I balans med tiden

När jag ibland om kvällarna ögnar igenom min att-göra-lista och konstaterar att jag bara hunnit hälften av vad jag tänkt mig under dagen, är det lätt att känna otillräcklighet. Att jag inte hann städa hallen, att jag inte hann byta våra lakan, ringa det där telefonsamtalet, köpa födelsedagspresenten, svänga inom apoteket och hämta ut hundens medicin… För jag vet ju att dessa saker hade jag hunnit – om jag hade prioriterat dem. Man hinner inte alltid allt, men man hinner det man prioriterar. Samtidigt hade jag kanske verkligen hunnit allt, om jag bara skyndat mig mera och hållit ett högre tempo?

Att hämta sin inspiration

Jag läste om en frilansande arkitekt som var väldigt duktig och kreativ. Hon brukade promenera till och från arbetet och njuta av dessa rätt så långa promenader. Ibland stannade hon till och tog en kaffe på vägen, satt och studerade folk och funderade över livet. Hon brukade även läsa mycket på sin fritid och fotografera en del. Hon hade rätt bra balans i sin tillvaro. Plötsligt en dag blev hon erbjuden ett kanonuppdrag, som skulle innebära både väldigt mycket pengar och troligen mera erkännande. Det innebar mycket arbete förstås. Men det var det väl värt? Så hon antog utmaningen och mycket jobb blev det. Hon jobbade och jobbade och jobbade. Det blev inte längre tid för de långa promenaderna eller att sitta med kaffe eller fotografera och läsa. Men det här uppdraget kändes ju så viktigt. Samtidigt kändes det inte riktigt lika roligt längre. Det kändes till och med lite svårt. Hon kände sig alltid pressad, aldrig helt utvilad och glad. Men hon blev klar i tid och levererade. Fast - det hon levererade blev inte godkänt! Först då insåg hon att det var just promenaderna, kaffestunderna när hon satt och studerade omgivningen, fotograferandet och allt det andra som gav henne inspirationen. Det var det som gjorde henne till en fantastisk arkitekt.

Leva sin dröm

Jag satt i tandläkarens väntrum och läste om en annan kvinna, en som ”lever sin amerikanska dröm”. Så fort jag såg titeln blev jag genast avundsjuk. Jag har också bott i USA, men jag fick flytta hem. Åh, vad jag också skulle vilja bo där nu och få fortsätta leva min amerikanska dröm!  Så läste jag artikeln om denna kvinna någonstans i 40-årsåldern, som är ensamstående med två barn i en stor amerikansk stad och som har ett fantastiskt chefsjobb. ”Jag jobbar jämt”, säger kvinnan. ”Jag har aldrig semester, men det gör inget för jag älskar att jobba.” Då kände jag mig plötsligt inte avundsjuk längre och jag tänkte istället två saker: 1. Är det verkligen möjligt att älska att jobba så mycket att man aldrig någonsin längtar efter att få vara ledig, att till exempel få resa någonstans bara för nöjes skull? Och 2. Är hon verkligen ärlig? Mot sin omgivning? Mot journalisten? Och framför allt mot sig själv? Vill hon verkligen aldrig ha semester ihop med sina barn?

Livsbalansen

Åtta timmars sömn, åtta timmars arbete och åtta timmars rekreation. Detta är den uråldriga ekvationen för ett bra och balanserat liv. Då ska vi tänka på att saker som snöskottning, att storhandla, tvätta och städa faktiskt är arbete och alltså inte ska räknas in i rekreationskvoten… Allt som känns som en plikt mera än som något roligt hör till kategorin arbete. Rekreation är allt det andra, det som känns bara kul. Men hur många lever så?

Ostyckad tid

Bodil Jönsson skriver i sin bok ”Tio tankar om tid” om ostyckad tid. Att sammanhängande sjok ger oss rum i tiden. Ofta är det de sammanhängande tidssjoken vi behöver för att skapa något av kvalitet. Det är då vi hinner bli närvarande i nuet. Inte när vi springer från uppgift till uppgift som om det handlade om ett stafettlopp. Detta gäller förstås både jobb och fritid. Jag kan till exempel inte spela spel med mina barn genom att utnyttja fem minuter här eller där mellan en massa andra uppgifter. Vi måste istället sätta oss ner och spela spelet den tid som det tar. Precis som att läsa en bok ger en bättre läsupplevelse om jag sitter och läser åtminstone en halvtimme i taget, istället för två minuter i taget. Med småduttar här och där blir det svårt att få ett ordentligt sammanhang.

Ställtid

Bodil Jönsson skriver även om ”ställtid”. Ställtid är ”den tid det tar att ställa i ordning, ställa till rätta så att man sedan kan börja göra något”. Komma-igång-tid skulle man också kunna kalla det. Det är bland annat på grund av ställtiden som det kan bli svårt att hinna med allt på att-göra-listan. För där står ju bara allt som ska hinnas göras. Där står ingenting om all ställtid som måste till mellan de olika grejerna. Och om inte ställtiden är inräknad, då tar naturligtvis allting mycket mera tid än vad som var beräknat. Vi behöver alltså räkna med ställtiden. Dessutom, har vi väl investerat i ställtid, så är det mera effektivt att stanna kvar i uppgiften ett tag. Varje ny uppgift kräver ju ny ställtid.

