Leta i den här bloggen

onsdag 28 december 2011

Tid att planera

Nu är det dags! Mellandagarna så här precis före nyår är den perfekta tiden för att tänka igenom sitt liv. Hur var året som gick? Vad fick jag gjort? Blev det som jag tänkt? Varför? Hur vill jag att nästa år ska se ut? Vilka är mina mål? Vilka är mina långsiktiga mål? Var vill jag vara om 10 år? Hur ska jag nå dit?

Ofta har vi så mycket att göra att vi bara springer på och inte hinner tänka så mycket. Men just nu är många faktiskt lediga, eller har åtminstone lite mer tid än vanligt. Så se till att utnyttja en del av den tiden för reflektion. Tänk över ditt liv. Vad vill du ha hunnit med när du en gång dör? Ja, det låter drastiskt, men om vi aldrig börjar på det som vi vill få genomfört, så blir det kanske heller aldrig av. Så vad vill du göra av din stund på Jorden egentligen? Det är kanske dags att påbörja det. Eller kanske helt enkelt att fortsätta. Eller byta riktning därför att du kommer fram till att du hamnat ur kurs. Eller helt enkelt vill byta kurs. Men spring inte bara på i ekorrhjulet. Alla vill vi någonting. Ta dig tiden att skriva ner dina mål. Då ökar chansen att du faktiskt uppnår dem!

Kom ihåg: ”En tusenmilaresa börjar med ett enda steg.” (Lao Tzu, Tao Te Ching)

tisdag 20 december 2011

Ropen skalla - stressfri jul åt alla!

Jag konstaterar att tidningarna har fattat det här med att vi bör stressa NER och inte UPP inför julen. Artiklarna avlöser varandra med sunda tips:

Tänk efter vad som är viktigt för just dig i samband med julen och strunta i det som känns mest jobbigt. Strunta i julklapparna kanske? Eller köpa alla julklapparna bekvämt via Internet? Resa till värmen istället? Bara vara tillsammans och äta gott? Eller kanske inte äta ”vanlig” julmat alls, utan istället satsa på något nyttigare, kanske vegetariskt julbord? Städa mindre och mysa mera?

Och det här är ju jättebra! För när vi läser om det igen och igen, då börjar vi så småningom ta till oss och fatta att så här kan man faktiskt göra. Det finns inga regler för att man måste trilla köttbullar och lacka julklappsrim och hinna träffa precis hela släkten på tre dagar. Vi behöver inte ligga i och förbereda julfirandet à la Lina och Alva (hembiträden hos Emil i Lönneberga och Madicken) samtidigt som vi jobbar heltid, ska ut i affärerna och trängas och hinna med fem glöggpartyn, lucia på skolan och pysselkväll. Nej, mysa och slappa är fullt tillåtet. De flesta människor tycks vara stressade så det räcker ändå och mörkt är det nästan jämt, så vi behöver verkligen använda julen till avkoppling.

Andra små bra medel för att känna sig glad i vintermörkret och även stärka immunförsvaret är att intaga följande: mörk choklad, vitlök, avokado, pumpafrön, gojibär, mandel, honung och chili.

Så chilla på och satsa på en må-bra-jul i år! På ditt eget sätt! ”Because you’re worth it!”

Källa: Bl.a. halsa.msn.se

lördag 17 december 2011

Lycka

Jag läser i tidningen Doktorn om lycka, att vi alla har en grundinställning som vi liksom dras tillbaka till hela tiden. En del är lyckligare än andra på grund av sin personlighet helt enkelt. Det ligger i våra gener. Så även om vi tror att vi ska bli enormt lyckliga ifall vi vinner en massa pengar, så blir det så bara för en viss tid. Därefter ställer vi åter in oss efter vår grundinställning och blir ungefär lika lyckliga som vi var innan, vare sig vi är rika eller fattiga. Det handlar inte om pengar alltså eller vår omgivning, utan om vår egen inställning. (Fast jag måste erkänna att jag ändå är en aning tveksam… Om jag vann några miljoner och kunde göra precis som jag ville med mitt liv, skulle inte det göra livet mycket bekvämare och mera bekymmerslöst? Och skulle det då inte vara lättare att vara glad?) Hur som helst så är Nisse Simonsson inne på samma sak när han i sin bok ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?” påstår att en tredjedel av befolkningen är födda som optimister, en tredjedel som pessimister och den återstående tredjedelen som någonting mittemellan.

