Leta i den här bloggen

lördag 17 mars 2018

Hot yoga - bra eller dåligt?

Yoga i 35-42 graders värme, är det egentligen bra eller dåligt? Svaret är bra. Men bara om du själv tycker att det känns bra, inte för att någon annan säger det. Däremot stämmer inte en del av de påståenden som ofta florerar i samband med hot yoga enligt en artikel jag hittade på Doyouyoga och som hänvisade till undersökningar som har gjorts.

Man gör av med fler kalorier  när man gör hot yoga jämfört med yoga i vanlig temperatur
Inte sant. I två studier som gjorts och där man jämfört grupper som tränat hot yoga i 40 graders värme med grupper som tränat yoga i 23 grader hade alla deltagare liknande positiva resultat vad gällde fysisk effekt, antalet förbrända kalorier inräknat. Däremot fick en tredje grupp, som inte tränade alls, inte alls dessa resultat (föga förvånande kanske...). Den enda markanta skillnaden mellan yogagrupperna var att deltagare som tränade hotyoga svettades mycket mera.

Man blir vigare av hot yoga och risken att man skadar sig minskar
När vi är varma kan vi stretcha musklerna mera. Men man kan även stretcha en muskel utöver vad den klarar av, vilket istället kan skada. Sedan har vi ledbanden som finns där för att stabilisera lederna. Dessa kan ännu lättare skadas om man inte är försiktig utan stretchar för mycket. Det stämmer alltså att vi blir vigare i värmen, men risken att skada sig kan snarare öka om vi inte är medvetna om var vi har våra gränser.

Man svettas ut gifter och slaggämnen
Det mesta som vi svettas ut är vatten, lite uppblandat med salt, urinämnen, mjölksyra och mineralämnen. Men de verkliga slaggämnena (och "gifterna") tas om hand av njurar, lever och ändtarm. Det är alltså inte sant att hot yoga fungerar som detox. Däremot är det superviktigt att dricka vatten och fylla på för att inte bli uttorkad.

Man mår så bra
Ja, det gör många och då är det ju en bra idé att fortsätta med hot yogan. För oss som bor i kallare klimat kan det säkert ha en välgörande effekt att få komma in i ett varmt rum och vistats där någon timme då och då. Värme gör oss lugna och avslappnade. Men det är som alltid viktigt att lyssna på den egna kroppen. För den som känner att den inte mår så bra i stark värme, som kanske får huvudvärk eller känner yrsel och illamående är det bättre att avstå. 

Mina egna erfarenheter av att arbeta med hot yoga är följande:
  • Jag får lätt migrän av fysisk aktivitet i hög värme och jag har aldrig haft så mycket migrän som under det året jag jobbade med hot yoga, vilket var en starkt bidragande orsak till att jag slutade. 
  • Jag, som ytterst sällan är sjuk i vanliga fall, drabbades gång på gång av olika sjukdomar under mitt år som hot yoga-lärare. Detta vill jag däremot inte rakt av skuldbelägga hot yogan för. Det kan mycket väl ha varit så att jag bara råkade komma in i en ond spiral, där jag helt enkelt inte hann återhämta mig efter varje sjukdomstillfälle innan jag började arbeta igen för fullt och därför blev extra mottaglig för nya infektioner. Dock brukar det sägas att människor håller sig som friskast i temperaturer på ca 15-25 grader. I varma och framför allt fuktiga miljöer trivs bakterier och virus oftast bättre och hot yoga-salar brukar även ha hög luftfuktighet.
  • Jag blev definitivt vigare. Och jag tyckte det var riktigt roligt att kunna göra avancerade positioner som jag inte klarat av tidigare. Tyvärr ledde detta till problem när jag slutade med hot yogan eftersom jag trodde att min nyvunna vighet skulle bestå, vilket den inte gjorde. Jag fortsatte göra dessa avancerade positioner utanför hot yoga-salen och ganska snart började min rygg protestera och jag fick ordentliga problem. Min rygg återhämtade sig inte förrän jag först gått igenom en viloperiod och därefter börjat träna mjuk yoga istället. Och jag får helt enkelt acceptera att det finns positioner som jag kunde göra inne i den varma salen men som min kropp inte klarar under mera normala omständigheter, vilket självklart är helt okej. Det viktigaste är att man mår bra. 
Med detta sagt rekommenderar jag definitivt hot yoga för den som känner att det påverkar kropp och själ positivt. Vi är alla olika och det handlar som sagt om att lyssna på den egna kroppen och att vara ärlig mot sig själv.
Själv anser jag att den bästa hot yogan är den som kan göras utomhus i 20-30 graders värme. I skuggan!


Källor bl.a.: www.doyouyoga.com








torsdag 22 februari 2018

Är det fult med lagom?

Inte för lite och inte för mycket - lagom! Det typiskt svenska ordet som är svårt att hitta i andra språk. Och ofta anser vi dessutom att det är ett ganska tråkigt ord, som representerar hur hopplöst trista vi är i det här mellanmjölkiga landet brunsås. (För mellanmjölk och brunsås anses också så typiskt svenskt och tråkigt trots att både mellanmjölk och bruna såser finns i de flesta andra västländer också). Fast egentligen så är ordet lagom på sätt och vis samma sak som ett annat och mycket finare ord, nämligen balans. Smaka på det!

