Det är inte så dumt att ha bra självkänsla. Då trivs vi bättre med våra liv och då blir det också lättare att våga göra saker.
Observera att självförtroende och självkänsla inte är samma sak. Självförtroende handlar om att vi tror oss om att kunna klara av saker. Vi kan ha bra självförtroende inom vissa områden och dåligt inom andra. Självkänsla, däremot, handlar om att vi känner oss värdefulla, att ha ett värde som det är, utan att behöva prestera. Samtidigt kan man nog lugnt säga att en bra självkänsla i många fall leder till gott självförtroende. För om jag anser mig värdefull så blir jag också mindre rädd att misslyckas och får större tilltro till mig själv och min egen förmåga.
Undersökningar visar på att självkänsla inte är någonting vi ärver, utan att vi istället lär oss självkänsla i vår uppväxtmiljö. Men jag tänker att kanske är det ändå lite båda delar? Att jag som genetiskt är en känslig och lite blyg person också fick en barndom där jag uppfostrades till att var snäll och lydig och inte synas och höras för mycket, tror jag inte blev en så särskilt lyckad kombination. Någon med mera kaxiga gener hade kanske klarat av detta bättre, kanske till och med behövt sättas lite på plats? Vad jag menar är att en typ av uppfostran som kanske passar ett visst barn, kanske inte är lika lyckad på ett annat.
För tänk om mina föräldrar och min stränga dagmamma hade talat om för mig att jag var bra, att jag kunde klara av saker och att jag var värd att lyssna på! Istället för att alla var så ängsliga att jag skulle göra för mycket väsen av mig och försöka göra mig märkvärdig. Vad hade jag då varit idag? Förmodligen en betydligt tryggare person, en som inte ständigt kände skuldkänslor så fort jag tar plats. Samtidigt tänker jag att de nog gjorde vad de trodde var bäst för mig efter den tidens mått och med tanke på att jag var släktens första barnbarn, som fick bli allas försökskanin innan de liksom kom underfund med hur barn fungerar. Plus att det faktum att jag var tjej definitivt spelade en stor roll. Mina kusiner av manligt kön och även min lillebror blev betydligt mera påhejade och toleransen för deras högljudda röster var definitivt större.
Min dåliga självkänsla höll i sig genom åren och har alltså aldrig varit något att hurra för. Faktum är att det naturligaste för mig nog egentligen hade varit att sitta instängd i en garderob med en filt över mig och aldrig någonsin komma ut och träffa folk överhuvudtaget. Men det är alltså inte så jag lever mitt liv. Istället kan jag intyga att det går väldigt bra att stärka sin självkänsla och bli en tuffare person. Det kan man fixa själv! Ta saken i egna händer. Däremot erkänner jag gärna att det är ett livslångt projekt och kräver ständigt arbete.
Det är här neuroplasticiteten kommer in. Neuroplasticitet innebär att hjärnan har en förmåga anpassa sig och att lära nytt. Man kan inplantera nya mönster, som efter en tid känns helt naturliga. Bra för oss som av naturen inte är så där kaxiga och framfusiga.
Så hur tränar man sig då? Det allra, allra viktigaste och som dyker upp i alla böcker och artiklar om självkänsla, är att vi måste få kontroll på den inre rösten. Vi har alla en inre, ständigt pågående dialog med oss själva. Och det är väldigt, väldigt lätt att den dialogen blir negativ. En tredjedel av alla människor har en naturlig tendens till att föra en positiv dialog med sig själva utan ansträngning. För oss andra gäller det alltså att istället medvetet uppmuntra oss själva. Beröm dig själv så fort du gör någonting bra! Tala om för dig själv innan du ska göra saker att det här kommer du att fixa. Din egen röst inuti ditt huvud är den allra viktigaste rösten, för den handlar om hur du behandlar dig själv. Och det är viktigt att behandla sig själv med respekt. Affirmationer är ett bra sätt. Då tänker du ut positiva meningar och upprepar dem för dig själv. Till exempel kan du varje morgon tänka: "Det här kommer att bli en bra dag! Jag är fantastisk! Det jag gör duger." Upprepa sedan detta några gånger och återkom till dina affirmationer i flera omgångar varje dag. När man borstar tänderna kan det till exempel vara ett bra tillfälle att samtidigt affirmera.
