone gett sig själv tillåtelse att genast mota bort dem och istället ersätta med positiva tankar. Sedan kan det mycket väl vara så att man inte hittar några positiva tankar att tänka… Då kan det hjälpa dels att hitta små saker som det ändå går att vara tacksam över (att barnen är friska, att kaffet är gott, att bilen funkar, att det är vackert med julbelysningen utanför…) och sedan även att tillåta sig att vara i nuet, det vill säga att tillämpa mindfulness. Att bara slippa tänka alla tankar både på det som varit och det som ska komma kan vara oerhört vilsamt, att bara göra det man just har för händerna utan att behöva tänka något särskilt alls. Och detta kan åtminstone jag behöva ge mig själv tillåtelse att göra, eftersom det existerar någon slags latent (och naturligtvis helt vansinnig) idé hos mig om att jag gör bäst i att oroa mig för saker. Jag har ofta känslan av att det är säkrare att oroa sig för allt som kan hända, för då är jag ju beredd om det sedan händer. Och ännu bättre; om jag har tänkt ut strategier för hur jag ska hantera en massa jobbiga saker som kan tänkas inträffa. Som om mitt liv på något sätt skulle bli bättre om jag hade hundratals uttänkta planer kring allt som eventuellt kan gå snett. Tvärtom kan man nog lugnt säga! Men det gäller att resonera om detta med sig själv så man ser hur fel man tänker. Och, som sagt, ge sig själv tillåtelse att släppa både orostankarna och de negativa tankemönstren. Och då kan faktiskt miraklet inträffa – att efter en sådan vecka så känns allting mycket bättre och tankarna går automatiskt i mera positiva spår.

Yoga är annars ett av mina allra starkaste motmedel mot depressioner. Jag tror aldrig det har hänt att jag har gjort yoga och inte mått bättre efteråt. Man får inte bara en smidig kropp, utan den största vinsten är absolut att man får ett lugn inombords och blir mera klartänkt. Och sedan finns det ju ytterligare lite knep, som att försöka ha ett balanserat liv där man stiger upp och lägger sig samma tid varje dag och ser till att vistas utomhus i dagsljus så mycket det går. Och att få i sig bra mat med mycket antioxidanter. Dessutom, när allt känns tungt är det extra viktigt att planera in sådant som känns lite roligt. För min del kan det handla om att se en film eller läsa en bok (eftersom jag är introvert, för den som är extrovert kanske det istället handlar om att ha fest eller ut och fika med kompisarna). För den som är riktigt tungt deprimerad fungerar dock förmodligen inte detta. Har man passerat den gräns, som innebär att man inte längre tycker någonting är roligt som brukar vara roligt annars, och man känner att man tappat intresset för precis allt, då är det dags att söka professionell hjälp.

Källor bl.a.:

Helt Sjukt, TV 4 140402

www.sv.wikipedia.org

www.dystymi.info.se

Raw Food - Hälsogodis

Den här veckan har jag mixat ihop lite tilltugg, helt utan gluten, smör och vanligt socker. Ett gott och betydligt nyttigare alternativ att bjuda på till kaffet eller som tv-godis.

Raw Food-bollar, ca 25 st:

1 dl russin som fått ligga i blöt en stund

1 dl torkade aprikoser som fått ligga i blöt en stund

2 dl valnötter

3 dl kokos

4-5 dl finrivna morötter

3 dl urkärnade dadlar

½ tsk kanel

¼ tsk kardemumma

Kör allt i en mixer till en smet. Obs att det är mycket som ska mixas, så ta en liten bit i taget, så det successivt minskar i omfång. Forma smeten till bollar och rulla i kokos. Förvara i kyl. Bollarna håller sig cirka en vecka om de förvaras svalt, men de går även att frysa in.

Trädgård och natur - terapi för själen

Ta en stressad människa och släpp ner henne i skogen, där trädens sus och fåglarnas kvittrande är det enda som hörs, och hon kommer omedelbart att känna sig lugnare.

Att natur och växtlighet har en läkande och lugnande effekt på oss människor har varit känt länge. Vi blir även mera kreativa och mindre aggressiva. Det är bland annat därför vi har våra så kallade gröna miljöer, det vill säga allt från storslagna parker i stadsmiljöer till enstaka krukväxter på läkarcentralerna. För vårt välbefinnande!

Visst blir man glad av de första vårtecknen i trädgården!

Trädgårdsterapi för människor med stressrelaterade sjukdomar startades i Sverige först i skånska Alnarp, inspirerad av Ingemar Norling, forskare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, men bedrivs numera även på flera andra platser i landet. Och det är ju underbart.

Fast nu var det inte Alnarp jag tänkte skriva om utan om min egen trädgård… Eller kanske din. Eller balkongen. Eller i brist på annat fönsterbrädan i köket, där man kan odla både det ena och det andra. Att odla även i mindre skala är nämligen också terapi för själen. Det behöver inte vara så märkvärdigt.

När jag flyttade till min första lägenhet med balkong upptäckte jag till min förvåning hur avkopplande det var att rota runt med krukorna där och plantera penséer och pelargoner.  Jag testade att så grönsaker också, så det var verkligen ingen ”finbalkong” med perfekt matchade växter och möbler, utan snarare en trivsam och bohemisk oas.  Sedan flyttade vi till radhus men en lagom stor trädgård, som vi faktiskt hade hyfsad ordning på. Men efter det tredje barnet och flytt till betydligt större trädgård har det rått mer eller mindre konstant oordning med studsmatta och fotbollsmål och ständigt söndertrampad gräsmatta, knäckta rosor och klematisar. Men – det gör inte så mycket. Det är avkopplande ändå nämligen. Den där känslan nu när det blir lite varmare och ljusare ute och man kan börja ut och greja, den är underbar, även om man inte har en utställningsträdgård.

Rosmarin och oregano i kurkan till vänster återhämtar sig efter att ha tillbringat vintern i växthuset. Det ser inte så mycket ut för världen just nu, men vad som inte syns på bilden är de pyttesmå, blå knopparna som betyder att rosmarinen tänker blomma lite senare i vår.

Jag har kommit på att konsten är att låta det få vara kravlöst. För mig alltså. För någon annan som har valt att göra just trädgården till sitt stora, stolta projekt, eller som kanske har hur mycket tid som helst, kan det vara annorlunda. Men utan krav går jag alltså ut och rensar en rabatt här, klipper ner lite kryddväxter där eller förkultiverar frön i växthuset. Och det är ett behagligt och roligt sätt att bara få vara i stunden och njuta av utomhuskänslan.

Jag har även märkt att när jag känner mig arg eller irriterad, så är det två saker som hjälper väldigt bra. Det ena är att göra yoga. Och det andra är att gå ut i trädgården och få något gjort där istället.

Trädgårdslandet och min lilla kryddgård är heller inte mycket att skryta med just nu. Kanske påbörjar jag "vårbruket" nu i helgen.

Så lider du av vårtrötthet eller känner dig allmänt deppig? Gå ut och påta lite. Eller sätt dig bara med en kopp te i vårsolen och lyssna på fåglarna. Du kommer garanterat att må bättre!

Blommor inomhus blir man också glad av. Den här vackra planteringen fick jag i veckan av mina gympadamer i Hittarp.

Och så här kan man också odla! Krukor på spansk balkong i Alicante.

Källor bl.a. www.slu.se

Informell mindfulness

 ”Mindfulness is the capacity to be aware of what is going on – of what is there.”  - Thich Nhat Hanh

Det finns två sorters mindfulness, formell och informell:

Den formella är när vi avsätter specifik tid för att ägna oss åt mindfulness eller meditation. Till exempel sitter vi i 10-60 minuter och fokuserar på vår andning eller på ett mantra eller gör en kroppsskanning.

Den informella däremot, kan vi göra när som helst under dagen. Det kan handla om korta stunder eller bara ögonblick, när vi är helt närvarande i det vi gör. Kanske stannar vi upp för att bara ta några djupa andetag och känna hur andetagen känns. Eller kanske vi ägnar oss helhjärtat åt det vi gör, laga mat eller vad det nu kan vara, utan distraherande tankar. Eller vi kanske lyssnar inåt hur det känns i kroppen, eller lyssnar utåt på ljuden runt omkring. Vi är där. Vi observerar och känner oss närvarande i ögonblicket utan tankar på vare sig det som varit eller det som ska komma. Och utan att värdera och tycka en massa.

Den formella mindfulnessen praktiserar jag vanligtvis i samband med yoga, där jag avslutar med en stunds kroppsskanning eller andningsmeditation. Den informella är däremot den jag har nytta av många gånger under dagen och jag rekommenderar den. Det är okomplicerat, det behövs ingen planering och är ingenting som tar mycket tid från något annat.  Däremot ger det ett stort fokus och lugn tillbaka att träna på detta lite då och då. Så prova och se vad som händer!

Några förslag:

• Stanna upp i det du gör just nu, slappna av i axlarna och ta tre djupa andetag och känn hur det känns i kroppen. 

• Blunda i 60 sekunder och notera alla ljud du hör runt omkring dig.

• Fäst blicken på någonting, en kaffekopp kanske, och bara följ koppens konturer en kort stund, utan att tänka på någonting annat.

• Sitt en minut och titta på himlen; se färgerna, följ molnen.

Ha med dig detta: Mindfulness är inte träning i att vara positiv. Mindfulness är att se det som är, vara i det, notera och tillåta utan att blanda in en massa känslor. Och detta kan vara oerhört vilsamt!

Med modern forskning har man kunnat bevisa att det sker positiva förändringar i hjärnan vid mindfulnessträning och att detta ger oss bättre förutsättningar att hantera svårigheter och problem. 

”Jag känner det som om jag har fått en annan relation till mitt huvud och mina tankar.”  - David Sillito, kulturkorrespondent på BBC efter att ha deltagit i en 8 veckors kurs i mindfulness.

Källor bl.a

Google Tech Talks: Philippe Goldin, Jon Kabat-Zin, Bob Stahl

Mindfulness on BBC Breakfast, 2012-01.

Fyra grundstenar till ett bättre liv

Jag läste Don Miguel Ruiz bok ”The Four Agreements – A Practical Guide to Personal Freedom ” förra veckan. (På svenska heter den ”Fyra grundstenar till ett bättre liv: guide till personlig frihet”.) Ännu en bok om hur man förbättrar sitt liv med andra ord.

Ruiz grundar sin kunskap på det mexikanska visdomsfolket Toltecs läror. Utan att då bry mig om den svenska översättningen, som jag alltså inte har läst, så vill jag hellre kalla ”agreement” för kontrakt. Ruiz menar att vi redan som barn ingår ”kontrakt” för hur vi ska uppfatta vår verklighet. Som barn vet vi inte bättre och accepterar därför det som de vuxna säger och tar detta för sanning.  Det skapas alltså ett slags kontrakt för hur saker och ting ska uppfattas och göras och vi försöker sedan efterleva dessa kontrakt så gott det går med vetskapen om att om vi bryter mot dem så blir vi kanske inte accepterade. Till slut blir vi kanske något som vi egentligen inte är eller borde vara, i våra försök att leva upp till det som föräldrar, samhälle, skola etc. fordrar. Men – vill vi vara lyckliga och sanna mot oss själva – så får vi försöka lära om, bryta gamla och skapa nya kontrakt. Och här kommer de fyra viktigaste:

Första kontraktet

”Var noga med ditt ord.” Med detta avses ordets makt, både vad vi säger till oss själva och till andra. Säg bara det som du verkligen menar och undvik att prata illa om såväl dig själv som andra. Ord kan förändra liv. Ord kan även förstöra liv och bryta ner människor. Det är lätt att slänga ur sig ord när man är arg och upprörd, utan att tänka på hur mycket de kanske sårar. Vad du upplever som något helt oviktigt som bara slank ur dig, kanske den som tog emot orden tog mycket hårt och bär med sig under lång tid. Det som en gång sagts kan vara mycket svårt att ta tillbaka! Med ord kan du även både lyfta och förstöra för dig själv. Det vi upprepar ofta för och om oss själva har en tendens att bli sant.

Andra kontraktet

”Ta ingenting personligt.” Ingenting som andra gör beror egentligen på dig. Vad andra säger och gör handlar om dem. När du skaffar dig immunitet mot andras åsikter och handlingar, slipper du bli ett offer i onödan. Alla människor har mest fokus på sig själva. Vad som kommer från dem handlar om de kontrakt som de har upprättat i sina egna liv och om behov som de har. Det handlar alltså inte om dig. Ett exempel: under många middagar har jag blivit utsatt för min svärfars ironi och spydigheter. Många gånger har jag på grund av dessa påhopp känt mig obekväm i mina svärföräldrars sällskap. Fast egentligen har det inte handlat om mig (eller andra som också drabbats eftersom detta är ett av min svärfars sätt att kommunicera) utan det handlar förstås om honom. Det är ett behov han har för att – ja, säg det… hävda sig på andras bekostnad på något märkligt sätt. Hur som helst så är det alltså inte alls mitt problem och om jag bestämmer mig för att jag inte äger problemet, så kan jag också lättare strunta i det hela. Men detta gäller även tvärtom; om någon ger dig fantastisk feedback, så handlar det också mest om dem och deras behov. Ta det mesta med en nypa salt alltså!