Jag har ingenting emot att komma ur min komfortzon då och då och ta mig an utmaningar, framför allt om jag får välja dem själv. Men större delen av tiden har jag det gärna bekvämt och "lagom".

I senaste numret av "Yoga för dig" läser jag en krönika av Annelie Bränström-Öhman som handlar om den berömda komfortzonen. För den har vi väl alla hört talas om? Det är den som vi absolut inte bör vara i. "En komfortzon är en vacker plats. Men inget växer där." Nej precis, komfortzonen måste vi definitivt ta oss ur. För vi måste ju utmana oss själva. Hela tiden helst. Vilket Annelie Bränström-Öhman ifrågasätter. Och jag med. För vad är det för fel egentligen med att vara nöjd med sig själv och sitt liv? Med att få ha det lite lagom och bekvämt? Att inte ständigt sträva efter mer och mer och ännu mer? Utan att istället känna glädje och trivsel med det som man har och det som är?

Och samtidigt som vi alla uppmanas att ta oss ur vår komfortzon och ingen vill vara lagom och trist, så söker vi oss till yoga och meditation. För vi vill ha balans i våra liv. Hur nu den ekvationen går ihop. Ska vi jobba mycket och ständigt prestera, resa, hålla igång relationer, träna massor, inreda våra hem perfekt och förvekliga oss på alla livets plan, och sedan dessutom helst visa upp alla våra bedrifter på sociala medier - är det så konstigt om vi blir utmattade? Kanske är det priset vi får betala för att hela tiden hålla oss ute ur den där trista komfortzonen där inte tillräckligt mycket action sker, priset för att inte vilja vara och leva lagom?

Samtidigt är vi alla olika. Är det ens möjligt att avgöra vad som är någon annans komfortzon och ha åsikter om det? Jag läste en artikel i Helsingborgs Dagblad om en person som fyllde 40 år. Det var ett sådant där födelsedagsreportage, där personen förmodligen själv fått fylla i en del uppgifter först ifall hen nu var intresserad av att bli uppmärksammad i tidningen, och så blev hen utvald att få en liten kort artikel skriven om sig med foto och allt. Och här stod det då att läsa att denna kvinna (eftersom det visade sig vara en kvinna) och som vuxit upp i Örkelljunga, hon var då verkligen inte rädd för att ta sig ur sin komfortzon och anta utmaningar. Hon hade nämligen flyttat ända från Örkelljunga och till Helsingborg och därmed bytt arbetsplats från Ica i Örkelljunga till ett annat Ica i Helsingborg istället. Och jag tänkte när jag läste att för den här personen så är det här verkligen en stor sak och hon uppfattar sig själv som väldigt framåt och äventyrslysten. Samtidigt kan man läsa om andra personer, som säljer allt de äger och har och reser jorden runt i en segelbåt, utan att direkt tycka att det är något särskilt med det. Våra komfortzoner ser helt klart olika ut. 

Själv tar jag mig gärna ut ur min komfortzon då och då, för det känns spännande och uppfriskande med utmaningar och jag lär mig därmed nya saker och det känns kul, obs i "lagom" mängd. Men jag är rätt så förtjust i att sedan få dra mig tillbaka till min komfortzon och jag erkänner att jag gärna tillbringar större delen av min tid just där. Jag tycker om att sova lagom, äta lagom mycket, ha lagom mycket att göra, att träna den vanliga yogan som är så lagom och som min kropp mår bra av och jag springer alltid samma runda i parken för att konditionsträna, utan några planer på att vare sig springa snabbare eller längre. Tvärtom tillåter jag mig att springa långsammare de dagar när jag märker att min energi är låg. Borde jag skämmas över detta? Och vem bestämmer i så fall det? 

Jag hörde en yogalärare säga "Att göra yoga är att utmana sig själv". Ja, kanske det, tänkte jag. Fast själv skulle jag hellre säga "Att göra yoga är att lära känna sig själv." Vilket ju i och för sig kan vara en stor utmaning, så det kanske var det hon menade. Men jag tycker inte nödvändigtvis att man måste ut ur sin komfortzon för att göra yoga, utan tvärtom tänker jag att yogautövandet förhoppningsvis istället leder till att man hittar in till sina komfortzoner. För mig är en komfortzon ett behagligt ställe där jag gärna är, där livet är bra och trevligt. Och jag tror uppriktigt att många människor mår dåligt för att de alltför ofta tvingas ut ur sina komfortzoner på ett sätt som varken är roligt eller särskilt utvecklande utan helt enkelt mest stressande och utmattande. Så kanske är det dags att ge upprättelse åt ordet lagom? Eller så väljer vi att bara använda oss av de vackrare och trendigare orden balans och harmoni, även om det egentligen i mycket handlar om samma sak.



Källor: bl.a. Yoga för dig, nr 1 2018

fredag 9 februari 2018

Fantastiska vegetariska burgare


Här kommer ett recept på fantastiskt goda vegoburgare. Receptet kommer ursprungligen från www.javligtgott.se som är en sida jag verkligen rekommenderar för den som vill hitta suveräna vegetariska recept. Fast i vanlig ordning så har jag ändrat lite, lite i receptet... Den här varianten blir rätt så stark (för jag gillar stark mat) och vill du ha dina burgare mildare så är det bara att minska ner på chipotlechilin. Du kan även använda vanlig chili, men chipotlen ger en speciell lite rökigare smak. Burgarna funkar också som vanliga biffar och bollar om man hellre vill ha det:

Ca 8 st

400 g Anammas sojafärs (eller annan vegofärs)
4 ägg
1 dl ströbröd, t.ex. Olda ströbröd instant majsmjöl (ta mer ifall du tycker färsen inte håller ihop)
1 klyfta vitlök, riven eller pressad
1 msk chipotle chilipeppar (ta mindre om du vill ha mildare burgare)
2 tsk oregano
300 g fetaost
1 kruka koriander
1,5 tsk kinesisk soja
svartpeppar efter smak

Sätt ugnen på 200 grader och tina vegofärsen ca 10 minuter innan du börjar. Blanda sedan alla ingredienserna och kör dem grovt i en matberedare. Forma burgare/biffar efter önskvärd storlek. 


Stek på ganska hög värme i rapsolja tills de får färg på båda sidorna. 

Låt dem sedan grädda färdigt ca 15 minuter i ugnen.

Ät och njut! Godare vegoburgare/biffar än så här går inte att få!


Källa: http://www.javligtgott.se

fredag 2 februari 2018

Februari - detoxtider

Februari är en bra tid för fasta och detox. Fast det behöver inte nödvändigtvis innebära att man lever på bara juicer och teer. Detox kan innebära mycket. Kanske bara att vila sig från vissa vanor och skapa lite andrum för kropp och själ. Jag föreslår en vecka för det kan man lätt klara av. En vecka går fort och är ändå tillräckligt lång för att ge resultat. Så varför inte testa något av nedanstående eller kanske alltihop?

Ta paus från sociala medier
En digital detox då och då blir mer och mer populärt. Det kanske är svårt att helt och hållet stänga av mobil och dator såvida man inte har semester. De flesta av oss behöver hålla koll på e-mailen och svara i telefon på grund av våra jobb. Men sociala medier går det ändå att vila sig ifrån utan att världen går under. Känns det som om frånvaron skapar frågetecken, så meddela innan att du gör sig otillgänglig under ett antal dagar. För många kan en paus från sociala medier skapa väldigt mycket extra tid och lite mera lugn och ro i hjärnan. Och ifall det är möjligt, till exempel under helgen, så stäng av helt från allt vad dator och mobil heter.

Ta paus från tv:n
Alla har vi olika vanor och en del tittar mycket och andra inte alls, men med tv räknar jag även in Netflix och kortare klipp vi sitter och ser på våra plattor och mobilskärmar. En veckas paus kan vara skönt och även här kan det skapas mycket extra tid. Man klarar även utan större problem att leva en vecka utan att vara superuppdaterad när det gäller nyheter.

Ät vegetariskt - eller veganskt
Om du äter kött i vanliga fall, prova att vara vegetarian en vecka. Ät mer frukt och grönt. Är du redan vegetarian, så prova att vara vegan i en vecka istället.

Uteslut socker
Med detta menar jag i första hand uppenbara sockerprodukter som kakor, godis, glass, efterrätter och sötade drycker. Men om du redan ligger lågt med sådana produkter så menar jag även att gå steget längre och försöka utesluta sockret helt ur kosten under en vecka. Låt kroppen vila från detta. Det finns mycket dolt socker i t.ex. bröd och såser. Läs innehållsförteckningar och välj osötade varianter. Brukar du äta fruktyoghurt så byt till naturell och söta med frukt och bär istället. 

Undvik alkohol
Förhoppningsvis är inte detta något som ingår i din dagliga diet. Men om du brukar ta något eller några glas alkohol till helgen eller på after-work, så prova med en helt vit vecka.

Dra ner på kaffet
Om man är en van kaffedrickare så rekommenderar jag faktiskt inte att man slutar helt under en vecka, eftersom man förmodligen kommer att få huvudvärk de första dagarna och då är det helt enkelt inte värt det för så kort tid, framför allt om det handlar om att kunna arbeta samtidigt. Däremot om man har semester eller kanske vill sluta med kaffet helt eller under en längre period, så blir det en annan sak. Kaffe har för övrigt en hel del positiva egenskaper i lagom doser, till exempel att det innehåller antioxidanter och balanserar blodsockret. Däremot, om du dricker stora mängder kaffe varje dag, prova att dra ner på antalet koppar till kanske två stycken. Centrala nervsystemet kommer att lugna ner sig och du får ändå i dig en tillräcklig dos för att få de positiva effekterna. Ett alternativ till kaffe kan vara örtteer eller grönt te.
Örtteer - ett gott alternativ till kaffe.
Sov mera
Ja, för antagligen kommer det att skapas en del extra tid när det blir paus från sociala medier och tv. Och den här tiden på året behöver de flesta av oss lite mera sömn. Så passa på och utnyttja en del av extratiden till detta, så blir du mera utvilad och fräsch.

