Jag var ute och reste nyligen, till USA närmare bestämt. Det är andra gången i år och båda gångerna har jag slagits av hur mycket skit man får att äta. Ja, det var förstås inte så snällt sagt. Framför allt som man i stort sett numera inte får någonting alls på de europeiska flighterna, så då borde man ju vara tacksam för det lilla man får när man flyger lite längre. Ingenting är självklart. Men ändå, när jag läser innehållslistan till de små plastförpackningarna, så är den väldigt lång och väldigt full av socker och salt, emulgeringsmedel, antioxidationsmedel, konsistensgivare och färgämnen. Och var egentligen kommer kycklingen som vi får till middag ifrån? Är det en lycklig ekologisk kyckling eller har den vuxit upp i en trång bur inomhus hela sitt stressfyllda, korta liv? Kanske inte så lämpligt att sitta och fundera över detta eftersom det lätt förstör aptiten och framför allt inte så lämpligt att nämna det för barnen, eftersom jag ju trots allt vill att de äter. Lågt blodsocker är ingenting som gör långflygningar trevligare för någon. Och vi behöver energipåfyllning och bukfylla under denna tid, som på något sätt samtidigt inte är vad tid är i normala fall. Vi sitter uppe i luften i något slags intighet, flygandes över tidszoner, som inte stämmer med vår inre klocka.
Middag serveras till exempel på en tid som inte rimligen kan passa någon människa ombord på sena kvällsflygningen mellan Boston och London. Ja menar, vilken amerikan äter middag klockan tolv på natten? Eller vilken europé vill ha middag klockan fem på morgonen? Ändå behöver vi antagligen den där middagen, eftersom den på något sätt stabiliserar kroppen och humöret. När vi är ute och långflyger behöver vi fylla på med föda med jämna mellanrum. Men vad ska vi äta om vi inte vill äta alla tillsatser och ja, kanske till och med hela måltiden faktiskt med vit brödbulle, gummiaktig ost, senigt kött, fet dressing?
Ett alternativ är att ha med sig en del mat eller mellanmål själv, till exempel frukt, nötter och en rejäl och nyttig macka. Ett annat, bra alternativ som jag upptäckte på British Airways (och som tyvärr inte finns på de flesta övriga bolagen) är den asiatiska vegetariska kosten, hinduisk kost alltså. Jag beställde den istället för den vanliga vegetariska och blev glatt överraskad. Den godaste flygplansmat jag någonsin ätit, faktiskt. Och mycket av det jag fick var ekologiskt dessutom, jämfört med vad köttätarna i familjen fick på sina brickor. Kan alltså rekommenderas för den som flyger med British Airways.
För övrigt har jag, efter flera års farande fram och tillbaka mellan Sverige och USA, kommit fram till följande enkla regler som jag själv tycker fungerar bra för att inte komma fram helt dödstrött och uppochnervänd:
Äta lagom mycket då och då för att hålla blodtrycket stabilt och magen så lugn som möjligt. Gärna egen frukt och egna mackor och istället mera sparsamt av flygplansmaten.
Dricka vatten och fruktjuicer. Alkohol kan kännas mysigt och lite lyxigt när man sitter uppe i luften på väg någonstans, men min erfarenhet är att det bidrar till att torka ut kroppen ytterligare och få händer och fötter att svullna ännu mera än vad de redan gör. Dessutom blir jag trött och seg på ett sätt som sitter i även efter att vi landat.
Kaffe är inte heller det bästa om planet strax ska släckas ner för en ”flygplansnatt”. Även om det känns svårt att sova på ett plan (för det tycker jag att det gör), så mår jag bättre av att ändå sitta i mörker och blunda och vila, än att hålla igång med att läsa, titta på film och sörpla kaffe. Och tro mig, jag gillar verkligen att läsa, titta på film och sörpla kaffe, och har tillbringat många flygresor på det sättet, bara för att komma fram och nästan svimma av trötthet när vi väl landat och ska ta itu med att ta oss vidare. Inte så bra.
Bekväma kläder som inte sitter åt, skor som går lätt att ta av sig och varma ”flygstrumpor” att ha på fötterna eftersom det ofta är kyligt i planet, är klart att föredra framför att försöka se chic ut i något tajt eller högklackat. Framför allt kjol är inte att rekommendera. Man behöver ändra sittställning då och då och ju större rörelsefrihet man kan unna sig, desto bättre. Jag åkte en gång i ett par snygga, kilklackade, höga skor till Florida och höll knappt på att kunna gå i Boston där vi mellanlandade, eftersom mina fötter svullnat. Dessutom var det inte frågan om att gå, utan om att springa, eftersom vi var försenade och höll på att missa vår anslutning till Orlando. Det gör jag inte om kan jag säga.
Ögonbindel och öronproppar kan också vara bra att ha med sig. Det gör det lättare att koppla bort omgivningen och få vila. Och en varm tröja, även om man oftast får låna en filt. Det misstaget har jag nämligen också gjort; åkt från ett varmt Florida i tunna sommarkläder, suttit på ett kallt plan och frusit och sedan landat i ett inte alls lika varmt New York eller Köpenhamn.
Ställa om klockan till destinationstiden så tidigt som möjligt är också en bra idé, tycker jag. Då blir jag mentalt inställd på rätt tid redan i ett tidigt skede, även om det förstås ändå tar ett tag sedan innan kroppen har ställt om sig.
Sedan är vi förstås alla olika och påverkas olika mycket. Min man till exempel, sover sig igenom varenda flygresa och vaknar pigg och fräsch, redo att ut och köra bil vad än klockan är på destinationsorten. Planet hinner knappt upp i luften innan han sitter med ögonbindel och öronproppar och sover. Men han reser mycket i jobbet och har åratal med övning bakom sig.
