Leta i den här bloggen

lördag 26 augusti 2017

Solbränd med morötter och andra myter

Något av det bästa med sommaren är att det blir mer tid till att läsa böcker och se på tv. En eftermiddag tittade jag på ett spanskt program om hälso- och matmyter (Mitos de los alimentos), vilket var rätt intressant underhållning. Vissa av dessa myter hade jag inte ens hört talas om, till exempel att om man dricker ett glas mjölk så bör man därefter inte äta eller dricka något annat, för då mår man illa! Detta måste väl vara en spansk myt, för aldrig har jag då hört detta i vårt mjölkälskande Sverige. Eller att man blir tjock av att äta bröd och därför är det en bra idé att äta bara brödskorpan, eftersom den innehåller färre kalorier... Mer om detta strax.

Myt nr 1 - Honung innehåller fler kalorier än socker
Detta har jag väl heller aldrig hört, om jag ska vara ärlig. Däremot att honung och socker är ungefär sak samma, vilket jag kan avslöja är falskt, eftersom socker är tomma kalorier medan honung innehåller en del nyttiga mikroämnen och är bra för vår tarmflora. Men för att återvända till kaloriantalet, så är denna myt falsk! Vid experiment visade det sig nämligen att vid samma mängd honung och socker, så visade sig socker innehålla flest kalorier. 100 gram socker innehöll 400 kalorier medan 100 gram honung bara innehöll 300. Hellre honung än socker alltså.

Myt nr 2 - Man bör dricka sin apelsinjuice snabbt eftersom vitaminerna annars hinner försvinna
Denna myt visade sig också vara falsk. När man mätte halten av vitaminer i apelsinjuice efter tre, sex och tolv timmar så visade det sig vara exakt samma. Däremot blir juicen lite beskare i smaken med tiden.

Myt nr 3 - Man blir lättare solbränd om man äter morötter


Detta undersöktes med hjälp av enäggstvillingar där den ena fick äta ett halvt kilo morötter om dagen i tio veckors tid. De var vita i huden när de började experimentet och för säkerhets skulle vistades de under dessa 10 veckor i England (så de slapp utsättas för den spanska solen).  Och jag gör som i filmen, jag avvaktar med resultatet till slutet - lite spännande ska det ju vara - så läs vidare!

Myt nr 4 - Inkråmet i bröd innehåller fler kalorier än brödskorpan
Det här har jag heller aldrig hört talas om och det känns ju heller inte särskilt relevant. Som om man i så fall skulle välja att äta bara brödskorpan för att man är rädd för de extra kalorierna i inkråmet, eller vad skulle syftet vara? I vilket fall som helst så är denna myt falsk och det förhåller sig precis tvärtom. Efter att man extraherat vatten från inkråm såväl som från skorpa, kunde man konstatera att skorpan innehåller mindre vatten än inkråmet och därför fler kalorier om man jämför med samma vikt. Fler kalorier alltså i brödskorpan!

Myt nr 5 - Man blir lycklig av glass
Ja, blir man inte lycklig av allt som är sött? Det triggar igång en massa må-bra-hormoner i hjärnan, åtminstone kortvarigt. Och försöket visade mycket riktigt att myten (såvida det nu är en myt) stämmer. En försöksperson hjärnskannades och fick under tiden först äta glass och dricka vatten, därefter titta på foton av glass och av vatten. Resultatet blev att lustcentrum i hjärnan aktiverades av glassen men inte av vattnet, båda gångerna. Läkaren som var involverad i försöket förklarade att glassen triggade igång endorfiner vid båda tillfällena, men om man dessutom äter glassen så får får man även i sig tryptofan och teobromin. 

Myt nr 6 - man håller sig smalare med lightprodukter
Jag tänker att vet vi inte alla redan att detta är falskt? Att lightprodukter oftast innehåller mindre fett, men istället desto mera socker, andra sötningsmedel och även flera andra ämnen som är mindre bra att få i sig? Och att sockerersättningar i vissa fall påverkar kemin i hjärnan så att vi istället blir hungrigare, det vill säga motsatt effekt?Lightprodukternas tid är väl redan förbi? Men de tre försökspersonerna visste tydligen inte detta, eftersom de bland sex olika "rätter" pekade ut de två lightprodukterna som de troligen minst kaloririka. Men det förhåll sig förstås istället precis tvärtom. Vid samma antal gram av produkten visade det sig att mest kalorier innehöll lightchipsen, därefter i fallande ordning lightosten, müslin, hamburgaren, ceasarsalladen och minst kalorier fanns det i den traditionella korvgrytan. Myten stämmer alltså inte.

Myt nr 7 - Man blir mer mätt av kött än av fisk
Två försökspersoner fick på fastande mage äta en middag bestående av kött och två fick en middag bestående av fisk. Därefter fick de sitta fyra timmar isolerade helt utan någon stimulans (böcker, telefoner, tv, någon att prata med etc. jättetråkigt för dem med andra ord) och då och då notera på en blankett hur pass mätta/hungriga de kände sig. Efter de fyra timmarna var det sedan dags för pizza! Den avåts gemensamt och därefter kunde man konstatera att köttätarna ätit mest pizza och även enligt kontrollblanketterna ansett sig bli hungriga snabbare än fiskätarna. Myten stämmer alltså inte utan man blir mer mätt på fisk än på kött. Fyra personer är inte ett särskilt stort underlag, men tydligen stämmer detta resultat också med betydligt större undersökningar som gjorts i Stockholm och Boston, så vi får väl godta resultatet.

Myt nr 8 - Man sover bättre efter ett glas mjölk
Försöksperson här var programledaren själv, som med sladdar och elektroder runt kropp och huvud sov två nätter i ett laboratorium. Första kvällen drack han ingen mjölk innan han gick och la sig och andra kvällen så gjorde han det. När jag satt och tittade på hur denne kraftigt överviktige lille man låg och slängde sig hit och dit under natten, kunde jag inte låta bli att tänka att  han förmodligen skulle sova betydligt bättre om han gick ner lite i vikt. Men ingenting blev givetvis sagt om eventuellt snarkande och sömnapné utan fokuset var ju så klart på mjölken. Och resultatet var att hans sovmönster varit nästan exakt likadant under båda nätterna. Alltså spelar mjölk före sänggåendet ingen som helst roll. Läkaren som ledde experimentet avslöjade dessutom att visserligen innehåller mjölken tryptofan som hjälper oss att somna, men det skulle behövas 10 liter (!) mjölk för att det skulle göra någon skillnad i detta avseende. Kanske lite för mycket för de flesta av oss... Däremot så spelar rutiner en stor roll innan vi går och lägger oss. Kan vi skapa en lugnande och nedvarvande rutin som vi upprepar kväll efter kväll så kommer detta att hjälpa kroppen att komma till ro. Och i en sådan rutin kan t.ex. ett glas mjölk ingå. Eller något annat som en kopp te, en banan eller att läsa en bok eller ta ett varmt bad. 