Fundera över livet 
Det här kan du använda resten av överskottstiden till. Ofta när vi har fullt upp hela tiden blir det aldrig av att vi stannar upp och funderar över var vi står i livet, om vi är nöjda där vi är eller om det kanske finns saker som behöver förändras. Fråga dig själv: Finns det någonting i mitt liv som jag behöver mindre av just nu? Finns det någonting som jag behöver mera av? Finns det någon förändring som jag behöver göra för att må bättre?

Och kom sedan ut ur din detox-vecka som en förhoppningsvis mera utvilad, lugnare och gladare person, kanske med några nya planer för framtiden. 

lördag 27 januari 2018

Yoga som hjälp och lindring

"En yogaklass är fascinerande. All typer av människor kommer dit och av alla möjliga anledningar. Där är mannen vars fru just har lämnat honom utan någon förklaring. Där är drogmissbrukaren som försöker bli fri från sitt beroende. Där är kvinnan som vill ha en snygg rumpa. Där är de som använder yoga som ett motmedel mot åldrande. Där är personen med dålig självkänsla och som inte kan förstå varför han eller hon fortfarande befinner sig i en destruktiv relation. Där är den framgångsrika affärskvinnan som vill ha hjälp mot stress. Där är människor som är ensamma, sårade eller bara söker gemenskap. Där är även de som bara är nyfikna."

Ovanstående är ett utdrag ur Colleen Saidman Yees bok "Yoga for Life, a Journey to Inner Peace and Freedom" (egen översättning).

Yoga hjälper mot mycket. Det är därför så många söker sig till den och av så olika anledningar. Och det vi söker hos yogan hittar vi ofta, så det troliga är att alla personerna ovan får hjälp med det som de hade tänkt. Samt att de förmodligen även kommer att hitta andra saker i yogan som de inte hade väntat sig. Lugn, bättre självkänsla, bättre sömn, smidigare kropp och bättre självkännedom är till exempel vanliga och väldigt trevliga bieffekter av flitigt yogautövande.

Donna Farhi, känd australiensisk yogaprofil, har uttryckt att det på sätt och vis är synd att yogans spridning i sociala medier, med glassiga foton på avancerade yogapositioner på paradisstränder, får människor att tro att det är detta som yoga handlar om. När vanlig och väldigt enkel yoga, med lätta positioner och andningsövningar som vem som helst kan göra, är ett så fantastiskt verktyg för att få alla typer av människor, i alla åldrar med och utan sjukdomar, att må så mycket bättre i sin vardag. Delvis håller jag med, men samtidigt tror jag att vi ändå har lite av en mottrend på gång. Den medicinska yogan sprids och jag märker själv ett stort intresse för enklare och mera lättillgänglig yoga. Trots de flashiga Instagram- och Facebook-fotona, börjar många förstå att det finns något mera bakom. Yoga håller på att bli en folkrörelse och fler och fler arbetsplatser, skolor, vårdcentraler och behandlingshem håller på att få upp ögonen för detta. 

Yogan, som förmodligen är världens äldsta system för självutveckling, hjälper, läker och lindrar både kroppens och själens åkommor. Jag kände själv detta väldigt tydligt redan för 16 år sedan när jag för första gången ställde mig på en yogamatta. Som så många andra började jag med yoga som fysisk träning, men insåg genast att den också gjorde något för mitt mentala tillstånd, att den mer eller mindre fungerade som antidepressiv medicin. Och detta är något jag haft stor nytta av ända sedan dess. Ibland tänker jag att det är tack vare yogan som jag har klarat mig rätt så bra ändå varje år när vinterdepressionen slår till. Varje yogatillfälle är nämligen just som en liten (eller ibland större!) dos av energi, glädje och lugn. Livskraften återställs. 
Man kan känna sig ledsen, arg, frustrerad, stressad eller precis vad som helst, men en stunds yoga hjälper alltid på något sätt. Efter yogan har något alltid förändrats. Rent medicinskt frigörs må-bra-hormoner som endorfiner. Den lugna andningen i kombination med rörelser hjälper även till att sänka stresshormonet kortisol. Bortsett från detta så är det inte heller ovanligt att yogan startar en process, som förstås kan skifta från individ till individ, men som ofta handlar om vem man är, och som kan leda till att man förändras som person och att man hittar en ny styrka i sig själv. 