Fler tips:
Respektera dina egna känslor istället för att bara lyssna på andra. Vi som har dålig självkänsla har ofta en tendens att vilja vara till lags. Akta dig för att vara alla till lags utom dig själv. Det GÅR ändå inte att vara alla till lags! Det kommer alltid att finnas folk som inte tycker som du och som till och med inte tycker om dig. Det är okej ändå. Det viktigaste är att du tycker om dig själv.
Umgås med människor som får dig att må bra, sådana som lyfter dig och tror på dig. Sök dig medvetet till sådana människor och försök undvika dem som drar ner dig. Den som drar ner andra har oftast dålig självkänsla själv. Visst, man kan ge alla en chans, men inte hur länge som helst. Det handlar om ren självbevarelsedrift.
Ta hand om din hälsa; träna, ät hälsosamt, sov tillräckligt. Då visar du dig själv att du är värd att må bra.
Ha även på dig kläder som får dig att må bra. Det vet vi ju alla att det finns vissa kläder som vi inte riktigt trivs i, utan som får oss att känna oss obekväma. Ha på dig sådant som framhäver dig på ett positivt sätt och som känns behagliga, och vid speciella tillfällen, tänk efter innan och klä dig på det sätt som du tror kommer att få dig att känna dig bäst till mods.
Ta kroppsspråket till hjälp. Att sträcka på ryggen och lyfta blicken kan göra underverk för hur vi känner oss och för vår handlingskraft. Testa nu genast!
Träna på att inte fästa så stor vikt vid vad andra tycker. Det är helt normalt att folk tycker olika. Det går som sagt inte att vara alla andra till lags. Släpp det! Det viktiga för dig är vad du själv tycker.
Jämför dig inte med andra. Vi är alla olika och det är också fullständigt normalt. Vi är bra på vissa saker och sämre på andra saker. Och det mesta som vi tränar på kan vi bli bättre på! Jag vet vad jag pratar om eftersom jag alltid haft en tendens att vilja göra saker perfekt för att jag ska känna att jag duger. Ofta har jag velat veta helt säkert innan att jag ska klara det perfekt för att jag ens överhuvudtaget ska våga försöka. Detta är ett otroligt hämmande sätt att tänka. Tänk istället så här; bara för att jag inte gör något perfekt, betyder inte detta att jag inte gör det bra nog. Och bara för att det finns någon annan som kanske gör det bättre, så innebär inte det att det jag gör inte är bra. Och även om det jag gör verkligen blir misslyckat, så innebär inte det att jag inte är en bra människa för det. Vi har alla rätt att misslyckas här och där, det är fullständigt okej och det är så vi lär oss.
Prova att stå på dig i olika sammanhang. Det här kan vara jättejobbigt när man har dålig självkänsla, jag vet! Men börja smått med att till exempel säga ifrån ifall restaurangmaten inte smakar bra, om varan du köpte inte håller måttet eller att helt enkelt hävda en annan åsikt i en diskussion. Se vad som händer; världen går inte under!
Och så mitt eget allra bästa tips; bestäm dig för att inte låta dålig självkänsla hindra dig! Jag intygar att detta funkar och att mitt liv hade varit fruktansvärt tråkigt om jag inte hade gjort saker trots dålig självkänsla (då hade jag suttit i den där garderoben…). Se den dåliga självkänslan i vitögat och så gör du vad du vill ändå! Älta inte saker. Acceptera att den dåliga självkänslan finns där, men känn att det är okej att vara obekväm ett tag och göra det du vill (och samtidigt är rädd för) i vilket fall som helst. Då blir det lite mindre obehagligt nästa gång. Sitt inte bara och vänta för dålig självkänsla försvinner inte av sig självt. Man måste jobba på det. Carpe Diem och Lev Ditt Liv!
Källor: www.psychcentral.com , www.success.com
