Nu är det dags! Mellandagarna så här precis före nyår är den perfekta tiden för att tänka igenom sitt liv. Hur var året som gick? Vad fick jag gjort? Blev det som jag tänkt? Varför? Hur vill jag att nästa år ska se ut? Vilka är mina mål? Vilka är mina långsiktiga mål? Var vill jag vara om 10 år? Hur ska jag nå dit?
Ofta har vi så mycket att göra att vi bara springer på och inte hinner tänka så mycket. Men just nu är många faktiskt lediga, eller har åtminstone lite mer tid än vanligt. Så se till att utnyttja en del av den tiden för reflektion. Tänk över ditt liv. Vad vill du ha hunnit med när du en gång dör? Ja, det låter drastiskt, men om vi aldrig börjar på det som vi vill få genomfört, så blir det kanske heller aldrig av. Så vad vill du göra av din stund på Jorden egentligen? Det är kanske dags att påbörja det. Eller kanske helt enkelt att fortsätta. Eller byta riktning därför att du kommer fram till att du hamnat ur kurs. Eller helt enkelt vill byta kurs. Men spring inte bara på i ekorrhjulet. Alla vill vi någonting. Ta dig tiden att skriva ner dina mål. Då ökar chansen att du faktiskt uppnår dem!
Kom ihåg: ”En tusenmilaresa börjar med ett enda steg.” (Lao Tzu, Tao Te Ching)
onsdag 28 december 2011
tisdag 20 december 2011
Ropen skalla - stressfri jul åt alla!
Jag konstaterar att tidningarna har fattat det här med att vi bör stressa NER och inte UPP inför julen. Artiklarna avlöser varandra med sunda tips:
Tänk efter vad som är viktigt för just dig i samband med julen och strunta i det som känns mest jobbigt. Strunta i julklapparna kanske? Eller köpa alla julklapparna bekvämt via Internet? Resa till värmen istället? Bara vara tillsammans och äta gott? Eller kanske inte äta ”vanlig” julmat alls, utan istället satsa på något nyttigare, kanske vegetariskt julbord? Städa mindre och mysa mera?
Och det här är ju jättebra! För när vi läser om det igen och igen, då börjar vi så småningom ta till oss och fatta att så här kan man faktiskt göra. Det finns inga regler för att man måste trilla köttbullar och lacka julklappsrim och hinna träffa precis hela släkten på tre dagar. Vi behöver inte ligga i och förbereda julfirandet à la Lina och Alva (hembiträden hos Emil i Lönneberga och Madicken) samtidigt som vi jobbar heltid, ska ut i affärerna och trängas och hinna med fem glöggpartyn, lucia på skolan och pysselkväll. Nej, mysa och slappa är fullt tillåtet. De flesta människor tycks vara stressade så det räcker ändå och mörkt är det nästan jämt, så vi behöver verkligen använda julen till avkoppling.
Andra små bra medel för att känna sig glad i vintermörkret och även stärka immunförsvaret är att intaga följande: mörk choklad, vitlök, avokado, pumpafrön, gojibär, mandel, honung och chili.
Så chilla på och satsa på en må-bra-jul i år! På ditt eget sätt! ”Because you’re worth it!”
Källa: Bl.a. halsa.msn.se
Tänk efter vad som är viktigt för just dig i samband med julen och strunta i det som känns mest jobbigt. Strunta i julklapparna kanske? Eller köpa alla julklapparna bekvämt via Internet? Resa till värmen istället? Bara vara tillsammans och äta gott? Eller kanske inte äta ”vanlig” julmat alls, utan istället satsa på något nyttigare, kanske vegetariskt julbord? Städa mindre och mysa mera?
Och det här är ju jättebra! För när vi läser om det igen och igen, då börjar vi så småningom ta till oss och fatta att så här kan man faktiskt göra. Det finns inga regler för att man måste trilla köttbullar och lacka julklappsrim och hinna träffa precis hela släkten på tre dagar. Vi behöver inte ligga i och förbereda julfirandet à la Lina och Alva (hembiträden hos Emil i Lönneberga och Madicken) samtidigt som vi jobbar heltid, ska ut i affärerna och trängas och hinna med fem glöggpartyn, lucia på skolan och pysselkväll. Nej, mysa och slappa är fullt tillåtet. De flesta människor tycks vara stressade så det räcker ändå och mörkt är det nästan jämt, så vi behöver verkligen använda julen till avkoppling.
Andra små bra medel för att känna sig glad i vintermörkret och även stärka immunförsvaret är att intaga följande: mörk choklad, vitlök, avokado, pumpafrön, gojibär, mandel, honung och chili.
Så chilla på och satsa på en må-bra-jul i år! På ditt eget sätt! ”Because you’re worth it!”
Källa: Bl.a. halsa.msn.se
lördag 17 december 2011
Lycka
Jag läser i tidningen Doktorn om lycka, att vi alla har en grundinställning som vi liksom dras tillbaka till hela tiden. En del är lyckligare än andra på grund av sin personlighet helt enkelt. Det ligger i våra gener. Så även om vi tror att vi ska bli enormt lyckliga ifall vi vinner en massa pengar, så blir det så bara för en viss tid. Därefter ställer vi åter in oss efter vår grundinställning och blir ungefär lika lyckliga som vi var innan, vare sig vi är rika eller fattiga. Det handlar inte om pengar alltså eller vår omgivning, utan om vår egen inställning. (Fast jag måste erkänna att jag ändå är en aning tveksam… Om jag vann några miljoner och kunde göra precis som jag ville med mitt liv, skulle inte det göra livet mycket bekvämare och mera bekymmerslöst? Och skulle det då inte vara lättare att vara glad?) Hur som helst så är Nisse Simonsson inne på samma sak när han i sin bok ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?” påstår att en tredjedel av befolkningen är födda som optimister, en tredjedel som pessimister och den återstående tredjedelen som någonting mittemellan.
Jaha, kan man ju tänka då, då är det väl inte så mycket att göra åt saken kanske? Man är som man är, helt enkelt. Men nej, det finns massor att göra åt saken! Vi har hela tiden ett eget ansvar och behövs det, så får vi jobba på det. Det är ungefär som att vissa människor föds med större benägenhet att bli överviktiga. Det är trist men sant att det faktiskt är så. På samma kost kan vissa människor, som har fötts med en naturligt hög ämnesomsättning, hålla sig smala och slanka, medan andra blir runda som bollar. Den som har lätt att bli överviktig får helt enkelt jobba lite mera för att kunna hålla sig på en hälsosam vikt. Och precis på samma sätt får den som har en naturligt negativ inställning jobba lite mera för att lyckas hålla sig nöjd och glad. Och självklart är det värt det. För vem vill må dåligt? Vem vill gå runt och vara olycklig och negativ?
Så tipset är; välj dina tankar! Gå aktivt in för att peppa dig själv. Se till så du berömmer dig själv när du gjort något bra. Se till och gör aktiviteter som du tycker känns roliga, för då kommer det att kännas lättare att tänka dessa positiva tankar. Intala dig själv att framtiden ser ljus ut. Det går att medvetet måla upp sin värld i rosa, nämligen. Men som med så mycket annat, så krävs det träning. Dagligen!
Källa: Doktorn dec 2011-feb 2012, Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra – Nisse Simonsson
Jaha, kan man ju tänka då, då är det väl inte så mycket att göra åt saken kanske? Man är som man är, helt enkelt. Men nej, det finns massor att göra åt saken! Vi har hela tiden ett eget ansvar och behövs det, så får vi jobba på det. Det är ungefär som att vissa människor föds med större benägenhet att bli överviktiga. Det är trist men sant att det faktiskt är så. På samma kost kan vissa människor, som har fötts med en naturligt hög ämnesomsättning, hålla sig smala och slanka, medan andra blir runda som bollar. Den som har lätt att bli överviktig får helt enkelt jobba lite mera för att kunna hålla sig på en hälsosam vikt. Och precis på samma sätt får den som har en naturligt negativ inställning jobba lite mera för att lyckas hålla sig nöjd och glad. Och självklart är det värt det. För vem vill må dåligt? Vem vill gå runt och vara olycklig och negativ?
Så tipset är; välj dina tankar! Gå aktivt in för att peppa dig själv. Se till så du berömmer dig själv när du gjort något bra. Se till och gör aktiviteter som du tycker känns roliga, för då kommer det att kännas lättare att tänka dessa positiva tankar. Intala dig själv att framtiden ser ljus ut. Det går att medvetet måla upp sin värld i rosa, nämligen. Men som med så mycket annat, så krävs det träning. Dagligen!
Källa: Doktorn dec 2011-feb 2012, Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra – Nisse Simonsson
tisdag 6 december 2011
Biggest Loser
Just nu pågår den amerikanska tv-serien Biggest Loser på Kanal 5. Megatjocka människor jobbar på att gå ner i vikt, tävlar mot och röstar ut varandra. Mina barn tittar på detta för att de gillar tävlingarna, som de tycker är spännande. Själv tittar jag också för att det är spännande, men det är inte tävlingarna som är det, utan det är själva processen, livsstilsförändringen, som intresserar mig. Bakom varje fall av kraftig övervikt finns en historia. Och den handlar aldrig enbart om att någon tyckt att mat/godis/chips/whatever varit så oerhört gott och att träning och fysisk aktivitet varit så oerhört tråkigt. Visst, det har säkert i många fall bidragit, men ofta handlar det om väldigt dåligt självförtroende, att inte tycka man är värd någonting, att ha varit med om någonting riktigt tragiskt, utse se själv till offer, trösta sig, eller om att på något sätt bestraffa sig själv. Bäst på att gräva fram orsakerna är Jillian Michaels, en av de fyra tränarna. Hon är en mästare på att locka fram just det där djupt inuti deltagarna som de gått och gömt på så länge och ofta inte ens förstått själva.
Men det går att hitta rätt själv också. Det handlar om att bestämma sig för att man är värd något mer, något bättre än att gå omkring med en massa ohälsosamma extrakilon och alla de hälsorisker som detta medför. Det handlar om att påbörja arbetet och att i den processen reflektera och ställa de svåra frågorna till sig själv. Varför är jag inte värd att må bättre än så här? Vad är det som får mig att tycka så? Vad är det som får mig att göra detta mot mig själv? Vad äter jag? När äter jag? Hur känns det då? Hur skulle det vara om jag istället kände på ett annat sätt? Om jag tänkte på ett annat sätt? Hurdan skulle jag vara då och hur skulle mitt liv se ut? Det handlar om att utmana sig själv och om att våga.
Anledningen till att jag föredrar den amerikanska varianten av Biggest Loser framför den svenska och engelska, som också sänts i tv, är att det finns fler avsnitt, så att vi även får chansen att följa hela förvandlingen och coachningen på ett bättre sett. De europeiska serierna sände bara 10 entimmesavsnitt och då blev det också mest bara tävling och invägning av det hela. Vi tittare hann inte riktigt lära känna deltagarna och tränga ner i deras problematik. Programmet kan vara en inspiration. För vem som helst som vill gå ner ordentligt i vikt gäller ju just helheten, för det ska även gå att hålla sig kvar på den nya vikten och med den nya livsstilen.
Men det går att hitta rätt själv också. Det handlar om att bestämma sig för att man är värd något mer, något bättre än att gå omkring med en massa ohälsosamma extrakilon och alla de hälsorisker som detta medför. Det handlar om att påbörja arbetet och att i den processen reflektera och ställa de svåra frågorna till sig själv. Varför är jag inte värd att må bättre än så här? Vad är det som får mig att tycka så? Vad är det som får mig att göra detta mot mig själv? Vad äter jag? När äter jag? Hur känns det då? Hur skulle det vara om jag istället kände på ett annat sätt? Om jag tänkte på ett annat sätt? Hurdan skulle jag vara då och hur skulle mitt liv se ut? Det handlar om att utmana sig själv och om att våga.
Anledningen till att jag föredrar den amerikanska varianten av Biggest Loser framför den svenska och engelska, som också sänts i tv, är att det finns fler avsnitt, så att vi även får chansen att följa hela förvandlingen och coachningen på ett bättre sett. De europeiska serierna sände bara 10 entimmesavsnitt och då blev det också mest bara tävling och invägning av det hela. Vi tittare hann inte riktigt lära känna deltagarna och tränga ner i deras problematik. Programmet kan vara en inspiration. För vem som helst som vill gå ner ordentligt i vikt gäller ju just helheten, för det ska även gå att hålla sig kvar på den nya vikten och med den nya livsstilen.
fredag 25 november 2011
Mörka skuggor
Under vinterhalvåret i Sverige känns det som om man möter ovanligt många människor med mörka skuggor eller pluffiga påsar under ögonen. Då tänker jag sömnbrist, dålig kost eller stress och oro. Kanske alltihop. Eller kanske inget av det, eftersom mörka ringar ibland faktiskt kan vara genetiskt också och då ofta beror på ytliga blodkärl, som får den tunna huden under ögonen att se blåsvart ut. Mörka ringar kan också bero på allergi mot något livsmedel eller på att njurarna inte fungerar optimalt.
Vad som åtminstone är värt att prova om man vill bli av med ringar och påsar är följande:
Rök inte
Sov tillräckligt, men inte för länge, 7-8 timmar brukar vara lagom
Undvik skräpmat och mycket salt
Ät bra mat med mycket vitaminer och mineraler
Se till att få i dig tillräckligt med vatten
Tranbär och selleri är extra renande och bra att få i sig, framför allt för njurarna
Undvik luftföroreningar
Undvik stress
Djupandas (yoga eller meditation är jättebra!)
Kalla gurkskivor på ögonlocken är en snabbkur mot svullna och påsiga ögon
Vad som åtminstone är värt att prova om man vill bli av med ringar och påsar är följande:
Rök inte
Sov tillräckligt, men inte för länge, 7-8 timmar brukar vara lagom
Undvik skräpmat och mycket salt
Ät bra mat med mycket vitaminer och mineraler
Se till att få i dig tillräckligt med vatten
Tranbär och selleri är extra renande och bra att få i sig, framför allt för njurarna
Undvik luftföroreningar
Undvik stress
Djupandas (yoga eller meditation är jättebra!)
Kalla gurkskivor på ögonlocken är en snabbkur mot svullna och påsiga ögon
torsdag 17 november 2011
Mer om sömnen
Sömnen kan man ju fortsätta diskutera hur mycket som helst nästan. Så många har problem med den, samtidigt som den är så viktig för att vi ska återhämta oss och fungera optimalt. Är vi trötta gör vi fler misstag, får sämre minne, sämre reaktionsförmåga och sämre immunförsvar. Här kommer några exempel på vad vi bör UNDVIKA för att kunna skaffa oss den där eftertraktade, uppfräschande sömnen:
Störande varelser i sovrummet är inte så bra. Detta kan vara snarkande partners, husdjur som trampar omkring, eller sommartid surrande insekter.
Ljuskällor i närheten så att rummet inte är helt mörkt. Vi sover bättre i mörker. Även ljus från tv- och datorskärmar stör melatoninproduktionen. Bäst är att släcka ner i god tid mot slutet av kvällen när man planerar att gå och lägga sig, och att undvika att sitta direkt framför datorn. Helst ingen dator efter klockan 18.
Mobiltelefoner har lågfrekventa mikrovågor (ELF) som påverkar hjärnan och också leder till minskad produktion av melatonin. Därför bör man inte ha mobilen påslagen under natten. Bäst är att stänga av den också klockan 18.
Att ständigt var uppkopplad och tillgänglig gör det svårare att koppla av och sova gott. Samma här alltså; stäng av!
Koffein är stimulerande och bör inte intas under sen eftermiddag och kväll av den som har sömnproblem.
Alkohol och nikotin stör också kroppens naturliga system och ger orolig sömn.
För mycket mat bör undvikas, framför allt sent på dagen. Socker och kolhydrater stimulerar serotoninnivåerna i kroppen, vilket i och för sig kan vara trevligt, men det gör det svårare att sova.
Tupplurar under dagen gör det svårare att somna på kvällen.
Och så ytterligare några tips om vad man istället kan göra för att förbättra sin sömn:
Hålla samma dygnsrytm varje dag.
Ha en idealisk sömnomgivning; se över temperatur, sängkläder, typ av säng, se till att ha tillräckligt mörkt och möjlighet till ostörd tystnad.
Fysisk aktivitet varje dag. Musklerna behöver ”laddas ur”, vi är ju gjorda för att röra på oss. Dessutom sänks kortisolet, ett stresshormon som i för höga doser kan försämra immunsystemet.
Meditation. Det handlar om att rensa hjärnan och behöver inte vara särskilt komplicerat. Det kan räcka med att sitta bekvämt på en stol och andas lugnt och koncentrera sig på andetagen. Eller kan man för varje andetag tänka ”Jag är lugn”. 10 minuter om dagen kan göra stor skillnad.
Källa: www.welcoa.com
Störande varelser i sovrummet är inte så bra. Detta kan vara snarkande partners, husdjur som trampar omkring, eller sommartid surrande insekter.
Ljuskällor i närheten så att rummet inte är helt mörkt. Vi sover bättre i mörker. Även ljus från tv- och datorskärmar stör melatoninproduktionen. Bäst är att släcka ner i god tid mot slutet av kvällen när man planerar att gå och lägga sig, och att undvika att sitta direkt framför datorn. Helst ingen dator efter klockan 18.
Mobiltelefoner har lågfrekventa mikrovågor (ELF) som påverkar hjärnan och också leder till minskad produktion av melatonin. Därför bör man inte ha mobilen påslagen under natten. Bäst är att stänga av den också klockan 18.
Att ständigt var uppkopplad och tillgänglig gör det svårare att koppla av och sova gott. Samma här alltså; stäng av!
Koffein är stimulerande och bör inte intas under sen eftermiddag och kväll av den som har sömnproblem.
