Leta i den här bloggen

fredag 27 september 2013

Rätten att få vara introvert

”I am rarely bored alone; I am often bored in groups and crowds” – Laurie Helgoe

Det håller på att bli okej att vara introvert. Äntligen! Två intressanta böcker har nyligen publicerats i ämnet, dels ”Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns” av Susan Cain (på engelska Quiet – The Power of Introverts in a World that Can’t Stop Talking), dels ”Introvert – den tysta revolutionen” av Linus Jonkman. Jag har hittills läst Susan Cains bok samt ett smakprov ur Linus Jonkmans bok.


Yes!!! Ja, det är så det känns när man plötsligt börjar läsa någonting POSITIVT om introverta människor. Jag har alltid känt att min introverta läggning är så fel. Att egentligen får man inte vara som jag. Att det i stort sett bara är JAG (ensam i hela världen!) som inte älskar stora folksamlingar, mingel och nätverkande, och som tycker det är skönt att få syssla med saker i lugn och ro och på egen hand. Att jag har någon slags konstig defekt, som är bäst att försöka dölja så gott det går.


Den här ”defekten” har dessutom inte bara varit besvärlig för mig själv, utan även för min familj, som väl hade önskat sig ett mera utåtriktat barn. Varenda utvecklingssamtal genom hela min skolgång handlade om att jag var för tillbakadragen och inte tog för mig tillräckligt. Jag var inte tillräckligt muntligt aktiv för att kunna få de högsta betygen och saboterade därmed för mig själv. Trist helt enkelt! I synnerhet som det inte verkade gå att göra någonting åt det heller. Företaget att vara ”tillräckligt muntligt aktiv” var helt enkelt för tröttande för mig. Jag orkade inte vara en sådan person. Faktum är att hela skolmiljön var tröttande med stora klasser och mycket grupparbeten. Och aldrig någonsin att jag på grundskolenivån uppfattade ett grupparbete som ett sätt att lära sig nya fakta, utan snarare som ett sätt att sakta ner och begränsa inlärningstakten. Samtidigt som jag ju mycket väl visste vad det var vi EGENTLIGEN skulle lära oss, nämligen socialt samspel. Det jätte-jätte-jätteviktiga att kunna arbeta i stökiga gapiga grupper. Och så oändligt tröttsamt för en introvert. Vi som trivs med att jobba individuellt och blir mer kreativa så.


Jag har alltid gärna tillbringat tid med mig själv och med att skriva saker och läsa, men jag har alltid skämts lite för att erkänna det. Och att jag hellre tillbringar en lördagkväll uppkrupen med en bok än att behöva gå på middagsbjudning är ingenting jag precis brukar skryta om. Jag skäms för det också. Känner mig tråkig i en värld där det gäller att vara rolig och klämmig och hejig.


Linus Jonkman skriver i smakprovet jag läste att ”Googlar du på extrovert kommer du till platsannonser. Googlar du på introvert kommer du till artiklar om Anders Behring Breivik”. Ja, är det inte lite så vi tänker när vi hör ordet introvert; ”konstig, enstörig, nördig typ”. Introvert har ju aldrig precis känts som ett särskilt positivt ord. Det är inte så vi beskriver oss när vi går på anställningsintervju och blir ombedda att berätta om oss själva. ”Ja, först och främst så är jag rätt så introvert…” Nej precis, vem anställer en introvert? Vi förväntas alla vara socialt kompetenta och specialister på att hålla många bollar i luften. Att gilla att göra en sak i taget, det är ju nästan suspekt. Fast både Jonkman och Cain tar också upp det alldeles riktiga och även mycket tänkvärda att social kompetens inte nödvändigtvis har någonting alls med att vara extrovert att göra. Att vara extrovert handlar om ett behov och ibland kan det behovet vara att själv få ta väldigt mycket plats, inte sällan på andras bekostnad. Medan en introvert person mycket väl kan vara en god lyssnare, som både engagerar sig i och förstår sina medarbetare. En introvert person kan bli en utmärkt chef och ledare, framför allt som undersökningar visar på att introverta chefer är bra på att släppa fram andra och deras kreativa idéer. Däremot blir den introverta troligen inte företagets festprisse som drar med alla ut på puben och som arrangerar födelsedagspartyn och frågesporter.


Det handlar, som sagt, framför allt om ett behov och om hur vi fyller på med energi. En introvert person har ett stort behov av att få vara själv och trivs med det. Skriva, tänka, läsa, skapa och vara kreativ, pula med saker; en introvert har sällan tråkigt i sitt eget sällskap och behöver stora doser av ensamtid för att ladda sina batterier. En extrovert person däremot, är förstås precis tvärtom och tankar sin energi i första hand genom umgänge med andra och blir ofta rastlös och har tråkigt på egen hand. Det handlar om två olika personlighetstyper helt enkelt.


”Introvert är inte lika med tråkig.” Åh, så härligt att få läsa detta! Introvert är dessutom ofta lika med kreativ, vilket också känns härligt att få se i print. Kända introverter som bidragit och bidrar till vår värld är t.ex. Albert Einstein, Al Gore, Bill Gates, Eleanor Rosevelt, Gwyneth Paltrow, Michael Jordan, Harrison Ford, J.K. Rowling, Christina Aguilera, Emma Watson, Mahatma Gandhi. Faktum är att de flesta stora uppfinningar och konstverk som skapats är enpersonsverk och inte ett resultat av många människor som tillsammans suttit i grupp och brainstormat. Vi som är introverta är alltså i gott sällskap. Vi behöver inte skämmas.


Faktum är dock att det var lättare förr att få acceptans för sin introverta stil. Abraham Lincoln, ännu en berömd introvert person, hade det på så sätt lite enklare för det fanns inte ett extrovert ideal på hans tid. Idealet var istället att vara plikttrogen, lågmäld, ödmjuk och hederlig med god moral och gott uppförande. Från 1920-talet och framåt har sedan det extroverta idealet vuxit fram i västvärlden för att fullkomligt explodera under 80-, 90, och 00-talet. Jag skriver västvärlden därför att Asien har en annan kultur, där man fortfarande främst värdesätter lågmäldhet och en mera dämpad personlighet. Det ser inte likadant ut överallt, även om det är lätt att tro det för den som vuxit upp i USA:s eller kanske Sveriges se-till-att-du-syns-och-hörs-kultur.


Alla introverter är inte heller likadana. Jag ser själv hur fånig den meningen blev, för det är väl självklart? Ändå finns den här bilden av introverta människor som en grupp fula, menlösa, plågsamt blyga och socialt inkompetenta varelser, ungefär likadana och trista allihop. Det är den bilden som vi får försöka ändra på nu! Faktiskt sitter den i så hårt att jag, som alltså själv räknar mig som introvert och borde veta bättre, hajade till när jag såg fotot på Susan Cain på bokens baksida och innan jag hann hejda mig tänkte: ”Är HON introvert? Hon ser ju verkligen inte särskilt introvert ut.” Varför tänkte jag så? Jo, för att jag har hela min uppväxt levt med den skeva bilden att det är fult och negativt att vara introvert och att detta också på något sätt måste avspegla sig i ens utseende. Och om man nu råkar vara introvert, då får man göra sitt bästa för att dölja det. Man får bli en pseudoextrovert! Att vara pseudoextrovert innebär att man helt enkelt gör sitt bästa för att låtsas vara extrovert fast man inte är det. Man vill ju bli accepterad! Ibland lyckas vi riktigt bra. Ibland lyckas vi till och med lura oss själva, åtminstone lite grand. Och jag skriver ”vi” eftersom jag är ett typiskt exempel på en pseudoextrovert, som i många, många sammanhang förkväver min personlighet och låtsas vara mycket mera social och utåtriktad än vad jag är. Det är utmattande ibland. Och det är just det som är tecknet på att jag inte är extrovert på riktigt. När jag agerar väldigt extrovert blir jag inte fylld av energi. Jag blir trött istället. Då behöver jag få vara ifred och fylla på med ensamtid efteråt.


Alla introverta är heller inte blyga, vilket ju ofta är vad vi tror. Susan Cain lyfter fram Bill Gates som ett typexempel på en introvert som inte är blyg. Bill Gates håller en låg profil och jobbar på, men han bryr sig inte särskilt om vad andra tycker om honom. Hon berättar även om en fantastisk föreläsare, Brian Little, som är introvert. Men samtidigt är Brian otroligt socialt kompetent och väldigt populär, dock med ett stort behov att få återhämta sig i lugn och ro efter sina jobb. Behovet är så stort att han ibland får fly in på offentliga toaletter för att kunna få det där lugnet. (Susan Cain skriver: ”Att ta skydd på en toalett är en förvånansvärt vanlig lösning, vilket du förmodligen redan vet om du är introvert.” Jo, jag vet och om du som läser detta också är en introvert, då vet du också…)


Men många av oss introverta är dessutom blyga och något som kallas för högkänsliga eller högreaktiva. Cirka 70% av alla introverter anses vara högkänsliga. Att vara högkänslig innebär att man har en tendens att vara mera observant och att reagera starkare på intryck. Ofta har man livliga drömmar och en dragning till musik, natur, konst och det som är vackert. Det är vanligare med filosofiska och andliga intressen hos högkänsliga personer. Den som är högkänslig är ofta empatisk och lever sig lätt in i andras situationer, och har även lättare att känna dåligt samvete, få skuldkänslor och att ta illa vid sig. Själv är jag en utpräglat högkänslig person, vilket också har varit en last för min familj. Jag är ”hon som är så känslig”, vilket jag inte vill påstå att jag någonsin har känt mig särskilt stolt över, trots att det ju egentligen är rätt så fina drag om man tänker närmare efter. Men det kan vara tufft att vara känslig i en hårdkokt värld där extrovertismen ständigt hyllas.


Nu kommer dock något intressant; enligt Myers Briggs Type Inidcator Test, som är ett väl erkänt och också vanligt psykologiskt test vid till exempel anställningsintervjuer, är jag klassad som en extrovert! Min profil heter ENFJ. E:et betyder att jag anses vara extrovert. Men nu är det förstås så, också med Myers Briggs, att alla som har en ENFJ-profil inte alls är likadana. Man kan ha helt olika antal poäng på de här bokstäverna nämligen. Både mitt N och mitt J har till exempel skyhöga poäng, vilket då så klart präglar min personlighet väldigt mycket (du får googla om du vill veta mer om de olika bokstävernas betydelser). Däremot har F:et lite mer normala poäng och E:et ligger endast någon enstaka poäng från gränsen till att jag istället skulle ha hamnat på andra sidan och vara en introvert. Man skulle kanske egentligen kunna säga att jag är både introvert och extrovert och faktiskt så finns det ett fint ord för detta också, nämligen ambivert. Min man, som också gjort Myers Briggs-testet, har fått I:et i sin profil och är alltså därmed klassad som introvert. Men precis som i mitt fall ligger han bara någon poäng ifrån gränsen och man kan nog säga att vi är ungefär lika mycket introverta eller ambiverta båda två. Men intressant nog inte riktigt på samma sätt. Han är till exempel mycket mera intresserad av att umgås med stora folksamlingar än vad jag är. Han sätter glatt iväg mot alla grill- och brännbollskvällar och annat socialt mingel, som jag helst slipper om jag kan. Och i bilen, där jag gärna lyssnar på lugn musik eller faktiskt ingenting alls (ja, jag erkänner att jag ibland har undrat om detta är normalt…) vill han gärna höra jobbiga (i mitt tycke förstås) pratprogram med flera personer som sitter och skriker och skrattar i munnen på varandra. Däremot har jag ett, som åtminstone enligt Myers Briggs, klassas som ”extrovert ansikte”, vilket innebär att man kan avläsa mig och att när jag pratar med någon tittar jag personen i ögonen och jag hummar och nickar och svarar tillbaka. Min man, däremot, har det introverta ”stenansiktet” som inte röjer någonting. Vad tänker han egentligen? Vad tycker han? Har han över huvud taget märkt att jag pratar med honom??? Men i det stora hela så tycker jag ändå att av oss två ambiverta personer så är det definitivt han som är mest extrovert. Jag gissar att det måste vara mina kommunikativa egenskaper som har fått Myers Briggs-testet att sortera in mig som extrovert, men tänker vi oss att det som i första hand styr är behov, intresse, sätt att bäst arbeta på och hur vi laddar våra batterier, då är jag en solklar introvert!


Enligt Susan Cain kan man, även om man är född med sin läggning, skifta en aning över tid i hur mycket extrovert respektive introvert man är. Det är till exempel vanligt med en aning mera extrovert beteende bland yngre vuxna. Det antar man beror på att detta är den period när man letar efter en partner att dela sitt liv med och att det därmed denna tidsperiod inte är ultimat att hänga för mycket med bara sig själv. Jag tycker detta stämmer bra på mig själv. Mellan 19 och 26 var jag definitivt som mest utåtriktad och partajig med många vänner och aktiviteter på gång. Efter att jag träffat min man, och framför allt sedan barnen började droppa in, blev det svårare att få den där egna tiden bara för mig själv och då blev det ett naturligt val att skära ner på umgänget utanför hemmet och begränsa det till de där få, nära vännerna. För det är så vi introverter helst umgås, med några få personer där vi har möjlighet att gå på djupet och prata om ”viktiga” saker. Kallprat intresserar oss mindre.


