Julstress

Just nu är det stressigt. Julstressigt. Och jag hittar artiklar överallt om hur vi ska bemöta stressen. Det är precis sådant som jag själv också brukar skriva och det går i princip ut på detta:

• Tänk igenom hur du vill ha det och överdramatisera inte julen. Håll det hela lite enklare.
• Ta tid för dig själv. Andas!

Så gör folk detta? Nej! Jag är ute på arbetsplatser och håller yogaklasser och det kommer färre än vanligt, nästan inga alls faktiskt. För de hinner inte. Affärerna är fulla med människor som rusar runt, runt och ska hinna köpa färdigt alla julklappar och all julmat och alla är superupptagna kvällar och helger med julavslutningar, luciatåg, glöggmingel, julfester och julmarknader. 

Och kanske vill vi ha det så här en gång om året? Som ett gatlopp genom ett december upplyst av adventsljusstakar, julgranar och braskande julreklam. Det enda jag vet är att ingen verkar ta det lugnt.

Vi har firat jul i Spanien två år i rad och det har varit underbart. Tycker jag alltså. En lugn julafton med härligt solsken, utan julklappar och med ett lagom litet julbord med spanska råvaror. Men det tycker inte barnen. För det blev inte riktigt julstämning. Och även om de har fått pengar, så vill de gärna ha lite julklappar i år igen. Och ska man inte vara mycket folk när det är jul? Dessutom är julafton hundens födelsedag och det är väl grymt att lämna bort honom på hundpensionat just då? 

Så i år ska vi vara hemma och fira traditionellt med min mans släkt igen. Detta brukar innebära att inte bara dagarna innan, utan framför allt själva julafton blir ett gatlopp. För den släkten firar med ett stort julbord redan till lunch. Och eftersom några alltid kommer försent, så blir det sedan väldigt snävt om tid till Kalle Anka, när man ska hinna få undan all julmaten och fram med nästa rätt, gottebordet med kaffe och glögg. Och lussekatter förstås. Därefter bort med allt detta och så blir det julklappar, för att direkt efter forsla bort allt papper och hugga igång med hälleflundran som de har som tradition att äta till middagen. Med tillbehör och efterrätt givetvis. Vi äter och vi äter och vi äter. Och först när vi sitter med efterrätten kan jag äntligen känna ett visst lugn infinna sig. Mina plikter är utförda. Så i år la jag fram förslaget för min man att vi kanske skulle våga ta upp frågan om vi kunde minska ner på något. Kanske, kanske våga föreslå att vi bara skulle ha en enda sittning... Gissa vad som hände? Nej, inte att alla blev galna över att de inte skulle få två sittningar med stort gottebord emellan dessutom. Det visade sig nämligen att alla egentligen tyckte det var jättejobbigt att börja firandet redan till lunch och att behöva trycka i sig så våldsamt mycket mat hela dagen! Så nu får vi en ny tradition och gör som vi alltid gjort i min egen familj, vi börjar till Kalle Anka istället och äter julbordet på kvällen. Mycket enklare! Förmodligen mycket trevligare också när vi alla hinner bli utvilade och glada innan vi träffas.

Ibland kan det alltså löna sig att våga ändra lite i programmet. Man kanske inte behöver göra exakt så som man gjort i 20 år (eller 30 eller 40...). Och vill man å andra sidan ha det stressigt på julafton för att det måste vara så mycket på programmet, och har man ett urstressigt jobb där man veckorna innan jul verkligen inte har minsta möjlighet att ta pauser för att andas (jag vet för jag har själv haft sådana jobb), då kanske man ändå kan unna sig att få ta det lugnt några dagar efteråt? Kanske kan juldagen eller annandagen få bli en oas av lugn och ro. Eller kanske mellandagarna. För egentligen klarar ju vi människor av stress väldigt bra. Bara vi får tid till återhämtning sedan. Så skippa inte återhämtningen. Det är väl det som är det viktigaste. Att någonstans här i vintermörkret få lite tid till att andas. Även om det blir på andra sidan julafton.

Önskar alla en fridfull jul med åtminstone lite tid till vila och reflektion!