En del vet direkt. Jag känner till några som redan som barn sa att de tänkte bli veterinärer. Och det mesta som de sedan gjorde ingick i planeringen för detta. Ett livskall helt enkelt. Andra vill bli politiker eller kanske läkare. Ytterligare andra söker sig fram i slingriga banor i förhoppningen att till slut hitta rätt. Och det finns även de som vet att de egentligen borde bli något (konstnär, musiker, präst etc.) men som ändå ägnar sitt liv åt något helt annat på grund av andras åsikter, på grund av en önskan om att göra vad som förväntas eller helt enkelt för att de inte vågar göra något som inte känns tillräckligt tryggt.
Men dharma behöver inte alls handla om ett yrke. Det kan lika gärna handla om vad vi gör på vår fritid. Det kan handla om att skapa starka familjeband och relationer, det kan handla om att odla växter eller jobba ideellt för någon organisation. Egentligen kan det handla om nästan vad som helst. Men bara nästan... För dharma är något gott. Ingen befinner sig på den här planeten med livsuppgiften att skapa våld och söndring. Det som blev Hitlers livsverk var inte hans dharma. Han valde fel sysselsättning med andra ord.
Så har du hittat din dharma? Vad är din livsuppgift? På något sätt hänger den ihop med dina unika talanger, det som just du har fallenhet för. För alla har vi något som vi är bra på, något som vi utför med lätthet. Och har du inte hittat det ännu, så beror det kanske på att du inte har släppt fram det. Vi lever i en tid när det i och för sig finns många möjligheter. Så egentligen borde det vara väldigt lätt. Men det är också en tid när vi har många krav på oss och många upplever stress. Det är lätt att vi bara springer runt runt i våra ekorrhjul för att hinna så mycket, att det helt enkelt inte blir något utrymme kvar för det där som vi egentligen skulle vilja ägna oss åt. Att vi till slut bara drunknar i alla krav och måsten.
Tecken på att man inte har hittat sin dharma är en känsla av tomhet eller meningslöshet. Är detta allt? Eller en stark trötthet. Man anstränger sig så hårt och ändå känner man sig inte riktigt lycklig. Men dharman brukar göra sig påmind. Den kommer förr eller senare och knackar på dörren. Den ställer oss inför val och när vi väljer "fel", dyker en liknande situation så småningom upp igen, så att vi får nya möjligheter att välja rätt.
I mitt liv envisades yogan med att dyka upp igen och igen. Så fort jag slutade med yoga dök det upp nya tillfällen och sätt för mig att träna vidare. Den nästlade sig in och den ena situationen efter den andra dök upp och puttade sakta men säkert mig i riktningen mot att bli yogalärare. Vilket jag verkligen inte alls hade tänkt mig! Jag blev i flera situationer ombedd att hålla yogaklasser på ett stadium när jag inte alls kunde särskilt mycket själv. Sedan utvecklade sig livet så att jag plötsligt hade flyttat iväg till Florida för två år på grund av min mans arbete. Och väl där, medan barnen var i skolan, hade jag väldigt mycket tid över till att träna yoga. Och som av en händelse fanns det en väldigt bra yogalärarutbildning för Yoga Alliance alldeles i närheten. Jag hade ändå inte tänkt arbeta som yogalärare, men efter vår flytt tillbaka till Sverige var jag både utan jobb och a-kassa. Alltså startade jag eget företag och tänkte jag skulle använda mig av min utbildning till hälsoutvecklare. Men nej - det var ingen som var särskilt intresserad av mina kunskaper som hälsoutvecklare trots min utbildning till detta. Däremot fanns det ett enormt sug efter yoga! Och på den vägen är det. Även om jag fortfarande ibland funderar över om det verkligen är min väg, min dharma. En av anledningarna till denna osäkerhet är att min närmaste omgivning aldrig direkt har varit särskilt uppmuntrande och stödjande. Jag tjänar för lite pengar. Hur ska det gå med min pension? Är det verkligen det här jag vill göra och är det inte bättre att jag söker mig ett "riktigt" jobb? Samtidigt är yogan en stor passion i mitt liv. Jag läser mängder med böcker, jag plöjer videos, jag tröttnar aldrig på att få syssla med detta. Jag är inte världens vigaste människa (vilket jag själv en gång i tiden faktiskt trodde att man måste vara för att undervisa i yoga) men jag har upptäckt att jag har en lätthet för att förstå yogan och även för att lära ut den. Jag kan inte påstå att det är så många andra saker i mitt liv som har hängt sig fast vid mig så starkt, som envisats så mycket med att komma in i mitt liv igen och igen, och som jag faktiskt hittar en sådan glädje i.
Och vet du själv vad som är din dharma - kör på! Oavsett vad andra säger. Vi är destinerade att lyckas inom vår dharma eftersom det är den som är vår livsväg. Och har du inte hittat din dharma och inte har en aning... - så jo, du har säkert en aning trots allt... Lyssna till din inre röst. Och öppna ögonen så kommer du att se tecknen runt omkring dig. Det är inte bara du som vill hitta din dharma, utan din dharma kommer även att göra allt den kan för att hitta fram till dig. Och det är då, när vi gör "rätt" sak med våra liv, som vi känner att vi har flow!