Tredje kontraktet

”Förmoda inte saker”. Ingenting skapar sämre kommunikation än att vi förmodar att någon tycker si och så eller att saker och ting förhåller sig på något visst sätt, utan att vi egentligen vet sanningen. Dessa antaganden grundar sig på oss själva och vårt eget sätt att resonera. Du kan aldrig veta säkert hur någon annan fungerar eller tänker. Kommunicera därför med andra så klart och tydligt som möjligt. Det vi inte vet är det bättre att fråga om istället för att bara gå och tro saker.

Fjärde kontraktet

”Gör alltid ditt bästa”. Vad som är vårt bästa skiftar från ögonblick till ögonblick. Mitt bästa idag är kanske inte detsamma som mitt bästa i morgon. Det beror på dagsformen, på om vi är sjuka eller friska, utsövda eller trötta, eller andra omständigheter. Men oavsett omständigheterna bör vi alltid göra vårt bästa utifrån vad vi förmår. På detta sätt slipper vi skuldbelägga oss och ångra oss. Vårt samvete är rent.

Jag är med på de tre första, men här börjar det bli knepigt tycker jag! HUR ska jag veta vad exakt som är mitt bästa just nu? För nästan alltid kan man ju göra lite, lite till… Om jag till exempel säger till min son att jag inte orkar förhöra honom inför provet just ikväll, eftersom jag har kommit hem sent, jag är trött och jag har huvudvärk, utan jag istället lovar förhöra honom nästa kväll, har jag då verkligen gjort mitt bästa? Nej, det har jag ju inte. För även om jag är trött och har huvudvärk så HADE jag faktiskt kunnat göra den där extra ansträngningen. Även om det kändes jobbigt. Annat exempel: Förr hade jag alltid som regel att när jag bjöd gäster på middag så bakade jag också eget bröd, jättegod focaccia som alltid blev väldigt uppskattat. Nuförtiden ids jag inte, utan tycker att bjuder jag på en trerätters middag så får väl det duga. De kan klara sig utan bröd. Men gör jag då verkligen mitt bästa? Nej, det gör jag väl inte? Tredje exempel: Vi donerar varje månad lite pengar till SOS Barnbyar samt till Läkare utan gränser. Det är väl bra, men gör vi verkligen vårt bästa? Nej, verkligen inte! Vi kunde väl donera mycket mer? Och till fler organisationer? Och dra ner på en massa i vår egen levnadsstandard, vi bortskämda svenska medelklassmänniskor, när andra sitter och svälter och lider på andra håll i världen? Absolut!

Så det här med att alltid göra sitt bästa, det tycker jag inte känns som världens lättaste regel att leva efter. Därför skulle jag vilja ändra den till ”Vara tillräckligt bra”, det vill säga ”Good Enough”. Då blir livets bördor lite lättare att bära. Om jag alltså inte förhör min son inför provet två kvällar i rad, utan bara den ena, då är jag kanske inte världens bästa mamma, men jag är ändå en tillräckligt bra mamma. Och om mina middagsgäster får nöja sig utan hembakat bröd, men ändå får en hyfsad middag, då är jag kanske inte världens bästa värdinna, men definitivt tillräckligt bra. Och att ge pengar varje månad till välgörande ändamål är också bra (för det finns de som inte ger något alls), även om vi inte är världsbäst, utan lite lagom egoistiska. Men vi duger. Vi är tillräckligt bra.

Så jag säger okej till Don Miguel Ruiz och Toltec-folkets visdomsläror, bara jag får anpassa lite grand efter mina egna behov. För visst är det sant att vi alla har en massa oskrivna ”kontrakt” på hur saker och ting ska vara. Och visst är det lätt att både missbruka ord, ta åt sig i onödan och göra en massa antaganden om saker och ting utifrån sin egen bedömning. Så jag tar till mig det han skriver, men vägrar att alltid och varje sekund prestera mitt allra bästa. Jag är ”good enough” ändå.

Källa: The Four Agreements, A Practical Guide to Personal Freedom – Don Miguel Ruiz

Yoga som lindring vid smärta

Jag höll föredrag på ABF härom kvällen om ”yoga som smärtlindring”. Jag har bloggat om detta även tidigare, men vill gärna ta upp det igen, eftersom det verkligen är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

Det finns så mycket förutfattade meningar om yoga (ja, fortfarande!)) Jag hör till exempel ofta människor säga att de inte kan göra yoga för att de inte är viga. Som om alla som inte kan gå ner i brygga eller vika benen runt halsen därför inte heller skulle kunna göra yoga. Ingenting kan vara mera fel. Sedan finns det i och för sig en hel del yogaklasser för supertränade människor som ägnar sig åt avancerade positioner, så kanske är det därför denna föreställning finns. Men det finns ju också så många andra typer av yoga. Det gäller bara att hitta rätt. Är du inte jättevig och framför allt om du har smärtproblem så UNDVIK till att börja med yogaformer som innehåller dessa ord; Ashtanga, Power, Vinyasa, Hot. Leta istället efter något som innehåller; Mjuk, Nybörjare, Avslappning. Eller kanske medicinsk yoga eller Kundaliniyoga.

Det forskas numera mycket på yoga och vad man hela tiden kommer fram till är att alla dessa positiva hälsoeffekter som yogautövare hävdat i årtusenden (eftersom yogan är väldigt gammal), och som under 1900-talet mest sågs som flum i stora delar av västvärlden, det stämmer! Yoga har en fantastiskt positiv inverkan på hälsan och vad du än har för typ av smärta, så går det vid det här laget förmodligen att leta fram en studie som visar att yoga har god effekt. Det som även är bra med yoga är att det utan problem går att kombinera med annan medicinering. Du behöver alltså inte sluta med det din läkare rekommenderar. I många fall kan man däremot så småningom trappa ner sin medicinering tack vare yogan.

Vad studier också visar på är att för vanliga människor i allmänhet, och för personer med smärtproblematik i synnerhet, så är små, dagliga doser av mjuk yoga (15-30 min) betydligt mera effektivt än att gå på ett enda intensivt pass per vecka.

