Tulsi - superte

Tulsi är hett just nu, åtminstone i yogavärlden. Men trots ett mycket stort sortiment av Pukkas teer hos både Coop och Ica Maxi, har de inte (ännu) tagit hem "three tulsi", utan man får vända sig till hälsokostbutiker eller Internet. Jag hittade mitt te i en liten mysig hälsokostbutik i Edinburgh med ett enormt tesortiment. Jag hade gärna handlat upp halva affären. Och teer med tulsi i fanns det flera stycken av.

Tulsi är en asiatisk ört som även kallas för helig basilika (dock inte att förväxla med vanlig basilika som används i matlagning). Så vad är det som är så speciellt med just den här örten och som gör teet så fantastiskt?  Det viktigaste är att tulsi är en s.k. adaptogen, det vill säga en ört som hjälper kroppen att anpassa sig till skadliga ämnen i omgivningen (fysiska, psykiska, kemiska och biologiska) och att undvika den negativa effekten från dessa. Därmed blir teet som görs med hjälp av tulsi ett slags "superte" som sägs hjälpa mot det mesta.

Till exempel sägs tulsi vara:

• antibakteriellt - hjälper mot inflammationer, allergier och feber
• en antioxidant som stärker immunförsvaret
• rikt på magnesium och sänker kolesterolnivåerna i blodet och motverkar därmed hjärt- och kärlsjukdomar
• luftrörsvidgande och hjälper mot såväl förkylningar som astma
• reglerare av blodsockret
• förbättrare av matsmältningen
• stärker hår och hud
• ett motmedel mot huvudvärk
• lugnande och antidepressivt

Jag har själv precis börjat dricka tulsi om kvällarna och kan därför ännu inte avgöra om min hälsa har förbättrats så mycket på den här korta tiden. Och kanske är det egentligen bättre att dricka det vintertid när både energinivåer och humör brukar sjunka... för att se huruvida dess antidepressiva effekt verkligen fungerar. I vilket fall som helst så är det gott. Jag dricker det med lite honung och smaken har snabbt gjort det till en av mina favoriter. Så här sommartid när det är varmt, kan det också vara gott att låta teet (även detta och andra sorter) svalna av och sedan dricka det kylt med en skiva citron i.

Källor bl.a. www.clearlife.se, www.mrherb.se, www.hair-action.com

Andas - en stunds mindfulness varje dag

Det här är tre elastiska armband vilka som helst. Ett är inhandlat på en flygplats, ett annat på en marknad i Spanien och ett tredje på Lindex. Man kan köpa sådana armband ungefär var som helst. Och här kommer ett tips på hur man med hjälp av tre armband påminner sig själv om att andas en stund varje dag. Ja, vi andas så klart hela tiden, annars skulle vi ju dö. Men jag talar om att andas lite djupare, mera medvetet och om att vara närvarande i andetagen. Det tar någon minut av din dag. Samtidigt kommer det att sänka stresshormonerna, ge dig mera syre och du kommer att känna dig både klarare i hjärnan och lugnare. Det kan det kanske vara värt?

Sätt på dig armbanden på morgonen på den ena handleden. Någon gång under morgonen andas du fem djupa andetag. Du andas in genom näsan och ut genom munnen, som du formar till ett litet, litet "o" som luften får sila ut genom. Fem andetag! Därefter flyttar du över ett av armbanden till din andra handled. 

Någon gång runt lunch gör du om proceduren och flyttar därefter det andra armbandet till din andra handled. På kvällen gör du en sista andningsrunda och flyttar över det sista armbandet. På så sätt vet du att du har gjort dina andningsövningar och inte missat någon omgång. 

Fortsätt så. Sommaren kan väl vara en bra tid för att skapa en ny och bra vana? Trivs du med andningsövningen kan du efter ett tag utöka andetagen med ett extra varje andingsrunda och dag tills du är uppe i 10 andetag per gång. 

Det här tipset kommer egentligen från Donna Farhi, som jag varit och tränat yoga för under en vecka i Edinburgh nu i maj. Let's breathe!

Ångest ångest

Avicii är död. Och på något sätt har detta tagit mig hårdare än alla andra kända artister och skådespelare som avlidit de senaste åren (och de har ändå varit ganska många). Kanske för att han var så ung? Svensk? En kreativ människa i sina bästa år? Kanske bara för att det kändes så tragiskt och totalt onödigt? Varför gick det inte att stoppa?

Ångest, ångest är min arvedel, skrev Pär Lagerkvist. Och det är lätt att känna igen sig i dikten. För många av oss människor är så fyllda av det. Det är väldigt mänskligt att ha ångest. De flesta upplever ångest åtminstone någon gång under livet. Men en del har större tendens till det än andra. Den som har ett reaktionssystem som är lättaktiverat kan även utveckla ångest som sjukdom. Det är som ett alarmsystem som larmar fast det inte egentligen behövs. Att leva med ångest tar mycket kraft och energi och kan göra det tungt och svårt att klara av sin vardag.

Jag ser dokumentären om Avicii och den är snudd på outhärdlig att se så här i efterhand när man vet att det hela inte slutade så lyckligt som i filmen. När jag ser Tim Berglings ångest och stress och hur han drevs på av sin manager och folk runt omkring honom trots att han mådde så dåligt och dessutom var helt öppen med det, då får jag ångest själv. Avicii var en introvert person, möjligen också högkänslig. Det livet han kastades in i och sedan levde i högt tempo var inte ett liv som egentligen passar en person med den läggningen. Han borde ha fått skapa sin musik i lugn och ro istället. Många kreativa personer är introverta. Som introvert klarar man ofta att prestera inför publik även om det ibland kan kännas obekvämt. Det går att träna sig. Men man måste få vila emellan. Energin när man är introvert, får man av att hänga med sig själv eller några få nära personer och ta det lugnt. Det är där kreativiteten flödar. Det måste finnas ordentligt med tid för återhämtning.

