Nu är det november och de grå dagarna har en tendens att torna upp sig mer eller mindre likadana. Vi människor är vanedjur och har en tendens (stark!) att göra precis så som vi brukar. Vi stiger upp samma tid, äter samma gamla frukost, har exakt samma morgonvanor och många har dessutom rutiner när det gäller arbete, som gör att den ena dagen är den andra lik. Kaffepaus vid samma tid, lunch med samma kollegor. Om vi tränar så går vi samma dagar och samma typ av träning som vi gjorde veckan innan och veckan innan och veckan innan…. Vi äter ungefär samma mat och upprepar oss. Nej, inte alla gör så här förstås men många, och det är lätt att falla in i invanda mönster.
Att alltid göra allting likadant och rutinartat kan i och för sig vara effektivt, men det är absolut inte kreativt och oftast inte heller så särskilt roligt. För kreativitet krävs det nya tankar och det får vi från nya intryck. De nya intrycken kan komma från en massa olika ställen som film, teater, musik, böcker, Internet, tidningsartiklar, resor och inte minst människor och sociala kontakter. Genom att själva våga göra och tänka utanför strikta vardagsramar blir vi mera kreativa och får oftast roligare. Att skaffa denna input i sin vardag innebär så klart inte att vi alla måste sträva efter att vara konstnärer, författare och uppfinnare. Det innebär bara en tillvaro som känns lite mera inspirerande och energifylld.
Vi skapar själva våra liv. Känner du att du lunkar på i invanda rutinspår, så föreslår jag att du ger dig själv en annorlunda vecka bara för att testa hur det känns och se om du får mera energi. Ta en helt vanlig vecka som annars skulle ha varit helt normal och halvtrist och seg och prova nya inslag:
Stig upp en annan tid än du brukar. Brukar du stiga upp tidigt, så testa och sov lite längre och se hur det känns, hoppa över att läsa morgontidningen eller utnyttja flexen på jobbet om du har en sådan. Är du en sådan som brukar stiga upp i sista minuten så gör tvärtom och stig upp extra tidigt istället och ägna dig åt att träna, promenera, läsa, svara på email eller liknande.
Ta dig till jobbet på ett annat sätt än du brukar. Det finns ju flera olika transportmedel att välja på, så testa ett annat sätt och få lite omväxling.
Se minst två tv-program som du inte normalt tittar på och som du kan lära något nytt av, t.ex. en dokumentär, en film, teater eller liknande.
Testa en träningsform som du inte brukar. Det är väldigt lätt att bara träna på samma sätt av ren slentrian och lite grand också eftersom vi själva gärna ser oss som en sådan som springer, tränar yoga, går på zumba eller simmar. ”Sådan är jag”. Jo, det är fint. Men passa på den här veckan och testa något nytt, så blir det lättare att sedan uttala sig om detta för då vet du åtminstone hur det känns.
Prova några nya maträtter. Restaurang, hämtmat eller laga själv går lika bra, men våga testa! Istället för korv och makaroner en onsdag; laga marockanskt eller indiskt.
Prata med minst två människor som du inte brukar prata med. Det kan vara en granne, en kollega eller någon helt okänd på gymmet eller i affären.
Om du kan få tiden att räcka till så se till att komma iväg på bio, konsert, teater eller utställning av något slag och gör det inte ensam, utan ta med dig någon så ni delar upplevelsen och kan diskutera den. Eller bjud in någon på middag och testa några nya samtalsämnen. Det är väldigt lätt att hamna i samma spår här också nämligen och alltid prata om samma saker med samma personer.
Börja läsa en biografi om någon intressant person.
Andra extraaktiviteter du kan välja in om du inte gör dem i normala fall; stick ut i naturen och gå en riktigt lång promenad, planera en resa, lek med ett barn, köp akvarellkritor och testa att måla.
Och framför allt; ha en kul och energifylld vecka!
torsdag 22 november 2012
torsdag 15 november 2012
Soja - bra eller dåligt?
Ja, tyvärr är det inte jag som kan ge dig svaret. Ju mer jag gräver i detta desto tveksammare blir jag nämligen.
Länge har jag gått omkring och trott att soja var ett nyttigt och bra alternativ för oss som inte vill äta kött och jag har även varit en storkonsument av sojadryck. På Go Greens paket står det ”Good for you”! Och på tv har Blossom Tainton talat om för oss hur bra Alpro Sojadryck är. Omedvetet tänker min hjärna då att om Blossom, som är ett av mina föredömen och som ju också är yogalärare, dricker Alpro sojadryck, då är det säkert bra om jag också gör det! Under långa tider hörde jag heller inget annat än att soja skulle vara hälsosamt och ofta med hänvisning till den höga sojakonsumtionen i Asien, där cancerfrekvensen är lägre och kvinnor inte har samma klimakterieproblem som kvinnorna i Europa och Nordamerika. (Sådana slutsatser bör man för övrigt vara försiktig med, för detta kan bero på helt andra faktorer än just soja.)
Sedan har jag en amerikansk väninna, som älskar att skicka på mig larmrapporter om allt möjligt. Ibland blir jag nästan irriterad när hennes länkar kommer och tänker att jag orkar inte läsa ännu en artikel om hur alarmerande och farligt något är. Snälla, låt mig får läsa om någonting positivt istället! Men även andra källor har påmint mig om att soja kanske trots allt inte är den där undergörande produkten som vi går och inbillar oss. Så jag kom till en punkt när jag kände att jag behövde ha klarhet. Men det har jag alltså inte lyckats få. Åsikterna går isär och sojans nyttighet förblir ett frågetecken.
Vad som är helt klart är förstås att det är ekologisk soja vi ska använda oss av. Vi vill inte stödja skövlingen av regnskogarna i Brasilien och intensiv kemisk bekämpning med medel som varit förbjudna i Europa sedan 70-talet, eller hur? Genmodifierad soja (GMO) vill vi såklart heller inte ha! (Och lika lite som vi vill äta och dricka icke-ekologisk soja själva, vill vi äta djuren som är uppfödda på dessa sojaprodukter.) Men om vi tänker oss att vi håller oss till ekologiska sojaprodukter, vad säger ”experterna”?
När frågan om soja är nyttigt eller inte ställdes till kostexperten på tidningen Hälsas nätversion www.halsa.se blev svaret att sojabönan är en mirakelböna och en av få vegetabiliska proteinkällor som har en bra balans av alla essentiella aminosyror. Soja har en skyddande effekt mot olika cancerformer, stärker skelettet och sänker det onda kolesterolet. Det finns inga studier som visar att sojaöstrogener har en skadlig hormonell effekt i kroppen. Att soja innehåller fytinsyra och trypsininhibitorer som hämmar upptaget av kalcium, järn, zink och magnesium ses inte som något större problem. Fytinsyrainnehållet i soja är inte högre än i vanligt korttidsjäst bröd (vilket får mig att tänka att korttidsjäst bröd väl inte egentligen är den bästa födan enligt nya rön – det är ojäst och surdegar vi ska ha om vi vill äta sunt bröd).
Källa: http://www.halsa.se/Kategori/Naturlig-halsa/Experter/Kostexperten-svarar/Ar-soja-nyttigt-eller-ohalsosamt/
Naturskyddsföreningen skriver i en rapport att soja är ett mycket bra livsmedel. Fetthalten är låg och fettet i huvudsak omättat och liksom alla baljväxter sänker soja kolesterolvärdet och innehåller antioxidanter.
Källa:http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/sojarapport_justerad.pdf
www.sund.nu skriver också att soja minskar risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och benskörhet samt mildrar klimakteriebesvär och håller blodsockret på en jämn nivå. Näringsmässigt är sojan ett utmärkt livsmedel och innehåller bland annat en del omega-3. Man tar även upp att Världshälsoorganisationen har fastställt att sojaprotein är av lika god kvalitet som animaliskt protein. Samtidigt skriver man dock även att soja innehåller en del antinutrienter, som direkt motverkar upptagandet av näringsämnena i kosten och påpekar att det är viktigt att tillaga sojabönan för att motverka detta samt för att motverka förstoring av bukspottskörteln (vilket man sett i djurförsök) till följd av att bukspottskörtelns proteinnedbrytande enzymer hämmas så att födan inte kan sönderdelas till mindre enheter. Dock blir slutsatsen att vi bör ta efter asiaterna och äta mera soja.
Källa: http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?art=166&tem=3
www.nyfikenvital.org skriver ungefär likadant. Det finns alltså en hel del källor som rekommenderar och tror på sojan.
Så vad säger då larmrapporterna? Jo, bland annat att soja i Asien inte äts på det här sättet och i så stora mängder. Den största mängden konsumerad soja är fermenterad, dvs det handlar om produkter som miso, tempeh, tamari, natto och vanlig sojasås. Och fermenterad soja är betydligt bättre för oss. Vad som också dyker upp i de flesta negativa artiklar om soja är den förstoring av bukspottskörteln, som man sett hos djur vid stor konsumtion.
Frank Nilsson skriver på www.perfekthalsa.se bland annat även om fytinsyran, som alltså hämmar upptaget av mineralämnen och att fytinsyra även är skadligt för tillväxten hos barn och ungdomar. Vidare finns det i soja något som heter lektiner och som skulle kunna leda till allergiska reaktioner och autoimmuna sjukdomar. Sojans fytoöstrogen kan leda till allvarliga störningar i hormonsystemet, försvagning av immunförsvaret och störningar hos sköldkörteln. Vidare innehåller soja mycket inflammationsdrivande omega-6 fett.