Yoga för smärtlindring består av fem delar:

• Rörelse
• Avslappning
• Andning
• Meditation
• Att bli vän med kroppen

Rörelserna ska vara tillräckligt enkla och mjuka för att passa den som gör dem. Andning i kombination med positioner är det som gör att positionerna känns behagliga och blir effektiva. (Skulle du hamna på ett yogapass någonstans där läraren inte nämner något om andningen, då är det inte yoga, då är det bara gymnastik.) Meditation och avslappning är andra viktiga delar, som tillsammans utgör den stresshantering för både kroppen och själen som gör det lättare för oss att läka. 

Alla bitarna hör ihop och samverkar, men att bli vän med kroppen är ändå ett litet kapitel för sig.  I samband med smärta är det vanligt med negativa tankar kring den egna kroppen och även kring vissa kroppsdelar.  Man är kanske arg på sin kropp, tycker att den sviker en, att det är så mycket man vill göra men att kroppen står i vägen och hindrar. Att försöka acceptera kroppen och bli mera vänligt inställd till den är därför en början. Det är naturligt att den del av kroppen som är sjuk, skadad eller gör ont får mest fokus. Samtidigt finns det ofta ställen i kroppen som är friska eller som mår bra. Försök att känna dessa delar av kroppen också. Var känns det bra? Hur är den känslan? Försök vila i den ibland. En annan del av att bli vän med sin kropp är att försöka lyssna inåt och känna vad det verkligen är vi behöver. Vad skulle vara allra bäst just nu? Vad behöver jag mer av? Vad behöver jag mindre av? Bra vanor är också något som stöttar kroppen. Om vi försöker se lite mera på kroppen som en vän än som en fiende, blir det lättare att aktivt välja sådant som är bra för kroppen och det kan gälla mat och dryck såväl som relationer och vila/aktivitet.

Att lära sig hantera sin stress är en viktig del av smärtlindringen eftersom modern forskning visar att smärta inte enbart är fysisk. Med smärtan följer även ett batteri av känslor. Det kan handla om ilska, oro, frustration och stress. Detta är också en del av kroppens försvar mot smärta, men när det handlar om kronisk smärta är det inte nödvändigtvis effektivt, utan förvärrar snarare situationen.  Smärta leder till stress, som gör att vi spänner oss och så får vi mera smärta. Det blir som en ond spiral. Andningstekniker, meditation och mindfulnessträning är därför av stort värde.

Forskning visar även på att smärtreceptorerna vid långvarig smärta ofta blir överkänsliga och överreagerar. Det behövs alltså mindre och mindre för att vi ska känna smärta. Men man har också sett i studier att samma receptorer även lyssnar på stretching. Detta kan man därför utnyttja i mjuk yoga. För en person som länge gått med smärta, kan alltså stretch och yogapositioner först upplevas som smärtsamt. Därför är det viktigt att börja med väldigt enkla rörelser och successivt ”träna om” receptorernas respons.

Restorative yoga (återhämtningsyoga) är yogapositioner som kan vara lämpliga vid smärtproblematik. Jag lägger därför en länk här till mitt blogginlägg om dessa positioner:
http://ylvashalsotips.blogspot.se/2013/09/restorative-yoga-yoga-for-aterhamtning.html

Andra bra yogarörelser är mjuk ”vinyasa”, det vill säga att man går in och ut ur positionerna i kombination med andningen. Men observera att jag säger ”mjuk”, eftersom det också finns yogaklasser med väldigt dynamiska och komplicerade vinyasasekvenser.

Prova dig fram! Det gäller att hitta det som passar och som man själv trivs med, helst något som man känner att man har lust att göra varje dag och ser fram emot, därför att man tydligt känner att det får en att må bättre. Kan man bara andas, så kan man göra yoga! Man kan även göra yoga liggande i sängen.

Källor bl.a.:

Yoga for Pain Relief - Kelly McGonigal

www.yogaforpainrelief.com

Föreläsning Stanford University 20101117, (iTunes U)

Vete - ohälsosamt?

Ja, rubriken kanske är provocerande. Vi uppmanas ofta att äta fullkornsprodukter och vem älskar inte pasta och bröd? Och jag menar inte att vi blir tjocka av att äta detta (även om det så klart är fullt möjligt vid överkonsumtion). Men mycket tyder på att vi har ett stort mörkertal över hur många människor som egentligen inte mår bra av vete och i vissa fall även korn och råg, de andra två sädesslagen som också innehåller gluten.

Glutenintolerans, celiaki, vet de flesta åtminstone på ett ungefär vad det är. Tarmluddet förstörs successivt, vilket i sin tur leder till andra funktionsstörningar, till exempel påverkar det näringsupptaget. Vanliga besvär är gaser, bullrande mage, diarréer, magsmärtor och i vissa fall även förstoppning. Näringsbristen kan sedan i sin tur leda till andra symptom. Man kan numera självtesta sig med tester som finns att köpa receptfritt på apoteken och det går även att vända sig till en vårdcentral och få en test utförd.

Men att man även kan ha en allergi mot gluten, eller bara vete, det hör vi inte så mycket om. Och att detta skulle kunna orsaka symptom, som till exempel eksem, har jag aldrig hört en läkare andas ett ljud om, trots att jag är en person som lidit av eksem i åratal och ofta besökt hudkliniker och hudspecialister. De nöjer sig med att skriva ut kortisonsalvor och ge mig broschyrer om hur jag ska leva resten av livet med mitt atopiska eksem.

Atopiskt eksem kallas alltså det som jag har, framför allt på händerna och framför allt vintertid. Att det är atopiskt innebär i stora drag att man inte kan säga exakt vad det beror på, utan att det bara är att stå ut och försöka lindra så gott man kan. Det blir värre av saker som att städa, diska, tvätta håret och laga mat, av torr inomhusluft och kall utomhusluft, en mängd olika saker helt enkelt.

