Jag hittade citatet när jag satt och läste om Monika Björn i tidningen Yoga för dig, där hon berättar att hon numera prioriterar att "jobba lagom", vilket ju låter som en bra idé. För även en personlig tränare, yogalärare, coach och författare kan ju jobba ihjäl sig. Vem som helst kan jobba ihjäl sig faktiskt. Med den rätta passionen och det rätta drivet!
Att inte ständigt vara upptagen håller sakta på att vinna mark. Fast det är förstås inte alla som har fattat det än. För det är ju rätt så många år nu (jag tror det började på 80-talet redan) som det har varit supercoolt att vara en sådan som har hundra bollar i luften, är ständigt upptagen och aktiv och engagerad i det mesta, en sådan som har driv och som inte slösar bort sin tid med att sova eller andra oproduktiva saker. Och jag kan bara konstatera att jag har många personer i min närhet som fortfarande hänger kvar i sina "fullt-upp-liv" och springer och springer i sina ekorrhjul. Frågar man hur det är så kommer en djup suck och så "Ja, det är mycket nu" eller "Verkligen fullt upp". Eller något liknande. Men samtidigt ofta också en aning belåtenhet i sucken. För det är ju ändå lite bra att vara så himla upptagen, eller hur?
Så vad är det som är så speciellt med att ha ett fullspäckat liv, vara superupptagen jämt och ha en ständigt fulltecknad almanacka? Vad är det som gör att det, även om det förstås känns jobbigt och stressigt, ändå också känns rätt så bra? Jo, för det finns vinster i det här så klart. Den som har mycket att göra känner sig duktig, viktig och behövd. Och vem vill inte det? Dessutom så slipper man en del grejer som man inte så gärna vill göra, men som man kanske inte ens är medveten om att man inte vill. Till exempel att vara ensam med sina egna tankar. För då kan det kanske dyka upp obehagliga frågeställningar som har med ens liv att göra (är jag nöjd med mitt liv så här långt, är jag på rätt plats i livet, gör jag rätt grejer?). Och så skulle det ju finnas tid till att ta itu med en del surdegar också, som det också känns rätt skönt att slippa hinna med. Kan man kanske till och med bli beroende av att vara upptagen jämt? Att det ger någon slags kick?
För grejen är ju ändå denna: Vi har ett val. Veckan har 168 timmar och det gäller för alla. Är det verkligen sant att vi på dessa 168 timmar inte kan få in tid för låt säga 5 minuters meditation dagligen, eller tid till att läsa 15 minuter i en bra bok (vilket till slut kommer att leda till att man faktiskt har läst ut den och fått en upplevelse) eller tid till att äta en ordentlig middag med sin familj, vistas utomhus en stund varje dag eller hälsa på sin gamla moster en gång i kvartalet - eller vad det nu är som man absolut inte hinner med eftersom man har så mycket att göra.
"I know how she does it" är en bok skriven av författaren Laura Vanderkam och i den skriver hon bland annat att folk ljuger om sin tid. Inte medvetet utan därför att de har en bild av sig själva som väldigt upptagna och de har en förvrängd uppfattning om hur de använder tiden. Ber man människor hålla koll på och skriva upp (ärligt!) hur de använder sina dagar, visar det sig att där läggs betydligt mycket mera tid på saker som sociala medier, tv, onödiga hushållsbestyr plus en del annat än vad de själva tror och säger. En teori om varför människor ljuger och säger att de har så mycket mera att göra än vad som faktiskt är fallet är att det negativa ofta har en tendens att ta plats på det positivas bekostnad. Våra mänskliga hjärnor är gjorda så, förmodligen som ett sätt för stenåldersmänniskan att skydda sig mot faror. Vi lägger helt enkelt mera märke till allt som känns negativt, som till exempel att vi måste jobba så mycket och att vi är så väldigt upptagna.
Tips till den som känner att det börjar bli dags att sluta glorifiera det här med att vara så upptagen jämt:
- Sluta berätta om hur upptagen du är hela tiden, som om det vore en slags merit.
- Observera och skriv ärligt ner hur du faktiskt använder din tid under en vanlig dag/vecka.
- Prioritera in roliga saker som du vill göra och som ger dig glädje och avkoppling. Om Oprah Winfrey har tid att meditera så har du det med. Eller vad det nu är som du inte tror att du har tid med.
- Man kan säga nej! Men det kan vara på bekostnad av att man blir ansedd som mindre duktig. Och man kanske blir mindre omtyckt också. Klarar ditt ego detta?
- Och kanske är det dags att göra en och annan förändring. För vad är det egentligen som är viktigt i ditt liv?
I senaste numret av Må Bra tas det här passande nog också upp. Där läser jag om livspusslet, detta att hinna hämta på dagis, laga mat, träna, yoga, äta nyttigt, jobba, vara en fantastisk partner, förälder, släkting, vän och kollega, allt på samma gång, vilket leder till en massa stress. Men - surprise - livspusslet finns egentligen inte! Det är bara något som vi inbillar oss. Livet är livet! Sänk ribban, fokusera på det som är viktigt här och nu och prioritera ner resten.
I världens så kallade Blå Zoner, områden där folk blir extra gamla, ofta över 100 år och lever friska fram till sin död, har man "lagom" mycket att göra. Man är engagerad och arbetar, har mål och mening med sin tillvaro, men man stressar inte och man har definitivt tid för umgänge och relationer.
Källa bl.a.: www.wellandgood.com, Må Bra april 2017
Källa bl.a.: www.wellandgood.com, Må Bra april 2017
