Beroende av mobilen?

Mammor som ammar men samtidigt under pågående amning ignorerar sina barn, för att istället sitta och hålla på med sin mobiltelefon... Ämnet diskuterades i programmet Vardagspuls för några veckor sedan. Och vad som kan hända enligt programmets psykoterapeut Louise Hallin är att det inte blir en tillräckligt stark anknytning mellan mamman och barnet om fokuset ligger på mobilen istället. Vilket ju inte är så förvånande kanske.

Jag ser dessa mammor när jag är ute och går med hunden. Och det är inte bara mammor utan det är pappor också självklart. Noll koll på omgivningen, noll koll på barnet i vagnen, men däremot full koll på mobilen. Den moderna uppkopplade människan med andra ord. 

Fortsätter vi historien så handlar det givetvis också om större barn som pockar på mammas eller pappas uppmärksamhet: "Mamma titta!" "Pappa, pappa..." medan föräldern hastigt tittar upp, muttrar "hmmmm" och sedan vänder ner blicken mot mobilen igen. Eller om dagispersonalen som vid hämtning inte lyckas kommunicera information om barnets dag till föräldern, eftersom denne har så fullt upp med sin mobil att hen inte riktigt hinner lyssna. På nytt så är mobilen alltså viktigare än barnet, eller?

Ja, det blir lite extra hemskt när vi pratar just om barn och att man missar något i kontakten där om det istället är mobilen som får det mesta av uppmärksamheten. Fast egentligen handlar det ju inte bara om barn, utan om vårt samhälle i stort och om hur mycket plats våra mobiler (eller surfplattor för den delen) får ta. Vi hinner det som vi prioriterar och detta prioriterar vi tydligen. Vi har blivit beroende.

Ämnet har fortsatt diskuteras i Vardagspuls och förra veckan var hjärnforskaren Katarina Gospic där och pratade om hur belöningscentrum i hjärnan stimuleras genom att vi ständigt kollar på sociala medier och får uppdateringar och inte minst likes. För egentligen är det ju inte mobilen som sådan vi är beroende av, det är först och främst sociala medier och även i viss mån våra e-mails och sms. Vi vill helt enkelt inte missa något! En gång i tiden, när man mest använde mobilen till att ringa med, var den inte fullt lika intressant att hålla på med oavbrutet.

Nu skriver jag "vi" här, men jag ska erkänna att det här gäller inte riktigt mig. Jag är en sådan där konstig typ som inte känner mig så särskilt beroende av min mobil. Visst, till viss del, jag ringer ju med den och använder en del appar och sociala medier jag med, men det är inte precis så att jag börjar min dag med att slänga mig över den (låter jättejobbigt!) och när jag har möten eller umgås med folk eller över huvud taget sysslar med olika saker, så vill jag rätt ofta faktist helst inte ha den som ett störande moment. Och även om jag i princip aldrig stänger av den, så befinner den sig ofta i flygplansläge och ibland väldigt långt ifrån mig, ofta så pass att jag inte ens kommer ihåg var jag lagt den. Så då kan vi ju tänka att jag är en extra duktig och präktig person. Men samtidigt - om jag nu inte har några problem med att stå emot mobilens lockelser och om mitt belöningscentrum i hjärnan inte går igång som det tydligen gör på andra människor - handlar det inte då snarare om att jag istället är onormal? Varför funkar inte mitt belöningscentrum som på andra? Tänk om jag inte ens HAR ett belöningscentrum... 

När man hör hjärnforskare och psykologer prata om detta belöningscentrum i hjärnan är det ju lätt att tro att det handlar om en liten knapp därinne någonstans som börjar lysa och blinka när vi får något som vi vill ha. Belöningscentrum är aktiverat och känslor av välbehag strömmar igenom kroppen. Och vill man förenkla det hela så kan man väl säga så kanske. Men egentligen består detta "belöningscentrum" av flera ställen främst i hjärnans mitt men också i pannloben och dessa ställen koordinerar med varandra (eller inte) och på lite olika sätt. Och flera olika hormoner och substanser är involverade, t.ex. spelar neurotransmittorn dopamin en stor roll. Det är alltså inte fullt så glasklart som det kanske verkar först. Man tänker sig till exempel att ungdomar, vars pannlober inte är färdigutvecklade, har en tendens att lättare fastna i missbruk än äldre personer. Jag hittade även en teori om att personer med aspergers syndrom skulle ha ett annorlunda inställt belöningscentrum än personer som inte har denna diagnos. Vi är alltså inte nödvändigtvis allihopa exakt likadana.

Men ändå verkar det som om de flesta människor väldigt lätt sugs in i vissa beteenden och har svårt att stå emot. Och jag tänker att det kanske har med min introverta läggning att göra då att jag inte vill hålla på med min mobil precis hela tiden och i alla situationer. I och för sig har jag läst att sociala medier är jättebra för oss som är introverta och inte ständigt vill hålla på och umgås med andra fysiskt. För här kan vi då sitta lite "dolda" när vi kommunicerar med omvärlden och ges dessutom chansen att tänka innan vi uttrycker oss. Men det förutsätter ju ändå att man väldigt gärna oavbrutet vill vara i kontakt med andra. Jag tycker nämligen att det är lite samma sak med sociala medier som med allting annat. Det blir helt enkelt för mycket brus och överstimulans. Och min hjärna vill fortfarande helst hålla på med en sak åt gången. Och den vill inte precis hela tiden kommunicera med andra. Jag orkar helt enkelt inte vara uppkopplad hela tiden. Men jag har ofta skuldkänslor för att jag inte är det. Alltså helt tvärtemot den här problematiken med folk som inte klarar att stänga av.  

Det första som händer när man klivit av ett flyg och sedan står vid bagagebandet och väntar på sin väska är att 90% av alla människor genast sliter fram mobilen och ställer sig med nackarna böjda och kollar in allt som de har missat under tiden där uppe i luften. Och jag är en av de få som istället står och studerar alla andra. Ingenting brukar vara så viktigt med min mobil att den måste upp ur väskan just precis då, det kan lika gärna vänta en stund, tills jag har större lust, men jag ser ju verkligen att jag är i minoritet. Och står jag i kön på Ica så har jag heller oftast inget behov av att utnyttja väntetiden till att just då dra fram och kolla vad alla andra har för sig på Facebook, Instagram och Twitter. Jag står däremot gärna och studerar andra människor och deras beteende även där. Jag är en konstig typ, helt enkelt. Men vore det inte lite logiskt ändå att detta med att ständigt hålla på med många olika saker samtidigt och ständigt kommunicera via mobilen är en grej mer för extroverta personer? Det är ju de extroverta som har lättast för att bli uttråkade och som ständigt vill ha stimulans utifrån? 

Men om nu detta med att vara besatt av sin mobil, ständigt ha koll på allt och alla och att samla på sig så många likes som möjligt börjar ses som ett problem istället, då är det ju helt klart plötsligt lite positivt med att vara onormal! Det börjar tydligen bli högstatus att kunna klara av att stänga av och sätta gränser. "Titta, jag prioriterar mina barn, min familj etc. Nu stänger jag av en stund här, bara så ni vet alla ni andra därute i Cyberspace!" Och då får jag kanske några extra likes för det, vem vet...

Det senaste enligt Vardagspuls är att man kan åka på så kallat logutläger. Jo, det är sant! Tre dagar i Stockholms skärgård med mobilen avstängd hela tiden. Vad som tydligen då händer är att folk först blir väldigt arga. Trots att de alltså gör detta frivilligt... Men efter ett dygn så börjar de tycka att det är skönt. Och sedan vill de aldrig mera bli beroende igen. Så gulligt! 

Bra tips från Vardagspuls på hur man loggar ut:

http://www.vardagspuls.se/bloggar/hillevi-wahl/5-skona-logout-tips/

Och här kommer mina egna tips och reflektioner:

1. Meditera - Studier visar nämligen att den som mediterar får bättre viljestyrka. 
2. Åk på retreat en helg och ägna dig åt yoga, meditation eller mindfulness i några dagar utan mobilen. Lika bra som "logoutläger" eller förmodligen bättre, eftersom ovanstående aktiviteter hjälper dig att komma i kontakt med dig själv. (Och ja, jag har slagits av tanken att det kanske just är för att jag själv håller på med yoga och meditation som jag inte så lätt sugs in i mobilberoendet.)
3. Ta ett papper och skriv ner regler för hur du vill ha det. Sätt upp papperet på kylskåpet eller framför datorn eller var du nu behöver ha det för att bli påmind. Och sedan följer du dina regler precis som du följer andra scheman eller regler som existerar i ditt liv. Den som är odisciplinerad brukar må bra av att få lite struktur på saker och ting.
4. Som tonåring förstår jag att det kan vara superviktigt att hänga med i allt som händer och att vara aktiv på sociala medier, grupptrycket är hårt, men som vuxen, var just det- vuxen - Grow up! Tycker du att mobilen tar över ditt liv så stäng bara av den! Den här typen av "beroende" är inte alls uppe i samma liga som alkohol- och drogmissbruk, så förstora inte upp det.
5. Och tycker du inte att det är ett problem för dig utan att det bara är positivt att låta mobilen styra livet, då är det väl bara att fortsätta med din krökta nacke och dina duttande fingrar. Var och en blir salig på sin fason och vilken livsstil vi än väljer så är det ju ändå ett val vi gör. 

Källor bl.a.: Vardagspuls, www.hjarnguiden.se, www.fof.se, The Willpower Instinct - Kelly McGonigal 

Glutenfria mjuka pepparkakor med fikon

Ja, då var julbaket i full gång. Ständigt på jakt efter glutenfria och lite nyttigare kakor testade jag ett recept från Må Bra som där kallas för pepparkasstavar. Och det kan man väl kanske kalla dem. Om man nu lyckas göra stavar av dem vill säga, vilket inte jag lyckades med. Men annars får de klart godkänt. 

1dl solrosfrö
1/2 dl linfrö
2 dl havregryn
1 1/2 dl torkade fikon, 75 g
2 1/2 dl mandelmjöl
3 tsk kanel
1 tsk nejlika
1 tsk ingefära
1 krm kardemumma
1/2 dl agavesirap
2 ägg

1. Sätt ugnen på 100 grader. Mixa fröna fint tillsammans med havregryn. Tillsätt fikonen och mixa lite till (jag skar fikonen i mindre bitar innan jag la dem i mixern). Blanda det mixade med övriga torra ingredienser i en skål (jag fortsatte köra allt i mixern istället). Tillsätt agavesirap och ägg och bearbeta till en smidig deg (jag körde vidare med allt i mixern).

Så här såg degen ut när den kom ut ur mixern. 

2. Dela degen i fyra lika stora bitar. Rulla längder och lägg på den bakplåtspappersklädda ugnsplåten. Platta till dem lite och grädda mitt i ugnen i 15 minuter. 

Kletigt, kletigt var det att jobba med denna deg... Tog därför till mera mandelmjöl och plattade ut dem med hjälp av en kavel.

Redo för ugnen.

Jag hade dem inne dubbla tiden och sista 5 minuterna drog jag upp temperaturen till 125 grader. Ville gärna ha dem lite knapriga, men det lyckades jag ändå inte med.

3. Skär i stavar och låt svalna. Förvara i kylskåp och servera gärna tillsammans med lingondip. 

Mina blev alltså mera småkakor. Barnen tycker att de ser trista ut (kan man ju kanske hålla med om), men de är rätt goda faktiskt. Smakar mera som hälsobars med pepparkakssmak än som kakor. Bra som mellanmål "on the go" eller till kaffet och jättegoda att smula ner i yoghurten!

Källa: Må Bra Nr 12 2015

Läk ryggen med yoga

Hur många människor går inte omkring med mer eller mindre konstanta ryggproblem? Och vad är orsaken? Ibland kan det vara ett fysiskt tungt jobb. Men jag skulle nästan säga att det ännu oftare beror på ett stillasittande jobb, ofta i en framåtlutad ställning framför en dator. Vi människor, som är gjorda för att vara ständigt i rörelse, har skaffat oss en livsstil som är allt annat än rörlig. Sedan kanske vi är "duktiga" och går på gymmet två gånger i veckan och så förstår vi inte varför vi får ont ändå. 

Men det finns hopp! Det finns yoga! Enligt mig så finns det nämligen ingenting som är bättre för en dålig rygg än en lagom dos yoga varje dag. Och jag är själv ett bevis på detta. Jag fick mitt första ryggskott redan när jag var 13 och hade efter detta minst ett ryggskott per år, ofta flera, och jag vet inte hur många turer till olika sjukgymnaster som det blev genom åren. Så redan vid den späda åldern av 13 fick jag diagnosen "rygginsufficiens" vilket alltså egentligen bara betyder att jag har en svag rygg. Och visst har det periodvis hjälpt med sjukgymnasternas övningar. Trista träningsprogram som man står hemma och gör pliktskyldigt och sedan gärna glömmer bort så snart ryggen blir lite bättre. Och så får man så klart tänka på vad man gör, allt det där med att böja knäna när man lyfter, att hålla det man lyfter tätt intill kroppen och att man inte vrider samtidigt. 

Jag har även genom åren tränat en del och i yngre dagar var det främst aerobics och löpning, så ingen mjuk mesträning för min del minsann, utan full fart och ansträngande skulle det vara. Och ryggproblemen kom och gick. Inte förrän jag slet av ett ledband i foten och så småningom till min stora sorg fick inse att löpning inte längre var något för mig, lät jag yogan få komma in i mitt liv. Power yoga tränade jag givetvis först och även där gav jag järnet. Jag var den som alltid skulle ut i de svåraste varianterna på positionerna och därför hade jag också problem med ryggen då och då, men tänkte att har man "rygginsufficiens" så har man väl. Triangelns position var till exempel ett återkommande problem för mig i början, för den gav mig ofta ont. Det var faktiskt inte förrän jag började på min utbildning till yogalärare som jag blev tillsagd att lyssna på kroppen och inte gå längre ut i positionen än vad min kropp klarade av. "Inte konstigt att du får problem med ryggen när du går så djupt ut och din kropp inte är färdig för det" sa Edely, min guru. Och jag fick börja tänka om lite. "Less is more" är ledord för viniyogan som handlar om att man anpassar yogan efter individen och inte individen efter yogan. "Yogan är till för människan och inte människan för yogan" som Sri. T. Krishnamacharya så klokt sa. 

Sedan dess har mina ryggproblem lyst med sin frånvaro. Jag har aldrig ryggskott numera. Med ett undantag. Jag arbetade under ett år med hot yoga. Det fantastiska med att göra  yoga i en temperatur på 38 grader är att man blir väldigt mjuk och vig. Plötsligt kunde jag göra positioner som jag aldrig tidigare kunnat göra, vilket så klart kändes fantastiskt. Sedan, när jag upphörde med hot yogan, fortsatte jag likadant och det var då jag plötsligt fick ryggproblem igen. Så trist nog blev det besök hos sjukgymnast på nytt, utan att det hjälpte nämnvärt. Och det var då som jag fick den osmarta idén att jag skulle vila tills min rygg blev bra och alltså upphörde med yoga helt under en period. Jag instruerade bara mina klasser muntligt, de få som jag hade vill säga. För det här blev en kort period när jag verkligen funderade på att sluta vara yogalärare. Jag drog kraftigt ner på min verksamhet och började istället jobba halvtid på kontor. Men inte blev min rygg bättre för det. Att vila är definitivt inte rätt medicin.

Efter några månader kände jag mig så trött på hela situationen att jag började träna yoga igen trots allt. Jag bestämde mig för att låtsas som om jag inte hade ont och så hålla mig till grundpositioner och inte sväva ut i alltför avancerade ställningar. Och tänk, då blev ryggen frisk! Det tog några månader och sedan var jag återställd och har sedan dess (fyra år) inte haft några problem. Jag anser själv att det var en ganska nyttig läxa. 

Forskningsresultat stödjer detta. Med mjuk yoga kan man läka sin kropp. 15 minuters mjuk yoga varje dag är effektivare än 1,5 timmes intensiv och dynamisk yoga en gång i veckan. Så det räcker med några få positioner som utförs långsamt. Vilka? Jo, prova till exempel dessa:


                                          Kattstretch

Stå på alla fyra. Andas in, svanka lätt med ryggen, skjut bak rumpan och fram med huvudet.

 Andas ut och skjut istället rygg som en katt. Upprepa dessa båda rörelser några gånger.

Barnet

Dra dig bakåt över hälarna, pannan mot mattan, sträck ut armarna framför dig. Om du inte kommer ner med pannan mot mattan kan du placera händerna under som stöd eller ett yogablock eller en filt eller kudde. Ligg kvar så länge det känns behagligt.

Hunden

Från kattställningen på knäna flyttar du fram händerna en liten bit och lyfter rumpan uppåt samtidigt som du sträcker ut benen och låter hälarna få sjunka nedåt. Om detta inte är möjligt eller känns bra kan du ha dina knän böjda (detta avlastar ländryggen) och hålla hälarna i luften. Har du problem med handlederna kan du prova att knyta händerna och hålla knogarna mot mattan istället för handflatorna. Du håller dina fötter ungefär en höftbredd isär och sträcker ut armarna och ryggen, lyft "svansen" uppåt. Håll kvar några andetag.

Dra dig sedan tillbaka till barnets ställning igen. Om du vill kan du flytta armarna längsmed kroppens sidor istället och vända dina handflator uppåt för att kunna slappna av bättre i axlarna.

Kobra

Kobran är ett bra sätt att stärka ryggen, men har du akuta ryggproblem kan du vänta tills det känns bättre. Ligg på mage med båda benen och ovansidan av fötterna mot golvet. Placera händerna ungefär vid armhålorna eller strax framför. Håll in armbågarna, andas in och lyft mjukt upp bröstkorgen från mattan. Du kan göra bara en baby-kobra ifall du vill och behöver alltså inte alls gå lika högt upp som jag visar på fotot. Lyft högre upp om det känns bra i ryggen, tänk på att inte spänna axlarna. 

Efter kobran är det bra att på nytt göra barnets position eftersom denna är en så kallad "motposition" där du stretchar ut och slappnar av i ländryggen istället.

Sidvridning

Prova en enkel sidvridning. Placera höger fot utanför vänster lår (eller innanför för en mjukare variant, t.ex. ifall du har problem med knät). Lägg vänster arm runt höger knä, sätt höger hand bakom dig och vrid mjukt åt höger. Känn hur det känns i kroppen och vrid inte längre än vad som känns bra. Håll kvar några andetag. Upprepa på andra sidan. Obs att vid akuta ryggproblem är det bäst att vänta med vridningar.

Halvbrygga

Ligg på rygg med böjda ben och fötterna placerade en höftbredd isär, armarna längsmed kroppens sidor. Lyft sakta upp rumpan och därefter ryggen från mattan. Allteftersom din rygg blir starkare och dina sätes- och lårmuskler mer vältränade kan du lyfta dig högre i denna position. Ligg kvar och andas så länge det känns bra.

Sänk ner ryggen mot mattan, böj benen och lyft dem, men håll dem en liten bit ifrån dig så du har plats att ta ett riktigt djupt andetag.

Andas sedan ut och krama samtidigt in benen mot bröstkorgen och låt ryggen få sjunka ner mot mattan. Upprepa detta några gånger. Rulla därefter från sida till sida ett par gånger och ge på så sätt ländryggen lite massage. 

Viloställning

Ligg raklång med ben och armar en aning isär, handflatorna vända uppåt. Blunda en stund om det känns bra. Andas lugnt och ligg kvar så länge du vill.

Observera hur det känns i kroppen och gör de övningar som känns bra! Ge det tid, 10-15 minuter. Andas lugnt under hela tiden och sätt gärna på mjuk, behaglig musik, så känns det roligare och mera som avkoppling än träning. Successivt kommer du att träna upp din rygg och klara mera avancerade övningar.

Vill du göra yoga i grupp, leta gärna upp en klass som heter t.ex. "ryggyoga". Välj annars lugna yogaklasser och undvik "ashtanga", "power yoga" och "vinyasa flow". Dessa kan få vänta tills du tränat upp en stark rygg. Är du osäker, fråga läraren vad det är för sorts yoga och om den är lämplig för personer med ryggproblem.


Källor: 
Yoga for Pain Relief - Kelly McGonigal, Ph.D.
Yoga for Wellness - Healing with the Timeless Teachings of Viniyoga - Gary Kraftsow

Att hitta sin dharma

Dharma handlar om vår livsuppgift, vår mission, det som vi är här på jorden för att uträtta.

En del vet direkt. Jag känner till några som redan som barn sa att de tänkte bli veterinärer. Och det mesta som de sedan gjorde ingick i planeringen för detta. Ett livskall helt enkelt. Andra vill bli politiker eller kanske läkare. Ytterligare andra söker sig fram i slingriga banor i förhoppningen att till slut hitta rätt. Och det finns även de som vet att de egentligen borde bli något (konstnär, musiker, präst etc.) men som ändå ägnar sitt liv åt något helt annat på grund av andras åsikter, på grund av en önskan om att göra vad som förväntas eller helt enkelt för att de inte vågar göra något som inte känns tillräckligt tryggt.

Men dharma behöver inte alls handla om ett  yrke. Det kan lika gärna handla om vad vi gör på vår fritid. Det kan handla om att skapa starka familjeband och relationer, det kan handla om att odla växter eller jobba ideellt för någon organisation. Egentligen kan det handla om nästan vad som helst. Men bara nästan... För dharma är något gott. Ingen befinner sig på den här planeten med livsuppgiften att skapa våld och söndring. Det som blev Hitlers livsverk var inte hans dharma. Han valde fel sysselsättning med andra ord.

Så har du hittat din dharma? Vad är din livsuppgift? På något sätt hänger den ihop med dina unika talanger, det som just du har fallenhet för. För alla har vi något som vi är bra på, något som vi utför med lätthet. Och har du inte hittat det ännu, så beror det kanske på att du inte har släppt fram det. Vi lever i en tid när det i och för sig finns många möjligheter. Så egentligen borde det vara väldigt lätt. Men det är också en tid när vi har många krav på oss och många upplever stress. Det är lätt att vi bara springer runt runt i våra ekorrhjul för att hinna så mycket, att det helt enkelt inte blir något utrymme kvar för det där som vi egentligen skulle vilja ägna oss åt. Att vi till slut bara drunknar i alla krav och måsten.

Tecken på att man inte har hittat sin dharma är en känsla av tomhet eller meningslöshet. Är detta allt? Eller en stark trötthet. Man anstränger sig så hårt och ändå känner man sig inte riktigt lycklig. Men dharman brukar göra sig påmind. Den kommer förr eller senare och knackar på dörren. Den ställer oss inför val och när vi väljer "fel", dyker en liknande situation så småningom upp igen, så att vi får nya möjligheter att välja rätt. 

I mitt liv envisades yogan med att dyka upp igen och igen. Så fort jag slutade med yoga dök det upp nya tillfällen och sätt för mig att träna vidare. Den nästlade sig in och den ena situationen efter den andra dök upp och puttade sakta men säkert mig i riktningen mot att bli yogalärare. Vilket jag verkligen inte alls hade tänkt mig! Jag blev i flera situationer ombedd att hålla yogaklasser på ett stadium när jag inte alls kunde särskilt mycket själv. Sedan utvecklade sig livet så att jag plötsligt hade flyttat iväg till Florida för två år på grund av min mans arbete. Och väl där, medan barnen var i skolan, hade jag väldigt mycket tid över till att träna yoga. Och som av en händelse fanns det en väldigt bra yogalärarutbildning för Yoga Alliance alldeles i närheten. Jag hade ändå inte tänkt arbeta som yogalärare, men efter vår flytt tillbaka till Sverige var jag både utan jobb och a-kassa. Alltså startade jag eget företag och tänkte jag skulle använda mig av min utbildning till hälsoutvecklare. Men nej - det var ingen som var särskilt intresserad av mina kunskaper som hälsoutvecklare trots min utbildning till detta. Däremot fanns det ett enormt sug efter yoga! Och på den vägen är det. Även om jag fortfarande ibland funderar över om det verkligen är min väg, min dharma. En av anledningarna till denna osäkerhet är att min närmaste omgivning aldrig direkt har varit särskilt uppmuntrande och stödjande. Jag tjänar för lite pengar. Hur ska det gå med min pension? Är det verkligen det här jag vill göra och är det inte bättre att jag söker mig ett "riktigt" jobb? Samtidigt är yogan en stor passion i mitt liv. Jag läser mängder med böcker, jag plöjer videos, jag tröttnar aldrig på att få syssla med detta. Jag är inte världens vigaste människa (vilket jag själv en gång i tiden faktiskt trodde att man måste vara för att undervisa i yoga) men jag har upptäckt att jag har en lätthet för att förstå yogan och även för att lära ut den. Jag kan inte påstå att det är så många andra saker i mitt liv som har hängt sig fast vid mig så starkt, som envisats så mycket med att komma in i mitt liv igen och igen, och som jag faktiskt hittar en sådan glädje i. 

Och vet du själv vad som är din dharma - kör på! Oavsett vad andra säger. Vi är destinerade att lyckas inom vår dharma eftersom det är den som är vår livsväg. Och har du inte hittat din dharma och inte har en aning... - så jo, du har säkert en aning trots allt... Lyssna till din inre röst. Och öppna ögonen så kommer du att se tecknen runt omkring dig. Det är inte bara du som vill hitta din dharma, utan din dharma kommer även att göra allt den kan för att hitta fram till dig. Och det är då, när vi gör "rätt" sak med våra liv, som vi känner att vi har flow!

Mens- och PMS-helvetet

Jag tänkte ge mig in i mens- och PMS-debatten. För det finns ju en sådan nu. Plötsligt skrivs det böcker om mens, det ritas serier och det görs konstutställningar på temat. Jag har i och för sig inte själv läst dessa mensböcker eller varit på någon mensutställning (än), men jag applåderar att detta inte längre är tabu. Att vi kan prata om det efter att i decennier - eller förmodligen snarare århundraden - gått och tigit och lidit och smusslat och dolt. För det är ju ingen sjukdom, utan det är bara att bita ihop och härda ut och vara glad. Och framför allt inte prata om det. Tills nu.

Härom veckan var det menstema även i Vardagspuls och mensförfattaren Clara Henry var där. Och jag fick en av dessa aha-upplevelser igen. För plötsligt satt Mia Rossling i studion och sa att hon njöt av den enda veckan i månaden när hon kände sig "normal", det vill säga inte påverkad av sin menscykel, och Agneta Sjödin avslöjade att hon haft väldiga problem med sin PMS hela livet. Och då insåg jag (och kanske en del andra) att aha - det är alltså inte bara jag! För vad ska man annars tro när ingen annan någonsin klagar på saken? Att man är ensam i världen om detta, helt klart. 

Sedan vill jag ändå tala om att jag har några väninnor som har mens med 5 och till och med 7-8 veckors intervaller och som inte verkar ha så stora besvär över huvud taget. Och jag har ibland tänkt på vilka underbara superliv de måste ha. För när man själv har mens med 3-3,5 veckors intervaller, då har man mens ganska ofta. Och det är inte så roligt. Framför allt när det inte enbart handlar om själva blodbadet som man måste ta hand om, utan det även innebär två dygn med djävulsk migrän, förutom själva mensvärken då förstås, och sedan även en svullen känsla under ägglossningen och så detta med PMS och humörsvängningar. Det gör att det blir liksom inte många dagar kvar när man är "normal". Och utan att egentligen önska någon annan något ont, så känns det ändå på något sätt lite skönt att inte vara helt ensam om att tycka att det är jobbigt.

Jag är gift med en man (vilket ju faktiskt inte är självklart, men han har alltså inte mens) och så har jag tre söner. Till och med hunden är av hankön. Och i min ursprungsfamilj har jag heller inga systrar, utan bara en bror. Mens är alltså ingenting vi direkt sitter och diskuterar vid middagsbordet. Och jag tror att få män ens kan föreställa sig mängden blod som det handlar om. JAG kunde inte föreställa mig detta innan jag själv fick mens. Jag trodde väl man skulle blöda lite grand, men att det vissa dagar skulle vara snudd på ohanterligt, vem hade kunnat föreställa sig detta? Och vem hade väl kunnat föreställa sig att det gick att få menssmärtor som man svimmar av? Inte jag i alla fall. Innan jag drabbades. 

I ärlighetens namn ska jag dock erkänna att inte allting varit lika hemskt hela tiden. Menssmärtor som får mig att svimma av har jag sluppit sedan jag fött barn. Jag kan alltså rekommendera barnafödande mot detta, för jag vet andra som också blivit bättre. Men - det var istället efter att jag påbörjade barnafödandet som migränattackerna drog igång. Så frågan är vad som är värst. Eller om det kanske hade blivit likadant även utan barn, det kanske har med ålder att göra istället? PMS-problematiken har också ändrat sig genom åren för min del. I yngre dagar blev jag väldigt arg dessa dagar och kunde börja hetsstäda garderober och skälla ut folk. Men efter 40-strecket någonstans började detta förändras och numera blir jag istället ledsen och deprimerad. Vilket är att föredra hur märkligt det än kanske låter. För att vara ledsen och dyster får mindre effekter än det får när man drabbas av plötsliga vredesutbrott och gör sig till ovän med folk, kastar äpplen i väggen och slänger kaffekoppar genom fönstren. Och de dagar man känner att man inte över huvud taget vill leva för att det är så sorgligt och uselt och förfärligt med livet, då kan man ändå tänka att man vet vad dessa känslor beror på - PMS - och att det kommer att gå över. När man däremot drabbas av fruktansvärd ilska, då hinner man ofta inte tänka något alls innan man redan har hunnit ställa till med något som man sedan får ångra.

Periodvis har jag medicinerat med både p-piller och gulkroppshormon för att inte ha mens så ofta. Var fjärde vecka kan ju faktiskt räcka, tycker man. Och framför allt p-piller biter också rätt bra på både mensvärk och PMS. Men helst har jag ändå klarat mig utan, eftersom jag har denna starka längtan efter att leva "naturligt". Frågan är väl bara hur smart det egentligen är. Dessutom blir det så klart inte helt naturligt ändå när man likväl måste ta starka tabletter mot migränen. Tabletterna är nämligen skillnaden mellan att kunna jobba och över huvud taget kunna överleva dessa dagar och att istället ligga hemma och kräkas. Så när någon stolt sitter och pratar om hur de alltid undviker att ta smärtstillande tabletter eftersom de vill leva "naturligt" kan jag ibland känna en stark lust att spotta ur mig att "prova då och ha en helvetesmigrän två dygn i sträck UTAN värktabletter innan du uttalar dig." Fast det säger jag så klart inte. Man vill ju vara snäll. I alla fall nuförtiden när jag inte har den där ilskna PMS-varianten. Dessutom är jag ju yogalärare och har fått lära mig under mina utbildningar att jag ska vara vänlig och accepterande och därför känns det oftast inte lämpligt, åtminstone inte till personer som jag inte känner särskilt väl, att häva ur mig att "själv äter jag minsann JÄTTESTARKA tabletter och det tycker jag är bra!" Jag tycker ju för övrigt inte heller att det är bra i sanningens namn. Men jag tror även att den som stolt hävdar att den aldrig tar några värktabletter, den vet inte hur det är att ha riktigt ont. Och ibland tänker jag att kanske har jag migränen för att jag ska tvingas ta tabletter och ha sympati för människor som har smärta. För jag kan ju se hur jag annars själv lätt skulle ha kunnat vara en sådan som sitter och orerar om hur "duktig" och "naturlig" jag är som aldrig tar smärtstillande.

Så även några tips:

P-piller är alltså ett sätt att slippa ha så hemska menssmärtor och även att slippa de jobbigaste PMS-besvären. Tabletter med gulkroppshormon (typ Provera) är också ett sätt att reglera mensen så man slipper ha den för ofta (för den som liksom jag har fått en medfödd gen för detta). Man kan ju även lätt få järnbrist när man har täta, långa och rikliga menstruationer. Även spiral kan vara ett sätt att få mera ordning i sitt menstruationsliv. Men - det finns ju också biverkningar. Så det gäller att överväga. Och jag tror inte riktigt, i uppriktighetens namn, att det är bra att äta p-piller genom hela sitt vuxna liv.

Men vad gäller PMS så finns det egentligen bara ett jättebra tips: Undvik all stress som bara går att undvika! Det finns i stort sett ingenting som förvärrar PMS mer än just stress. PMS-dagar är inte dagar när man bör planera in extra möten och ta på sig fler arbetsuppgifter utöver det vanliga. Det är dagar när man bör unna sig att ligga lågt, att ha så mycket space det bara går mellan olika göromål. Och det är definitivt inte dagar när man bör konfronteras med personer som man känner att man har lite svårt för. Om det går att undvika. Man bör vara snäll mot sig själv helt enkelt. Och definitivt bör man se till att sova ordentligt, eftersom sömnbrist späder på både irritationskänslor och deppiga tankar även normalt.  

Och så kan vi så klart prata om det. Äntligen. Så jättebra om det till sist kan bli ett acceptabelt samtalsämne. Kvinnor har mens och mens är för många av oss jobbigt. Men det blir helt klart lättare om vi kan få förståelse för det och inte dessutom tvingas sätta upp en klämkäck min och låtsas som om mens och PMS inte finns och inte på något sätt stör i våra liv. Det både finns och är störigt och känns till och med vissa dagar mest som en sjukdom. Så det minsta man kan begära är väl att vi åtminstone ska kunna få prata om det.

Vill du vara perfekt?

Strävar du efter att vara perfekt? Och riktigt riktigt lyckad i andras ögon? För vad händer annars? Läs gärna denna HD-artikel, om du inte redan gjort det, och fundera över vem du försöker vara och över dem du egentligen är. Kanske dags att dra ner på kraven:

http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/10/14/sluta-skarpa-till-dig/

På föreläsning med Janesh Vaidya - att leva sitt liv till fullo

Jag brukar uppfatta mig själv som mest vata, men en hel del pitta dessutom. Vad är du? Eller vet du inte ens vad jag pratar om? 

Jag pratar om auyrveda och de tre doshorna, vata, pitta och kapha. Om detta har jag kunnat lite grand. Nu fick jag chansen att härom fredagskvällen få njuta av en lång, härlig föreläsning av Janesh Vaidya i Ljungby. 

Janesh är ayurvedapraktiker och föreläsare, tillika författare till åtskilliga böcker om ayurvedisk livsstil, mat och yoga. Vaidyas Ayurveda Village i Kerala i södra Indien tar varje år emot mängder med människor  för behandling och återställande hälsoprogram. Att han skulle dyka upp i min lilla (f.d.) hemort Ljungby kändes smått fantastiskt och anledningen till detta var Frida Karlsson, en av hans adepter som också härstammar därifrån. Så tack Frida!

Temat för föreläsningen var "The Four Levels of Health Development", men man kan också säga att det handlade om att leva sitt liv fullt ut. Och är det inte det vi alla borde? Som Janesh sa, det enda som vi säkert vet är att vi kommer att dö. Så passa på och lev!

Men - hur gör vi? Vi lyckliga svenskar som har "allt", men ändå är så sönderstressade och sjuka. Stress är numera ett normalt inslag i de flestas liv och sjukdomar och medicinering är för många en del av vardagen. Så vi accepterar och lever med detta, vi tar våra mediciner utan att reflektera istället för att söka efter roten till det onda. För ett symptom är ju en signal om att något är fel. 
Som ayrvedaspecialist berättar Janesh att han bara behöver fem sekunder för att läsa av en person och se vad som är fel. Det låter ju fascinerande! Så tittar han ut över publiken och berättar att han ser minst tio personer där som lider av allvarliga sömnstörningar. (Hurra - jag är inte en av dem! Men min kompis Monique skruvar lite besvärat på sig.) Och så ger han oss tre råd:

• Hitta roten till problemet.
• Använd maten som medicin.
• Ayurveda innebär hopp.

Den ena av Janesh böcker har titeln "Maten är min medicin" och handlar om hur man anpassar sin kost efter sin personlighetstyp. Och om hur man med rätt mat renar sin kropp och håller sig frisk. Och ja, det känns onekligen som om ayurveda ger oss hopp. Jag inser mer och mer att jag verkligen är väldigt mycket vata, vilket bland annat innebär att jag behöver äta varm mat. Jag vet ju faktiskt redan detta. Fast jag så gärna vill leva på raw food, så funkar det inte så särskilt bra på mig. Jag blir ständigt hungrig, frusen och energilös på den kosten, trots att det skrivs bok efter bok om hur full av vitalitet man ska bli. Och det stämmer säkert för vissa. Precis som att LCHF-dieten är ett stensäkert sätt att gå ner i vikt. För vissa. Medan andra faktiskt behöver mycket kolhydrater. Så det här med olika personlighetstyper tilltalar mig. Dessutom tilltalas jag av ayrvedans vegetariska och "rena" inriktning och ja, jag har redan Janesh kokbok i mitt kök och kan rekommendera den.

För att återvända till de tre doshorna vata (luft, månen), pitta (eld, solen) och kapha (vatten, jorden) så kretsar ayurvedan alltså mycket kring dem och att vi tillhör en eller oftare en blandning av dem som är unik för varje person. Och varje ålder, årstid och tid på dygnet hör också till en av dessa doshor. Det handlar om att förstå sig själv och med doshornas hjälp blir det lätt enligt Janesh. "Läs boken (Auyrveda för ditt sinne), så kommer du att förstå" säger han. Jo, det ska jag verkligen göra, tänker jag.

Han ger sedan några exempel på vad våra balanser och obalanser kan innebära: Lite förenklat kan man säga att en obalanserad vata är orolig, ångestfylld och lätt känner sig värdelös, medan en balanserad vata istället blir artistisk och kreativ, underhållande och kan glädja andra. En obalanserad pitta blir en perfektionist med höga krav, stressad och överambitiös, medan en balanserad pitta istället uppvisar energi och entusiasm. En obalanserad kapha blir depressiv, nedstämd och har lätt för att älta saker, medan en balanserad kapha blir en omtänksam och lojal person.

Men vilka är då de där fyra bitarna av "health development"? Jo:
Fysisk, mental, sensuell och spirituell utveckling.

Det tar 21 dagar att forma en vana, det vet vi sedan tidigare. Och Janesh uppmanar oss att under 21 dagar sluta med följande:

• Kaffe
• Alkohol
• Droger
• Sötsaker
• Processad/färdigmat
• Stekt mat

Vad som blir kvar blir den "rena maten". Ät den, naturens egen medicin, varje dag till frukost, lunch och middag under 21 dagar och se vad som händer. När vi blir av med våra beroenden kan vi sedan få uppleva vårt verkliga jag, våra sinnen förstärks. 

Den fysiska utvecklingen

• Ren mat
• Fysisk aktivitet/träning 15-30 minuter per dag
• Vila och sov. När man är utvilad har man bra energi och då blir det också en bra dag.

Den mentala utvecklingen

Vi har också en "mental" kropp. På samma sätt som mat är bränsle för vår fysiska kropp, så är tankarna bränsle för vår mentala kropp. Och tankarna kommer till oss via våra fem sinnen. Väljer du tankar som får dig att må bra eller tankar som får dig att må dåligt? Styr du dina tankar? Eller är det kanske tankarna som styr dig istället? Janesh uppmanar oss att träna på att säga nej till negativa tankar. Om vi märker att vi håller på och äter mat som är skämd och rutten, så spottar vi ut den. Vi vill inte svälja den och ha den i vårt system. På samma sätt bör vi göra med dåliga tankar. Spotta ut dem! Den mentala utvecklingen handlar om att skapa medvetenhet och om att fokusera på rätt saker. Som att styra våra tankar i positiva banor.

Den sensuella utvecklingen

När vi tränar upp våra sinnen kan vi använda dem fullt ut. När vi har rengjort kroppen under 21 dagar kommer vi att uppleva våra sinnen på ett bättre och klarare sätt. Janesh uppmanar oss att vara i nuet (mindfulness) och att vara passionerade i det vi gör, "ha sex" med det vi gör. Det handlar om tantra och att älska ögonblicket. Att vara fullt ut levande i nuvarande ögonblick med alla sinnen och att vara fullt ut levande varje dag ända tills vi dör. Att uppfylla våra drömmar, för om vi lever så, då kommer vi inte att ha tid till att gå och oroa oss eller känna oss deprimerade.

Han demonstrerar med en kopp te. Först "flirtar" han med teet, tittar på det och luktar. Sedan har han "förspel" och sticker näsan lite djupare ner, kanske även tungspetsen. Till sist dricker han teet och njuter av det. Det tar tid. Det är inte frågan om att slänga i sig teet på några sekunder utan om att avnjuta det till fullo.

Han menar att om vi lever så här, fullt engagerade i det vi gör, kommer vi att fylla våra liv med mening, vi kommer att slippa känna tomhet och behov av att samla på saker som vi inte egentligen behöver. Vi kommer att flyga!

Den spirituella utvecklingen

Vi tror lätt att vi ska lyssna på andras råd och att för att vara spirituella ska vi uppföra oss på ett visst sätt, klä oss på ett visst vis och hänga på oss diverse dekorationer så att alla kan se  hur "spirituella" vi är. Men vi bör komma ihåg att vi är vår egen guru. Vi bär sanningen inom oss. När vi håller kroppen ren från beroenden och dålig föda, då hittar vi lättare sanningen. Och om vi hjälper oss själva först, så har vi sedan bättre möjligheter att hjälpa andra.

Janesh nämner även andningen och dess betydelse. Om vi andas ordentligt, så kan vi också tänka bättre. Och vi bör sträva efter att tänka innan vi talar. 

Tänkvärt alltihop och mycket fascinerande. Vi satt som klistrade i närmare tre timmar.

Vid det  här laget har Janesh redan gjort klart sin föreläsningsturné i Sverige för den här gången. Men han brukar komma hit en gång om  året, så missa inte nästa gång! Och så länge, varför inte läsa böckerna:

• Yoga är min terapi
• Maten är min medicin
• Ayurveda för ditt sinne

De två första böckerna hade jag redan, så jag passade så klart på att inhandla den tredje i samband med föreläsningen och just nu är detta mitt favoritprojekt, att lära mig mera om ayurveda.

Jag får min bok signerad.

Janesh och Monique.

Earthing/grounding - att jorda sig

På engelska brukar man ibland under yogapassen säga "ground your feet". Men vad säger man på svenska? Grunda dina fötter? Rota dem? Jorda dem? Jag brukar ibland säga "hitta balansen i båda fötterna", fullt medveten om att det inte riktigt innebär samma sak. Å andra sidan, "grounding" när man har både en yogamatta och oftast ett golv mellan fötterna och marken, det blir inte heller riktigt "äkta grounding".

Så vad är "grounding"? Jo, det innebär att vara i direktkontakt med marken utomhus, till exempel gå barfota, och därmed suga upp jordens negativt laddade elektroner. Det kallas även "earthing". Det sägs att detta kan hjälpa mot allt från att dra ut tungmetaller och luftföroreningar till transfetter ur kroppen. Det kan även hjälpa mot inflammationer som ofta ligger bakom sjukdomstillstånd som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och autoimmuna sjukdomar. Att vi är alltför positivt laddade skulle alltså vara anledningen till alla dessa obalanser i våra kroppar. Aha... så tänk om jag har fel när jag tror att mitt eksem blir bättre i Spanien med hjälp av sol och saltvatten? Tänk om det i själva verket blir bättre för att jag går barfota på stranden och "earthar"! Utan att ens tänka på saken!

Nu finns det dessutom produkter för att underlätta "earthandet" för t.ex. storstadsmänniskor som har svårt att gå omkring barfota utomhus. Till exempel finns det speciella skor och armband, men även inomhusprodukter så man kan "eartha" inomhus också med hjälp av mattor (finns t.o.m. en yogamatta!) och filtar som kan kopplas in i elurtagen med speciella kontakter som på något sätt sedan suger upp jordens negativa elektroner utifrån och för in dem i huset. Det låter flummigt, men stämmer kanske. Man vet ju inte om man inte testar. Och jag som bor i villa, jag tänker förstås först och främst testa detta den naturliga vägen. Varför köpa dyra filtar som ska kopplas in i väggen när jag kan kliva omkring gratis ute i trädgården. Så om jag nu gör detta varje dag en stund, så kan vi sedan se vad resultatet blev. Skulle det visa sig ha riktigt positiva effekter kanske man till och med kan överväga att trotsa snö och kyla... möjligen. 

Lättare med "grounding" när det är varmt ute. Till exempel på en härlig strand.

"Grounding/earthing" rekommenderas även mot jetlag. Det första man bör göra när man har landat efter en lång flight är att ta av sig skorna och gå omkring barfota en stund. Då blir man nämligen snabbare jordad på den nya platsen och har lättare för att anpassa sig till dygnsrytmen där.

Så stämmer det eller inte? Titta gärna på denna lilla gulliga video:

https://www.youtube.com/watch?v=Z4F8mterVGE

eller läs mer här på svenska:
http://www.earthingpeople.se/sv/




Källor bl.a.: http://www.drnorthrup.com/7-habits-to-boost-your-emf-protection-from-cell-phone-radiation/
http://www.bioenergyproducts.co.uk
https://www.youtube.com/watch?v=Z4F8mterVGE
http://www.earthingpeople.se/sv/

Bränna fett - bästa sättet

Vilket är bästa sättet att bränna fett? Jo, gör så här:

Spring riktigt fort i två minuter, vila sedan i en minut. Upprepa detta sju gånger. Så totalt tar denna träning bara 21 minuter och du fortsätter bränna fett i många timmar efteråt. Supereffektivt med andra ord! Löpningen kan bytas ut mot annan intensiv träning.

Detta lärde jag mig av den brittiska tv-serien "Trust me, I'm a doctor", som just nu går på TV1. På svenska heter den "Sanningen om..." i det här fallet "Sanningen om fett". Du kan se just det här programmet i några dagar till på SVTplay: http://www.svtplay.se/sanningen-om. I så fall kommer du även att få se vad som händer med människor som lever på en helt fettfri kost i två veckor. Hur irriterade, energilösa och uppsvällda de blir. Vi behöver fett med andra ord, men rätt sorts fett och i lagom mängd självklart. Fast - det är inte bara fettintaget vi behöver hålla koll på, utan snarare sockret som också omvandlas till fett. Lite fett på låren gör sedan ingen större skada annat än utseendemässigt möjligen, men vad vi INTE vill är att fettet lagrar sig runt våra inre organ, något som visade sig vara verkligheten för den undersökande och överviktiga doktorn själv. 

Nästa program i serien kommer på tisdag. Kul undersökande hälsovetenskap. Rekommenderas!

Källa: http://www.svtplay.se/sanningen-om

De nya hälsoreglerna

Det låter som nya direktiv från landstinget eller liknande. Men det är alltså bara jag som rakt av har översatt titeln på den nyutgivna och populära amerikanska boken "The New Health Rules", skriven av Frank Lipman, M.D. och Danielle Claro. 

Denna bok har beskrivits som den nya hälsobibeln. Här har du allt samlat som du behöver veta för att leva ditt friska och hälsosamma liv! Och alla tar den till sig och hälsomedvetna kändisar, till exempel Gwyneth Paltrow, höjer den till skyarna. Så det är nog bara en tidsfråga innan vi har den översatt till svenska (och kanske att den får en lite roligare titel då än den som jag gav den, vi får väl se).

Och här ser vi ju då hur bra smart marknadsföring fungerar. För när jag läser att Gwyneth Paltrow (som ju är en vacker och cool kvinna som utövar sin yoga dagligen och äter vegetariskt) tycker att den här boken är fantastisk, då tror plötsligt jag att jag också måste ha denna bok! Alltså beställde jag den från Adlibris och några dagar senare låg den på mitt träbord i växthuset där jag haft en av mina läshörnor i sommar. Jag hade väntat mig att detta underverk skulle vara en stor och tjock bok med mycket text och information. Istället visade det sig vara en ganska liten bok med inte särskilt mycket text, men med många vackra bilder. 

Så vad ska vi då säga om den förutom att den är vacker? Jo, att mycket som står där vet vi ju redan, faktiskt det mesta. Men för den som inte har en aning om hur man ska komma igång och leva hälsosamt, så kan det nog vara en underbar inspirationsbok. Definitivt lättläst och fotona inspirerar minst lika mycket som texten. 

Sedan får man ha i bakhuvudet att det alltså är en amerikansk bok och inte fullt ut stämmer med svenska förhållanden. Vi har en bättre djurhållning här i Sverige. Svenskt kött är inte fullproppat med antibiotika. (Sedan tycker ju jag i och för sig att vi helst bör vara vegetarianer ändå.) Det är inte heller sant att de flesta av oss inte tål komjölk, tvärtom de flesta av oss svenskar (som har svenska förfäder) har den där muterade genen som gör att vi kan bryta ner mjölksockret utan problem. Inte heller har vi genmodifierade grödor (GMO) i den utsträckning som finns på annat håll, t.ex. i USA. I Sverige måste dessutom livsmedel innehållande GMO märkas, vilket ännu inte är fallet där. Vi har också generellt bättre kranvatten hos oss och behöver inte oroa oss lika mycket över att filtrera vare sig det vatten vi ska dricka eller duscha (!) i. 

