Yoga för morgontrötta

Det är bra att börja dagen med yoga. Men är man morgontrött är det inte alltid det enklaste. Det är lätt att alla goda föresatser försvinner där mellan de gosiga lakanen. Så mycket skönare att ligga kvar i sängen en stund till. Det där med yogan kan ju vänta till imorgon. Jag hittade dock ett roligt tips på hur man minimerar hindren för morgonyogan:

Rulla ut mattan bredvid sängen redan kvällen före. Ta ett papper och skriv ner fem enkla yogapositioner eller övningar och lägg papperet på mattan. När du vaknar på morgonen är det bara att rulla ner från sängen till mattan och göra det som står på papperet. I pyjamas givetvis. Och därmed får man en bra start på dagen och känner sig nöjd med sig själv.

Förberett för pyjamasyoga

Det finns annars även en del yogaprogram som kan göras i sängen. Men delar man säng med någon som kanske samtidigt vill sova, kan jag intyga att den personen inte nödvändigtvis tycker detta är en jättebra idé. Chansen att yoga på golvet nedanför sängen accepteras är nog större. Yogamatta på golvet ger dessutom ett stadigare underlag. 

Faktiskt  har jag ägnat mig åt något liknande detta ibland när vi har varit på semester och delat hotellrum hela familjen, framför allt när vi varit på roadtrips i USA. Då åker man runt hela dagen och man tittar på saker och är ute och i farten. Och på kvällen går man på restaurang och kommer hem rätt så sent och ofta väldigt mätt. Så för att få någon yoga gjord har jag gjort precis så, lagt ut min matta redan kvällen innan. Framför allt är det bra med denna framförhållning på hotellrum där det inte finns så mycket utrymme för en yogamatta. Då är platsen redan förberedd när man sedan väl vaknar. Jag brukar då glänta lite på gardinen och släppa in en springa ljus så att jag åtminstone ser vad jag gör, även om det inte är tillräckligt för att väcka övriga i familjen. Och sedan gör jag min yoga där i halvmörkret en stund, i pyjamas, och när jag därefter går in i duschen börjar de andra vakna till liv. Det behöver inte vara mera komplicerat än så. En bra start på semesterdagen och yogan hinns med utan problem. 

Källa: www.doyouyoga.com

#metoo

Detta har helt klart varit veckans hetaste ämne. Och så viktigt! Så jag hoppas verkligen att debatten fortsätter. 

#metoo är förstås både bra och dåligt. Bra för att vi äntligen talar om det och berättar våra historier om hur det känns att bli utsatt. Lite grand känns det också bra att få veta att man inte är ensam om det. Naturligtvis har jag förstått att det inte bara är jag som varit drabbad, men jag har ändå någonstans känt det som att vi kanske ändå är en speciell sort, vi som råkar ut för männen och deras behov att trakassera och trycka ner, vilket ju egentligen är vad det handlar om. Att vi skulle vara mera sårbara på något sätt. Att om jag bara hade varit lite längre, lite grövre, lite mera kaxig och med mera pondus, då hade jag fått vara ifred. Men så verkar det ju inte vara. Och det är det som samtidigt är det dåliga, att alla tycks drabbas. Alla verkar på något sätt ha varit med om någonting och ingen verkar slippa undan. Inte ens Margot Wallström. På EU-möte. Och den folkkäre Martin Timell seglar upp som en storskurk. Och Fredrik Virtanen. Ja, det var förstås inte någon av dem som antastade Margot, utan de har utövat sin manliga makt på annat håll. Och dessutom är de bara två av alla kända och okända skurkar i sammanhanget. 

Så bara ett litet axplock ur mitt eget arkiv:
Jag går på gymnasiet och sitter på bussen till Silverdalen i Älmhult, dit vi som bor i de småländska skogarna brukar åka om helgerna sommartid för att roa oss. Jag och min kompis sitter ganska långt bak i bussen och bakom oss sitter ett gäng onyktra killar. En av dem börjar högt diskutera hur han tänker sig att jag ser ut utan kläder och hur jag borde hanteras när man väl får av mig kläderna, ivrigt påhejad av kompisarna. Jag försöker till en börja protestera, men tystnar ganska snart när jag märker att detta bara sporrar honom vidare. Ingen annan säger något heller. Ingen verkar sugen på att ta en diskussion med ett gäng högljudda och fulla killar helt enkelt, så de får hållas resan ut och jag försöker sedan hålla mig ur vägen för dem under kvällen. Men jag känner mig ledsen och oskyldigt påhoppad.

Något år senare bor jag i Paris. Jag pluggar franska och jobbar som au pair. Och jag är ständigt antastad. Överallt. Att vara blond och blåögd fungerar helt enkelt väldigt dåligt. Män som skriker efter mig, som klappar mig på rumpan när jag går förbi och som kladdar på mig i trängseln i tunnelbanan, så fort det finns en chans. Vid ett tillfälle får jag hela gylfen uppknäppt och känner en hand som trevar sig in i mina trosor. Så fort tåget stannar tränger jag mig ut och väl på perrongen kan jag bara konstatera att det inte bara var som jag inbillade mig. Värst är den gången, en sen kväll, när jag byter tunnelbanelinje och i en korridor blir påhoppad bakifrån och upptryckt mot väggen av en man som sliter upp min kjol och klämmer sig mot mig. Och det är en lång kjol som jag har på mig och en lång jacka, så det är inte som om mina kläder är särskilt provocerande. Det finns folk i närheten, men ingen reagerar, vilket nästan är det otäckaste av allt, att alla bara väljer att titta bort och skynda vidare. Till slut stannar emellertid två män och ställer sig och stirrar och skrattar lite, så förmodligen är detta bara lite intressant underhållning för dem. Men då upphör i alla fall attacken och mannen ifråga avlägsnar sig. Så vilka är då alla dessa män som gör min tillvaro i Paris så svår? Tyvärr mestadels araber, nordafrikaner. Jag önskar att det inte vore så, men när jag efter ett år lämnar Paris är det med en stark känsla av avsky för män med arabiskt ursprung. Och tyvärr är det också så att denna känsla har hållit i sig genom livet. Jag kan tycka illa om mig själv för att jag inte älskar alla människor. För jag vill ju inte vara en icke politiskt korrekt person. Jag vill ju egentligen tycka om och acceptera alla, också arabiska män. Så jag har till slut kommit fram till följande: jag erkänner allas lika värde, men jag behöver ändå inte älska alla. För det har tyvärr varit alldeles för många arabiska händer som mot min vilja har kladdat på min kropp i offentliga miljöer. Och det är en sorg för mig både å deras och mina vägnar.

Ett år senare är jag i London och arbetar som au pair och blir antastad av mannen i familjen. Han driver en affär och börjar inte arbeta förrän 11 på förmiddagarna, så jag är ensam med honom i huset under några timmar varje vardag. Jag ber honom förstås att sluta och jag klär mig i så säckiga och fula kläder som möjligt, går osminkad och med håret hårt åtdraget i en svans för att se så oattraktiv ut som det bara går, men det hjälper inte. Visst, jag funderar på att prata om saken med hans fru, men känner mig rädd för att hon inte ska tro mig, att hon ska tro att det är mitt fel. För egentligen så har ju ingeting direkt hänt och ord kommer förmodligen att stå mot ord. "Din man hänger efter mig om dagarna när jag städar och går och klappar mig på rumpan och pussar mig på kinden." Det räcker med att han skrattar och säger att jag har missförstått allting. Framför allt som han ofta brukar påpeka för mig att jag är så överkänslig och lättstött. Så jag berättar inte för någon, utan jag flyttar istället. 

I London slipper jag bli ständigt förföljd och antastad av arabiska män, vilket är skönt. Mitt utseende smälter mera in. Däremot finns det män av lite olika nationaliteter som skriker efter en på gatan, men det får man leva med när man är kvinna. Men det är ändå i London som det absolut värsta händer, för det är där jag blir utsatt för ett våldtäktsförsök. Och det är en helt vanlig engelsk kille som är förövaren. Jag har varit ute med mina kompisar i centrum och är på väg hem med en nattbuss. Han är med på bussen, går av när han ser mig gå av, förföljer mig och slår ner mig precis i utkanten av en liten park. Det är första gången som jag verkligen på fullt allvar inser hur fysiskt svag och i underläge jag är som kvinna. Men jag klarar mig ändå genom att slåss och skrika och därmed till slut påkalla uppmärksamheten från några hus som ligger längre bort. Polis tillkallas, men då har gärningsmannen redan flytt därifrån för länge sedan. Därefter åker jag aldrig mera nattbuss i London. Och jag går inte ut lika ofta heller och rör mig absolut inte ute på egen hand.

Denna händelse har sedan påverkat hela mitt liv. Jag vet inte hur många gånger under åren som följde som jag har valt att stanna hemma istället för att gå ut, helt enkelt av rädsla för hur jag ska kunna ta mig hem på ett säkert sätt. Taxi har inte känts som ett tryggt alternativ eftersom taxi-chaufförer ofta är män och jag litar inte på män som jag inte känner. Och om jag har varit ute har jag ofta inte kunnat ha roligt eftersom jag hela kvällen oroat mig för hemresan och ofta har jag sett till att gå hem tidigt. Jag känner fortfarande rädsla ibland när jag befinner mig på ödsliga platser och ännu mera om det dyker upp en eller flera personer av manligt kön. Jag kan känna den rädslan när jag lämnar yogalokalen om höst- och vinterkvällar för att gå till min bil, trots att klockan bara är åtta. Och ändå blev jag alltså inte våldtagen. Jag kan bara tänka mig känslan av skräck och förnedring hos den som blir det.

Men här i Sverige har jag ändå inte råkat ut för lika mycket, vilket kanske i och för sig har berott på att jag efter mina äventyr i London blivit mera försiktig. Om vi bortser från att jag blivit slagen av en pojkvän, så handlar det mest om kommentarer och skämt, sådant som varit lättare att skaka av sig. Så förmodligen är jag väl inte mera drabbad av manligt våld och trakasserier än någon annan? Utan det är så här som det är och jag är bara en helt vanlig kvinna i högen. Inte alla män är svin, men det är ändå förvånande många som inte har förstått det här med jämställdhet. Man kan bara förundras.

Jag önskar så att jag kunde avsluta med några förnuftiga råd här. "Så här och så här gör vi." Men man fixar inte sexuellt förtryck genom att träna yoga, meditera, sova och dricka gröna teer. Tyvärr. Så jag hoppas vi fortsätter att berätta våra historier. Jag hoppas att vi fortsätter hashtagga #metoo, men mest av allt hoppas jag att vi börjar våga anmäla och rapportera, både det som händer innanför och utanför hemmets väggar.

Mellanmål för yogan

Man bör helst inte äta en stor måltid timmarna innan man gör yoga. Det blir inte så bra om kroppen lägger för mycket energi på matsmältning just då och det är heller inte optimalt med en full magsäck när man ska göra de olika positionerna. Man vill ha en lätt kropp. Sedan fungerar vi så klart alla olika och jag för min del måste ändå äta något litet för att få energi och orka med. Fyra av veckans kvällar håller jag dessutom ett eller flera yogapass på bästa middagstid, så middagen faller bort helt och hållet för min del under dessa dagar. Jag äter inte innan och när jag sedan väl kommer hem så känns det för sent för en middag och jag brukar inte ens vara särskilt sugen på mat. Smörgåsar äter jag inte heller i någon större utsträckning eftersom jag försöker undvika vete. Men jag kan ju inte heller leva på luft. Så vad gör man? 

