Kollaths frukost - den ultimata yogafrukosten

Vem vill inte ha en superfrukost? Jag läste nyligen på nytt André Van Lysbeths bok "Yoga Self-Taught" och hittade en yogafrukost som sägs slå det mesta. Boken har några år på nacken, min upplaga är från 1999, och den ingick i kurslitteraturen under första delen av min utbildning till yogalärare. André Van Lysbeth var en aktad och driftig belgisk yogalärare (död 2004) och detta är förstås en helt annan typ av bok än de populäryogaböcker man ofta hitter i bokhandeln. Här finns inga naturbilder och inte heller någon vacker, slank yogakvinna med bohemiska kläder, svepande hår och massor med armband som vandrar runt och dricker gröna smoothies och gör positioner på stranden. Tvärtom är den rätt så späckad med text och fotomodellen som visar positionerna är en kortklippt krullpermanentad kvinna i gympadräkt och strumpbyxor. Ungefär så oglamoröst det bara kan bli och det riktigt skriker tidigt 60-tal om fotona som inte ens är i färg. Jag gissar att kvinnan i fråga är Van Lysbeths hustru och den andra fotomodellen är han själv i yngre version, klädd i någon slags kalsonger. Men det är inget fel på dessa foton för positionerna visas förstås helt korrekt och det är en suverän bok, även om man kanske inte precis lägger den på soffbordet i förhoppningen att ens gäster ska börja bläddra i den och bli inspirerade till att till börja med yoga.

Så jag läste den alltså på nytt och hittade i slutet ett litet kapitel om Kollaths fantastiska frukost, den perfekta frukosten för alla som gör yoga. Jag har faktiskt inga som helst minnen av att jag läste om detta förra gången jag plöjde boken, men jag gissar jag mest hade fokus på alla positioner och andningen som jag ju skulle plugga in på den tiden. Men här fick jag nu då lära mig om Professor Werner Kollath, en tysk dietist och läkare som har kommit på denna mirakelfrukost. Och det är inte lite som den utlovar:

1. Man står sig i fyra timmar utan några som helst känslor av vare sig hunger eller uppsvälldhet eller gaser i magen. 
2. Vikten reglerar sig själv. Den som vill bli smalare kommer inte att känna något sug eller någon hunger före lunch och kommer därmed att äta mindre. Den som tvärtom vill gå upp i vikt kommer att göra detta på grund av att matsmältningen förbättras.
3. Ingen förstoppning, ingen trötthet och man får hjälp att driva ut gifter ur kroppen.
4. Man stärks både fysiskt och intellektuellt.
5. Ökad känsla av välbefinnande. 
6. Tack vare det inre välmåendet kommer allt sug efter kaffe, tobak och alkohol att upphöra.
7. Det blir lättare att koncentrera sig.
8. Man blir mera stresstålig.
9. Blodets sammansättning förbättras och även hudcellerna och cirkulationen, vilket ger en frisk och rosig hy och man slipper eksem, finnar och torr hud.
10. Håret blir mjukt och glansigt. I vissa fall kan även grått hår försvinna, så man får tillbaka sin naturliga hårfärg igen.
11. Naglarna stärks och får en vacker lyster.
12. Tänderna förbättras.
13. Även skelettet stärks, så man inte bryter sig lika lätt och vid benbrott läker skadan snabbare.

Ja, vem vill inte prova denna frukost som dessutom är så superenkel att göra?!!!

Så här har vi ingredienserna:
3 msk fullkornsvete (eller havregryn)
5 msk vatten
1 msk pressad citron
3 msk torkad frukt, skuren i småbitar
1 rivet äpple (eller päron)
1 msk mandel eller nötter, hackat
extra vatten till den torkade frukten

• Kvällen innan lägger man vetet/havregrynen i en skål och häller på 5 msk vatten. Rör runt så det blandas och låt stå i rumstemperatur. 
• I en annan skål lägger man den torkade frukten och täcker med vatten.
• På morgonen häller man sedan över den torkade frukten (som nu har förvällts) till skålen med vetet/havren och även vattnet som frukten låg i ska med. 
• Därefter häller man över pressad citron och river äpplet över alltihop. Blanda.
• Till sist toppar man med de hackade nötterna/mandlarna.

Bara att äta!

Det här är min första frukost och här har jag använt havre och som torkad frukt valde jag aprikoser. Mandel fick toppa det hela. Okej, jag erkänner att det var jag själv som hittade på att man kan använda havregryn (ekologiska tog jag så klart) istället för vete. Jag tänkte att varför skulle man INTE kunna använda havre istället när havre är så nyttigt. Och faktiskt inte innehåller gluten heller. 

Resultat: Ganska gott! För jag är ändå en person som fullständigt avskyr gröt. Och gröt är ju faktiskt vad det här är och dessutom kall sådan... Men tack vare sötman hos den torkade frukten och syrligheten hos äpplet och citronen, samt knaprigheten hos mandlarna, så blev resultatet inte dumt alls. Och jag stod mig fram till lunch! På en skala från 1 till 10 får denna frukost en 7,5:a av mig.

Det här är min andra frukost. Man får ju verkligen titta mycket noga om man ska se någon skillnad, eller hur? Men här har jag använt vete. Dock inte som det stod i ursprungsreceptet nämligen att jag själv "lätt maler vetekornen till mjöl i en liten kaffekvarn". Nej minsann, jag tänkte att man tager väl vad man haver och så grävde jag fram ekologiskt dinkelmjöl ur mitt skafferi och bestämde att det fick duga. Den här gången använde jag både aprikoser, russin och gojibär och jag toppade med mandel och dessutom solrosfrön. 

Resultat: Jag lyckades faktiskt få i mig alltihop, men smaken av kall, mjölig gröt låg där i halsen hela tiden och gjorde denna frukost extremt svåräten för mig. Det hjälpte inte med all god frukt. I betyg ger jag den en 3:a. Kanske hade blivit bättre om jag själv malt mitt fullkornsvete med kaffekvarn, vem vet, men förmodligen inte. Men jag stod mig hela förmiddagen igen, så det argumentet håller faktiskt.

Så för att nu kunna njuta av alla de fantastiska fördelarna med denna frukost borde jag så klart fortsätta äta den också, åtminstone i några veckor. För inte kan man precis vänta sig att skelettet ska stärkas och tänderna och håret förbättras bara efter en enda frukost. Men nej, jag orkar tyvärr inte vara så ihärdig och jag ska avslöja varför jag inte kan tänka mig ens havregrynsvarianten som ju ändå var rätt så god. Jag orkar inte stå och riva äpplen om morgnarna! Trots att jag är en person som gillar att laga mat och gärna kan hålla på och både hacka och riva när det gäller middagar, så är det en helt annan sak om morgnarna. Då är jag trött. Både blodtryck och blodsocker är lågt och jag vill snabbt ha min frukost och mitt kaffe på bordet. Stå och riva med ett kladdigt äpple som skvätter åt alla möjliga håll - nej tack, inte just då. (Och kanske även att motivationen inte är så hög eftersom den frukost jag normalt äter också innehåller bär, torkad frukt och nötter, dvs den är inte helt fel den heller.) Men du kanske vill? Testa gärna. Det är hälsosamt och ger en bra grund för dagen, definitivt. Så han var nog ändå inte så fel ute, den gode Doktor Kollath.

Spaning - hälsotrender 2016

Så vad är det för hälsotrender som kommer det här året, vad är på gång? Jag lyssnade på podcasten Kropp och Själ och tänkte vidareförmedla mina favoriter bland deras spaningar plus kanske några till. Och allting hör förstås ihop. Precis som vanligt.