Källa: http://www.perfekthalsa.se/allman-halsa/soja-ar-inte-nyttigt/
På www.makrobiotik.nu skriver Steven Acuff att det kommer fram fler och fler bevis för att sojaprodukter förknippas med olika hälsorisker och att särskilt vegetarianer då blir sårbara eftersom de konsumerar mer sojaprodukter än andra. Argumenten är i stort sett desamma, dvs. att i Asien är det traditionellt mest fermenterade sojaprodukter som äts och att fermenteringen gör bönorna lättare att smälta och bryter ner bönornas försvarsämnen. Man tar även här upp hämningen av enzymer, vilka är nödvändiga för nedbrytandet av proteiner och att soja innehåller hemaglutinin, som gör att de röda blodkropparna klumpas ihop, vilket kan störa barns tillväxt.
Vidare nämns icke förvånande också här de höga halterna av fytinsyra, som hämmar upptaget av livsviktiga mineralämnen. Det krävs fermentering av sojan för att få bort fytinsyran och ofermenterade sojaprodukter leder ofta till framför allt zink-, magnesium- och järnbrist. Sojaöstrogenet stör de endokringa körtlarna och man kan misstänka att de leder till östrogenframkallade tumörer som t.ex. bröstcancer (alltså tvärtemot vad sojaförespråkarna säger). Minskad sköldkörtelaktivitet kan orsaka kronisk trötthet, övervikt och klimakteriebesvär (ännu en gång tvärtemot vad förespråkarna hävdar). Fytoöstrogenerna minskar det manliga testosteronet, vilket bland annat innebär minskad sexlust och även kan leda till att hjärnan åldras snabbare.
Källa: http://www.makrobiotik.nu/page3/page15/page15.html
Författaren har givit tillåtelse till Föreningen för makrobiotik att publicera artikeln ur Naturmedicin & Hälsa nr 3.
Vad jag hittar är en massa artiklar och åsikter och att det är samma argument som går igen vare sig det gäller positiva eller negativa åsikter om sojans nyttighet. Vad jag själv tänker är att konsumerandet av stora mängder ofermenterad soja tycks vara ett ganska nytt påfund. Då är det alltid svårt att säga hur detta påverkar människokroppen under en längre tid, till exempel en hel livslängd. Hur utvecklas ett barn som blir uppfött på sojamjölk, sojayoghurt, sojabiffar och tofu? Vad jag själv inte varit medveten om är den stora skillnaden mellan fermenterad och ofermenterad soja. Det är lätt att tro på sådant som man hör upprepas många gånger (hjärntvätt!). I alla fall kommer jag till slutsatsen att så länge jag inte vet med säkerhet att ofermenterade sojaprodukter är säkra att konsumera, och så länge det kommer nya larmrapporter, så kommer i alla fall jag att avstå!
Länge har jag gått omkring och trott att soja var ett nyttigt och bra alternativ för oss som inte vill äta kött och jag har även varit en storkonsument av sojadryck. På Go Greens paket står det ”Good for you”! Och på tv har Blossom Tainton talat om för oss hur bra Alpro Sojadryck är. Omedvetet tänker min hjärna då att om Blossom, som är ett av mina föredömen och som ju också är yogalärare, dricker Alpro sojadryck, då är det säkert bra om jag också gör det! Under långa tider hörde jag heller inget annat än att soja skulle vara hälsosamt och ofta med hänvisning till den höga sojakonsumtionen i Asien, där cancerfrekvensen är lägre och kvinnor inte har samma klimakterieproblem som kvinnorna i Europa och Nordamerika. (Sådana slutsatser bör man för övrigt vara försiktig med, för detta kan bero på helt andra faktorer än just soja.)
Sedan har jag en amerikansk väninna, som älskar att skicka på mig larmrapporter om allt möjligt. Ibland blir jag nästan irriterad när hennes länkar kommer och tänker att jag orkar inte läsa ännu en artikel om hur alarmerande och farligt något är. Snälla, låt mig får läsa om någonting positivt istället! Men även andra källor har påmint mig om att soja kanske trots allt inte är den där undergörande produkten som vi går och inbillar oss. Så jag kom till en punkt när jag kände att jag behövde ha klarhet. Men det har jag alltså inte lyckats få. Åsikterna går isär och sojans nyttighet förblir ett frågetecken.
Vad som är helt klart är förstås att det är ekologisk soja vi ska använda oss av. Vi vill inte stödja skövlingen av regnskogarna i Brasilien och intensiv kemisk bekämpning med medel som varit förbjudna i Europa sedan 70-talet, eller hur? Genmodifierad soja (GMO) vill vi såklart heller inte ha! (Och lika lite som vi vill äta och dricka icke-ekologisk soja själva, vill vi äta djuren som är uppfödda på dessa sojaprodukter.) Men om vi tänker oss att vi håller oss till ekologiska sojaprodukter, vad säger ”experterna”?