Yoga är för alla. I vilken fysisk eller mental form man än befinner sig finns där något för alla att hämta. Det gäller bara att hitta rätt yogasammanhang. Så ge inte upp ifall din första yogaupplevelse inte blir riktigt vad du söker. Ibland kan detta i och för sig bara vara bra, att man lär något nytt som man inte förväntade sig och får en annorlunda upplevelse. Men minns att det numera finns väldigt många olika yogavarianter, det finns både små och stora yogastudios, det finns alla typer av instruktörer och lärare och det finns även mycket att hämta på Internet. Youtube till exempel kan vara ett kul sätt att börja botanisera. Så prova dig fram. Rörelse och stillhet, andning och koncentration. Yogan har något för alla. Och kom även ihåg Sri T. Krishnamacharyas visdomsord: "Yogan är till för människan och inte människan för yogan." Det är inte du som ska vara på ett visst sätt för att passa in i någon slags yogamall, utan det är yogan som ska passa dig och ge dig största möjliga glädje och nytta.

fredag 19 januari 2018

Lycklig 2018

I måndags var det årets deppigaste dag läste jag i tidningen. Denna infaller den tredje måndagen i januari nämligen. Då är julledigheten över, julsaker och ljusslingor har plockats ner, det finns mindre pengar kvar på kontot, vädret är uselt och ofta har vi redan hunnit bryta våra nyårslöften. Bara en låååång räcka arbetsdagar ligger nu framför oss tills det någon gång i framtiden börjar bli vår igen. Och i så fall, tänker jag, måste ju hela den här veckan därmed vara årets deppigaste vecka. Så hur gör man för att inte deppa ihop? Hur gör man för att bli lycklig istället? Här och nu! Och inte bara som en fånig floskel utan på riktigt?

Jag lyssnade på Oprah Winfreys podcast Oprah's Supersoul Conversations, där hon pratade med Gretchen Rubin, hon som skrev "The Happiness Project". Jag bloggade om delar av den boken för några år sedan och intressant nog var det just den biten jag bloggade om som de återkom flera gånger till också i podden, förmodligen för att detta ändå är kärnan i det hela: För att bli lycklig måste du utgå ifrån vad du blir lycklig av. Det går inte att bara göra som alla andra och tro att någon annans sanning automatiskt också är din sanning. Som exempel tog Gretchen upp musik, att många människor älskar att lyssna på musik och blir glada av det och även har ett stort intresse för musik. Därför tyckte Gretchen länge att också hon borde börja ägna sig mera åt musik, tills hon till slut insåg att musik ju faktiskt inte riktigt är hennes grej. Bättre då att göra sådant som hon själv känner ger henne glädje oavsett vad sedan andra kanske tycker om det. 
Det är viktigt att ljusa upp sin vardag, även under årets deppigaste vinterveckor.
Själv älskar jag till exempel att läsa böcker, medan jag känner att sociala medier snarare dränerar mig på energi. Samtidigt har jag någon slags bild av att man är en mossig nörd om man gillar att sitta med böcker, medan sociala medier är något som man bara måste hålla på med för att uppfattas som en normal människa. Och med detta sagt så finns det dessutom ofta ont om tid i vardagen, så var ska man lägga de där extra minuterna som man kanske ibland lyckas få över? Får man vara så självisk att man gröper ur lite tid varje dag och bara gör sådant som man tycker om? Vågar man strunta i grejer som man inte vill göra även om andra tycker att man borde ägna sig åt dem? Kan jag sitta en lördagseftermiddag och läsa en bok och dricka kaffe medan min man suckar över hur mycket jobb han har och säger att det nog är bäst att han sticker över till jobbet några timmar? Och huset samtidigt behöver städas, tvätten plockas ur maskinen, hunden badas och jag borde ringa och prata med mamma? Ibland vet jag inte själv när det dåliga samvetet gnager och de tråkiga uppgifterna tycks föröka sig snabbare än vad jag kan utföra dem.

Men vad vi behöver, menar Oprah och Gretchen, är ändå just att hitta vardagsglädjen. För de flesta dagar här i livet är ju just vardagar och det gäller att fylla på med små saker som lyfter oss och gör livet roligare. Om vi bara ägnar oss åt måsten och borden då blir livet väldigt tråkigt och tungt. Att lyfta sig själv är livsviktigt! Det är ett sätt att förebygga både depression och utmattning. Så man skaffar sig lämpligen ett eget "Happiness Project" och jobbar på det. Det kan vara precis vad som helst, bara det gör oss till gladare människor. Så i mitt fall kan det faktiskt få vara att sitta och läsa en stund varje dag. Och i ditt fall så kanske det är något helt annat. Men tänk efter och unna dig!

Och då är vi inne på det här med att vara snäll mot sig själv. I senaste numret av tidningen Free läser jag om just detta. "Bli din egen bästa vän" säger Agneta Oreheim som bland annat är föreläsare i personlig utveckling. Att vara snälla och vänliga mot oss själva förändrar inte bara oss själva positivt, utan också allt och alla vi möter. Självfördömanden och kritik däremot leder till en ständigt pågående stress inom oss. 

Exakt samma ämne läser jag om i en artikel I Helsingborgs Dagblad där radio- och tv-profilen Farah Abadi uppmärksammas i och med att hon fyller 30. "Det är viktigt att vara snäll mot sig själv" säger Farah, som också berättar att hennes framgångar bland annat beror på att hon helt enkelt bara gör det bästa hon kan och gör bara det som är roligt och som hon vill göra. Det är inte hela världen att alltid lyckas göra bra ifrån sig. Nästa gång blir det bättre! Och man måste vara sin egen bästa kompis. 