Träna lagom
Den stenhårda träningen har varit populär nu ett tag. Man ska springa extremt långt, träna extremt hårt, fullständigt ta ut sig, maxa. Ultramaraton, crossfit och Ironman och gärna flera träningspass om dagen. Men vi sliter ut oss och vi får skador. "We are born to walk" säger hjärtspecialisten Mårten Rosenqvist, inte "born to run". Han ser fler och fler fall av hjärtarytmier hos yngre personer, det vill säga att hjärtat kommer ur sin rytm och slår ojämnt, förmaksflimmer om det vill sig illa. Detta är något nytt och han tänker att det kan ha ett samband med extrem träning. Personer som får förmaksflimmer redan som unga löper sedan större risk att få t.ex. stroke när de blir lite äldre. Hjärtmuskeln behöver tränas, men inte till extrema nivåer. Man ska vara rädd om sitt hjärta. Själv tänker jag att även stress skulle kunna vara en anledning till ökade hjärtrytmsrubbningar hos yngre personer. Den upplevda stressen tycks bara öka i samhället. Samtidigt som extrem träning förstås är ytterligare ett sätt att stressa kroppen. Så fram med det gamla, ursvenska ordet lagom igen!

Nykterhet
Framför allt bland yngre personer sprider sig nykterhetstrenden. Man kan definitivt ha kul utan sprit och alkoholfria klubbar och dansställen blir alltmer populära. Dit går man och har kul och släpper loss utan att behöva besväras av onyktra typer. Och man dricker förstås bara vatten eller andra hälsodrycker. Förmodligen har denna trend ett samband med att vi tränar flitigt. Alkohol och träning passar ju som bekant inte så bra ihop. Man sabbar sina resultat. Och eftersom vi vill äta mer och mer "ren" mat blir det direkt kontraproduktivt att sedan gå och hälla i sig en massa sprit och vin. 

 

Vem behöver alkohol när det finns så här ljuvliga alkoholfria drinkar?

Träna för att må bra
Det här handlar om en attitydförändring. Vi vill ha långa, friska liv och känna att vi mår bra på alla nivåer, alltså ända in i själen. Vi tränar inte längre för att vara smala, muskulösa eller för att slå våra egna rekord och lägga upp resultaten och snygga bilder på Facebook och skryta vid fikabordet på jobbet. Ja, vore det inte härligt om det kunde bli så 2016...

Vara urkopplad
Detta är väl nästan min favorit. Ska vi äntligen börja fatta att vi inte orkar vara uppkopplade hela tiden och alltid ha stenkoll på allt och alla. Att aldrig får vila, ständigt vara tillgängliga. Denna trend börjar bland dem som känner att de har börjat få nog och inte hinner delta i sitt eget liv "på riktigt", oftast de som är föräldrar för så länge man är ung och barnlös har man ju oftast bara sig själv att tänka på och inga små familjemedlemmar vars liv också påverkas när föräldrarna bara hänger över sina skärmar hela tiden. Så nu kommer då trenden att stänga av över vissa perioder, låt säga halva helgen (eller kanske hela för den riktigt vågade!), eller kvällstid efter klockan 19 eller åtminstone stänga av över natten. Och att markera detta inför omvärlden. Att nu stänger jag av, återkom i morgon klockan åtta. Klarar man inte detta fast man vill får man alltså åka på logoutläger som jag skrev om i ett av mina senaste inlägg. Jag läste igår om ett tjejnätverk på Facebook där mängder med tjejer diskuterar saker, hjälper och stöttar varandra. Så bra, tänker man! Fast... "Det här är nätverket som aldrig sover. Du kan få 200 likes på ett inlägg mitt i natten." Gud, tänker jag, stackars tjejer. Stäng av och gå och lägg er istället så ni orkar med era dagar! Sedan kan ni stötta och hjälpa varandra på dagtid istället. Stressforskaren Aleksander Perski anser att vi sover alldeles för lite och att detta blir förödande i längden. Trötthet är vår nästa stora folksjukdom. Trötthet har dessutom ett samband med depression.


Äta allt i en skål
Ut med de jättestora tallrikarna som varit en trend så länge. Är du hälsomedveten äter du nu istället allt, från smoothies och mellanmål till frukost, lunch och middag i en snygg skål. Då blir portionerna nämligen mera lagom, så det är ju smart. (Dessutom tjänar porslinstillverkarna mera pengar när vi alla måste ut och inhandla en massa skålar.) En skål med lunchmat KAN man dessutom ha med sig i väskan om väskan är tillräckligt stor och med bra botten, om man täcker över innehållet väl och rör sig försiktigt. Det kommer säkert dessutom snart fina skålar i plast med lämpliga lock, något helt annat än de vanliga trista matlådorna. Just wait and see! Och till findukningen är det förstås finskålarna i porslin som ska fram med läckra japanska mönster eller blommor med inspiration från Provence...


Clean Food
Vi vill inte längre äta färdigmat med en massa onödigt salt och socker och smak- och konsistensgivare nu när vi istället lagar vår mat själva från RENA ingredienser och så färskt som möjligt. Alternativt köper vi den här så kallade rena maten ute på språng. Nya matställen förser oss med det här konceptet eftersom detta är vad vi hälsomedvetna vill ha. Gärna enkelt och okonstlat och definitivt alltid fräscht.

Ekologiska apelsiner = clean food

Så då summerar vi: Ät mat med "rena" ingredienser i en skål. Var alltid nykter, träna lagom och gör det för att må bra i både kropp och själ, stäng av din elektronik kvällar och helger och se till så du sover åtta timmar per natt. Låter väl hur bra som helst?

Källor bl.a. Kropp och själ, P1, www.wellandgood.com, Arbetarskydd

Nyårslöftet - slopa socker

Gott nytt år! Har du avlagt några bra nyårslöften? Eller är det över huvud taget någon idé med tanke på att bara 8% av alla löften uppfylls? De flesta nyårslöften är redan glömda när vi kommer en bit in i februari. Men ändå, jag gillar nyårslöften. Det innebär att man tänker igenom sitt liv åtminstone en aning och försöker göra förbättringar.

Ett förslag är att du hänger med på mitt enkla nyårslöfte. Nej, det är inte försent, du kan börja nu så här lite i efterhand, bättre sent än aldrig. Jag har bestämt mig för att slopa socker och inte ens för hela året, utan bara i januari. Så det är inga större, svårare grejer direkt. Å andra sidan bestämde sig min äldsta son för att vara vegetarian på prov i en månad. Och nu har han varit vegetarian i sex år. Så man vet ju aldrig.

NO NO!!!

Anledningen till detta med sockret är bland annat resultatet av en sockerstinn december. Mycket bakande och mycket julgodis. Och sedan har vi tillbringat jul och nyår i Spanien med många spanska läckerheter, turrón (den spanska nougaten) bara för att nämna något av allt oemotståndligt. Så jag kände faktiskt att det kunde vara nog på ett tag.

Att helt utesluta socker ur sin diet är supersvårt. Det finns nämligen dolt socker i mängder med livsmedel. Mina "nyttiga" boveteflingor som jag äter till frukost är bara ett exempel. När jag läste igenom innehållsförteckningen så nog finns där socker. Och de flesta bröd man köper innehåller socker. Och olika såser. Det är bara att lusläsa på förpackningarna så hittar man socker lite här och där. Så bland annat just därför. När det finns så mycket socker inpetat i våra livsmedel kan det väl vara en bra idé att åtminstone under en månad inte trycka i sig ytterligare i form av bakverk, glass, godis, läsk och saft. Eller det där sockret i kaffet eller teet. Nej, jag är ingen storkonsument av detta i vanliga fall, men i januari ska jag bli ännu bättre. En detox.