Ting tar tid

Detta är också ett av Bodils uttryck. En självklarhet egentligen, men ändå så lätt att förbise. Men om jag tänker igenom hur lång tid varje sak ungefärligen bör ta att utföra, och sedan dessutom lägger till lämplig ställtid, då inser jag plötsligt att det är rimligare att lägga 10 saker på min att-göra-lista istället för 30… Visst, det kanske finns 30 saker som behöver göras, men om jag ändå inte hinner göra dem, så att de istället ligger ogjorda på listan vid dagens slut, då blir de bara en källa till frustration. Med 10 saker på listan som jag verkligen hinner med kanske jag känner mig mera nöjd? Om jag dessutom bestämmer vilka tre som är allra viktigast, då har jag dessutom min prioritering klar. Det gäller även att rannsaka sig själv och fundera över hur mycket ”fri” tid man vill ha. Det är den tiden som behövs för att orka med det andra. Behövs det varje dag? Varje vecka? Eller räcker det med en dos bara lite då och då? Jag älskar visserligen mitt arbete, men vill ändå inte arbeta jämt som kvinnan i exemplet ovan. Det finns andra saker som jag vill hinna göra också. Och planerar jag inte in det så blir det kanske inte av?

Till sist

De flesta som ligger på sin dödsbädd ångrar inte att de inte arbetade mera…  

Källa: Tio tankar om tid – Bodil Jönsson

Bra mat för äldre

I tisdags var jag och lyssnade på Charlotte Erlanson-Albertsson, som höll ett föredrag om ”Bra mat för äldre”. Och jag tycker även det var ett föredrag som passade för oss som inte är pensionärer. Alla vuxna borde tänka på vad de äter. Det är då vi har chansen att bli äldre - och fortfarande vara friska, vilket väl är vad vi vill? För något som upprör åtminstone mig är när jag ser människor i 40-50-årsåldern, som redan har skaffat sig en "gammal" kropp på grund av dålig kost och fysisk inaktivitet. Så onödigt!

Charlotte är professor i medicinsk och fysiologisk kemi på Lunds Universitet och även känd kostexpert, föreläsare och författare. Jag har läst några av hennes böcker och vill därför passa på här att tipsa om dem. Bra som julklappar, både att önska sig och att ge bort: ”Maten som stärker din hälsa”, ”Mat för hjärnan” och ”Kokbok för hjärnan”. Läs mer om dem och om Charlotte på hennes hemsida:
Charlotte Erlanson-Albertsson

Så här kommer några småbitar från föredraget blandat med mina egna tankar:

Vad vi bör äta i korthet
Frukt, bär, grönsaker, rotfrukter, fisk, nötter, spannmål, syrade mejeriprodukter, kyckling, te och kaffe.

Vad vi inte bör äta i korthet
Rött kött, charkprodukter, mättat fett.

Om omega-3 och fisken
Omega-3 är viktigt för hjärnas funktion (motverkar bland annat demens) och bidrar också till en stabilare hjärtrytm. För den som är vegetarian är bra omega-3-källor nötter, mandel, linfrö och chiafrön. För den som inte är vegetarian är fisk och skaldjur en utmärkt källa. Tre gånger i veckan bör vi äta fisk enligt Charlotte. Ett problem är miljögifterna som numera finns i många fiskar och hon föreslår därför att man byter leverantör och inte alltid äter samma fisk. Och fisk från Östersjön bör vi helst undvika. Fiskpinnar och fiskburgare är heller inte den bästa fisken eftersom den är för processad. Något att tänka på som förälder eftersom just fiskpinnar är den fiskrätt som många barn gillar mest och som man enkelt fixar till en stressig vardagskväll…

Om köttet
Inte mer än 300 g i veckan tycker Charlotte och om man kokar köttet så blir det bättre. Kalops och köttgrytor är alltså nyttigare än biffar som är rosa inuti. (Usch i vilket fall som helst, tycker jag själv…)

Om mejeriprodukterna
Mejeriprodukter ska vi inte dricka utan äta. Ost och yoghurt är bra med andra ord, men att bälga i sig en massa mjölk är det inte. Kvinnor som dricker mycket mjölk utvecklar i högre utsträckning bröstcancer jämfört med kvinnor som inte storkonsumerar mjölk enligt Charlotte. Själv kan jag tillägga att detta gäller även män; män som dricker mycket mjölk får i större utsträckning prostatacancer. Syrad mjölk (yoghurt t.ex.) är däremot hälsosamt, så heja yoghurten!

Om brödet
Vi har blivit rädda för bröd och äter alldeles för lite, tycker Charlotte. I England, där man äter minst bröd i Europa, är man också tjockast. Det är alltså inte brödet som gör folk tjocka om nu någon trodde det, utan det är andra faktorer. Men givetvis ska brödet vi äter helst vara nyttigt och fullkorn, gärna surdeg och hembakat.

Om chokladen
Den är bra, som vi redan vet. Choklad innehåller antioxidanter och hjälper till att hålla oss friska, bland annat öppnar den blodkärlen och motverkar att hjärnceller dör. Men det är mörk choklad vi ska ha, den ljusa innehåller för mycket socker. Den mörka har även ett inslag av bitterhet, vilket gör att vi inte kräver mer-mer-mer, utan istället känner oss nöjda och belåtna efter någon eller några rutor. Perfekt att runda av och avsluta en måltid med alltså. Men mer än 37 g per dag (ca 4 rutor) bör vi inte äta.

Om honungen
Den är underestimerad tycker Charlotte. Honung är lite antiseptiskt och sårläkande och innehåller bland annat mineraler och B-vitaminer. Jag blir så glad när jag hör det, för jag har alltid älskat honung och när jag pluggade kostkunskap påstod vår lärare att honung var likvärdigt med socker och därför dåligt. Jag visste att hon hade fel. Jag hade läst något annat någonstans, men kunde inte just då minnas varken var eller vad och kunde alltså inte komma med några motbevis. Men nu vet jag alltså bättre och honung är en naturprodukt som är på frammarsch. Däremot ska vi helst äta den kall, menar Charlotte. Den gör alltså större nytta i yoghurten än i teet.