En femtedel av alla människor får dessutom någon gång i livet diagnosen depression. Det är alltså de som blir diagnostiserade, vilket många inte blir. När man pratar om hur många som verkligen drabbas så brukar man räkna med var tredje person. Låter det mycket? I mina öron låter det fantastiskt lite. 66% av alla människor känner aldrig någonsin av någon som helst depression. Hur härligt måste det inte vara att få vara en sådan person!

Jag hade min första ordentliga depression sista året på gymnasiet. Mina betyg rasade och jag hade ingen som helst tro på framtiden. Jag kunde inte hitta någon mening med att leva över huvud taget. Så här, långt efteråt, funderar jag ibland på vad som hade hänt om jag hade fått hjälp. Om jag hade fått serotonin, eller serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som de egentligen heter. Men de hade ännu inte riktigt börjat komma ut på marknaden på den tiden. Men om jag hade fått prova detta, om det hade funkat, hade jag kanske lyckats rädda mina betyg då? Tagit tag i mitt liv? Utbildat mig till något fint och trevligt som mina föräldrar ville (för jag hade ju varit så lyckad och skötsam fram tills dess) istället för att flumma ut i världen och plugga språk? Och låta depressionen successivt tona bort av sig självt under åren som följde. Det får vi aldrig veta. Och kanske tillhör jag de (ca 66%) som dessa piller faktiskt inte fungerar särskilt väl för. Jag har aldrig provat. Däremot har jag ända sedan dess självmedicinerat, först med löpträning och så småningom med yoga, meditation och mindfulness. Och det är starka verktyg som verkligen hjälper. Men - precis som med annan medicin - så måste man ta den regelbundet. Det hjälper inte att ut och springa sporadiskt en gång i månaden eller att gå på ett yogapass bara då och då. Kontinuitet är superviktigt. Helst varje dag (utom för löpningen, där undersökningar visar att tre gånger per vecka är ganska idealiskt). Dessutom är denna självmedicinering utan biverkningar.

Jag har (precis som många andra) att brås på. Min moster hade bipolär sjukdom och min faster led av ångest och depressioner. På min fasters tid fanns förstås heller ännu inga lyckopiller uppfunna. Hon fick istället börja med lugnande mediciner som Valium redan i unga år och blev beroende under resten av sitt liv. Och hon fick inget särskilt roligt liv. En period var hon inlagd på rehab för att bli fri från sitt beroende, men eftersom detta var omgivningens önskan och inte hennes egen, så fungerade det inte. Det tog inte lång tid efter att hon skrivits ut tills allt var precis som innan. Min faster tog till slut sitt eget liv, hon hängde sig i ett träd i en begravningslund för djur (hon tyckte mycket om djur).

Min fasters historia har alltid fungerat som ett stort rött skynke för mig. ALDRIG ta tabletter mot ångest eller depression! Precis vad som helst annat, bara inte det. Och det har även lett till en stor passion för att lära mig mera om hjärnan och hur den fungerar och om allt som kan påverka hjärnan och hur vi mår, från självsuggestion och positiva tankar, yoga och meditation till mikroberna i magen, sömn, solsken och våra relationer. Däremot har jag med åren fått lära mig att ha en mera tillåtande attityd till att andra människor tar tabletter och att detta kan vara en bra lösning för dem. Och jag har alltså även varit inne på vad som skulle ha kunnat hända med mig själv ifall jag hade fått medicinera med modern medicin i yngre dagar. Det viktigaste är ändå att något görs, bara känslan av att någonting är på bana för att förbättra det svarta, djupa hål som en depression är. Sedan ska vi inte fullt ut blanda ihop ångest och depression. Man kan gå genom livet med mycket ångest utan att någonsin hamna i en depression, även om ångest ofta kan leda till depressiva tankar just därför att det är svårt att leva med. SSRI fungerar dock på båda tillstånden. Det gör löpning och yoga också. Och studier tyder på att bäst av allt blir det om man kombinerar metoderna.

Det var bättre förr. Jo, jag menar faktiskt detta, därför att vad vi människor mest av allt behöver för att må bra är en känsla av sammanhang. Och tidigare (liksom fortfarande i vissa samhällen) så hade människor detta i större utsträckning. Man hade sin plats, visste vad man hade att göra, och man visste att Gud fanns och därmed fanns det, hur fattigt och eländigt man sedan än hade det, en djupare mening bakom allt. Idag handlar det i den västerländska kulturen om ett gränslöst liv. Det finns ingen gud. Bli vad du vill! Du skapar dig själv. Allting är möjligt. Samtidigt översköljs vi av information och förväntas vara ständigt uppkopplade, tillgängliga och informerade om allt. Vi springer och springer i våra ekorrhjul med prestationsångesten ständigt hängande över oss. Och skulle vi någon gång lugna ner oss för att hinna börja tänka, då griper lätt ångesten tag i oss. För vad är det egentligen för mening med allt detta? Är det bara en stor slump att vi finns här? Varför anstränger vi oss då så mycket? För andras beundran? För att få många likes på Facebook? För att ingen ska säga något ont om oss när vi väl är döda? Att sakna ett sammanhang och en mening kan kännas väldigt tomt och svårt. Och då tar vi fart och sysselsätter oss ännu mer. Det där jobbet med hög lön. Semestern i Sydafrika. Smal till bikinisäsongen. Trendigaste trädgården. Lyckade barn och jättestor bil. Finns det ingen mening så får vi själva hitta på syften med att finnas här.