Myt nr 9 - Om man dricker mjölk så bör man inte äta eller dricka något annat efteråt för då mår man illa
Det här har jag alltså aldrig hört. Det måste vara ett spanskt påhitt. Och mycket riktigt så visade sig den här myten också vara falsk. Såvida man nu tycker att det räcker med fyra personer som provar... Dessa fick alltså dricka varsitt glas mjölk och därefter fortsatte de med apelsinjuice. Alla mådde utmärkt och ingen blev illamående. Nutritionisten som ledde experimentet förklarade att vad man normalt tänker är att mjölk skär sig med andra produkter och det är helt riktigt för det gör den också oftast i vår magsäck. Men detta innebär ingen fara eller att vi på något sätt skulle bli negativt påverkade. Tur för alla svenska mjölkdrickare kanske....

Myt nr 10 - Linser innehåller mest järn
Detta har jag väl heller aldrig hört. Visserligen innehåller linser järn, men det är väl snarare lever, blodkorv och spenat som i alla fall under min uppväxt ständigt pekades ut som de mest järnrika livsmedlen. Detta experiment utfördes genom att ett antal livsmedel  torkades och smulades sönder och till slut späddes med vatten tills de hade förvandlats till sex drycker i sex glas, där de med mest järn hade starkast färg och de med minst var nästan vita. Så var det linserna som innehöll mest järn? Nej, så klart inte. Etta kom musslorna, tvåa blodkorven, trea patén och först på fjärde plats kom linserna in. Femma blev spenaten och sexa isbergssalladen. Experimentledaren påpekade dessutom att järn bäst tas upp i kombination med c-vitamin, t.ex. ett glas apelsinjuice och att detta fungerar bättre med animaliska järnkällor. 

Myt nr 11 - Finns det livsmedel som fungerar som afrodisiakum?
Afrodisiakum är alltså något som framkallar kärlek och lust. Vad jag har hört så skulle t.ex. ostron vara ett sådant. Och även jordgubbar och choklad. Så stämmer det? Man lät två attraktiva kvinnor och två attraktiva män äta middag som två par, utan att ha en aning om vad det hela handlade om. De trodde de skulle avsmaka en läcker meny och betygsätta rätterna. Samtidigt mätte man hjärtrytm och kroppstemperatur på dem före middagen, vid middagens början och efter. Middagen bestod av ostron till förrätt, tryffel i huvudrätten och till sist choklad och jordgubbar till efterrätt. Så vad hände. Jo, hjärtrytm och temperaturer steg i början, men detta hände redan innan maten började intagas. Därefter hände inte så mycket. Resultatet blev alltså att maten inte fungerade som afrodisiakum. Afrodisiakumet var istället snarare den attraktiva middagspartnern...

Tillbaka till myt nr 3
Ja, tillbaka till morötterna och tvillingarna som åkte till England. Nu dök de upp i Spanien igen och man kunde konstatera att visst hade den ena, hon som ätit morötterna, fått en annan hudton. Orange! Ja, inte illande orange, utan faktiskt så man skulle kunna tro att hon var lite lätt solbränd. Morötter kan alltså vara en bra idé ifall man vill ha lite mera färg vintertid. Däremot är myten ändå falsk. När tvillingarna nu utsattes för sol en stund varje dag under en veckas tid, hjälpte inte morötterna till ett enda dugg för att få en bättre och snabbare solbränna utan att behöva bränna sig. Melanin heter det pigment i huden som gör oss brunare när vi exponeras för sol. Morötterna har inget som helst med melaninbildning att göra  och ger heller inget skydd  mot solens UV-strålar.

Värdefull information för oss alla :-) eller åtminstone lite underhållning.




Källa: Mitos de los alimentos, Antena3 

Med reservation för att jag kan ha missuppfattat någon detalj eftersom detta program var på spanska, som inte är mitt modersmål.

torsdag 17 augusti 2017

Smal och frisk med juice

Jag är inte en person som dricker mycket juice normalt sett. Jag dricker mest vatten. Däremot så äter jag mycket frukt. Och vitsen med att äta hela frukterna är ju bland annat att man då får i sig alla fibrer och andra nyttigheter som sitter i själva fruktköttet och som går förlorade om man bara dricker fruktsaften. Plus att man får i sig mindre socker. Äter jag ett äpple till exempel, så får jag i mig fruktsockret som det äpplet innehåller. Men dricker jag ett glas äppeljuice istället så får jag använda mig av kanske två eller tre äpplen för att få ihop till det där glaset och följaktligen får jag också i mig fruktsockret från dessa två-tre äpplen. Inte för att jag brukar stå och tänka på detta och därför avstå från juice. Men jag gillar att äta frukten som den är och jag gillar att dricka vatten (och tycker även att det är lite jobbigt att juica...) 

I helgen såg jag "Fat, Sick and Nearly Dead" (finns på Netflix) och efter detta är jag dock rätt positivt inställd till "juicning" som en kur för att bli både smalare och friskare för den som behöver det. Det är en väldigt inspirerande film nämligen om den överviktiga australiske börsmäklaren Joe Cross som ägnade 60 dagar åt att enbart leva på juice, som han själv pressade med juicemaskin på färska frukter och grönsaker. Han undvek under denna tid all fast föda liksom koffein och alkohol. De första dagarna upplevde han som mycket jobbiga, men sedan gick det allt bättre och han inte bara gick ner ordentligt i vikt (37 kg), utan sänkte även kraftigt sina höga kolesterolvärden och blev av med symptomen på den autoimmuna sjukdomen urtikariell vaskulit, som han tidigare lidit av och tvingats medicinera mot. Så småningom kunde han helt sluta med medicinen och han fick även en enorm energi. 