Kloka ord. Och om vi återgår till Oprah så påminner hon även om att det man är missnöjd med i sitt liv kan man förändra. Och en förändring sker genom nya vanor. Det här är ju i och för sig inga nyheter, men vi kan behöva påminnas ibland. Man kan testa en ny vana helt enkelt och bara se hur det hela faller ut. Kanske blir det inte så bra som vi trodde, men då har vi i alla fall provat och kan sedan gå vidare och prova något annat. Fortsätter vi bara som vi gör, kommer våra liv förmodligen inte heller att förändras så särskilt mycket. Tycker man att det är stressigt om morgnarna kan man t.ex. prova att stiga upp en kvart tidigare för att skapa mera tid. Vill man börja meditera kan man kanske också prova en lite tidigare uppstigning för att få in den tiden. Har man en stressig period på jobbet och inte hinner träna eller vara utomhus kan man prova att ta en rask kvällspromenad någon gång före läggdags. Oavsett hur trött man är och om det regnar eller snöar, så på med kläderna och ut. Gör det till en vana under några veckor och se hur det faller ut. (Sena kvällspromenader var en livlina för mig för ett antal år sedan när jag hade en fullständigt ohanterlig situation på jobbet. Och det var även under dessa promenader som jag till slut lyckades sortera ut mina tankar tillräckligt för att komma fram till en lösning.) Vill man spara pengar och sluta äta dyra luncher ute på stan, så prova några veckor med att förbereda hälsosamma matlådor att ta med. Vi  förändras och växer när vi provar nytt och vi stagnerar om vi fastnar i liv som vi inte trivs med.

Så här kommer en liten sammanfattning: 
  1. Tänk efter vad du tycker känns roligt och skapa dig sedan ett "Happiness Project"
  2. Var snäll mot dig själv
  3. Prova en ny vana som förbättrar dit liv
Även om nyårslöftena redan har brutits, så går det att börja om från och med nu och få in lite ny kraft och inspiration för att få en behagligare vinter.

lördag 30 december 2017

Att äga sitt liv

Veckan före jul uppmärksammades det i media att det i de flesta familjer är kvinnan som drar det tyngsta lasset när det gäller julfirandet. Det är hon som planerar julen och ser till att hela julprojektet genomförs efter konstens alla regler. Så även i den här familjen, där det är jag som är både projektledaren och i de flesta fall också utföraren. Och julen och mellandagarna har avlöpt enligt plan med massor med samvaro och besök av nära och kära. Mysigt och trevligt på alla sätt. Men, i ärlighetens namn, också en aning intensivt och stressigt. Minimalt med egen tid. Och den där tiden till att läsa böcker och göra yoga som jag sett fram emot, den har helt enkelt inte funnits. (Än alltså, ska kanske tilläggas. Idag är det den 30/12.)

När jag igår skummade igenom mitt obearbetade informationsflöde hittade jag dock en intressant länk från Vardagspuls till en artikel om Hillevi Wahls nya bok "Äg ditt liv: Så får du mer tid, kraft och gläjde". Hillevi har intervjuat ledare, chefer och coacher och tagit reda på hur man inte bara blir en bra ledare, utan ännu viktigare, hur man leder sig själv. Kanske kan vara något att börja det nya året med? Och annars så ger artikeln i sig en del bra tips, så följ gärna länken nedan. Bland annat tar Hillevi upp vikten av att ha roligt och inte planera in för mycket. Hon berättar om hur hon ibland loggar ut under 48 timmar, alltså stänger av mobil och dator under denna tid och istället ägnar sig åt Real Life, om energigivande promenader i skogen och om att de viktigaste förväntningarna på oss kvinnor egentligen inte är dem som andra har på oss, utan att vi istället bör fråga oss vad vi har för förväntningar på oss själva. Och det är ju en tankeställare, tycker jag. Lever jag just nu efter mina egna eller andras förväntningar? Läs gärna, som sagt:

http://www.vardagspuls.se/inre-halsa/hillevi-wahl-sa-ager-du-ditt-liv/?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_campaign=newsletter_52_torsdag_nyhetsbrev


Vill även passa på att önska alla ett Gott Nytt År 2018. Tänk ut något bra nyårslöfte som känns meningsfullt för dig!

tisdag 19 december 2017

Stoppa sötsuget med mullbär

Dämpar sötsuget - smakar lika gott som godis - lågt kaloriinnehåll - och är dessutom nyttigt! Finns det verkligen något sådant? Ja, det gör det. Om du inte redan känner till denna hemlighet, så stavas den "mullbär". 

Detta superbär finns numera att köpa i torkad form inte bara i hälsokostbutiker utan även i välsorterade mataffärer. Det innehåller mer proteiner, vitaminer (C och K), kalcium, järn och antioxidanter än de flesta andra frukter. En del av antioxidanterna är antiinflammatoriska och har i studier visat sig vara bra för bland annat hjärtat.