Som introvert tycker man ofta att det där ytliga är tomt. Vi som är introverta vill hellre ha de där djupa samtalen på tu man hand än bladdra på om väder och vind på stora mingelpartyn. Avicii hade själv förstått att han var introvert och säger i dokumentären det för oss introverta så klassiska: "Jag har alltid känt att det är det som är felet med mig." Alla som är introverta och läser det här förstår exakt vad han menar, det är jag hundra procent säker på. Och jag har själv också alltid känt det så. Det är det som är och alltid genom alla år har varit det stora felet med mig. Och även om det numera (tack och lov) börjar pratas mera om att en tredjedel av alla människor är introverta och att detta personlighetsdrag är helt okej (det är till exempel ofta introverta personer som har gjort de största uppfinningarna och skapat mest och därmed faktiskt fört samhället framåt), så hade i alla fall jag mycket hellre velat vara extrovert lagd. För jag tror helt enkelt att livet hade varit så mycket lättare då. Vi lever i en era där extrovert personlighet är det hyllade idealet och det får vi introverta helt enkelt försöka spela med i. Och det var vad Avicii under lång tid gjorde. Och jag och många med mig gör det också om än i mindre skala.

Vad som sedan hände, efter att Tim Bergling slutat ge sina ångestframkallande konserter, vet ju inte jag alls egentligen. Men bara som en spekulation, så blir det mycket svårare när man väl har varit igenom en tuff period av utmattning, att komma tillbaka. Man blir mycket mera känslig. Dessutom kommer prestationskraven in när man har presterat så fantastiskt som Tim gjorde. Hur toppar man det i framtiden? Tänk om den kreativa ådran sinar? Om det inte går att skapa lika mycket och lika bra? Om andra blir besvikna på en? Jag vet att jag själv förmodligen skulle känna så i den situationen. Så ibland kan det ironiskt nog nästan kännas bättre att inte ha skapat så mycket och fantastiskt i sitt liv. För då har man inte så hög piedestal att falla från. För den som är introvert har också ofta ett större sinne för detaljer och perfektionism. Och detta är inte alltid behagligt.

Så har vi även det där tyngsta som vi som är introverta oftare går och grubblar på, nämligen vad som egentligen är meningen med alltihop. I yngre dagar, innan jag själv hittade en mening, var detta verkligen ett stort problem i mitt liv. För varje gång jag kände mig nedstämd (och jag har en starkt tendens till vinterdepressioner) så ledde den tankegången till att om det ändå bara är en slump alltihop, om vi ändå bara ska dö och aldrig finnas mer, då spelar ju egentligen vår tid på jorden ingen roll. Inte mera än att man ska roa sig för stunden så mycket som möjligt. Och om man då känner sig oförmögen att roa sig för stunden, om allting bara känns tungt och nattsvart, då kan man väl lika väl hoppa från en klippa eller hänga sig i en skog och göra slut på allting lite snabbare så man slipper lida? Jag hade självmordstankar som ung, men som för de flesta som har detta, så stannade det vid tanken. Och jag hittade så småningom en mening och ett större sammanhang som jag tycker stämmer. Nu känner inte jag att det är min uppgift här på jorden att predika för människor vad som är meningen med livet. Min uppgift (åtminstone just nu) anser jag är att få vanliga människor att upptäcka yogans fördelar. Men för den som söker och känner att det är svårt att hitta en mening bakom allt, så vill jag ändå rekommendera en del källor som man kan utforska själv (se längre ner).

Så Avicii lämnade oss alldeles för tidigt. Och som alltid när någon känd och beundrad person gör något, finns det risk för att andra låter sig inspireras och ta efter. Därför, misstänker du att någon i din omgivning är i riskzonen för självmord, prata med personen i fråga. Lyft ämnet. Var ett stöd och hjälp till att skaffa hjälp. Och gäller det dig själv, sök hjälp! Ring till exempel Självmordslinjen på 90101. Mer info finns på www.mind.se. Att hitta någon som verkligen kan lyssna och förstå är livsviktigt. Och som ett nästa steg, hitta en behandling som kan vara alltifrån samtal till medicin, fysisk aktivitet eller livsstilsförändring.

____________________________________________________

Förslag på läsning (och lyssning) för vilsna själar som vill börja utforska:

• Brian Weiss - börja med "Många liv, många mästare"
• Marie-Louise och Robert Hahn - börja med "Klara svar från andevärlden"
• Abraham Hicks - börja förslagsvis med "Attraktionslagen", finns även mängder med youtubeklipp att lyssna på. Esther och Jerry Hicks har varit väldigt generösa med att sprida gratismaterial
• Shirley Maclaine - t.ex. "Ut på yttersta grenen"
• Se filmen om Ambres; "Ambres - en död talar", finns på youtube

___________________________________________________

Ångest, ångest är min arvedel
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Pär Lagerkvist



Källor bl.a.: www.forum.mind.se, www.mind.se, www.folkhalsomyndigheten.se, www.angest-stockholm.se, Hjärnstark - Anders Hansen, Avicii - True Stories, Hälsans mysterieum - Aaron Antonovsky, Pär Lagerkvist

Att unna sig själv

Man kan inte hälla från en tom kopp.

Jag läste om ett av Michelle Obamas bästa tips för att må bra: Att unna sig att göra något positivt för sig själv. För om man inte själv mår bra är det svårt att sprida glädje och energi till andra. Men hon medger också att det inte alltid är lätt att hitta tid för detta och att det ofta kan te sig som en utmaning, bland annat för att många kvinnor blivit drillade till att inte få unna sig saker och då är det lätt att känna sig självisk när man gör det.

Jag vet vad hon pratar om eftersom jag själv vuxit upp med en mamma som alltid satt alla andra först och sig själv sist. Och hon är inte någon martyr, utan tvärtom.  Hon har blivit fostrad på det sättet, det är en självklarhet för henne. Likaså  var det det för min moster. Henne har jag redan skrivit om några gånger. Hon var en karriärkvinna, men självklart skötte hon allting annat på hemmaplan perfekt också. Att hon själv skulle kunna unna sig något såsom egentid för träning, läsa böcker eller bara en promenad då och då, det fanns inte på kartan. För hon hann inte. Sig själv sist. Och hon blev sjuk av det. 

