Att vara högpresterande kräver sin energi. Och samtidigt som vi ökar kraven på oss själva att hinna så mycket och vara så perfekta som möjligt, ständigt med ett leende på läpparna för positiva ska vi ju också vara, så lider fler och fler av stressrelaterade symptom som sömnsvårigheter, huvudvärk, magont, ångest och oro, för att inte tala om bara den vanliga, ständiga tröttheten.
Men - har vi kanske en motreaktion på gång efter åratal av att ha haft perfektionismen som ideal? På nyårsafton läste jag en artikel i HD som handlade om just detta, att vi borde tillåta oss själva att få vara lite lata. Att inte träningen ska vara ytterligare ett stressmoment. Att kvinnor som jobbar hela dagarna kan behöva få slänga sig i soffan en stund när de kommer hem och göra ingenting eller kanske läsa lite eller bara sova. Att det vore bra om vi kunde börja våga visa att livet inte bara handlar om att prestera.
På mitt Instagramkonto har jag bland mina sparade favoriter ett svartvitt foto på en tjej som ligger utsträckt på en soffa med armarna bakom huvudet och texten: "dolce far niente". Det är italienska och betyder ungefär "det ljuvliga att göra ingenting". Den påminner mig om en tid långt tillbaka när jag var ung och bodde i Lausanne, kunde vakna en söndag morgon och bara ligga kvar i sängen och dra mig. Se solen leta sig in genom takfönstret, sträcka armarna bakom huvudet, ungefär som tjejen på fotot, och känna just den där ljuvliga känslan av att ha en lång dag framför mig utan en massa grejer som måste göras. En dag när jag kunde välja att hitta på lite vad som helst, ringa någon kompis, ta en joggingtur, hänga på ett kafé, eller bara fortsätta slappa, läsa en hel bok om jag hade lust. Det var på den tiden innan mina att-göra-listor blev nödvändiga för att jag skulle kunna hantera mitt upptagna liv, livet med "alla bollarna i luften" (vad jag hatar det uttrycket!). Tiden innan söndagar förvandlades till dagar med städning och storhandling och allt det där tråket som inte hinns med under veckorna. Tiden innan man och barn, när vänner inte var någonting som skulle bjudas in till städat hus med trerätters middagar, utan något som kom och gick lite när som helst, sådana som satt och hängde över en kopp kaffe eller en tallrik pasta med ketchup i timmar och pratade livets mysterier. Som man kunde ta emot i pyjamas om man hade lust för att vi var just vänner och delade både slafsiga hemmadagar och uppklädda nattklubbskvällar i vått och torrt och utan att döma. Ja, det är just därför jag har sparat det Instagramfotot som en favorit. Som en påminnelse om vad jag egentligen skulle vilja ha lite mera av i mitt liv.
Under julledigheten läste jag Micael Dahlens nya bok Kaosologi. Jag kan rekommendera den, både för den som liksom jag själv har lite twistade tankar om saker och ting ibland för det är ju kul att upptäcka att det finns fler som har det, så man inte känner sig så ensam och konstig, men även för den som bara har helt "normala" tankar för att kanske våga sig på att se saker ur lite nya perspektiv. Bland annat skriver han om våra "lyckostunder", det som egentligen avgör om vi mår bra eller dåligt i vår vardag. För om du är glad just idag handlar egentligen mindre om de stora sakerna i livet (som att du har en fin examen, ett vackert hem och en fantastisk partner - om du nu har detta) utan mera om de små händelserna som har inträffat just idag. Och har det varit en dag med bara en massa strul och tråkiga "måsten", då är du förmodligen inte jätteglad.
För att må bra måste vi alltså ha dessa "lyckostunder" i våra liv, i våra vardagar. Och för att få plats med lyckostunder, så måste vi kanske plocka bort några måsten. (Här tänker jag direkt på mina egna att-göra-listor som ju egentligen också skulle kunna kallas för "måste-listor".) Och Micael Dahlen har uppfunnit ett fantastiskt bra ord för detta att plocka bort måsten, nämligen att "avmåstefiera". Ekvationen är alltså denna: Din lycka idag = antalet lyckostunder minus antalet måsten. Eller: Antalet faktiska lyckostunder = antalet möjliga lyckostunder minus antalet måsten. Om du inte förstår resonemanget, så prova att göra en enkel tabell, där du överst i ena kolumnen skriver "Måsten" och överst i den andra skriver "Lyckostunder". Gör detta till exempel inför morgondagen! Under "Måsten" skriver du alla, stora som små, grejer som ska hinnas med i morgon. Under "Lyckostunder" skriver du ner alla trevliga och roliga saker du planerar för imorgon. Det ser ut som en balansräkning och det är ju också just vad det är. Så hur ser balansen ut? Har du ett stort plus i kolumnen "Måsten" och nästan ingenting i kolumnen "Lyckostunder" så blir det förmodligen ingen särskilt rolig dag. Men det kan du nu ändra på genom att bättra på ekvationen. Stryk helt enkelt några måsten, så blir det utrymme för att istället föra in fler lyckostunder!
Detta att plocka bort en del måsten från sin dag är alltså vad avmåstefieringen innebär. När Micael gjorde ett experiment och bad en grupp människor att under två veckors tid plocka bort minst ett måste per dag och samtidigt föra dagbok över experimentet, visade det sig att personerna i fråga kände sig mindre stressade, fick mer tid över och istället kunde göra något annat som de hellre ville göra (lyckostunder). Inte helt oväntat kanske. Dessutom verkade det som om att det gick lättare och lättare när de väl kom igång. De bortplockade måstena blev nämligen fler och fler, som om de fått blodad tand. Så vilka negativa effekter fick det? Inte så särskilt många tydligen. Tvärtom tycktes det inte göra så stor skillnad som man kunde tro. Andra blev inte jätteupprörda och besvikna, utan det hela verkade flyta på bra. Så kanske är det ibland så att vi skapar en massa onödiga måsten i våra liv. Allting kanske inte behöver göras? Eller åtminstone kanske inte behöver göras just idag eller imorgon?
Så kanske vi kan våga oss på att få föra in lite lättja i våra liv? Att helt enkelt få strunta i en del måsten och därmed skapa fler lyckostunder, tid över för det som vi egentligen vill göra eller helt enkelt lite tid för att göra ingenting som tjejen på Instagramfotot. För att det kanske är det som vi behöver bäst?
Jag tänker definitivt prova. För mina att-göra-listor har börjat tendera att bli enormt långa och vintern är en rätt så tung tid ändå. Mitt första projekt, som pågår redan sedan jul faktiskt, är att avmåstefiera en stor del av städningen. Jag tycker inte att städning är särskilt roligt. Jag gör det av pliktkänsla. Det är ett måste på min tråkiga måstelista. Vilket räcker i sig, tycker jag. Men då har jag nu dessutom nyligen blivit anklagad för att ha "städdille". Det kan jag dock meddela att jag definitivt inte har, det kan vem som helst intyga som tittar in i mitt hem. Denna idiotiska kommentar kom från min make, som haft privilegiet att växa upp med att det kommer en städhjälp varje vecka och städar huset medan han är i skolan. Han är alltså inte van vid att se vuxna människor städa och har aldrig haft en aning om att detta är något som tar en del tid. Så när han ser någon plocka fram dammsugare och dammvippa om söndagarna (t.ex. jag) för att riva av något rum, då drar han alltså slutsatsen att den personen har städddille. Så jag tänkte att då provar vi väl att avmåstefiera lite här då och klarar oss utan att jag städar, så får vi se vad som händer. Jag ska väl inte heller utgå ifrån att det är jag som har rätt, utan kanske är det trots allt han som har haft rätt hela tiden och det här med städning faktiskt inte behövs? Okej, jag fuskar lite och städar badrummen för annars blir det bara alltför äckligt och jag städar även sovrummet eftersom jag inte vill sova med hur tjocka lager dammråttor som helst under sängen. Men i övrigt så får det helt enkelt vara. Dammlagren får frodas både på golv och möbler, köksluckorna bli kletiga, kaffesspill ligga kvar i trappan, hundhår överallt, och övriga familjemedlemmar får städa sina rum ifall de vill eller låta bli, jag slutar påpeka när det är dags, och jag kan alltså utan dåligt samvete få tid till betydligt roligare saker som att till exempel skriva på den här bloggen lite oftare. Fler lyckostunder till mig helt enkelt. Jag berättade om det här projektet för mamma som tyckte det lät som en jättebra idé. "Fast frågan är om det är så hälsosamt", tillade hon försiktigt. Ja, vi får väl se helt enkelt. Och under tiden funderar jag på vad mera jag kan avmåstefiera. Vad händer om jag slutar tvätta? Handla? Jag kanske inte behöver göra det varje vecka? Tanken på alla nya härliga lyckostunder som jag kanske kan skapa här nu under vintern och våren ger bara mersmak faktiskt. Kanske att jag till och med ska kunna vakna någon söndagsmorgon och bara ligga kvar med armarna bakom huvudet, se solen leta sig in bakom persiennerna och tänka på hur skönt det ska bli att denna dag göra precis vad jag har lust med - eller ingenting alls. Dolce far niente!
Källor bl.a.: "Stressfällan: Psykologen håller med - sluta skärpa dig!" - Helsingborgs Dagblad 2016-12-31, "Kaosologi" - Micael Dahlen
