Havregrynsgröt är ju annars ett suveränt sätt att få i sig havre och jag gillar verkligen havregrynsgröten som idé. Många kvällar har jag tänkt på den härliga havrgrynsgröten jag tänker koka till frukost nästa morgon och sedan toppa med bär. Men när väl morgonen är inne vänder det sig i magen bara jag tänker ordet gröt. Det är något med grötens slemmiga konsistens som jag har väldigt svårt för. Gröt får mig att klökas hur nyttig den sedan än må vara och värstingarna är definitivt havregrynsgröt tillsammans med mannagrynsgröt och risgrynsgröt. Andra grötsorter som hirsgröt och bovetegröt går aningen lättare att trycka i sig, men någon större glädje att tvinga i sig detta till frukost har jag aldrig lyckats uppleva hur mycket jag än vill. Däremot ska jag erkänna att de få gånger jag verkligen lyckats får i mig frukostgröt (och framför allt havre) så har jag också stått mig fram till lunch. Så visst är det en fantastisk frukost! Bara man lyckas med att svälja ner det, som sagt.
När man kokar sin mathavre får man lite känslan av att det är samma sak som havregrynsgröt eftersom det ser ungefär likadant ut där det puttrar i grytan. Men skenet bedrar eftersom konsistensen blir helt annorlunda. Mycket mera tuggmotstånd! Och faktiskt jättegott. I synnerhet om man lägger i en bit vegetarisk buljongtärning eller kryddar på annat sätt. Chili, paprikapulver och/eller salt kan till exempel användas efter smak.