Alkohol och nikotin stör också kroppens naturliga system och ger orolig sömn.
För mycket mat bör undvikas, framför allt sent på dagen. Socker och kolhydrater stimulerar serotoninnivåerna i kroppen, vilket i och för sig kan vara trevligt, men det gör det svårare att sova.
Tupplurar under dagen gör det svårare att somna på kvällen.
Och så ytterligare några tips om vad man istället kan göra för att förbättra sin sömn:
Hålla samma dygnsrytm varje dag.
Ha en idealisk sömnomgivning; se över temperatur, sängkläder, typ av säng, se till att ha tillräckligt mörkt och möjlighet till ostörd tystnad.
Fysisk aktivitet varje dag. Musklerna behöver ”laddas ur”, vi är ju gjorda för att röra på oss. Dessutom sänks kortisolet, ett stresshormon som i för höga doser kan försämra immunsystemet.
Meditation. Det handlar om att rensa hjärnan och behöver inte vara särskilt komplicerat. Det kan räcka med att sitta bekvämt på en stol och andas lugnt och koncentrera sig på andetagen. Eller kan man för varje andetag tänka ”Jag är lugn”. 10 minuter om dagen kan göra stor skillnad.
Källa: www.welcoa.com
onsdag 9 november 2011
Oroa dig effektivt
Det finns mycket att oroa sig för och bekymra sig över i den här världen, till och med så mycket att det ibland kan ta överhanden och störa andra aktiviteter för vissa av oss. För det mesta är det bara ineffektivt använd tid och leder inte till någonting positivt alls, bara till ytterligare oro. Så vad gör man?
Jo, koncentrera oron till en viss tid på dagen, t.ex. en timme på kvällen, när du kan ägna dig bara åt detta. En stund där du kan oroa dig av hjärtans lust över precis ALLT som du tycker förtjänar din oro. Under dagen kommer givetvis orostankar att dyka upp som vanligt. Ha då ett litet block och en penna ständigt till hands och skriv snabbt ner vad just den här orostanken går ut på. Sedan river du av sidan, viker ihop den och lägger den i någon typ av ask eller behållare.
Varje gång du stoppar en orostanke i lådan, så talar du om för dig själv att du inte har tid med den tanken just nu, du har annat att göra, men att du däremot tänker återkomma till den senare så att den får den tid den behöver.
På kvällen har du en timme (inte mer!) som du ägnar dig åt din oroslåda. Sätt dig ner i lugn och ro, öppna din låda och sortera upp orostankarna i högar. Varför högar? Jo, för är du en sådan som är riktigt duktig på att oroa dig så kommer samma typ av oro att ha dykt upp flera gånger under dagen. Så alla orostankar som är av samma typ lägger du i en gemensam hög, så har du organiserat dig bra. Nu, ta tag i ett orosärende i taget och ägna dig under en timme åt att bara oroa dig och ingenting annat. Ta i så mycket du bara orkar!
När du, efter en tid (dagar, veckor…), upptäcker att en timme till att oroa sig börjar kännas för mycket, kan du börja minska din orostid med fem minuter i taget. Harriet B. Braiker som föreslår metoden, skriver att de flesta av hennes patienter brukar komma ner i 10 minuters orostid och bli kvar där. 10 minuter om dagen är alltså vad som kan anses som rimligt att ägna sig åt sin oro när man tränat upp sig. Och resten av dagen kan man använda sin tid till annat!
Källa: Getting Up When You’re Feeling Down – Harriet B. Braiker
Jo, koncentrera oron till en viss tid på dagen, t.ex. en timme på kvällen, när du kan ägna dig bara åt detta. En stund där du kan oroa dig av hjärtans lust över precis ALLT som du tycker förtjänar din oro. Under dagen kommer givetvis orostankar att dyka upp som vanligt. Ha då ett litet block och en penna ständigt till hands och skriv snabbt ner vad just den här orostanken går ut på. Sedan river du av sidan, viker ihop den och lägger den i någon typ av ask eller behållare.
Varje gång du stoppar en orostanke i lådan, så talar du om för dig själv att du inte har tid med den tanken just nu, du har annat att göra, men att du däremot tänker återkomma till den senare så att den får den tid den behöver.
På kvällen har du en timme (inte mer!) som du ägnar dig åt din oroslåda. Sätt dig ner i lugn och ro, öppna din låda och sortera upp orostankarna i högar. Varför högar? Jo, för är du en sådan som är riktigt duktig på att oroa dig så kommer samma typ av oro att ha dykt upp flera gånger under dagen. Så alla orostankar som är av samma typ lägger du i en gemensam hög, så har du organiserat dig bra. Nu, ta tag i ett orosärende i taget och ägna dig under en timme åt att bara oroa dig och ingenting annat. Ta i så mycket du bara orkar!
När du, efter en tid (dagar, veckor…), upptäcker att en timme till att oroa sig börjar kännas för mycket, kan du börja minska din orostid med fem minuter i taget. Harriet B. Braiker som föreslår metoden, skriver att de flesta av hennes patienter brukar komma ner i 10 minuters orostid och bli kvar där. 10 minuter om dagen är alltså vad som kan anses som rimligt att ägna sig åt sin oro när man tränat upp sig. Och resten av dagen kan man använda sin tid till annat!
Källa: Getting Up When You’re Feeling Down – Harriet B. Braiker
onsdag 2 november 2011
Mota bort depressionen
Jag har last Harriet B Braikers bok “Getting Up When You’re Feeling Down”, som handlar om enklare typer av depressioner, dem som många av oss får en släng av då och då, när till exempel vardagen känns mörk och trist och vi har en tendens att hamna i negativa tankemönster. Och det är just detta som är så typiskt för den deprimerade; att upphöra med aktiviteter, dra sig ifrån sociala engagemang och börja älta. Det blir som en ond spiral, där de negativa tankarna leder till ännu mera negativitet och till slut rakt in i depression. Följande smarta tips får vi för att bryta detta redan på ett tidigt stadium:
Tips 1 – Fysisk aktivitet har en kraftigt humörhöjande effekt och sätter fart på endorfinerna. Dessutom ökar välbefinnandet eftersom man känner sig nöjd med sig själv när man tränat. Det gäller bara att inte tänka negativa tankar under tiden. Du bör alltså inte utnyttja din promenad eller joggingrunda till att tänka på hur hemskt allting är, utan koncentrera dig istället helt på aktiviteten.
Tips 2 – Söka andras sällskap (även om det ofta känns som om man vill göra precis tvärtom och isolera sig) och se till så det är glada människor som man trivs med. Sedan gäller det att inte börja gnälla och oja sig över hur man själv mår, utan istället fokusera på den/de andra och ställa frågor och intressera sig.
Tips 3 – Göra någonting positivt för någon annan. Detta att kliva utanför sig själv och fokusera utåt gör att vi mår bättre. Också att känna att vi kan betyda något för någon annan har en positiv effekt.
Tips 4 – Göra något man mår bra av och tycker är roligt. Deppighet kan bero på att vardagen helt enkelt känns för tung och att dagarna radar upp sig fulla med ”måsten” och ”borden” och att allt det roliga är urplockat. Plocka in det roliga igen! Gör en lista på saker du gillar, och se till att planera in dem i schemat. Låt dem rentav få prioritet, så att vardagen kan kännas trevligare igen. Att göra roliga saker ökar vår kreativitet och gör oss mera effektiva. Vi bör också se till att peppa oss själva och säga snälla saker, så stäng av den negativa rösten inne i huvudet och släpp på den positiva.
Tips 5 - Ge andra komplimanger och ta emot andras komplimanger med ett leende och säga ”tack” istället för att förringa oss själva. På så sätt bidrar vi till att skapa en bra atmosfär, som gagnar alla.
Tips 6 - Distrahera tankarna bort från depressionen med något som kräver tankeverksamhet på ett positivt sätt. Allting som går tvärtemot att sitta och älta och bekymra sig och tänka negativa tankar är bra; korsord, pussel, dataspel, laga mat efter komplicerade recept, plugga språk, se något engagerande på tv eller läsa intressanta artiklar, där man lär sig något nytt. Det faktum att man gör en ansträngning att INTE tänka på sig själv och sina problem, bidrar till att sakta ner och dämpa ”fallet”.
Tips 7 – Positiva leken; man letar efter det mest positiva hos varje person man träffar eller pratar med. Eller/och skriver man varje kväll ner allting positivt som hänt under dagen. Och sedan läser man igenom listan med jämna mellanrum.
Tips 8 – Skratta! Här handlar det om att titta på komedier, läsa roliga serier eller böcker och tänka på roliga episoder från sitt eget liv och sådant som andra berättat. Humor och komik är bra för hjärnan och humöret.
Tips 9 – Den som ser bra ut trivs bättre med sig själv, vilket innebär att det är direkt kontraproduktivt att på grund av negativa känslor helt strunta i sitt utseende. Ta på dig något du trivs i, fixa till håret och behövs det gå ut och köp nya kläder, ny makeup eller gå till frisören.
Med andra ord handlar det om att agera tvärtemot vad vi normalt gör när vi börjar känna oss nedstämda. Dessa positiva handlingar kan leda till att vi ”lyfter oss” redan innan de depressiva tankarna hinner få ett grepp.
Källa: Getting Up When You’re Feeling Down – Harriet B. Braiker, PH. D.
Tips 1 – Fysisk aktivitet har en kraftigt humörhöjande effekt och sätter fart på endorfinerna. Dessutom ökar välbefinnandet eftersom man känner sig nöjd med sig själv när man tränat. Det gäller bara att inte tänka negativa tankar under tiden. Du bör alltså inte utnyttja din promenad eller joggingrunda till att tänka på hur hemskt allting är, utan koncentrera dig istället helt på aktiviteten.
Tips 2 – Söka andras sällskap (även om det ofta känns som om man vill göra precis tvärtom och isolera sig) och se till så det är glada människor som man trivs med. Sedan gäller det att inte börja gnälla och oja sig över hur man själv mår, utan istället fokusera på den/de andra och ställa frågor och intressera sig.
Tips 3 – Göra någonting positivt för någon annan. Detta att kliva utanför sig själv och fokusera utåt gör att vi mår bättre. Också att känna att vi kan betyda något för någon annan har en positiv effekt.
Tips 4 – Göra något man mår bra av och tycker är roligt. Deppighet kan bero på att vardagen helt enkelt känns för tung och att dagarna radar upp sig fulla med ”måsten” och ”borden” och att allt det roliga är urplockat. Plocka in det roliga igen! Gör en lista på saker du gillar, och se till att planera in dem i schemat. Låt dem rentav få prioritet, så att vardagen kan kännas trevligare igen. Att göra roliga saker ökar vår kreativitet och gör oss mera effektiva. Vi bör också se till att peppa oss själva och säga snälla saker, så stäng av den negativa rösten inne i huvudet och släpp på den positiva.
Tips 5 - Ge andra komplimanger och ta emot andras komplimanger med ett leende och säga ”tack” istället för att förringa oss själva. På så sätt bidrar vi till att skapa en bra atmosfär, som gagnar alla.
Tips 6 - Distrahera tankarna bort från depressionen med något som kräver tankeverksamhet på ett positivt sätt. Allting som går tvärtemot att sitta och älta och bekymra sig och tänka negativa tankar är bra; korsord, pussel, dataspel, laga mat efter komplicerade recept, plugga språk, se något engagerande på tv eller läsa intressanta artiklar, där man lär sig något nytt. Det faktum att man gör en ansträngning att INTE tänka på sig själv och sina problem, bidrar till att sakta ner och dämpa ”fallet”.
Tips 7 – Positiva leken; man letar efter det mest positiva hos varje person man träffar eller pratar med. Eller/och skriver man varje kväll ner allting positivt som hänt under dagen. Och sedan läser man igenom listan med jämna mellanrum.
Tips 8 – Skratta! Här handlar det om att titta på komedier, läsa roliga serier eller böcker och tänka på roliga episoder från sitt eget liv och sådant som andra berättat. Humor och komik är bra för hjärnan och humöret.
Tips 9 – Den som ser bra ut trivs bättre med sig själv, vilket innebär att det är direkt kontraproduktivt att på grund av negativa känslor helt strunta i sitt utseende. Ta på dig något du trivs i, fixa till håret och behövs det gå ut och köp nya kläder, ny makeup eller gå till frisören.
Med andra ord handlar det om att agera tvärtemot vad vi normalt gör när vi börjar känna oss nedstämda. Dessa positiva handlingar kan leda till att vi ”lyfter oss” redan innan de depressiva tankarna hinner få ett grepp.
Källa: Getting Up When You’re Feeling Down – Harriet B. Braiker, PH. D.
tisdag 25 oktober 2011
Köttfria måndagar på svenskt hotell
Första hotellet i världen som anammar Meat Free Monday's kampanj med vegetariska måndagar för att spara miljön och främja en sundare livsföring är svenskt; Nordic Light i Stockholm!
Och det kan jag känna viss stolthet över. Kampanjen har annars sitt ursprung i Storbritannien med Paul McCartney och familj som upphovsmän, men sprider sig snabbt över världen. Vill vi ha en bättre miljö med färre koldioxidutsläpp är mindre köttkonsumtion en av de riktigt stora insatser vi faktiskt kan göra!
Källor: www.meatfreemondays.com, www.nordiclighthotel.se
Och det kan jag känna viss stolthet över. Kampanjen har annars sitt ursprung i Storbritannien med Paul McCartney och familj som upphovsmän, men sprider sig snabbt över världen. Vill vi ha en bättre miljö med färre koldioxidutsläpp är mindre köttkonsumtion en av de riktigt stora insatser vi faktiskt kan göra!
Källor: www.meatfreemondays.com, www.nordiclighthotel.se
fredag 21 oktober 2011
Fatta beslut
Vi fattar ständigt beslut, hundratals varje dag, de flesta så små att vi inte ens tänker på dem som beslut. Men så finns de större och svårare besluten. Dem som vi måste ta, men inte alltid vet hur. Och ingenting, nästan, är så energikrävande som att fastna mitt i vägkorsningen och inte kunna välja riktning. När man bara inte vet, trots att man tänkt och tänkt och gått igenom alla alternativ. När kanske det finns flera alternativ som är lika rätt. Eller lika fel.
Det finns två bra lösningar ut ur detta att ta till när man kör fast. Den första (och jag kommer inte ens ihåg vem som har sagt det, bara att det ofta fungerar rätt så bra) lyder: ”First you make the decision. Then you work to make it right.” Detta betyder alltså att det viktiga är att faktiskt ta ett beslut, oavsett vilket det blir, så att vi kommer vidare. Därefter ödslar vi inte mera tid på att fundera över om det var rätt eller fel, utan vi gör vad vi kan för att det ska BLI så rätt som möjligt. Vi är på väg någonstans och vi jobbar på det.
Det andra sättet handlar om att distansera sig ifrån problemet och under tiden låta det undermedvetna hitta lösningen. Tänk dig det ungefär som att laga till en gryta. Du måste lägga i alla ingredienserna, men sedan kan du lämna den att puttra och gå och hitta på någonting helt annat under tiden. När du kommer tillbaka så har du en god måltid. Vad man gör här är helt enkelt att först ta fram alternativen, även de som verkar helt vansinniga. Ta fram alla möjligheter i ljuset, granska dem objektivt. Där har du dina ingredienser. Sedan kopplar du av från problemet. Ta en promenad, gå och simma, gå på konsert eller vad som helst, gärna något kreativt, men tänk inte alls på ditt problem, utan tillåt dig själv att få distans. Så småningom, när du återvänder till ditt problem, börjar ofta en lösning tona fram, om den inte rentav ligger där helt klar och väntar.
Det finns två bra lösningar ut ur detta att ta till när man kör fast. Den första (och jag kommer inte ens ihåg vem som har sagt det, bara att det ofta fungerar rätt så bra) lyder: ”First you make the decision. Then you work to make it right.” Detta betyder alltså att det viktiga är att faktiskt ta ett beslut, oavsett vilket det blir, så att vi kommer vidare. Därefter ödslar vi inte mera tid på att fundera över om det var rätt eller fel, utan vi gör vad vi kan för att det ska BLI så rätt som möjligt. Vi är på väg någonstans och vi jobbar på det.
Det andra sättet handlar om att distansera sig ifrån problemet och under tiden låta det undermedvetna hitta lösningen. Tänk dig det ungefär som att laga till en gryta. Du måste lägga i alla ingredienserna, men sedan kan du lämna den att puttra och gå och hitta på någonting helt annat under tiden. När du kommer tillbaka så har du en god måltid. Vad man gör här är helt enkelt att först ta fram alternativen, även de som verkar helt vansinniga. Ta fram alla möjligheter i ljuset, granska dem objektivt. Där har du dina ingredienser. Sedan kopplar du av från problemet. Ta en promenad, gå och simma, gå på konsert eller vad som helst, gärna något kreativt, men tänk inte alls på ditt problem, utan tillåt dig själv att få distans. Så småningom, när du återvänder till ditt problem, börjar ofta en lösning tona fram, om den inte rentav ligger där helt klar och väntar.
torsdag 13 oktober 2011
Hur bra bör en svensk må?
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Den frågan ställer läkaren och författaren Nisse Simonsson i sin bok med samma titel. Men gör vi det då? Mår så dåligt alltså? Och jämfört med vem? Jämfört med de somalier som flyr svälten i sitt eget land, vandrar utmärglade i flera veckor och anländer till överfulla flyktingläger i Etiopien och Kenya. Mår vi så dåligt jämfört med dem? Eller är det bara så att eftersom vi har det materiellt väl ställt här i landet, de allra flesta av oss har varma bostäder, tillräckligt med mat och tillgång till sjukvård, därför borde vi alla med ett gapskratt hoppa ur sängen varje morgon och sedan glatt dansa oss igenom dagen? Och det faktum att vi ofta inte gör det, utan att vi istället bekymrar oss för jobb och ekonomi och miljöförstöring, och faktiskt inte alltid, hela tiden är glada utan ibland dessutom rätt så trötta, innebär det att vi mår sämre än vi borde? Och exakt hur bra borde vi må?
I en undersökning som gjordes bland svenska, engelska och spanska barn, visade det sig att de svenska och spanska barnen var lyckligare än de engelska. Samhällsstrukturen gör att vi svenskar har mera tid för våra barn än de engelska föräldrarna har. Plus att märkesvaror inte har fullt lika stor betydelse för de svenska barnen. Samtidigt har ”barnfattigdom” blivit ett nytt modeord inom svensk politik. Och många barn lider av att föräldrarna separerat, av trassliga familjeförhållanden och taskiga kompisar i skolan. Men jämfört med de somaliska, svältande barnen? Kan vi verkligen prata om barnfattigdom här i Sverige? Och exakt hur bra borde svenska barn må?
Hur som helst lider mellan 20 och 40 procent av Sveriges befolkning av någon typ av psykiska besvär. Det är ganska många! När vardagen inte längre handlar om att inte svälta ihjäl, handlar den om andra saker. Då höjs ribban kan man säga för att vi ska må bra. Då ska vi förverkliga oss, ha välbetalda jobb som vi dessutom helst älskar, ha goda relationer och fräscha, nyrenoverade bostäder, intressanta hobbies och tid över att träna och hålla oss i trim, samt åka på spännande semesterresor. Plus en del annat. Kan det vara så att det helt enkelt blir för komplicerat att leva? Att det blir för mycket?
I helgen såg jag ett program om människor i urskogens djungler. En av stammarna levde halvnakna och byggde sina hus högt upp i träden. De blev filmade under arbetet med att bygga ett gemensamt hus i en av de allra högsta trädtopparna, cirka tio våningar upp om man jämför med ett vanligt flervåningshus. För att ta sig upp dit använde de flätade stegar, som de med en otrolig vighet klättrade upp och ner för. Med hundar och småbarn under armen! Stammen satt sedan glatt småpratande däruppe och lät lugnt barnen vandra omkring längs med kanterna (som varken hade dörrar eller fönster) och klättra ut i träden utanför. Ingen som hade svindel eller visade någon som helst rädsla för att någon skulle kunna tänkas ramla ner. Och som kontrast hade vi filmteamet, dinglandes i selar och tjocka lager linor och som ÄNDÅ hade problem med SIN klättring… Som en filmare uttryckte det: ”De här människorna lever så fria och verkar så lyckliga. Trots all vår säkerhet och trygghet hemma, så tror jag nästan att jag hellre skulle vilja leva här och bekymmerslöst klättra omkring i träden och ha den här gemenskapen som stammen har.”
Nisse Simonsson är inne på samma spår: ”Kan det vara så att årmiljonerna på savannen med kampen för mat, skydd och överlevnad, men även med gemenskapen och sammanhållningen, blev en del av vårt genetiska arv? Idag, när de flesta inte behöver kämpa riktigt hårt för något av detta, uppstår ett slags tomhet.”
Simonsson uppmärksammar oss även på att det är fullständigt accepterat och nästan förväntat att må dåligt. Vi är helt enkelt ett klagande land, där olycka är helt rumsrent och det är fullt normalt att vara olycklig och utbränd. ”Den moderna människan har på något sätt tappat förmågan att finna värden i sådant som inte har en prislapp. Konsten ligger i att finna lycka i det lilla, i sådant som händer i vardagen.”
Så kanske är det detta som urskogsmänniskorna klarar av och som ”vi som har det så bra” inte längre bemästrar? Och som vi faktiskt inte heller uppmuntras så särskilt till. Istället blir vi redan tidigt indrillade i allt som vi måste lära oss och göra och hänga med i för att duga. Att bara vara, sitta och filosofera under äppelträdet, är oftast ingenting som lyfts fram som positivt vare sig i skolan eller i familjen. Att INTE vara så produktiv hela tiden. Att vara lite lat. Att vara nöjd. Och att i detta så föds det ny energi och lust att ta itu med saker, bygga hus i trädtopparna till exempel!
Källor: Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? – Nisse Simonsson, Dagens Industri, City, Människans Planet
I en undersökning som gjordes bland svenska, engelska och spanska barn, visade det sig att de svenska och spanska barnen var lyckligare än de engelska. Samhällsstrukturen gör att vi svenskar har mera tid för våra barn än de engelska föräldrarna har. Plus att märkesvaror inte har fullt lika stor betydelse för de svenska barnen. Samtidigt har ”barnfattigdom” blivit ett nytt modeord inom svensk politik. Och många barn lider av att föräldrarna separerat, av trassliga familjeförhållanden och taskiga kompisar i skolan. Men jämfört med de somaliska, svältande barnen? Kan vi verkligen prata om barnfattigdom här i Sverige? Och exakt hur bra borde svenska barn må?
Hur som helst lider mellan 20 och 40 procent av Sveriges befolkning av någon typ av psykiska besvär. Det är ganska många! När vardagen inte längre handlar om att inte svälta ihjäl, handlar den om andra saker. Då höjs ribban kan man säga för att vi ska må bra. Då ska vi förverkliga oss, ha välbetalda jobb som vi dessutom helst älskar, ha goda relationer och fräscha, nyrenoverade bostäder, intressanta hobbies och tid över att träna och hålla oss i trim, samt åka på spännande semesterresor. Plus en del annat. Kan det vara så att det helt enkelt blir för komplicerat att leva? Att det blir för mycket?
I helgen såg jag ett program om människor i urskogens djungler. En av stammarna levde halvnakna och byggde sina hus högt upp i träden. De blev filmade under arbetet med att bygga ett gemensamt hus i en av de allra högsta trädtopparna, cirka tio våningar upp om man jämför med ett vanligt flervåningshus. För att ta sig upp dit använde de flätade stegar, som de med en otrolig vighet klättrade upp och ner för. Med hundar och småbarn under armen! Stammen satt sedan glatt småpratande däruppe och lät lugnt barnen vandra omkring längs med kanterna (som varken hade dörrar eller fönster) och klättra ut i träden utanför. Ingen som hade svindel eller visade någon som helst rädsla för att någon skulle kunna tänkas ramla ner. Och som kontrast hade vi filmteamet, dinglandes i selar och tjocka lager linor och som ÄNDÅ hade problem med SIN klättring… Som en filmare uttryckte det: ”De här människorna lever så fria och verkar så lyckliga. Trots all vår säkerhet och trygghet hemma, så tror jag nästan att jag hellre skulle vilja leva här och bekymmerslöst klättra omkring i träden och ha den här gemenskapen som stammen har.”
Nisse Simonsson är inne på samma spår: ”Kan det vara så att årmiljonerna på savannen med kampen för mat, skydd och överlevnad, men även med gemenskapen och sammanhållningen, blev en del av vårt genetiska arv? Idag, när de flesta inte behöver kämpa riktigt hårt för något av detta, uppstår ett slags tomhet.”
Simonsson uppmärksammar oss även på att det är fullständigt accepterat och nästan förväntat att må dåligt. Vi är helt enkelt ett klagande land, där olycka är helt rumsrent och det är fullt normalt att vara olycklig och utbränd. ”Den moderna människan har på något sätt tappat förmågan att finna värden i sådant som inte har en prislapp. Konsten ligger i att finna lycka i det lilla, i sådant som händer i vardagen.”
Så kanske är det detta som urskogsmänniskorna klarar av och som ”vi som har det så bra” inte längre bemästrar? Och som vi faktiskt inte heller uppmuntras så särskilt till. Istället blir vi redan tidigt indrillade i allt som vi måste lära oss och göra och hänga med i för att duga. Att bara vara, sitta och filosofera under äppelträdet, är oftast ingenting som lyfts fram som positivt vare sig i skolan eller i familjen. Att INTE vara så produktiv hela tiden. Att vara lite lat. Att vara nöjd. Och att i detta så föds det ny energi och lust att ta itu med saker, bygga hus i trädtopparna till exempel!
Källor: Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? – Nisse Simonsson, Dagens Industri, City, Människans Planet
fredag 7 oktober 2011
Naturens kraft
Ta en stressad person och släpp ner henne någonstans ute i naturen, på en äng eller kanske i en skog, någonstans där man inte kan höra trafikbrus, utan bara lövens prassel och fågelsång är de enda ljud som hörs. Vad händer? Efter några minuter sjunker stresshormonerna i blodet och den här personen börjar andas lugnare, känna sig mera avslappnad.
Vad är skillnaden mellan att promenera en skogsslinga jämfört med att promenera på en asfalterad cykelväg bland höghus och med en motorväg strax bredvid? Jo, naturen (blommor, träd, grönska) har en intensivt läkande effekt och det har inte höghusen och bilarna. Vid akut stress, försök att prioritera skogen, eller parken eller i brist på bättre åtminstone en trädgård. En trädgård med mycket grönska kan ha en starkt positiv effekt för vårt välmående och trädgårdsarbete används idag i terapeutiskt syfte för deprimerade personer.
Jag läste om läkaren och doktoranden Matilda Annerstedt, som forskar på just de här frågorna, och som tycker att vi bör satsa mera på förebyggande hälsovård genom att förbättra den ”gröna infrastrukturen” och möjliggöra fysisk aktivitet i parker och grönområden. Vi vet till exempel redan att grönområden har en positiv effekt både mot övervikt och depression, två av de stora folkhälsoproblemen, och hjälper oss att bli friska fortare.
Grönskans lugnande effekt har visat sig fungera också i virtuella laboratorier, där man kunnat mäta den ökade aktiviteten i kroppens vilo-nervsystem. Jag kan bara instämma i detta efter erfarenhet av att göra yoga i olika typer av yogasalar. En yogasal med vackra naturplanscher på väggarna har till exempel en starkt lugnande effekt bara genom att imitera växtlighet. Levande ljus och mjuka färger hjälper också till för en bättre upplevelse än när man gör yoga i trista gymnastiksalar med hård lysrörsbelysning (vilket naturligtvis ändå är så mycket bättre än ingen yoga alls!). Allra bästa natur-yoga-upplevelserna har varit salarna i Florida, där det funnits stora fönster och glasdörrar, som vi öppnat upp ut mot grönskan utanför; höga urskogsträd, intensivt fågelkvitter, grodor som kväker, syrsor som spelar och en och annan färgstark fjäril eller fågel som sätter sig i buskarna precis utanför. Underbart vilsamt! Där behövs ingen musik för att förstärka upplevelsen. Yoga utomhus kan också vara helt underbart! Precis som att jogga i skogen eller parken ger en annan upplevelse än att springa på ett löpband inne på ett gym.
Så veckans tips: Är du en sådan som alltid tränar inomhus och i övrigt rör dig mest bland gator och i trafik; testa naturen som omväxling!
Källa: Helsingborgs Dagblad
Vad är skillnaden mellan att promenera en skogsslinga jämfört med att promenera på en asfalterad cykelväg bland höghus och med en motorväg strax bredvid? Jo, naturen (blommor, träd, grönska) har en intensivt läkande effekt och det har inte höghusen och bilarna. Vid akut stress, försök att prioritera skogen, eller parken eller i brist på bättre åtminstone en trädgård. En trädgård med mycket grönska kan ha en starkt positiv effekt för vårt välmående och trädgårdsarbete används idag i terapeutiskt syfte för deprimerade personer.
Jag läste om läkaren och doktoranden Matilda Annerstedt, som forskar på just de här frågorna, och som tycker att vi bör satsa mera på förebyggande hälsovård genom att förbättra den ”gröna infrastrukturen” och möjliggöra fysisk aktivitet i parker och grönområden. Vi vet till exempel redan att grönområden har en positiv effekt både mot övervikt och depression, två av de stora folkhälsoproblemen, och hjälper oss att bli friska fortare.
Grönskans lugnande effekt har visat sig fungera också i virtuella laboratorier, där man kunnat mäta den ökade aktiviteten i kroppens vilo-nervsystem. Jag kan bara instämma i detta efter erfarenhet av att göra yoga i olika typer av yogasalar. En yogasal med vackra naturplanscher på väggarna har till exempel en starkt lugnande effekt bara genom att imitera växtlighet. Levande ljus och mjuka färger hjälper också till för en bättre upplevelse än när man gör yoga i trista gymnastiksalar med hård lysrörsbelysning (vilket naturligtvis ändå är så mycket bättre än ingen yoga alls!). Allra bästa natur-yoga-upplevelserna har varit salarna i Florida, där det funnits stora fönster och glasdörrar, som vi öppnat upp ut mot grönskan utanför; höga urskogsträd, intensivt fågelkvitter, grodor som kväker, syrsor som spelar och en och annan färgstark fjäril eller fågel som sätter sig i buskarna precis utanför. Underbart vilsamt! Där behövs ingen musik för att förstärka upplevelsen. Yoga utomhus kan också vara helt underbart! Precis som att jogga i skogen eller parken ger en annan upplevelse än att springa på ett löpband inne på ett gym.
Så veckans tips: Är du en sådan som alltid tränar inomhus och i övrigt rör dig mest bland gator och i trafik; testa naturen som omväxling!
Källa: Helsingborgs Dagblad
söndag 2 oktober 2011
Ja, det är bra med kaffe!
Den här veckan har jag läst att kaffe är bra mot depression enligt forskning som gjorts vid Harvard, USA. Två till tre kaffekoppar om dagen är det som gäller för att få en 15-procentig minskning av risken att drabbas av depressiva problem. Fast helt säkert är detta inte, utan slutsatsen blir att studien ”antyder” att det kan finnas en sådan skyddande effekt. Samband av den här typen kan nämligen också se helt annorlunda ut än vad man tror. Till exempel skulle det ju kunna vara så att kvinnor som INTE blir deprimerade har en större tendens till att dricka kaffe. De kanske helt enkelt är bättre på att ta en paus, eller bara bättre på att unna sig saker därför att de inte ÄR deprimerade. Hur som helst, annan forskning har visat på att kaffe även har andra positiva effekter, bland annat för minnet och koncentrationen, plus att det ökar fettförbränningen. Saken är alltså klar; kaffe ÄR bra!
Jag läste i en frågespalt (amerikanske kändisdoktorn Mehmet Oz igen), där någon skrev ”Hjälp! Hur ska jag göra för att kunna sluta dricka kaffe?!!. Jag har verkligen försökt, men varje dag blir jag alldeles för sugen framåt eftermiddagen och så förstör jag alltihop genom att ta en kopp i alla fall!” Dr. Oz svar blev ”Varför sluta? Kaffe har många positiva effekter och såvida du inte tillhör det fåtal som får problem med hjärtklappning och skakningar, finns det absolut ingen anledning att låta bli, tvärtom. Kaffet stabiliserar blodtrycket, ökar koncentrationen och får oss att må bra. So keep drinking!”
Men, som med allting annat, lagom är förstås bäst. Det låter tråkigt, men faktum är att överdrivet konsumerande av i stort sett vad som helst inte är bra för oss. Vanligt sunt förnuft alltså! Tio koppar kaffe om dagen kan få de flesta att drabbas av sömnproblem och skakiga händer. Det engelska tv-programmet ”Supersize Versus Superskinny” visar ofta pinnsmala människor som nästan inte äter någonting alls eftersom de säger sig sakna aptit. De blir helt enkelt aldrig hungriga! Gräver man lite i detta finner man oftast en enorm konsumtion av antingen kaffe, te eller coca cola. Dessa drycker fyller upp magen och hämmar hungerkänslorna. När personerna ifråga sedan får ordning på sitt extrema koffeinberoende och kommer ner i normalkonsumtion blir de hungriga igen precis som alla andra.
Inte ens äpplen, som är så nyttiga, är bra i för stor mängd. Förra veckan kunde vi läsa i tidningen att äpplen har en skyddande effekt mot stroke. Jättebra! Äpplen innehåller massor med nyttiga fytonutrienter som samverkar och ger även visst skydd mot cancer, astma och åldersdiabetes. Så länge vi äter i lagom dos, vill säga. Men vem som helst som äter för många får problem med magen istället.
Eller ta fysisk träning, som ju är oerhört viktigt för vår hälsa, men som också leder till skador och problem om det blir extremt. Det är skillnad på att springa en mil tre dagar i veckan och på att springa tre mil om dagen, för de flesta av oss har inte kroppar som klarar av detta. Samma med den goda sömnen; för mycket sömn gör oss inte piggare och mera alerta, utan tvärtom, dåsiga, slöa och inaktiva.
Summan av kardemumman: Ät lite av varje, syssla med lite av varje och drick ditt kaffe utan skuldkänslor, och njut av livet!
Källor: Helsingborgs Dagblad, Dr. Mehmet Oz - Success Magazine, Supersize Versus Superskinny, Supermat – Helena Nyblom.
Jag läste i en frågespalt (amerikanske kändisdoktorn Mehmet Oz igen), där någon skrev ”Hjälp! Hur ska jag göra för att kunna sluta dricka kaffe?!!. Jag har verkligen försökt, men varje dag blir jag alldeles för sugen framåt eftermiddagen och så förstör jag alltihop genom att ta en kopp i alla fall!” Dr. Oz svar blev ”Varför sluta? Kaffe har många positiva effekter och såvida du inte tillhör det fåtal som får problem med hjärtklappning och skakningar, finns det absolut ingen anledning att låta bli, tvärtom. Kaffet stabiliserar blodtrycket, ökar koncentrationen och får oss att må bra. So keep drinking!”
Men, som med allting annat, lagom är förstås bäst. Det låter tråkigt, men faktum är att överdrivet konsumerande av i stort sett vad som helst inte är bra för oss. Vanligt sunt förnuft alltså! Tio koppar kaffe om dagen kan få de flesta att drabbas av sömnproblem och skakiga händer. Det engelska tv-programmet ”Supersize Versus Superskinny” visar ofta pinnsmala människor som nästan inte äter någonting alls eftersom de säger sig sakna aptit. De blir helt enkelt aldrig hungriga! Gräver man lite i detta finner man oftast en enorm konsumtion av antingen kaffe, te eller coca cola. Dessa drycker fyller upp magen och hämmar hungerkänslorna. När personerna ifråga sedan får ordning på sitt extrema koffeinberoende och kommer ner i normalkonsumtion blir de hungriga igen precis som alla andra.
Inte ens äpplen, som är så nyttiga, är bra i för stor mängd. Förra veckan kunde vi läsa i tidningen att äpplen har en skyddande effekt mot stroke. Jättebra! Äpplen innehåller massor med nyttiga fytonutrienter som samverkar och ger även visst skydd mot cancer, astma och åldersdiabetes. Så länge vi äter i lagom dos, vill säga. Men vem som helst som äter för många får problem med magen istället.
Eller ta fysisk träning, som ju är oerhört viktigt för vår hälsa, men som också leder till skador och problem om det blir extremt. Det är skillnad på att springa en mil tre dagar i veckan och på att springa tre mil om dagen, för de flesta av oss har inte kroppar som klarar av detta. Samma med den goda sömnen; för mycket sömn gör oss inte piggare och mera alerta, utan tvärtom, dåsiga, slöa och inaktiva.
Summan av kardemumman: Ät lite av varje, syssla med lite av varje och drick ditt kaffe utan skuldkänslor, och njut av livet!
Källor: Helsingborgs Dagblad, Dr. Mehmet Oz - Success Magazine, Supersize Versus Superskinny, Supermat – Helena Nyblom.
söndag 25 september 2011
No bad news thank you!
Förra veckan läste jag att minst 500 människor dör årligen i lungcancer till följd av radon som vi har i våra hus utan att ens veta om det. Och om hur giftiga dammtussarna är under våra sängar. Samt att hårfärg kan ge oss allvarliga allergier och framkalla cancer. Bland annat.
Den här veckan läste jag om 500 kg satellitskrot som eventuellt skulle falla ner i huvudet på oss, att svininfluensan är på väg tillbaka till Sverige, att man blir bestulen på lasarettet, att koldioxidutsläppen nu slår alla rekord och att våra identiteter kan bli kapade lätt som bara den. Bara ett litet axplock, även detta.
Och så är det alla dagars och alla veckors ständiga rubriker om börsoron, eurokrisen, lågkonjunkturen som är på väg, samt om krigen och oroligheterna som fortsätter i Afghanistan, Libyen, Jemen och Syrien och människorna som fortsätter svälta ihjäl på Afrikas Horn.
Fint! Medierna matar på, så att vi riktigt ska förstå igen och igen att det helt enkelt är livsfarligt att leva. När jag går hemifrån på morgonen kan jag i och för sig känna mig nöjd med att ha koll på läget eftersom jag just satt mig in i all världens ondska och fått veta vad jag främst bör oroa mig för just den här dagen. Samtidigt har jag också den mycket tunga känslan av att faktiskt ändå inte ha någon kontroll alls. För vad ska just jag göra just idag åt det där skrotet som kanske ska ramla ner från himlen, åt Kinas luftföroreningar, åt Obamas problem, kriget i Afghanistan? Ja, jag vet, jag kan sluta färga håret, städa bort alla giftiga dammråttor, kontrollera och sanera radonet och skänka pengar till de svältande, så visst FINNS det saker att åtgärda. Och det är ju skönt, trots allt. Men är det bra att oroa sig för allting? Jämt!
Jag känner att det börjar bli dags för en vecka utan media igen. Jag kör en sådan vecka någon gång om året. Ingen tv och inga tidningar och inget onödigt surfande på webben. Gissa vad som händer? Jag får en väldig massa tid! Och jag känner mig väldigt avslappnad. Det är otroligt så mycket tid jag lägger på främst tidningar och Internetsurf, nästan pinsamt faktiskt.
Dock, den här gången tänker jag ha ett annorlunda upplägg. Jag hoppar bara över allt det negativa under en vecka och ser vad som händer. Om jag bara läser tidningens kulturdel, som brukar vara mera positiv, och om jag bara ser mysiga, roliga program på tv, vad händer då? Jag gissar att 1. Jag kommer att känna mig gladare. 2. Jag kommer ändå att få en hel del tid extra jämfört med en vanlig vecka. 3. Jorden kommer att fortsätta att snurra runt och livet att gå vidare. Så vi får väl se om jag får rätt!
Jag säger inte nödvändigtvis att nu tycker jag att alla ska göra precis som jag. Däremot säger jag att information som vi blir matade med påverkar våra tankar. Och våra tankar påverkar hur vi mår. Så känns det dystert och tungt, unna dig en vecka utan negativa nyheter. Och behöver du tid, överväg en vecka utan tidningar, tv och datorer (förutom vad som är absolut nödvändigt). Man KAN leva en vecka utan Twitter och Facebook även om det är svårt att tro.
PS Satellitskrotet trillade ner i Kanada.
Den här veckan läste jag om 500 kg satellitskrot som eventuellt skulle falla ner i huvudet på oss, att svininfluensan är på väg tillbaka till Sverige, att man blir bestulen på lasarettet, att koldioxidutsläppen nu slår alla rekord och att våra identiteter kan bli kapade lätt som bara den. Bara ett litet axplock, även detta.
Och så är det alla dagars och alla veckors ständiga rubriker om börsoron, eurokrisen, lågkonjunkturen som är på väg, samt om krigen och oroligheterna som fortsätter i Afghanistan, Libyen, Jemen och Syrien och människorna som fortsätter svälta ihjäl på Afrikas Horn.
Fint! Medierna matar på, så att vi riktigt ska förstå igen och igen att det helt enkelt är livsfarligt att leva. När jag går hemifrån på morgonen kan jag i och för sig känna mig nöjd med att ha koll på läget eftersom jag just satt mig in i all världens ondska och fått veta vad jag främst bör oroa mig för just den här dagen. Samtidigt har jag också den mycket tunga känslan av att faktiskt ändå inte ha någon kontroll alls. För vad ska just jag göra just idag åt det där skrotet som kanske ska ramla ner från himlen, åt Kinas luftföroreningar, åt Obamas problem, kriget i Afghanistan? Ja, jag vet, jag kan sluta färga håret, städa bort alla giftiga dammråttor, kontrollera och sanera radonet och skänka pengar till de svältande, så visst FINNS det saker att åtgärda. Och det är ju skönt, trots allt. Men är det bra att oroa sig för allting? Jämt!
Jag känner att det börjar bli dags för en vecka utan media igen. Jag kör en sådan vecka någon gång om året. Ingen tv och inga tidningar och inget onödigt surfande på webben. Gissa vad som händer? Jag får en väldig massa tid! Och jag känner mig väldigt avslappnad. Det är otroligt så mycket tid jag lägger på främst tidningar och Internetsurf, nästan pinsamt faktiskt.
Dock, den här gången tänker jag ha ett annorlunda upplägg. Jag hoppar bara över allt det negativa under en vecka och ser vad som händer. Om jag bara läser tidningens kulturdel, som brukar vara mera positiv, och om jag bara ser mysiga, roliga program på tv, vad händer då? Jag gissar att 1. Jag kommer att känna mig gladare. 2. Jag kommer ändå att få en hel del tid extra jämfört med en vanlig vecka. 3. Jorden kommer att fortsätta att snurra runt och livet att gå vidare. Så vi får väl se om jag får rätt!
Jag säger inte nödvändigtvis att nu tycker jag att alla ska göra precis som jag. Däremot säger jag att information som vi blir matade med påverkar våra tankar. Och våra tankar påverkar hur vi mår. Så känns det dystert och tungt, unna dig en vecka utan negativa nyheter. Och behöver du tid, överväg en vecka utan tidningar, tv och datorer (förutom vad som är absolut nödvändigt). Man KAN leva en vecka utan Twitter och Facebook även om det är svårt att tro.
PS Satellitskrotet trillade ner i Kanada.
onsdag 14 september 2011
Svårt att sova på grund av stress?
På väg ut från mataffären såg jag häromdagen tidningen Citys rubrik om att nordvästra Skånes kvinnor ligger sömnlösa om nätterna på grund av stress. Ja, det är ju tyvärr så att det som gör att vi inte sover oftast handlar om antingen fysisk smärta av något slag, eller om tankar vi har och dessa tankar handlar oftast om oro, ångest eller stress över någonting i våra liv. Här kommer några idéer från Dr. Mehmet Oz, amerikansk kändisdoktor:
Under sömnen återhämtar kroppen sig och vi producerar tillväxthormon, som är nödvändigt för att vi ska ha energi. Tillräckligt med sömn gör att vi håller oss friskare, håller normalvikten, eftersom vår aptit regleras, och risken för virusinfektioner samt hjärt- och kärlsjukdomar minskar. Därför är det viktigt att inte låta stressen ta över, utan att PRIORITERA sömnen.
Ha det svalt i sovrummet. Använd sängen till att sova i, inte för att äta, läsa e-mail, se på tv eller, värst av allt, jobba. Låt bli choklad och kaffe på kvällen, eftersom detta är stimulerande och hjälper till att hålla hjärnan vaken och alert. Varva ner i god tid. Rör dig långsammare, dämpa belysningen, sätt dig kanske i en fåtölj och läs en (gärna tråkig!) bok en stund. Det går inte att rusa sig igenom hela dagen och kvällen och sedan kasta sig ner i sängen och tro att man ska somna bums. Om du fortfarande inte sover efter 20 minuter, stig upp en stund och ägna dig åt något rogivande som att läsa bok (ta den där tråkiga igen) eller lugn yoga.
Ytterligare tips från mig: Spänn och slappna av en kroppsdel i taget. Ofta har vi spänningar i kroppen som sitter kvar efter dagens aktiviteter och gör det svårt att koppla av. Koncentrera dig på att ta långsamma, djupa andetag. Zzzzz….
Avslutningsvis Dr. Oz snabbtips mot stress: Drick en kopp svart te, som innehåller flavonoider som är naturligt avslappnande (forskning visar dessutom att en kopp med någonting varmt har en psykologisk lugnande effekt – min anm.), ät några pistaschnötter och sitt i fem minuter och massera pannan och området bakom öronen.
Under sömnen återhämtar kroppen sig och vi producerar tillväxthormon, som är nödvändigt för att vi ska ha energi. Tillräckligt med sömn gör att vi håller oss friskare, håller normalvikten, eftersom vår aptit regleras, och risken för virusinfektioner samt hjärt- och kärlsjukdomar minskar. Därför är det viktigt att inte låta stressen ta över, utan att PRIORITERA sömnen.
Ha det svalt i sovrummet. Använd sängen till att sova i, inte för att äta, läsa e-mail, se på tv eller, värst av allt, jobba. Låt bli choklad och kaffe på kvällen, eftersom detta är stimulerande och hjälper till att hålla hjärnan vaken och alert. Varva ner i god tid. Rör dig långsammare, dämpa belysningen, sätt dig kanske i en fåtölj och läs en (gärna tråkig!) bok en stund. Det går inte att rusa sig igenom hela dagen och kvällen och sedan kasta sig ner i sängen och tro att man ska somna bums. Om du fortfarande inte sover efter 20 minuter, stig upp en stund och ägna dig åt något rogivande som att läsa bok (ta den där tråkiga igen) eller lugn yoga.
Ytterligare tips från mig: Spänn och slappna av en kroppsdel i taget. Ofta har vi spänningar i kroppen som sitter kvar efter dagens aktiviteter och gör det svårt att koppla av. Koncentrera dig på att ta långsamma, djupa andetag. Zzzzz….
Avslutningsvis Dr. Oz snabbtips mot stress: Drick en kopp svart te, som innehåller flavonoider som är naturligt avslappnande (forskning visar dessutom att en kopp med någonting varmt har en psykologisk lugnande effekt – min anm.), ät några pistaschnötter och sitt i fem minuter och massera pannan och området bakom öronen.
lördag 10 september 2011
Duktig flicka
Jag sopar varje dag. Köksgolv, hall och trappa. Det tar 15 minuter. Köket är stort och fungerar även som allrum, det är därför det tar tid. Så sammanlagt en timme och 45 minuter per vecka lägger jag på att sopa. HUR kan det samlas så mycket skit på golven under bara ett dygn? Men, det är mitt eget, privata, lilla problem. Sopandet är nämligen ett arbete som ingen ber mig att göra, som ingen uppskattar, ja faktum är att ingen över huvud taget ens märker att jag gör det! Jag kan stå och sopa med övriga familjemedlemmar runt omkring mig och de ser inte vad jag håller på med, utan klampar rakt igenom högen jag precis sopat ihop och som strax ska samlas upp på skyffeln. Och när jag hojtar till ”Men gå inte rakt i det jag sopar!!!”, då är det DE som blir arga och tycker jag är otrevlig och tjatig. För hur ska de kunna veta att det ligger en stor hög med hundhår, damm, smulor, grus, gräs och annat skräp där mitt på golvet? (Förutom att den syns ganska väl då och att jag i och för sig står med kvast och skyffel alldeles bredvid och jobbar…). ”De” är samtliga av manligt kön. Kan det möjligen ha något med saken att göra?
När jag inte är hemma någon morgon och följaktligen inte kan utföra detta jobb (vilket händer ytterst sällan), så sopas det alltså INTE. För det behövs ju inte. När jag sedan kommer hem och vadar fram i damm och hundhår, som fastnar i strumporna och grus som knastrar under fötterna, så är det just bara mitt eget lilla problem, eftersom ingen annan ens märker det. ”De” skulle, om jag inte fanns, gladeligt vada runt i skräp, köksbordet skulle svämma över av post, reklamutskick och tidningar som ”de” bara skulle armbåga undan lite lätt så att de kunde gräva ut tillräckligt med utrymme för att få ner en tallrik och kunna äta. Och ”de” skulle sova i äckliga, gamla lakan som inte bytts eller tvättats de senaste 12 månaderna, för det behövs ju inte heller. Toaletterna skulle lukta illa och alla handdukar vara brunfläckiga, eftersom ”de” inte tycker man behöver städa särskilt ofta, utan att det finns viktigare saker att göra.
Detta faktum, att det är jag som går här och plockar och putsar och städar och handlar och tvättar, trots att vi lever på 2000-talet och det faktiskt borde råda någon slags jämställdhet även i mitt hem, har fått mig att ibland tänka att jag borde skriva en bok om detta. Hur det kunde bli så! Det borde ju brytas ned i sina beståndsdelar och analyseras. Men vill jag verkligen hänga ut hur korkad jag är, som går omkring och beter mig som min egen mamma och mormor, samtidigt som jag försöker leka modern yrkeskvinna? Och att jag hållit på så här, som familjens hembiträde, ända sedan mitt första barn föddes och all jämställdhet liksom bara flög ut genom fönstret, i och med att jag genast automatiskt påtog mig rollen som den som skulle jobba mindre (utanför hemmet alltså) för att kunna fixa allt med hämtning och lämning och sjuka barn och annan markservice? Med bibehållna krav på att prestera lika bra som innan på jobbet, fast på deltid. (Vilket faktiskt inte går!) Hur dum får man bli?
Men jag behöver inte skriva den boken. Faktum är den redan finns. Ja, inte bara EN bok som tar upp problematiken, utan flera, bara med lite olika vinklingar. Och jag har just läst fyra stycken av dem:
Familjens projektledare säger upp sig – av Gunilla Bergsten. En bok som behandlar just det här ämnet om hur vi kvinnor springer omkring och passar upp och ser till så allting håller ihop inom familjen. Hur vårt behov av att vara duktiga och bli bekräftade (eller vad är det annars som driver oss?) får oss att utföra alla dessa sysslor, som normalt borde kunna delas på. Och om mäns märkligt höga toleranströskel för skit. Ja, varför vill män ha det så grisigt och äckligt omkring sig egentligen? Gunilla har rätt i att det blev en rätt så arg bok. Men rätt så rolig är den också! Även om den kanske upprepar sig lite väl mycket och det blir en del samma tugg om och om igen. Men det beror väl på all denna uppdämda frustration, förmodar jag. När jag läste den här boken tänkte jag verkligen att Gud, vad skönt, det är inte bara jag!
Brinna, bli bränd, glöda igen – Kerstin Hesslefors Persson. Precis som man kanske förstår av titeln handlar detta om en person (kvinna!) som bränner ut sig, eller drabbas av utmattningsdepression som det numera lite finare heter. Ett exempel på hur det känns när man springer rakt in i väggen med huvudet före i sin iver att räcka till på alla håll och vara en duktig allting (yrkeskvinna, mamma, fru, medmänniska), kort sagt när man ser till sig själv sist och inte klarar att säga nej. En intressant och gripande bok som man kan läsa som en varning samtidigt. Gör inte så här! Släpp skuldkänslorna och säg nej för sjutton.
Diagnos: Duktig, handbok för ambitiösa tjejer – Tinni Ernsjöö och Jennie Sjögren. Samma problematik igen om att nästan jobba sig fördärvad innan sammanbrottet till slut kommer. Flera intressanta exempel tas upp och fokus ligger aningen mer på just yrkeslivet och yngre kvinnor med stort bekräftelsebehov. Det får mig att tänka att herregud, hur ska det gå sedan när de här unga drivna tjejerna dessutom skaffar barn? Samtidigt så sker ibland en viss förändring hos högpresterande yrkeskvinnor när de väl blir mammor och saker och ting får prioriteras om. Livet får en annan dimension och jobbet blir kanske inte längre det allra viktigaste. Å andra sidan kan man ställa sig frågan varför det i huvudsak fortfarande, trots ökad pappaledighet och jämställdhet, ÄNDÅ oftast är kvinnan som prioriterar om och går ner på deltid och lägger större tid på den ökande arbetsbördan i hemmet. Marianne Frankenhausers numera välkända och väl tänkvärda forskningsresultat finns med; halten av stresshormon hos manliga chefer sjunker efter arbetsdagens slut när de går hem, medan den ökar hos kvinnliga chefer. ”Återigen är det oss kvinnor det är fel på. Varför är det så? Är det inte männen som borde resa sig ur hockeysoffan och verkligen ta sin del av ansvaret istället för att kvinnorna skall behöva känna sig överpedantiska och fel för att de inte vill ha dammråttor i hörnen.”