Det finns många bra anledningar att hålla nere sin sockerkonsumtion. Bland annat för att låta bukspottskörteln få vila lite. Det är ju den som producerar insulin för att sänka blodsockret. Ju mer socker vi äter, desto mer insulin måste produceras. Och även om det inte talas så mycket om det, så visar studier på att socker har en roll i utvecklandet av cancer. Inte så att socker skapar tumörer, men det bidrar till deras tillväxt, det göder cancercellerna.

Frukt är okej att äta (skulle bara fattas annat, fullt med antioxidanter och vitaminer som det är). Honung också i små mängder. Försök äta så "ren" mat som möjligt, undvik färdigprodukter i möjligaste mån. Så hänger du med på detta? Vi kan förvänta oss smalare midjemått, jämnare blodsockerkurva, stabilare humör, klarare tankar, bättre fungerande smaklökar och vackrare hy. Dessutom försvinner sockersuget ganska snabbt när man väl kommer igång. För riktiga sockergrisar kan det dock ta 14 rätt besvärliga dagar och man kan drabbas av abstinenssymptom. Men det är det nog värt. Jag tycker det mest känns skönt att jag inte ens behöver överväga om jag ska äta choklad eller kakor. I morgon har vi gäster och då det blir fruktsallad till efterrätt. Glass som tillbehör för den som vill. Men jag vill inte.

Källor bl.a. 
Matfrisk, mat som kan förebygga cancer - F. Andersson, L. Beckman, L. Franzén
http://www.mabra.com/6-bra-skal-att-sluta-ata-socker-och-3-satt-att-lyckas/

Beroende av mobilen?

Mammor som ammar men samtidigt under pågående amning ignorerar sina barn, för att istället sitta och hålla på med sin mobiltelefon... Ämnet diskuterades i programmet Vardagspuls för några veckor sedan. Och vad som kan hända enligt programmets psykoterapeut Louise Hallin är att det inte blir en tillräckligt stark anknytning mellan mamman och barnet om fokuset ligger på mobilen istället. Vilket ju inte är så förvånande kanske.

Jag ser dessa mammor när jag är ute och går med hunden. Och det är inte bara mammor utan det är pappor också självklart. Noll koll på omgivningen, noll koll på barnet i vagnen, men däremot full koll på mobilen. Den moderna uppkopplade människan med andra ord. 

Fortsätter vi historien så handlar det givetvis också om större barn som pockar på mammas eller pappas uppmärksamhet: "Mamma titta!" "Pappa, pappa..." medan föräldern hastigt tittar upp, muttrar "hmmmm" och sedan vänder ner blicken mot mobilen igen. Eller om dagispersonalen som vid hämtning inte lyckas kommunicera information om barnets dag till föräldern, eftersom denne har så fullt upp med sin mobil att hen inte riktigt hinner lyssna. På nytt så är mobilen alltså viktigare än barnet, eller?

Ja, det blir lite extra hemskt när vi pratar just om barn och att man missar något i kontakten där om det istället är mobilen som får det mesta av uppmärksamheten. Fast egentligen handlar det ju inte bara om barn, utan om vårt samhälle i stort och om hur mycket plats våra mobiler (eller surfplattor för den delen) får ta. Vi hinner det som vi prioriterar och detta prioriterar vi tydligen. Vi har blivit beroende.

Ämnet har fortsatt diskuteras i Vardagspuls och förra veckan var hjärnforskaren Katarina Gospic där och pratade om hur belöningscentrum i hjärnan stimuleras genom att vi ständigt kollar på sociala medier och får uppdateringar och inte minst likes. För egentligen är det ju inte mobilen som sådan vi är beroende av, det är först och främst sociala medier och även i viss mån våra e-mails och sms. Vi vill helt enkelt inte missa något! En gång i tiden, när man mest använde mobilen till att ringa med, var den inte fullt lika intressant att hålla på med oavbrutet.

Nu skriver jag "vi" här, men jag ska erkänna att det här gäller inte riktigt mig. Jag är en sådan där konstig typ som inte känner mig så särskilt beroende av min mobil. Visst, till viss del, jag ringer ju med den och använder en del appar och sociala medier jag med, men det är inte precis så att jag börjar min dag med att slänga mig över den (låter jättejobbigt!) och när jag har möten eller umgås med folk eller över huvud taget sysslar med olika saker, så vill jag rätt ofta faktist helst inte ha den som ett störande moment. Och även om jag i princip aldrig stänger av den, så befinner den sig ofta i flygplansläge och ibland väldigt långt ifrån mig, ofta så pass att jag inte ens kommer ihåg var jag lagt den. Så då kan vi ju tänka att jag är en extra duktig och präktig person. Men samtidigt - om jag nu inte har några problem med att stå emot mobilens lockelser och om mitt belöningscentrum i hjärnan inte går igång som det tydligen gör på andra människor - handlar det inte då snarare om att jag istället är onormal? Varför funkar inte mitt belöningscentrum som på andra? Tänk om jag inte ens HAR ett belöningscentrum... 

När man hör hjärnforskare och psykologer prata om detta belöningscentrum i hjärnan är det ju lätt att tro att det handlar om en liten knapp därinne någonstans som börjar lysa och blinka när vi får något som vi vill ha. Belöningscentrum är aktiverat och känslor av välbehag strömmar igenom kroppen. Och vill man förenkla det hela så kan man väl säga så kanske. Men egentligen består detta "belöningscentrum" av flera ställen främst i hjärnans mitt men också i pannloben och dessa ställen koordinerar med varandra (eller inte) och på lite olika sätt. Och flera olika hormoner och substanser är involverade, t.ex. spelar neurotransmittorn dopamin en stor roll. Det är alltså inte fullt så glasklart som det kanske verkar först. Man tänker sig till exempel att ungdomar, vars pannlober inte är färdigutvecklade, har en tendens att lättare fastna i missbruk än äldre personer. Jag hittade även en teori om att personer med aspergers syndrom skulle ha ett annorlunda inställt belöningscentrum än personer som inte har denna diagnos. Vi är alltså inte nödvändigtvis allihopa exakt likadana.

Men ändå verkar det som om de flesta människor väldigt lätt sugs in i vissa beteenden och har svårt att stå emot. Och jag tänker att det kanske har med min introverta läggning att göra då att jag inte vill hålla på med min mobil precis hela tiden och i alla situationer. I och för sig har jag läst att sociala medier är jättebra för oss som är introverta och inte ständigt vill hålla på och umgås med andra fysiskt. För här kan vi då sitta lite "dolda" när vi kommunicerar med omvärlden och ges dessutom chansen att tänka innan vi uttrycker oss. Men det förutsätter ju ändå att man väldigt gärna oavbrutet vill vara i kontakt med andra. Jag tycker nämligen att det är lite samma sak med sociala medier som med allting annat. Det blir helt enkelt för mycket brus och överstimulans. Och min hjärna vill fortfarande helst hålla på med en sak åt gången. Och den vill inte precis hela tiden kommunicera med andra. Jag orkar helt enkelt inte vara uppkopplad hela tiden. Men jag har ofta skuldkänslor för att jag inte är det. Alltså helt tvärtemot den här problematiken med folk som inte klarar att stänga av.  

Det första som händer när man klivit av ett flyg och sedan står vid bagagebandet och väntar på sin väska är att 90% av alla människor genast sliter fram mobilen och ställer sig med nackarna böjda och kollar in allt som de har missat under tiden där uppe i luften. Och jag är en av de få som istället står och studerar alla andra. Ingenting brukar vara så viktigt med min mobil att den måste upp ur väskan just precis då, det kan lika gärna vänta en stund, tills jag har större lust, men jag ser ju verkligen att jag är i minoritet. Och står jag i kön på Ica så har jag heller oftast inget behov av att utnyttja väntetiden till att just då dra fram och kolla vad alla andra har för sig på Facebook, Instagram och Twitter. Jag står däremot gärna och studerar andra människor och deras beteende även där. Jag är en konstig typ, helt enkelt. Men vore det inte lite logiskt ändå att detta med att ständigt hålla på med många olika saker samtidigt och ständigt kommunicera via mobilen är en grej mer för extroverta personer? Det är ju de extroverta som har lättast för att bli uttråkade och som ständigt vill ha stimulans utifrån? 

Men om nu detta med att vara besatt av sin mobil, ständigt ha koll på allt och alla och att samla på sig så många likes som möjligt börjar ses som ett problem istället, då är det ju helt klart plötsligt lite positivt med att vara onormal! Det börjar tydligen bli högstatus att kunna klara av att stänga av och sätta gränser. "Titta, jag prioriterar mina barn, min familj etc. Nu stänger jag av en stund här, bara så ni vet alla ni andra därute i Cyberspace!" Och då får jag kanske några extra likes för det, vem vet...

Det senaste enligt Vardagspuls är att man kan åka på så kallat logutläger. Jo, det är sant! Tre dagar i Stockholms skärgård med mobilen avstängd hela tiden. Vad som tydligen då händer är att folk först blir väldigt arga. Trots att de alltså gör detta frivilligt... Men efter ett dygn så börjar de tycka att det är skönt. Och sedan vill de aldrig mera bli beroende igen. Så gulligt! 

Bra tips från Vardagspuls på hur man loggar ut:

http://www.vardagspuls.se/bloggar/hillevi-wahl/5-skona-logout-tips/

Och här kommer mina egna tips och reflektioner:

1. Meditera - Studier visar nämligen att den som mediterar får bättre viljestyrka. 
2. Åk på retreat en helg och ägna dig åt yoga, meditation eller mindfulness i några dagar utan mobilen. Lika bra som "logoutläger" eller förmodligen bättre, eftersom ovanstående aktiviteter hjälper dig att komma i kontakt med dig själv. (Och ja, jag har slagits av tanken att det kanske just är för att jag själv håller på med yoga och meditation som jag inte så lätt sugs in i mobilberoendet.)
3. Ta ett papper och skriv ner regler för hur du vill ha det. Sätt upp papperet på kylskåpet eller framför datorn eller var du nu behöver ha det för att bli påmind. Och sedan följer du dina regler precis som du följer andra scheman eller regler som existerar i ditt liv. Den som är odisciplinerad brukar må bra av att få lite struktur på saker och ting.
4. Som tonåring förstår jag att det kan vara superviktigt att hänga med i allt som händer och att vara aktiv på sociala medier, grupptrycket är hårt, men som vuxen, var just det- vuxen - Grow up! Tycker du att mobilen tar över ditt liv så stäng bara av den! Den här typen av "beroende" är inte alls uppe i samma liga som alkohol- och drogmissbruk, så förstora inte upp det.
5. Och tycker du inte att det är ett problem för dig utan att det bara är positivt att låta mobilen styra livet, då är det väl bara att fortsätta med din krökta nacke och dina duttande fingrar. Var och en blir salig på sin fason och vilken livsstil vi än väljer så är det ju ändå ett val vi gör. 

Källor bl.a.: Vardagspuls, www.hjarnguiden.se, www.fof.se, The Willpower Instinct - Kelly McGonigal 

Glutenfria mjuka pepparkakor med fikon

Ja, då var julbaket i full gång. Ständigt på jakt efter glutenfria och lite nyttigare kakor testade jag ett recept från Må Bra som där kallas för pepparkasstavar. Och det kan man väl kanske kalla dem. Om man nu lyckas göra stavar av dem vill säga, vilket inte jag lyckades med. Men annars får de klart godkänt. 

1dl solrosfrö
1/2 dl linfrö
2 dl havregryn
1 1/2 dl torkade fikon, 75 g
2 1/2 dl mandelmjöl
3 tsk kanel
1 tsk nejlika
1 tsk ingefära
1 krm kardemumma
1/2 dl agavesirap
2 ägg

1. Sätt ugnen på 100 grader. Mixa fröna fint tillsammans med havregryn. Tillsätt fikonen och mixa lite till (jag skar fikonen i mindre bitar innan jag la dem i mixern). Blanda det mixade med övriga torra ingredienser i en skål (jag fortsatte köra allt i mixern istället). Tillsätt agavesirap och ägg och bearbeta till en smidig deg (jag körde vidare med allt i mixern).

Så här såg degen ut när den kom ut ur mixern. 

2. Dela degen i fyra lika stora bitar. Rulla längder och lägg på den bakplåtspappersklädda ugnsplåten. Platta till dem lite och grädda mitt i ugnen i 15 minuter. 

Kletigt, kletigt var det att jobba med denna deg... Tog därför till mera mandelmjöl och plattade ut dem med hjälp av en kavel.

Redo för ugnen.

Jag hade dem inne dubbla tiden och sista 5 minuterna drog jag upp temperaturen till 125 grader. Ville gärna ha dem lite knapriga, men det lyckades jag ändå inte med.

3. Skär i stavar och låt svalna. Förvara i kylskåp och servera gärna tillsammans med lingondip. 

Mina blev alltså mera småkakor. Barnen tycker att de ser trista ut (kan man ju kanske hålla med om), men de är rätt goda faktiskt. Smakar mera som hälsobars med pepparkakssmak än som kakor. Bra som mellanmål "on the go" eller till kaffet och jättegoda att smula ner i yoghurten!

Källa: Må Bra Nr 12 2015

Läk ryggen med yoga

Hur många människor går inte omkring med mer eller mindre konstanta ryggproblem? Och vad är orsaken? Ibland kan det vara ett fysiskt tungt jobb. Men jag skulle nästan säga att det ännu oftare beror på ett stillasittande jobb, ofta i en framåtlutad ställning framför en dator. Vi människor, som är gjorda för att vara ständigt i rörelse, har skaffat oss en livsstil som är allt annat än rörlig. Sedan kanske vi är "duktiga" och går på gymmet två gånger i veckan och så förstår vi inte varför vi får ont ändå. 

Men det finns hopp! Det finns yoga! Enligt mig så finns det nämligen ingenting som är bättre för en dålig rygg än en lagom dos yoga varje dag. Och jag är själv ett bevis på detta. Jag fick mitt första ryggskott redan när jag var 13 och hade efter detta minst ett ryggskott per år, ofta flera, och jag vet inte hur många turer till olika sjukgymnaster som det blev genom åren. Så redan vid den späda åldern av 13 fick jag diagnosen "rygginsufficiens" vilket alltså egentligen bara betyder att jag har en svag rygg. Och visst har det periodvis hjälpt med sjukgymnasternas övningar. Trista träningsprogram som man står hemma och gör pliktskyldigt och sedan gärna glömmer bort så snart ryggen blir lite bättre. Och så får man så klart tänka på vad man gör, allt det där med att böja knäna när man lyfter, att hålla det man lyfter tätt intill kroppen och att man inte vrider samtidigt. 