Om kaffet och teet
Är verkligen Masesgården Sveriges enda hälsohem??? I så fall bordet det vara hög tid för oss att starta fler, eller… I alla fall tog Charlotte upp Masesgården i Dalarna som ett ställe där det inte serveras kaffe. Kaffe har nämligen oförtjänst dåligt rykte i vissa hälsokretsar. Gissa vad som händer mitt på dagen på Masesgården? Då försvinner folk därifrån. Vart då? Jo, de åker iväg och dricker kaffe! Men kaffe är alltså inte onyttigt, utan tvärtom i lagom doser, 2-3 koppar per dag, bra för hälsan för de flesta vuxna människor. Bland annat hjälper det till att stabilisera blodsockret och ger visst skydd mot diabetes, Parkinsons sjukdom, åldersdemens och vissa virussjukdomar.

Vad gäller te så är det fullt av antioxidanter och det gröna teet är i synnerhet hälsosamt. Bland annat gynnar det blodcirkulationen och får kärlen att slappna av. Studier tyder på att det ökar livslängden. Så en fem koppar om dagen är en bra dos att få i sig. Utan socker givetvis. Samtidigt så finns det kanske gränser för hur mycket man orkar dricka på en dag. Fem koppar te och tre koppar kaffe, då får man nästan gå med muggen i handen hela tiden…

Tugga maten
Det är viktigt att tugga maten ordentligt! Tuggandet stimulerar nämligen hjärnan och tänkandet. Acetylkolin (signalämne i hjärnan) frisätts. Det finns studier som visar att studenter som sitter och tuggar tuggummi klarar sina tentor bättre. Att tugga maten bidrar också till att det sedan blir lättare att smälta den.

Om 5:2-dieten
Om denna sa Charlotte att det krävs energi för att reparera nervceller och de två ”svältdagarna” med 5:2-dieten räcker inte energin till för detta. Alltså är det inte så smart att följa den dieten. Min egen åsikt är att normalviktiga människor inte behöver svälta sig två dagar i veckan, men däremot kan man ta två dagar när man äter riktigt nyttigt. Eller kan man vända på det och äta nyttigt i fem dagar och synda lite i två… Och då blir det egentligen precis samma sak som Charlottes 80:20-diet, vilket innebär att till 80% så äter man bra och till 20% så slår man på stort. För människor som behöver gå ner i vikt anser jag dock faktiskt att 5:2-dieten kan vara en rätt bra idé. Det är en diet man kan stå ut med och som fungerar.

Charlotte poängterar även att det är viktigt att ha roligt. Och det är en nog så viktig poäng. Att bara sitta och äta hälsosam mat dagarna i ända och ha ett urtrist liv – är det hälsa? Så roliga aktiviteter, bra umgänge och lagom med sömn är så klart också viktiga bitar för ett långt och frisk liv.

Eftersom jag själv är väldigt intresserad av vad som gör att vissa människor blir väldigt gamla och håller sig friska hela vägen, lägger jag som avslutning till länken till mitt eget tidigare blogginlägg om de Blå Zonerna, sju platser med ovanligt många 100-åringar:  Tips från de blå zonerna

Pizza på knäckebröd

Ska du fixa till en lunch och har idétorka? Testa i så fall att göra pizza med knäckebröd som botten. Enkelt, kul och gott. Dessutom har man alltid (i alla fall jag!) knäckebröd hemma i skåpet. Lättast är att använda vanliga knäckebrödsskivor. Då kan var och en få den topping de vill ha och portionerna blir lagom stora och enklare att äta. Fast det ser samtidigt tjusigt ut om man, som på bilden, gör en stor pizza. Här har jag använt Leksands Knäcke, normalgräddat 100% fullkorn. Det innehåller bara vad jag kallar "rena" ingredienser; fullkornsrågmjöl, vatten, jäst och salt. En nyttig botten med andra ord. Till just den här varianten har jag först penslat med lite tomatketchup och därefter fyllt på med strimlad rödlök, tomat, mozzarella och fetaost. Man gräddar i 225 grader i ugnen ca 10 minuter. Superlätt! Supergott!

PS Lär av mitt misstag och lägg fyllningen ända ut i kanten, så slipper du få yttersta biten bränd.

Det är en bra dag!

Det är en bra dag idag. Om du inte känner så, vet att du åtminstone kan förbättra den här dagen. Genom ett leende, ett vänligt ord till någon annan – eller till dig själv! – har du plötsligt gjort något litet som förbättrade.

Vad har du för tankar idag? Dina tankar påverkar nämligen hur du mår just precis nu. Och pratar vi om livet i stort kan de föra dig långt, både i positiv och i negativ riktning. Det finns ett känt internationellt ordspråk som säger ”Var försiktig med vad du önskar dig för det kan hända att du får det.” (Be careful what you wish for, lest it comes true.)

Ditt kroppsspråk och hur du andas är också viktigt. Så prova att räta på ryggen, sänk dina axlar, ta ett långsamt andetag ända ner till magen. Dra mungiporna uppåt! (Även om det känns lite konstlagt.) Lyft huvudet och blicken uppåt. Märker du någon liten skillnad i hur det känns djupt inuti dig?

Idag är en dag när du kan börja förändra något åt det håll du vill. Idag är en dag när du kan bestämma dig att göra något åt saken. (Vilken vet du bäst själv…) Idag är dagen när du kan bestämma dig för ett nytt mål, eller skriva ner några korta punkter om hur du ska åtgärda någonting du tänkt på länge. Idag kan också vara dagen när du bara är snäll mot dig själv, dagen när du inte plågar dig med negativa och begränsande tankar, utan nu genast går och gör någonting som du känner att du vill och behöver. Idag är en dag full med möjligheter! Oavsett hur dagen startade.

Vi människor är starka. Även när vi inte tror det. Vi är alla födda med en enorm styrka inombords, men ibland krävs det lite arbete för att plocka fram den. Och det är aldrig försent. Känner du inte din inre styrka just idag, så vet att den ändå finns där någonstans och att resten av den här dagen kan bli ett bra tillfälle att låta den få börja leta sig fram och växa till sig. Men du måste tillåta den.