Jaha, kan man ju tänka då, då är det väl inte så mycket att göra åt saken kanske? Man är som man är, helt enkelt. Men nej, det finns massor att göra åt saken! Vi har hela tiden ett eget ansvar och behövs det, så får vi jobba på det. Det är ungefär som att vissa människor föds med större benägenhet att bli överviktiga. Det är trist men sant att det faktiskt är så. På samma kost kan vissa människor, som har fötts med en naturligt hög ämnesomsättning, hålla sig smala och slanka, medan andra blir runda som bollar. Den som har lätt att bli överviktig får helt enkelt jobba lite mera för att kunna hålla sig på en hälsosam vikt. Och precis på samma sätt får den som har en naturligt negativ inställning jobba lite mera för att lyckas hålla sig nöjd och glad. Och självklart är det värt det. För vem vill må dåligt? Vem vill gå runt och vara olycklig och negativ?

Så tipset är; välj dina tankar! Gå aktivt in för att peppa dig själv. Se till så du berömmer dig själv när du gjort något bra. Se till och gör aktiviteter som du tycker känns roliga, för då kommer det att kännas lättare att tänka dessa positiva tankar. Intala dig själv att framtiden ser ljus ut. Det går att medvetet måla upp sin värld i rosa, nämligen. Men som med så mycket annat, så krävs det träning. Dagligen!


Källa: Doktorn dec 2011-feb 2012, Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra – Nisse Simonsson

tisdag 6 december 2011

Biggest Loser

Just nu pågår den amerikanska tv-serien Biggest Loser på Kanal 5. Megatjocka människor jobbar på att gå ner i vikt, tävlar mot och röstar ut varandra. Mina barn tittar på detta för att de gillar tävlingarna, som de tycker är spännande. Själv tittar jag också för att det är spännande, men det är inte tävlingarna som är det, utan det är själva processen, livsstilsförändringen, som intresserar mig. Bakom varje fall av kraftig övervikt finns en historia. Och den handlar aldrig enbart om att någon tyckt att mat/godis/chips/whatever varit så oerhört gott och att träning och fysisk aktivitet varit så oerhört tråkigt. Visst, det har säkert i många fall bidragit, men ofta handlar det om väldigt dåligt självförtroende, att inte tycka man är värd någonting, att ha varit med om någonting riktigt tragiskt, utse se själv till offer, trösta sig, eller om att på något sätt bestraffa sig själv. Bäst på att gräva fram orsakerna är Jillian Michaels, en av de fyra tränarna. Hon är en mästare på att locka fram just det där djupt inuti deltagarna som de gått och gömt på så länge och ofta inte ens förstått själva.

Men det går att hitta rätt själv också. Det handlar om att bestämma sig för att man är värd något mer, något bättre än att gå omkring med en massa ohälsosamma extrakilon och alla de hälsorisker som detta medför. Det handlar om att påbörja arbetet och att i den processen reflektera och ställa de svåra frågorna till sig själv. Varför är jag inte värd att må bättre än så här? Vad är det som får mig att tycka så? Vad är det som får mig att göra detta mot mig själv? Vad äter jag? När äter jag? Hur känns det då? Hur skulle det vara om jag istället kände på ett annat sätt? Om jag tänkte på ett annat sätt? Hurdan skulle jag vara då och hur skulle mitt liv se ut? Det handlar om att utmana sig själv och om att våga.

Anledningen till att jag föredrar den amerikanska varianten av Biggest Loser framför den svenska och engelska, som också sänts i tv, är att det finns fler avsnitt, så att vi även får chansen att följa hela förvandlingen och coachningen på ett bättre sett. De europeiska serierna sände bara 10 entimmesavsnitt och då blev det också mest bara tävling och invägning av det hela. Vi tittare hann inte riktigt lära känna deltagarna och tränga ner i deras problematik. Programmet kan vara en inspiration. För vem som helst som vill gå ner ordentligt i vikt gäller ju just helheten, för det ska även gå att hålla sig kvar på den nya vikten och med den nya livsstilen.