Under juiceperioden arbetade inte Joe, utan ägnade sig istället åt en roadtrip i USA och mötte under resan i Arizona en jämngammal och ännu mera överviktig (närmare 200 kg) lastbilschaufför, som märkligt nog led av precis samma sjukdom. Denna Phil hade verkligen nått vägs ände och hans närmaste familj fruktade för att det till och med skulle kunna sluta med självmord, men inspirerad, och så småningom även coachad, av Joe så gjorde även han en 60 dagars juiceresa mot lägre vikt och hälsosammare värden och fick sitt liv på rätt köl igen.

Ytterligare en person, en kvinna som ville bli av med sin migrän, deltog i projektet med en juicefasta på 10 dagar. Och minsann, hon blev huvudvärksfri! 

Efter detta får man lust att genast kasta sig in i en juicediet själv. Men - med tanke på att samtliga beskriver de första dagarna som ett rent helvete, innan det vänder och de positiva effekterna börjar kicka in, så tror jag nog det är bättre att genomföra ett sådant projekt någon gång när man är ledig och inte förväntas jobba och fungera som vanligt. Och det underlättar självklart om man har en omgivning som är med på noterna och uppmuntrar. 

Samtliga av filmens tre personer uppges må bra idag, vara smala och hälsosamma och inspirera andra. Med jämna mellanrum genomför de en juicefasta om ca 10-15 dagar. För recept och tillgång till filmen: www.fatsickandnearlydead.com 

Juicefasta har sedan dess fått stor spridning och jag måste säga att jag tror definitivt på metoden som ett sätt att gå ner i vikt för den som är kraftigt överviktig, samt som ett sätt att minska en hel del sjukdomssymptom, som många gånger är resultatet av en dålig livsstil och diet. Jag tänker då närmast på diabetes typ 2, höga kolesterolvärden och högt blodtryck. Men det finns säkert många andra sjukdomar, hudsjukdomar och migrän till exempel som i filmen, som kan förbättras avsevärt. Är man sjuk med en diagnos bör man dock konsultera sin läkare först, vilket också påpekas.

Den brittiske läkaren, forskaren och författaren Tim Spector vars bok "Matmyten" jag just har läst (det var där jag hittade tipset på filmen), rekommenderar också juicefasta då och då i syfte att förbättra sin tarmflora. Enligt ny forskning är det nämligen inte alls så enkelt som "kalorier in och kalorier ut" om man vill hålla en bra vikt. Vi reagerar alla väldigt olika på olika sorters kalorier och det är därför som inte en diet fungerar på alla. Hur vi reagerar har dels att göra med våra gener, men även till stor del med vår tarmflora, våra mikrober. Snabbmat och socker skapar till exempel en dålig tarmflora, medan grönsaker och frukt hjälper till att bygga en god tarmflora. Och vitsen med att dricka grönsakerna och frukten som juice är att man då har möjligheten att få i sig så mycket mera och av så många fler sorter jämfört med om man skulle tugga i sig alltihop. För den som inte orkar juicefasta till 100% under 10-15 dagar rekommenderar han istället att bara byta ut en eller två måltider, t.ex. frukost och/eller lunch, per dag. Och då pratar vi alltså om färsk juice som vi gör själva (eller köper från juicebar om vi har turen att ha en sådan runt knuten) och som innehåller många olika frukter och grönsaker och vi pratar inte om ett glas apelsinjuice som kommer ur en tetrapack från Ica. Variationen och mångfalden är viktig. Dags att ut och inhandla en juicemaskin alltså!
Joe Cross promenerar smal, frisk, vältränad och lycklig på en strand i Australien i slutscenerna.


Den kraftigt överviktige lastbilschauffören Phil i planeringsstadiet inför sin juicefasta.

Källor:
Fat, Sick and Nearly Dead
Matmyten - Vetenskapen om vad vi äter och hur det påverkar oss - Tim Spector


torsdag 10 augusti 2017

Att inte lida i onödan

Det är en underbar sommarmorgon i södra Spanien. Klockan är nio och jag står uppe på min takterrass och gör yoga. Himlen är intensivt klarblå, solen har redan börjat gassa, men det är ännu inte för varmt och fåglarna kvittrar. Jag har utsikt över parken mittemot, över palmträd och hustak och långt borta ser jag saltsjöns rosaskimrande vatten. Jag har satt på musik på lagom låg volym och min hund ligger i skuggan och vilar. Nere i huset sover min son fortfarande. Hela dagen ligger framför oss utan några tider att passa och förmodligen åker vi till stranden i eftermiddag. 

Livet är inte perfekt. Shit happens. Men det finns små stunder, som den här, som känns helt perfekta och då man är helt och hållet lycklig. Åtminstone så finns det en del stunder och ögonblick som är snudd på perfekta eller i alla fall njutbara. Och det är det jag tänker på när jag står här på mitt tak denna fantastiska sommarmorgon. I synnerhet som jag precis har läst en bok av den spanska psykologen María Jesús Álava Reyes just om hur vi människor ofta lider helt i onödan. Vad som skapar vårt lidande? Våra egna tankar!

María Jesús ger oss tre enkla regler för hur vi får stopp på ältande och  destruktiva tankar som bara gör oss olyckliga:

Njut av de små sakerna
Uppmärksamma just sådana här ögonblick som känns bra. För de finns där, även när man inte har semester, även under jobbiga dagar. Kaffet som smakar gott, fåglarna som kvittrar, att favorittröjan är ren så jag kan ha den på mig, att kön till kassan var kort idag, att trafiken flyter på bra... Lägg märke till det som är bra, helt enkelt, de små sakerna. Då tränar vi oss på att bli lyckligare.

Stoppa tankarna
När ältandet går över styr eller ångesten och de svarta tankarna griper tag om oss totalt, stoppa tankarna! Hur gör man det då, för tänker gör vi ju hela tiden? Jo, man får helt enkelt styra tankarna över till något helt annat, något bättre. Men det kan vara svårt att ta sig ifrån negativa tankemönster, som man mer eller mindre sitter fast i, och plötsligt bara tänka positivt istället. Då är det ofta lättare att hitta en helt neutral tanke, som inte ger oss några direkta känslor alls. Tänk till exempel på vågor som rullar över havet. Eller på regndroppar mot rutan. Eller hur kaffet rinner igenom filtret i bryggaren. Inga särskilt upphetsande tankar på något sätt, men ganska så lugnande. 

Styr dig själv
Just det. Vi har nämligen den här förmågan även om vi inte tror det. När vi väl har stoppat tankarna tar vi oss an en uppgift i taget. Undvik att se den stora helheten (t.ex. att man har en lång och tung dag framför sig) och ta bara nästa steg. Säg till exempel till dig själv: "Nu plockar jag undan efter frukosten." Och så gör du det utan att tänka på något annat. Fortsätt sedan  med "Nu går jag och duschar och gör mig i ordning". Och utför detta. "Nu kör jag iväg till mötet." Etc etc. En bit i taget kommer vi på detta sätt framåt. Och när vi gör det utsöndras det lite dopamin (må-bra-hormon) som belöning, vilket får oss att må en aning bättre. 
De flesta dagar innehåller en och annan bra stund

Egentligen handlar hela boken om detta redan så välkända: Hur vi mår handlar inte om "hur vi har det utan hur vi tar det", om tankarna vi tänker helt enkelt, om vad vi säger till oss själva och om att vi ofta glömmer bort att uppmärksamma och njuta av det som faktiskt är bra och fungerar. Håll koll på tankarna alltså så blir livet lite roligare. Och känner du att du befinner dig i en allvarlig depression - sök hjälp!


Källa: La inutilidad del sufriemiento - María Jesús Álava Reyes

torsdag 15 juni 2017

Håll hjärnan frisk

En frisk och fungerande hjärna livet igenom vill vi väl alla ha. Och hur får man det? Jo, det finns tre sätt som vetenskapligt fungerar:

Fysisk träning

Att träna kroppen har visat sig vara det allra effektivaste sättet att även träna sin hjärna. Människor som tränar har större hjärnvolym, tänker snabbare och minns bättre samt har en minskad risk för demens. Äldre människor som tränar har i kognitiva tester visat sig ha samma förmågor som personer som är 10 år yngre. Man tror att det bland annat har ett samband med den ökade blodgenomströmningen till hjärnan. Fysisk träning skapar även nya neuroner i hippocampus, det område i hjärnan som är sammankopplat med inlärning och minne och som förminskas vid ålderdom, depression och Alzheimers sjukdom. Bästa träningen för hjärnan är löpning eller snabba promenader. Jag rekommenderar varmt Anders Hansens bok "Hjärnstark". Läs den i sommar så blir du inspirerad!


Meditation

Att meditation har en positiv effekt på hjärnan har varit känt bland yoga- och meditationsutövare i årtusenden, men först på senare år har forskningen kommit så långt att det kunnat bevisas. Vad man numera kan se med skanning är att vissa delar av hjärnan, som hör ihop med positiva tankar, stresshantering och medkänsla, växer när vi mediterar medan andra områden som t.ex. amygdala som har att göra med rädsla, oro och obehagskänslor, minskar. Meditation tycks även leda till bättre kommunikation mellan områden som är relaterade till uppmärksamhet och koncentration. Vi blir alltså smartare och lugnare av att meditera. Har du inte tidigare lyssnat på Sara Lazars intressanta TED-talk i ämnet, så rekommenderar jag det verkligen:

https://www.youtube.com/watch?v=m8rRzTtP7Tc


Sömn

Sömnen bearbetar det som hänt, upplevelser och känslor, samt läker oss både kroppsligt och mentalt. De flesta av oss behöver 7-8 timmars sömn per natt för att fungera optimalt på dagtid. Sömnbrist försämrar våra kognitiva förmågor, gör oss mera lättirriterade, mindre fokuserade och vi får svårare att lära nytt och tänka kreativt.

Så fina sommarprojekt kan vara att helt enkelt avsätta tid och ge hjärnan vad den behöver för att fungera optimalt och inte åldras i förtid. Träna, meditera och sov helt enkelt! 



Källor bl.a.: www.mindful.org, Hjärnstark - Anders Hansen, TED-talk Sara Lazar

onsdag 7 juni 2017

En lugn timme varje dag

Ett praktiskt tips för lugn i själen om du är en sådan som ofta oroar dig över saker eller går och ältar sådant som hänt:

Testa att införa en timme varje dag där du undviker alla jobbiga tankar. Alla tankar där du är självkritisk, alla tankar som rör oro och bekymmer över vad som ska komma eller beslut som du måste fatta, alla tankar som rör sådant som har hänt och som inte går att ändra på nu - undvik dem under en timme varje dag. Du väljer själv tidpunkt; morgon, kväll, mitt på dagen, vad som passar dig bäst, men försök att göra det till en rutin. Det behöver inte hindra dig i något annat, utan du kan fortsätta som vanligt med den enda skillnaden att den här typen av tankar är bannlysta under en timmes tid. Så när de negativa tankarna smyger sig på, låt dem få försvinna iväg för ögonblicket. Du kan ta itu med dem sedan, när den här timmen är över. 

Gör du detta till en vana blir det snart en behaglig stund du kommer att se fram emot varje dag. Nya tankespår kommer att skapas i din hjärna. Efter en tid kommer du att märka att det går lättare och lättare att växla in på det här spåret, även i andra situationer.


Och är du en person som varken oroar dig, ångrar saker eller någonsin är självkritisk, behöver du såklart inte bry dig om det här. Då är du bara att gratulera till ditt lugna och nöjda sinnestillstånd!

Tipset kommer från Rod Stryker, amerikansk yogaprofil.

Källa: Instagram: @yogaruparodstryker


onsdag 31 maj 2017

Göra sitt bästa - till vilken gräns?

Jag pratade i telefon med min bror. 
- Så du har varit i Spanien? sa han.
- Ja, det var ju ändå helgdag första maj och sedan tog jag mig helt enkelt fyra dagar ledigt.
- Uhum, hade du jobb med dig ner? 
- Nä.
- Nähä?
Där fick han något att tänka på. För hur kan man ta sig en veckas semester och åka iväg och bara vara helt ledig?!

Min bror är både anställd och driver två företag. Då kan man aldrig vara helt ledig. Försöker man att vara helt ledig någon dag får man skuldkänslor. För där finns ju alltid saker att göra, och så länge där finns saker att göra, hur kan man unna sig att bara vara fri och slappa och göra vad man vill?

Min bror är inte den enda som känner så. Jag vet många som aldrig unnar sig en hel dag ledigt. För det är ju även så roligt att jobba, eller hur? Även om man har semester. Åtminstone så är det nödvändigt. Någonstans är det ju ändå så att det är detta som livet går ut på, att jobba och att vara duktig... 