Motgångar kan göra oss starkare. Och svagare. Vi har ett val, även om det inte alltid är lätt att se det. Vi kan göra oss till martyrer och tycka synd om oss själva. Eller kan vi ge oss lite tid att gräma oss (man behöver oftast bearbeta) och sedan bestämma oss för att gå vidare. Vi kan välja något nytt, testa spännande och oprövade vägar. Eller bestämma oss för att det gamla är okej. Men av att göra aktiva val i livet blir vi starkare.

Så vad har du för tankar just idag? Behöver du byta ut dem för att kunna känna dig gladare? Gör det i så fall. En dyster dag kan förbättras, antingen genom ljusare tankar eller genom ljusare handlingar. Du har ett val. Du kan välja att ha en bra dag!

Den bästa yogapositionen - Viparita Karani

Positionen som kan förändra perspektivet på livet…

Vi gör den inte så ofta i yogaklasserna, kanske i brist på väggutrymme åt alla, kanske för att det helt enkelt blir bökigt om alla ska möblera om sina mattor och istället lägga dem längsmed väggarna bara för en enda positions skull. Men – den är perfekt att göra hemma!

Jag pratar om Viparita Karani, ”benen-upp-mot-väggen-positionen”. Man kan även göra den med benen vilandes på en stol. När du gör den mot väggen kan du anpassa positionen. Du kan lägga dig med baken mot väggen, så benen hamnar i en helt lodrät position eller kan du ligga lite längre ut från väggen, så vinkeln mellan ben och vägg blir vidare. Du kan även lägga en rullad filt under svanken om du vill. Placera händerna på magen eller en bit ut från kroppens sidor med handflatorna öppna. Blunda. Om du vill lägger du en ögonbindel över ögonen. Andas lugnt och avslappnat och stanna kvar i positionen allt ifrån 1 minut upp till 30.

Viparita Karani har många, många fördelar:

• Hjälper mot åderbråck och svullna ben
• Är lugnande och hjälper mot ångest och depression
• Förbättrar sömnen och är framför allt effektivt mot insomningsproblem
• Lindrar huvudvärk och verkar förebyggande mot migrän
• Ska vara bra mot artros, rygg- och matsmältningsproblem
• Reglerar blodtrycket
• Förbättrar fortplantningsförmågan och lindrar även menstruations- och klimakteriebesvär
• Fungerar meditativt och förbättrar tankeförmågan

Denna position kan användas för avslappningen i slutet av yogaprogrammet som ett alternativ till Savasana, men du kan även göra den i början av ditt yogaprogram eller helt på egen hand när som helst.

Tillhör du dem som har svårt att sitta och meditera? Prova Viparita Karani som ett alternativ! Du kan också ligga i Viparita Karani en stund varje morgon och bara tänka igenom din dag. Eller i slutet av dagen för att varva ner. Positionen kan alltså både användas till mindfulness och meditation eller till att ligga och lösa världsproblem i. Har du något knepigt du funderar över, så kanske Viparita Karani ger dig mer kreativa lösningar än om du befinner dig på ”rätt håll” med huvudet överst och fötterna nederst. För den som har sömnproblem rekommenderas en stunds Viparita Karani före sänggåendet.

Värt att testa? Värt att göra till en vana? Den tillhör definitivt en av mina egna absoluta favoriter!

Vegetarisk rotfruktsgryta med fetaost

Ja, vad är det som puttrar i den blå grytan idag? När höstmörkret sänker sig får jag alltid lust att baka och laga mat. Och vegetariska rätter är något av det roligaste att testa och experimentera med. Rotfrukter känns väldigt höstmysigt och de är dessutom så tacksamma att jobba med; fulla med nyttigheter och vi odlar dem här i Sverige, så det är lätt att få tag på ekologiskt och närodlat. Har man trädgård är det även lätt att odla själv. Den här grytan är superenkel att göra. Bra och billig vardagsmat!

Vegetarisk rotfruktsgryta, ca 3-4 portioner:

3-4 stora morötter
2 små palsternackor
En bit kålrot
En stor gul lök
Vegetarisk buljongtärning
Fetaost att topppa med

Skala och skär i strimlor. Lägg allt i en kastrull med 5 dl vatten plus en buljongtärning och koka tills rotfrukterna mjuknat en aning och alltihop blivit en simmig gryta. Smaka av och krydda eventuellt med salt och peppar. Servera med till exempel quinoa, ris eller couscous. Toppa grytan med rikligt med smulad fetaost.

Njut av äppeltider - god och enkel äppelkaka med havregryn

”An apple a day keeps the doctor away” – det vet vi ju alla!

Och äntligen är det äppeltider i Sverige och lätt att få tag på ovaxade äpplen som inte behövt åka över halva jordklotet för att ta sig hem till dig. Njut säger jag bara! Det finns så många fina sorter att välja på och det är läge för självplockning och torghandel.

Också havregryn tillhör gruppen ”super food” så att blanda äpplen och havregryn till en oemotståndlig äppelkaka är ett tips till helgen eller när det kommer folk på fika.

Recept på suveränt god och enkel äppelkaka med havregryn, ca 6 pers:

ca 7 äpplen delade i klyftor
3 dl havregryn (helst ekologiska)
1 dl mjöl
1 dl socker (råsocker går bra)
100 g smält smör
kanel + lite extra socker efter smak

Smöra botten på en ugnsfast form eller en stor pajform. Lägg i äppelklyftorna och strö över socker och kanel efter smak (så minska på sockret om du vill ha en mindre söt variant). Blanda i en skål havregrynen, mjölet, sockret och det smälta smöret. Bred sedan ut smeten över äppelklyftorna och ställ i ugnen, 175 grader, ca 30 minuter. Ät med en klick vaniljsås, vaniljglass eller vaniljyoghurt som ett smalare alternativ.


Äpplen innehåller rikligt med antioxidanter, som hjälper till att hålla oss friska, så rådet om ett äpple om dagen är definitivt ett bra sådant. Färgpigmenten, flavonoiderna, är kraftfulla antioxidanter och ger effektivt skydd mot fria radikaler. Mycket av dessa nyttigheter sitter i skalet och olika sorter innehåller olika fytonutrienter, så det allra bästa är att blanda och äta av olika sorter. Det är samverkan mellan de olika ämnena i äpplet som ger den starka effekten och gör att ett äpple är så mycket bättre än till exempel en vitamin C-tablett.

Äpplen har i undersökningar visats sig kunna minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar, olika typer av cancer, astma och åldersdiabetes. Äpplen stimulerar kroppens egna renande enzymer, verkar inflammationshämmande och motverkar att blodplättarna klibbar ihop sig och bildar proppar.

Äpplen innehåller även rikligt med fibrer och har därmed en positiv effekt på matsmältningen, motverkar förstoppning och tarmproblem samt sänker det onda kolesterolet.

Havregryn är inflammationshämmande, bra för hjärt- och kärlsystemet och motverkar åldersdiabetes. Havre har en speciell fiber, betaglukan, som stärker immunförsvaret och som man tror också bidrar till att sänka kolesterolet. Betaglukan håller även bodsockernivån stabil och förbättrar kroppens känslighet för insulin. Studier visar på att havre i vissa fall vid diabetes fungerar lika bra som läkemedel. Havre minskar också risken för cancer i mag-tarmkanalen.


Källor bla:
Supermat – vägen till ett friskare liv, Helena Nyblom
Mammas fantastiska äppelkaka

Rätten att få vara introvert

”I am rarely bored alone; I am often bored in groups and crowds” – Laurie Helgoe

Det håller på att bli okej att vara introvert. Äntligen! Två intressanta böcker har nyligen publicerats i ämnet, dels ”Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns” av Susan Cain (på engelska Quiet – The Power of Introverts in a World that Can’t Stop Talking), dels ”Introvert – den tysta revolutionen” av Linus Jonkman. Jag har hittills läst Susan Cains bok samt ett smakprov ur Linus Jonkmans bok.

Yes!!! Ja, det är så det känns när man plötsligt börjar läsa någonting POSITIVT om introverta människor. Jag har alltid känt att min introverta läggning är så fel. Att egentligen får man inte vara som jag. Att det i stort sett bara är JAG (ensam i hela världen!) som inte älskar stora folksamlingar, mingel och nätverkande, och som tycker det är skönt att få syssla med saker i lugn och ro och på egen hand. Att jag har någon slags konstig defekt, som är bäst att försöka dölja så gott det går.

Den här ”defekten” har dessutom inte bara varit besvärlig för mig själv, utan även för min familj, som väl hade önskat sig ett mera utåtriktat barn. Varenda utvecklingssamtal genom hela min skolgång handlade om att jag var för tillbakadragen och inte tog för mig tillräckligt. Jag var inte tillräckligt muntligt aktiv för att kunna få de högsta betygen och saboterade därmed för mig själv. Trist helt enkelt! I synnerhet som det inte verkade gå att göra någonting åt det heller. Företaget att vara ”tillräckligt muntligt aktiv” var helt enkelt för tröttande för mig. Jag orkade inte vara en sådan person. Faktum är att hela skolmiljön var tröttande med stora klasser och mycket grupparbeten. Och aldrig någonsin att jag på grundskolenivån uppfattade ett grupparbete som ett sätt att lära sig nya fakta, utan snarare som ett sätt att sakta ner och begränsa inlärningstakten. Samtidigt som jag ju mycket väl visste vad det var vi EGENTLIGEN skulle lära oss, nämligen socialt samspel. Det jätte-jätte-jätteviktiga att kunna arbeta i stökiga gapiga grupper. Och så oändligt tröttsamt för en introvert. Vi som trivs med att jobba individuellt och blir mer kreativa så.

Jag har alltid gärna tillbringat tid med mig själv och med att skriva saker och läsa, men jag har alltid skämts lite för att erkänna det. Och att jag hellre tillbringar en lördagkväll uppkrupen med en bok än att behöva gå på middagsbjudning är ingenting jag precis brukar skryta om. Jag skäms för det också. Känner mig tråkig i en värld där det gäller att vara rolig och klämmig och hejig.

Linus Jonkman skriver i smakprovet jag läste att ”Googlar du på extrovert kommer du till platsannonser. Googlar du på introvert kommer du till artiklar om Anders Behring Breivik”. Ja, är det inte lite så vi tänker när vi hör ordet introvert; ”konstig, enstörig, nördig typ”. Introvert har ju aldrig precis känts som ett särskilt positivt ord. Det är inte så vi beskriver oss när vi går på anställningsintervju och blir ombedda att berätta om oss själva. ”Ja, först och främst så är jag rätt så introvert…” Nej precis, vem anställer en introvert? Vi förväntas alla vara socialt kompetenta och specialister på att hålla många bollar i luften. Att gilla att göra en sak i taget, det är ju nästan suspekt. Fast både Jonkman och Cain tar också upp det alldeles riktiga och även mycket tänkvärda att social kompetens inte nödvändigtvis har någonting alls med att vara extrovert att göra. Att vara extrovert handlar om ett behov och ibland kan det behovet vara att själv få ta väldigt mycket plats, inte sällan på andras bekostnad. Medan en introvert person mycket väl kan vara en god lyssnare, som både engagerar sig i och förstår sina medarbetare. En introvert person kan bli en utmärkt chef och ledare, framför allt som undersökningar visar på att introverta chefer är bra på att släppa fram andra och deras kreativa idéer. Däremot blir den introverta troligen inte företagets festprisse som drar med alla ut på puben och som arrangerar födelsedagspartyn och frågesporter.