Rejäla mellanmål är vad jag lever på under veckorna och så försöker jag äta en ordentlig lunch (de dagar jag inte håller lunchpass). Krämig grekisk yoghurt är ofta min räddare i nöden och finns därför alltid i stora kvantiteter i mitt kylskåp. Oftast äter jag det med honung och nötter, ibland med ekologisk sylt. Annan basföda för min del är bananer och hårdkokta ägg, som jag alltid ser till att ha redo. För det gäller ju dels att välja mat som ger energi, men också som håller magen lugn. 

På sista tiden har jag även fått upp ögonen för chiapudding. Detta har ju varit en trend i många år nu, men jag har alltså först nyligen börjat experimentera med detta. För det finns ju en del olika recept, så det är bara att testa sig fram. Och alla är så enkla. Det senaste jag testade var 400 ml (en burk) kokosmjölk tillsammans med 3 msk chiafrön och 1-2 tsk honung. Bara att röra ihop och ställa i kylen. Puddingarna håller sig i flera dagar och blir godast ihop med någon typ av friska eller syrliga bär eller frukter. På bilden har jag använt blåbär och mango.

Det räcker alltså till två (obs stora!) portioner. Vill man inte bli proppmätt kan man gott dela upp i fyra småglas istället. Chia är bland annat rikt på Omega-3, fibrer, protein och kalcium och brukar räknas som ett "superfrö".

En annan av mina favoriter, framför allt när man kommer hem från yogan och känner sig för trött för någonting annat, är smoothies. Gott, enkelt och ändå lagom mättande. Jag äger en jätteblender och tycker det är praktiskt att göra i ordning i förväg och ha redo i kylen. Detta är även bra mellanmål för övriga i familjen och ett smart sätt att få i sina barn grönsaker som de inte vill äta annars, som till exempel spenat och grönkål. Favoriten i höst har varit spenat i kombinationer med äpplen och mango. De smakerna gifter sig fint ihop. Därefter lägger man även i 1-2 bananer (beroende på storlek) och om man vill ha ytterligare lite sötma 0,5 dl fruktyoghurt och så tillsätter man vatten efter behov så smoothien får en lagom konsistens. Den ska ju helst kunna drickas med sugrör...

Vad det hela egentligen mest handlar om är alltså att vara förberedd. Att ha bra alternativ lättillgängliga, så man inte kommer hem med lågt blodsocker och dyker rakt ner i första bästa kakburk. Och jag kompenserar alltid min brist på lagad mat under veckokvällarna med goda middagar på helgerna istället.

Min kropp är mitt tempel

"My  Body is my Temple"

Du har förmodligen hört uttrycket förut eftersom det är ganska känt. Men hur ser du själv på din kropp? 

På Twitter hittade jag följande: "Min kropp är mitt tempel, men det är ett sådant där förfallet asiatiskt tempel där aporna hoppar omkring och skiter överallt." Och så kan man ju också se det med glimten i ögat. För det var väl ett skämt eller...

Jag ser också min kropp som min hemvist, där jag bor under den här livsresan. Och då vill jag inte bo i ett ruckligt och fallfärdigt gammalt tempel där aporna skiter. Det är därför jag tränar yoga, mediterar och ser till att sova tillräckligt samt att även vara medveten om vad jag stoppar i munnen. Jag försöker sköta mitt tempel helt enkelt. 

Vi är ju vad vi äter, sägs det, och det stämmer väl till viss del. Men vi är också vad vi tänker och vi är också vad vi gör. Och under alla omständigheter så har vi själva kontroll till ganska stor del. Även när vi är trötta eller sjuka kan vi göra vårt bästa för att hålla ordning i templet så gott det går efter omständigheterna. Även i ett tempel fullt med skitande apor kan man försöka att köra ut dem, torka upp och stänga igen så de inte kommer tillbaka. Man gör så gott man kan. Man städar i sitt tempel. Och hösten är väl en bra tid för det, för att ta itu med träning, bättre kosthållning (kanske en juicefasta!) och inte minst städa upp bland tankarna. Rensa ut sådant som vi inte längre har någon nytta av. Ersätta med det som är rent, fräscht och förbättrar vardagen. Samtidigt ska man självfallet få unna sig saker. Ibland! Men inte allting alltid. Livet blir helt enkelt så mycket enklare när templet fungerar.

Livet - ständig förändring

Jag fick ett e-mail under sommaren från min yogastudio i Orlando om att den lägger ner. Utbildningarna kommer att fortsätta på annan plats och i större skala, men den lilla studion stänger. Och på några sekunder försvann min lugna och sköna semesterstämning och upprörda tankar började flyga genom hjärnan: "Nej, NEJ, det får inte ske!" Tills jag insåg hur patetisk min reaktion var. För i ärlighetens roll spelar detta inte särskilt stor roll i mitt liv just nu. Jag har härliga minnen därifrån, men det är nio år sedan jag flyttade tillbaka till Sverige. Jag kan dessutom åka på dessa utbildningar på någon annan plats ifall jag vill. Vad det handlar om är enbart min egen motvilja mot förändringar. I största allmänhet skulle man väl kunna säga. Jag vill att bra saker ska förbli som de är helt enkelt. För alltid helst. Men så fungerar det ju inte riktigt. För allting är i rörelse och förändring. Alltid.

Livets väg, ständig rörelse, ständig förändring.

Jag tog inte till mig detta ordentligt förrän i vuxen ålder (och har som synes inte till fullo accepterat det helt ännu, åtminstone inte i alla situationer...) Jag höll på med min utbildning till hälsoutvecklare, andra året, och stod och beklagade mig inför en av våra föreläsare och lärare över vissa förändringar som hade skett. Då tittade han på mig och sa: "Men allting är ju förändring. Hela tiden." Och eftersom detta var Staffan Hultgren, som jag högt respekterade (och fortfarande respekterar) lyssnade jag på buskapet och insåg att han hade ju faktiskt alldeles rätt! Det är detta som gäller på den här planeten och som vi har att förhålla oss till. Allting förändras, hela tiden och ständigt pågående. Och ju förr man accepterar det och inte går och förväntar sig motsatsen, desto lättare blir det att leva.

Härom veckan var jag på min mosters begravning. Det var sorgligt och vackert och jag grät mig igenom hela minnesgudstjänsten. Och inte bara för att moster är död. Detta är förstås sorgligt, men hon var samtidigt rätt så gammal och sjuk. Utan det jag även grät så mycket över var förändringen. För på en begravning blir detta så påtagligt, att saker förändras och tiden inte kan vridas tillbaka. Moster kommer aldrig mer att vara ung och jag och min kusin Mats kommer aldrig mer att som små barn sorglöst springa runt på vår mormors lantgård och leka om helgerna. Och inte kommer heller moster och mina kusiner att komma och hälsa på oss i Småland och vi kommer inte att ge oss ut i skogarna tillsammans för att plocka lingon och blåbär och bada i insjöarna. Och jag kommer inte längre att kunna bli 22 år och bo i Stockholm och moster komma upp på affärsresa och vi går och fikar tillsammans. Detta kommer inte tillbaka, utan istället stod vi nu där, ett gäng kusiner, efter att inte ha träffats på cirka 20 år, sammanstrålade för denna sorgliga ceremoni, numera medelålders och dessutom i svarta kläder och med rödgråtna ansikten och alltså inte så särskilt till vår fördel någon av oss. Att saker förändras över tid kändes just då väldigt tydligt. 

Inom yogan kallas detta alltings ständiga flöde för "parinamavada". Imorgon är vi inte samma personer som vi är idag. Och bara vi kommer ut från yogaklassen har något hunnit förändras och vi är inte desamma som när vi gick in. Sinnesstämningen har ofta ändrats. Vi känner oss annorlunda i kroppen. Vi har andra tankar. Ingenting står stilla någonsin.

Vi lever dessutom i en tid när det händer extra mycket. Allting är 24/7 och det upphör aldrig att snurra, fortare och fortare kan det dessutom kännas som ibland. Man hinner inte mer än lära sig något förrän det dyker upp nya versioner, appar, lösningar och händelser i det oändliga. Och kanske är det därför som många av oss letar efter de där ögonblicken när tiden ändå tycks stanna. Är det inte därför vi mediterar och tränar mindfulness? För att någonstans i allt flöde ändå få uppleva stunder av stillhet.

Jag tror, som alltid, på balansen och på att vi behöver både ock. Vi behöver skapa lugn och trygghet och en känsla av att stanna tidens flöde ibland, även om det bara är en illusion. Vi mår bra av att helt enkelt då och då få slippa tänka på annat än nuet. Samtidigt kan vi såklart inte stoppa tidens flöde, vårt parinamavada. För detta är vårt jordiska liv, att vi hela tiden är på väg och att kämpa emot gör bara allting tyngre och svårare. Vi får helt enkelt se det som att allting har sin tid. Moster hade sin tid på jorden. Kaffekoppen jag tappade i golvet och som gick i fem bitar hade också sin tid. Liksom torktumlaren som upphörde att fungera, katten som låg överkörd på gatan när jag gick morgonpromenaden med hunden. Livet är tungt och sorgligt ibland, men vi är alltid på väg, och det är ju också det som gör att vi kan ta oss ur sorg och andra svåra situationer. För förändring betyder även att vi kan lägga saker bakom oss och att något positivt kan vänta runt hörnet. 

Solbränd med morötter och andra myter

Något av det bästa med sommaren är att det blir mer tid till att läsa böcker och se på tv. En eftermiddag tittade jag på ett spanskt program om hälso- och matmyter (Mitos de los alimentos), vilket var rätt intressant underhållning. Vissa av dessa myter hade jag inte ens hört talas om, till exempel att om man dricker ett glas mjölk så bör man därefter inte äta eller dricka något annat, för då mår man illa! Detta måste väl vara en spansk myt, för aldrig har jag då hört detta i vårt mjölkälskande Sverige. Eller att man blir tjock av att äta bröd och därför är det en bra idé att äta bara brödskorpan, eftersom den innehåller färre kalorier... Mer om detta strax.

Myt nr 1 - Honung innehåller fler kalorier än socker
Detta har jag väl heller aldrig hört, om jag ska vara ärlig. Däremot att honung och socker är ungefär sak samma, vilket jag kan avslöja är falskt, eftersom socker är tomma kalorier medan honung innehåller en del nyttiga mikroämnen och är bra för vår tarmflora. Men för att återvända till kaloriantalet, så är denna myt falsk! Vid experiment visade det sig nämligen att vid samma mängd honung och socker, så visade sig socker innehålla flest kalorier. 100 gram socker innehöll 400 kalorier medan 100 gram honung bara innehöll 300. Hellre honung än socker alltså.

Myt nr 2 - Man bör dricka sin apelsinjuice snabbt eftersom vitaminerna annars hinner försvinna
Denna myt visade sig också vara falsk. När man mätte halten av vitaminer i apelsinjuice efter tre, sex och tolv timmar så visade det sig vara exakt samma. Däremot blir juicen lite beskare i smaken med tiden.