The Type E Woman – Harriet B. Braiker. Den här boken är på engelska, men läs den gärna ändå. Harriet B. Braiker, amerikansk psykolog, belyser och analyserar grundligt precis samma problematik. En ”duktig” kvinna måste nämligen arbeta så mycket mera än en ”duktig” man. För kvinnan handlar ordet lyckas inte bara om yrkeslivet, utan även om hemmet, familjen och fritiden. Hon måste vara bra på ALLA dessa områden. Dessutom vara bättre än männen i samma position på jobbet för att över huvud taget ha en chans och räknas. Så här beskriver Harriet sina egna krav när hon som nygift och nyutexaminerad skulle ta itu med livet: Jag skulle vara en duktig fru, gourmetkock, fantastisk värdinna, skicklig heminredare med utsökt smak – och vara lugn, cool och trevlig i alla sammanhang. Jag skulle vara en underbar terapeut, forskare, lärare, konsult och författare – och aldrig uppvisa några som helst tecken på stress eller belastning. Så småningom skulle jag bilda familj och bli en perfekt mamma samtidigt som jag skulle fortsätta vara en god dotter, vän, syster och med ett ständigt lyssnande öra gentemot alla i min omgivning och en pelare av styrka för alla som kunde tänkas vara i behov av mig. Och när jag ändå höll på, så ville jag vara smal och vacker också!
På vilket sätt har det här med hälsa att göra då? Jo, för det första så känns det skönt att inse att det faktiskt inte bara är jag som är så här dum och springer och curlar för hela min familj. Vi är tvärtom rätt så många, vilket ju så klart inte är bra egentligen, men det känns ändå skönt att inte vara helt ensam. Om vi är flera som springer runt, runt i vardagens ekorrhjul med målsättningen att räcka till som allt (mamma, hustru, städerska, kokerska, karriärkvinna, chaufför, väninna, trädgårdsmästare, festfixare…) så är det kanske snarare ett samhällsproblem? Vi kan alltså unna oss att känna mindre skuld över vår ”otillräcklighet”. Och det är ju skönt!
För det andra så är det sunt att observera problematiken lite mera objektivt, läsa om det med andras ord och därmed verkligen uppmärksamma hur vansinnigt det är, för att inte tala om omöjligt, att ha alla dessa roller och DESSUTOM kräva att de ska utföras perfekt. Det är nyttigt att ifrågasätta.
Och om vi äntligen börjar ifrågasätta, då kanske vi till och med kan ta tag i det hela och göra någonting åt saken. Som att ställa krav på andra kanske? Vi får inte ett lägre människovärde av att kräva ”teamwork” i familjen. Vi får inte heller ett lägre människovärde av att inte göra saker och ting perfekt. Det är inte det livet handlar om! Halvdant är ofta bra nog faktiskt. (Och mycket bättre än vad många män klarar av!)
Så läs gärna böckerna. De tre svenska är tunna och lättlästa. Man plöjer ledigt igenom dem på några dagar. Och får sig en tankeställare dessutom.
När jag inte är hemma någon morgon och följaktligen inte kan utföra detta jobb (vilket händer ytterst sällan), så sopas det alltså INTE. För det behövs ju inte. När jag sedan kommer hem och vadar fram i damm och hundhår, som fastnar i strumporna och grus som knastrar under fötterna, så är det just bara mitt eget lilla problem, eftersom ingen annan ens märker det. ”De” skulle, om jag inte fanns, gladeligt vada runt i skräp, köksbordet skulle svämma över av post, reklamutskick och tidningar som ”de” bara skulle armbåga undan lite lätt så att de kunde gräva ut tillräckligt med utrymme för att få ner en tallrik och kunna äta. Och ”de” skulle sova i äckliga, gamla lakan som inte bytts eller tvättats de senaste 12 månaderna, för det behövs ju inte heller. Toaletterna skulle lukta illa och alla handdukar vara brunfläckiga, eftersom ”de” inte tycker man behöver städa särskilt ofta, utan att det finns viktigare saker att göra.
Detta faktum, att det är jag som går här och plockar och putsar och städar och handlar och tvättar, trots att vi lever på 2000-talet och det faktiskt borde råda någon slags jämställdhet även i mitt hem, har fått mig att ibland tänka att jag borde skriva en bok om detta. Hur det kunde bli så! Det borde ju brytas ned i sina beståndsdelar och analyseras. Men vill jag verkligen hänga ut hur korkad jag är, som går omkring och beter mig som min egen mamma och mormor, samtidigt som jag försöker leka modern yrkeskvinna? Och att jag hållit på så här, som familjens hembiträde, ända sedan mitt första barn föddes och all jämställdhet liksom bara flög ut genom fönstret, i och med att jag genast automatiskt påtog mig rollen som den som skulle jobba mindre (utanför hemmet alltså) för att kunna fixa allt med hämtning och lämning och sjuka barn och annan markservice? Med bibehållna krav på att prestera lika bra som innan på jobbet, fast på deltid. (Vilket faktiskt inte går!) Hur dum får man bli?
Men jag behöver inte skriva den boken. Faktum är den redan finns. Ja, inte bara EN bok som tar upp problematiken, utan flera, bara med lite olika vinklingar. Och jag har just läst fyra stycken av dem:
Familjens projektledare säger upp sig – av Gunilla Bergsten. En bok som behandlar just det här ämnet om hur vi kvinnor springer omkring och passar upp och ser till så allting håller ihop inom familjen. Hur vårt behov av att vara duktiga och bli bekräftade (eller vad är det annars som driver oss?) får oss att utföra alla dessa sysslor, som normalt borde kunna delas på. Och om mäns märkligt höga toleranströskel för skit. Ja, varför vill män ha det så grisigt och äckligt omkring sig egentligen? Gunilla har rätt i att det blev en rätt så arg bok. Men rätt så rolig är den också! Även om den kanske upprepar sig lite väl mycket och det blir en del samma tugg om och om igen. Men det beror väl på all denna uppdämda frustration, förmodar jag. När jag läste den här boken tänkte jag verkligen att Gud, vad skönt, det är inte bara jag!
Brinna, bli bränd, glöda igen – Kerstin Hesslefors Persson. Precis som man kanske förstår av titeln handlar detta om en person (kvinna!) som bränner ut sig, eller drabbas av utmattningsdepression som det numera lite finare heter. Ett exempel på hur det känns när man springer rakt in i väggen med huvudet före i sin iver att räcka till på alla håll och vara en duktig allting (yrkeskvinna, mamma, fru, medmänniska), kort sagt när man ser till sig själv sist och inte klarar att säga nej. En intressant och gripande bok som man kan läsa som en varning samtidigt. Gör inte så här! Släpp skuldkänslorna och säg nej för sjutton.
Diagnos: Duktig, handbok för ambitiösa tjejer – Tinni Ernsjöö och Jennie Sjögren. Samma problematik igen om att nästan jobba sig fördärvad innan sammanbrottet till slut kommer. Flera intressanta exempel tas upp och fokus ligger aningen mer på just yrkeslivet och yngre kvinnor med stort bekräftelsebehov. Det får mig att tänka att herregud, hur ska det gå sedan när de här unga drivna tjejerna dessutom skaffar barn? Samtidigt så sker ibland en viss förändring hos högpresterande yrkeskvinnor när de väl blir mammor och saker och ting får prioriteras om. Livet får en annan dimension och jobbet blir kanske inte längre det allra viktigaste. Å andra sidan kan man ställa sig frågan varför det i huvudsak fortfarande, trots ökad pappaledighet och jämställdhet, ÄNDÅ oftast är kvinnan som prioriterar om och går ner på deltid och lägger större tid på den ökande arbetsbördan i hemmet. Marianne Frankenhausers numera välkända och väl tänkvärda forskningsresultat finns med; halten av stresshormon hos manliga chefer sjunker efter arbetsdagens slut när de går hem, medan den ökar hos kvinnliga chefer. ”Återigen är det oss kvinnor det är fel på. Varför är det så? Är det inte männen som borde resa sig ur hockeysoffan och verkligen ta sin del av ansvaret istället för att kvinnorna skall behöva känna sig överpedantiska och fel för att de inte vill ha dammråttor i hörnen.”
The Type E Woman – Harriet B. Braiker. Den här boken är på engelska, men läs den gärna ändå. Harriet B. Braiker, amerikansk psykolog, belyser och analyserar grundligt precis samma problematik. En ”duktig” kvinna måste nämligen arbeta så mycket mera än en ”duktig” man. För kvinnan handlar ordet lyckas inte bara om yrkeslivet, utan även om hemmet, familjen och fritiden. Hon måste vara bra på ALLA dessa områden. Dessutom vara bättre än männen i samma position på jobbet för att över huvud taget ha en chans och räknas. Så här beskriver Harriet sina egna krav när hon som nygift och nyutexaminerad skulle ta itu med livet: Jag skulle vara en duktig fru, gourmetkock, fantastisk värdinna, skicklig heminredare med utsökt smak – och vara lugn, cool och trevlig i alla sammanhang. Jag skulle vara en underbar terapeut, forskare, lärare, konsult och författare – och aldrig uppvisa några som helst tecken på stress eller belastning. Så småningom skulle jag bilda familj och bli en perfekt mamma samtidigt som jag skulle fortsätta vara en god dotter, vän, syster och med ett ständigt lyssnande öra gentemot alla i min omgivning och en pelare av styrka för alla som kunde tänkas vara i behov av mig. Och när jag ändå höll på, så ville jag vara smal och vacker också!
På vilket sätt har det här med hälsa att göra då? Jo, för det första så känns det skönt att inse att det faktiskt inte bara är jag som är så här dum och springer och curlar för hela min familj. Vi är tvärtom rätt så många, vilket ju så klart inte är bra egentligen, men det känns ändå skönt att inte vara helt ensam. Om vi är flera som springer runt, runt i vardagens ekorrhjul med målsättningen att räcka till som allt (mamma, hustru, städerska, kokerska, karriärkvinna, chaufför, väninna, trädgårdsmästare, festfixare…) så är det kanske snarare ett samhällsproblem? Vi kan alltså unna oss att känna mindre skuld över vår ”otillräcklighet”. Och det är ju skönt!
För det andra så är det sunt att observera problematiken lite mera objektivt, läsa om det med andras ord och därmed verkligen uppmärksamma hur vansinnigt det är, för att inte tala om omöjligt, att ha alla dessa roller och DESSUTOM kräva att de ska utföras perfekt. Det är nyttigt att ifrågasätta.
Och om vi äntligen börjar ifrågasätta, då kanske vi till och med kan ta tag i det hela och göra någonting åt saken. Som att ställa krav på andra kanske? Vi får inte ett lägre människovärde av att kräva ”teamwork” i familjen. Vi får inte heller ett lägre människovärde av att inte göra saker och ting perfekt. Det är inte det livet handlar om! Halvdant är ofta bra nog faktiskt. (Och mycket bättre än vad många män klarar av!)
Så läs gärna böckerna. De tre svenska är tunna och lättlästa. Man plöjer ledigt igenom dem på några dagar. Och får sig en tankeställare dessutom.
måndag 29 augusti 2011
Konsten att må bra under en långflygning
Jag var ute och reste nyligen, till USA närmare bestämt. Det är andra gången i år och båda gångerna har jag slagits av hur mycket skit man får att äta. Ja, det var förstås inte så snällt sagt. Framför allt som man i stort sett numera inte får någonting alls på de europeiska flighterna, så då borde man ju vara tacksam för det lilla man får när man flyger lite längre. Ingenting är självklart. Men ändå, när jag läser innehållslistan till de små plastförpackningarna, så är den väldigt lång och väldigt full av socker och salt, emulgeringsmedel, antioxidationsmedel, konsistensgivare och färgämnen. Och var egentligen kommer kycklingen som vi får till middag ifrån? Är det en lycklig ekologisk kyckling eller har den vuxit upp i en trång bur inomhus hela sitt stressfyllda, korta liv? Kanske inte så lämpligt att sitta och fundera över detta eftersom det lätt förstör aptiten och framför allt inte så lämpligt att nämna det för barnen, eftersom jag ju trots allt vill att de äter. Lågt blodsocker är ingenting som gör långflygningar trevligare för någon. Och vi behöver energipåfyllning och bukfylla under denna tid, som på något sätt samtidigt inte är vad tid är i normala fall. Vi sitter uppe i luften i något slags intighet, flygandes över tidszoner, som inte stämmer med vår inre klocka.
Middag serveras till exempel på en tid som inte rimligen kan passa någon människa ombord på sena kvällsflygningen mellan Boston och London. Ja menar, vilken amerikan äter middag klockan tolv på natten? Eller vilken europé vill ha middag klockan fem på morgonen? Ändå behöver vi antagligen den där middagen, eftersom den på något sätt stabiliserar kroppen och humöret. När vi är ute och långflyger behöver vi fylla på med föda med jämna mellanrum. Men vad ska vi äta om vi inte vill äta alla tillsatser och ja, kanske till och med hela måltiden faktiskt med vit brödbulle, gummiaktig ost, senigt kött, fet dressing?
Ett alternativ är att ha med sig en del mat eller mellanmål själv, till exempel frukt, nötter och en rejäl och nyttig macka. Ett annat, bra alternativ som jag upptäckte på British Airways (och som tyvärr inte finns på de flesta övriga bolagen) är den asiatiska vegetariska kosten, hinduisk kost alltså. Jag beställde den istället för den vanliga vegetariska och blev glatt överraskad. Den godaste flygplansmat jag någonsin ätit, faktiskt. Och mycket av det jag fick var ekologiskt dessutom, jämfört med vad köttätarna i familjen fick på sina brickor. Kan alltså rekommenderas för den som flyger med British Airways.
För övrigt har jag, efter flera års farande fram och tillbaka mellan Sverige och USA, kommit fram till följande enkla regler som jag själv tycker fungerar bra för att inte komma fram helt dödstrött och uppochnervänd:
Äta lagom mycket då och då för att hålla blodtrycket stabilt och magen så lugn som möjligt. Gärna egen frukt och egna mackor och istället mera sparsamt av flygplansmaten.
Dricka vatten och fruktjuicer. Alkohol kan kännas mysigt och lite lyxigt när man sitter uppe i luften på väg någonstans, men min erfarenhet är att det bidrar till att torka ut kroppen ytterligare och få händer och fötter att svullna ännu mera än vad de redan gör. Dessutom blir jag trött och seg på ett sätt som sitter i även efter att vi landat.
Kaffe är inte heller det bästa om planet strax ska släckas ner för en ”flygplansnatt”. Även om det känns svårt att sova på ett plan (för det tycker jag att det gör), så mår jag bättre av att ändå sitta i mörker och blunda och vila, än att hålla igång med att läsa, titta på film och sörpla kaffe. Och tro mig, jag gillar verkligen att läsa, titta på film och sörpla kaffe, och har tillbringat många flygresor på det sättet, bara för att komma fram och nästan svimma av trötthet när vi väl landat och ska ta itu med att ta oss vidare. Inte så bra.
Bekväma kläder som inte sitter åt, skor som går lätt att ta av sig och varma ”flygstrumpor” att ha på fötterna eftersom det ofta är kyligt i planet, är klart att föredra framför att försöka se chic ut i något tajt eller högklackat. Framför allt kjol är inte att rekommendera. Man behöver ändra sittställning då och då och ju större rörelsefrihet man kan unna sig, desto bättre. Jag åkte en gång i ett par snygga, kilklackade, höga skor till Florida och höll knappt på att kunna gå i Boston där vi mellanlandade, eftersom mina fötter svullnat. Dessutom var det inte frågan om att gå, utan om att springa, eftersom vi var försenade och höll på att missa vår anslutning till Orlando. Det gör jag inte om kan jag säga.
Ögonbindel och öronproppar kan också vara bra att ha med sig. Det gör det lättare att koppla bort omgivningen och få vila. Och en varm tröja, även om man oftast får låna en filt. Det misstaget har jag nämligen också gjort; åkt från ett varmt Florida i tunna sommarkläder, suttit på ett kallt plan och frusit och sedan landat i ett inte alls lika varmt New York eller Köpenhamn.
Ställa om klockan till destinationstiden så tidigt som möjligt är också en bra idé, tycker jag. Då blir jag mentalt inställd på rätt tid redan i ett tidigt skede, även om det förstås ändå tar ett tag sedan innan kroppen har ställt om sig.
Sedan är vi förstås alla olika och påverkas olika mycket. Min man till exempel, sover sig igenom varenda flygresa och vaknar pigg och fräsch, redo att ut och köra bil vad än klockan är på destinationsorten. Planet hinner knappt upp i luften innan han sitter med ögonbindel och öronproppar och sover. Men han reser mycket i jobbet och har åratal med övning bakom sig.
Middag serveras till exempel på en tid som inte rimligen kan passa någon människa ombord på sena kvällsflygningen mellan Boston och London. Ja menar, vilken amerikan äter middag klockan tolv på natten? Eller vilken europé vill ha middag klockan fem på morgonen? Ändå behöver vi antagligen den där middagen, eftersom den på något sätt stabiliserar kroppen och humöret. När vi är ute och långflyger behöver vi fylla på med föda med jämna mellanrum. Men vad ska vi äta om vi inte vill äta alla tillsatser och ja, kanske till och med hela måltiden faktiskt med vit brödbulle, gummiaktig ost, senigt kött, fet dressing?
Ett alternativ är att ha med sig en del mat eller mellanmål själv, till exempel frukt, nötter och en rejäl och nyttig macka. Ett annat, bra alternativ som jag upptäckte på British Airways (och som tyvärr inte finns på de flesta övriga bolagen) är den asiatiska vegetariska kosten, hinduisk kost alltså. Jag beställde den istället för den vanliga vegetariska och blev glatt överraskad. Den godaste flygplansmat jag någonsin ätit, faktiskt. Och mycket av det jag fick var ekologiskt dessutom, jämfört med vad köttätarna i familjen fick på sina brickor. Kan alltså rekommenderas för den som flyger med British Airways.
För övrigt har jag, efter flera års farande fram och tillbaka mellan Sverige och USA, kommit fram till följande enkla regler som jag själv tycker fungerar bra för att inte komma fram helt dödstrött och uppochnervänd:
Äta lagom mycket då och då för att hålla blodtrycket stabilt och magen så lugn som möjligt. Gärna egen frukt och egna mackor och istället mera sparsamt av flygplansmaten.
Dricka vatten och fruktjuicer. Alkohol kan kännas mysigt och lite lyxigt när man sitter uppe i luften på väg någonstans, men min erfarenhet är att det bidrar till att torka ut kroppen ytterligare och få händer och fötter att svullna ännu mera än vad de redan gör. Dessutom blir jag trött och seg på ett sätt som sitter i även efter att vi landat.
Kaffe är inte heller det bästa om planet strax ska släckas ner för en ”flygplansnatt”. Även om det känns svårt att sova på ett plan (för det tycker jag att det gör), så mår jag bättre av att ändå sitta i mörker och blunda och vila, än att hålla igång med att läsa, titta på film och sörpla kaffe. Och tro mig, jag gillar verkligen att läsa, titta på film och sörpla kaffe, och har tillbringat många flygresor på det sättet, bara för att komma fram och nästan svimma av trötthet när vi väl landat och ska ta itu med att ta oss vidare. Inte så bra.
Bekväma kläder som inte sitter åt, skor som går lätt att ta av sig och varma ”flygstrumpor” att ha på fötterna eftersom det ofta är kyligt i planet, är klart att föredra framför att försöka se chic ut i något tajt eller högklackat. Framför allt kjol är inte att rekommendera. Man behöver ändra sittställning då och då och ju större rörelsefrihet man kan unna sig, desto bättre. Jag åkte en gång i ett par snygga, kilklackade, höga skor till Florida och höll knappt på att kunna gå i Boston där vi mellanlandade, eftersom mina fötter svullnat. Dessutom var det inte frågan om att gå, utan om att springa, eftersom vi var försenade och höll på att missa vår anslutning till Orlando. Det gör jag inte om kan jag säga.
Ögonbindel och öronproppar kan också vara bra att ha med sig. Det gör det lättare att koppla bort omgivningen och få vila. Och en varm tröja, även om man oftast får låna en filt. Det misstaget har jag nämligen också gjort; åkt från ett varmt Florida i tunna sommarkläder, suttit på ett kallt plan och frusit och sedan landat i ett inte alls lika varmt New York eller Köpenhamn.
Ställa om klockan till destinationstiden så tidigt som möjligt är också en bra idé, tycker jag. Då blir jag mentalt inställd på rätt tid redan i ett tidigt skede, även om det förstås ändå tar ett tag sedan innan kroppen har ställt om sig.
Sedan är vi förstås alla olika och påverkas olika mycket. Min man till exempel, sover sig igenom varenda flygresa och vaknar pigg och fräsch, redo att ut och köra bil vad än klockan är på destinationsorten. Planet hinner knappt upp i luften innan han sitter med ögonbindel och öronproppar och sover. Men han reser mycket i jobbet och har åratal med övning bakom sig.
söndag 24 juli 2011
Balans eller obalans?
För mig är balans i livet viktigt och något jag, liksom många andra, förespråkar. Därför var det förstås intressant att upptäcka att det finns de som säger precis tvärtom! Att kvinnor som är framgångsrika och lyckliga (!) inte alls varken har balans eller ens eftersträvar detta i sina liv. Tvärtom ser de till så det råder obalans. Hurdå, undrar man förstås, det låter ju inte klokt. Jo, genom att lägga fokus på det som de är extra bra på, så att det blir mera av just detta i livet, så blir de framgångsrika. Och när de är framgångsrika så är de också ”fulfilled” och lyckliga.
Om du inte vet vad just din styrka är och åt vilket håll du bör skjuta ditt fokus, kan du gå in på www.stronglifetest.com och göra testet där. Samt få mera information i ämnet.
Vad ska vi tänka om detta då? Att det bara är att kasta ut alla gamla värderingar och se till att få ett obalanserat liv istället, där vi ägnar oss åt det vi är bra på och skiter i det mesta annat? Nej, sanningen är väl snarare att vi alla, som vanligt, är olika och att vad som är rätt för en person kan vara helt fel för en annan. För vad är framgång egentligen? Vad innebär det att vara lycklig? Att vara lycklig och framgångsrik kan för någon (typ jag) handla om att ha en balans i sitt liv, mellan jobb, familj, vänner, egna intressen och tja, det mesta helt enkelt. Funkar detta i någorlunda harmoni med vartannat, då mår jag bra. Men för någon annan kanske framgång handlar om just yrket och inte så mycket annat. Familj kanske rentav är oviktigt. Eller framgång kanske handlar om att resa jämt och ständigt och uppleva nytt hela tiden, det mesta annat av mindre vikt. Eller enbart om familj och vänner, att ha goda relationer. Det är som med mat, väder, filmer och politik, vi människor tycker helt enkelt rätt så olika.
Så mitt råd blir ändå; tänk själv! Det handlar ändå alltid ytterst om just dig och det är bara du som vet hur du vill ha det och vad som får dig att må bäst. Men gör ändå gärna testet för skojs skull och för att bilda dig en egen uppfattning. Ju mera input vi får, ju mera underlag har vi sedan för våra beslut.
Källa: Find Your Strongetst Life, Marcus Buckingham – www.stronglifetest.com
Om du inte vet vad just din styrka är och åt vilket håll du bör skjuta ditt fokus, kan du gå in på www.stronglifetest.com och göra testet där. Samt få mera information i ämnet.
Vad ska vi tänka om detta då? Att det bara är att kasta ut alla gamla värderingar och se till att få ett obalanserat liv istället, där vi ägnar oss åt det vi är bra på och skiter i det mesta annat? Nej, sanningen är väl snarare att vi alla, som vanligt, är olika och att vad som är rätt för en person kan vara helt fel för en annan. För vad är framgång egentligen? Vad innebär det att vara lycklig? Att vara lycklig och framgångsrik kan för någon (typ jag) handla om att ha en balans i sitt liv, mellan jobb, familj, vänner, egna intressen och tja, det mesta helt enkelt. Funkar detta i någorlunda harmoni med vartannat, då mår jag bra. Men för någon annan kanske framgång handlar om just yrket och inte så mycket annat. Familj kanske rentav är oviktigt. Eller framgång kanske handlar om att resa jämt och ständigt och uppleva nytt hela tiden, det mesta annat av mindre vikt. Eller enbart om familj och vänner, att ha goda relationer. Det är som med mat, väder, filmer och politik, vi människor tycker helt enkelt rätt så olika.
Så mitt råd blir ändå; tänk själv! Det handlar ändå alltid ytterst om just dig och det är bara du som vet hur du vill ha det och vad som får dig att må bäst. Men gör ändå gärna testet för skojs skull och för att bilda dig en egen uppfattning. Ju mera input vi får, ju mera underlag har vi sedan för våra beslut.
Källa: Find Your Strongetst Life, Marcus Buckingham – www.stronglifetest.com
torsdag 14 juli 2011
Gör det enkelt – Just do it!
Jag står i Akademibokhandeln och inspekterar psykologi- och självhjälpshyllan. Så mycket böcker det skrivs! Om hur vi ska bryta ihop och komma igen, om hur vi ska bli friska med stenålderskost, om hur vi ska träna oss mentalt och hur vi ska stresshantera, inte minst genom att bemästra det numera berömda ”mindfulness”. Allt för att vi ska leva längre och lyckligare.
Så vem läser alla dessa böcker? Ja, jag själv till att börja med… Och så de som ska recensera böckerna förstås. Samt förmodligen en hel drös med annat folk, som behöver den här tröstlitteraturen för att få ordning på sina liv. Jag säger tröst just för att det kan kännas så att dels veta att man inte är ensam utan att det finns fler med samma problem och samma behov, dels att se att här finns det hjälp att få.
Så jag hoppas att det hjälper också och inte bara blir en massa bokläsande och planerande. Se till att göra det också! Och vad jag egentligen vill säga är att det inte är så himla svårt. Det handlar inte så mycket om att läsa böcker, det handlar mera om att hitta disciplinen hos sig själv. Och många av svaren har vi inom oss ändå, bara vi funderar en aning.
Stick ut i skogen och promenera långsamt, lyssna på fåglarna, titta på himlen, se allt det gröna. Släppa alla andra tankar. Det kallas mindfulness eller att vara närvarande i nuet. Det är inte så svårt. Du behöver inte invecklade träningsscheman för detta. Bara se till och gör det!
En bättre start på dagen? Stig upp 20 minuter tidigare och gör yoga en stund. Skaffa dig en dvd med ett lagom 15-minutersprogram. Eller ta en promenad. Eller cykla. Svårt att stiga upp tidigare? Bara om du bestämmer dig för att det ÄR svårt. Du kan lika gärna bestämma dig för att det är lätt! Lägg dig 20 minuter tidigare på kvällen istället. Det handlar om att ha självdisciplin. Och framför allt handlar det om att se sig själv som en person som har självdisciplin. Tänk inte så mycket, just do it!
Att äta bättre och få mera energi och bättre immunförsvar, kanske nå idealvikten äntligen? Ja, det hjälper ju inte att bara läsa om det. Lägg om kosten istället utan kruxigheter, bara gör det, utan att överväga exakt hur jobbigt det är och om du kanske kan fuska någonstans utan att det spelar någon roll. Ödsla mindre tankar på saken och bara se till att få det gjort.
Det mesta som handlar om att förändra sig själv och sina vanor handlar just om självdisciplin och ingenting annat. Du kan läsa en miljon böcker och det blir ändå ingen förändring. Du måste GÖRA det också. Som Nike säger; Just do it!
Så vem läser alla dessa böcker? Ja, jag själv till att börja med… Och så de som ska recensera böckerna förstås. Samt förmodligen en hel drös med annat folk, som behöver den här tröstlitteraturen för att få ordning på sina liv. Jag säger tröst just för att det kan kännas så att dels veta att man inte är ensam utan att det finns fler med samma problem och samma behov, dels att se att här finns det hjälp att få.
Så jag hoppas att det hjälper också och inte bara blir en massa bokläsande och planerande. Se till att göra det också! Och vad jag egentligen vill säga är att det inte är så himla svårt. Det handlar inte så mycket om att läsa böcker, det handlar mera om att hitta disciplinen hos sig själv. Och många av svaren har vi inom oss ändå, bara vi funderar en aning.
Stick ut i skogen och promenera långsamt, lyssna på fåglarna, titta på himlen, se allt det gröna. Släppa alla andra tankar. Det kallas mindfulness eller att vara närvarande i nuet. Det är inte så svårt. Du behöver inte invecklade träningsscheman för detta. Bara se till och gör det!
En bättre start på dagen? Stig upp 20 minuter tidigare och gör yoga en stund. Skaffa dig en dvd med ett lagom 15-minutersprogram. Eller ta en promenad. Eller cykla. Svårt att stiga upp tidigare? Bara om du bestämmer dig för att det ÄR svårt. Du kan lika gärna bestämma dig för att det är lätt! Lägg dig 20 minuter tidigare på kvällen istället. Det handlar om att ha självdisciplin. Och framför allt handlar det om att se sig själv som en person som har självdisciplin. Tänk inte så mycket, just do it!
Att äta bättre och få mera energi och bättre immunförsvar, kanske nå idealvikten äntligen? Ja, det hjälper ju inte att bara läsa om det. Lägg om kosten istället utan kruxigheter, bara gör det, utan att överväga exakt hur jobbigt det är och om du kanske kan fuska någonstans utan att det spelar någon roll. Ödsla mindre tankar på saken och bara se till att få det gjort.
Det mesta som handlar om att förändra sig själv och sina vanor handlar just om självdisciplin och ingenting annat. Du kan läsa en miljon böcker och det blir ändå ingen förändring. Du måste GÖRA det också. Som Nike säger; Just do it!
torsdag 12 maj 2011
Lev länge med yoga
För några veckor sedan var jag på yogautbildning i Orlando, Florida. Det som alltid slår mig på dessa yogautbildningar är hur unga människor ser ut. Hon som ser ut som 28, visar sig vara 42. Hon som ser ut som 20 är 35, hon som verkar vara 45 är i själva verket 60… Bästa exemplet var en av de hjälplärare som var med oss under examinationsdagen. Jag gissade hans ålder till ungefär 60. I själva verket var han 86! Och under förmiddagspasset deltog han, precis som alla andra hjälplärare, i passet för huvudläraren, det vill säga ett tretimmarspass, varav 60 minuter som var ordentligt tuffa rent fysiskt. När vi förundrades avslöjade denne man, Harry, att han gjort yoga sedan han var sex år och varit vegetarian större delen av sitt liv.
En annan man som hållit sig i gott skick och numera är en bra bit över 90 är min barndomskompis pappa. Denna man, som heter Gunnar, var långt före sin tid. För det var inte särskilt många som höll på med yoga på 70-talet i Sverige, åtminstone inte i det villaområde i Ronneby, där vi bodde. Men han steg upp vid fem om morgnarna och gjorde yoga och vegetarian var han också, vad jag kan minnas. Plus att han förvandlat hela familjens trädgård till en enda stor, ekologisk odling. På den tiden och i ett område, där alla andras trädgårdar bestod av prydliga gräsmattor och rabatter, väckte detta så klart ett visst uppseende. Ingen annan hade en trädgård som såg ut på det sättet. Men han ville inte ha besprutade grönsaker. Ingen fattade riktigt varför. Nu vill vi alla ha ekologiska produkter och yoga är en stor trend.
Ytterligare ett exempel på äldre man som utövar yoga som en ungdom, är BKS Iyengar, en av vår tids största och mest kända guru. Farbror Iyengar är numera 93, och gör varje morgon yoga i tre timmar, varav 30 minuter upp-och-ner. Eftersom han inte längre klarar att stå på huvudet i 30 minuter, har han fixat en anordning med rep, som han istället hänger ifrån. Det gäller att vara smart! BKS Iyengar har också tränat yoga under större delen av sitt liv och är vegetarian.
Något att fundera över kanske för den som vill leva länge och hålla sig frisk?
En annan man som hållit sig i gott skick och numera är en bra bit över 90 är min barndomskompis pappa. Denna man, som heter Gunnar, var långt före sin tid. För det var inte särskilt många som höll på med yoga på 70-talet i Sverige, åtminstone inte i det villaområde i Ronneby, där vi bodde. Men han steg upp vid fem om morgnarna och gjorde yoga och vegetarian var han också, vad jag kan minnas. Plus att han förvandlat hela familjens trädgård till en enda stor, ekologisk odling. På den tiden och i ett område, där alla andras trädgårdar bestod av prydliga gräsmattor och rabatter, väckte detta så klart ett visst uppseende. Ingen annan hade en trädgård som såg ut på det sättet. Men han ville inte ha besprutade grönsaker. Ingen fattade riktigt varför. Nu vill vi alla ha ekologiska produkter och yoga är en stor trend.
Ytterligare ett exempel på äldre man som utövar yoga som en ungdom, är BKS Iyengar, en av vår tids största och mest kända guru. Farbror Iyengar är numera 93, och gör varje morgon yoga i tre timmar, varav 30 minuter upp-och-ner. Eftersom han inte längre klarar att stå på huvudet i 30 minuter, har han fixat en anordning med rep, som han istället hänger ifrån. Det gäller att vara smart! BKS Iyengar har också tränat yoga under större delen av sitt liv och är vegetarian.
Något att fundera över kanske för den som vill leva länge och hålla sig frisk?
fredag 29 april 2011
Kreativt tänkande
Ibland när vi försöker lösa ett problem kämpar vi så hårt med våra tankar att all energi går åt och vi känner oss alldeles utpumpade. Stressen som problemlösningen skapar påverkar också hur vi tänker. Om stressnivån blir alltför hög, stänger delar av hjärnan ner och gör det omöjligt för oss att komma fram med de idéer som krävs för att kunna ta itu med problemet. För mycket stress ställer in hjärnan på att ”fly eller fäkta” och då kan vi i princip bara agera på två sätt; slåss (fäkta) mot det som hotar oss eller fly från faran.
Men vi kan undvika detta fördummande sätt att tänka genom att byta omgivning. När du känner att du håller på att stressa upp dig eller tappa fokus, byt miljö och se till att istället fokusera på en helt annan uppgift. Gå en golfrunda, kasta boll eller spring en runda för att komma runt den här tankefällan som hjärnan skapat. När du sedan kommer tillbaka till ditt ursprungliga problem kommer du att ha bytt stresskänslorna mot en mera avslappnad attityd och vara mera redo.
Att lämna problemet en stund ger det undermedvetna möjligheten att lösa det, medan ditt medvetna sinne istället sysselsätter sig med andra saker. Ibland kan lösningen på ett problem komma när vi sover. Det är då vårt undermedvetna är som mest aktivt. I stort sett alla våra erfarenheter och kunskaper finns lagrade i den här delen av hjärnan. Det är här kreativiteten turboladdas.