Det handlar, som sagt, framför allt om ett behov och om hur vi fyller på med energi. En introvert person har ett stort behov av att få vara själv och trivs med det. Skriva, tänka, läsa, skapa och vara kreativ, pula med saker; en introvert har sällan tråkigt i sitt eget sällskap och behöver stora doser av ensamtid för att ladda sina batterier. En extrovert person däremot, är förstås precis tvärtom och tankar sin energi i första hand genom umgänge med andra och blir ofta rastlös och har tråkigt på egen hand. Det handlar om två olika personlighetstyper helt enkelt.

”Introvert är inte lika med tråkig.” Åh, så härligt att få läsa detta! Introvert är dessutom ofta lika med kreativ, vilket också känns härligt att få se i print. Kända introverter som bidragit och bidrar till vår värld är t.ex. Albert Einstein, Al Gore, Bill Gates, Eleanor Rosevelt, Gwyneth Paltrow, Michael Jordan, Harrison Ford, J.K. Rowling, Christina Aguilera, Emma Watson, Mahatma Gandhi. Faktum är att de flesta stora uppfinningar och konstverk som skapats är enpersonsverk och inte ett resultat av många människor som tillsammans suttit i grupp och brainstormat. Vi som är introverta är alltså i gott sällskap. Vi behöver inte skämmas.

Faktum är dock att det var lättare förr att få acceptans för sin introverta stil. Abraham Lincoln, ännu en berömd introvert person, hade det på så sätt lite enklare för det fanns inte ett extrovert ideal på hans tid. Idealet var istället att vara plikttrogen, lågmäld, ödmjuk och hederlig med god moral och gott uppförande. Från 1920-talet och framåt har sedan det extroverta idealet vuxit fram i västvärlden för att fullkomligt explodera under 80-, 90, och 00-talet. Jag skriver västvärlden därför att Asien har en annan kultur, där man fortfarande främst värdesätter lågmäldhet och en mera dämpad personlighet. Det ser inte likadant ut överallt, även om det är lätt att tro det för den som vuxit upp i USA:s eller kanske Sveriges se-till-att-du-syns-och-hörs-kultur.

Alla introverter är inte heller likadana. Jag ser själv hur fånig den meningen blev, för det är väl självklart? Ändå finns den här bilden av introverta människor som en grupp fula, menlösa, plågsamt blyga och socialt inkompetenta varelser, ungefär likadana och trista allihop. Det är den bilden som vi får försöka ändra på nu! Faktiskt sitter den i så hårt att jag, som alltså själv räknar mig som introvert och borde veta bättre, hajade till när jag såg fotot på Susan Cain på bokens baksida och innan jag hann hejda mig tänkte: ”Är HON introvert? Hon ser ju verkligen inte särskilt introvert ut.” Varför tänkte jag så? Jo, för att jag har hela min uppväxt levt med den skeva bilden att det är fult och negativt att vara introvert och att detta också på något sätt måste avspegla sig i ens utseende. Och om man nu råkar vara introvert, då får man göra sitt bästa för att dölja det. Man får bli en pseudoextrovert! Att vara pseudoextrovert innebär att man helt enkelt gör sitt bästa för att låtsas vara extrovert fast man inte är det. Man vill ju bli accepterad! Ibland lyckas vi riktigt bra. Ibland lyckas vi till och med lura oss själva, åtminstone lite grand. Och jag skriver ”vi” eftersom jag är ett typiskt exempel på en pseudoextrovert, som i många, många sammanhang förkväver min personlighet och låtsas vara mycket mera social och utåtriktad än vad jag är. Det är utmattande ibland. Och det är just det som är tecknet på att jag inte är extrovert på riktigt. När jag agerar väldigt extrovert blir jag inte fylld av energi. Jag blir trött istället. Då behöver jag få vara ifred och fylla på med ensamtid efteråt.

Alla introverta är heller inte blyga, vilket ju ofta är vad vi tror. Susan Cain lyfter fram Bill Gates som ett typexempel på en introvert som inte är blyg. Bill Gates håller en låg profil och jobbar på, men han bryr sig inte särskilt om vad andra tycker om honom. Hon berättar även om en fantastisk föreläsare, Brian Little, som är introvert. Men samtidigt är Brian otroligt socialt kompetent och väldigt populär, dock med ett stort behov att få återhämta sig i lugn och ro efter sina jobb. Behovet är så stort att han ibland får fly in på offentliga toaletter för att kunna få det där lugnet. (Susan Cain skriver: ”Att ta skydd på en toalett är en förvånansvärt vanlig lösning, vilket du förmodligen redan vet om du är introvert.” Jo, jag vet och om du som läser detta också är en introvert, då vet du också…)

Men många av oss introverta är dessutom blyga och något som kallas för högkänsliga eller högreaktiva. Cirka 70% av alla introverter anses vara högkänsliga. Att vara högkänslig innebär att man har en tendens att vara mera observant och att reagera starkare på intryck. Ofta har man livliga drömmar och en dragning till musik, natur, konst och det som är vackert. Det är vanligare med filosofiska och andliga intressen hos högkänsliga personer. Den som är högkänslig är ofta empatisk och lever sig lätt in i andras situationer, och har även lättare att känna dåligt samvete, få skuldkänslor och att ta illa vid sig. Själv är jag en utpräglat högkänslig person, vilket också har varit en last för min familj. Jag är ”hon som är så känslig”, vilket jag inte vill påstå att jag någonsin har känt mig särskilt stolt över, trots att det ju egentligen är rätt så fina drag om man tänker närmare efter. Men det kan vara tufft att vara känslig i en hårdkokt värld där extrovertismen ständigt hyllas.