Min bror och jag är sprungna ur samma familj. Vi har vuxit upp med att man ska vara duktig och alltid, alltid göra sitt bästa. Men jag har inte riktigt hållit måttet. Jag är det svarta fåret. Den som inte riktigt infriade förväntningarna. Den som inte vill jobba jämt (fast jag numera har ett jätteroligt jobb). Jag är den som redan tidigt i livet började söka efter livets mening och som inte trodde på att detta kunde vara att bara jobba och kämpa hela livet igenom. Ibland har jag tänkt att det är skönt att vi bara är två syskon. För jag är hellre det svarta fåret bland två än det svarta fåret bland till exempel fem stycken. Å andra sidan, om vi hade varit fem syskon så hade det kanske funnits fler svarta får i skaran än bara jag. Men det är lugnt. Mina föräldrar älskar mig ändå. Men det är inte jag som är den duktiga, den som får priser och utmärkelser och tjänar mest pengar. Men det är jag som har tid för mig själv ibland. Eller som tar mig den tiden. För jag är ju också företagare och där finns alltid grejer att jobba med. Om man vill. Jag hade kunnat göra bättre ifrån mig om jag hade gjort mitt allra bästa alltid. Men det gör jag alltså inte.

Det här med att alltid göra sitt allra bästa, det låter ju annars så bra. Då är man en fin och rejäl människa. Och om man till exempel är osäker på om något man gör kommer att bli bra, kan man trösta sig med att om man bara gör sitt allra bästa så kan man ju inte göra så mycket mer. Då har man gjort allt man kan. Men här finns ett litet dilemma - för vad innebär det egentligen att göra sitt allra bästa? Att göra sitt allra bästa alltid skulle jag vilja påstå faktiskt innebär att där aldrig finns någon riktig gräns. För man kan nästan alltid göra bara lite, lite mera. Bara lite, lite bättre. Bara anstränga sig lite, lite till. Tills man stupar.

Det är där någonstans som min bror har fastnat. För man kan ju alltid göra mera. Men när jag pratar med honom så hör jag också en längtan efter att kunna få stänga av och vara ledig. Att kunna unna sig själv att få ta det lugnt ibland. Men han kan alltså inte. Han verkar inte riktigt veta hur man gör längre. Och hans fru är också en högpresterande och mycket duktig kvinna. Och de har en 12-årig mycket vacker och duktig dotter, som redan börjar prata om att hon inte duger. Det är naturligtvis inte de som har sagt detta till henne, tvärtom. Men hon tar efter sina föräldrar. Hon ser hur de gör. Hur de engagerar sig och hur de fungerar. Det vill säga hur viktigt det är att arbeta och att göra allting rätt hela tiden. Hur höga kraven är. Kraven som de ställer på sig själva.

Så vad är viktigt? För det är ju egentligen ytterst bara vi själva som bestämmer detta. Och bestämmer man sig för att prestation är väldigt viktigt, och att bli bekräftad av andra i hur duktig man är, då blir det så klart också tuffare med vardagen. För det som vi bestämmer ska få vara viktigt i våra liv blir förstås det som vi sedan prioriterar.
En som inte alltid gör sitt allra bästa

Jag brukar återkomma till detta att vi alla har val i våra liv. Och ett ansvar. Sedan är inte alltid livets val så lätta. Även om man väljer att inte jobba ihjäl sig, så kan detta ändå skapa skuldkänslor. Framför allt när andra talar om för en hur man borde göra. Personligen har jag alltså inte så särskilt svårt för att ta det lugnt och inte alltid jobba. Däremot har jag svårt att säga nej till folk och det är mitt dilemma. Och när jag säger ja till uppdrag som jag egentligen inte orkar med att plocka in i mitt schema, då blir jag trött och sliten istället för inspirerande och glad. Men säger jag nej så får jag lätt skuldkänslor över det istället. Bland annat eftersom jag är upplärd till att göra mitt bästa. Att sätta gränser är inte alltid enkelt även när man vill. 

Däremot tror jag det är viktigt med gränser. Livsviktigt faktiskt. Och att det är den gränslösa personen som förlorar i längden. Vi behöver alla gränser för att inte slita ut oss och lägga vår energi på fel saker. Vad är viktigt? Vi behöver stanna upp ibland och verkligen ställa den frågan till oss själva och sedan klart definiera ett bra svar. Kanske till och med skriva ner svaret. För då får vi åtminstone riktlinjer att följa och det blir lättare att navigera genom vardagens krav. Att alltid göra sitt allra bästa är kanske inte alltid det sundaste? Kanske kan man få nöja sig med att bara vara tillräckligt bra? 





torsdag 18 maj 2017

Allergi mot aloe vera

Kan man vara allergisk mot aloe vera?

Om du tillhör alla som lovsjunger aloe verans fantastiska egenskaper, framför allt mot hudproblem, och kanske till och med säljer aloe vera-produkter själv, kommer du inte att tycka om det här blogginlägget. För svaret är att ja, man kan vara allergisk mot denna växt. Man kan vara allergisk mot nästan vad som helst. Och det finns ingen universalprodukt som fungerar på alla hudtyper. 

Ibland får man nästan intrycket att aloe vera är Guds gåva till mänskligheten. Åtminstone Guds gåva till alla oss som har hudproblem. Aloe veran läker sår, botar eksem, lindrar feber och håller oss allmänt unga, vackra och vitala. Man kan till och med äta och dricka den. 

Eftersom jag har flera personer i min närhet som säljer aloe vera-produkter blir jag ibland utsatt för små "kampanjer" i syfte att jag ska börja köpa och använda. Jag är förstås med mitt handeksem en fin kandidat. Dessutom är min hund också allergiker med hudproblem. Men jag har inte riktigt nappat. Hunden har ju päls för det första. Det är inte så lätt att smörja in honom. Jag använder periodvis betnovatemulsion, utskrivet av veterinären, men det är ingen lätt sak att smörja en hårig hund och tveksamt hur mycket emulsion som egentligen når huden. Och det blir ju ungefär samma sak med en aloe vera-kräm. Att hunden skulle börja dricka aloe vera sedan, det har jag heller inte riktigt känt mig så intresserad av. Den intressantaste kandidaten att börja med aloe vera är alltså inte hunden, utan snarare jag själv. Men jag har till slut och efter mycket testande kommit på att bästa sättet att hålla min hud eksemfri är att undvika vete. Gör jag det och om jag dessutom ligger lågt med sockerkonsumtionen och även undviker citrusfrukter, då har jag nästan inga problem alls. Och det är för mig en bättre lösning att undvika det som jag inte tål, snarare än att köpa produkter och bota i efterhand. Så jag har alltså aldrig riktigt  kommit så långt att jag har testat aloe vera fullt ut, förutom enklare hudlotioner och tvålar, där själva aloe vera-innehållet ändå är ganska lågt.

