Jag har ingenting emot att komma ur min komfortzon då och då och ta mig an utmaningar, framför allt om jag får välja dem själv. Men större delen av tiden har jag det gärna bekvämt och "lagom".
I senaste numret av "Yoga för dig" läser jag en krönika av Annelie Bränström-Öhman som handlar om den berömda komfortzonen. För den har vi väl alla hört talas om? Det är den som vi absolut inte bör vara i. "En komfortzon är en vacker plats. Men inget växer där." Nej precis, komfortzonen måste vi definitivt ta oss ur. För vi måste ju utmana oss själva. Hela tiden helst. Vilket Annelie Bränström-Öhman ifrågasätter. Och jag med. För vad är det för fel egentligen med att vara nöjd med sig själv och sitt liv? Med att få ha det lite lagom och bekvämt? Att inte ständigt sträva efter mer och mer och ännu mer? Utan att istället känna glädje och trivsel med det som man har och det som är?
Och samtidigt som vi alla uppmanas att ta oss ur vår komfortzon och ingen vill vara lagom och trist, så söker vi oss till yoga och meditation. För vi vill ha balans i våra liv. Hur nu den ekvationen går ihop. Ska vi jobba mycket och ständigt prestera, resa, hålla igång relationer, träna massor, inreda våra hem perfekt och förvekliga oss på alla livets plan, och sedan dessutom helst visa upp alla våra bedrifter på sociala medier - är det så konstigt om vi blir utmattade? Kanske är det priset vi får betala för att hela tiden hålla oss ute ur den där trista komfortzonen där inte tillräckligt mycket action sker, priset för att inte vilja vara och leva lagom?
Samtidigt är vi alla olika. Är det ens möjligt att avgöra vad som är någon annans komfortzon och ha åsikter om det? Jag läste en artikel i Helsingborgs Dagblad om en person som fyllde 40 år. Det var ett sådant där födelsedagsreportage, där personen förmodligen själv fått fylla i en del uppgifter först ifall hen nu var intresserad av att bli uppmärksammad i tidningen, och så blev hen utvald att få en liten kort artikel skriven om sig med foto och allt. Och här stod det då att läsa att denna kvinna (eftersom det visade sig vara en kvinna) och som vuxit upp i Örkelljunga, hon var då verkligen inte rädd för att ta sig ur sin komfortzon och anta utmaningar. Hon hade nämligen flyttat ända från Örkelljunga och till Helsingborg och därmed bytt arbetsplats från Ica i Örkelljunga till ett annat Ica i Helsingborg istället. Och jag tänkte när jag läste att för den här personen så är det här verkligen en stor sak och hon uppfattar sig själv som väldigt framåt och äventyrslysten. Samtidigt kan man läsa om andra personer, som säljer allt de äger och har och reser jorden runt i en segelbåt, utan att direkt tycka att det är något särskilt med det. Våra komfortzoner ser helt klart olika ut.
Själv tar jag mig gärna ut ur min komfortzon då och då, för det känns spännande och uppfriskande med utmaningar och jag lär mig därmed nya saker och det känns kul, obs i "lagom" mängd. Men jag är rätt så förtjust i att sedan få dra mig tillbaka till min komfortzon och jag erkänner att jag gärna tillbringar större delen av min tid just där. Jag tycker om att sova lagom, äta lagom mycket, ha lagom mycket att göra, att träna den vanliga yogan som är så lagom och som min kropp mår bra av och jag springer alltid samma runda i parken för att konditionsträna, utan några planer på att vare sig springa snabbare eller längre. Tvärtom tillåter jag mig att springa långsammare de dagar när jag märker att min energi är låg. Borde jag skämmas över detta? Och vem bestämmer i så fall det?
Jag hörde en yogalärare säga "Att göra yoga är att utmana sig själv". Ja, kanske det, tänkte jag. Fast själv skulle jag hellre säga "Att göra yoga är att lära känna sig själv." Vilket ju i och för sig kan vara en stor utmaning, så det kanske var det hon menade. Men jag tycker inte nödvändigtvis att man måste ut ur sin komfortzon för att göra yoga, utan tvärtom tänker jag att yogautövandet förhoppningsvis istället leder till att man hittar in till sina komfortzoner. För mig är en komfortzon ett behagligt ställe där jag gärna är, där livet är bra och trevligt. Och jag tror uppriktigt att många människor mår dåligt för att de alltför ofta tvingas ut ur sina komfortzoner på ett sätt som varken är roligt eller särskilt utvecklande utan helt enkelt mest stressande och utmattande. Så kanske är det dags att ge upprättelse åt ordet lagom? Eller så väljer vi att bara använda oss av de vackrare och trendigare orden balans och harmoni, även om det egentligen i mycket handlar om samma sak.
Källor: bl.a. Yoga för dig, nr 1 2018