Nu kommer dock något intressant; enligt Myers Briggs Type Inidcator Test, som är ett väl erkänt och också vanligt psykologiskt test vid till exempel anställningsintervjuer, är jag klassad som en extrovert! Min profil heter ENFJ. E:et betyder att jag anses vara extrovert. Men nu är det förstås så, också med Myers Briggs, att alla som har en ENFJ-profil inte alls är likadana. Man kan ha helt olika antal poäng på de här bokstäverna nämligen. Både mitt N och mitt J har till exempel skyhöga poäng, vilket då så klart präglar min personlighet väldigt mycket (du får googla om du vill veta mer om de olika bokstävernas betydelser). Däremot har F:et lite mer normala poäng och E:et ligger endast någon enstaka poäng från gränsen till att jag istället skulle ha hamnat på andra sidan och vara en introvert. Man skulle kanske egentligen kunna säga att jag är både introvert och extrovert och faktiskt så finns det ett fint ord för detta också, nämligen ambivert. Min man, som också gjort Myers Briggs-testet, har fått I:et i sin profil och är alltså därmed klassad som introvert. Men precis som i mitt fall ligger han bara någon poäng ifrån gränsen och man kan nog säga att vi är ungefär lika mycket introverta eller ambiverta båda två. Men intressant nog inte riktigt på samma sätt. Han är till exempel mycket mera intresserad av att umgås med stora folksamlingar än vad jag är. Han sätter glatt iväg mot alla grill- och brännbollskvällar och annat socialt mingel, som jag helst slipper om jag kan. Och i bilen, där jag gärna lyssnar på lugn musik eller faktiskt ingenting alls (ja, jag erkänner att jag ibland har undrat om detta är normalt…) vill han gärna höra jobbiga (i mitt tycke förstås) pratprogram med flera personer som sitter och skriker och skrattar i munnen på varandra. Däremot har jag ett, som åtminstone enligt Myers Briggs, klassas som ”extrovert ansikte”, vilket innebär att man kan avläsa mig och att när jag pratar med någon tittar jag personen i ögonen och jag hummar och nickar och svarar tillbaka. Min man, däremot, har det introverta ”stenansiktet” som inte röjer någonting. Vad tänker han egentligen? Vad tycker han? Har han över huvud taget märkt att jag pratar med honom??? Men i det stora hela så tycker jag ändå att av oss två ambiverta personer så är det definitivt han som är mest extrovert. Jag gissar att det måste vara mina kommunikativa egenskaper som har fått Myers Briggs-testet att sortera in mig som extrovert, men tänker vi oss att det som i första hand styr är behov, intresse, sätt att bäst arbeta på och hur vi laddar våra batterier, då är jag en solklar introvert!

Enligt Susan Cain kan man, även om man är född med sin läggning, skifta en aning över tid i hur mycket extrovert respektive introvert man är. Det är till exempel vanligt med en aning mera extrovert beteende bland yngre vuxna. Det antar man beror på att detta är den period när man letar efter en partner att dela sitt liv med och att det därmed denna tidsperiod inte är ultimat att hänga för mycket med bara sig själv. Jag tycker detta stämmer bra på mig själv. Mellan 19 och 26 var jag definitivt som mest utåtriktad och partajig med många vänner och aktiviteter på gång. Efter att jag träffat min man, och framför allt sedan barnen började droppa in, blev det svårare att få den där egna tiden bara för mig själv och då blev det ett naturligt val att skära ner på umgänget utanför hemmet och begränsa det till de där få, nära vännerna. För det är så vi introverter helst umgås, med några få personer där vi har möjlighet att gå på djupet och prata om ”viktiga” saker. Kallprat intresserar oss mindre.

Linus Jonkman skriver att han skrivit sin bok för introverta. ”Det är inte värt att skriva för extroverta eftersom de inte har tid att läsa mellan kitesurfing, zumbaträning och lattefikor.” Nej, precis. Vilken extrovert vill sätta sig och läsa böcker om introverta människor? Eller ens ett blogginlägg av det här slaget för den delen. Nej, det är vi introverta som är utforskarna. Vi är en tredjedel av befolkningen i västvärlden och detta alltså trots att de flesta av oss blivit uppfostrade till att vara extroverta. Det visar på hur starkt det är. Det sitter i vårt DNA. Men nu är vi på gång och tar revansch. Framför allt är det viktigt att vi lär våra barn att det är lika bra vare sig man är introvert, extrovert eller ambivert. Alla personlighetstyper bidrar på olika sätt och alla behövs. Ingen ska längre behöva växa upp och tro att den är den enda i världen som arbetar bäst på egen hand och trivs i sitt eget sällskap. Det är viktigt att få vara den man är!

Källor:
Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns, Susan Cain
Introvert – Den tysta revolutionen, Linus Jonkman

Stärk immunförsvaret och lymfsystemet med yoga

Vill du få ett bättre immunförsvar med färre infektioner rekommenderar jag yoga! Men det gäller förstås att utöva yogan regelbundet och inte bara någon enstaka gång då och då.

Det är främst två faktorer som gör yogan så effektiv och båda är en kombination av den lugna och djupa andningen och de fysiska positionerna.

Den första är att stresshormonerna i blodet minskar när du gör yoga. Både andningen och positionerna, men främst andningen är anledningen till detta. Lugn, avslappnad andning sänder signaler till hjärnan om lugn. Kroppen är gjord för att klara av stress, men vi måste även slappna av mellan varven så inte stressen och spänningen blir konstant. Höga och långvariga stressnivåer bidrar till ett sänkt immunförsvar med framför allt infektioner, mag- och tarmproblem, hudbesvär och högt blodtryck. När vi känner oss avstressade däremot, och framför allt när stresshormonet kortisol normaliseras, får vi ett bättre rustat immunförsvar och risken att bli sjuk minskar.