Ett annat effektivt sätt att sätta fart på kreativiteten är att läsa. Just det, läsa! När vi läser skapar vårt undermedvetna automatiskt bilder, vare sig vi vill det eller inte, och hjälper till att sätta igång kreativa processer. Så börja läsa mer och upptäck hur dina kreativa sidor växer sig starkare. Både Einstein och Da Vinci var flitiga läsare.
Einstein sa att han bara brukade föreställa sig något på ett visst sätt och först därefter satte han igång med att bevisa att det var möjligt. Med andra ord så gick den kreativa processen före själva experimentet.
utdrag ur Ron Whites veckobrev, 27 april 2011
Men vi kan undvika detta fördummande sätt att tänka genom att byta omgivning. När du känner att du håller på att stressa upp dig eller tappa fokus, byt miljö och se till att istället fokusera på en helt annan uppgift. Gå en golfrunda, kasta boll eller spring en runda för att komma runt den här tankefällan som hjärnan skapat. När du sedan kommer tillbaka till ditt ursprungliga problem kommer du att ha bytt stresskänslorna mot en mera avslappnad attityd och vara mera redo.
Att lämna problemet en stund ger det undermedvetna möjligheten att lösa det, medan ditt medvetna sinne istället sysselsätter sig med andra saker. Ibland kan lösningen på ett problem komma när vi sover. Det är då vårt undermedvetna är som mest aktivt. I stort sett alla våra erfarenheter och kunskaper finns lagrade i den här delen av hjärnan. Det är här kreativiteten turboladdas.
Ett annat effektivt sätt att sätta fart på kreativiteten är att läsa. Just det, läsa! När vi läser skapar vårt undermedvetna automatiskt bilder, vare sig vi vill det eller inte, och hjälper till att sätta igång kreativa processer. Så börja läsa mer och upptäck hur dina kreativa sidor växer sig starkare. Både Einstein och Da Vinci var flitiga läsare.
Einstein sa att han bara brukade föreställa sig något på ett visst sätt och först därefter satte han igång med att bevisa att det var möjligt. Med andra ord så gick den kreativa processen före själva experimentet.
utdrag ur Ron Whites veckobrev, 27 april 2011
söndag 27 februari 2011
Balans i livet
I Benediktinklostrens regler från 1200-talet delades dygnet in i tre lika delar. En del, vita activa, innebar åtta timmars aktivt arbete. Ytterligare åtta timmar avsattes för att sova. Och de resterande åtta timmarna skulle användas till något man kallade för vita contemplativa. De skulle ägnas åt att begrunda livet, ha kontakt med sig själv och med högre makter, med andra människor och med naturen.
Detta att dygnet delas upp i tre lika stora bitar finns även formulerat i andra sammanhang och går så långt tillbaka som till första seklet e.Kr. Ett liv i balans med andra ord!
Först under upplysningstiden började i Europa spridas den maniska fixeringen vid vita activa, som under 1900-talets senare del antog alltmer extrema former, där vi blev alltmer uppslukade av att arbeta och prestera.
Så blir vi lyckligare ju mer vi presterar? Blir vi bättre och mer lyckade människor om vi är ständigt aktiva, ständigt på språng? Det kanske vi rent av blir. En tid. Men inte i längden. I längden är det fortfarande balans som gäller. Det är balans som gör att vi håller ihop och orkar. För vad är det som gör att människor drabbas av utmattningsdepressioner? Vad är det som knäcker oss människor? Vi kan komma med långa och invecklade förklaringar om vad som i det enskilda fallet leder fram till detta, ofta inkluderande för mycket arbete eller kanske inget arbete alls. Men det finns också ett svar som är väldigt enkelt: Vi knäcks när vi inte längre har balans i våra liv.
Så sträva efter detta för ett balanserat liv; åtta timmars sömn, åtta timmars arbete (och här inkluderas förstås hushålls-, trädgårdsarbete och andra sysslor som upplevs som arbete och plikt, exakt vad kan skilja sig från individ till individ) och så åtta timmars avkoppling och fritid (påfyllningstid - och här vet också bara du vad som ger dig mest påfyllning i just ditt liv). Gammal klokskap rostar aldrig!
Källa: Duktighetsfällan - J Rose & A Perski, 2008. Prisma
Detta att dygnet delas upp i tre lika stora bitar finns även formulerat i andra sammanhang och går så långt tillbaka som till första seklet e.Kr. Ett liv i balans med andra ord!
Först under upplysningstiden började i Europa spridas den maniska fixeringen vid vita activa, som under 1900-talets senare del antog alltmer extrema former, där vi blev alltmer uppslukade av att arbeta och prestera.
Så blir vi lyckligare ju mer vi presterar? Blir vi bättre och mer lyckade människor om vi är ständigt aktiva, ständigt på språng? Det kanske vi rent av blir. En tid. Men inte i längden. I längden är det fortfarande balans som gäller. Det är balans som gör att vi håller ihop och orkar. För vad är det som gör att människor drabbas av utmattningsdepressioner? Vad är det som knäcker oss människor? Vi kan komma med långa och invecklade förklaringar om vad som i det enskilda fallet leder fram till detta, ofta inkluderande för mycket arbete eller kanske inget arbete alls. Men det finns också ett svar som är väldigt enkelt: Vi knäcks när vi inte längre har balans i våra liv.
Så sträva efter detta för ett balanserat liv; åtta timmars sömn, åtta timmars arbete (och här inkluderas förstås hushålls-, trädgårdsarbete och andra sysslor som upplevs som arbete och plikt, exakt vad kan skilja sig från individ till individ) och så åtta timmars avkoppling och fritid (påfyllningstid - och här vet också bara du vad som ger dig mest påfyllning i just ditt liv). Gammal klokskap rostar aldrig!
Källa: Duktighetsfällan - J Rose & A Perski, 2008. Prisma
tisdag 22 februari 2011
Konsten att hantera sin ilska
Att stänga inne sin ilska och inte visa den = inte så bra. Lagras ilska på hög riskerar vi att någon liten trivialitet sedan blir droppen som får bägaren att rinna över och vi exploderar desto mer. Eller så leder undertryckt ilska till spänningar i kroppen, t.ex. värk i nacke, käkar och huvud eller till högt blodtryck.
Att visa sin ilska = inte nödvändigtvis jättebra det heller. Att fritt släppa ur sig sin ilska vid alla tillfällen och på grund av minsta anledning kan faktiskt leda till att vi istället förstorar saker och triggar upp oss själva ännu mer. Tränar vi oss på att vara arga, då blir vi också mera arga till vår personlighet. Detta kan också leda till högt blodtryck.
Så hur bör vi göra då?
Agera bestämt, inte aggressivt:
Att skrika och gapa och agera ut kan, som sagt, göra att vår ilska bara växer sig starkare. Försök istället kommunicera lugnt. Träna dig i lugnare situationer med små förtretligheter först, så blir du bättre på det.
Lägg märke till vad som gör dig upprörd:
Försök undvik situationer som gör dig väldigt arg. Tyvärr är detta förstås inte alltid möjligt… Men bara att vara medveten om vad som lockar fram dina värsta reaktioner kan hjälpa dig att agera på ett annat sätt.
Vänta en minut:
Ta ett djupt andetag och räkna långsamt till 10. Gör det en gång till – eller säg bara ”Ursäkta mig” och gå din väg om det behövs. En kort timeout kan hjälpa dig att tänka mera rationellt och att kunna uttrycka dig mera sansat.
Säg vad du tycker:
Låt inte ilskan bara få ligga där och puttra och göra dig upprörd under lång tid. Förklara istället hur du tycker och känner, men på ett lugnt och sansat sätt. Använd ”Jag upplever det” och ”Jag känner” istället för ”Du är” och ”Du gör” som ofta uppfattas anklagande. Det handlar om just det; hur du upplever det. Känns det svårt att uttrycka det muntligt på ett bra sätt, samla tankarna och skriv ner det istället.
Gör en snabbkoll:
Nästa gång det händer, fundera snabbt över tre saker:
Hur viktigt är detta om man ser det i ett större perspektiv? Hur viktigt är det om en vecka? Om en månad? Om ett år?
Är det värt att låta detta få förstöra min dag?
Finns det någonting konstruktivt som jag kan – eller bör – göra åt saken?
Källa: United Healthcare
Att visa sin ilska = inte nödvändigtvis jättebra det heller. Att fritt släppa ur sig sin ilska vid alla tillfällen och på grund av minsta anledning kan faktiskt leda till att vi istället förstorar saker och triggar upp oss själva ännu mer. Tränar vi oss på att vara arga, då blir vi också mera arga till vår personlighet. Detta kan också leda till högt blodtryck.
Så hur bör vi göra då?
Agera bestämt, inte aggressivt:
Att skrika och gapa och agera ut kan, som sagt, göra att vår ilska bara växer sig starkare. Försök istället kommunicera lugnt. Träna dig i lugnare situationer med små förtretligheter först, så blir du bättre på det.
Lägg märke till vad som gör dig upprörd:
Försök undvik situationer som gör dig väldigt arg. Tyvärr är detta förstås inte alltid möjligt… Men bara att vara medveten om vad som lockar fram dina värsta reaktioner kan hjälpa dig att agera på ett annat sätt.
Vänta en minut:
Ta ett djupt andetag och räkna långsamt till 10. Gör det en gång till – eller säg bara ”Ursäkta mig” och gå din väg om det behövs. En kort timeout kan hjälpa dig att tänka mera rationellt och att kunna uttrycka dig mera sansat.
Säg vad du tycker:
Låt inte ilskan bara få ligga där och puttra och göra dig upprörd under lång tid. Förklara istället hur du tycker och känner, men på ett lugnt och sansat sätt. Använd ”Jag upplever det” och ”Jag känner” istället för ”Du är” och ”Du gör” som ofta uppfattas anklagande. Det handlar om just det; hur du upplever det. Känns det svårt att uttrycka det muntligt på ett bra sätt, samla tankarna och skriv ner det istället.
Gör en snabbkoll:
Nästa gång det händer, fundera snabbt över tre saker:
Hur viktigt är detta om man ser det i ett större perspektiv? Hur viktigt är det om en vecka? Om en månad? Om ett år?
Är det värt att låta detta få förstöra min dag?
Finns det någonting konstruktivt som jag kan – eller bör – göra åt saken?
Källa: United Healthcare
tisdag 15 februari 2011
Mindfulness bra för hjärnan
På 80- och 90-talen hörde vi aldrig talas om mindfulness. På den tiden gällde det att vara hungrig, stresstålig och kunna ha många bollar i luften samtidigt, ju fler desto bättre. Det var sedan vi började gå in i väggen, bli utbrända eller drabbas av utmattningsdepression, vad vi nu väljer att kalla fenomenet, som först sågs som ett svaghetstecken, men så småningom i början på 2000-talet blev mer och mer rumsrent och accepterat i och med att fler och fler drabbades. Nästan till slut någonting att vara lite stolt över, för det visar ju att vi verkligen gett allt och ansträngt oss! Och efteråt, när väl sjukskrivningen blivit ett faktum, blir det tillåtet att varva ner och tänka om. En nystart.
Så nu är det mindfulness som gäller. Och som med mycket annat går det att tjäna pengar på detta. Det skrivs böcker, artiklar, bloggar och det hålls kurser, säljs cd-skivor och dvd:er och nu det senaste, appar till mobilen. Självklart är mindfulness någonting som är bra! Det är bara intressant att detta, som jag egentligen tycker är en grundkunskap och någonting som i årtusenden fallit sig naturligt för oss människor, det vill säga att ägna oss åt en sak i taget och låta det få vår fulla uppmärksamhet, nu blivit något som marknadsförs och säljs och måste läras ut för att vi ska kunna klara av det. När det egentligen är så enkelt.
Om någon såg Hipp Hipp för ett antal veckor sedan så satt den stressade JO med sin terapeut, som bad honom att sitta och hålla i ett russin och studera det. Ja, de kom inte ens så långt att hon hann förklara för honom att det var det som var meningen att han skulle göra, innan han flög upp och deklarerade att sådant trams, det hade han verkligen inte tid med. Men just den övningen är en bra träning i mindfulness, tycker jag, och jag har använt den ibland vid föreläsningar. Ta ett föremål, till exempel en penna, och sätt dig och studera den i tio minuter. Tänk under den tiden inte på någonting annat än på den pennan. Lägg märke till så mycket som möjligt hos pennan; materialet, färgen, strukturen, alla detaljer. Hur gick det? Klarade du att tänka bara på pennan hela tiden? Förmodligen inte. Det här är nämligen en ganska svår uppgift för en modern människa. Men en bra träning. Betydligt lättare är det att tillåta sig att ägna sig åt en sak i taget. Nu skriver jag den här rapporten och då ägnar jag mig enbart åt det. Nu lagar jag mat och ägnar mig 100 % åt matlagningen och inga andra tankar, planeringar, telefonsamtal, sms:ande eller tv-tittande. Vi kan träna oss i detta, att lugna ner oss och styra vår uppmärksamhet. Det ligger i våra mänskliga gener att klara detta, till och med utan kurser och appar!
Bästa mindfulnessen är förstås att enbart ägna sig åt något rogivande och verkligen klara av det, till exempel en skogspromenad, meditation eller yoga. Utan att låta tankarna flyga. Att bara vara i nuet.
Nedstående en länk till ett klipp från Nyhetsmorgon 8 februari, där Åsa Nilsonne och Kristina Kumlin intervjuas om mindfulness och vilken påverkan det har på vår hjärna när vi mediterar eller styr vår uppmärksamhet.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=meditation_kan_reparera_en_utbrand_hjarna&videoid=1219025
Så nu är det mindfulness som gäller. Och som med mycket annat går det att tjäna pengar på detta. Det skrivs böcker, artiklar, bloggar och det hålls kurser, säljs cd-skivor och dvd:er och nu det senaste, appar till mobilen. Självklart är mindfulness någonting som är bra! Det är bara intressant att detta, som jag egentligen tycker är en grundkunskap och någonting som i årtusenden fallit sig naturligt för oss människor, det vill säga att ägna oss åt en sak i taget och låta det få vår fulla uppmärksamhet, nu blivit något som marknadsförs och säljs och måste läras ut för att vi ska kunna klara av det. När det egentligen är så enkelt.
Om någon såg Hipp Hipp för ett antal veckor sedan så satt den stressade JO med sin terapeut, som bad honom att sitta och hålla i ett russin och studera det. Ja, de kom inte ens så långt att hon hann förklara för honom att det var det som var meningen att han skulle göra, innan han flög upp och deklarerade att sådant trams, det hade han verkligen inte tid med. Men just den övningen är en bra träning i mindfulness, tycker jag, och jag har använt den ibland vid föreläsningar. Ta ett föremål, till exempel en penna, och sätt dig och studera den i tio minuter. Tänk under den tiden inte på någonting annat än på den pennan. Lägg märke till så mycket som möjligt hos pennan; materialet, färgen, strukturen, alla detaljer. Hur gick det? Klarade du att tänka bara på pennan hela tiden? Förmodligen inte. Det här är nämligen en ganska svår uppgift för en modern människa. Men en bra träning. Betydligt lättare är det att tillåta sig att ägna sig åt en sak i taget. Nu skriver jag den här rapporten och då ägnar jag mig enbart åt det. Nu lagar jag mat och ägnar mig 100 % åt matlagningen och inga andra tankar, planeringar, telefonsamtal, sms:ande eller tv-tittande. Vi kan träna oss i detta, att lugna ner oss och styra vår uppmärksamhet. Det ligger i våra mänskliga gener att klara detta, till och med utan kurser och appar!
Bästa mindfulnessen är förstås att enbart ägna sig åt något rogivande och verkligen klara av det, till exempel en skogspromenad, meditation eller yoga. Utan att låta tankarna flyga. Att bara vara i nuet.
Nedstående en länk till ett klipp från Nyhetsmorgon 8 februari, där Åsa Nilsonne och Kristina Kumlin intervjuas om mindfulness och vilken påverkan det har på vår hjärna när vi mediterar eller styr vår uppmärksamhet.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=meditation_kan_reparera_en_utbrand_hjarna&videoid=1219025
torsdag 10 februari 2011
Fixa arbetstopparna
Det här är ju lämpligt att skriva om nu när jag själv lever med en arbetstopp, som dock kommer att avslutas med att jag på söndag äntligen får en ledig dag. Det viktiga när vi har en period med ovanligt mycket jobb, är att vi prioriterar rätt. Ungefär så här:
1. Jobbet. Är det en tillfällig intensiv period så fokusera på att göra en bra arbetsinsats.
2. Sömnen. Det är förstås frestande när man får mindre fritid än vanligt att dra ner på just sömnen. Men den som inte sover tillräckligt kan inte heller prestera bra. Det är därför det är viktigt att se till så vi faktiskt får all sömn vi behöver under en sådan här period. Försök att nedprioritera annat istället.
3. Bra mat. Fall inte i fällan att på grund av tidsbrist äta snabbmat med en massa onödigt salt, fett och tomma kalorier. Satsa på långsamma kolhydrater, t.ex. rejäla fullkornsmackor med bra pålägg och mycket grönsaker. Ta med dig detta om du lever på språng, det är den bästa snabbmat du kan få! Plussa på med mycket frukt och en och annan yoghurt som mellanmål. Konsten är att fylla på med bra föda innan blodsockret hinner sjunka för lågt. Rätt energi med andra ord, så orkar vi mycket mera. Hemlagade, nyttiga matlådor är förstås också ett alternativ. Det går kanske att planera för och fixa innan arbetstoppen sätter in och stoppa i frysen så länge? Bra matvanor handlar mycket om planering.
