Jag kan tipsa om en intressant serie om mat, som just nu sänds på Kunskapskanalen: "Maten som gör dig fet". Första delen, Sockerfällan, sändes i onsdags men går i repris nu på tisdag 19/8.
Journalisten Jacques Peretti gräver i det här med mat och kalorier. Kan man till exempel vara fet fast man är smal? Ja, det är just det man kan, och Jacques själv är i riskzonen visar det sig efter en magnetkameraundersökning som avslöjar det inre fettet. Han är en "tofi" = thin outside, fat inside. Man ser alltså smal ut och har ett normalt MBI, men runt de inre organen ligger fettet... Hur undviker man då detta? Jo, det handlar förstås om vilken typ av mat vi sätter i oss. Det är inte riktigt så enkelt som "calories in - calories out" om man vill vara hälsosam och frisk rakt igenom.
Onsdagens avsnitt handlade alltså om socker, som numera har fått mycket uppmärksamhet, men det tog sin tid för samhället att vilja släppa fram den här negativa informationen. Och fortfarande finns det de som förnekar sockrets betydelse för ohälsan. Till exempel intervjuas en läskproducent, som envist hävdar att det handlar om antalet kalorier och att typen av kalorier inte har någon som helst betydelse. (Vilket hon så klart måste säga, annars blir hon förmodligen arbetslös.)
Problemet anses gå tillbaka till 70-talet när man förändrade USA:s jordbrukspolitik och började producera mer och i större jordbruk. Framför allt började man producera majs i enorma mängder och så kom man på det här med glukossirap (high fructose corn syrup, HFCS), som kunde ersätta socker i t.ex. läsk och bakverk, men som var så mycket billigare att framställa.
Läsk anses numera vara den enskilt största kalorikällan i USA. Och om vitt socker inte är bra för hälsa - så är glukossirapen en långt större bov. Vad man kommit fram till är nämligen att en del sockerarter konverteras till fett, men inte alla, och en del, som t.ex. glukossirapen, betydligt mer än andra. Glukossirapen har även, utöver fetma, visat sig öka risken för diabetes typ 2 och hjärtinfarkt.
Fruktosen i glukossirapen gör oss feta visar studier. Bland annat minskar fruktosen effekten av leptin, som är ett hormon som normalt säger till oss att "stopp - nu har du ätit tillräckligt". Utan leptinet känner vi oss inte mätta. Aptiten kan bli nästan oändlig och det blir väldigt svårt att hejda sig. Man kan till och med sträcka sig så långt som att säga att den här typen av socker (och processad färdigmat över huvudtaget innehållande mycket salt, socker och vitt mjöl) kidnappar hjärnan hos vissa personer. Den som har anlag för detta drabbas då av en stark lyckokänsla av att äta den här typen av mat, och riskerar att bli mer eller mindre beroende. (Obs att fruktos som finns naturligt och i mycket mindre mängder i frukt, inte innebär någon fara. Vi kan lugnt fortsätta äta frukt.) På svenska går glukossirapen även under namnen stärkelsesirap, majssirap, glukos och glykos. Det är inte riktigt lika vanligt här som i USA, men det lönar sig att läsa innehållsförteckningarna för det finns ändå i ett stort antal produkter, t.ex. godis och kakor.
Kan man inte då säga att samhället har ett ansvar? Eller är det verkligen den enskildes fel om den är överviktig i ett samhälle där snabbmaten ständigt marknadsförs och finns tillgänglig överallt?
Serien sänds i tre delar och nästa avsnitt handlar om de stora portionsstorlekarna, i USA då förstås först och främst, men även här i Europa har ju portionerna vuxit de senaste årtiondena. Intressant, som sagt. Är du intresserad av det här med matens roll för hälsan, så är det väl värt att titta.
Källa: Bl.a. Maten som gör dig fet, Kunskapskanalen
