Någon gång om året låter jag under en vecka bli tidningar, tv och allt surfande. Det är vilsamt. Jag slipper höra och läsa om allt fruktansvärt och chockerande och upprörande som händer. Och dessutom blir det en massa extra tid till att göra andra saker. Det är en slags ”mediedetox”.
Förra lördagen läste jag i HD:s helgbilaga om Susan Maushart, amerikansk journalist, som tagit det hela ett steg (okej, ett mycket stort steg!) längre och gjort en digital detox under sex månader. Inte bara hon dessutom, utan hon lyckades få med sig hela familjen på detta. Digital detox betyder då alltså inte bara att man kopplar bort nyhetsflödet, utan att man kopplar ur sig helt; dator, mobiltelefon, tv, allt bara väck! I sex månader! Under denna period började familjen prata med varandra och umgås på ett helt annat sätt. Men den största förändringen var sömnen, att alla blev mera utvilade. Den ena tonårsdotterns humör förbättrades drastiskt och hon började stiga upp pigg om morgnarna utan problem och tjat, klarade skolan bättre och blev sällan sjuk. Ingen hade tidigare tänkt på att den ständiga uppkopplingen hade lett till sömnbrist.
Jag kan jämföra det med min egen tonårsson, som med tufft skolarbete, sena träningskvällar med fotbollslaget och ovanpå detta ständig uppkoppling mot omvärlden via dator och mobil, helt enkelt inte sover tillräckligt mycket, utan då och då försover sig för att han bara är för trött för att klara av att vakna. Det omvända har också hänt. I vinter har han vid två tillfällen stigit upp mitt i natten, klockan ett, och börjat äta frukost. När jag kommit upp och frågat vad han sysslat med har svaret förvånat blivit att han trodde klockan var sju på morgonen. –Men känner du dig inte trött? har jag undrat. –Märker du inte att du inte har sovit mer än någon timme? Men nej, han känner sig ungefär lika trött vare sig klockan är sju på morgonen eller ett på natten. Han är alltid lite trött! Och detta är väl en varningsklocka, kan jag tycka. När man lever ett liv i balans och får sin nödvändiga sömn, då bör man normalt känna sig piggare när man vaknar om morgonen än om man vaknar till mitt i natten. Men från att konstatera detta till att tvinga in hela familjen i en sex månaders digital detox känns ändå steget ganska stort.
Dock, man behöver ju faktiskt inte vara så drastisk. Maushart tipsar även om att man kan ta sin digitala detox under bara en helg, eller kanske en dag i veckan. Kanske bara en timme om dagen, tänker jag själv… Även detta skulle kunna göra en viss skillnad för människor som tror att de alltid måste vara tillgängliga.
Maushart använder även uttrycket RL (Real Life) och jag tror faktiskt att detta är något som kommer att dyka upp mer och mer i framtiden som uttryck. När vi till slut tröttnar på att ständigt låta sms:en, mejlen och Facebook-uppdateringarna få företräde framför det som egentligen just händer oss ”på riktigt”. Håller vi på att skapa oss en tillvaro där vi nästan är lite rädda för att leva i den verkliga världen, eftersom vi då riskerar att missa något annat? Jag är själv ibland på lunch med väninnor, där vårt samtal gång på gång avbryts av mobilerna och sms:en som trillar in och genast får företräde. Där det viktiga helt klart inte är vår gemensamma lunch och vårt samtal, utan det viktiga är mobiltelefonerna och vad som händer någon annanstans.
Men jag tror alltså envist på RL i framtiden. På att de flesta av oss så småningom kommer att komma på att vi, åtminstone ibland, vill vara helt närvararande i det vi gör. Och på att vi kommer att klara av att stänga av bruset då och då. (För det krävs ju lite viljestyrka för detta också, eller hur?) Och även att det kommer att accepteras att inte vara tillgänglig och uppkopplad precis jämt. Vi får väl se!
Källa: Helsingborgs Dagblad, Helg, 120225
