Jag läste Don Miguel Ruiz bok ”The Four Agreements – A
Practical Guide to Personal Freedom ” förra veckan. (På svenska heter den ”Fyra
grundstenar till ett bättre liv: guide till personlig frihet”.) Ännu en bok om
hur man förbättrar sitt liv med andra ord.
Ruiz grundar sin kunskap på det mexikanska visdomsfolket
Toltecs läror. Utan att då bry mig om den svenska översättningen, som jag
alltså inte har läst, så vill jag hellre kalla ”agreement” för kontrakt. Ruiz
menar att vi redan som barn ingår ”kontrakt” för hur vi ska uppfatta vår
verklighet. Som barn vet vi inte bättre och accepterar därför det som de vuxna
säger och tar detta för sanning.
Det skapas alltså ett slags kontrakt för hur saker och ting ska
uppfattas och göras och vi försöker sedan efterleva dessa kontrakt så gott det
går med vetskapen om att om vi bryter mot dem så blir vi kanske inte
accepterade. Till slut blir vi kanske något som vi egentligen inte är eller
borde vara, i våra försök att leva upp till det som föräldrar, samhälle, skola
etc. fordrar. Men – vill vi vara lyckliga och sanna mot oss
själva – så får vi försöka lära om, bryta gamla och skapa nya kontrakt. Och här
kommer de fyra viktigaste:
”Var noga med ditt ord.” Med detta avses ordets makt, både
vad vi säger till oss själva och till andra. Säg bara det som du verkligen
menar och undvik att prata illa om såväl dig själv som andra. Ord kan förändra
liv. Ord kan även förstöra liv och bryta ner människor. Det är lätt att slänga
ur sig ord när man är arg och upprörd, utan att tänka på hur mycket de kanske
sårar. Vad du upplever som något helt oviktigt som bara slank ur dig, kanske
den som tog emot orden tog mycket hårt och bär med sig under lång tid. Det som
en gång sagts kan vara mycket svårt att ta tillbaka! Med ord kan du även både
lyfta och förstöra för dig själv. Det vi upprepar ofta för och om oss själva
har en tendens att bli sant.
”Ta ingenting personligt.” Ingenting som andra gör beror egentligen
på dig. Vad andra säger och gör handlar om dem. När du skaffar dig immunitet
mot andras åsikter och handlingar, slipper du bli ett offer i onödan. Alla
människor har mest fokus på sig själva. Vad som kommer från dem handlar om de
kontrakt som de har upprättat i sina egna liv och om behov som de har. Det
handlar alltså inte om dig. Ett exempel: under många middagar har jag blivit
utsatt för min svärfars ironi och spydigheter. Många gånger har jag på grund av
dessa påhopp känt mig obekväm i mina svärföräldrars sällskap. Fast egentligen har
det inte handlat om mig (eller andra som också drabbats eftersom detta är ett
av min svärfars sätt att kommunicera) utan det handlar förstås om honom. Det är
ett behov han har för att – ja, säg det… hävda sig på andras bekostnad på något
märkligt sätt. Hur som helst så är det alltså inte alls mitt problem och om jag
bestämmer mig för att jag inte äger problemet, så kan jag också lättare strunta
i det hela. Men detta gäller även tvärtom; om någon ger dig fantastisk
feedback, så handlar det också mest om dem och deras behov. Ta det mesta med en
nypa salt alltså!
”Förmoda inte saker”. Ingenting skapar sämre kommunikation
än att vi förmodar att någon tycker si och så eller att saker och ting
förhåller sig på något visst sätt, utan att vi egentligen vet sanningen. Dessa
antaganden grundar sig på oss själva och vårt eget sätt att resonera. Du kan
aldrig veta säkert hur någon annan fungerar eller tänker. Kommunicera därför
med andra så klart och tydligt som möjligt. Det vi inte vet är det bättre att
fråga om istället för att bara gå och tro saker.
”Gör alltid ditt bästa”. Vad som är vårt bästa skiftar från
ögonblick till ögonblick. Mitt bästa idag är kanske inte detsamma som mitt
bästa i morgon. Det beror på dagsformen, på om vi är sjuka eller friska,
utsövda eller trötta, eller andra omständigheter. Men oavsett omständigheterna
bör vi alltid göra vårt bästa utifrån vad vi förmår. På detta sätt slipper vi
skuldbelägga oss och ångra oss. Vårt samvete är rent.
Jag är med på de tre första, men här börjar det bli knepigt
tycker jag! HUR ska jag veta vad exakt som är mitt bästa just nu? För nästan
alltid kan man ju göra lite, lite till… Om jag till exempel säger till min son
att jag inte orkar förhöra honom inför provet just ikväll, eftersom jag har
kommit hem sent, jag är trött och jag har huvudvärk, utan jag istället lovar förhöra honom nästa kväll, har jag då verkligen gjort mitt bästa? Nej, det har
jag ju inte. För även om jag är trött och har huvudvärk så HADE jag faktiskt
kunnat göra den där extra ansträngningen. Även om det kändes jobbigt. Annat
exempel: Förr hade jag alltid som regel att när jag bjöd gäster på middag så
bakade jag också eget bröd, jättegod focaccia som alltid blev väldigt uppskattat.
Nuförtiden ids jag inte, utan tycker att bjuder jag på en trerätters middag så
får väl det duga. De kan klara sig utan bröd. Men gör jag då verkligen mitt
bästa? Nej, det gör jag väl inte? Tredje exempel: Vi donerar varje månad lite
pengar till SOS Barnbyar samt till Läkare utan gränser. Det är väl bra, men gör
vi verkligen vårt bästa? Nej, verkligen inte! Vi kunde väl donera mycket mer?
Och till fler organisationer? Och dra ner på en massa i vår egen
levnadsstandard, vi bortskämda svenska medelklassmänniskor, när andra sitter
och svälter och lider på andra håll i världen? Absolut!
Så det här med att alltid göra sitt bästa, det tycker jag
inte känns som världens lättaste regel att leva efter. Därför skulle jag vilja
ändra den till ”Vara tillräckligt bra”, det vill säga ”Good Enough”. Då blir
livets bördor lite lättare att bära. Om jag alltså inte förhör min son inför
provet två kvällar i rad, utan bara den ena, då är jag kanske inte världens
bästa mamma, men jag är ändå en tillräckligt bra mamma. Och om mina
middagsgäster får nöja sig utan hembakat bröd, men ändå får en hyfsad middag,
då är jag kanske inte världens bästa värdinna, men definitivt tillräckligt bra.
Och att ge pengar varje månad till välgörande ändamål är också bra (för det
finns de som inte ger något alls), även om vi inte är världsbäst, utan lite
lagom egoistiska. Men vi duger. Vi är tillräckligt bra.
Så jag säger okej till Don Miguel Ruiz och Toltec-folkets
visdomsläror, bara jag får anpassa lite grand efter mina egna behov. För visst
är det sant att vi alla har en massa oskrivna ”kontrakt” på hur saker och ting
ska vara. Och visst är det lätt att både missbruka ord, ta åt sig i onödan och
göra en massa antaganden om saker och ting utifrån sin egen bedömning. Så jag
tar till mig det han skriver, men vägrar att alltid och varje sekund prestera
mitt allra bästa. Jag är ”good enough” ändå.
Källa: The Four Agreements, A Practical Guide to Personal
Freedom – Don Miguel Ruiz