Den andra är att yogan påverkar det lymfatiska systemet, som har en nyckelfunktion för att immunförsvaret ska fungera effektivt. Några av lymfsystemets viktigaste uppgifter är just att bekämpa infektioner och att avlägsna gamla, skadade eller främmande celler, bland annat tumörceller. Forskning visar att den allra effektivaste metoden för att rengöra lymfsystemet är djupandning, något som vi gör mycket i yogan, men ofta glömmer av annars. Yogisk andning fungerar därför som en intern dusch för att rensa ut och hålla igång ett välfungerande lymfsystem. Med yogans positioner kommer vi även åt och bearbetar ställen i kroppen, som vi inte når annars, till exempel en mängd viktiga lymfknutor.

Rörelser och djupandning är alltså essentiella för ett välfungerande lymfsystem. Under natten då vi sover stelnar systemet till. Vi andas ytligt och ligger stilla under långa perioder. Börja därför redan på morgonen direkt när du vaknar med att väcka lymfsystemet. Ta några riktigt djupa och långsamma andetag och sträck sedan och stretcha kroppen i olika riktningar. Då får du en bra start. Planera därefter in yoga några gånger under veckan för ett optimalt resultat.



Källor bl.a.:
www.lymphaticyogaexpert.com
http://www.1177.se/Skane/Tema/Kroppen/Immunforsvaret/Lymfsystemet/
Källa Nummer 52 – Jäktad, pressad, utbränd? – Forskare diskuterar strategier mot skadlig stress – Vetenskapsrådet
Stressad hjärna, stressad kropp – Ulf Lundberg, Görel Wentz

Restorative yoga - yoga för återhämtning och vila

Ibland orkar man inte göra vanlig yoga. Man kanske har någon kronisk sjukdom, har drabbats av depression, sorg, skada eller helt enkelt saknar energi. Det här är yogapositioner för dessa dagar. Du kan göra en, flera eller alla övningar och i precis vilken ordning du vill. Det handlar om att ligga eller sitta i dessa enkla, avslappnande positioner en stund, stöttad och hjälpt av filtar, kuddar, täcken, stol, vägg eller vad som nu behövs för att det ska kännas så bekvämt som möjligt. Anpassa kroppen i positionerna så att du känner att du verkligen kan slappna av. Andas aktivt, lugnt och avslappnat och notera hur det känns. Jag har även tagit med en enkel andningsövning, som har en lugnande och avslappnande effekt.


Nadi Shodhana

En lugnande och avslappnande andningsövning, som även kan kännas lindrande vid migrän och spänningshuvudvärk.

Sitt på en filt, kudde eller stol med ryggen rak, blunda gärna. Håll höger tumme över höger näsborre och höger ringerfinger och lillfinger över vänster. Pek- och långfingrarna kan du antingen placera i pannan mellan ögonen (tredje ögat) eller böjer du in dem mot handflatan. Är du vänsterhänt gör du omvänt och använder din vänstra hand i stället.

Stäng till höger näsborre med tummen och andas in långsamt genom vänster näsborre. Stäng sedan vänster näsborre och andas ut långsamt genom höger. Andas sedan nästa gång in genom höger och ut genom vänster. Låt andetagen få vara långa och djupa, ända ner till magen. Fortsätt andas på det här sättet en stund och känn lugnet sprida sig i kroppen.


Ställ en stol mot en vägg, så att den inte glider iväg, eller på yogamattan så den får grepp. Lägg 1-3 kuddar eller 1-3 filtar mot stolsdynans kant. Sitt antingen på knä eller med korsade ben och luta pannan mot filtarna. Känns det inte bekvämt, justera ställningen. Sitt kvar och fokusera på att andas lugnt under 3-5 minuter eller så länge du vill. Även denna övning kan kännas lindrande vid huvudvärk.


Viparita Karani – Viloposition med lyfta ben, anpassad

Ligg på rygg med en kudde/filt under huvudet. Lägg upp benen på stolen så att knäna hålls böjda och underbenen vilar mot stolsdynan. Om du vill, lägg en hoprullad filt under ryggen. Håll händerna på magen eller lägg dem längsmed kroppens sidor med handflatorna vända uppåt. Ligg kvar och fokusera på att andas lugnt och avslappnat i 3-5 minuter eller så länge du vill.


Apanasana – Adningsposition – Knä till bröstkorg

Böj upp benen mot bröstkorgen och håll ett löst grepp runt knäna. Andas in ett djupt andetag.


Andas sedan ut samtidigt som du mjukt drar benen in emot bröstkorgen, så du samtidigt som du tömmer ut luften ur lungorna även förlänger ryggen. Upprepa 3-5 gånger och avsluta med att rulla dig mjukt från sida till sida så att ryggslutet får massage.


Jathari Parivartanasana - Liggande sidvridning, enkel

Lägg dig på din matta med en kudde/filt under huvudet. Håll benen böjda och låt armarna få ligga rakt ut från kroppen som ett kors med handflatorna vända uppåt. Tippa benen åt höger sida, så det blir en mjuk vridning och stretch i vänster sida av kroppen. Ligg kvar och andas 1-3 minuter eller så länge du vill. Upprepa på andra sidan.


Supta Baddha Konasana - Liggande fjäril

Ligg på rygg på mattan med en kudde/filt under huvudet och en hoprullad filt under ryggen. Lägg en kudde vid varje sida av benen. Böj benen och tippa dem sedan ut åt sidorna med kuddarna som stöd. Ligg kvar och fokusera på att andas lugnt och avslappnat i 3-5 minuter eller så länge du vill.


Savasana – Död mans position - Viloställning

Ligg på rygg på mattan med en kudde/filt under huvudet, en annan filt hoprullad under ryggen och en tredje hoprullad under knäveckan. Justera tills ställningen känns bekväm. Låt armarna få ligga en liten bit ut från kroppens sidor med handflatorna vända uppåt. Blunda och andas lugnt. Ligg kvar 3-5 minuter eller så länge du vill.