Leta i den här bloggen

söndag 27 februari 2011

Balans i livet

I Benediktinklostrens regler från 1200-talet delades dygnet in i tre lika delar. En del, vita activa, innebar åtta timmars aktivt arbete. Ytterligare åtta timmar avsattes för att sova. Och de resterande åtta timmarna skulle användas till något man kallade för vita contemplativa. De skulle ägnas åt att begrunda livet, ha kontakt med sig själv och med högre makter, med andra människor och med naturen.

Detta att dygnet delas upp i tre lika stora bitar finns även formulerat i andra sammanhang och går så långt tillbaka som till första seklet e.Kr. Ett liv i balans med andra ord!

Först under upplysningstiden började i Europa spridas den maniska fixeringen vid vita activa, som under 1900-talets senare del antog alltmer extrema former, där vi blev alltmer uppslukade av att arbeta och prestera.

Så blir vi lyckligare ju mer vi presterar? Blir vi bättre och mer lyckade människor om vi är ständigt aktiva, ständigt på språng? Det kanske vi rent av blir. En tid. Men inte i längden. I längden är det fortfarande balans som gäller. Det är balans som gör att vi håller ihop och orkar. För vad är det som gör att människor drabbas av utmattningsdepressioner? Vad är det som knäcker oss människor? Vi kan komma med långa och invecklade förklaringar om vad som i det enskilda fallet leder fram till detta, ofta inkluderande för mycket arbete eller kanske inget arbete alls. Men det finns också ett svar som är väldigt enkelt: Vi knäcks när vi inte längre har balans i våra liv.

Så sträva efter detta för ett balanserat liv; åtta timmars sömn, åtta timmars arbete (och här inkluderas förstås hushålls-, trädgårdsarbete och andra sysslor som upplevs som arbete och plikt, exakt vad kan skilja sig från individ till individ) och så åtta timmars avkoppling och fritid (påfyllningstid - och här vet också bara du vad som ger dig mest påfyllning i just ditt liv). Gammal klokskap rostar aldrig!

Källa: Duktighetsfällan - J Rose & A Perski, 2008. Prisma

tisdag 22 februari 2011

Konsten att hantera sin ilska

Att stänga inne sin ilska och inte visa den = inte så bra. Lagras ilska på hög riskerar vi att någon liten trivialitet sedan blir droppen som får bägaren att rinna över och vi exploderar desto mer. Eller så leder undertryckt ilska till spänningar i kroppen, t.ex. värk i nacke, käkar och huvud eller till högt blodtryck.

Att visa sin ilska = inte nödvändigtvis jättebra det heller. Att fritt släppa ur sig sin ilska vid alla tillfällen och på grund av minsta anledning kan faktiskt leda till att vi istället förstorar saker och triggar upp oss själva ännu mer. Tränar vi oss på att vara arga, då blir vi också mera arga till vår personlighet. Detta kan också leda till högt blodtryck.

Så hur bör vi göra då?

Agera bestämt, inte aggressivt:
Att skrika och gapa och agera ut kan, som sagt, göra att vår ilska bara växer sig starkare. Försök istället kommunicera lugnt. Träna dig i lugnare situationer med små förtretligheter först, så blir du bättre på det.

Lägg märke till vad som gör dig upprörd:
Försök undvik situationer som gör dig väldigt arg. Tyvärr är detta förstås inte alltid möjligt… Men bara att vara medveten om vad som lockar fram dina värsta reaktioner kan hjälpa dig att agera på ett annat sätt.

Vänta en minut:
Ta ett djupt andetag och räkna långsamt till 10. Gör det en gång till – eller säg bara ”Ursäkta mig” och gå din väg om det behövs. En kort timeout kan hjälpa dig att tänka mera rationellt och att kunna uttrycka dig mera sansat.

Säg vad du tycker:
Låt inte ilskan bara få ligga där och puttra och göra dig upprörd under lång tid. Förklara istället hur du tycker och känner, men på ett lugnt och sansat sätt. Använd ”Jag upplever det” och ”Jag känner” istället för ”Du är” och ”Du gör” som ofta uppfattas anklagande. Det handlar om just det; hur du upplever det. Känns det svårt att uttrycka det muntligt på ett bra sätt, samla tankarna och skriv ner det istället.

Gör en snabbkoll:
Nästa gång det händer, fundera snabbt över tre saker:
Hur viktigt är detta om man ser det i ett större perspektiv? Hur viktigt är det om en vecka? Om en månad? Om ett år?
Är det värt att låta detta få förstöra min dag?
Finns det någonting konstruktivt som jag kan – eller bör – göra åt saken?

Källa: United Healthcare

tisdag 15 februari 2011

Mindfulness bra för hjärnan

På 80- och 90-talen hörde vi aldrig talas om mindfulness. På den tiden gällde det att vara hungrig, stresstålig och kunna ha många bollar i luften samtidigt, ju fler desto bättre. Det var sedan vi började gå in i väggen, bli utbrända eller drabbas av utmattningsdepression, vad vi nu väljer att kalla fenomenet, som först sågs som ett svaghetstecken, men så småningom i början på 2000-talet blev mer och mer rumsrent och accepterat i och med att fler och fler drabbades. Nästan till slut någonting att vara lite stolt över, för det visar ju att vi verkligen gett allt och ansträngt oss! Och efteråt, när väl sjukskrivningen blivit ett faktum, blir det tillåtet att varva ner och tänka om. En nystart.

Så nu är det mindfulness som gäller. Och som med mycket annat går det att tjäna pengar på detta. Det skrivs böcker, artiklar, bloggar och det hålls kurser, säljs cd-skivor och dvd:er och nu det senaste, appar till mobilen. Självklart är mindfulness någonting som är bra! Det är bara intressant att detta, som jag egentligen tycker är en grundkunskap och någonting som i årtusenden fallit sig naturligt för oss människor, det vill säga att ägna oss åt en sak i taget och låta det få vår fulla uppmärksamhet, nu blivit något som marknadsförs och säljs och måste läras ut för att vi ska kunna klara av det. När det egentligen är så enkelt.

Om någon såg Hipp Hipp för ett antal veckor sedan så satt den stressade JO med sin terapeut, som bad honom att sitta och hålla i ett russin och studera det. Ja, de kom inte ens så långt att hon hann förklara för honom att det var det som var meningen att han skulle göra, innan han flög upp och deklarerade att sådant trams, det hade han verkligen inte tid med. Men just den övningen är en bra träning i mindfulness, tycker jag, och jag har använt den ibland vid föreläsningar. Ta ett föremål, till exempel en penna, och sätt dig och studera den i tio minuter. Tänk under den tiden inte på någonting annat än på den pennan. Lägg märke till så mycket som möjligt hos pennan; materialet, färgen, strukturen, alla detaljer. Hur gick det? Klarade du att tänka bara på pennan hela tiden? Förmodligen inte. Det här är nämligen en ganska svår uppgift för en modern människa. Men en bra träning. Betydligt lättare är det att tillåta sig att ägna sig åt en sak i taget. Nu skriver jag den här rapporten och då ägnar jag mig enbart åt det. Nu lagar jag mat och ägnar mig 100 % åt matlagningen och inga andra tankar, planeringar, telefonsamtal, sms:ande eller tv-tittande. Vi kan träna oss i detta, att lugna ner oss och styra vår uppmärksamhet. Det ligger i våra mänskliga gener att klara detta, till och med utan kurser och appar!

Bästa mindfulnessen är förstås att enbart ägna sig åt något rogivande och verkligen klara av det, till exempel en skogspromenad, meditation eller yoga. Utan att låta tankarna flyga. Att bara vara i nuet.

Nedstående en länk till ett klipp från Nyhetsmorgon 8 februari, där Åsa Nilsonne och Kristina Kumlin intervjuas om mindfulness och vilken påverkan det har på vår hjärna när vi mediterar eller styr vår uppmärksamhet.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=meditation_kan_reparera_en_utbrand_hjarna&videoid=1219025

torsdag 10 februari 2011

Fixa arbetstopparna

Det här är ju lämpligt att skriva om nu när jag själv lever med en arbetstopp, som dock kommer att avslutas med att jag på söndag äntligen får en ledig dag. Det viktiga när vi har en period med ovanligt mycket jobb, är att vi prioriterar rätt. Ungefär så här:

1. Jobbet. Är det en tillfällig intensiv period så fokusera på att göra en bra arbetsinsats.

2. Sömnen. Det är förstås frestande när man får mindre fritid än vanligt att dra ner på just sömnen. Men den som inte sover tillräckligt kan inte heller prestera bra. Det är därför det är viktigt att se till så vi faktiskt får all sömn vi behöver under en sådan här period. Försök att nedprioritera annat istället.

3. Bra mat. Fall inte i fällan att på grund av tidsbrist äta snabbmat med en massa onödigt salt, fett och tomma kalorier. Satsa på långsamma kolhydrater, t.ex. rejäla fullkornsmackor med bra pålägg och mycket grönsaker. Ta med dig detta om du lever på språng, det är den bästa snabbmat du kan få! Plussa på med mycket frukt och en och annan yoghurt som mellanmål. Konsten är att fylla på med bra föda innan blodsockret hinner sjunka för lågt. Rätt energi med andra ord, så orkar vi mycket mera. Hemlagade, nyttiga matlådor är förstås också ett alternativ. Det går kanske att planera för och fixa innan arbetstoppen sätter in och stoppa i frysen så länge? Bra matvanor handlar mycket om planering.

4. Rör på dig. Själv har jag förmånen att få röra mig mycket i mitt jobb, så risken under mina arbetstoppar är snarare att jag rör mig för mycket och istället sliter ut kroppen, så för min del handlar det snarare om att hitta korta stunder att bara vila kroppen (yogans savasana är ett bra tips!). Men för den som tillbringar sina arbetstoppar vid skrivbord eller konferensbord, gäller det att hitta små rörelsepauser, för att få mera energi, bättre sömn och tänka klarare. Korta promenader kan vara ett bra medel. Också att bara ställa sig upp några minuter och stretcha. Kontorsyoga, som inte behöver ta mer än fem minuter, är ett annat sätt.

Viktigast med arbetstoppar är att se till så att de förblir just toppar. Vi är gjorda för att klara av stress, men vi måste ha återhämtning efteråt. Stresstoppar som pågår i all evighet och aldrig tar slut mår vi inte så bra av. Då är det ju inte heller längre någon topp, utan en farlig kurva som antingen stiger eller ligger intakt. Se i så fall upp så du inte kör slut på dina energier. Men en tillfällig topp kan annars faktiskt fungera som en kick och kännas riktigt rolig.