Men nu var jag i Spanien härom veckan. Och brände mig i solen en aning. Solen är stark och jag var mycket utomhus. Så jag stod och pratade om detta med min granne där nere, som också är en stor aloe vera-fan och därför förstås genast föreslog detta som bot.
"Jo, jag har aloe vera inne i huset", svarade jag på detta. "En lotion som jag har köpt nere på Consum."
"Nej!" utropade hon. "Du ska ju ha The Real Thing förstås! Vänta här." 
Och så dök hon in i sin trädgård, där det växer ett enormt stort och imponerande exemplar av aloe vera. Därefter kom hon ut till mig igen med en rejäl avskuren stjälk eller gren eller vad man nu ska kalla det, fylld med hela sitt fantastiska geléaktiga innehåll. The real thing! Åh, jag var så lycklig. Så härligt det här skulle bli. Och grannen fortsatte entusiastiskt att sälja in produkten.
"Det är bara att smörja och har du eksem ska du ju definitivt använda aloe vera. Du kan ta med dig resten hem sedan. Och du kan äta den också. Man kan blanda ner den i en smoothie till exempel, för det smakar lite illa."

Så jag försvann in i mitt hus med aloe vera-stjälken i högsta hugg. Hade detta nu varit precis vad som helst annat än just aloe vera, så hade jag hejdat mig lite. Har man eksemhud så vet man att man alltid först tar bara lite, lite i armvecket och testar. Men nu var ju detta den helt fantastiska, så lovprisade aloe veran. Så jag smorde in allt som var bränt av solen: ansikte, hals, bröstkorg skuldror och armar och så lite till. Man kunde ju använda det som ögonkräm också, tänkte jag när jag ändå höll på. Och min handkräm höll på att ta slut, så händerna fick sig också en rejäl dos. Dessutom - som om inte detta var nog - tog jag en tesked, gröpte ur lite och stoppade i munnen. Men när jag kände den beska smaken bestämde jag mig för att det nog fick räcka nu. Någonstans började det ringa en liten klocka. För visst är det väl så att vi däggdjur äter det ur naturen som smakar sött och gott? Och undviker det beska och illasmakande? Och att vitsen med att en del saker smakar riktigt illa är just att de ofta är giftiga eller mindre bra för oss? Kanske kanske att jag borde nöja mig med att bara ha smort in huden och vänta och se hur den reagerade först innan jag började äta också? Så jag la ifrån mig min dyrgrip på diskbänken så länge. 

Därefter fullständigt exploderade min hud! Det började redan en kort stund efteråt och trappades upp under de närmaste timmarna. Huden blev illröd med små knottriga blåsor, jag fick en intensiv klåda och dessutom lite lätt svullnad i ansiktet, framför allt runt de stackars ögonen. Jag såg inte klok ut just då. Gud, tänkte jag, vad har jag nu gjort?! Jag vet ju att jag till exempel är allergisk mot bivax (propolis) som också är en naturprodukt som ingår i de flesta naturläkesalvor och som anses vara så fantastiskt bra mot eksem. Detta har jag fått konstaterat i en lapptest för länge sedan. Så jag är ju fullt medveten om att man kan reagera negativt på naturprodukter som annars anses vara bra. Alla är vi olika och min allergi är inte någon annans allergi. En gång i tiden, när jag var tonåring, kom min mamma med en papayakräm, som också skulle vara helt fantastisk på eksemhud. Min hud gick bärsärkagång då också. Man ska vara försiktig helt enkelt.

Som tur väl var hade jag med mig antihistamintabletter, som jag därefter fick ta dagligen. För något triggas igång i kroppen när man ger den en rejäl dos av sådant som den verkligen inte tål. Och även om jag fick ner den värsta reaktionen, så återkom klådan och framför allt rodnaden i ansiktet, så fort tablettens verkan avtog. Ändå - trots allt detta - så ville jag inte riktigt tro att min reaktion var aloe verans fel, utan fortsatte att använda den som handkräm någon dag till. Därefter förvandlades mina händer, som varit fina och hela när jag kom till Spanien och som alltid brukar må väldigt bra av solen därnere, till kliande, spruckna och lite lätt inflammerade. Bra jobbat! Jag åkte hem några dagar senare, fortfarande illande röd i ansiktet, men väl hemma kom jag i alla fall åt mina starka kortisonkrämer, som jag inte tagit med mig på min semester. Och tack och lov så har reaktionen successivt klingat av. Men mina händer är fortfarande i sämre skick än de varit på över två år. Att läka tar tid när man väl startat en reaktion som sagt. 

När jag googlar på aloe vera och allergi så hittar jag självklart bevis på att man kan reagera allergiskt också på denna växt. Dessutom anses det alltmer tveksamt till hur pass nyttigt det är att äta/dricka den. Aloe vera har i flera fall visat sig orsaka leverskador. 

Nu skriver jag inte detta för att avråda andra att använda aloe vera, framför allt inte om det gäller utvärtes bruk. Att dricka/äta den kan man kanske däremot ta sig en funderare kring. Men aloe veran har dock under århundraden visat sig ha en kraftfullt positiv effekt för de flesta om man använder den på huden. Vad jag vill säga är bara att man inte ska tro rakt av på allt man hör och läser i form av lovord, utan vara försiktig när man provar själv, i synnerhet om man redan har en allergi.

Produkter som fungerar bra för mig (men inte nödvändigtvis för alla andra):
Aveeno är en hudserie som säljs i USA och Strobritannien, speciellt framtagen för känslig hud. Den innehåller bland annat havre. Jag känner så fort den kommer i kontakt med huden hur gott den gör och att huden fullständigt älskar den.

Neosayomol är en antihistaminkräm, som säljs i Spanien. Den fungerar effektivt och omedelbart mot klåda, men tyvärr är tuben liten, bara 30 g (och är rätt så dyr), så det är ingenting man kan använda mot en större allergisk reaktion liknande den jag fick mot aloe veran. Däremot fungerar den bra på mindre områden som till exempel några kliande fingrar eller i armvecken. 