Myt nr 3 - Man blir lättare solbränd om man äter morötter

Detta undersöktes med hjälp av enäggstvillingar där den ena fick äta ett halvt kilo morötter om dagen i tio veckors tid. De var vita i huden när de började experimentet och för säkerhets skulle vistades de under dessa 10 veckor i England (så de slapp utsättas för den spanska solen).  Och jag gör som i filmen, jag avvaktar med resultatet till slutet - lite spännande ska det ju vara - så läs vidare!

Myt nr 4 - Inkråmet i bröd innehåller fler kalorier än brödskorpan

Det här har jag heller aldrig hört talas om och det känns ju heller inte särskilt relevant. Som om man i så fall skulle välja att äta bara brödskorpan för att man är rädd för de extra kalorierna i inkråmet, eller vad skulle syftet vara? I vilket fall som helst så är denna myt falsk och det förhåller sig precis tvärtom. Efter att man extraherat vatten från inkråm såväl som från skorpa, kunde man konstatera att skorpan innehåller mindre vatten än inkråmet och därför fler kalorier om man jämför med samma vikt. Fler kalorier alltså i brödskorpan!

Myt nr 5 - Man blir lycklig av glass

Ja, blir man inte lycklig av allt som är sött? Det triggar igång en massa må-bra-hormoner i hjärnan, åtminstone kortvarigt. Och försöket visade mycket riktigt att myten (såvida det nu är en myt) stämmer. En försöksperson hjärnskannades och fick under tiden först äta glass och dricka vatten, därefter titta på foton av glass och av vatten. Resultatet blev att lustcentrum i hjärnan aktiverades av glassen men inte av vattnet, båda gångerna. Läkaren som var involverad i försöket förklarade att glassen triggade igång endorfiner vid båda tillfällena, men om man dessutom äter glassen så får får man även i sig tryptofan och teobromin. 

Myt nr 6 - man håller sig smalare med lightprodukter

Jag tänker att vet vi inte alla redan att detta är falskt? Att lightprodukter oftast innehåller mindre fett, men istället desto mera socker, andra sötningsmedel och även flera andra ämnen som är mindre bra att få i sig? Och att sockerersättningar i vissa fall påverkar kemin i hjärnan så att vi istället blir hungrigare, det vill säga motsatt effekt?Lightprodukternas tid är väl redan förbi? Men de tre försökspersonerna visste tydligen inte detta, eftersom de bland sex olika "rätter" pekade ut de två lightprodukterna som de troligen minst kaloririka. Men det förhåll sig förstås istället precis tvärtom. Vid samma antal gram av produkten visade det sig att mest kalorier innehöll lightchipsen, därefter i fallande ordning lightosten, müslin, hamburgaren, ceasarsalladen och minst kalorier fanns det i den traditionella korvgrytan. Myten stämmer alltså inte.

Myt nr 7 - Man blir mer mätt av kött än av fisk

Två försökspersoner fick på fastande mage äta en middag bestående av kött och två fick en middag bestående av fisk. Därefter fick de sitta fyra timmar isolerade helt utan någon stimulans (böcker, telefoner, tv, någon att prata med etc. jättetråkigt för dem med andra ord) och då och då notera på en blankett hur pass mätta/hungriga de kände sig. Efter de fyra timmarna var det sedan dags för pizza! Den avåts gemensamt och därefter kunde man konstatera att köttätarna ätit mest pizza och även enligt kontrollblanketterna ansett sig bli hungriga snabbare än fiskätarna. Myten stämmer alltså inte utan man blir mer mätt på fisk än på kött. Fyra personer är inte ett särskilt stort underlag, men tydligen stämmer detta resultat också med betydligt större undersökningar som gjorts i Stockholm och Boston, så vi får väl godta resultatet.

Myt nr 8 - Man sover bättre efter ett glas mjölk

Försöksperson här var programledaren själv, som med sladdar och elektroder runt kropp och huvud sov två nätter i ett laboratorium. Första kvällen drack han ingen mjölk innan han gick och la sig och andra kvällen så gjorde han det. När jag satt och tittade på hur denne kraftigt överviktige lille man låg och slängde sig hit och dit under natten, kunde jag inte låta bli att tänka att  han förmodligen skulle sova betydligt bättre om han gick ner lite i vikt. Men ingenting blev givetvis sagt om eventuellt snarkande och sömnapné utan fokuset var ju så klart på mjölken. Och resultatet var att hans sovmönster varit nästan exakt likadant under båda nätterna. Alltså spelar mjölk före sänggåendet ingen som helst roll. Läkaren som ledde experimentet avslöjade dessutom att visserligen innehåller mjölken tryptofan som hjälper oss att somna, men det skulle behövas 10 liter (!) mjölk för att det skulle göra någon skillnad i detta avseende. Kanske lite för mycket för de flesta av oss... Däremot så spelar rutiner en stor roll innan vi går och lägger oss. Kan vi skapa en lugnande och nedvarvande rutin som vi upprepar kväll efter kväll så kommer detta att hjälpa kroppen att komma till ro. Och i en sådan rutin kan t.ex. ett glas mjölk ingå. Eller något annat som en kopp te, en banan eller att läsa en bok eller ta ett varmt bad. 