När frågan om soja är nyttigt eller inte ställdes till kostexperten på tidningen Hälsas nätversion www.halsa.se blev svaret att sojabönan är en mirakelböna och en av få vegetabiliska proteinkällor som har en bra balans av alla essentiella aminosyror. Soja har en skyddande effekt mot olika cancerformer, stärker skelettet och sänker det onda kolesterolet. Det finns inga studier som visar att sojaöstrogener har en skadlig hormonell effekt i kroppen. Att soja innehåller fytinsyra och trypsininhibitorer som hämmar upptaget av kalcium, järn, zink och magnesium ses inte som något större problem. Fytinsyrainnehållet i soja är inte högre än i vanligt korttidsjäst bröd (vilket får mig att tänka att korttidsjäst bröd väl inte egentligen är den bästa födan enligt nya rön – det är ojäst och surdegar vi ska ha om vi vill äta sunt bröd).
Källa: http://www.halsa.se/Kategori/Naturlig-halsa/Experter/Kostexperten-svarar/Ar-soja-nyttigt-eller-ohalsosamt/
Naturskyddsföreningen skriver i en rapport att soja är ett mycket bra livsmedel. Fetthalten är låg och fettet i huvudsak omättat och liksom alla baljväxter sänker soja kolesterolvärdet och innehåller antioxidanter.
Källa:http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/sojarapport_justerad.pdf
www.sund.nu skriver också att soja minskar risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och benskörhet samt mildrar klimakteriebesvär och håller blodsockret på en jämn nivå. Näringsmässigt är sojan ett utmärkt livsmedel och innehåller bland annat en del omega-3. Man tar även upp att Världshälsoorganisationen har fastställt att sojaprotein är av lika god kvalitet som animaliskt protein. Samtidigt skriver man dock även att soja innehåller en del antinutrienter, som direkt motverkar upptagandet av näringsämnena i kosten och påpekar att det är viktigt att tillaga sojabönan för att motverka detta samt för att motverka förstoring av bukspottskörteln (vilket man sett i djurförsök) till följd av att bukspottskörtelns proteinnedbrytande enzymer hämmas så att födan inte kan sönderdelas till mindre enheter. Dock blir slutsatsen att vi bör ta efter asiaterna och äta mera soja.
Källa: http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?art=166&tem=3
www.nyfikenvital.org skriver ungefär likadant. Det finns alltså en hel del källor som rekommenderar och tror på sojan.
Så vad säger då larmrapporterna? Jo, bland annat att soja i Asien inte äts på det här sättet och i så stora mängder. Den största mängden konsumerad soja är fermenterad, dvs det handlar om produkter som miso, tempeh, tamari, natto och vanlig sojasås. Och fermenterad soja är betydligt bättre för oss. Vad som också dyker upp i de flesta negativa artiklar om soja är den förstoring av bukspottskörteln, som man sett hos djur vid stor konsumtion.
Frank Nilsson skriver på www.perfekthalsa.se bland annat även om fytinsyran, som alltså hämmar upptaget av mineralämnen och att fytinsyra även är skadligt för tillväxten hos barn och ungdomar. Vidare finns det i soja något som heter lektiner och som skulle kunna leda till allergiska reaktioner och autoimmuna sjukdomar. Sojans fytoöstrogen kan leda till allvarliga störningar i hormonsystemet, försvagning av immunförsvaret och störningar hos sköldkörteln. Vidare innehåller soja mycket inflammationsdrivande omega-6 fett.
Källa: http://www.perfekthalsa.se/allman-halsa/soja-ar-inte-nyttigt/
På www.makrobiotik.nu skriver Steven Acuff att det kommer fram fler och fler bevis för att sojaprodukter förknippas med olika hälsorisker och att särskilt vegetarianer då blir sårbara eftersom de konsumerar mer sojaprodukter än andra. Argumenten är i stort sett desamma, dvs. att i Asien är det traditionellt mest fermenterade sojaprodukter som äts och att fermenteringen gör bönorna lättare att smälta och bryter ner bönornas försvarsämnen. Man tar även här upp hämningen av enzymer, vilka är nödvändiga för nedbrytandet av proteiner och att soja innehåller hemaglutinin, som gör att de röda blodkropparna klumpas ihop, vilket kan störa barns tillväxt.
Vidare nämns icke förvånande också här de höga halterna av fytinsyra, som hämmar upptaget av livsviktiga mineralämnen. Det krävs fermentering av sojan för att få bort fytinsyran och ofermenterade sojaprodukter leder ofta till framför allt zink-, magnesium- och järnbrist. Sojaöstrogenet stör de endokringa körtlarna och man kan misstänka att de leder till östrogenframkallade tumörer som t.ex. bröstcancer (alltså tvärtemot vad sojaförespråkarna säger). Minskad sköldkörtelaktivitet kan orsaka kronisk trötthet, övervikt och klimakteriebesvär (ännu en gång tvärtemot vad förespråkarna hävdar). Fytoöstrogenerna minskar det manliga testosteronet, vilket bland annat innebär minskad sexlust och även kan leda till att hjärnan åldras snabbare.
Källa: http://www.makrobiotik.nu/page3/page15/page15.html
Författaren har givit tillåtelse till Föreningen för makrobiotik att publicera artikeln ur Naturmedicin & Hälsa nr 3.
Vad jag hittar är en massa artiklar och åsikter och att det är samma argument som går igen vare sig det gäller positiva eller negativa åsikter om sojans nyttighet. Vad jag själv tänker är att konsumerandet av stora mängder ofermenterad soja tycks vara ett ganska nytt påfund. Då är det alltid svårt att säga hur detta påverkar människokroppen under en längre tid, till exempel en hel livslängd. Hur utvecklas ett barn som blir uppfött på sojamjölk, sojayoghurt, sojabiffar och tofu? Vad jag själv inte varit medveten om är den stora skillnaden mellan fermenterad och ofermenterad soja. Det är lätt att tro på sådant som man hör upprepas många gånger (hjärntvätt!). I alla fall kommer jag till slutsatsen att så länge jag inte vet med säkerhet att ofermenterade sojaprodukter är säkra att konsumera, och så länge det kommer nya larmrapporter, så kommer i alla fall jag att avstå!
torsdag 8 november 2012
Rooibos - en favorit!
Här kommer lite om min andra tefavorit, rooibos, det röda teet med den fantastiska smaken. Rooibos innehåller inte tannin och blir därför aldrig bittert, som grönt te kan bli om det får dra för länge. Tvärtom intensifieras rooibosteets goda smak när det får stå en stund.
Egentligen räknas inte rooibos som ett te, utan snarare ett örtte. Bladen kommer från den sydafrikanska rooibosbusken (Aspalathus linearis) och inte från den vanliga tebusken. Även stammen används och busken odlas bara i Cederbergen i Sydafrika. Traditionell rooibos får torka under solen och oxidera, därav den röda fären. Det finns även en grön, mindre vanlig, variant som inte har oxiderat och därför innehåller fler antioxidanter. Jag har inte provat den än, men detta ska naturligtvis ske!
För den som är känslig för koffein (som är uppiggande) på kvällen är rooibos ett bra alternativ eftersom det saknar koffein/tein och tvärtom är bra mot just sömnproblem. Vidare tillskrivs rooiboste en rad andra kurerande egenskaper. Framför allt sägs det lindra allergier som hösnuva, eksem och astma, men det ska även ha en skyddande effekt för levern och kunna lindra småbarnskolik (synd jag inte kände till det när min äldste son var bebis…).
Rooibos innehåller alltså antioxidanter som hjälper till att hålla oss friska, men färre än grönt te, bland annat på grund en av lägre halt av polyfenoler. Det innehåller även fluor, järn, kalcium, kalium, koppar, magnesium och mangan, natrium och zink.
Numera håller kall rooibos på att bli allt vanligare som sportdryck, som ett naturligare alternativ än många andra sportdrycker med en massa halvskumma tillsatser och sötningsmedel. Kanske inte så vanligt än i Sverige, men man kan ju lätt göra sitt eget kalla rooiboste och ta med sig till träningen, eller hur?
Allra godast tycker jag dock att det är när det är varmt. En het kopp rooibos med en sked honung i på kvällen. Mmm… Min åsikt är även att teupplevelsen förhöjs när man dricker i en vacker kopp eller teskål. Passa på när du är ute och reser och köp en fin kopp till ditt te. En hel servis kan kanske vara lite jobbigt att släpa hem på flyget, men en enda liten kopp eller skål klarar man ju lätt och det blir ett speciellt minne. Det är ju inte alltid man håller tebjudning, utan det mesta dricker man kanske ändå själv framför tv:n, vid skrivbordet eller till frukosten. Te är hälsa!
Källor: www.omte.se/rooibos, www.nyfieknvital.org
fredag 2 november 2012
Stärk självkänslan och få ett roligare liv
Det är inte så dumt att ha bra självkänsla. Då trivs vi bättre med våra liv och då blir det också lättare att våga göra saker.
Observera att självförtroende och självkänsla inte är samma sak. Självförtroende handlar om att vi tror oss om att kunna klara av saker. Vi kan ha bra självförtroende inom vissa områden och dåligt inom andra. Självkänsla, däremot, handlar om att vi känner oss värdefulla, att ha ett värde som det är, utan att behöva prestera. Samtidigt kan man nog lugnt säga att en bra självkänsla i många fall leder till gott självförtroende. För om jag anser mig värdefull så blir jag också mindre rädd att misslyckas och får större tilltro till mig själv och min egen förmåga.
Undersökningar visar på att självkänsla inte är någonting vi ärver, utan att vi istället lär oss självkänsla i vår uppväxtmiljö. Men jag tänker att kanske är det ändå lite båda delar? Att jag som genetiskt är en känslig och lite blyg person också fick en barndom där jag uppfostrades till att var snäll och lydig och inte synas och höras för mycket, tror jag inte blev en så särskilt lyckad kombination. Någon med mera kaxiga gener hade kanske klarat av detta bättre, kanske till och med behövt sättas lite på plats? Vad jag menar är att en typ av uppfostran som kanske passar ett visst barn, kanske inte är lika lyckad på ett annat.
För tänk om mina föräldrar och min stränga dagmamma hade talat om för mig att jag var bra, att jag kunde klara av saker och att jag var värd att lyssna på! Istället för att alla var så ängsliga att jag skulle göra för mycket väsen av mig och försöka göra mig märkvärdig. Vad hade jag då varit idag? Förmodligen en betydligt tryggare person, en som inte ständigt kände skuldkänslor så fort jag tar plats. Samtidigt tänker jag att de nog gjorde vad de trodde var bäst för mig efter den tidens mått och med tanke på att jag var släktens första barnbarn, som fick bli allas försökskanin innan de liksom kom underfund med hur barn fungerar. Plus att det faktum att jag var tjej definitivt spelade en stor roll. Mina kusiner av manligt kön och även min lillebror blev betydligt mera påhejade och toleransen för deras högljudda röster var definitivt större.
Min dåliga självkänsla höll i sig genom åren och har alltså aldrig varit något att hurra för. Faktum är att det naturligaste för mig nog egentligen hade varit att sitta instängd i en garderob med en filt över mig och aldrig någonsin komma ut och träffa folk överhuvudtaget. Men det är alltså inte så jag lever mitt liv. Istället kan jag intyga att det går väldigt bra att stärka sin självkänsla och bli en tuffare person. Det kan man fixa själv! Ta saken i egna händer. Däremot erkänner jag gärna att det är ett livslångt projekt och kräver ständigt arbete.
Det är här neuroplasticiteten kommer in. Neuroplasticitet innebär att hjärnan har en förmåga anpassa sig och att lära nytt. Man kan inplantera nya mönster, som efter en tid känns helt naturliga. Bra för oss som av naturen inte är så där kaxiga och framfusiga.
Så hur tränar man sig då? Det allra, allra viktigaste och som dyker upp i alla böcker och artiklar om självkänsla, är att vi måste få kontroll på den inre rösten. Vi har alla en inre, ständigt pågående dialog med oss själva. Och det är väldigt, väldigt lätt att den dialogen blir negativ. En tredjedel av alla människor har en naturlig tendens till att föra en positiv dialog med sig själva utan ansträngning. För oss andra gäller det alltså att istället medvetet uppmuntra oss själva. Beröm dig själv så fort du gör någonting bra! Tala om för dig själv innan du ska göra saker att det här kommer du att fixa. Din egen röst inuti ditt huvud är den allra viktigaste rösten, för den handlar om hur du behandlar dig själv. Och det är viktigt att behandla sig själv med respekt. Affirmationer är ett bra sätt. Då tänker du ut positiva meningar och upprepar dem för dig själv. Till exempel kan du varje morgon tänka: "Det här kommer att bli en bra dag! Jag är fantastisk! Det jag gör duger." Upprepa sedan detta några gånger och återkom till dina affirmationer i flera omgångar varje dag. När man borstar tänderna kan det till exempel vara ett bra tillfälle att samtidigt affirmera.
Fler tips:
Respektera dina egna känslor istället för att bara lyssna på andra. Vi som har dålig självkänsla har ofta en tendens att vilja vara till lags. Akta dig för att vara alla till lags utom dig själv. Det GÅR ändå inte att vara alla till lags! Det kommer alltid att finnas folk som inte tycker som du och som till och med inte tycker om dig. Det är okej ändå. Det viktigaste är att du tycker om dig själv.
Umgås med människor som får dig att må bra, sådana som lyfter dig och tror på dig. Sök dig medvetet till sådana människor och försök undvika dem som drar ner dig. Den som drar ner andra har oftast dålig självkänsla själv. Visst, man kan ge alla en chans, men inte hur länge som helst. Det handlar om ren självbevarelsedrift.
Ta hand om din hälsa; träna, ät hälsosamt, sov tillräckligt. Då visar du dig själv att du är värd att må bra.
Ha även på dig kläder som får dig att må bra. Det vet vi ju alla att det finns vissa kläder som vi inte riktigt trivs i, utan som får oss att känna oss obekväma. Ha på dig sådant som framhäver dig på ett positivt sätt och som känns behagliga, och vid speciella tillfällen, tänk efter innan och klä dig på det sätt som du tror kommer att få dig att känna dig bäst till mods.
Ta kroppsspråket till hjälp. Att sträcka på ryggen och lyfta blicken kan göra underverk för hur vi känner oss och för vår handlingskraft. Testa nu genast!
Träna på att inte fästa så stor vikt vid vad andra tycker. Det är helt normalt att folk tycker olika. Det går som sagt inte att vara alla andra till lags. Släpp det! Det viktiga för dig är vad du själv tycker.
Jämför dig inte med andra. Vi är alla olika och det är också fullständigt normalt. Vi är bra på vissa saker och sämre på andra saker. Och det mesta som vi tränar på kan vi bli bättre på! Jag vet vad jag pratar om eftersom jag alltid haft en tendens att vilja göra saker perfekt för att jag ska känna att jag duger. Ofta har jag velat veta helt säkert innan att jag ska klara det perfekt för att jag ens överhuvudtaget ska våga försöka. Detta är ett otroligt hämmande sätt att tänka. Tänk istället så här; bara för att jag inte gör något perfekt, betyder inte detta att jag inte gör det bra nog. Och bara för att det finns någon annan som kanske gör det bättre, så innebär inte det att det jag gör inte är bra. Och även om det jag gör verkligen blir misslyckat, så innebär inte det att jag inte är en bra människa för det. Vi har alla rätt att misslyckas här och där, det är fullständigt okej och det är så vi lär oss.
Prova att stå på dig i olika sammanhang. Det här kan vara jättejobbigt när man har dålig självkänsla, jag vet! Men börja smått med att till exempel säga ifrån ifall restaurangmaten inte smakar bra, om varan du köpte inte håller måttet eller att helt enkelt hävda en annan åsikt i en diskussion. Se vad som händer; världen går inte under!
Och så mitt eget allra bästa tips; bestäm dig för att inte låta dålig självkänsla hindra dig! Jag intygar att detta funkar och att mitt liv hade varit fruktansvärt tråkigt om jag inte hade gjort saker trots dålig självkänsla (då hade jag suttit i den där garderoben…). Se den dåliga självkänslan i vitögat och så gör du vad du vill ändå! Älta inte saker. Acceptera att den dåliga självkänslan finns där, men känn att det är okej att vara obekväm ett tag och göra det du vill (och samtidigt är rädd för) i vilket fall som helst. Då blir det lite mindre obehagligt nästa gång. Sitt inte bara och vänta för dålig självkänsla försvinner inte av sig självt. Man måste jobba på det. Carpe Diem och Lev Ditt Liv!
Källor: www.psychcentral.com , www.success.com
Observera att självförtroende och självkänsla inte är samma sak. Självförtroende handlar om att vi tror oss om att kunna klara av saker. Vi kan ha bra självförtroende inom vissa områden och dåligt inom andra. Självkänsla, däremot, handlar om att vi känner oss värdefulla, att ha ett värde som det är, utan att behöva prestera. Samtidigt kan man nog lugnt säga att en bra självkänsla i många fall leder till gott självförtroende. För om jag anser mig värdefull så blir jag också mindre rädd att misslyckas och får större tilltro till mig själv och min egen förmåga.
Undersökningar visar på att självkänsla inte är någonting vi ärver, utan att vi istället lär oss självkänsla i vår uppväxtmiljö. Men jag tänker att kanske är det ändå lite båda delar? Att jag som genetiskt är en känslig och lite blyg person också fick en barndom där jag uppfostrades till att var snäll och lydig och inte synas och höras för mycket, tror jag inte blev en så särskilt lyckad kombination. Någon med mera kaxiga gener hade kanske klarat av detta bättre, kanske till och med behövt sättas lite på plats? Vad jag menar är att en typ av uppfostran som kanske passar ett visst barn, kanske inte är lika lyckad på ett annat.
För tänk om mina föräldrar och min stränga dagmamma hade talat om för mig att jag var bra, att jag kunde klara av saker och att jag var värd att lyssna på! Istället för att alla var så ängsliga att jag skulle göra för mycket väsen av mig och försöka göra mig märkvärdig. Vad hade jag då varit idag? Förmodligen en betydligt tryggare person, en som inte ständigt kände skuldkänslor så fort jag tar plats. Samtidigt tänker jag att de nog gjorde vad de trodde var bäst för mig efter den tidens mått och med tanke på att jag var släktens första barnbarn, som fick bli allas försökskanin innan de liksom kom underfund med hur barn fungerar. Plus att det faktum att jag var tjej definitivt spelade en stor roll. Mina kusiner av manligt kön och även min lillebror blev betydligt mera påhejade och toleransen för deras högljudda röster var definitivt större.
Min dåliga självkänsla höll i sig genom åren och har alltså aldrig varit något att hurra för. Faktum är att det naturligaste för mig nog egentligen hade varit att sitta instängd i en garderob med en filt över mig och aldrig någonsin komma ut och träffa folk överhuvudtaget. Men det är alltså inte så jag lever mitt liv. Istället kan jag intyga att det går väldigt bra att stärka sin självkänsla och bli en tuffare person. Det kan man fixa själv! Ta saken i egna händer. Däremot erkänner jag gärna att det är ett livslångt projekt och kräver ständigt arbete.
Det är här neuroplasticiteten kommer in. Neuroplasticitet innebär att hjärnan har en förmåga anpassa sig och att lära nytt. Man kan inplantera nya mönster, som efter en tid känns helt naturliga. Bra för oss som av naturen inte är så där kaxiga och framfusiga.