Men jag har länge misstänkt att det även måste bero på något som kommer inifrån, något som jag äter. Jag har noterat att när jag någon gång har varit sjuk och inte ätit på några dagar, då försvinner eksemen. Det är som att den där irritationen i huden som jag annars alltid har, den bara ebbar ut. Därför har jag under lång tid provat med att utesluta en mängd olika saker i min diet och tro mig, det är ett detektivarbete. Vad jag så småningom kommit fram till är att min hud reagerar negativt på citrusfrukter, vilket är rätt så vanligt bland allergiker. Men det har inte räckt att utesluta citrusfrukterna, för jag har ändå eksem. Så det borde vara något annat också. Detektivarbetet har alltså fortsatt och jag har testat att utesluta det mesta som jag hört ska kunna framkalla allergier som t.ex. tomat, paprika, potatis, choklad, laktos, och inte minst, jag har testat att vara vegan. Vegandieten trodde jag mycket på, men upptäckte till min besvikelse att det varken gjorde till eller från om jag åt mejeriprodukter och ägg. Eksemet hade jag likaväl.

I början av det här året lyssnade jag sedan på en serie web-föredrag från amerikanska Hayhouse, som bland annat behandlade kosten. Och DÄR fick jag för första gången höra talas om att vete kan vara en stor bov i många människors liv, utan att vi vet om det. Många, många går omkring och har matsmältningsproblem utan att riktigt inse det. Och dålig matsmältning i sin tur leder ofta till inflammationer i kroppen, vilket kan yttra sig på olika sätt. Och här började jag tänka att det är ju just som en inflammation jag uppfattar mitt eksem. Huden blir röd och svullen och det bildas små blåsor. Därefter kommer klådan och sprickorna i allt det svullna och röda.

Så jag bestämde mig för att testa två veckor utan vete. Jag har ju ändå testat så mycket annat, så jag är van vid att anpassa mig. Fast vete är något av det svåraste, det måste medges. Vete finns i allt nästan, även sådant där man inte ens har tänkt på det, som i soja, i ströbröd, i müsli, couscous. För att inte tala om brödet och pastan då. Det gäller verkligen att lusläsa förpackningarna. Första veckan bakade jag majsbröd. Även de flesta majsbrödsrecepten innehåller vete kan jag intyga, förmodligen för att hålla ihop brödet. Jag hittade till slut ett utan vete i min kära gamla amerikanska kokbok ”The Bible of Southern Cooking” och förstod därefter varför de alltid äter majsbrödet nybakat till maten i USA. Det är nämligen endast då det är gott! Sedan blir det torrt, otroligt smuligt och både svårätet och smaklöst.

Men i alla fall, utan större förhoppningar så hände det otroliga; mina händer lugnade ner sig helt och varken kliade eller blev röda eller svullna. Jag vågade inte riktigt tro på det. Var det ett sammanträffande bara? Så efter de två provveckorna testade jag igen att äta som vanligt. Åhhhh, så gudomligt gott det var med bröd igen och ljuvligt, ljuvligt med pasta!!! Men redan efter två dagar med min vanliga kosthållning hade jag fått tillbaka mina ilsket kliande händer och röda svullnader och smärtsamma sprickor. Och jag tänkte att jag hade föredragit om det varit choklad som jag inte tålde. Det hade varit enklare. Men samtidigt så har jag sådana problem med det här handeksemet att jag faktiskt är beredd att leva efter i stort sett vilken diet som helst, bara jag slipper ha det. Redan efter fem dagar gav jag upp min vanliga diet och uteslöt på nytt alla glutenprodukter för säkerhets skull, alltså även korn och råg. Och – eksemet förbättrades drastiskt! Mina händer har inte varit så här friska på åratal, inte sedan jag bodde i Florida och de fick sina dagliga soldoser.

I efterhand har jag hittat mer information om att veteallergi/spannmålsallergi faktiskt är något som existerar! Och att eksem är ett av symptomen man kan få. Och här har jag gått ett halvt liv och inte haft en aning. Ingen har kunnat ens tipsa mig om det. Och då tänker jag så här, att om mitt eksem beror på vete/spannmål, då skulle även min sons eksem kunna göra det. Och om det ligger någonting alls i att vete är inflammatoriskt, då skulle kanske en reumatiker eller någon med psoriasis eller någon med jobbiga huvudvärksattacker också kunna testa vad som händer om vete utesluts ur kosten. Det är värt att prova! Man kan klara två veckor utan vete. 

Under mina vetefria veckor har jag även hittat bra alternativ. Det finns majspasta och risnudlar till exempel. Det finns en god sojavariant som heter Tamari och som inte innehåller vete. Man kan blanda sin egen müsli med torkad frukt, nötter och boveteflingor. Och jag har även lyckats få till ett hyfsat bröd, även om det blev platt:

Glutenfritt bröd

25 g jäst

2 ½ dl vatten

½ msk fiberHUSK (pulveriserat psylliumfröskal)

1 msk olivolja

½ tsk salt

2,5 dl rismjöl

2,5 dl krossade boveteflingor

Smula jästen i en degbunke. Värm vattnet till fingerljumt 37 grader och häll degspadet över jästen och rör om. Tillsätt fiberHUSK, rör om och låt stå och svälla i ca 10 minuter. Blanda sedan ner olja och salt och mjölblandningen. Blanda om väl (går bra i matberedare men även med en rejäl träsked, man behöver alltså inte använda händerna). Pensla olivolja i en avlång form (ca 1 1/2 liter) och bröa med grovt majsmjöl eller sesamfrön. Tippa ut smeten i formen och jämna till. Täck formen med en bakduk och låt jäsa i 45 minuter (och den jäser inte jättemycket, det är stor skillnad mot vetemjöl). Grädda sedan i nedre delen av ugnen i 200 grader i ca 30 minuter. Stjälp upp brödet och låt svalna under bakduk.

Det ser kanske inte mycket ut för världen, men det är faktiskt inte dumt alls. Sedan det här första försöket på bilden, så har jag även testat med solroskärnor i degen och det var gott. Andra varianter som jag tror kommer att fungera utmärkt är chiafrön, gojibär (för lite sötare bröd) eller klippta soltorkade tomater (för lite saltare bröd). Var inte rädd för att experimentera, det är roligt!

Ja, det ÄR bökigt att ge sig på sådana här dieter. Men samtidigt, när man kommer på vad problemet är och hur man ska äta för att må bättre, då är det värt det, tycker jag. Samtidigt kan det vara otroligt svårt att övertyga folk att man ska testa. Min mamma har till exempel haft mycket ledsmärtor av någon slags vandrande artros som flyttar runt i kroppen, och jag vet inte hur länge jag har föreslagit att hon bara skulle testa två veckor utan kött. Men NEJ, det har inte gått. Hur skulle det se ut? Pappa som är jägare och kommer hem med rådjur och vildsvin. Och deras stora umgänge, tänk när hon blir bortbjuden, vad värdinnan skulle bli besviken… Så okej, vi är alla olika, och det är inte någon idé att tjata på den som inte är redo. Men sedan jag, som redan utesluter kött ur min kost (vilket jag vill poängtera absolut inte är någon uppoffring, utan tvärtom) nu dessutom provat att klara mig utan vete, vilket är ungefär sju gånger besvärligare, DÅ har hon gett sig på att utesluta kött i två veckor. (Obs att hon fortfarande äter fisk.) Och har man sett – nu har hennes ledsmärtor förbättrats till ca 80% och hon klarar sig utan smärtstillande! Därmed inte sagt att detta funkar på alla, men man vet inte förrän man provat som sagt.