Kanske det är därför som jag också kan få den där obehagliga klumpen i magen ibland när jag unnar mig saker. För unnar mig saker det gör jag ändå. Och när jag var liten fick jag ibland höra att jag var självisk. Mamma brukade kalla mig för "drottningen" när hon ansåg att min vilja var för stark och att jag försökte ta för mycket plats. Min bror däremot var mest charmig och framåt när han ville ha saker för egen del. Saker och ting har förstås förändrats sedan dess, men jag kan ändå se hur unga tjejer fortfarande verkar ha betydligt hårdare krav på sig och på allt vad de måste leva upp till jämfört med killar i samma ålder. Och jag menar då framför allt när det gäller att prestera på många områden och samtidigt  ta ständig hänsyn till andra, vara hjälpsam och socialt smidig. Det är bra att vara kaxig, men helst bara som ett uttryck och inte på riktigt i levande livet för då blir man en "bitch" och vem vill vara det?

Sedan är vi alla olika och det finns narcissister mitt ibland oss. Och narcissisterna behöver man inte påminna om att de ska tänka på sig själva och unna sig. Men de brukar heller inte ge så mycket till andra. Dessutom är de flesta narcissister män, medan de flesta som har problem med att tillåta sig själva att få fylla på sina batterier är kvinnor. 

Michelle Obama säger: "Min viktigaste dagliga vana är att ge mig själv tillåtelse att vara lycklig. Och det är både på det fysiska och mentala planet; det handlar om vad jag äter, om fysisk aktivitet och  även om hur jag mår mentalt. Allting hör ihop. När jag tillåter mig att prioritera mig själv lika mycket som andra, då har andra också nytta och glädje av det". 

Man kan inte hälla från en tom kopp som sagt. Koppen måste fyllas. Batterierna måste få laddas. Och exakt vad som behövs är upp till var och en. Michelle Obama ser till att skapa tid för egen träning, om det så innebär att stiga upp klockan fyra på morgonen för att få det gjort. För egen del skulle jag inte direkt välja att stiga upp klockan fyra eftersom sömn är något som jag prioriterar och mår väldigt dåligt om jag inte får. Däremot skulle jag se till att knöka in min träning någon annanstans under dagens timmar om det så innebar att stjäla tid från något annat. 

Bara en person i harmoni kan sprida harmoni vidare till andra. Bara en person med energi kan sprida energi till andra. En glad person sprider glädje till andra. Allting börjar med oss själva.



Källa: cnbc.com

Hot yoga - bra eller dåligt?

Yoga i 35-42 graders värme, är det egentligen bra eller dåligt? Svaret är bra. Men bara om du själv tycker att det känns bra, inte för att någon annan säger det. Däremot stämmer inte en del av de påståenden som ofta florerar i samband med hot yoga enligt en artikel jag hittade på Doyouyoga och som hänvisade till undersökningar som har gjorts.

Man gör av med fler kalorier  när man gör hot yoga jämfört med yoga i vanlig temperatur
Inte sant. I två studier som gjorts och där man jämfört grupper som tränat hot yoga i 40 graders värme med grupper som tränat yoga i 23 grader hade alla deltagare liknande positiva resultat vad gällde fysisk effekt, antalet förbrända kalorier inräknat. Däremot fick en tredje grupp, som inte tränade alls, inte alls dessa resultat (föga förvånande kanske...). Den enda markanta skillnaden mellan yogagrupperna var att deltagare som tränade hotyoga svettades mycket mera.

Man blir vigare av hot yoga och risken att man skadar sig minskar
När vi är varma kan vi stretcha musklerna mera. Men man kan även stretcha en muskel utöver vad den klarar av, vilket istället kan skada. Sedan har vi ledbanden som finns där för att stabilisera lederna. Dessa kan ännu lättare skadas om man inte är försiktig utan stretchar för mycket. Det stämmer alltså att vi blir vigare i värmen, men risken att skada sig kan snarare öka om vi inte är medvetna om var vi har våra gränser.

Man svettas ut gifter och slaggämnen
Det mesta som vi svettas ut är vatten, lite uppblandat med salt, urinämnen, mjölksyra och mineralämnen. Men de verkliga slaggämnena (och "gifterna") tas om hand av njurar, lever och ändtarm. Det är alltså inte sant att hot yoga fungerar som detox. Däremot är det superviktigt att dricka vatten och fylla på för att inte bli uttorkad.

Man mår så bra
Ja, det gör många och då är det ju en bra idé att fortsätta med hot yogan. För oss som bor i kallare klimat kan det säkert ha en välgörande effekt att få komma in i ett varmt rum och vistats där någon timme då och då. Värme gör oss lugna och avslappnade. Men det är som alltid viktigt att lyssna på den egna kroppen. För den som känner att den inte mår så bra i stark värme, som kanske får huvudvärk eller känner yrsel och illamående är det bättre att avstå. 

Mina egna erfarenheter av att arbeta med hot yoga är följande:

• Jag får lätt migrän av fysisk aktivitet i hög värme och jag har aldrig haft så mycket migrän som under det året jag jobbade med hot yoga, vilket var en starkt bidragande orsak till att jag slutade. 
• Jag, som ytterst sällan är sjuk i vanliga fall, drabbades gång på gång av olika sjukdomar under mitt år som hot yoga-lärare. Detta vill jag däremot inte rakt av skuldbelägga hot yogan för. Det kan mycket väl ha varit så att jag bara råkade komma in i en ond spiral, där jag helt enkelt inte hann återhämta mig efter varje sjukdomstillfälle innan jag började arbeta igen för fullt och därför blev extra mottaglig för nya infektioner. Dock brukar det sägas att människor håller sig som friskast i temperaturer på ca 15-25 grader. I varma och framför allt fuktiga miljöer trivs bakterier och virus oftast bättre och hot yoga-salar brukar även ha hög luftfuktighet.
• Jag blev definitivt vigare. Och jag tyckte det var riktigt roligt att kunna göra avancerade positioner som jag inte klarat av tidigare. Tyvärr ledde detta till problem när jag slutade med hot yogan eftersom jag trodde att min nyvunna vighet skulle bestå, vilket den inte gjorde. Jag fortsatte göra dessa avancerade positioner utanför hot yoga-salen och ganska snart började min rygg protestera och jag fick ordentliga problem. Min rygg återhämtade sig inte förrän jag först gått igenom en viloperiod och därefter börjat träna mjuk yoga istället. Och jag får helt enkelt acceptera att det finns positioner som jag kunde göra inne i den varma salen men som min kropp inte klarar under mera normala omständigheter, vilket självklart är helt okej. Det viktigaste är att man mår bra. 

Med detta sagt rekommenderar jag definitivt hot yoga för den som känner att det påverkar kropp och själ positivt. Vi är alla olika och det handlar som sagt om att lyssna på den egna kroppen och att vara ärlig mot sig själv.

Själv anser jag att den bästa hot yogan är den som kan göras utomhus i 20-30 graders värme. I skuggan!

Källor bl.a.: www.doyouyoga.com

Är det fult med lagom?

Inte för lite och inte för mycket - lagom! Det typiskt svenska ordet som är svårt att hitta i andra språk. Och ofta anser vi dessutom att det är ett ganska tråkigt ord, som representerar hur hopplöst trista vi är i det här mellanmjölkiga landet brunsås. (För mellanmjölk och brunsås anses också så typiskt svenskt och tråkigt trots att både mellanmjölk och bruna såser finns i de flesta andra västländer också). Fast egentligen så är ordet lagom på sätt och vis samma sak som ett annat och mycket finare ord, nämligen balans. Smaka på det!

Jag har ingenting emot att komma ur min komfortzon då och då och ta mig an utmaningar, framför allt om jag får välja dem själv. Men större delen av tiden har jag det gärna bekvämt och "lagom".

I senaste numret av "Yoga för dig" läser jag en krönika av Annelie Bränström-Öhman som handlar om den berömda komfortzonen. För den har vi väl alla hört talas om? Det är den som vi absolut inte bör vara i. "En komfortzon är en vacker plats. Men inget växer där." Nej precis, komfortzonen måste vi definitivt ta oss ur. För vi måste ju utmana oss själva. Hela tiden helst. Vilket Annelie Bränström-Öhman ifrågasätter. Och jag med. För vad är det för fel egentligen med att vara nöjd med sig själv och sitt liv? Med att få ha det lite lagom och bekvämt? Att inte ständigt sträva efter mer och mer och ännu mer? Utan att istället känna glädje och trivsel med det som man har och det som är?

Och samtidigt som vi alla uppmanas att ta oss ur vår komfortzon och ingen vill vara lagom och trist, så söker vi oss till yoga och meditation. För vi vill ha balans i våra liv. Hur nu den ekvationen går ihop. Ska vi jobba mycket och ständigt prestera, resa, hålla igång relationer, träna massor, inreda våra hem perfekt och förvekliga oss på alla livets plan, och sedan dessutom helst visa upp alla våra bedrifter på sociala medier - är det så konstigt om vi blir utmattade? Kanske är det priset vi får betala för att hela tiden hålla oss ute ur den där trista komfortzonen där inte tillräckligt mycket action sker, priset för att inte vilja vara och leva lagom?

Samtidigt är vi alla olika. Är det ens möjligt att avgöra vad som är någon annans komfortzon och ha åsikter om det? Jag läste en artikel i Helsingborgs Dagblad om en person som fyllde 40 år. Det var ett sådant där födelsedagsreportage, där personen förmodligen själv fått fylla i en del uppgifter först ifall hen nu var intresserad av att bli uppmärksammad i tidningen, och så blev hen utvald att få en liten kort artikel skriven om sig med foto och allt. Och här stod det då att läsa att denna kvinna (eftersom det visade sig vara en kvinna) och som vuxit upp i Örkelljunga, hon var då verkligen inte rädd för att ta sig ur sin komfortzon och anta utmaningar. Hon hade nämligen flyttat ända från Örkelljunga och till Helsingborg och därmed bytt arbetsplats från Ica i Örkelljunga till ett annat Ica i Helsingborg istället. Och jag tänkte när jag läste att för den här personen så är det här verkligen en stor sak och hon uppfattar sig själv som väldigt framåt och äventyrslysten. Samtidigt kan man läsa om andra personer, som säljer allt de äger och har och reser jorden runt i en segelbåt, utan att direkt tycka att det är något särskilt med det. Våra komfortzoner ser helt klart olika ut. 

Själv tar jag mig gärna ut ur min komfortzon då och då, för det känns spännande och uppfriskande med utmaningar och jag lär mig därmed nya saker och det känns kul, obs i "lagom" mängd. Men jag är rätt så förtjust i att sedan få dra mig tillbaka till min komfortzon och jag erkänner att jag gärna tillbringar större delen av min tid just där. Jag tycker om att sova lagom, äta lagom mycket, ha lagom mycket att göra, att träna den vanliga yogan som är så lagom och som min kropp mår bra av och jag springer alltid samma runda i parken för att konditionsträna, utan några planer på att vare sig springa snabbare eller längre. Tvärtom tillåter jag mig att springa långsammare de dagar när jag märker att min energi är låg. Borde jag skämmas över detta? Och vem bestämmer i så fall det? 

Jag hörde en yogalärare säga "Att göra yoga är att utmana sig själv". Ja, kanske det, tänkte jag. Fast själv skulle jag hellre säga "Att göra yoga är att lära känna sig själv." Vilket ju i och för sig kan vara en stor utmaning, så det kanske var det hon menade. Men jag tycker inte nödvändigtvis att man måste ut ur sin komfortzon för att göra yoga, utan tvärtom tänker jag att yogautövandet förhoppningsvis istället leder till att man hittar in till sina komfortzoner. För mig är en komfortzon ett behagligt ställe där jag gärna är, där livet är bra och trevligt. Och jag tror uppriktigt att många människor mår dåligt för att de alltför ofta tvingas ut ur sina komfortzoner på ett sätt som varken är roligt eller särskilt utvecklande utan helt enkelt mest stressande och utmattande. Så kanske är det dags att ge upprättelse åt ordet lagom? Eller så väljer vi att bara använda oss av de vackrare och trendigare orden balans och harmoni, även om det egentligen i mycket handlar om samma sak.