Myt nr 9 - Om man dricker mjölk så bör man inte äta eller dricka något annat efteråt för då mår man illa
Det här har jag alltså aldrig hört. Det måste vara ett spanskt påhitt. Och mycket riktigt så visade sig den här myten också vara falsk. Såvida man nu tycker att det räcker med fyra personer som provar... Dessa fick alltså dricka varsitt glas mjölk och därefter fortsatte de med apelsinjuice. Alla mådde utmärkt och ingen blev illamående. Nutritionisten som ledde experimentet förklarade att vad man normalt tänker är att mjölk skär sig med andra produkter och det är helt riktigt för det gör den också oftast i vår magsäck. Men detta innebär ingen fara eller att vi på något sätt skulle bli negativt påverkade. Tur för alla svenska mjölkdrickare kanske....

Myt nr 10 - Linser innehåller mest järn
Detta har jag väl heller aldrig hört. Visserligen innehåller linser järn, men det är väl snarare lever, blodkorv och spenat som i alla fall under min uppväxt ständigt pekades ut som de mest järnrika livsmedlen. Detta experiment utfördes genom att ett antal livsmedel  torkades och smulades sönder och till slut späddes med vatten tills de hade förvandlats till sex drycker i sex glas, där de med mest järn hade starkast färg och de med minst var nästan vita. Så var det linserna som innehöll mest järn? Nej, så klart inte. Etta kom musslorna, tvåa blodkorven, trea patén och först på fjärde plats kom linserna in. Femma blev spenaten och sexa isbergssalladen. Experimentledaren påpekade dessutom att järn bäst tas upp i kombination med c-vitamin, t.ex. ett glas apelsinjuice och att detta fungerar bättre med animaliska järnkällor. 

Myt nr 11 - Finns det livsmedel som fungerar som afrodisiakum?
Afrodisiakum är alltså något som framkallar kärlek och lust. Vad jag har hört så skulle t.ex. ostron vara ett sådant. Och även jordgubbar och choklad. Så stämmer det? Man lät två attraktiva kvinnor och två attraktiva män äta middag som två par, utan att ha en aning om vad det hela handlade om. De trodde de skulle avsmaka en läcker meny och betygsätta rätterna. Samtidigt mätte man hjärtrytm och kroppstemperatur på dem före middagen, vid middagens början och efter. Middagen bestod av ostron till förrätt, tryffel i huvudrätten och till sist choklad och jordgubbar till efterrätt. Så vad hände. Jo, hjärtrytm och temperaturer steg i början, men detta hände redan innan maten började intagas. Därefter hände inte så mycket. Resultatet blev alltså att maten inte fungerade som afrodisiakum. Afrodisiakumet var istället snarare den attraktiva middagspartnern...

Tillbaka till myt nr 3
Ja, tillbaka till morötterna och tvillingarna som åkte till England. Nu dök de upp i Spanien igen och man kunde konstatera att visst hade den ena, hon som ätit morötterna, fått en annan hudton. Orange! Ja, inte illande orange, utan faktiskt så man skulle kunna tro att hon var lite lätt solbränd. Morötter kan alltså vara en bra idé ifall man vill ha lite mera färg vintertid. Däremot är myten ändå falsk. När tvillingarna nu utsattes för sol en stund varje dag under en veckas tid, hjälpte inte morötterna till ett enda dugg för att få en bättre och snabbare solbränna utan att behöva bränna sig. Melanin heter det pigment i huden som gör oss brunare när vi exponeras för sol. Morötterna har inget som helst med melaninbildning att göra  och ger heller inget skydd  mot solens UV-strålar.

Värdefull information för oss alla :-) eller åtminstone lite underhållning.




Källa: Mitos de los alimentos, Antena3 

Med reservation för att jag kan ha missuppfattat någon detalj eftersom detta program var på spanska, som inte är mitt modersmål.

Smal och frisk med juice

Jag är inte en person som dricker mycket juice normalt sett. Jag dricker mest vatten. Däremot så äter jag mycket frukt. Och vitsen med att äta hela frukterna är ju bland annat att man då får i sig alla fibrer och andra nyttigheter som sitter i själva fruktköttet och som går förlorade om man bara dricker fruktsaften. Plus att man får i sig mindre socker. Äter jag ett äpple till exempel, så får jag i mig fruktsockret som det äpplet innehåller. Men dricker jag ett glas äppeljuice istället så får jag använda mig av kanske två eller tre äpplen för att få ihop till det där glaset och följaktligen får jag också i mig fruktsockret från dessa två-tre äpplen. Inte för att jag brukar stå och tänka på detta och därför avstå från juice. Men jag gillar att äta frukten som den är och jag gillar att dricka vatten (och tycker även att det är lite jobbigt att juica...) 

I helgen såg jag "Fat, Sick and Nearly Dead" (finns på Netflix) och efter detta är jag dock rätt positivt inställd till "juicning" som en kur för att bli både smalare och friskare för den som behöver det. Det är en väldigt inspirerande film nämligen om den överviktiga australiske börsmäklaren Joe Cross som ägnade 60 dagar åt att enbart leva på juice, som han själv pressade med juicemaskin på färska frukter och grönsaker. Han undvek under denna tid all fast föda liksom koffein och alkohol. De första dagarna upplevde han som mycket jobbiga, men sedan gick det allt bättre och han inte bara gick ner ordentligt i vikt (37 kg), utan sänkte även kraftigt sina höga kolesterolvärden och blev av med symptomen på den autoimmuna sjukdomen urtikariell vaskulit, som han tidigare lidit av och tvingats medicinera mot. Så småningom kunde han helt sluta med medicinen och han fick även en enorm energi. 

Under juiceperioden arbetade inte Joe, utan ägnade sig istället åt en roadtrip i USA och mötte under resan i Arizona en jämngammal och ännu mera överviktig (närmare 200 kg) lastbilschaufför, som märkligt nog led av precis samma sjukdom. Denna Phil hade verkligen nått vägs ände och hans närmaste familj fruktade för att det till och med skulle kunna sluta med självmord, men inspirerad, och så småningom även coachad, av Joe så gjorde även han en 60 dagars juiceresa mot lägre vikt och hälsosammare värden och fick sitt liv på rätt köl igen.