Ibland får man alltså testa sig fram. Och har man tur hittar man rätt till slut. Jag är övertygad om att vår mat påverkar oss betydligt mycket mera än vi tror. Och ju mer jag gräver i just det här med vete, ju mer hittar jag om att det faktiskt i många fall kan vara roten till det onda. Så tillhör du en av dem som inte riktigt vet varför du har så mycket magproblem, eksem eller huvudvärk – varför inte vara lite modig och testa?

Källor: bl.a.

www.doktorn.com,

www.hayhouse.com; ”Start the Ultimate New You Webinar”,

http://tranastyrka.se/vete-vad-som-pastas-och-vad-man-vet/

www.matnyttig.se/artiklar/17-matallergi/23-veteallergi-och-glutenintolerans

Miljömat - äta bra och klimatsmart

Det finns mycket att väga in när det gäller mat och ätande. Vi ska förstås få i oss den näring vi behöver. Men jag vill också att den näringen ska vara av bästa kvalitet, så att vi inte får i oss en massa bekämpningsmedel. Jag vill inte heller att vi ska äta halvfabrikat proppfulla med en massa tillsatser som är onaturliga för kroppen. Själv är jag inte vegetarian fullt ut, utan jag äter fisk. Fiskar kan vara både fulla med tunga gifter och riskera att fiskas ut. Så här gäller det också att tänka efter lite. Sedan är ett av mina tre barn vegetarian, medan övriga i familjen äter kött. Då vill jag även att köttätarna i största möjliga mån får ekologiskt kött, djur som levt ett bra liv helt enkelt, och som fötts upp på bra och naturligt foder och inte proppats fulla med antibiotika.

Så det finns en del att tänka på både när jag planerar familjens mat och när jag handlar. Ibland har jag fantastiska idéer och hittar på egna recept. Och jag har även en del roliga vegetariska kokböcker jag laborerar från. Men ibland tryter fantasin och jag får fullständig idétorka. Då är det tur att Internet finns, för där kan man verkligen hitta massor. Så jag tänkte tipsa om en väldigt bra sajt;  http://www.miljomat.se Här kan man få hjälp med att sätta ihop sina veckomenyer innan man åker och handlar. Massor med bra vegetarisk mat och recept och till och med färdiga inköpslistor att skriva ut. Dessutom får man näringsberäkningar, miljö- och näringskommentarer, så man lär sig samtidigt. Enda risken är att man fastnar på sajten! Det är en kul, informativ sajt med andra ord, där du även kan hitta intressanta artiklar om mat och miljö.  

Maten är så viktig för hur vi orkar, både kroppsligt och mentalt. Lever vi på skitmat så mår vi därefter och får även ett sämre immunförsvar. Det här med att ekologiska produkter ofta är dyrare, tycker jag därför man bör ha ett lite mera långsiktigt perspektiv på. Målar du ditt hus med en billig, dålig färg, så håller inte resultatet så länge. Det är precis likadant med kroppen. Vi vill ju hålla länge. Dessutom vill vi att miljön ska hålla länge, så den ska också vägas in. Köttproduktionen är till exempel en oerhört stor miljöbov. Om vi alla bara kunde äta vegetariskt en enda dag i veckan, skulle mycket vara vunnet. Sedan är det inte heller helt sant att ALLT som är ekologiskt är dyrare. Man kan odla en del själv (vilket är jätteroligt, man känner sig så duktig!), kanske handla av bönder i närheten och framför allt köpa frukt och grönt när det är i säsong.

MUMS Miljömat som den här sajten heter står för ”Mat Utan en Massa Skräp” och det är väl så vi vill ha det? Jag rekommenderar ett litet besök där för den som inte redan har upptäckt sidan!

Källa: http://www.miljomat.se

Gojibär - Superbär!

De kallas även röda diamanter, kinesiska vargbär eller bocktörne, de fantastiska små röda bären, som är så otroligt näringstäta.

Bland annat innehåller de: vitamin C (500 gånger mer än i apelsiner), vitamin E, vitamin B1, B12, niacin, antioxidanter (t.ex. karotenoider och zeaxanthin som är bra för ögonen, lykopen), kalcium, zink, koppar, selen, fosfor, mangan, aminosyror och omega 6. ORAK-värdet, som mäter andelen antioxidanter, är oerhört högt och med bara 20 gram gojibär täcker man sitt dagsbehov.

Goji odlas i Kina och har där använts inom traditionell läkekonst i århundraden och sägs vara bra mot bland annat synproblem, huvudvärk, problem med potens, lever, njurar och lungor. Där används inte bara bären, utan även bladen, roten och barken tas tillvara och används i te.

På senare år har även västvärlden upptäckt de fantastiska små bären, som smakar ganska gott, och kan användas till det mesta nästan; i müsli, sallader, som snacks bara som de är, i bröd och i smoothies. De bären vi hittar i affärerna här är alla torkade, men vill man ha dem mjukare kan man lägga dem en stund i en skål med varmt vatten.

Det enda man bör tänka på är att de stora odlingarna, som sagt, ligger i Kina och där används kemiska bekämpningsmedel i långt större utsträckning än i Europa och i USA. Det är väl i så fall den enda anledningen till att begränsa sin konsumtion. Ekologiskt odlat är med andra ord det allra bästa. De ekologiska gojibären hittar du oftast inte i affärerna, utan istället på nätet, och du får även betala betydligt mer för dem. Men det är det kanske värt?

Själv har jag alltid med gojibär i den frukostblandning jag strör i min yoghurt. Ibland pillar jag ner dem när jag bakar bröd och ibland hamnar de i en smoothie. Fast mest av allt äter jag dem rätt upp och ner som de är.  De är söta och lite sega i konsistensen. Tillsammans med aprikoser, russin och mörk choklad räknar jag dem som mitt "godis".