Något som också fungerar bra för många med hudproblem är Tea Tree Oil från Australien. Tyvärr tycks den inte riktigt göra vad den ska för min hud, men jag vet flera som verkligen har blivit hjälpta. Den finns att beställa på Internet.

Och, som sagt, aloe vera kan fungera för många. Men den kan också skapa kraftiga allergiska reaktioner, så ha det i åtanke om du tänker prova.




Källor bl.a.: www.omhalsa.info, www.aftonbladet.se 20/3 2001, www.expressen.se 17/11 2016, www.forum.kvinneguiden.no, www.lakartidningen.se




måndag 10 april 2017

Var snäll

"Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always." 
Den här texten finns på en t-shirt som säljs på Gina Tricot. Jag älskar budskapet, men erkänner att jag själv ändå skulle tveka att bära en sådan tröja. För tänk om jag gick omkring med den på mig och basunerade ut det här budskapet och sedan inte riktigt lyckades med att vara snäll själv... Eller det skulle ju räcka med att någon missuppfattade mig och tyckte att jag inte var det. Samtidigt vore det kanske bra om vi alla gick omkring i sådana tröjor och påminde varandra?

För budskapet är ju ändå så sant. Hur kan vi veta hur andra egentligen mår och vad de går igenom? I USA till exempel, så mår man alltid bra. Frågan "How are you?" ställs ständigt och jämt av alla och till alla, både dem man känner och inte känner, från kassörskan i affären till brevbäraren eller bara vem som helst som man råkar möta i trappan hos tandläkaren eller frisören. Och rätt svar på frågan är alltid "Good" eller "Fine". Minst! För där finns också andra och ännu bättre svar, som "Amazing!" Fantastic!" eller "Excellent!" Om man verkligen vill visa vilken positiv och supertrevlig person man är. När vi flyttade till USA fattade inte min man det här. På jobbet gick han länge omkring och besvarade frågan om hur han mådde med "Not too bad", vilket väl var ungefär hans översättning av "Jodå, det knallar och går". Detta i kombination med hans lite halvtjuriga ansiktsuttryck gav förstås inga vidare positiva vibbar till hans amerikanska kollegor. Någon fick till slut informera honom. Du, det är fel svar på frågan. Rätt svar är "Good!" För i USA så mår man som sagt alltid bra och på sätt och vis så blir det lite trevligare stämning då, när alla bara ler glättigt och mår finfint hela tiden. Även om det förstås blir svårare att lära känna människor på riktigt när de vägrar att blotta minsta lilla spricka i fasaden.

Jag följde en amerikansk tjej på Instagram. Hon var också yogalärare, mamma och dessutom var hon en "cancer survivor". Men tyvärr inte nu längre. Hon dog härom veckan. Cancern tog hennes liv trots allt, men kontot finns kvar, fortfarande fyllt med vackra och lyckliga foton. Och det är väl så vi vill bli sedda kanske. Men alla har vi ändå våra fighter och ibland blir de oöverkomliga, till och med dödliga. 

Min väninna i USA, som trots att vi känner varandra rätt väl och är ärliga och kan prata på djupet när vi väl träffas, mår också alltid bra när vi hörs via mejl. Tills en gång i höstas när hon skrev: "Förlåt att jag inte kunde svara genast på ditt mejl. Jag har varit inlagd för operation av gallan. Men nu är jag hemma och mår bra igen." Inte ett ord om dessa gallproblem tidigare. Och vilken tur att hon mådde så bra omedelbart efteråt. Medan jag själv i alla mina senaste mejl hade gnällt över min hälsporre. Så jag skämdes lite och tänkte att jag får nog sluta med att vara så svensk och uppriktig. 

För här i Sverige är vi ju ofta lite ärligare med hur vi mår. Om någon frågar så kan man få säga att man mår uselt och har migrän. Eller att man känner sig snuvig. Ingen blir väl gladare av den informationen, men det är ändå mera okej att inte alltid vara på topp. Och när jag frågar hur mina yogaelever mår och de börjar prata om sina onda axlar, knän och höfter, då är jag faktiskt genuint intresserad. För det påverkar så klart deras förmåga att göra yoga och vad vi kan förvänta oss att de kan utföra på yogamattan. Det är viktig information. Men sällan (eller till och med aldrig) är det någon som på samma fråga börjar prata om sina hemorrojder, framfall eller inkontinensbesvär. För då är vi inne på helt andra fysiska problem, som inte är lika rumsrena att prata om, även om de säkert också finns och förmodligen påverkar deras förmåga att göra yoga. Precis som det är okej att säga "Min mamma gick bort förra veckan, så jag känner mig lite ledsen". Detta har jag hört flera gånger. Närstående kan dö och det är hemskt och sorgligt. Men ingen har någonsin sagt "Jag är ledsen för jag tror att min partner är otrogen mot mig. Jag tror jag har hittat bevis och jag känner mig helt förstörd av oro." 

Ett helt perfekt liv totalt utan oro, bekymmer och sjukdomar finns inte. Men ibland berättar vi och ibland inte. Så man kan faktiskt aldrig riktigt veta. Den som just snäste otrevligt kanske i själva verket har ont i kroppen eller själen. Och det är väldigt lätt att dra felaktiga slutsatser. Vi vet sällan fullt ut varför någon beter sig som den gör. Så var snäll. Åtminstone när du kan och orkar. 

måndag 20 mars 2017

Sluta glorifiera att ha mycket att göra

"You have to stop the glorification of busy"

Jag hittade citatet när jag satt och läste om Monika Björn i tidningen Yoga för dig, där hon berättar att hon numera prioriterar att "jobba lagom", vilket ju låter som en bra idé. För även en personlig tränare, yogalärare, coach och författare kan ju jobba ihjäl sig. Vem som helst kan jobba ihjäl sig faktiskt. Med den rätta passionen och det rätta drivet!
Är man bättre och finare på något sätt om man alltid är upptagen och aldrig har tid att koppla av? Eller är det tvärtom?

Att inte ständigt vara upptagen håller sakta på att vinna mark. Fast det är förstås inte alla som har fattat det än. För det är ju rätt så många år nu (jag tror det började på 80-talet redan) som det har varit supercoolt att vara en sådan som har hundra bollar i luften, är ständigt upptagen och aktiv och engagerad i det mesta, en sådan som har driv och som inte slösar bort sin tid med att sova eller andra oproduktiva saker. Och jag kan bara konstatera att jag har många personer i min närhet som fortfarande hänger kvar i sina "fullt-upp-liv" och springer och springer i sina ekorrhjul. Frågar man hur det är så kommer en djup suck och så "Ja, det är mycket nu" eller "Verkligen fullt upp". Eller något liknande. Men samtidigt ofta också en aning belåtenhet i sucken. För det är ju ändå lite bra att vara så himla upptagen, eller hur? 

Så vad är det som är så speciellt med att ha ett fullspäckat liv, vara superupptagen jämt och ha en ständigt fulltecknad almanacka? Vad är det som gör att det, även om det förstås känns jobbigt och stressigt, ändå också känns rätt så bra? Jo, för det finns vinster i det här så klart. Den som har mycket att göra känner sig duktig, viktig och behövd. Och vem vill inte det? Dessutom så slipper man en del grejer som man inte så gärna vill göra, men som man kanske inte ens är medveten om att man inte vill. Till exempel att vara ensam med sina egna tankar. För då kan det kanske dyka upp obehagliga frågeställningar som har med ens liv att göra (är jag nöjd med mitt liv så här långt, är jag på rätt plats i livet, gör jag rätt grejer?). Och så skulle det ju finnas tid till att ta itu med en del surdegar också, som det också känns rätt skönt att slippa hinna med. Kan man kanske till och med bli beroende av att vara upptagen jämt? Att det ger någon slags kick? 

För grejen är ju ändå denna: Vi har ett val. Veckan har 168 timmar och det gäller för alla. Är det verkligen sant att vi på dessa 168 timmar inte kan få in tid för låt säga 5 minuters meditation dagligen, eller tid till att läsa 15 minuter i en bra bok (vilket till slut kommer att leda till att man faktiskt har läst ut den och fått en upplevelse) eller tid till att äta en ordentlig middag med sin familj, vistas utomhus en stund varje dag eller hälsa på sin gamla moster en gång i kvartalet - eller vad det nu är som man absolut inte hinner med eftersom man har så mycket att göra. 

"I know how she does it" är en bok skriven av författaren Laura Vanderkam och i den skriver hon bland annat att folk ljuger om sin tid. Inte medvetet utan därför att de har en bild av sig själva som väldigt upptagna och de har en förvrängd uppfattning om hur de använder tiden. Ber man människor hålla koll på och skriva upp (ärligt!) hur de använder sina dagar, visar det sig att där läggs betydligt mycket mera tid på saker som sociala medier, tv, onödiga hushållsbestyr plus en del annat än vad de själva tror och säger. En teori om varför människor ljuger och säger att de har så mycket mera att göra än vad som faktiskt är fallet är att det negativa ofta har en tendens att ta plats på det positivas bekostnad. Våra mänskliga hjärnor är gjorda så, förmodligen som ett sätt för stenåldersmänniskan att skydda sig mot faror. Vi lägger helt enkelt mera märke till allt som känns negativt, som till exempel att vi måste jobba så mycket och att vi är så väldigt upptagna. 

Tips till den som känner att det börjar bli dags att sluta glorifiera det här med att vara så upptagen jämt:
  • Sluta berätta om hur upptagen du är hela tiden, som om det vore en slags merit. 
  • Observera och skriv ärligt ner hur du faktiskt använder din tid under en vanlig dag/vecka.
  • Prioritera in roliga saker som du vill göra och som ger dig glädje och avkoppling. Om Oprah Winfrey har tid att meditera så har du det med. Eller vad det nu är som du inte tror att du har tid med. 
  • Man kan säga nej! Men det kan vara på bekostnad av att man blir ansedd som mindre duktig. Och man kanske blir mindre omtyckt också. Klarar ditt ego detta?
  • Och kanske är det dags att göra en och annan förändring. För vad är det egentligen som är viktigt i ditt liv?
I senaste numret av Må Bra tas det här passande nog också upp. Där läser jag om livspusslet, detta att hinna hämta på dagis, laga mat, träna, yoga, äta nyttigt, jobba, vara en fantastisk partner, förälder, släkting, vän och kollega, allt på samma gång, vilket leder till en massa stress. Men - surprise - livspusslet finns egentligen inte! Det är bara något som vi inbillar oss. Livet är livet! Sänk ribban, fokusera på det som är viktigt här och nu och prioritera ner resten. 

I världens så kallade Blå Zoner, områden där folk blir extra gamla, ofta över 100 år och lever friska fram till sin död, har man "lagom" mycket att göra. Man är engagerad och arbetar, har mål och mening med sin tillvaro, men man stressar inte och man har definitivt tid för umgänge och relationer. 


Källa bl.a.: www.wellandgood.com, Må Bra april 2017

lördag 11 mars 2017

Oatlys havredryck för kaffe - suveränt alternativ!

Jag skrev ett inlägg för längesedan (2012) om att Oatlys havredryck fungerade "sådär" i kaffe. Saken var ju den att den egentligen inte var avsedd för att användas så. Efter det lilla experimentet jag gjorde då har jag låtit saken bero tills jag häromveckan, och alltså mer än fyra år senare, plötsligt upptäckte att Oatly numera ju faktiskt har en bra produkt för detta! Det går framåt med världen och detta är väl förmodligen Guds gåva till alla latte-älskande veganer. 


Produkten heter alltså Oatly! iKaffe och är en "havredryck att skumma". Helt perfekt med andra ord och inte heller innehåller den något tillsatt socker, vilket en del sojadrycker däremot gör. Väldigt god är den dessutom. Jag föredrar numera detta framför mjölk i kaffet och definitivt tycker jag det är bättre och godare än soja. 

Jag har därför raderat mitt tidigare inlägg. Det händer ju saker som sagt, nya produkter utvecklas och det mesta blir bättre :-) Anledningen till att välja havredryck istället för mjölk, även om man inte är vegan, kan till exempel vara att havre har många fantastiska egenskaper. Bland annat har det en inflammationshämmande effekt, minskar risken för cancer i mag-tarmkanalen, är bra för hjärta och kärl (sänker det onda kolesterolet), stabiliserar blodsockret och hjälper till att förhindra diabetes typ 2. 

Bara att dricka och njuta alltså!