Jag har även genom åren tränat en del och i yngre dagar var det främst aerobics och löpning, så ingen mjuk mesträning för min del minsann, utan full fart och ansträngande skulle det vara. Och ryggproblemen kom och gick. Inte förrän jag slet av ett ledband i foten och så småningom till min stora sorg fick inse att löpning inte längre var något för mig, lät jag yogan få komma in i mitt liv. Power yoga tränade jag givetvis först och även där gav jag järnet. Jag var den som alltid skulle ut i de svåraste varianterna på positionerna och därför hade jag också problem med ryggen då och då, men tänkte att har man "rygginsufficiens" så har man väl. Triangelns position var till exempel ett återkommande problem för mig i början, för den gav mig ofta ont. Det var faktiskt inte förrän jag började på min utbildning till yogalärare som jag blev tillsagd att lyssna på kroppen och inte gå längre ut i positionen än vad min kropp klarade av. "Inte konstigt att du får problem med ryggen när du går så djupt ut och din kropp inte är färdig för det" sa Edely, min guru. Och jag fick börja tänka om lite. "Less is more" är ledord för viniyogan som handlar om att man anpassar yogan efter individen och inte individen efter yogan. "Yogan är till för människan och inte människan för yogan" som Sri. T. Krishnamacharya så klokt sa. 

Sedan dess har mina ryggproblem lyst med sin frånvaro. Jag har aldrig ryggskott numera. Med ett undantag. Jag arbetade under ett år med hot yoga. Det fantastiska med att göra  yoga i en temperatur på 38 grader är att man blir väldigt mjuk och vig. Plötsligt kunde jag göra positioner som jag aldrig tidigare kunnat göra, vilket så klart kändes fantastiskt. Sedan, när jag upphörde med hot yogan, fortsatte jag likadant och det var då jag plötsligt fick ryggproblem igen. Så trist nog blev det besök hos sjukgymnast på nytt, utan att det hjälpte nämnvärt. Och det var då som jag fick den osmarta idén att jag skulle vila tills min rygg blev bra och alltså upphörde med yoga helt under en period. Jag instruerade bara mina klasser muntligt, de få som jag hade vill säga. För det här blev en kort period när jag verkligen funderade på att sluta vara yogalärare. Jag drog kraftigt ner på min verksamhet och började istället jobba halvtid på kontor. Men inte blev min rygg bättre för det. Att vila är definitivt inte rätt medicin.

Efter några månader kände jag mig så trött på hela situationen att jag började träna yoga igen trots allt. Jag bestämde mig för att låtsas som om jag inte hade ont och så hålla mig till grundpositioner och inte sväva ut i alltför avancerade ställningar. Och tänk, då blev ryggen frisk! Det tog några månader och sedan var jag återställd och har sedan dess (fyra år) inte haft några problem. Jag anser själv att det var en ganska nyttig läxa. 

Forskningsresultat stödjer detta. Med mjuk yoga kan man läka sin kropp. 15 minuters mjuk yoga varje dag är effektivare än 1,5 timmes intensiv och dynamisk yoga en gång i veckan. Så det räcker med några få positioner som utförs långsamt. Vilka? Jo, prova till exempel dessa:


                                          Kattstretch

Stå på alla fyra. Andas in, svanka lätt med ryggen, skjut bak rumpan och fram med huvudet.

 Andas ut och skjut istället rygg som en katt. Upprepa dessa båda rörelser några gånger.

Barnet

Dra dig bakåt över hälarna, pannan mot mattan, sträck ut armarna framför dig. Om du inte kommer ner med pannan mot mattan kan du placera händerna under som stöd eller ett yogablock eller en filt eller kudde. Ligg kvar så länge det känns behagligt.

Hunden

Från kattställningen på knäna flyttar du fram händerna en liten bit och lyfter rumpan uppåt samtidigt som du sträcker ut benen och låter hälarna få sjunka nedåt. Om detta inte är möjligt eller känns bra kan du ha dina knän böjda (detta avlastar ländryggen) och hålla hälarna i luften. Har du problem med handlederna kan du prova att knyta händerna och hålla knogarna mot mattan istället för handflatorna. Du håller dina fötter ungefär en höftbredd isär och sträcker ut armarna och ryggen, lyft "svansen" uppåt. Håll kvar några andetag.

Dra dig sedan tillbaka till barnets ställning igen. Om du vill kan du flytta armarna längsmed kroppens sidor istället och vända dina handflator uppåt för att kunna slappna av bättre i axlarna.

Kobra

Kobran är ett bra sätt att stärka ryggen, men har du akuta ryggproblem kan du vänta tills det känns bättre. Ligg på mage med båda benen och ovansidan av fötterna mot golvet. Placera händerna ungefär vid armhålorna eller strax framför. Håll in armbågarna, andas in och lyft mjukt upp bröstkorgen från mattan. Du kan göra bara en baby-kobra ifall du vill och behöver alltså inte alls gå lika högt upp som jag visar på fotot. Lyft högre upp om det känns bra i ryggen, tänk på att inte spänna axlarna. 

Efter kobran är det bra att på nytt göra barnets position eftersom denna är en så kallad "motposition" där du stretchar ut och slappnar av i ländryggen istället.

Sidvridning

Prova en enkel sidvridning. Placera höger fot utanför vänster lår (eller innanför för en mjukare variant, t.ex. ifall du har problem med knät). Lägg vänster arm runt höger knä, sätt höger hand bakom dig och vrid mjukt åt höger. Känn hur det känns i kroppen och vrid inte längre än vad som känns bra. Håll kvar några andetag. Upprepa på andra sidan. Obs att vid akuta ryggproblem är det bäst att vänta med vridningar.

Halvbrygga

Ligg på rygg med böjda ben och fötterna placerade en höftbredd isär, armarna längsmed kroppens sidor. Lyft sakta upp rumpan och därefter ryggen från mattan. Allteftersom din rygg blir starkare och dina sätes- och lårmuskler mer vältränade kan du lyfta dig högre i denna position. Ligg kvar och andas så länge det känns bra.

Sänk ner ryggen mot mattan, böj benen och lyft dem, men håll dem en liten bit ifrån dig så du har plats att ta ett riktigt djupt andetag.

Andas sedan ut och krama samtidigt in benen mot bröstkorgen och låt ryggen få sjunka ner mot mattan. Upprepa detta några gånger. Rulla därefter från sida till sida ett par gånger och ge på så sätt ländryggen lite massage. 

Viloställning

Ligg raklång med ben och armar en aning isär, handflatorna vända uppåt. Blunda en stund om det känns bra. Andas lugnt och ligg kvar så länge du vill.

Observera hur det känns i kroppen och gör de övningar som känns bra! Ge det tid, 10-15 minuter. Andas lugnt under hela tiden och sätt gärna på mjuk, behaglig musik, så känns det roligare och mera som avkoppling än träning. Successivt kommer du att träna upp din rygg och klara mera avancerade övningar.

Vill du göra yoga i grupp, leta gärna upp en klass som heter t.ex. "ryggyoga". Välj annars lugna yogaklasser och undvik "ashtanga", "power yoga" och "vinyasa flow". Dessa kan få vänta tills du tränat upp en stark rygg. Är du osäker, fråga läraren vad det är för sorts yoga och om den är lämplig för personer med ryggproblem.


Källor: 
Yoga for Pain Relief - Kelly McGonigal, Ph.D.
Yoga for Wellness - Healing with the Timeless Teachings of Viniyoga - Gary Kraftsow

Att hitta sin dharma

Dharma handlar om vår livsuppgift, vår mission, det som vi är här på jorden för att uträtta.

En del vet direkt. Jag känner till några som redan som barn sa att de tänkte bli veterinärer. Och det mesta som de sedan gjorde ingick i planeringen för detta. Ett livskall helt enkelt. Andra vill bli politiker eller kanske läkare. Ytterligare andra söker sig fram i slingriga banor i förhoppningen att till slut hitta rätt. Och det finns även de som vet att de egentligen borde bli något (konstnär, musiker, präst etc.) men som ändå ägnar sitt liv åt något helt annat på grund av andras åsikter, på grund av en önskan om att göra vad som förväntas eller helt enkelt för att de inte vågar göra något som inte känns tillräckligt tryggt.

Men dharma behöver inte alls handla om ett  yrke. Det kan lika gärna handla om vad vi gör på vår fritid. Det kan handla om att skapa starka familjeband och relationer, det kan handla om att odla växter eller jobba ideellt för någon organisation. Egentligen kan det handla om nästan vad som helst. Men bara nästan... För dharma är något gott. Ingen befinner sig på den här planeten med livsuppgiften att skapa våld och söndring. Det som blev Hitlers livsverk var inte hans dharma. Han valde fel sysselsättning med andra ord.

Så har du hittat din dharma? Vad är din livsuppgift? På något sätt hänger den ihop med dina unika talanger, det som just du har fallenhet för. För alla har vi något som vi är bra på, något som vi utför med lätthet. Och har du inte hittat det ännu, så beror det kanske på att du inte har släppt fram det. Vi lever i en tid när det i och för sig finns många möjligheter. Så egentligen borde det vara väldigt lätt. Men det är också en tid när vi har många krav på oss och många upplever stress. Det är lätt att vi bara springer runt runt i våra ekorrhjul för att hinna så mycket, att det helt enkelt inte blir något utrymme kvar för det där som vi egentligen skulle vilja ägna oss åt. Att vi till slut bara drunknar i alla krav och måsten.

Tecken på att man inte har hittat sin dharma är en känsla av tomhet eller meningslöshet. Är detta allt? Eller en stark trötthet. Man anstränger sig så hårt och ändå känner man sig inte riktigt lycklig. Men dharman brukar göra sig påmind. Den kommer förr eller senare och knackar på dörren. Den ställer oss inför val och när vi väljer "fel", dyker en liknande situation så småningom upp igen, så att vi får nya möjligheter att välja rätt. 

I mitt liv envisades yogan med att dyka upp igen och igen. Så fort jag slutade med yoga dök det upp nya tillfällen och sätt för mig att träna vidare. Den nästlade sig in och den ena situationen efter den andra dök upp och puttade sakta men säkert mig i riktningen mot att bli yogalärare. Vilket jag verkligen inte alls hade tänkt mig! Jag blev i flera situationer ombedd att hålla yogaklasser på ett stadium när jag inte alls kunde särskilt mycket själv. Sedan utvecklade sig livet så att jag plötsligt hade flyttat iväg till Florida för två år på grund av min mans arbete. Och väl där, medan barnen var i skolan, hade jag väldigt mycket tid över till att träna yoga. Och som av en händelse fanns det en väldigt bra yogalärarutbildning för Yoga Alliance alldeles i närheten. Jag hade ändå inte tänkt arbeta som yogalärare, men efter vår flytt tillbaka till Sverige var jag både utan jobb och a-kassa. Alltså startade jag eget företag och tänkte jag skulle använda mig av min utbildning till hälsoutvecklare. Men nej - det var ingen som var särskilt intresserad av mina kunskaper som hälsoutvecklare trots min utbildning till detta. Däremot fanns det ett enormt sug efter yoga! Och på den vägen är det. Även om jag fortfarande ibland funderar över om det verkligen är min väg, min dharma. En av anledningarna till denna osäkerhet är att min närmaste omgivning aldrig direkt har varit särskilt uppmuntrande och stödjande. Jag tjänar för lite pengar. Hur ska det gå med min pension? Är det verkligen det här jag vill göra och är det inte bättre att jag söker mig ett "riktigt" jobb? Samtidigt är yogan en stor passion i mitt liv. Jag läser mängder med böcker, jag plöjer videos, jag tröttnar aldrig på att få syssla med detta. Jag är inte världens vigaste människa (vilket jag själv en gång i tiden faktiskt trodde att man måste vara för att undervisa i yoga) men jag har upptäckt att jag har en lätthet för att förstå yogan och även för att lära ut den. Jag kan inte påstå att det är så många andra saker i mitt liv som har hängt sig fast vid mig så starkt, som envisats så mycket med att komma in i mitt liv igen och igen, och som jag faktiskt hittar en sådan glädje i. 

Och vet du själv vad som är din dharma - kör på! Oavsett vad andra säger. Vi är destinerade att lyckas inom vår dharma eftersom det är den som är vår livsväg. Och har du inte hittat din dharma och inte har en aning... - så jo, du har säkert en aning trots allt... Lyssna till din inre röst. Och öppna ögonen så kommer du att se tecknen runt omkring dig. Det är inte bara du som vill hitta din dharma, utan din dharma kommer även att göra allt den kan för att hitta fram till dig. Och det är då, när vi gör "rätt" sak med våra liv, som vi känner att vi har flow!

Mens- och PMS-helvetet

Jag tänkte ge mig in i mens- och PMS-debatten. För det finns ju en sådan nu. Plötsligt skrivs det böcker om mens, det ritas serier och det görs konstutställningar på temat. Jag har i och för sig inte själv läst dessa mensböcker eller varit på någon mensutställning (än), men jag applåderar att detta inte längre är tabu. Att vi kan prata om det efter att i decennier - eller förmodligen snarare århundraden - gått och tigit och lidit och smusslat och dolt. För det är ju ingen sjukdom, utan det är bara att bita ihop och härda ut och vara glad. Och framför allt inte prata om det. Tills nu.

Härom veckan var det menstema även i Vardagspuls och mensförfattaren Clara Henry var där. Och jag fick en av dessa aha-upplevelser igen. För plötsligt satt Mia Rossling i studion och sa att hon njöt av den enda veckan i månaden när hon kände sig "normal", det vill säga inte påverkad av sin menscykel, och Agneta Sjödin avslöjade att hon haft väldiga problem med sin PMS hela livet. Och då insåg jag (och kanske en del andra) att aha - det är alltså inte bara jag! För vad ska man annars tro när ingen annan någonsin klagar på saken? Att man är ensam i världen om detta, helt klart. 

Sedan vill jag ändå tala om att jag har några väninnor som har mens med 5 och till och med 7-8 veckors intervaller och som inte verkar ha så stora besvär över huvud taget. Och jag har ibland tänkt på vilka underbara superliv de måste ha. För när man själv har mens med 3-3,5 veckors intervaller, då har man mens ganska ofta. Och det är inte så roligt. Framför allt när det inte enbart handlar om själva blodbadet som man måste ta hand om, utan det även innebär två dygn med djävulsk migrän, förutom själva mensvärken då förstås, och sedan även en svullen känsla under ägglossningen och så detta med PMS och humörsvängningar. Det gör att det blir liksom inte många dagar kvar när man är "normal". Och utan att egentligen önska någon annan något ont, så känns det ändå på något sätt lite skönt att inte vara helt ensam om att tycka att det är jobbigt.

Jag är gift med en man (vilket ju faktiskt inte är självklart, men han har alltså inte mens) och så har jag tre söner. Till och med hunden är av hankön. Och i min ursprungsfamilj har jag heller inga systrar, utan bara en bror. Mens är alltså ingenting vi direkt sitter och diskuterar vid middagsbordet. Och jag tror att få män ens kan föreställa sig mängden blod som det handlar om. JAG kunde inte föreställa mig detta innan jag själv fick mens. Jag trodde väl man skulle blöda lite grand, men att det vissa dagar skulle vara snudd på ohanterligt, vem hade kunnat föreställa sig detta? Och vem hade väl kunnat föreställa sig att det gick att få menssmärtor som man svimmar av? Inte jag i alla fall. Innan jag drabbades. 

I ärlighetens namn ska jag dock erkänna att inte allting varit lika hemskt hela tiden. Menssmärtor som får mig att svimma av har jag sluppit sedan jag fött barn. Jag kan alltså rekommendera barnafödande mot detta, för jag vet andra som också blivit bättre. Men - det var istället efter att jag påbörjade barnafödandet som migränattackerna drog igång. Så frågan är vad som är värst. Eller om det kanske hade blivit likadant även utan barn, det kanske har med ålder att göra istället? PMS-problematiken har också ändrat sig genom åren för min del. I yngre dagar blev jag väldigt arg dessa dagar och kunde börja hetsstäda garderober och skälla ut folk. Men efter 40-strecket någonstans började detta förändras och numera blir jag istället ledsen och deprimerad. Vilket är att föredra hur märkligt det än kanske låter. För att vara ledsen och dyster får mindre effekter än det får när man drabbas av plötsliga vredesutbrott och gör sig till ovän med folk, kastar äpplen i väggen och slänger kaffekoppar genom fönstren. Och de dagar man känner att man inte över huvud taget vill leva för att det är så sorgligt och uselt och förfärligt med livet, då kan man ändå tänka att man vet vad dessa känslor beror på - PMS - och att det kommer att gå över. När man däremot drabbas av fruktansvärd ilska, då hinner man ofta inte tänka något alls innan man redan har hunnit ställa till med något som man sedan får ångra.

Periodvis har jag medicinerat med både p-piller och gulkroppshormon för att inte ha mens så ofta. Var fjärde vecka kan ju faktiskt räcka, tycker man. Och framför allt p-piller biter också rätt bra på både mensvärk och PMS. Men helst har jag ändå klarat mig utan, eftersom jag har denna starka längtan efter att leva "naturligt". Frågan är väl bara hur smart det egentligen är. Dessutom blir det så klart inte helt naturligt ändå när man likväl måste ta starka tabletter mot migränen. Tabletterna är nämligen skillnaden mellan att kunna jobba och över huvud taget kunna överleva dessa dagar och att istället ligga hemma och kräkas. Så när någon stolt sitter och pratar om hur de alltid undviker att ta smärtstillande tabletter eftersom de vill leva "naturligt" kan jag ibland känna en stark lust att spotta ur mig att "prova då och ha en helvetesmigrän två dygn i sträck UTAN värktabletter innan du uttalar dig." Fast det säger jag så klart inte. Man vill ju vara snäll. I alla fall nuförtiden när jag inte har den där ilskna PMS-varianten. Dessutom är jag ju yogalärare och har fått lära mig under mina utbildningar att jag ska vara vänlig och accepterande och därför känns det oftast inte lämpligt, åtminstone inte till personer som jag inte känner särskilt väl, att häva ur mig att "själv äter jag minsann JÄTTESTARKA tabletter och det tycker jag är bra!" Jag tycker ju för övrigt inte heller att det är bra i sanningens namn. Men jag tror även att den som stolt hävdar att den aldrig tar några värktabletter, den vet inte hur det är att ha riktigt ont. Och ibland tänker jag att kanske har jag migränen för att jag ska tvingas ta tabletter och ha sympati för människor som har smärta. För jag kan ju se hur jag annars själv lätt skulle ha kunnat vara en sådan som sitter och orerar om hur "duktig" och "naturlig" jag är som aldrig tar smärtstillande.

Så även några tips:

P-piller är alltså ett sätt att slippa ha så hemska menssmärtor och även att slippa de jobbigaste PMS-besvären. Tabletter med gulkroppshormon (typ Provera) är också ett sätt att reglera mensen så man slipper ha den för ofta (för den som liksom jag har fått en medfödd gen för detta). Man kan ju även lätt få järnbrist när man har täta, långa och rikliga menstruationer. Även spiral kan vara ett sätt att få mera ordning i sitt menstruationsliv. Men - det finns ju också biverkningar. Så det gäller att överväga. Och jag tror inte riktigt, i uppriktighetens namn, att det är bra att äta p-piller genom hela sitt vuxna liv.

Men vad gäller PMS så finns det egentligen bara ett jättebra tips: Undvik all stress som bara går att undvika! Det finns i stort sett ingenting som förvärrar PMS mer än just stress. PMS-dagar är inte dagar när man bör planera in extra möten och ta på sig fler arbetsuppgifter utöver det vanliga. Det är dagar när man bör unna sig att ligga lågt, att ha så mycket space det bara går mellan olika göromål. Och det är definitivt inte dagar när man bör konfronteras med personer som man känner att man har lite svårt för. Om det går att undvika. Man bör vara snäll mot sig själv helt enkelt. Och definitivt bör man se till att sova ordentligt, eftersom sömnbrist späder på både irritationskänslor och deppiga tankar även normalt.  

Och så kan vi så klart prata om det. Äntligen. Så jättebra om det till sist kan bli ett acceptabelt samtalsämne. Kvinnor har mens och mens är för många av oss jobbigt. Men det blir helt klart lättare om vi kan få förståelse för det och inte dessutom tvingas sätta upp en klämkäck min och låtsas som om mens och PMS inte finns och inte på något sätt stör i våra liv. Det både finns och är störigt och känns till och med vissa dagar mest som en sjukdom. Så det minsta man kan begära är väl att vi åtminstone ska kunna få prata om det.

Vill du vara perfekt?

Strävar du efter att vara perfekt? Och riktigt riktigt lyckad i andras ögon? För vad händer annars? Läs gärna denna HD-artikel, om du inte redan gjort det, och fundera över vem du försöker vara och över dem du egentligen är. Kanske dags att dra ner på kraven:

http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/10/14/sluta-skarpa-till-dig/

På föreläsning med Janesh Vaidya - att leva sitt liv till fullo

Jag brukar uppfatta mig själv som mest vata, men en hel del pitta dessutom. Vad är du? Eller vet du inte ens vad jag pratar om? 

Jag pratar om auyrveda och de tre doshorna, vata, pitta och kapha. Om detta har jag kunnat lite grand. Nu fick jag chansen att härom fredagskvällen få njuta av en lång, härlig föreläsning av Janesh Vaidya i Ljungby. 

Janesh är ayurvedapraktiker och föreläsare, tillika författare till åtskilliga böcker om ayurvedisk livsstil, mat och yoga. Vaidyas Ayurveda Village i Kerala i södra Indien tar varje år emot mängder med människor  för behandling och återställande hälsoprogram. Att han skulle dyka upp i min lilla (f.d.) hemort Ljungby kändes smått fantastiskt och anledningen till detta var Frida Karlsson, en av hans adepter som också härstammar därifrån. Så tack Frida!

Temat för föreläsningen var "The Four Levels of Health Development", men man kan också säga att det handlade om att leva sitt liv fullt ut. Och är det inte det vi alla borde? Som Janesh sa, det enda som vi säkert vet är att vi kommer att dö. Så passa på och lev!

