Jag håller på och läser biografin om Steve Jobs. Något som fascinerar mig är Steves så kallade ”förvrängningsfält”. I korthet innebar detta att Steve Jobs kunde övertyga vem som helst om i stort sett vad som helt tack vare sin karisma, entusiasm och övertalningsförmåga. En medarbetare beskrev det som att ”Man kunde göra det omöjliga eftersom man inte längre insåg att det var omöjligt.” I processen lurade ofta Jobs även sig själv, vilket förmodligen var en del av framgången. Mcintoshen blev till exempel i slutändan en betydligt bättre produkt tack vare att medarbetarna i många led presterade sådant som egentligen inte ansågs vara möjligt. Ett annat exempel är en storslagen trappa, som byggdes i entrén på NeXT. Trappan skulle liksom sväva fritt i luften i lobbyn och den var omöjlig att bygga, påstod byggherren. Men Jobs påstod att det var den inte alls, och därefter byggdes trappan och senare även ett antal andra likadana i Apples-butikerna.
Fundera lite över detta! Vad kan vi uppnå när någon talar om för oss att det är möjligt? När vi själva börjar tro på att det är möjligt?
En annan intressant sida hos Steve Jobs var hans passion för promenadmöten. När han behövde diskutera med någon, vem det vara månde, drog han ut denna person på en promenad. Ibland väldigt långa promenader. Detta är ett kreativt sätt att hålla möten. Vi blir mera uppfinningsrika och tänker lättare i nya banor. Samt håller oss friskare, för som alltid är det ju nyttigt att röra på sig. Kan alltså rekommenderas!
Dock kan man fråga sig om Steve Jobs egentligen var en hälsosam person (vilket jag alltid trott!) eller inte. Han var vegetarian, periodvis dessutom en strikt vegan. Det låter ju sunt. Men om man sedan får veta att han vissa perioder levde enbart på äpplen och morötter, till den grad att han blev lätt gulfärgad, så är väl frågan var gränsen mellan det hälsosamma och det fanatiska egentligen går. Dessutom tog han LSD i sina yngre dagar och fortsatte hävda genom livet att detta var något av det bästa han gjort. Plus att mannen ifråga hade ett extremt lynnigt och häftigt humör. Så kanske man inte trots allt ska sätta honom på piedestal som stor hälsoikon. Balansen i livet, som jag ju är en stor förespråkare för, tycker jag verkade saknas i hans liv. Det var allt eller inget som gällde. Oftast allt! Samtidigt kan man ju som läsare få fascineras och fundera lite extra över de goda bitarna. En stor uppfinnare, nyskapare och inspiratör var han definitivt.
Källa: Steve Jobs – en biografi – Walter Isaacson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar