Jag gjorde det igen! Skaffade mig för mycket att göra…
Ibland drabbas vi av saker som till exempel en anhörigs eller egen sjukdom, eller något annat drastiskt som vi inte själva kan påverka och som leder till stress. Men ofta är det vi själva som, genom våra val och genom att ta på oss för mycket, skapar onödigt mycket stress. Det går att prioritera! Det går att välja bort.
Ändå… ibland vill man så mycket. Jag tänkte jag skulle hinna med mitt nuvarande kontorsjobb på förmiddagarna, mitt egna företag eftermiddagar och kvällar, så barnen och alla fotbollsträningar och matcher, hunden som behöver motioneras tre gånger om dagen (dock inte alltid bara av mig förstås) och huset och trädgården och så reser min man en del i jobbet och är inte alltid är hemma vilket innebär dubbelt jobb på hemmafronten för mig, men jag har ju så mycket energi (!) och så det nya; nu tänkte jag plugga också! Jag skulle ta en kurs i folkhälsokunskap, ätstörningsproblematik i höst. Frågan var bara när – på nätterna kanske?
Jag har vid ett par tillfällen i livet varit på väg in i väggen med full fart, men alltid lyckats hejda mig i sista stund och alltid på bekostnad av intressanta arbeten eller studier. Det är inte alltid helt lätt att avstå från det man vill göra nämligen. Det finns ett pris att betala. Men det är inte heller helt lätt när man väl kört sig själv i botten. Den som hamnar i sjukskrivning på grund av utmattningsdepression har ofta en mycket lång väg tillbaka. Och jag har alltså aldrig hamnat där och sedan jag började med yoga för sådär 11 år sedan, har jag blivit smartare med att hantera mina resurser. Dessutom är jag utbildad på stressproblematiken, så jag borde alltså veta. Och det gjorde jag ju också. Direkt när sömnproblemen började och jag fick den där välkända, stora klumpen i halsen, visste jag att det inte skulle funka. Så jag fick hoppa av min kurs. Och surt kändes det förstås. Jag är inte alls förtjust i att prioritera bort. Men klumpen i halsen försvann direkt när det var gjort och det var väl tecken nog.
Dygnet har 24 timmar och så är det för oss alla. Vi behöver sova ca 8 av dessa timmar och väljer vi att lägga ALL annan tid på arbete, blir livet lätt lite jobbigt! Väljer vi sedan att nalla på våra sovtimmar för att hinna annat (ännu mera jobb?), då kan det till och med bli snudd på outhärdligt. Och vill vi verkligen ha outhärdliga liv, som inte är roliga att leva?
Jag pratade med brorsan om detta igår och han berättade om hur det var härom hösten när han tagit på sig för mycket med lärarjobb, driva eget företag och dessutom studera, samtidigt som hans fru var allvarligt sjuk. Då hade han till slut migrän i stort sett jämt. Och aura, de där blixtarna som en del av oss migrändrabbade får, dem hade han flera gånger varje dag. Det låter ju inte klokt och nu kunde vi sitta och skratta åt det, och åt hur han stormade in på Ica kvart i tio om kvällarna för att handla och blev irriterad över att de tänkte stänga så ”tidigt” (kl. 22…). Brorsan har också valt att prioritera bort ibland; självutveckling, ära och berömmelse i utbyte mot mera livskvalitet och tid med familjen. Precis som jag har han också kunnat hejda sig i tid. Däremot har han en kompis, en jätteduktig kille som producerat intensivt under flera år (läromedel, lektioner, support åt andra), utan att unna sig själv knappt någon ledig tid alls, och som nu är långtidssjukskriven och inte ens klarar av att läsa längre. Just det, jag skrev inte fel. Han kan inte läsa. Det är detta som kan hända till slut om man låter det gå för långt. Det är inte alltid det blir hjärtinfarkter eller migränanfall av det. Det kan lika gärna bli psoriasis, tarmvred eller helt enkelt att man inte längre förstår enkla saker, som hur man sätter på datorn, startar bilen eller tvättmaskinen. Hjärnan slutar helt enkelt att koppla.
Så gör inte så, kör inte in i väggen, för det är inte värt det. Bromsa hellre. Behövs det så bromsa allting ett tag. Ta ledigt, ta en time-out, åk ut på landet och gå i naturen. Då brukar tankarna klarna och hjärtrytmen lugna ner sig. Yoga i vardagen är ett annat av mina bästa tips. Den som gör yoga lär sig hantera stress på ett bättre sätt och blir mera medveten om vad som är viktigt i livet. Yoga fungerar holistiskt, helheten påverkas och du tränar inte bara kroppen. Det kanske låter som flum om du inte provat, men testa du så förstår du förmodligen.
Varningssignaler att ta på största allvar:
Sömnproblem - brukar vara det första tecknet på stress (problem att somna, eller att man vaknar och inte kan somna om fast man är trött, utan tankarna bara mal )
Ont i axlar och nacke, där spänningarna ofta sätter sig
Huvudvärk – den som har benägenhet för detta lär känna av det ordentligt vid för mycket stress
Stressmage – matsmältningsbesvär och magkatarr, magknip och diarré är vanligt
Humörsvängningar – irritation, ilska (som man gärna tar ut över andra), lätt att bli ledsen och kan gråta för ingenting, en känsla av dysterhet
Stark känsla av trötthet (ofta trots att man alltså ändå inte sover när man väl ligger i sängen)
Så vad är viktigt i livet? Frågan i sig är viktig! För vet vi inte vad vi tycker är viktigt, är det lätt att bara säga ja till allting och ta på sig alldeles för mycket. Och sedan springer vi på i ekorrhjulet och det blir detta som livet går ut på; att springa på och uträtta saker i högt tempo, där hela tillvaron bara är en enda stor plikt. Jag tycker att livet ska vara roligt, åtminstone ibland. Och att det är viktigt att ha energi till de saker som ska utföras. Vi har ett eget ansvar, som sagt. Ingen annan prioriterar åt oss.