Linus Jonkman skriver att han skrivit sin bok för introverta. ”Det är inte värt att skriva för extroverta eftersom de inte har tid att läsa mellan kitesurfing, zumbaträning och lattefikor.” Nej, precis. Vilken extrovert vill sätta sig och läsa böcker om introverta människor? Eller ens ett blogginlägg av det här slaget för den delen. Nej, det är vi introverta som är utforskarna. Vi är en tredjedel av befolkningen i västvärlden och detta alltså trots att de flesta av oss blivit uppfostrade till att vara extroverta. Det visar på hur starkt det är. Det sitter i vårt DNA. Men nu är vi på gång och tar revansch. Framför allt är det viktigt att vi lär våra barn att det är lika bra vare sig man är introvert, extrovert eller ambivert. Alla personlighetstyper bidrar på olika sätt och alla behövs. Ingen ska längre behöva växa upp och tro att den är den enda i världen som arbetar bäst på egen hand och trivs i sitt eget sällskap. Det är viktigt att få vara den man är!


Källor:

Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns, Susan Cain
Introvert – Den tysta revolutionen, Linus Jonkman

fredag 20 september 2013

Stärk immunförsvaret och lymfsystemet med yoga


Vill du få ett bättre immunförsvar med färre infektioner rekommenderar jag yoga! Men det gäller förstås att utöva yogan regelbundet och inte bara någon enstaka gång då och då.

Det är främst två faktorer som gör yogan så effektiv och båda är en kombination av den lugna och djupa andningen och de fysiska positionerna.

Den första är att stresshormonerna i blodet minskar när du gör yoga. Både andningen och positionerna, men främst andningen är anledningen till detta. Lugn, avslappnad andning sänder signaler till hjärnan om lugn. Kroppen är gjord för att klara av stress, men vi måste även slappna av mellan varven så inte stressen och spänningen blir konstant. Höga och långvariga stressnivåer bidrar till ett sänkt immunförsvar med framför allt infektioner, mag- och tarmproblem, hudbesvär och högt blodtryck. När vi känner oss avstressade däremot, och framför allt när stresshormonet kortisol normaliseras, får vi ett bättre rustat immunförsvar och risken att bli sjuk minskar.

Den andra är att yogan påverkar det lymfatiska systemet, som har en nyckelfunktion för att immunförsvaret ska fungera effektivt. Några av lymfsystemets viktigaste uppgifter är just att bekämpa infektioner och att avlägsna gamla, skadade eller främmande celler, bland annat tumörceller. Forskning visar att den allra effektivaste metoden för att rengöra lymfsystemet är djupandning, något som vi gör mycket i yogan, men ofta glömmer av annars. Yogisk andning fungerar därför som en intern dusch för att rensa ut och hålla igång ett välfungerande lymfsystem. Med yogans positioner kommer vi även åt och bearbetar ställen i kroppen, som vi inte når annars, till exempel en mängd viktiga lymfknutor.

Rörelser och djupandning är alltså essentiella för ett välfungerande lymfsystem. Under natten då vi sover stelnar systemet till. Vi andas ytligt och ligger stilla under långa perioder. Börja därför redan på morgonen direkt när du vaknar med att väcka lymfsystemet. Ta några riktigt djupa och långsamma andetag och sträck sedan och stretcha kroppen i olika riktningar. Då får du en bra start. Planera därefter in yoga några gånger under veckan för ett optimalt resultat.



Källor bl.a.:
www.lymphaticyogaexpert.com
http://www.1177.se/Skane/Tema/Kroppen/Immunforsvaret/Lymfsystemet/
Källa Nummer 52 – Jäktad, pressad, utbränd? – Forskare diskuterar strategier mot skadlig stress – Vetenskapsrådet
Stressad hjärna, stressad kropp – Ulf Lundberg, Görel Wentz

fredag 13 september 2013

Restorative yoga - yoga för återhämtning och vila

Ibland orkar man inte göra vanlig yoga. Man kanske har någon kronisk sjukdom, har drabbats av depression, sorg, skada eller helt enkelt saknar energi. Det här är yogapositioner för dessa dagar. Du kan göra en, flera eller alla övningar och i precis vilken ordning du vill. Det handlar om att ligga eller sitta i dessa enkla, avslappnande positioner en stund, stöttad och hjälpt av filtar, kuddar, täcken, stol, vägg eller vad som nu behövs för att det ska kännas så bekvämt som möjligt. Anpassa kroppen i positionerna så att du känner att du verkligen kan slappna av. Andas aktivt, lugnt och avslappnat och notera hur det känns. Jag har även tagit med en enkel andningsövning, som har en lugnande och avslappnande effekt.