Ytterligare en person, en kvinna som ville bli av med sin migrän, deltog i projektet med en juicefasta på 10 dagar. Och minsann, hon blev huvudvärksfri! 

Efter detta får man lust att genast kasta sig in i en juicediet själv. Men - med tanke på att samtliga beskriver de första dagarna som ett rent helvete, innan det vänder och de positiva effekterna börjar kicka in, så tror jag nog det är bättre att genomföra ett sådant projekt någon gång när man är ledig och inte förväntas jobba och fungera som vanligt. Och det underlättar självklart om man har en omgivning som är med på noterna och uppmuntrar. 

Samtliga av filmens tre personer uppges må bra idag, vara smala och hälsosamma och inspirera andra. Med jämna mellanrum genomför de en juicefasta om ca 10-15 dagar. För recept och tillgång till filmen: www.fatsickandnearlydead.com 

Juicefasta har sedan dess fått stor spridning och jag måste säga att jag tror definitivt på metoden som ett sätt att gå ner i vikt för den som är kraftigt överviktig, samt som ett sätt att minska en hel del sjukdomssymptom, som många gånger är resultatet av en dålig livsstil och diet. Jag tänker då närmast på diabetes typ 2, höga kolesterolvärden och högt blodtryck. Men det finns säkert många andra sjukdomar, hudsjukdomar och migrän till exempel som i filmen, som kan förbättras avsevärt. Är man sjuk med en diagnos bör man dock konsultera sin läkare först, vilket också påpekas.

Den brittiske läkaren, forskaren och författaren Tim Spector vars bok "Matmyten" jag just har läst (det var där jag hittade tipset på filmen), rekommenderar också juicefasta då och då i syfte att förbättra sin tarmflora. Enligt ny forskning är det nämligen inte alls så enkelt som "kalorier in och kalorier ut" om man vill hålla en bra vikt. Vi reagerar alla väldigt olika på olika sorters kalorier och det är därför som inte en diet fungerar på alla. Hur vi reagerar har dels att göra med våra gener, men även till stor del med vår tarmflora, våra mikrober. Snabbmat och socker skapar till exempel en dålig tarmflora, medan grönsaker och frukt hjälper till att bygga en god tarmflora. Och vitsen med att dricka grönsakerna och frukten som juice är att man då har möjligheten att få i sig så mycket mera och av så många fler sorter jämfört med om man skulle tugga i sig alltihop. För den som inte orkar juicefasta till 100% under 10-15 dagar rekommenderar han istället att bara byta ut en eller två måltider, t.ex. frukost och/eller lunch, per dag. Och då pratar vi alltså om färsk juice som vi gör själva (eller köper från juicebar om vi har turen att ha en sådan runt knuten) och som innehåller många olika frukter och grönsaker och vi pratar inte om ett glas apelsinjuice som kommer ur en tetrapack från Ica. Variationen och mångfalden är viktig. Dags att ut och inhandla en juicemaskin alltså!

Joe Cross promenerar smal, frisk, vältränad och lycklig på en strand i Australien i slutscenerna.

Den kraftigt överviktige lastbilschauffören Phil i planeringsstadiet inför sin juicefasta.

Källor:
Fat, Sick and Nearly Dead
Matmyten - Vetenskapen om vad vi äter och hur det påverkar oss - Tim Spector

Att inte lida i onödan

Det är en underbar sommarmorgon i södra Spanien. Klockan är nio och jag står uppe på min takterrass och gör yoga. Himlen är intensivt klarblå, solen har redan börjat gassa, men det är ännu inte för varmt och fåglarna kvittrar. Jag har utsikt över parken mittemot, över palmträd och hustak och långt borta ser jag saltsjöns rosaskimrande vatten. Jag har satt på musik på lagom låg volym och min hund ligger i skuggan och vilar. Nere i huset sover min son fortfarande. Hela dagen ligger framför oss utan några tider att passa och förmodligen åker vi till stranden i eftermiddag. 

Livet är inte perfekt. Shit happens. Men det finns små stunder, som den här, som känns helt perfekta och då man är helt och hållet lycklig. Åtminstone så finns det en del stunder och ögonblick som är snudd på perfekta eller i alla fall njutbara. Och det är det jag tänker på när jag står här på mitt tak denna fantastiska sommarmorgon. I synnerhet som jag precis har läst en bok av den spanska psykologen María Jesús Álava Reyes just om hur vi människor ofta lider helt i onödan. Vad som skapar vårt lidande? Våra egna tankar!

María Jesús ger oss tre enkla regler för hur vi får stopp på ältande och  destruktiva tankar som bara gör oss olyckliga:

Njut av de små sakerna
Uppmärksamma just sådana här ögonblick som känns bra. För de finns där, även när man inte har semester, även under jobbiga dagar. Kaffet som smakar gott, fåglarna som kvittrar, att favorittröjan är ren så jag kan ha den på mig, att kön till kassan var kort idag, att trafiken flyter på bra... Lägg märke till det som är bra, helt enkelt, de små sakerna. Då tränar vi oss på att bli lyckligare.

Stoppa tankarna
När ältandet går över styr eller ångesten och de svarta tankarna griper tag om oss totalt, stoppa tankarna! Hur gör man det då, för tänker gör vi ju hela tiden? Jo, man får helt enkelt styra tankarna över till något helt annat, något bättre. Men det kan vara svårt att ta sig ifrån negativa tankemönster, som man mer eller mindre sitter fast i, och plötsligt bara tänka positivt istället. Då är det ofta lättare att hitta en helt neutral tanke, som inte ger oss några direkta känslor alls. Tänk till exempel på vågor som rullar över havet. Eller på regndroppar mot rutan. Eller hur kaffet rinner igenom filtret i bryggaren. Inga särskilt upphetsande tankar på något sätt, men ganska så lugnande. 

