I Benediktinklostrens regler från 1200-talet delades dygnet in i tre lika delar. En del, vita activa, innebar åtta timmars aktivt arbete. Ytterligare åtta timmar avsattes för att sova. Och de resterande åtta timmarna skulle användas till något man kallade för vita contemplativa. De skulle ägnas åt att begrunda livet, ha kontakt med sig själv och med högre makter, med andra människor och med naturen.
Detta att dygnet delas upp i tre lika stora bitar finns även formulerat i andra sammanhang och går så långt tillbaka som till första seklet e.Kr. Ett liv i balans med andra ord!
Först under upplysningstiden började i Europa spridas den maniska fixeringen vid vita activa, som under 1900-talets senare del antog alltmer extrema former, där vi blev alltmer uppslukade av att arbeta och prestera.
Så blir vi lyckligare ju mer vi presterar? Blir vi bättre och mer lyckade människor om vi är ständigt aktiva, ständigt på språng? Det kanske vi rent av blir. En tid. Men inte i längden. I längden är det fortfarande balans som gäller. Det är balans som gör att vi håller ihop och orkar. För vad är det som gör att människor drabbas av utmattningsdepressioner? Vad är det som knäcker oss människor? Vi kan komma med långa och invecklade förklaringar om vad som i det enskilda fallet leder fram till detta, ofta inkluderande för mycket arbete eller kanske inget arbete alls. Men det finns också ett svar som är väldigt enkelt: Vi knäcks när vi inte längre har balans i våra liv.
Så sträva efter detta för ett balanserat liv; åtta timmars sömn, åtta timmars arbete (och här inkluderas förstås hushålls-, trädgårdsarbete och andra sysslor som upplevs som arbete och plikt, exakt vad kan skilja sig från individ till individ) och så åtta timmars avkoppling och fritid (påfyllningstid - och här vet också bara du vad som ger dig mest påfyllning i just ditt liv). Gammal klokskap rostar aldrig!
Källa: Duktighetsfällan - J Rose & A Perski, 2008. Prisma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar