Jag läste för ett tag sedan att Zara Larsson hade tagit en paus från Instagram och Twitter för att ha tid att istället uppleva livet på riktigt. Bravo, tänker jag, eftersom hon är en förebild för många unga tjejer. Förhoppningsvis inspirerar det åtminstone någon. Våra hjärnor behöver det. Plus att vi mycket riktigt missar det "riktiga" livet, den blå färgen på himlen, doften från den vackra blomman, känslan av vinden i håret, smaken på det vi äter för att inte tala om samtalen med andra. Ingenting upplevs lika intensivt om vårt fokus är splittrat och vi samtidigt lever till hälften genom vår mobil.
Det passar bra att skriva om detta just nu eftersom jag själv sitter fullständigt urkopplad i ett hus i södra Spanien och faktiskt inte ens har en dator med mig, utan skriver detta på papper med kulspetspenna (jo, det är sant, precis som förr i världen!) och senare kommer att få renskriva för att kunna lägga upp det på min blogg när jag väl är tillbaka i Sverige. I tre veckor nu är det dessutom bara hunden och jag som är här. Jag vet jättemånga som skulle ha klättrat på väggarna. Ensam med bara en hund i tre veckor och utan Internet! Men om det finns någon annan lite introvert person därute, som ständigt brukar ha full rulle i sitt liv, så kanske åtminstone ni förstår att detta också kan upplevas som rätt så härligt... Vi går långa promenader tidiga morgnar och sena kvällar när det är lite svalare ute. Jag tränar yoga på min takterrass. Och en stor del av dagen sitter jag bara i skuggan i min trädgård och läser och skriver. Mera avkopplande semester kan man knappast ha. Och om tre veckor kommer övriga familjen och vi kommer att vara på stranden, gå på restauranger och åka på utflykter.
Tanken med semester är ju att vi ska koppla av. Men många är numera så uppe i varv att detta i sig blir till en konst även när vi till slut får tillfälle att ta det lugnt. Vi blir helt enkelt stressade av att vi nu ska lugna ner oss och får istället abstinens eller ångest. Så hur gör man om man nu känner så och inte har den stora "turen" att befinna sig på avlägsen plats utan Internet där man blir mer eller mindre tvingad? Jag föreslår: ta fram mobilen eller iPaden eller datorn (eller alla tre om det behövs) och tryck sedan på avstängningsknappen. Den finns! Placera sedan föremålet/föremålen långt inne i en garderob eller högt uppe i en bokhylla. Och ta dig en "detox" och acceptera om det känns jobbigt/ångestfyllt/konstigt. Gör det ändå, för din hjärna behöver vilan. Du behöver inte stänga av en hel vecka i sträck eller ens en hel dag. Testa två eller tre timmar bara. Och gör det gärna varje dag om du nu har semester. Använd tiden till något du verkligen tycker om att göra; motionera, läsa, bara slappa eller umgås med folk. Att umgås och till exempel äta tillsammans blir en helt annan sak om man gör det utan några mobiltelefoner närvarande, jag lovar.
För vi vill ju ladda våra batterier, eller hur? Komma tillbaka till höstens plikter och aktiviteter med förnyad kraft. Att koppla ur och ta sig en kort detox från email, sociala medier och surfande är för övrigt något man kan plocka in lite då och då även när vardagen drar igång. Till exempel några timmar på helgen. Eller någon timme varje kväll. Gör man detta till exempel de två sista timmarna innan man ska sova så blir dessutom sömnen så mycket mera avslappnad.
Till sist en bra övning för den som behöver en kort paus i vardagen, men som anser sig vara en "sådan som inte kan meditera". Då kan en enkel visualiseringsövning vara ett bra alternativ:
Tänk dig att du ser en luftballong som landar framför dig på ett fält. För över alla dina jobbiga tankar, känslor och upplevelser till ballongen. Låt den sedan flyga iväg med allting. (Övningen plockad från stressforskning.su.se - Dan Hansson).
Du kan förstärka övningen genom att samtidigt sitta med sänkta och avslappnade axlar, rak rygg och andas lugna och djupa andetag. Små, enkla saker kan göra underverk om de upprepas ofta.
PS. Ska även erkänna att mina veckor i Spanien inte var fullt så asketiska och helt utan kontakt med omvärlden som det kanske verkar ovan. Då och då cyklade jag till ett kafé i andra änden av byn och njöt inte bara av deras goda kaffe utan även av deras Wifi. Och jag pratade en hel del med olika grannar och andra hundägare, även om jag inte precis bjöd hem till fest i mitt hus, så det var inte enbart hunden, kulspetspennan och jag 24 timmar om dygnet :-) Det behöver inte vara allt eller inget. Lagom räcker ofta långt.
Källor bl.a: www.stressforskning.su.se