Källor: bl.a. Yoga för dig, nr 1 2018

Fantastiska vegetariska burgare

Här kommer ett recept på fantastiskt goda vegoburgare. Receptet kommer ursprungligen från www.javligtgott.se som är en sida jag verkligen rekommenderar för den som vill hitta suveräna vegetariska recept. Fast i vanlig ordning så har jag ändrat lite, lite i receptet... Den här varianten blir rätt så stark (för jag gillar stark mat) och vill du ha dina burgare mildare så är det bara att minska ner på chipotlechilin. Du kan även använda vanlig chili, men chipotlen ger en speciell lite rökigare smak. Burgarna funkar också som vanliga biffar och bollar om man hellre vill ha det:

Ca 8 st

400 g Anammas sojafärs (eller annan vegofärs)
4 ägg
1 dl ströbröd, t.ex. Olda ströbröd instant majsmjöl (ta mer ifall du tycker färsen inte håller ihop)
1 klyfta vitlök, riven eller pressad
1 msk chipotle chilipeppar (ta mindre om du vill ha mildare burgare)
2 tsk oregano
300 g fetaost
1 kruka koriander
1,5 tsk kinesisk soja
svartpeppar efter smak

Sätt ugnen på 200 grader och tina vegofärsen ca 10 minuter innan du börjar. Blanda sedan alla ingredienserna och kör dem grovt i en matberedare. Forma burgare/biffar efter önskvärd storlek. 

Stek på ganska hög värme i rapsolja tills de får färg på båda sidorna. 

Låt dem sedan grädda färdigt ca 15 minuter i ugnen.

Ät och njut! Godare vegoburgare/biffar än så här går inte att få!

Källa: http://www.javligtgott.se

Februari - detoxtider

Februari är en bra tid för fasta och detox. Fast det behöver inte nödvändigtvis innebära att man lever på bara juicer och teer. Detox kan innebära mycket. Kanske bara att vila sig från vissa vanor och skapa lite andrum för kropp och själ. Jag föreslår en vecka för det kan man lätt klara av. En vecka går fort och är ändå tillräckligt lång för att ge resultat. Så varför inte testa något av nedanstående eller kanske alltihop?

Ta paus från sociala medier
En digital detox då och då blir mer och mer populärt. Det kanske är svårt att helt och hållet stänga av mobil och dator såvida man inte har semester. De flesta av oss behöver hålla koll på e-mailen och svara i telefon på grund av våra jobb. Men sociala medier går det ändå att vila sig ifrån utan att världen går under. Känns det som om frånvaron skapar frågetecken, så meddela innan att du gör sig otillgänglig under ett antal dagar. För många kan en paus från sociala medier skapa väldigt mycket extra tid och lite mera lugn och ro i hjärnan. Och ifall det är möjligt, till exempel under helgen, så stäng av helt från allt vad dator och mobil heter.

Ta paus från tv:n
Alla har vi olika vanor och en del tittar mycket och andra inte alls, men med tv räknar jag även in Netflix och kortare klipp vi sitter och ser på våra plattor och mobilskärmar. En veckas paus kan vara skönt och även här kan det skapas mycket extra tid. Man klarar även utan större problem att leva en vecka utan att vara superuppdaterad när det gäller nyheter.

Ät vegetariskt - eller veganskt
Om du äter kött i vanliga fall, prova att vara vegetarian en vecka. Ät mer frukt och grönt. Är du redan vegetarian, så prova att vara vegan i en vecka istället.

Uteslut socker
Med detta menar jag i första hand uppenbara sockerprodukter som kakor, godis, glass, efterrätter och sötade drycker. Men om du redan ligger lågt med sådana produkter så menar jag även att gå steget längre och försöka utesluta sockret helt ur kosten under en vecka. Låt kroppen vila från detta. Det finns mycket dolt socker i t.ex. bröd och såser. Läs innehållsförteckningar och välj osötade varianter. Brukar du äta fruktyoghurt så byt till naturell och söta med frukt och bär istället. 

Undvik alkohol
Förhoppningsvis är inte detta något som ingår i din dagliga diet. Men om du brukar ta något eller några glas alkohol till helgen eller på after-work, så prova med en helt vit vecka.

Dra ner på kaffet
Om man är en van kaffedrickare så rekommenderar jag faktiskt inte att man slutar helt under en vecka, eftersom man förmodligen kommer att få huvudvärk de första dagarna och då är det helt enkelt inte värt det för så kort tid, framför allt om det handlar om att kunna arbeta samtidigt. Däremot om man har semester eller kanske vill sluta med kaffet helt eller under en längre period, så blir det en annan sak. Kaffe har för övrigt en hel del positiva egenskaper i lagom doser, till exempel att det innehåller antioxidanter och balanserar blodsockret. Däremot, om du dricker stora mängder kaffe varje dag, prova att dra ner på antalet koppar till kanske två stycken. Centrala nervsystemet kommer att lugna ner sig och du får ändå i dig en tillräcklig dos för att få de positiva effekterna. Ett alternativ till kaffe kan vara örtteer eller grönt te.

Örtteer - ett gott alternativ till kaffe.

Sov mera
Ja, för antagligen kommer det att skapas en del extra tid när det blir paus från sociala medier och tv. Och den här tiden på året behöver de flesta av oss lite mera sömn. Så passa på och utnyttja en del av extratiden till detta, så blir du mera utvilad och fräsch.

Fundera över livet 
Det här kan du använda resten av överskottstiden till. Ofta när vi har fullt upp hela tiden blir det aldrig av att vi stannar upp och funderar över var vi står i livet, om vi är nöjda där vi är eller om det kanske finns saker som behöver förändras. Fråga dig själv: Finns det någonting i mitt liv som jag behöver mindre av just nu? Finns det någonting som jag behöver mera av? Finns det någon förändring som jag behöver göra för att må bättre?

Och kom sedan ut ur din detox-vecka som en förhoppningsvis mera utvilad, lugnare och gladare person, kanske med några nya planer för framtiden. 

Yoga som hjälp och lindring

"En yogaklass är fascinerande. All typer av människor kommer dit och av alla möjliga anledningar. Där är mannen vars fru just har lämnat honom utan någon förklaring. Där är drogmissbrukaren som försöker bli fri från sitt beroende. Där är kvinnan som vill ha en snygg rumpa. Där är de som använder yoga som ett motmedel mot åldrande. Där är personen med dålig självkänsla och som inte kan förstå varför han eller hon fortfarande befinner sig i en destruktiv relation. Där är den framgångsrika affärskvinnan som vill ha hjälp mot stress. Där är människor som är ensamma, sårade eller bara söker gemenskap. Där är även de som bara är nyfikna."

Ovanstående är ett utdrag ur Colleen Saidman Yees bok "Yoga for Life, a Journey to Inner Peace and Freedom" (egen översättning).

Yoga hjälper mot mycket. Det är därför så många söker sig till den och av så olika anledningar. Och det vi söker hos yogan hittar vi ofta, så det troliga är att alla personerna ovan får hjälp med det som de hade tänkt. Samt att de förmodligen även kommer att hitta andra saker i yogan som de inte hade väntat sig. Lugn, bättre självkänsla, bättre sömn, smidigare kropp och bättre självkännedom är till exempel vanliga och väldigt trevliga bieffekter av flitigt yogautövande.

Donna Farhi, känd australiensisk yogaprofil, har uttryckt att det på sätt och vis är synd att yogans spridning i sociala medier, med glassiga foton på avancerade yogapositioner på paradisstränder, får människor att tro att det är detta som yoga handlar om. När vanlig och väldigt enkel yoga, med lätta positioner och andningsövningar som vem som helst kan göra, är ett så fantastiskt verktyg för att få alla typer av människor, i alla åldrar med och utan sjukdomar, att må så mycket bättre i sin vardag. Delvis håller jag med, men samtidigt tror jag att vi ändå har lite av en mottrend på gång. Den medicinska yogan sprids och jag märker själv ett stort intresse för enklare och mera lättillgänglig yoga. Trots de flashiga Instagram- och Facebook-fotona, börjar många förstå att det finns något mera bakom. Yoga håller på att bli en folkrörelse och fler och fler arbetsplatser, skolor, vårdcentraler och behandlingshem håller på att få upp ögonen för detta. 

Yogan, som förmodligen är världens äldsta system för självutveckling, hjälper, läker och lindrar både kroppens och själens åkommor. Jag kände själv detta väldigt tydligt redan för 16 år sedan när jag för första gången ställde mig på en yogamatta. Som så många andra började jag med yoga som fysisk träning, men insåg genast att den också gjorde något för mitt mentala tillstånd, att den mer eller mindre fungerade som antidepressiv medicin. Och detta är något jag haft stor nytta av ända sedan dess. Ibland tänker jag att det är tack vare yogan som jag har klarat mig rätt så bra ändå varje år när vinterdepressionen slår till. Varje yogatillfälle är nämligen just som en liten (eller ibland större!) dos av energi, glädje och lugn. Livskraften återställs. 

Man kan känna sig ledsen, arg, frustrerad, stressad eller precis vad som helst, men en stunds yoga hjälper alltid på något sätt. Efter yogan har något alltid förändrats. Rent medicinskt frigörs må-bra-hormoner som endorfiner. Den lugna andningen i kombination med rörelser hjälper även till att sänka stresshormonet kortisol. Bortsett från detta så är det inte heller ovanligt att yogan startar en process, som förstås kan skifta från individ till individ, men som ofta handlar om vem man är, och som kan leda till att man förändras som person och att man hittar en ny styrka i sig själv. 

Yoga är för alla. I vilken fysisk eller mental form man än befinner sig finns där något för alla att hämta. Det gäller bara att hitta rätt yogasammanhang. Så ge inte upp ifall din första yogaupplevelse inte blir riktigt vad du söker. Ibland kan detta i och för sig bara vara bra, att man lär något nytt som man inte förväntade sig och får en annorlunda upplevelse. Men minns att det numera finns väldigt många olika yogavarianter, det finns både små och stora yogastudios, det finns alla typer av instruktörer och lärare och det finns även mycket att hämta på Internet. Youtube till exempel kan vara ett kul sätt att börja botanisera. Så prova dig fram. Rörelse och stillhet, andning och koncentration. Yogan har något för alla. Och kom även ihåg Sri T. Krishnamacharyas visdomsord: "Yogan är till för människan och inte människan för yogan." Det är inte du som ska vara på ett visst sätt för att passa in i någon slags yogamall, utan det är yogan som ska passa dig och ge dig största möjliga glädje och nytta.

Lycklig 2018

I måndags var det årets deppigaste dag läste jag i tidningen. Denna infaller den tredje måndagen i januari nämligen. Då är julledigheten över, julsaker och ljusslingor har plockats ner, det finns mindre pengar kvar på kontot, vädret är uselt och ofta har vi redan hunnit bryta våra nyårslöften. Bara en låååång räcka arbetsdagar ligger nu framför oss tills det någon gång i framtiden börjar bli vår igen. Och i så fall, tänker jag, måste ju hela den här veckan därmed vara årets deppigaste vecka. Så hur gör man för att inte deppa ihop? Hur gör man för att bli lycklig istället? Här och nu! Och inte bara som en fånig floskel utan på riktigt?

