Leta i den här bloggen

onsdag 19 juni 2013

Det växer där du vattnar - förändra i positiv riktning



”I varje människa bor det två vargar, den positiva vargen och den negativa vargen, och de slåss med varandra. Vem vinner? Vargen som du matar!” Det var skådespelerskan Mi Ridell som sa detta i en intervju som jag läste i HD härom veckan. Och jag tänkte direkt att så himla bra uttryckt. För det är ju precis så det är! Det vi matar, det växer och blir starkare.

Ett annat uttryck som jag gillar är: ”Gräset är inte grönare på den andra sidan. Gräset är grönare där du vattnar.” Jomen visst, där vi göder och vattnar, där växer det, oavsett vad saken gäller.

Vårt fokus på vad det vara månde ger det livskraft och gör det starkare, positivt som negativt. Koncentrerar jag mig på svensk historia, då blir jag med tiden duktig på svensk historia. Fokuserar jag på kinesiska, då kommer jag så småningom att prata och förstå kinesiska. Spelar jag mycket fotboll, så blir jag en bättre fotbollsspelare. Det är en fantastisk möjlighet vi har, att vi kan välja att träna oss på i stort sett vad som helst och därmed bli bättre. Och vad kan väl vara tristare då än att träna på sin negativa attityd?

Det finns massor som är roligt i livet. Massor att se, göra och uppleva, intressanta människor att prata med och ämnen att fördjupa sig i. Det enda som är synd är att vi måste sovra, att vi inte hinner absolut allt. Så varför då lägga dyrbar tid på det som är negativt och som i slutänden ändå mest drabbar oss själva?

Jo, för att många av oss har en naturlig dragning till det negativa. Till att oroa oss, se faror och bekymmer i allting och måla fan på väggen. Det ligger i våra gener. Och detta fantastiska drag har avlats fram under årtusenden, troligen för att de som var misstänksamma och förberedde sig för farorna helt enkelt var de som var bäst på att överleva. Medan de glada och godtrogna, som alltid trodde saker och ting skulle ordna sig till det bästa, de blev tagna av rovdjuren eller svalt eller dukade under på annat sätt. Då! För evigheter sedan.

Men nu lever vi i en helt annan värld, där stress och negativt tänk istället riskerar att göra oss sjuka eller åtminstone sänker vår livskvalitet. En värld där i alla fall jag själv känner att jag mår bättre av att omge mig med glada och positiva människor än de som ständigt talar om för mig allt vad jag inte kan och allt vad som är mindre bra. De som matar sina positiva vargar är definitivt roligare att ha omkring sig.

Det är svårt att förändra andra (framför allt om de inte själva vill!), men betydligt lättare att förändra sig själv. Att mata den positiva vargen istället för den negativa är egentligen inte särskilt svårt. Så sommarens tips nu är att göra just detta. Mata din positiva varg! Se allt det roliga som finns omkring dig och som du kan göra. Ta tag i det som du vill förändra i positiv riktning. Njut av vardagen, njut av festen, njut av sommaren!

Nu tar den här bloggen ledigt några veckor, men återkommer någon gång i juli. Till dess; lev väl och plocka dagen!

onsdag 12 juni 2013

Vad är prancercise?



Förra veckan fick jag för första gången i mitt liv höra talas om prancercise. Detta är alltså en motionsform, som uppfanns av Joanna Rohrback från Florida redan 1989, men som först nu börjat uppmärksammas och bli populär. ”Prance” betyder att skutta som en häst och det är ungefär det man gör när man ”prancercisar”. Helst ska man även ha ankelvikter. Sedan är det alltså bara att skutta iväg och vifta med armarna i olika riktningar och självklart lyssnar man på sin favoritmusik. Låter det konstigt? Ja, det är ingenting mot vad det ser ut när man tittar på video-klippen. Det är svårt att inte skratta. Samtidigt ska man kanske komma ihåg att vi en gång i tiden var ganska många som skrattade åt stavgång och tyckte det såg löjligt ut. Helt enkelt för att det var något nytt och ovant att se. Några år senare var jag själv en hängiven stavgångare. För stavgång är ju helt enkelt en underbar och effektiv motionsform! (Och jag fick själv prova på att bli skrattad åt när jag bodde några år i Florida och gick omkring med mina stavar alldeles ensam. Men nu går man med stavar där också och kallar det för Nordic Walking.)