Källor bl.a.: www.goforlife.se, www.blomsterlandet.se, www.bodystore.com

Hur man får ett lyckligt liv

Ja, det är förstås inte genom att tjäna massor med pengar, bo i största huset, ha dyraste märkeskläderna och åka på värsta semestrarna. Självklart. Det handlar om harmoni och balans och att hitta sin livsuppgift. Jag har just läst ”manualen”.

Ibland insisterar saker på att komma in i våra liv. De kommer och knackar på vår dörr igen och igen trots att vi redan har sagt nej. Det bästa att göra då är oftast att helt enkelt släppa in dem och ta itu med dem. Yogan var en sådan sak för mig. Jag sa nej till den vid flera tillfällen, innan den till slut lyckades nästla sig in i mitt liv. Om jag sagt ja till yogan tidigare hade jag kunnat komma på rätt spår snabbare. Men ibland är man envis och vill inte öppna sig för nya saker.

Boken som det här ska handla om heter ”Munken som sålde sin ferrari” och den har också kommit och knackat på i många år nu och jag har alltid sagt nej. Robin Sharma, som har skrivit den, är en känd författare, föredragshållare och livsstilscoach. Jag har läst en del av hans blogginlägg, jag följer honom på Twitter och har även sett en del Youtube-klipp av honom. Jag gillar honom! Men jag har också läst så många andra författare i samma bransch och det är väl därför jag har sagt nej just till den här munkhistorien så många gånger. Och faktum är att det nog är själva ordet ”ferrari” som har avskräckt mig. Detta ord, som nog är tänkt att locka till sig läsare, har inte lockat mig. För jag har aldrig önskat mig någon ferrari. Så en munk som säljer sin ferrari låter helt enkelt inte så intressant i mina öron. Jag sa nej till boken redan när jag bodde i USA där den blev bestseller. Jag har ignorerat den här i Sverige också när jag fått förslag från Bokus och Adlibris. Men boken gav sig inte!  Det var meningen att jag skulle ta den till mig. Så till slut övermannade den mig och nu har jag intressant nog till slut läst den – på spanska! Jag stod på Carrefour i Torrevieja och letade efter en lagom enkel bok på spanska och lagom tunn för att inte tynga bagaget för mycket. Och där stod plötsligt den här boken och uppfyllde dessa kriterier. Dessutom hade den lyckats hoppa över i fel hylla från självutvecklingshyllan där den hörde hemma och över till skönlitteraturhyllan, som var den som jag stod och letade i. Ett enda exemplar av den! Det var nog meningen som sagt.

Historien handlar om den framgångsrike amerikanske jetsetadvokaten Julian Mantle, som får en hjärtinfarkt i rätten. Han överlever, men försvinner, utan att tala om vart. Det visar sig senare, när han på nytt dyker upp (och ser ut att vara 20 år yngre istället för 20 år äldre än sin verkliga ålder, vilket var fallet innan), att han sålt alla sina ägodelar (inklusive exklusivt semesterhus och ferrari) och tillbringat en längre tid hos ett indiskt folk, Sivana, i Himlaya i Indien. Här har han lärt sig hur man lever lycklig, ung och frisk och allt detta berättar han om för sin yngre kollega John under en intensiv natt. Och det är det som är historiens kärna. Detta är hemligheterna du behöver känna till för att få ett lyckligt liv. Så här kommer sammanfattningen av dessa regler:

En vanlig dag tänker en människa 60 000 tankar. 99 procent av dessa är exakt desamma som dagen innan. De flesta tankarna är negativa. För att förbättra sitt liv behöver man därför förnya tankarna, tänka nya saker. Hela människans livskvalitet beror på tankarnas kvalitet och vi kan alla lära oss att ta kontroll över våra tankar. (Eller egentligen ”sinnet”. Nu har jag inte läst den svenska översättningen och faktum är att vi på svenska saknar ett bra och användbart ord som uttrycker vad det engelska ”mind” och det spanska ”mente” avser. Det svenska ordet ”sinne” låter lite gammalmodigt och fjontigt på något sätt, men jag tror också att det speglar att vi svenskar är ett ateistiskt folk och därför har det här ordet mer och mer halkat ur vår vokabulär, samtidigt som det nu på nytt behövs i och med vår nyspiritualism; fler och fler svenskar tror på ”något”…) Det finns inga misstag, bara lärdomar. Bakslagen bör vi istället se som möjligheter till personlig utveckling och expansion.

Teknikerna för att ta kontroll över sinnet/tankarna

Rosens hjärta – Detta är en typ av meditation. Sivana-folker föreslår att man plockar en fräsch ros och sitter under tystnad och tittar på rosen. Man bör sitta på ett lugnt och tyst ställe och man tittar in i rosens mitt, dess hjärta. När man märker att tankarna börjar vandra iväg, för man tillbaka dem till rosens hjärta igen. På så sätt tränar man sinnet att förbli fokuserat. För att det ska vara effektivt bör denna meditation utföras en stund dagligen. I början kommer det att kännas svårt, men successivt klarar man att sitta längre och längre. (För den som inte lätt får tag på en fräsch ros kan något annat fungera som ersättning, t.ex. en annan växt eller ett levande ljus.) Låt den här stunden varje dag få bli en oas av lugn. Många rusar genom sina liv och vi behöver alla den här stundens ro.

Motsatt tanke – Vi kan bara tänka på en sak i taget. Så varje gång som du kommer på dig med att ha en negativ tanke, ersätt den medvetet med en motsvarande positiv tanke istället. Tillåt helt enkelt inte negativa tankar att få plantera sig i hjärnan. Tankarna är levande, fyllda med energi och påverkar hela vår livskvalitet. Låt inte de negativa tankarna växa sig stora och starka och ta över.

Sjöns hemlighet – Sivanafolket satt och tittade ut över vattnet i en sjö och föreställde sig allt det som de ville skulle hända. De såg framför sig hur drömmarna uppfylldes. Sinnet arbetar nämligen med bilder. Det vi ser livligt för vår inre syn, det händer. Och den som inte har tillgång till en sjö eller annat vattendrag, kan istället sätta sig tillrätta på ett lugnt och tyst ställe, blunda och se för sin inre syn hur önskningarna går i uppfyllelse.

Hemligheten är: tänk på det du vill ska hända och det du vill göra och lägg all din energi i dessa tankar!

Att tända den inre elden/hitta sitt livs mening, sitt kall 

Alla har talang för något, något som är vår uppgift i det här livet. Hitta ditt mål, det du brinner för, det som är din verkliga livsuppgift.

• Ha en klar vision av resultatet du vill uppnå.

• Skapa ett ”positivt tryck” för att behålla inspirationen. (T.ex. berätta för andra om planerna; då blir det viktigt att inte göra dem besvikna.)

• Skriv ner målen och sätt en tidsram. Att skriva upp önskningar, mål, och drömmar är ett sätt att lära känna sig själv. Man kan förstärka genom att lägga till bilder.

• Man kan inte göra sig av med de dåliga vanor man har skaffat sig. Men man kan ersätta dem! Det tar 21 dagar för att sätta en vana; ”De magiska 21 dagarna”. Du måste alltså vara uthållig och ge den nya vanan 21 dagar i följd innan den blir en naturlig del av ditt liv.

• Glöm inte bort att även ha roligt och njuta längsmed vägen mot målen! Om du bara koncentrerar dig på att nå ditt kall och agerar osjälviskt, så kan du lugnt låta universum ta hand om resten.

Att hitta kraften och leda sig själv

Kaizen är ett japanskt ord som innebär att man strävar efter att ständigt förbättra sig. Att även göra det som man är rädd för och att lägga en stund varje dag på att jobba med sig själv. Tekniker för detta:

• Vara ensam en stund varje dag i tystnad, minimum 15 minuter. Helst i vacker och lugn miljö. Helst samma tid varje dag.  (Kan till exempel kombineras med Rosens Hjärta eller Sjöns Hemlighet.)

• Fysisk träning varje dag eller åtminstone 5 timmar av veckans 168.  Yoga rekommenderas! Yoga tränar också andningen och det är viktigt att andas rätt. (Du märker att du andas rätt om magen buktar ut på inandning och in på utandning.)

• Kosten är viktig. Ät ”levande” föda, dvs. frukt, grönsaker, rotfrukter och sädesslag. Undvik döda djur. Framför allt undvik rött kött, som är mycket svårt för oss människor att smälta.

• Läsa. Läs minst 30 minuter varje dag av uppbyggande litteratur (T.ex. biografier över framstående människors liv, filosofiböcker etc.)

• Självreflektion. En stund i slutet av varje dag. Hur var dagen, vad gick bra, vad gick dåligt? Syfte: att lära känna sig själv och att göra bättre nästa gång.

• Stiga upp tidigt varje morgon och börja dagen på ett bra sätt. De flesta kan träna sig till att klara sig på sex timmars sömn. Det handlar om att ha god kvalitet på sömnen när man sover, och det får man när man har harmoni i sitt liv, äter bra, tränar kroppen, mediterar och inte stressar.

• Musik. Kan få oss att må bättre, känna oss lugnare. Använd dig av musik varje dag en stund.

• Det talade ordet. Det är viktigt vad du säger till andra, men ännu viktigare vad du säger till dig själv. Upprepa positiva affirmationer eller mantran dagligen. Du är vad du tänker på!

• En utveckling av en positiv självuppfattning.  Man gör saker för att förbättra sin karaktär. När man stärker sin karaktär, förbättrar man samtidigt bilden man har av sig själv och hur man ser på sina gärningar. Sivanafolket följer vissa principer: arbetssamhet, medkänsla, ödmjukhet, tålamod, ärlighet och mod. När ens karaktär är i samklang med dessa principer uppnår man inre harmoni.

• Enkelhet. Att förenkla sin tillvaro kan uppnås på många sätt, t.ex. att sluta använda dyra kläder, sluta läsa och lyssna på skvaller, att bli vegetarian, inte vara så girig, sluta vara tillgänglig för alla andra hela tiden och ständigt vara uppkopplad.   

Viktigast av allt för att uppnå sina mål är självkontrollen. Och det kan man alltså träna sig till. Alla framgångsrika människor som uppnått någonting av värde bemästrar självkontroll, även om de inte gjorde det från början. Man tränar viljestyrkan och tar kontroll över sina tankar. När någonting som man har bestämt sig för att göra inte känns så lockande och man funderar över att hoppa av, styr man istället tankarna till hur bra det kommer att kännas efteråt och ser sig själv i den rollen. Konsten är att själv ta kontrollen över sina tankar. Annars blir det istället lätt tankarna som tar kontrollen…

Var rädd om tiden! Se till att få gjort det som verkligen är viktigt och låt inte små bagateller få uppta för mycket tid. Se upp för tidstjuvar! Lär dig att säga nej. Att säga nej till små saker gör det möjligt att säga ja till de stora och viktiga. Begrunda ”regeln om tjugo” = Av de saker du gör är det bara 20% som leder någonvart och som är av varaktig betydelse. Balansera tiden väl. Det är inte naturligt att leva i ett frenetiskt tempo. Om du förenklar tillvaron, så blir det mer tid att utveckla och upptäcka och njuta.

Våga experimentera mer. Våga utveckla din storhet och din potential. Jobba på som om det vore omöjligt att misslyckas. Var modig och sätt inga gränser för din fantasi. Och utnyttja även skrattets starka och positiva kraft! Träna dig i att vara tacksam över det som går bra.

Det är även viktigt att leva i nuet. Lyckan är en resa, inte ett mål. De stora målen får oss att känna inspiration och vilja stiga upp om morgonarna. Men var närvarande i nuet, i vägen som leder dit. Lämna inte till ”sedan” de små sakerna som gör att du mår bra och får livskvalitet i nuet. Lev fullt ut varje dag. Gå inte och vänta på att du ska samla mer pengar på banken, på att du ska få fler människor i din omgivning som hjälper dig, på att det rätta tillfället ska uppstå – gör det du behöver för att må bra och gör det nu!

  

Om alla, eller bara några, av dessa råd tillämpas kommer det att ske mirakel i ditt liv!

Mina egna två råd till dig efter alla dessa råd från Sivanafolket i Himalaya:

1.     Läs boken! Den är tunn och lättläst. Dessutom upplever man saker olika och du kanske hittar helt andra guldkorn. Eftersom jag dessutom läste den på spanska är det mycket möjligt att jag missat en del och jag kommer att läsa om den så småningom. Ibland upptäcker man helt nya saker när man läser en text en andra eller tredje gång.

2.     När något envisas med att komma in i ditt liv; släpp in det! Ofta handlar det om positiva saker som tillför och berikar. Ibland handlar det förstås om negativa saker också, men då är det förmodligen idé att ta itu med dem aktivt och inte bara fly eller stänga dem ute.


Källa: El monje que vendió su ferrari - Robin Sharma