Jag blev väldigt förtjust i Ungerns bidrag till årets Eurovison Song Contest, en poetisk, avskalad sång om kärlek, ”Kedvesem” (min älskade). Jag hörde sedan i en intervju som gjorts med sångeren Alex Márta att han skrivit låten, som handlar om en idealpartner, under en period när han kände sig deprimerad och gick igenom en tung fas av sitt liv. Han kände sig ensam och hade även problem med pengar. Nu är det den sången som tagit honom till framgång och erkännande och gissningsvis också bättre ekonomi. Historien om Kedvesem är ett exempel på att vi ibland, i svårare perioder av livet, ändå skapar bra saker, även om vi inte alltid inser det just då, saker som för oss vidare och leder oss framåt. Att det ändå inte är förgäves. Att vi i alla livets situationer trots allt lär oss något eller på annat sätt avancerar. På engelska brukar man prata om att man använder motgångar som ”stepping stones”, det vill säga att det vi drabbas av bör inte ses som något dåligt, utan tvärtom som trappsteg eller stenar att kliva på, så att vi i stället utnyttjar situationen. Ibland, som i Alex fall, sker det omedvetet (för jag tror inte han satt och tänkte när han skrev, att den här sången nog skulle få honom att vinna den ungerska melodifestivalen och sedan ta honom till Eurovision Song Contest och därmed få fler att upptäcka hans musik…). Vi vet inte alltid vart allt kommer att leda, men det känns ändå bra att gå till handling och göra någonting. Och ibland gör vi det medvetet; tänker att hit men inte längre. Många konstnärer och författare har varit som mest produktiva under sina dystraste perioder.
Livets svackor drabbar oss alla, vissa tyvärr mer än andra. Ibland är det självförvållat, men ofta är det yttre faktorer som slår till och puttar oss ner i de där dalgångarna. Någon anhörig blir sjuk eller dör, vi blir själva sjuka, vi blir av med jobbet, blir svikna, går igenom skilsmässor och misslyckas med viktiga projekt. Ibland kommer motgångarna slag i slag. Dessutom är det även möjligt att bli deprimerad ändå, utan synbar anledning!
Något att komma ihåg när man drabbas är:
• Vi är inte ensamma även om det känns så. Många, många har varit där förut i livets dalgångar.
• Mycket kreativt; musik, poesi, litteratur, konst, företagande och smarta uppfinningar, har sitt ursprung i dalgångarna.
• Vi lär oss något av situationen. Ibland kanske bara att vi aldrig vill hamna där igen, vilket kan vara bra nog att ha med sig för framtiden. Ibland lär vi oss att bli starkare. Ibland får vi nya infallsvinklar och större förståelse för andra människor.
• Någonstans i allt det negativa finns det alltid något positivt att bygga vidare på (the stepping stone).
Uppgiften mitt i eländet blir att hitta detta lilla positiva korn, som kan ta oss vidare.
Sorg, saknad och svek är något som behöver få ta tid att komma över. Det måste värka ut. Samtidigt kan man ändå, mitt i det svarta, hitta sin kreativitet. Det ena behöver inte utesluta det andra och att må dåligt behöver inte nödvändigtvis leda till handlingsförlamning.
Därför, när ditt stora livsprojekt eller din fantastiska plan går i tusen bitar, var inte rädd att plocka upp någon eller några av bitarna och börja bygga något nytt!
Som någon sa: ”You have no idea how strong you are until being strong is your only option.” (Du har ingen aning om hur stark du är förrän att vara stark är ditt enda alternativ.)