Så om jag nu studerar prancercise lite mer objektivt, så får jag ändå erkänna att det är en rätt smart träningsform, det också. Man kan ha träningskläder om man vill, eller så kör man i sina vanliga kläder om man bara ska prancercisa lite grand. Man kan göra det var som helst, utomhus såväl som inomhus, med eller utan vikter. Man kan lyssna på vilken musik man vill och röra sig efter vad som man själv tycker känns behagligt. Bra träning för hela kroppen och dessutom skonsamt.

Så varför inte prova? Släpp lös din inre häst!

Källor:
www.prancercise.com
http://www.thedailybeast.com/articles/2013/05/30/prancercise-creator-on-her-wacky-workout-and-being-too-famous-to-prancercise.html

torsdag 6 juni 2013

Bygga vidare vid livets motgångar


Jag blev väldigt förtjust i Ungerns bidrag till årets Eurovison Song Contest, en poetisk, avskalad sång om kärlek, ”Kedvesem” (min älskade). Jag hörde sedan i en intervju som gjorts med sångeren Alex Márta att han skrivit låten, som handlar om en idealpartner, under en period när han kände sig deprimerad och gick igenom en tung fas av sitt liv. Han kände sig ensam och hade även problem med pengar. Nu är det den sången som tagit honom till framgång och erkännande och gissningsvis också bättre ekonomi. Historien om Kedvesem är ett exempel på att vi ibland, i svårare perioder av livet, ändå skapar bra saker, även om vi inte alltid inser det just då, saker som för oss vidare och leder oss framåt. Att det ändå inte är förgäves. Att vi i alla livets situationer trots allt lär oss något eller på annat sätt avancerar. På engelska brukar man prata om att man använder motgångar som ”stepping stones”, det vill säga att det vi drabbas av bör inte ses som något dåligt, utan tvärtom som trappsteg eller stenar att kliva på, så att vi i stället utnyttjar situationen. Ibland, som i Alex fall, sker det omedvetet (för jag tror inte han satt och tänkte när han skrev, att den här sången nog skulle få honom att vinna den ungerska melodifestivalen och sedan ta honom till Eurovision Song Contest och därmed få fler att upptäcka hans musik…). Vi vet inte alltid vart allt kommer att leda, men det känns ändå bra att gå till handling och göra någonting. Och ibland gör vi det medvetet; tänker att hit men inte längre. Många konstnärer och författare har varit som mest produktiva under sina dystraste perioder.

Livets svackor drabbar oss alla, vissa tyvärr mer än andra. Ibland är det självförvållat, men ofta är det yttre faktorer som slår till och puttar oss ner i de där dalgångarna. Någon anhörig blir sjuk eller dör, vi blir själva sjuka, vi blir av med jobbet, blir svikna, går igenom skilsmässor och misslyckas med viktiga projekt. Ibland kommer motgångarna slag i slag. Dessutom är det även möjligt att bli deprimerad ändå, utan synbar anledning!

Något att komma ihåg när man drabbas är:
• Vi är inte ensamma även om det känns så. Många, många har varit där förut i livets dalgångar.
• Mycket kreativt; musik, poesi, litteratur, konst, företagande och smarta uppfinningar, har sitt ursprung i dalgångarna.
• Vi lär oss något av situationen. Ibland kanske bara att vi aldrig vill hamna där igen, vilket kan vara bra nog att ha med sig för framtiden. Ibland lär vi oss att bli starkare. Ibland får vi nya infallsvinklar och större förståelse för andra människor.
• Någonstans i allt det negativa finns det alltid något positivt att bygga vidare på (the stepping stone).

Uppgiften mitt i eländet blir att hitta detta lilla positiva korn, som kan ta oss vidare.
Sorg, saknad och svek är något som behöver få ta tid att komma över. Det måste värka ut. Samtidigt kan man ändå, mitt i det svarta, hitta sin kreativitet. Det ena behöver inte utesluta det andra och att må dåligt behöver inte nödvändigtvis leda till handlingsförlamning.

Därför, när ditt stora livsprojekt eller din fantastiska plan går i tusen bitar, var inte rädd att plocka upp någon eller några av bitarna och börja bygga något nytt!

Som någon sa: ”You have no idea how strong you are until being strong is your only option.” (Du har ingen aning om hur stark du är förrän att vara stark är ditt enda alternativ.)