Nadi Shodhana

En lugnande och avslappnande andningsövning, som även kan kännas lindrande vid migrän och spänningshuvudvärk.

Sitt på en filt, kudde eller stol med ryggen rak, blunda gärna. Håll höger tumme över höger näsborre och höger ringerfinger och lillfinger över vänster. Pek- och långfingrarna kan du antingen placera i pannan mellan ögonen (tredje ögat) eller böjer du in dem mot handflatan. Är du vänsterhänt gör du omvänt och använder din vänstra hand i stället.

Stäng till höger näsborre med tummen och andas in långsamt genom vänster näsborre. Stäng sedan vänster näsborre och andas ut långsamt genom höger. Andas sedan nästa gång in genom höger och ut genom vänster. Låt andetagen få vara långa och djupa, ända ner till magen. Fortsätt andas på det här sättet en stund och känn lugnet sprida sig i kroppen.


Ställ en stol mot en vägg, så att den inte glider iväg, eller på yogamattan så den får grepp. Lägg 1-3 kuddar eller 1-3 filtar mot stolsdynans kant. Sitt antingen på knä eller med korsade ben och luta pannan mot filtarna. Känns det inte bekvämt, justera ställningen. Sitt kvar och fokusera på att andas lugnt under 3-5 minuter eller så länge du vill. Även denna övning kan kännas lindrande vid huvudvärk.


Viparita Karani – Viloposition med lyfta ben, anpassad

Ligg på rygg med en kudde/filt under huvudet. Lägg upp benen på stolen så att knäna hålls böjda och underbenen vilar mot stolsdynan. Om du vill, lägg en hoprullad filt under ryggen. Håll händerna på magen eller lägg dem längsmed kroppens sidor med handflatorna vända uppåt. Ligg kvar och fokusera på att andas lugnt och avslappnat i 3-5 minuter eller så länge du vill.


Apanasana – Adningsposition – Knä till bröstkorg

Böj upp benen mot bröstkorgen och håll ett löst grepp runt knäna. Andas in ett djupt andetag.


Andas sedan ut samtidigt som du mjukt drar benen in emot bröstkorgen, så du samtidigt som du tömmer ut luften ur lungorna även förlänger ryggen. Upprepa 3-5 gånger och avsluta med att rulla dig mjukt från sida till sida så att ryggslutet får massage.


Jathari Parivartanasana - Liggande sidvridning, enkel

Lägg dig på din matta med en kudde/filt under huvudet. Håll benen böjda och låt armarna få ligga rakt ut från kroppen som ett kors med handflatorna vända uppåt. Tippa benen åt höger sida, så det blir en mjuk vridning och stretch i vänster sida av kroppen. Ligg kvar och andas 1-3 minuter eller så länge du vill. Upprepa på andra sidan.


Supta Baddha Konasana - Liggande fjäril

Ligg på rygg på mattan med en kudde/filt under huvudet och en hoprullad filt under ryggen. Lägg en kudde vid varje sida av benen. Böj benen och tippa dem sedan ut åt sidorna med kuddarna som stöd. Ligg kvar och fokusera på att andas lugnt och avslappnat i 3-5 minuter eller så länge du vill.


Savasana – Död mans position - Viloställning

Ligg på rygg på mattan med en kudde/filt under huvudet, en annan filt hoprullad under ryggen och en tredje hoprullad under knäveckan. Justera tills ställningen känns bekväm. Låt armarna få ligga en liten bit ut från kroppens sidor med handflatorna vända uppåt. Blunda och andas lugnt. Ligg kvar 3-5 minuter eller så länge du vill.

fredag 6 september 2013

Göra saker långsamt - bra för själen

Jag är definitvit inte någon high-tech-person. Jag är inte överförtjust i att hela tiden behöva lära mig hantera nya tekniska prylar och jag gillar inte heller att ständigt vara uppkopplad mot olika sociala nätverk, ha iPodlurar i öronen jämt och GPS:en som pratar med mig när jag kör bil. Att jag liksom aldrig får vara ifred med mina tankar. Jag är rätt så retro. Verkar det inte som om folk hade det mycket mysigare på 50- och 60-talen? Att de var gladare? Och definitivt mindre stressade? Jag trodde länge att jag var en av ytterst få som idealiserade ”hur-det-var-förr-när-man-kunde-få-ägna-sig-åt-en-sak-i-taget-världen”. Och det var jag kanske. Men inte längre! Trender föder antitrender nämligen. Och det är uppenbarligen fler än jag som har börjat känna sig slitna av det ”snabba samhället”.

Så nu kommer en-sak-i-taget-trenden. Jag läser bara fler och fler artiklar som handlar om att ta paus från allting genom att dyka in i ett enda intresse och under några timmar, en hel dag eller kanske till och med en vecka, få slippa – ja vaddå egentligen? Stökigheten kanske. I att ständigt vara tillgänglig och uppkopplad. Vi flyr helt enkelt in i något som ger oss legitimitet att få göra bara en enda grej och dessutom hinna andas samtidigt. Det är äntligen okej att stänga av världen utanför om man ägnar sig åt exempelvis:

Yoga
Jag inser att det måste vara mitt eget behov av att få vara ifred och stänga av som har styrt mig mot just yoga. Här SKA man stänga av sin mobil. Man BÖR gå helt upp i yogan. Kan det bli skönare vila från allt brus?

Meditation
Samma här. Man kan inte meditera med mobilen på. Meditation är just att koppla loss sig från verkligheten och inte göra någonting alls, utan bara sitta och att tankarna fokuseras på en enda sak, t.ex. andningen, ett mantra eller en ljuslåga.

Surdegsbak
Det långsamma och hälsosamma brödet. Det som får ta tid att baka. Vi återvänder till uråldriga metoder och tar oss den tiden. (Och om du gör det, se till och motstå frestelsen att fotografera ditt bröd och lägga upp det på Facebook och Instagram…)

Slow food
Lite samma sak. Slow food är en motvikt till snabbmat och ett stressigt liv. Mat ska få ta tid att laga. Och att äta. Man använder regionalt producerade livsmedel och tillagar med traditionella metoder, en trend som ursprungligen kommer från Italien.

Odla sin trädgård
Trädgårdsarbete är terapi för själen. Odla blommor och grönsaker, rensa ogräs och klippa fruktträd, så och skörda bland bin och fjärilar.

Keramik
Javisst, stå och dreja i någon jordnära ateljé och skapa med händerna. Och få vila hjärnan. Låta tankarna få flyta runt som de vill.

Retreat
Retreats har funnits rätt så länge nu som en tillflykt för överstressade själar som behöver vila sina hjärnor med tystnad. Gärna i kloster. Hit åker man för att bara få vara. Inte prata. Inte ha någon dator, tv eller mobil tillgänglig. Bara böcker, promenader, meditation och reflektion som enda underhållning.

Andra retro-prylar och trender som är på väg tillbaka in i våra liv och som saktar ner tillvaron:

LP-skivor
Som man måste lyssna på i den ordning som låtarna spelats in. Och som det behövs en speciell skivspelare för, som behöver stå på ett speciellt ställe och inte bara kan hänga med på joggingrundan eller i bilen.

Vintage
Kläder och möbler från tidigare årtionden som man tar om hand och fixar till och använder. Som tar lite tid att greja med. Men det är värt det. Tvärtemot slit och släng.

Bibliotek hemma med riktiga böcker
Ett rum med bokhyllor längsmed väggarna, med riktiga böcker i, och där man kan sitta och umgås; dricka te i stora fåtöljer eller ställa dit matbord och ordna trevliga middagar och diskutera saker. Därför att ett riktigt bibliotek skapar en atmosfär, som inte datorbiblioteken klarar.

Handarbete
Det finns egentligen ingen anledning alls att virka och sticka sina egna mössor, halsdukar och tröjor idag när det både är billigare och enklare att bara gå och köpa. Förutom då att vi VILL sitta och jobba med våra händer och skapa något samtidigt som vi umgås lite lagom anspråkslöst. Därför blommar stickkaféerna. Lite som gamla tiders syjuntor. Och visst är det roligare med en helt unik och egenstickad tröja. Som tagit tid att göra.

Analoga kameror
Stå i mörkrum och framkalla. Få en slutprodukt som är unik och som man jobbar fram utan digitalteknik och datorer. Och som tar lååång tid.

Goda nyheter för alla oss retro-typer alltså. Hitta något gammalt och traditionellt, eller helt udda och originellt, men låt det få kräva din totala uppmärksamhet. Det är bra för själen!