Grönkål tillhör ”supermaten”, vilket innebär att den
innehåller mängder av näringsämnen och fytonutrienter, som gör att vi håller
oss friska och åldras långsammare. Bland annat innehåller den vitaminerna A, C
(upprätthåller hudens elasticitet och förebygger rynkor) och E. Den innehåller
även folat (som förbättrar vår kognitiva förmåga) och karotenoiden lutein (som
är en form av vitamin A och väldigt bra för ögonen), samt kalium, kalcium och
magnesium. Grönkålen är även bra mot inflammationer och den motverkar, precis
som andra kålsorter, cancer.
Dessutom – nu håller den på att bli trendig också! Det senaste
är nämligen grönkålschips som ett hälsosammare alternativ till potatischipsen
(som är fulla med akrylamid och som därför är bäst att undvika). Som vanligt
går USA i bräschen och där behöver man inte längre fixa dem själv, utan de kan
köpas i välsorterade affärer och till och med numera på flygplatserna, har jag
hört ryktas. (Men som vanligt är
det västkusten och nordöstkusten som är mest hälsomedvetna och trendiga, så man
kanske inte hittar dem precis överallt.)
Det finns gott om recept ute på nätet också och så här enkelt gör
man dem själv:
Sätt ugnen på 200 grader C. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt
och sprid ut lagom stora grönkålsbitar, väl sköljda och torkade, för det ska
inte vara något vatten på dem. Därefter ringlar man ca 2 msk olivolja över. Strö
sedan över önskad typ av flingsalt. (Jag valde örtsalt.) Därefter ska det in i
ugnen i 10-12 minuter.
Lätt som en plätt! Här kan man alltså inte göra fel eller?
Jo, det kan man, visade det sig. Man kan bränna dem! Grönkålschipsen är
nämligen väldigt känsliga och beroende på chipsens storlek och ugnens kapacitet
kan resultatet bli skiftande. Jag följde ett amerikanskt recept som sa att det
var viktigt med exakt 12 minuter i ugnen. (Och det stämde säkert med
receptskribentens ugn.) Jag ställde alltså äggklockan och kom tillbaka exakt 12
minuter senare. Då var mina chips mörkt bruna och det luktade bränd grönkål i
hela huset. Jag hade varit bekväm och valt en förskuren och försköljd variant
och detta i kombination med just min ugn gjorde att sex minuter istället visade
sig vara den perfekta tiden. Man får alltså hålla lite koll!
Resultatet då? Jo, ganska gott men inte som potatischips…
Men jag kommer nog att göra det flera gånger. Blev intresserad av att testa
grönkålschipsen efter allt positivt jag hört under flera amerikanska
internetföredrag om hälsosam mat förra veckan. Kanske hade även HD lyssnat på
dessa föredrag från Hay House för i torsdags, dagen efter mitt lilla experiment,
hade de en artikel om precis samma sak.
Nyttigare sätt är ändå att ångkoka/”steama” grönkålen och därefter tillsätta flingsaltet och ringla olivoljan över, så man slipper upphetta
oljan och därmed skapa cancerogena ämnen. Och sedan äter man den med fetaost
och tomat. Det blir en god sallad både på egen hand med en bit rustikt bröd
till eller som sidsallad ihop med till exempel en paj eller lasagne.
Källor:
