2019 är meditationens år

Ovanstående skulle kunnat vara ett uttalande från Socialdepartementet eller WHO. Och kanske blir det så någon gång i framtiden. Vi kan ju hoppas. Men just nu så är det bara mitt eget nyårslöfte. Jag lovade på nyårsafton att under det här året meditera mera, helst två gånger om dagen. 

Men - säger kanske någon - mediterar inte du redan varje dag, du som är yogalärare? Jo, absolut. Jag har de senaste åren siktat på att meditera en stund varje dag och ofta har det också blivit av. Men nu har det alltså blivit lite mera, samt det kanske viktigaste av allt, jag har deklarerat för min familj och för vem som vill höra på att jag prioriterar min meditation. Istället för att alltid istället prioritera allting annat och låta meditationen vara något som jag bara gör om tiden räcker till och framför allt om ingenting i närheten stör, vilket ofta är svårt att uppnå när man bor i en familj. 

När jag var i Edinburgh i våras och tränade för Donna Farhi diskuterade jag och min samarbetspartner Carole just detta i samband med att vi strukturerade vår "home practice". (Home practice är alltså den yogaträningen man gör själv och som är superviktig och ingenting en yogalärare bör slarva med och hoppa över). För lustigt nog hade vi ungefär samma upplevelse kring det här med vår "home practice", att vi ständigt nedprioriterade oss själva. Visst, vi var båda flitiga, men samtidigt lät vi alla andra omkring oss ständigt störa. Ibland hur mycket som helst. Familjemedlemmar kunde komma och fråga oss saker, till och med påbörja långa diskussioner, slamra i skåp och dörrar och be om hjälp med både det ena och det andra. Och då stod vi till tjänst! Deras tjänst alltså och absolut inte vår egen. Och meditation, det var för oss båda något som vi bara gjorde när ingen annan fanns i närheten. Om någon dök upp, ja då var det genast slutet på den meditationen!  

Så vi kom nu gemensamt fram till att om vi verkligen menade allvar med vår egen yogaträning och meditation, så behövde vi göra vissa förändringar. Och framför allt när det gällde meditationen. För det är en sak att stå och göra solhälsningar och samtidigt diskutera vad man ska äta till middag på kvällen, vilket i och för sig inte är att rekommendera. Men det är ännu värre, för att inte säga helt omöjligt, att meditera och samtidigt föra en liknande diskussion. Vill man göra yoga ifred och meditera och har familjemedlemmar som ofta stör, så får man helt enkelt lära sig att sätta gränser. 

Ja, det gick alltså ett halvår till innan några gränser sattes, det ska erkännas... Men i och med nyårsafton när jag alltså bestämde mig för att meditera mera, så blev det också nödvändigt. Det här är mitt nyårslöfte, det här är viktigt för mig. Var snälla och respektera det! Och naturligtvis fungerar det. Precis som att jag själv respekterar att min man behöver ut och springa flera timmar i sträck eller att min son inte vill att man pratar med honom medan han äter frukost (för han vill sitta med sina hörlurar på och vara ifred). Man måste tala om vad man vill! Alltså fungerar det jättebra plötsligt med att få sitta ostört, till och med när andra finns runt omkring för nu håller de sig tysta och respektfulla.

Sedan finns det andra aspekter av mediterandet som ibland går mindre bra. Till exempel att jag under kvällsmeditationen ofta sitter och nickar till. Och det är ju inte så bra. Det är inte avsikten, men jag är helt enkelt för trött. Och om jag inte sitter och somnar så brukar det ofta istället bli så att det börjar krypa i kroppen efter cirka fem minuter och detta gör att de sista fem minuterna känns mest som tortyr. Och längre än 10 minuter skulle jag ha svårt att klara av. (Å andra sidan är 10 minuter vad som krävs, visar forskning. Längre tid behövs inte per meditationstillfälle för att få resultat.) Däremot om morgnarna är kroppen lugn och fin och det går hur bra som helst att sitta länge. Jättelänge till och med. Problemet där är istället att jag har så mycket tankar. Mitt huvud är proppfullt av alla möjliga tankar och att inte låta dem ta över känns ibland helt omöjligt. Jag tar hjälp av mantran, men på något sätt försvinner dessa snart ur min hjärna och alla tankar tar över istället. Om vad som hänt, om vad som ska hända, om vad jag skulle vilja och bla, bla, bla. 