Jag lyssnade på Oprah Winfreys podcast Oprah's Supersoul Conversations, där hon pratade med Gretchen Rubin, hon som skrev "The Happiness Project". Jag bloggade om delar av den boken för några år sedan och intressant nog var det just den biten jag bloggade om som de återkom flera gånger till också i podden, förmodligen för att detta ändå är kärnan i det hela: För att bli lycklig måste du utgå ifrån vad du blir lycklig av. Det går inte att bara göra som alla andra och tro att någon annans sanning automatiskt också är din sanning. Som exempel tog Gretchen upp musik, att många människor älskar att lyssna på musik och blir glada av det och även har ett stort intresse för musik. Därför tyckte Gretchen länge att också hon borde börja ägna sig mera åt musik, tills hon till slut insåg att musik ju faktiskt inte riktigt är hennes grej. Bättre då att göra sådant som hon själv känner ger henne glädje oavsett vad sedan andra kanske tycker om det. 

Det är viktigt att ljusa upp sin vardag, även under årets deppigaste vinterveckor.

Själv älskar jag till exempel att läsa böcker, medan jag känner att sociala medier snarare dränerar mig på energi. Samtidigt har jag någon slags bild av att man är en mossig nörd om man gillar att sitta med böcker, medan sociala medier är något som man bara måste hålla på med för att uppfattas som en normal människa. Och med detta sagt så finns det dessutom ofta ont om tid i vardagen, så var ska man lägga de där extra minuterna som man kanske ibland lyckas få över? Får man vara så självisk att man gröper ur lite tid varje dag och bara gör sådant som man tycker om? Vågar man strunta i grejer som man inte vill göra även om andra tycker att man borde ägna sig åt dem? Kan jag sitta en lördagseftermiddag och läsa en bok och dricka kaffe medan min man suckar över hur mycket jobb han har och säger att det nog är bäst att han sticker över till jobbet några timmar? Och huset samtidigt behöver städas, tvätten plockas ur maskinen, hunden badas och jag borde ringa och prata med mamma? Ibland vet jag inte själv när det dåliga samvetet gnager och de tråkiga uppgifterna tycks föröka sig snabbare än vad jag kan utföra dem.

Men vad vi behöver, menar Oprah och Gretchen, är ändå just att hitta vardagsglädjen. För de flesta dagar här i livet är ju just vardagar och det gäller att fylla på med små saker som lyfter oss och gör livet roligare. Om vi bara ägnar oss åt måsten och borden då blir livet väldigt tråkigt och tungt. Att lyfta sig själv är livsviktigt! Det är ett sätt att förebygga både depression och utmattning. Så man skaffar sig lämpligen ett eget "Happiness Project" och jobbar på det. Det kan vara precis vad som helst, bara det gör oss till gladare människor. Så i mitt fall kan det faktiskt få vara att sitta och läsa en stund varje dag. Och i ditt fall så kanske det är något helt annat. Men tänk efter och unna dig!

Och då är vi inne på det här med att vara snäll mot sig själv. I senaste numret av tidningen Free läser jag om just detta. "Bli din egen bästa vän" säger Agneta Oreheim som bland annat är föreläsare i personlig utveckling. Att vara snälla och vänliga mot oss själva förändrar inte bara oss själva positivt, utan också allt och alla vi möter. Självfördömanden och kritik däremot leder till en ständigt pågående stress inom oss. 

Exakt samma ämne läser jag om i en artikel I Helsingborgs Dagblad där radio- och tv-profilen Farah Abadi uppmärksammas i och med att hon fyller 30. "Det är viktigt att vara snäll mot sig själv" säger Farah, som också berättar att hennes framgångar bland annat beror på att hon helt enkelt bara gör det bästa hon kan och gör bara det som är roligt och som hon vill göra. Det är inte hela världen att alltid lyckas göra bra ifrån sig. Nästa gång blir det bättre! Och man måste vara sin egen bästa kompis. 

Kloka ord. Och om vi återgår till Oprah så påminner hon även om att det man är missnöjd med i sitt liv kan man förändra. Och en förändring sker genom nya vanor. Det här är ju i och för sig inga nyheter, men vi kan behöva påminnas ibland. Man kan testa en ny vana helt enkelt och bara se hur det hela faller ut. Kanske blir det inte så bra som vi trodde, men då har vi i alla fall provat och kan sedan gå vidare och prova något annat. Fortsätter vi bara som vi gör, kommer våra liv förmodligen inte heller att förändras så särskilt mycket. Tycker man att det är stressigt om morgnarna kan man t.ex. prova att stiga upp en kvart tidigare för att skapa mera tid. Vill man börja meditera kan man kanske också prova en lite tidigare uppstigning för att få in den tiden. Har man en stressig period på jobbet och inte hinner träna eller vara utomhus kan man prova att ta en rask kvällspromenad någon gång före läggdags. Oavsett hur trött man är och om det regnar eller snöar, så på med kläderna och ut. Gör det till en vana under några veckor och se hur det faller ut. (Sena kvällspromenader var en livlina för mig för ett antal år sedan när jag hade en fullständigt ohanterlig situation på jobbet. Och det var även under dessa promenader som jag till slut lyckades sortera ut mina tankar tillräckligt för att komma fram till en lösning.) Vill man spara pengar och sluta äta dyra luncher ute på stan, så prova några veckor med att förbereda hälsosamma matlådor att ta med. Vi  förändras och växer när vi provar nytt och vi stagnerar om vi fastnar i liv som vi inte trivs med.

Så här kommer en liten sammanfattning: 

1. Tänk efter vad du tycker känns roligt och skapa dig sedan ett "Happiness Project"
2. Var snäll mot dig själv
3. Prova en ny vana som förbättrar dit liv

Även om nyårslöftena redan har brutits, så går det att börja om från och med nu och få in lite ny kraft och inspiration för att få en behagligare vinter.