Styr dig själv
Just det. Vi har nämligen den här förmågan även om vi inte tror det. När vi väl har stoppat tankarna tar vi oss an en uppgift i taget. Undvik att se den stora helheten (t.ex. att man har en lång och tung dag framför sig) och ta bara nästa steg. Säg till exempel till dig själv: "Nu plockar jag undan efter frukosten." Och så gör du det utan att tänka på något annat. Fortsätt sedan  med "Nu går jag och duschar och gör mig i ordning". Och utför detta. "Nu kör jag iväg till mötet." Etc etc. En bit i taget kommer vi på detta sätt framåt. Och när vi gör det utsöndras det lite dopamin (må-bra-hormon) som belöning, vilket får oss att må en aning bättre. 

De flesta dagar innehåller en och annan bra stund

Egentligen handlar hela boken om detta redan så välkända: Hur vi mår handlar inte om "hur vi har det utan hur vi tar det", om tankarna vi tänker helt enkelt, om vad vi säger till oss själva och om att vi ofta glömmer bort att uppmärksamma och njuta av det som faktiskt är bra och fungerar. Håll koll på tankarna alltså så blir livet lite roligare. Och känner du att du befinner dig i en allvarlig depression - sök hjälp!


Källa: La inutilidad del sufriemiento - María Jesús Álava Reyes

Håll hjärnan frisk

En frisk och fungerande hjärna livet igenom vill vi väl alla ha. Och hur får man det? Jo, det finns tre sätt som vetenskapligt fungerar:

Fysisk träning

Att träna kroppen har visat sig vara det allra effektivaste sättet att även träna sin hjärna. Människor som tränar har större hjärnvolym, tänker snabbare och minns bättre samt har en minskad risk för demens. Äldre människor som tränar har i kognitiva tester visat sig ha samma förmågor som personer som är 10 år yngre. Man tror att det bland annat har ett samband med den ökade blodgenomströmningen till hjärnan. Fysisk träning skapar även nya neuroner i hippocampus, det område i hjärnan som är sammankopplat med inlärning och minne och som förminskas vid ålderdom, depression och Alzheimers sjukdom. Bästa träningen för hjärnan är löpning eller snabba promenader. Jag rekommenderar varmt Anders Hansens bok "Hjärnstark". Läs den i sommar så blir du inspirerad!


Meditation

Att meditation har en positiv effekt på hjärnan har varit känt bland yoga- och meditationsutövare i årtusenden, men först på senare år har forskningen kommit så långt att det kunnat bevisas. Vad man numera kan se med skanning är att vissa delar av hjärnan, som hör ihop med positiva tankar, stresshantering och medkänsla, växer när vi mediterar medan andra områden som t.ex. amygdala som har att göra med rädsla, oro och obehagskänslor, minskar. Meditation tycks även leda till bättre kommunikation mellan områden som är relaterade till uppmärksamhet och koncentration. Vi blir alltså smartare och lugnare av att meditera. Har du inte tidigare lyssnat på Sara Lazars intressanta TED-talk i ämnet, så rekommenderar jag det verkligen:

https://www.youtube.com/watch?v=m8rRzTtP7Tc


Sömn

Sömnen bearbetar det som hänt, upplevelser och känslor, samt läker oss både kroppsligt och mentalt. De flesta av oss behöver 7-8 timmars sömn per natt för att fungera optimalt på dagtid. Sömnbrist försämrar våra kognitiva förmågor, gör oss mera lättirriterade, mindre fokuserade och vi får svårare att lära nytt och tänka kreativt.

Så fina sommarprojekt kan vara att helt enkelt avsätta tid och ge hjärnan vad den behöver för att fungera optimalt och inte åldras i förtid. Träna, meditera och sov helt enkelt! 

Källor bl.a.: www.mindful.org, Hjärnstark - Anders Hansen, TED-talk Sara Lazar

En lugn timme varje dag

Ett praktiskt tips för lugn i själen om du är en sådan som ofta oroar dig över saker eller går och ältar sådant som hänt:

Testa att införa en timme varje dag där du undviker alla jobbiga tankar. Alla tankar där du är självkritisk, alla tankar som rör oro och bekymmer över vad som ska komma eller beslut som du måste fatta, alla tankar som rör sådant som har hänt och som inte går att ändra på nu - undvik dem under en timme varje dag. Du väljer själv tidpunkt; morgon, kväll, mitt på dagen, vad som passar dig bäst, men försök att göra det till en rutin. Det behöver inte hindra dig i något annat, utan du kan fortsätta som vanligt med den enda skillnaden att den här typen av tankar är bannlysta under en timmes tid. Så när de negativa tankarna smyger sig på, låt dem få försvinna iväg för ögonblicket. Du kan ta itu med dem sedan, när den här timmen är över. 

Gör du detta till en vana blir det snart en behaglig stund du kommer att se fram emot varje dag. Nya tankespår kommer att skapas i din hjärna. Efter en tid kommer du att märka att det går lättare och lättare att växla in på det här spåret, även i andra situationer.

Och är du en person som varken oroar dig, ångrar saker eller någonsin är självkritisk, behöver du såklart inte bry dig om det här. Då är du bara att gratulera till ditt lugna och nöjda sinnestillstånd!

Tipset kommer från Rod Stryker, amerikansk yogaprofil.

Källa: Instagram: @yogaruparodstryker