Men så finns det andra dagar också när allt går näst intill perfekt (även om perfektionism naturligtvis inte är vad vi letar efter heller...). Klart är i alla fall att precis som med allting annat så blir det lättare när man övar. Det är därför det är viktigt att verkligen göra sin meditation! Ju mer jag tränar desto bättre går det helt enkelt. Och när det inte går så bra, så gör det ingenting, för det är också en del av meditationen att observera detta utan att döma. Bra eller dåligt, det existerar egentligen inte, för i meditationen så bara är jag. 

Så varför ska man meditera då? "Jag är inte en sådan som kan sitta stilla," hör jag ofta människor beskriva sig själva. Och gärna dessutom med viss stolthet, för det här med att vara väldigt aktiv, att utnyttja dygnets varenda minut till att vara produktiv, det hänger ändå ganska mycket kvar hos många. Och många arbetsgivare vill fortfarande hellre ha medarbetare som är "hungriga" och "älskar att ha många bollar i luften" än sådana som sitter och mediterar och som ransonerar sin energi och pratar om att de vill ha tid att ladda sina batterier på fritiden istället för att vara ständigt uppkopplade och tillgängliga. Samtidigt presenteras fler och fler intressanta forskningsresultat, som avslöjar att meditation både gör oss mera kreativa och framför allt gör oss lugnare och håller oss friska. Meditation kan helt enkelt vara som en förebyggande vaccination mot utmattning och sjukskrivning. Och det är väl också vad arbetsgivare vill ha, eller?

Så här är lite av vad utövare av yoga och meditation har hävdat under årtusenden, men som numera, när vetenskapen äntligen börjar komma ifatt, alltså kan bevisas med hjärnskanning och därmed har börjat få gehör:

Meditation förändrar hjärnan - det är detta som man kallar för neuroplasticitet

• Man har kunnat se att med regelbunden meditation förtjockas områden i hjärnan som reglerar smärta och upprörda känslor, vilket leder till både mindre upplevd smärta och större lugn. Större lugn och mindre upplevd stress leder i sin tur till fantastiska bieffekter som färre depressioner, bättre fokus, starkare immunförsvar och högre fertilitet.  
• Hos optimistiska personer är den vänstra frontalloben (som sammankopplas med entusiasm, nyfikenhet, glädje och lycka) mera aktiv. Hos negativa personer är det istället den högra frontalloben (som sammankopplas med ilska, rädsla, sorg och depression) som är mest aktiv. Detta förändras dock med hjälp av meditation och mindfulness, så att den vänstra sidan aktiveras mera. Det räcker med åtta veckors regelbunden träning för att se tydliga resultat.
• Meditation sätter igång det parasympatiska nervsystemet, som sänker stressresponsen, vilket bland annat innebär att puls och blodtryck går ner och immunförsvaret stärks.
• Med meditation ökar blodflödet till de delar av hjärnan som påverkar känslor och beteenden, vilket i sin tur leder till att det blir lättare att förhålla sig lugn och kunna kontrollera sig. Den som mediterar regelbundet får lättare att prestera under stress och att över huvud taget klara av stressande situationer bättre. 
• Man har kunnat se att meditation förbättrar sömnen och även gör det lättare att somna. Insomningstiden minskade signifikant hos försökspersoner. 
• Meditation bromsar hjärnans åldrande. Den för åldrandet typiska minskningen av grå materia, vilket gör att äldre personer tänker långsammare, minskar eller avstannar i vissa fall helt.

Själv märker jag redan en viss skillnad sedan årsskiftet, dvs. åtta veckor, vilket är intressant eftersom det trots allt inte handlar om så stor skillnad i tid som jag lägger ner på mina meditationer. Framför allt så sover jag bättre och mera sammanhängande. Eftersom jag alltid har sovit väldigt lätt och brukar vakna nästan bara en dammtuss faller, så innebär detta verkligen en stor skillnad. Det känns som om jag får mera djupsömn. Jag känner mig även lugnare och märker att jag inte blir så lätt irriterad på småsaker. Och jag noterar att min attityd till allt det som jag inte hinner (vilket brukar vara ganska mycket) har ändrats. Jag bryr mig helt enkelt inte så mycket. Så på det hela taget kan jag konstatera att jag mår bättre av mera meditation och jag skulle närmast beskriva det som som likvärdigt med en milt lugnande och antidepressiv medicin. Utan biverkningar! 

Källor bl.a.: Meditation & Mindfulness, 10 minutes kan make all the difference - Andy Puddicombe