Men ändå, mycket är förstås samma här som i USA. Vilket inte hindrar att man kan ifrågasätta. Till exempel att man inte bör dricka koffein efter klockan ett på dagen, eftersom det stannar i systemet i sju timmar och därmed kan förhindra en god sömn (för den som då planerar att gå och lägga sig före klockan 20...). Jag ifrågasätter inte alls att koffeinet stannar kvar i systemet så länge för det gör det säkert, men däremot verkar det vara väldigt individuellt hur påverkad man blir av detta. Jag brukar själv ha en kl. 18-gräns för hur sent jag kan dricka kaffe utan att få sömnproblem. Men jag vet många som kan dricka kaffe betydligt senare och ändå sover gott, så det handlar nog mer om att lyssna på hur den egna kroppen fungerar. För övrigt visar mängder med studier på att två-tre koppar kaffe om dagen är väldigt positivt för de flesta människors hälsa, så jag förstår inte riktigt detta med att man ska fasa ut kaffet ur sitt liv som många hälsoentusiaster hävdar.

Att vi alla borde äta kosttillskott för att få i oss de vitaminer och mineraler vi behöver är också rätt så omtvistat. Många experter menar att om vi äter allsidigt så får vi i oss det vi ska (och framför allt som vitaminer och fytonutrienter i t.ex. frukt och grönt samverkar med varandra, något som syntetiska vitaminer aldrig kan återskapa) medan andra, som den här bokens författare, anser att jordarna numera är så utarmade att detta inte är möjligt. Alltså lär vi oss från boken att vi behöver en multivitamin om dagen. Vilket jag inte riktigt tror på. D-vitamin är däremot något som vi nordbor kan få brist på vintertid, så kanske att man här borde ta tillskott. Men det är också lite knepigt eftersom D-vitamin är fettlösligt och överdoserar vi kan vi få tråkiga biverkningar som till exempel förkalkningar i njurar och lungor. Så att bara trycka i sig multivitaminer för säkerhets skull är åtminstone ingenting som jag själv gör.

Men bortsett från detta så hittar vi ändå massor med bra tips i boken. Även om vi kanske har hört en del av dem förut, så kan de ju tåla att upprepas. Till exempel att det är en bra idé att förbereda bär, frukt och grönsaker i lämpliga "bite size" och förvara i kylen tills när man blir sugen på något gott eller behöver sig ett mellanmål. Och att vi inte ska stirra oss blinda på antalet kalorier vi äter, utan istället intressera oss för typen av kalorier, att det vi äter ska vara näringstätt. 

Det gröna teet hyllas förstås liksom meditation. Och inte minst får yoga ta stor plats med flera sidors foton. Till och med en bild från Stockholm har smugit sig med - sid 116, där det pratas om vikten av att omge sig med människor man trivs ihop med. En del av tipsen kommer jag att återkomma till här under hösten. Så "Stay tuned" som en amerikan skulle ha sagt.

Nya vanor - börja dagen med yoga!

Det är ett bra tillfälle nu när höstterminen börjar att lägga om sina rutiner och skapa nya och bra vanor. Så varför inte stiga upp 15 minuter tidigare och börja dagen med lite yoga? Kroppen har stelnat till under natten och behöver komma igång. Du får kontakt med både kropp och själ och kommer att känna dig lugn, behaglig och fokuserad innan du tar itu med allting annat. Och detta lugna fokus har du sedan med dig under resten av dagen. Framför allt om du tillhör dem som inte tycker du har tid att träna under veckan. Detta kan bli din dagliga träning, fysiskt och mentalt. Det är ju våra vanor som formar oss.

Börja med att dricka ett glas vatten eller - om du har mera tid - en kopp varmt vatten, gärna med en aning citron eller ingefära i, eller kanske en kopp örtte. Känns detta för lite (alla är vi olika och jag tillhör själv dem som behöver lite mer i magen för att kunna göra yoga) så ät en frukt.

Sedan gör du detta:

Energisk start med solhälsningar:

Solhälsningar är en uppvärmningssekvens som involverar hela kroppen. Det finns en A-serie och en B-serie. Inom dessa serier finns det också olika varianter och här visar jag den A-serie som jag oftast använder i mina yogaklasser. Du kan välja en annan variant ifall du känner dig mera bekväm med det. 

Stå med fötterna ihop och för ihop händerna framför hjärtat. 

Andas in och lyft armarna över huvudet, förläng genom hela kroppen och höj blicken.

Andas ut och fäll dig framåt med huvudet riktat nedåt. (Om du har ryggproblem eller känner dig det minsta stel, så böj knäna.) Placera händerna på mattan, fötterna eller vristerna. 

Andas in och lyft ryggen och blicken. Behåll händerna i golvet, på fötter, vrister eller vader, vad som fungerar för dig. (Knäna kan vara böjda ifall det känns bättre.)

Andas ut och kom tillbaka ner i framåtfällningen med huvudet riktat nedåt.

Andas in och ta ett långt kliv bak med höger ben, sätt i tårna. Lyft blicken. Din vänstra fot ska nu vara mellan dina händer och ditt vänstra knä böjt i 90 graders vinkel med knät rakt ovanför fotleden.

 Andas ut och kliv bak med vänster ben till plankposition.

 Fortsätt genom samma andetag med att gå ner med knäna i mattan och dra dig bakåt till barnets position. 

Andas in samtidigt som du i en mjuk rörelse rullar ut över mattan. Här ska du under någon sekund hålla åtta kroppsdelar i mattan: två fötter, två knän, två händer, bröstkorg och panna.

Lyft överkroppen och kom upp i kobraposition. Du kan göra kobra hög eller låg, utifrån hur det känns i rygg och axlar. Tänk på att hålla in armbågarna tätt intill kroppen, slappna av i axlarna och att i kobran håller du höfterna kvar i mattan (till skillnad från uppåtvänd hund). 

Andas ut och sätt i tårna. Lyft kroppen bakåt och uppåt till nedåtvänd hundposition. Lyft sätet, sträck ut armar och rygg med huvudet mellan dina armar. Håll fötterna en höftbredd från varandra. Här kan du stanna kvar och andas några andetag. Fungerar det inte med raka ben kan du böja knäna.

 Andas in och kliv fram med höger fot mellan händerna igen. 

Andas ut och kliv fram med vänster fot och rikta hjässan ner mot mattan. 

Andas in och kom tillbaka upp till stående. När du är mera van så lyfter du med rak rygg och raka ben. Vill du vara snäll mot ryggen kan du böja i knäna. Du kan även rulla upp ryggen kota för kota om detta skulle kännas bättre, lyssna på kroppen och gör det som fungerar för dig.

 Lyft dina armar ovanför huvudet och sträck genom hela kroppen med blicken lyft.

Andas ut och för ihop dina händer framför hjärtat. 

Upprepa men börja med vänster sida den här gången. Nu har du gjort en omgång. Gör en eller två omgångar till.

eller

Mjukstart utan solhälsningar:
http://ylvashalsotips.blogspot.se/2013/07/morgonyoga-enkel-rutin-att-borja-dagen.html

Oavsett sekvens, avsluta gärna med några minuters lugn andningsmeditation. Nu känner du dig nöjd med dig själv och det är dags för frukost och allting annat som står på dagens agenda. 

Det blir en fin dag!