Bären smakar sött och gott, lite kolaaktigt både i smak och konsistens och innehåller få kalorier (till skillnad från de flesta andra torkade frukter). Och inte nog med detta, utan mullbär har dessutom en bevisad effekt på kroppens sötsug. De innehåller MFE, ett ämne som sänker och stabiliserar blodsockret. Och med ett stabilt blodsocker minskar suget efter godis och snacks. 

Mullbär är speciellt rika på antioxidanten resveratrol, som även har en antikoagulerande effekt, vilket innebär att blodflödet förbättras och risken för blodproppar minskar. 

Själv har jag numera alltid en påse mullbär hemma i skåpet. Som högkonsument av just torkad frukt (som jag gärna äter istället för godis) uppskattar jag det lägre kaloriinnehållet och också att det känns lite lugnare för magen än t.ex. stora mängder av katrinplommon, russin och aprikoser. Nu minskar jag ner där istället och plussar på med mullbär. Mullbär är också gott i yoghurten eller i muffins och bröd.

Så vill du ha hjälp mot sötsug, viktproblem eller dåligt immunförsvar kan det alltså vara en god idé att ge sig ut på mullbärsjakt.


Källa: mullbär.com





torsdag 14 december 2017

Leva med rädslor

Låt bli att oroa dig just nu och tänk att du istället ska oroa dig en viss tidpunkt, låt säga ikväll klockan åtta, och skjut sedan upp alla dina orostankar tills dess. Och när klockan är åtta (eller nio eller något annat) kan du avsätta en stund, ja kanske till och med en hel timme ifall du vill, och bara sitta och oroa dig allt vad du orkar. Men fram tills dess, lägg bara orostankarna på hög så länge. 

Känns det rådet igen? Det låter ju i alla fall kul och praktiskt. Så fungerar det? Ja, kanske. För en del. Jag tror att för många så fungerar det inte alls särskilt bra, för sitter inte de där orostankarna ändå kvar som en obekväm känsla i magen? Fast vi försöker att inte tänka på dem och så tänker vi på dem i alla fall... 

Det går att träna sig på att känna tillit till livet och kunna göra saker fastän man är rädd.

Det finns mycket att oroa sig för i livet och så finns det människor som aldrig oroar sig särskilt mycket. Fast det är rätt normalt att oroa sig. Förmågan att känna oro är något som genom årtusenden varit till vår fördel. Den som oroligt sökte efter faror i sin omgivning, som alltid var lite på sin vakt, den personen ökade sina chanser att överleva. Medan den som tog det lugnt lättare blev ett byte för farliga rovdjur, andra krigiska stammar eller helt enkelt inte fick tag på tillräckligt med mat. Så oron sitter i våra gener, men är i våra modernare tider inte alltid av godo.

Ett sätt att bemöta oro är med mindfulness. Att vara i sin oro helt enkelt. Jag läser om detta i Må Bra, som tipsar oss om att acceptera tillvarons ovisshet och att låta oron bara få finnas utan att utvärdera den. Och vi får även råden att reflektera över det vi oroar oss över och fråga oss själva om oron är rimlig (vilket den ju långt ifrån alltid är) och även att "informationsdetoxa", vilket innebär att helt enkelt avhålla sig från information och nyheter som bara spär på vår oro och gör oss nervösa och nedstämda. Strunta i att vara uppdaterad på allt som händer helt enkelt.

Sagt och gjort! Nej, det är ju inte alltid så enkelt, tyvärr. Men som med det mesta så blir man bättre på sådant man tränar på. Det gäller även mindfulness och att klara av att vara närvarande i nuet. 

Jag har två tankar kring detta. Den första är att man även kan utnyttja mindfulness på ett annat sätt, nämligen att försöka vara helt och hållet närvarande i nuet och i det man gör för ögonblicket utan att bjuda in oron som en del i detta. Håller jag på med att klä julgranen, laga mat eller förhöra läxor, så kan jag försöka hålla mig i just den uppgiften till 100%. Den andra tanken är att om man bjuder in oron och tillåter den att finnas där, då gäller det även att den inte får ta över. Att acceptera sin oro och rädsla är en sak, men att låta den få för mycket utrymme kan i värsta fall leda hela vägen till fullskalig panik. Det gäller att inse att här finns ett val. Oron kan få vara med eftersom den ju ändå finns, men man måste ändå välja att ha lite kontroll över den.

Själv är jag rädd för massor med saker, som lätt skulle kunna få ta över hela min tillvaro. Ett exempel på något som jag ibland kan känna starkt obehag inför är bilkörning och bilåkning. Och för att göra historien lite längre så tror jag detta började när jag var 20-23 år och inom loppet av den tidsperioden var med om tre smärre bilolyckor, där ingen resulterade i några personskador, bara i skador på bilen (obs, det var inte jag som körde!). I samma veva körde även min bror och voltade med sin bil. Bilen demolerades och själv kunde han lätt ha omkommit i denna olycka, men klarade sig mirakulöst med bara en whiplashskada. Någonstans här uppstod min bilångest, som många gånger har känts väldigt fånig. Och den är definitivt ett hinder som inte får ta över, för då blir mitt liv väldigt begränsat.

När vi bodde i Florida i USA kändes det lugnt och tryggt att köra omkring i den lilla småstad där vi bodde. Men ibland blev man förstås tvungen att ge sig ut på de stora och flerfiliga motorvägarna runt Orlando och även ta sig till nya och okända destinationer. Jag försökte undvika detta i den mån jag kunde, vilket ju är ett vanligt sätt att hantera sina rädslor. Men en av de första gångerna när detta inte gick att undvika satt jag där ensam i min bil på en gigantiskt bred, snabb och hårdtrafikerad väg och tillät mig verkligen att "vara" i min rädsla fullt ut. Och mina tankar gick ungefär så här: "Gud vad obehagligt! Vad jag hatar det här! Vilken idiot jag är som är så feg, vad är det för fel på mig egentligen? Men jag är ju så värdelös på att köra bil och på att hitta! Jag kommer aldrig att komma fram och livsfarligt fort kör vi allihopa, jag dör nog här på vägen. Usch vad hjärtat slår snabbt, nu kan jag knappt andas. Tänk om jag kvävs. Eller tänk om jag svimmar här vid ratten! Nu börjar benen och händerna skaka också. Nu kan jag verkligen snart inte andas, det kanske bara svartnar för ögonen och då kör jag in i någon och i den här farten, då blir jag invalid eller dör." Min oro fick alltså florera hej vilt och till slut befann jag mig i ett tillstånd av full panik. 

Det hela slutade med att jag valde att ta mig av motorvägen en stund och med skakande kropp, efter att ha trixat mig runt genom diverse trafikljus och annat, hittade till en parkeringsplats där jag äntligen kunde stanna. Så där satt jag och storgrät en stund. Därefter samlade jag ihop mig tillräckligt för att ändå till slut lyckas ta mig dit jag skulle, jag uträttade mitt ärende och körde så småningom hem, vilket tog sin lilla tid eftersom jag lyckades köra fel tre gånger trots att jag hade en navigator. Men i mitt tillstånd kunde jag helt enkelt inte förstå vad navigatorn sa till mig och väl hemma kände jag mig som om jag hade sprungit ett maraton. Jag var helt slut i kroppen och hade fruktansvärd huvudvärk. 

Det var under den här perioden som jag började gå djupare med yogan och lära mig andas ordentligt och kontrollera min andning. Och därför, när jag efteråt analyserade vad som hänt, så insåg jag att jag ändå hade haft ett val och valet jag hade gjort var att låta ångesten få ta över. Jag hade helt enkelt tänkt mig in i full panik. Så vad händer om man istället tänker på ett annat sätt? Till exempel: "Jag är rädd, men jag kan göra det här ändå. Och nu tar jag lugna och djupa andetag så klarar jag det. Jag kanske inte gör det perfekt, men jag kan göra det och det är okej att jag är lite rädd under tiden." Detta har visat sig fungera väldigt mycket bättre för min del och det fungerar även i andra situationer och med andra typer av rädslor. 

Att leva utan att vara rädd är inget alternativ för de flesta av oss. Men när man känner att man kan ta kontroll över sin andning (och det kan man öva på!), så blir det också lättare att ta kontroll över sin rädsla. Det blir också lättare att tänka lugnande tankar. Och då kan oron få komma in. För här kan man tänka att jag är rädd, men det är okej ändå. Och då bygger man upp en trygghet i att man har verktyg att klara av obehagliga situationer och känslor. Livet blir självklart inte perfekt för det, men det blir lite lättare. 

Sedan handlar det även om att kunna känna tillit. Livet är så stort och komplext och det finns hur mycket som helst som kan gå fel. Och ibland så gör det det, men för det mesta så gör det det inte. Det här är också något som det går att träna sig på, att våga släppa kontrollen och förlita sig på att det för det mesta ändå ordnar sig. För det går helt enkelt inte att kontrollera allt som möjligen skulle kunna hända. Vi kan ha katastrofplaner, men inte för precis allting. Tillit handlar om att träna sig på att tänka att de gånger när det inte går som planerat, när något obehagligt faktiskt händer, då kommer vi att få resurser på något sätt för att hantera situationen. Tillit handlar även om att våga göra en och annan sak som vi är lite rädda för, trots att det känns obehagligt. Vissa saker skrämmer oss och vi har ingen lust att göra dem. Andra saker skrämmer oss, men vi önskar ändå att vi vågade... Så ta ett djupt andetag och tänk att du kan, fastän du är rädd. Allting behöver inte vara perfekt. Bara att  våga lite grand kan kännas som en stor seger. 

måndag 4 december 2017

Mikropaus en stressig arbetsdag

Börjar du känna av julstressen? En yogaställning som snabbt ger både vila och ny energi är denna framåtfällning, som görs direkt från stolen du sitter på. (Har man för strama kläder på sig kan man fälla halvvägs, luta sig mot knäna och låta huvudet få hänga nedåt.) Sitt så här och ta ett par lugna och djupa andetag. Framåtfällningar lugnar centrala nervsystemet och skapar en känsla av trygghet. Samtidigt ger en sådan här position, med huvudet lägre än hjärtat, också energi. En effektiv mikropaus helt enkelt.