Men - hur gör vi? Vi lyckliga svenskar som har "allt", men ändå är så sönderstressade och sjuka. Stress är numera ett normalt inslag i de flestas liv och sjukdomar och medicinering är för många en del av vardagen. Så vi accepterar och lever med detta, vi tar våra mediciner utan att reflektera istället för att söka efter roten till det onda. För ett symptom är ju en signal om att något är fel. 
Som ayrvedaspecialist berättar Janesh att han bara behöver fem sekunder för att läsa av en person och se vad som är fel. Det låter ju fascinerande! Så tittar han ut över publiken och berättar att han ser minst tio personer där som lider av allvarliga sömnstörningar. (Hurra - jag är inte en av dem! Men min kompis Monique skruvar lite besvärat på sig.) Och så ger han oss tre råd:

• Hitta roten till problemet.
• Använd maten som medicin.
• Ayurveda innebär hopp.

Den ena av Janesh böcker har titeln "Maten är min medicin" och handlar om hur man anpassar sin kost efter sin personlighetstyp. Och om hur man med rätt mat renar sin kropp och håller sig frisk. Och ja, det känns onekligen som om ayurveda ger oss hopp. Jag inser mer och mer att jag verkligen är väldigt mycket vata, vilket bland annat innebär att jag behöver äta varm mat. Jag vet ju faktiskt redan detta. Fast jag så gärna vill leva på raw food, så funkar det inte så särskilt bra på mig. Jag blir ständigt hungrig, frusen och energilös på den kosten, trots att det skrivs bok efter bok om hur full av vitalitet man ska bli. Och det stämmer säkert för vissa. Precis som att LCHF-dieten är ett stensäkert sätt att gå ner i vikt. För vissa. Medan andra faktiskt behöver mycket kolhydrater. Så det här med olika personlighetstyper tilltalar mig. Dessutom tilltalas jag av ayrvedans vegetariska och "rena" inriktning och ja, jag har redan Janesh kokbok i mitt kök och kan rekommendera den.

För att återvända till de tre doshorna vata (luft, månen), pitta (eld, solen) och kapha (vatten, jorden) så kretsar ayurvedan alltså mycket kring dem och att vi tillhör en eller oftare en blandning av dem som är unik för varje person. Och varje ålder, årstid och tid på dygnet hör också till en av dessa doshor. Det handlar om att förstå sig själv och med doshornas hjälp blir det lätt enligt Janesh. "Läs boken (Auyrveda för ditt sinne), så kommer du att förstå" säger han. Jo, det ska jag verkligen göra, tänker jag.

Han ger sedan några exempel på vad våra balanser och obalanser kan innebära: Lite förenklat kan man säga att en obalanserad vata är orolig, ångestfylld och lätt känner sig värdelös, medan en balanserad vata istället blir artistisk och kreativ, underhållande och kan glädja andra. En obalanserad pitta blir en perfektionist med höga krav, stressad och överambitiös, medan en balanserad pitta istället uppvisar energi och entusiasm. En obalanserad kapha blir depressiv, nedstämd och har lätt för att älta saker, medan en balanserad kapha blir en omtänksam och lojal person.

Men vilka är då de där fyra bitarna av "health development"? Jo:
Fysisk, mental, sensuell och spirituell utveckling.

Det tar 21 dagar att forma en vana, det vet vi sedan tidigare. Och Janesh uppmanar oss att under 21 dagar sluta med följande:

• Kaffe
• Alkohol
• Droger
• Sötsaker
• Processad/färdigmat
• Stekt mat

Vad som blir kvar blir den "rena maten". Ät den, naturens egen medicin, varje dag till frukost, lunch och middag under 21 dagar och se vad som händer. När vi blir av med våra beroenden kan vi sedan få uppleva vårt verkliga jag, våra sinnen förstärks. 

Den fysiska utvecklingen

• Ren mat
• Fysisk aktivitet/träning 15-30 minuter per dag
• Vila och sov. När man är utvilad har man bra energi och då blir det också en bra dag.

Den mentala utvecklingen

Vi har också en "mental" kropp. På samma sätt som mat är bränsle för vår fysiska kropp, så är tankarna bränsle för vår mentala kropp. Och tankarna kommer till oss via våra fem sinnen. Väljer du tankar som får dig att må bra eller tankar som får dig att må dåligt? Styr du dina tankar? Eller är det kanske tankarna som styr dig istället? Janesh uppmanar oss att träna på att säga nej till negativa tankar. Om vi märker att vi håller på och äter mat som är skämd och rutten, så spottar vi ut den. Vi vill inte svälja den och ha den i vårt system. På samma sätt bör vi göra med dåliga tankar. Spotta ut dem! Den mentala utvecklingen handlar om att skapa medvetenhet och om att fokusera på rätt saker. Som att styra våra tankar i positiva banor.

Den sensuella utvecklingen

När vi tränar upp våra sinnen kan vi använda dem fullt ut. När vi har rengjort kroppen under 21 dagar kommer vi att uppleva våra sinnen på ett bättre och klarare sätt. Janesh uppmanar oss att vara i nuet (mindfulness) och att vara passionerade i det vi gör, "ha sex" med det vi gör. Det handlar om tantra och att älska ögonblicket. Att vara fullt ut levande i nuvarande ögonblick med alla sinnen och att vara fullt ut levande varje dag ända tills vi dör. Att uppfylla våra drömmar, för om vi lever så, då kommer vi inte att ha tid till att gå och oroa oss eller känna oss deprimerade.

Han demonstrerar med en kopp te. Först "flirtar" han med teet, tittar på det och luktar. Sedan har han "förspel" och sticker näsan lite djupare ner, kanske även tungspetsen. Till sist dricker han teet och njuter av det. Det tar tid. Det är inte frågan om att slänga i sig teet på några sekunder utan om att avnjuta det till fullo.

Han menar att om vi lever så här, fullt engagerade i det vi gör, kommer vi att fylla våra liv med mening, vi kommer att slippa känna tomhet och behov av att samla på saker som vi inte egentligen behöver. Vi kommer att flyga!

Den spirituella utvecklingen

Vi tror lätt att vi ska lyssna på andras råd och att för att vara spirituella ska vi uppföra oss på ett visst sätt, klä oss på ett visst vis och hänga på oss diverse dekorationer så att alla kan se  hur "spirituella" vi är. Men vi bör komma ihåg att vi är vår egen guru. Vi bär sanningen inom oss. När vi håller kroppen ren från beroenden och dålig föda, då hittar vi lättare sanningen. Och om vi hjälper oss själva först, så har vi sedan bättre möjligheter att hjälpa andra.

Janesh nämner även andningen och dess betydelse. Om vi andas ordentligt, så kan vi också tänka bättre. Och vi bör sträva efter att tänka innan vi talar. 

Tänkvärt alltihop och mycket fascinerande. Vi satt som klistrade i närmare tre timmar.

Vid det  här laget har Janesh redan gjort klart sin föreläsningsturné i Sverige för den här gången. Men han brukar komma hit en gång om  året, så missa inte nästa gång! Och så länge, varför inte läsa böckerna:

• Yoga är min terapi
• Maten är min medicin
• Ayurveda för ditt sinne

De två första böckerna hade jag redan, så jag passade så klart på att inhandla den tredje i samband med föreläsningen och just nu är detta mitt favoritprojekt, att lära mig mera om ayurveda.

Jag får min bok signerad.

Janesh och Monique.