Jag är tillbaka efter några veckor i USA, där det mesta är större, inklusive människorna. Märkligt nog vänjer sig ögat snabbt vid att alla är stora och det börjar efter ett tag kännas helt normalt. Två av tre amerikanska kvinnor är överviktiga och tre av fyra män är det. Det är alltså vanligare att vara överviktig än normalviktig. Man pratar om att fetma och övervikt drar fram som en epidemi, liksom alla de sjukdomar övervikten för med sig, t.ex. diabetes typ 2, högt blodtryck, fettlever, hjärt- och kärlsjukdomar och även cancer.
Vi går åt det hållet i Sverige också, men det känns ändå rätt så avlägset att vi skulle kunna bli en så pass överviktig nation som USA. Sverige är nämligen ett land där medvetenheten om de här hälsoproblemen ändå är stor. I Sverige får barnen skolmat och även om vi ofta klagar på den, så är den ändå mat och ett försök till sammansatt och varierad kost jämfört med på många håll i USA, där skolbespisningen mest säljer snabbmat och där många har med sig en egen lunchlåda, ofta inkluderande kakor, godis, chips och läsk. Det andra har och gör, det vill man själv ha och göra! Barn framför allt. Matkulturen över huvud taget i USA är ofta stora portioner, mycket ost och väldigt mycket sötade drycker. Faran är att detta är vad som numera anses vara det normala och att alltför få ifrågasätter.
Jag vet ingen som är överviktig i Sverige och som inte är medveten om det och har någon slags (om än kanske avlägsen) plan för hur det ska åtgärdas. Där finns för det mesta en insikt och en vilja, även om det sedan inte alltid är så lätt. I USA, däremot, finns det på många håll en total okunnighet om vad som är bra mat, vad som kan hända om man äter fel typ av mat, och att det över huvud taget skulle vara något särskilt negativt med att väga 100 kg för mycket. Många är nämligen groteskt överviktiga, sådant som man ytterst sällan ser i Sverige, människor som inte får plats på en stol, som inte kommer in bakom ratten så de kan köra bil, som inte orkar gå i en affär, utan måste åka omkring i permobiler, vilka ofta tillhandahålls bland kundvagnarna i amerikanska affärer just för att så många är gravt överviktiga och annars inte ens skulle kunna handla sin egen mat.
Vi människor är flockdjur och vi vill vara som andra. Många av oss tror att inte detta gäller oss själva, utan att just jag är undantaget som minsann går min egen väg och står för mina egna speciella åsikter oavsett vad andra tycker. Men vi luras av våra nedärvda gener, som ändå i tysthet drar oss mot flockbeteendet. (Titta bara på hur många av oss i Sverige som går runt klädda i svart och grått och har Converse på fötterna och som tror vi är lite unika och coola med den looken, utan att inse att vi därmed ser ut precis som alla andra och att det nog är det vi helst vill.) Vi dras omedvetet mot att vara normala och smälta in. Därför, om majoriteten runt omkring mig är överviktig, då känner jag mig trygg om jag också är det. Inget att oroas över. Det blir snarare de smala som är lite konstiga och ovanliga istället.
Jag läste dock i veckan att var femte tioåring i Sverige numera är överviktig. Det stämmer inte i min sons klass kan jag säga, men precis som i USA finns det även i Sverige områden där det är vanligare med övervikt, så det kan säkert stämma. I USA däremot ser man väldigt många knubbiga barn och ofta har de överviktiga föräldrar. Som om livet inte är tillräckligt kort ändå utan än att vi ska behöva förkorta det ytterligare och belasta det med onödiga kilon och sjukdomar. Min egen optimistiska gissning är att övervikten inte kommer att sprida sig så mycket mera än vad den redan har gjort i Sverige, just för att skolorna lär ut hur man bör äta och för att vi över huvud taget matas med information. Vi är också bra på att lagstifta och jag kan tänka mig att det kommer en framtid där vi beskattar sockerprodukter och får regler som säger att fysisk aktivitet måste prioriteras i skolorna och finnas med på schemat varje dag.
USA är en annan femma. Folk går ständigt omkring med en mugg sötat kaffe eller läsk i näven. Sockrade frukostflingor, som är för söta redan i Sverige, smakar i USA ännu sötare (och godare enligt mina barn…) trots att det är precis samma märken. De innehåller alltså ännu mera onödigt socker. Det trendiga, hembakade surdegsbrödet har definitivt inte hittat till USA, utan det är vitt bröd, donuts och muffins som gäller. Trottoarer och cykelvägar finns det över huvud taget inte i vissa städer och bostadsområden. De har byggts bort, samtidigt som kommunala transportmedel lyser med sin frånvaro, och man blir tvungen att köra bil om man ska någonstans utan att riskera livet i trafiken. Det finns rätt många ställen i USA som är perfekta exempel på vad som händer i ett samhälle när det inte längre blir normalt för människor att röra på sig.
Men även där händer det saker till slut. TV-programmet Biggest Loser är megastort och har hjälpt massor med människor att förändra sina matvanor och börja träna. Deltagarna där blir ofta kändisar, som sedan åker runt och inspirerar på skolor och andra ställen, vilket alltså behövs eftersom okunskapen på sina håll är enorm. Boken Eat This Not That (av David Zinczenko och Matt Goulding) är ett annat projekt, som hjälper människor till sundare vanor. Att äta på restauranger och snabbmatskedjor är betydligt vanligare i USA än i Sverige, och det är inte alltid lätt att veta vad som finns i maten och hur många kalorier den innehåller. Boken hjälper till att hitta rätt i äta-ute-världen genom att utbilda, rekommendera och avråda. Snabbmatskedjan Subway, som numera även finns i Sverige, gör ett fantastiskt jobb genom att erbjuda lätta och nyttiga menyer (och samarbetar även med Biggest Loser). Också Michelle Obama engagerar sig och jobbar mot barnfetma och för hälsosamma val för vår nästa generation. Så det finns hopp!
Att tänka på i samband med övervikt är att det farligaste fettet är det som sitter på magen, det så kallade viscerala fettet eller bukfettet. Det är det som ligger runt de inre organen, och som lättast, vid t.ex. stress, lösgörs och går ut i blodet, där det lätt kan bilda proppar och leda till hjärtproblem och stroke. Kvinnligt ”päronfett”, som sitter på lår och rumpa, är en betydligt ofarligare övervikt att bära.
Källor: Eat This Not That – David Zinczenko, Matt Goulding, Helsingborgs Dagblad
