Många människor mediterar. Men de flesta människor mediterar INTE. Och jag tillhör inte heller dem som sitter och mediterar långa stunder. I våras tog jag mig igenom ett långt mindfulnessprogram på åtta veckor, där längre meditationspass ingick. Jag trodde då att jag skulle träna upp mig och börja tycka om att sitta i meditation långa perioder, men det blev inte så. Jag föredrar fortfarande yoga och jag blev även rätt förtjust i den gående meditationen. Jag tycker om att vara i rörelse helt enkelt. Och det får gärna vara långsamt. Jag älskar mindfulness. Men att sitta i långa pass med bara andning eller mantran är ändå inte riktigt min grej.
Så därför tänkte jag berätta om att meditation på bara fem minuter faktiskt känns annorlunda. Det känns som en andningspaus. Det känns som att man hittar en bit av sig själv (och snabbt!) och det känns som om man laddar sina batterier (också snabbt!). Morgonen är en bra tid för detta. Det blir en bra start på dagen, ett sätt att samla sig och känna sig fokuserad när allt sedan drar igång. Men man behöver få vara ensam och ostörd. Tillhör du dem som ligger och snoozar, därefter hoppar rakt in i duschen och dricker ditt kaffe på språng, för att sedan dyka in i kläderna och störta ut genom dörren i sista sekunden? Då ska du nog välja ett annat tillfälle än morgonen för din kortmeditation. Det kan ju även vara så att huset är fullt med morgontidiga och högljudda barn som pockar på uppmärksamheten. Då blir det också svårt. I mitt hus är de högljudda barnen redan stora och självgående och jag har lyxen att kunna sitta ifred i fem (och ibland till och med tio!) minuter när övriga redan lämnat och allting blivit lugnt och tyst. Perfekt med andra ord. Men det finns ju också andra tillfällen på dagen. Fem minuter efter lunchen. Fem minuter mitt på eftermiddagen. Fem minuter när man kommit hem på kvällen, som en liten omställning efter dagens tempo. Fem minuter är en väldigt kort tid! Det är det som är så bra.
Tänker du att du inte är typen som gillar att meditera? Att du är alldeles för rastlös för att sitta stilla? Att du är för aktiv? Att det bara inte kan fungera? Ja, då blir det förstås så också. Inte så bra intention att ha inför meditationen så att säga. Men tänker du istället så här: "Nu ska jag sitta ner fem minuter, blunda, sänka mina axlar, andas lugnt och bara observera mina andetag. När tankarna drar iväg med mig, då för jag tillbaka dem till andningen. Och det klarar jag." Då kan du meditera, jag lovar. Alla kan!
Forskning visar att även en så här kort liten paus gör stor nytta. Framför allt om den utförs regelbundet. Dessutom blir vi snällare när vi mediterar. Nej, jag skämtar inte. Vi blir mera välvilligt inställda både till andra och till oss själva. Så varför inte göra detta till en meditationsvecka och se vad som händer?