Så hur tränar man sig då? Det allra, allra viktigaste och som dyker upp i alla böcker och artiklar om självkänsla, är att vi måste få kontroll på den inre rösten. Vi har alla en inre, ständigt pågående dialog med oss själva. Och det är väldigt, väldigt lätt att den dialogen blir negativ. En tredjedel av alla människor har en naturlig tendens till att föra en positiv dialog med sig själva utan ansträngning. För oss andra gäller det alltså att istället medvetet uppmuntra oss själva. Beröm dig själv så fort du gör någonting bra! Tala om för dig själv innan du ska göra saker att det här kommer du att fixa. Din egen röst inuti ditt huvud är den allra viktigaste rösten, för den handlar om hur du behandlar dig själv. Och det är viktigt att behandla sig själv med respekt. Affirmationer är ett bra sätt. Då tänker du ut positiva meningar och upprepar dem för dig själv. Till exempel kan du varje morgon tänka: "Det här kommer att bli en bra dag! Jag är fantastisk! Det jag gör duger." Upprepa sedan detta några gånger och återkom till dina affirmationer i flera omgångar varje dag. När man borstar tänderna kan det till exempel vara ett bra tillfälle att samtidigt affirmera.
Fler tips:
Respektera dina egna känslor istället för att bara lyssna på andra. Vi som har dålig självkänsla har ofta en tendens att vilja vara till lags. Akta dig för att vara alla till lags utom dig själv. Det GÅR ändå inte att vara alla till lags! Det kommer alltid att finnas folk som inte tycker som du och som till och med inte tycker om dig. Det är okej ändå. Det viktigaste är att du tycker om dig själv.
Umgås med människor som får dig att må bra, sådana som lyfter dig och tror på dig. Sök dig medvetet till sådana människor och försök undvika dem som drar ner dig. Den som drar ner andra har oftast dålig självkänsla själv. Visst, man kan ge alla en chans, men inte hur länge som helst. Det handlar om ren självbevarelsedrift.
Ta hand om din hälsa; träna, ät hälsosamt, sov tillräckligt. Då visar du dig själv att du är värd att må bra.
Ha även på dig kläder som får dig att må bra. Det vet vi ju alla att det finns vissa kläder som vi inte riktigt trivs i, utan som får oss att känna oss obekväma. Ha på dig sådant som framhäver dig på ett positivt sätt och som känns behagliga, och vid speciella tillfällen, tänk efter innan och klä dig på det sätt som du tror kommer att få dig att känna dig bäst till mods.
Ta kroppsspråket till hjälp. Att sträcka på ryggen och lyfta blicken kan göra underverk för hur vi känner oss och för vår handlingskraft. Testa nu genast!
Träna på att inte fästa så stor vikt vid vad andra tycker. Det är helt normalt att folk tycker olika. Det går som sagt inte att vara alla andra till lags. Släpp det! Det viktiga för dig är vad du själv tycker.
Jämför dig inte med andra. Vi är alla olika och det är också fullständigt normalt. Vi är bra på vissa saker och sämre på andra saker. Och det mesta som vi tränar på kan vi bli bättre på! Jag vet vad jag pratar om eftersom jag alltid haft en tendens att vilja göra saker perfekt för att jag ska känna att jag duger. Ofta har jag velat veta helt säkert innan att jag ska klara det perfekt för att jag ens överhuvudtaget ska våga försöka. Detta är ett otroligt hämmande sätt att tänka. Tänk istället så här; bara för att jag inte gör något perfekt, betyder inte detta att jag inte gör det bra nog. Och bara för att det finns någon annan som kanske gör det bättre, så innebär inte det att det jag gör inte är bra. Och även om det jag gör verkligen blir misslyckat, så innebär inte det att jag inte är en bra människa för det. Vi har alla rätt att misslyckas här och där, det är fullständigt okej och det är så vi lär oss.
Prova att stå på dig i olika sammanhang. Det här kan vara jättejobbigt när man har dålig självkänsla, jag vet! Men börja smått med att till exempel säga ifrån ifall restaurangmaten inte smakar bra, om varan du köpte inte håller måttet eller att helt enkelt hävda en annan åsikt i en diskussion. Se vad som händer; världen går inte under!
Och så mitt eget allra bästa tips; bestäm dig för att inte låta dålig självkänsla hindra dig! Jag intygar att detta funkar och att mitt liv hade varit fruktansvärt tråkigt om jag inte hade gjort saker trots dålig självkänsla (då hade jag suttit i den där garderoben…). Se den dåliga självkänslan i vitögat och så gör du vad du vill ändå! Älta inte saker. Acceptera att den dåliga självkänslan finns där, men känn att det är okej att vara obekväm ett tag och göra det du vill (och samtidigt är rädd för) i vilket fall som helst. Då blir det lite mindre obehagligt nästa gång. Sitt inte bara och vänta för dålig självkänsla försvinner inte av sig självt. Man måste jobba på det. Carpe Diem och Lev Ditt Liv!
Källor: www.psychcentral.com , www.success.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)