4. Rör på dig. Själv har jag förmånen att få röra mig mycket i mitt jobb, så risken under mina arbetstoppar är snarare att jag rör mig för mycket och istället sliter ut kroppen, så för min del handlar det snarare om att hitta korta stunder att bara vila kroppen (yogans savasana är ett bra tips!). Men för den som tillbringar sina arbetstoppar vid skrivbord eller konferensbord, gäller det att hitta små rörelsepauser, för att få mera energi, bättre sömn och tänka klarare. Korta promenader kan vara ett bra medel. Också att bara ställa sig upp några minuter och stretcha. Kontorsyoga, som inte behöver ta mer än fem minuter, är ett annat sätt.
Viktigast med arbetstoppar är att se till så att de förblir just toppar. Vi är gjorda för att klara av stress, men vi måste ha återhämtning efteråt. Stresstoppar som pågår i all evighet och aldrig tar slut mår vi inte så bra av. Då är det ju inte heller längre någon topp, utan en farlig kurva som antingen stiger eller ligger intakt. Se i så fall upp så du inte kör slut på dina energier. Men en tillfällig topp kan annars faktiskt fungera som en kick och kännas riktigt rolig.
1. Jobbet. Är det en tillfällig intensiv period så fokusera på att göra en bra arbetsinsats.
2. Sömnen. Det är förstås frestande när man får mindre fritid än vanligt att dra ner på just sömnen. Men den som inte sover tillräckligt kan inte heller prestera bra. Det är därför det är viktigt att se till så vi faktiskt får all sömn vi behöver under en sådan här period. Försök att nedprioritera annat istället.
3. Bra mat. Fall inte i fällan att på grund av tidsbrist äta snabbmat med en massa onödigt salt, fett och tomma kalorier. Satsa på långsamma kolhydrater, t.ex. rejäla fullkornsmackor med bra pålägg och mycket grönsaker. Ta med dig detta om du lever på språng, det är den bästa snabbmat du kan få! Plussa på med mycket frukt och en och annan yoghurt som mellanmål. Konsten är att fylla på med bra föda innan blodsockret hinner sjunka för lågt. Rätt energi med andra ord, så orkar vi mycket mera. Hemlagade, nyttiga matlådor är förstås också ett alternativ. Det går kanske att planera för och fixa innan arbetstoppen sätter in och stoppa i frysen så länge? Bra matvanor handlar mycket om planering.
4. Rör på dig. Själv har jag förmånen att få röra mig mycket i mitt jobb, så risken under mina arbetstoppar är snarare att jag rör mig för mycket och istället sliter ut kroppen, så för min del handlar det snarare om att hitta korta stunder att bara vila kroppen (yogans savasana är ett bra tips!). Men för den som tillbringar sina arbetstoppar vid skrivbord eller konferensbord, gäller det att hitta små rörelsepauser, för att få mera energi, bättre sömn och tänka klarare. Korta promenader kan vara ett bra medel. Också att bara ställa sig upp några minuter och stretcha. Kontorsyoga, som inte behöver ta mer än fem minuter, är ett annat sätt.
Viktigast med arbetstoppar är att se till så att de förblir just toppar. Vi är gjorda för att klara av stress, men vi måste ha återhämtning efteråt. Stresstoppar som pågår i all evighet och aldrig tar slut mår vi inte så bra av. Då är det ju inte heller längre någon topp, utan en farlig kurva som antingen stiger eller ligger intakt. Se i så fall upp så du inte kör slut på dina energier. Men en tillfällig topp kan annars faktiskt fungera som en kick och kännas riktigt rolig.
måndag 31 januari 2011
Pannkakor till lunch eller kanske brunch
Hos oss är söndagslunchen pannkakor. Ett tips för att göra dem lite nyttigare är att ta hälften dinkelmjöl. Man kan även ha lite nyttigare fyllning/tillbehör, till exempel grönsaker; finhackad tomat, paprika, lök, babyspenat, eller vad man nu gillar, ihop med riven ost, fetaost, parmesan eller keso. Prova dig fram och se vad du gillar bäst! Den nyttigare och matigare varianten kan få vara huvudrätt med en efterrättspannkaka med sylt, socker, sirap eller vad man nu vill ha, efteråt.
Vi brukar göra amerikanska pannkakor ibland och svenska ibland för att variera oss lite. Såklart är den svenska varianten något bättre till att rulla in fyllning i, men på de tjockare amerikanska kan man lägga tillbehören ovanpå och det blir också gott.
Här kommer enklaste receptet på svenska med dinkelmjöl, ca 5-6 personer:
Blanda 2,5 dl vetemjöl och 2 dl dinkelmjöl med ½ tsk salt i en hög skål eller tillbringare. Tillsätt 4,5 dl mjölk och vispa till en jämn smet. Häll i ytterligare 4,5 dl mjölk och fortsätt vispa. Vispa till sist ner 3 ägg. Stek i stekpanna eller pannkakslagg.Lätt som en plätt (eller pannkaka)!
Vi brukar göra amerikanska pannkakor ibland och svenska ibland för att variera oss lite. Såklart är den svenska varianten något bättre till att rulla in fyllning i, men på de tjockare amerikanska kan man lägga tillbehören ovanpå och det blir också gott.
Här kommer enklaste receptet på svenska med dinkelmjöl, ca 5-6 personer:
Blanda 2,5 dl vetemjöl och 2 dl dinkelmjöl med ½ tsk salt i en hög skål eller tillbringare. Tillsätt 4,5 dl mjölk och vispa till en jämn smet. Häll i ytterligare 4,5 dl mjölk och fortsätt vispa. Vispa till sist ner 3 ägg. Stek i stekpanna eller pannkakslagg.Lätt som en plätt (eller pannkaka)!
onsdag 26 januari 2011
Yogans Dag
På söndag 30/1 är det World Yoga Day, eller Yogans Dag, som man väl får översätta det med på svenska. Så passa på och gör yoga! Själv hade jag tänkt jag skulle uppmärksamma Filborna Arena eller Turn Träningscenter på detta och be om att få lägga in ett söndagspass på något av dessa ställen, eller varför inte på båda, för att fira dagen. Men med tanke på att vi drar igång Hot-veckorna på Filborna från och med måndag och jag sedan ska jobba 13 dagar i sträck och sammanlagt leda 32 pass, så ändrade jag mig… Jag kände att jag nog behöver min lediga söndag, trots allt. Någon typ av yoga blir det förstås ändå, men hemma istället.
Och apropå yoga så läste jag i Stadiums medlemstidning att yoga är bra för kvinnors hjärtan. Kvinnor som inte gör yoga utsöndrar nämligen 41 procent mer cytokin, signalämnen som kan orsaka hjärtsjukdom, än kvinnor som regelbundet tränar yoga. Yoga två gånger i veckan à 45 minuter ska räcka för att skydda mot detta. Bara att yoga på alltså!
Och apropå yoga så läste jag i Stadiums medlemstidning att yoga är bra för kvinnors hjärtan. Kvinnor som inte gör yoga utsöndrar nämligen 41 procent mer cytokin, signalämnen som kan orsaka hjärtsjukdom, än kvinnor som regelbundet tränar yoga. Yoga två gånger i veckan à 45 minuter ska räcka för att skydda mot detta. Bara att yoga på alltså!
söndag 23 januari 2011
Hot-veckor på Filborna Arena
Nästa måndag, 31 januari, kör Filborna Arena igång sina Hot-Hot-Hot-veckor, som kommer att hålla på fram till söndag 13 februari. (Och ”hot” ska då uttalas på engelska förstås, och inte på svenska…) Detta innebär att värmesalen kommer att vara igång större delen av den tiden med massor med pass utöver de vanliga. Förutom Hot Yoga och Hot Mojo (där vi dessa veckor lanserar sekvens nr 4) kommer där även att vara Body Balance och Pilates i värme. Tid att testa med andra ord, för den som ännu inte gjort det! För några veckor sedan gick det ut en stor annonsbilaga i Helsingborgs Dagblad med erbjudande om att hämta ut ett gratis träningskort för en hel vecka. Utnyttja det nu om du inte redan gjort det!
Träning i värme gör kroppen mer elastisk och tillåter större flexibilitet i rörelserna. Risken att sträcka sig eller skada sig är betydligt mindre. Förutom fysisk styrka tränar vi även mental styrka, eftersom det är extra krävande att träna i stark värme. Genom att svettas utöver det vanliga gör vi oss av med mer slaggprodukter. Det blir alltså samtidigt lite av en reningskur.
Själv ska jag hålla många, många fler pass än vanligt. Jag kanske nästan borde överväga att flytta in, jag kan sova på min yogamatta… Filborna Arena står även redo att starta upp sin mat-snacks-juice-kaffe-smoothie-bar i mitten av loungen på nedre plan, vilket gör allting ännu trevligare, det blir en riktig mötesplats där vi nu även kan äta och dricka.
See you there!
Träning i värme gör kroppen mer elastisk och tillåter större flexibilitet i rörelserna. Risken att sträcka sig eller skada sig är betydligt mindre. Förutom fysisk styrka tränar vi även mental styrka, eftersom det är extra krävande att träna i stark värme. Genom att svettas utöver det vanliga gör vi oss av med mer slaggprodukter. Det blir alltså samtidigt lite av en reningskur.
Själv ska jag hålla många, många fler pass än vanligt. Jag kanske nästan borde överväga att flytta in, jag kan sova på min yogamatta… Filborna Arena står även redo att starta upp sin mat-snacks-juice-kaffe-smoothie-bar i mitten av loungen på nedre plan, vilket gör allting ännu trevligare, det blir en riktig mötesplats där vi nu även kan äta och dricka.
See you there!
tisdag 18 januari 2011
Kaffe med gott samvete
När klockan ringer vid sex på morgonen och det är beckmörkt och en ny kall och halvruggig dag väntar, då är det ibland kaffet som motiverar mig att stiga upp ur sängen. Dagens första kopp! Frukostkaffet!
Kaffe är ett av de mest undersökta livsmedlen i världen. Det har gjorts så mycket forskning om kaffe och kaffedrickande att det nästan går att misstänka att vad man vill komma fram till är att det inte är bra för oss. Det har man trots alla studier inte lyckats med, utan snarare tvärtom faktiskt.
Kaffe höjer blodtrycket tillfälligt, men det är väldigt snabbt övergående. Vissa personer som är extra känsliga kan få hjärtklappning. Dricker vi för mycket kan vi bli skärrade, retliga, oroliga och få svårt att somna. Extremt stort intag, runt tio koppar på mycket kort tid, ger förgiftningssymtom som kräkningar, feber, frossbrytningar och förvirring. I alldeles för stora doser kan vi faktiskt dö. Den dödliga dosen för en människa är ca 10 gram koffein. Men då krävs det att vi sätter i oss ungefär 100 koppar och vem klarar det? Det mesta är dödligt i för stora mängder, till och med morötter!
Tittar vi på positiva effekter så stimulerar koffein tankeförmågan och ökar den intellektuella kapaciteten. Den motoriska förmågan förbättras tillfälligt och vi kan oftast arbeta mer koncentrerat och med färre fel. Kaffe förbättrar alltså vår prestation tillfälligt. Att dricka kaffe kan hjälpa astmatiker genom att det förbättrar andningsfunktionen. Det finns även resultat som starkt tyder på att kaffe kan skydda mot tjocktarmscancer. En möjlig förklaring till detta kan vara de många antioxidanter som finns i kaffe. Forskning tyder även på att kaffe kan ha en positiv inverkan på Parkinsons sjukdom, Alzheimers, andra demenssjukdomar och Typ 2 diabetes. Kaffedrickning ökar också vår förmåga att bränna fett.
Den rekommenderade kaffedosen för att uppnå dessa effekter är 2-4 koppar per dag.
Utöver detta har kaffet positiva psykologiska effekter. En kopp varmt kaffe ger oss paus i vardagen, det är ångestdämpande och lugnande att dricka något varmt. Kaffe är förstås också ofta en social dryck. Vi samlas runt kaffet och umgås en stund.
Kaffe räknas inte som drog, om nu någon trodde det. En person som dricker kaffe regelbundet känner inget behov av att öka sin konsumtion för att få önskad effekt, och en persons kaffekonsumtion tenderar att främst variera med ändrade rutiner i vardagen, snarare än på grund av ett behov av att dricka mer och mer. Många människor dricker faktiskt kaffe regelbundet bara av den enkla anledningen att de tycker att det smakar gott.
Så fortsätt och njut utan dåligt samvete!
Källor: www.kaffeinformation.se, www.coffeenet.se, DN 20100718
Kaffe är ett av de mest undersökta livsmedlen i världen. Det har gjorts så mycket forskning om kaffe och kaffedrickande att det nästan går att misstänka att vad man vill komma fram till är att det inte är bra för oss. Det har man trots alla studier inte lyckats med, utan snarare tvärtom faktiskt.
Kaffe höjer blodtrycket tillfälligt, men det är väldigt snabbt övergående. Vissa personer som är extra känsliga kan få hjärtklappning. Dricker vi för mycket kan vi bli skärrade, retliga, oroliga och få svårt att somna. Extremt stort intag, runt tio koppar på mycket kort tid, ger förgiftningssymtom som kräkningar, feber, frossbrytningar och förvirring. I alldeles för stora doser kan vi faktiskt dö. Den dödliga dosen för en människa är ca 10 gram koffein. Men då krävs det att vi sätter i oss ungefär 100 koppar och vem klarar det? Det mesta är dödligt i för stora mängder, till och med morötter!
Tittar vi på positiva effekter så stimulerar koffein tankeförmågan och ökar den intellektuella kapaciteten. Den motoriska förmågan förbättras tillfälligt och vi kan oftast arbeta mer koncentrerat och med färre fel. Kaffe förbättrar alltså vår prestation tillfälligt. Att dricka kaffe kan hjälpa astmatiker genom att det förbättrar andningsfunktionen. Det finns även resultat som starkt tyder på att kaffe kan skydda mot tjocktarmscancer. En möjlig förklaring till detta kan vara de många antioxidanter som finns i kaffe. Forskning tyder även på att kaffe kan ha en positiv inverkan på Parkinsons sjukdom, Alzheimers, andra demenssjukdomar och Typ 2 diabetes. Kaffedrickning ökar också vår förmåga att bränna fett.
Den rekommenderade kaffedosen för att uppnå dessa effekter är 2-4 koppar per dag.
Utöver detta har kaffet positiva psykologiska effekter. En kopp varmt kaffe ger oss paus i vardagen, det är ångestdämpande och lugnande att dricka något varmt. Kaffe är förstås också ofta en social dryck. Vi samlas runt kaffet och umgås en stund.
Kaffe räknas inte som drog, om nu någon trodde det. En person som dricker kaffe regelbundet känner inget behov av att öka sin konsumtion för att få önskad effekt, och en persons kaffekonsumtion tenderar att främst variera med ändrade rutiner i vardagen, snarare än på grund av ett behov av att dricka mer och mer. Många människor dricker faktiskt kaffe regelbundet bara av den enkla anledningen att de tycker att det smakar gott.
Så fortsätt och njut utan dåligt samvete!
Källor: www.kaffeinformation.se, www.coffeenet.se, DN 20100718
söndag 9 januari 2011
Smoothies - världens enklaste
Hur gör man en enkel och nyttig frukost? Hur sveper man ihop ett enkelt och nyttigt mellanmål? Det finns förstås många svar på detta, men ett av svaren är ”Gör en smoothie”. Och det är enklare än man tror. Det behövs faktiskt inga recept. Däremot behövs en blender eller en mixerstav. I övrigt så tager man vad man haver!
Det finns förstås recept som man kan följa. Men har man inte just de ingredienserna hemma så är det inte svårare än att man slänger ihop lite skuren frukt och/eller lite bär (frusna går jättebra), en dutt yoghurt (med eller eller utan smak) och en dutt juice (apelsin eller äpple eller annan), men har man inte det så funkar det med mjölk eller vatten också. ”Duttarna” kan få vara ca en halv deciliter, men det är ingenting du behöver mäta exakt.
Kort sagt; ta det du har hemma och hittar i kylen. Resultatet blir alltid bra. För en stadigare frukost kan det vara bra att plussa på med en macka vid sidan om också.
En smoothie går lätt att ta med sig på flaska eller i en shaker, där man bara kan plocka av locket och dricka direkt. Ibland skär jag upp frukten kvällen innan och lägger i en burk, så det bara är att mixa på morgonen. Det har även hänt att jag gjort hela smoothien klar på kvällen, så det bara är att röra runt lite och dricka på morgonen.
Mixa i havregryn eller krossade linfrön om du vill ha en ”matigare” variant. Man kan givetvis även göra sin smoothie med grönsaker och groddar. Det är sådana varianter vi ofta ser på ”Du är vad du äter” och liknande program. Dessa är inte mina personliga favoriter. Ofta smakar de inget vidare och en morgon kan vara tuff nog ändå… Men vi är alla olika, så prova dig fram!
Det finns förstås recept som man kan följa. Men har man inte just de ingredienserna hemma så är det inte svårare än att man slänger ihop lite skuren frukt och/eller lite bär (frusna går jättebra), en dutt yoghurt (med eller eller utan smak) och en dutt juice (apelsin eller äpple eller annan), men har man inte det så funkar det med mjölk eller vatten också. ”Duttarna” kan få vara ca en halv deciliter, men det är ingenting du behöver mäta exakt.
Kort sagt; ta det du har hemma och hittar i kylen. Resultatet blir alltid bra. För en stadigare frukost kan det vara bra att plussa på med en macka vid sidan om också.
En smoothie går lätt att ta med sig på flaska eller i en shaker, där man bara kan plocka av locket och dricka direkt. Ibland skär jag upp frukten kvällen innan och lägger i en burk, så det bara är att mixa på morgonen. Det har även hänt att jag gjort hela smoothien klar på kvällen, så det bara är att röra runt lite och dricka på morgonen.
Mixa i havregryn eller krossade linfrön om du vill ha en ”matigare” variant. Man kan givetvis även göra sin smoothie med grönsaker och groddar. Det är sådana varianter vi ofta ser på ”Du är vad du äter” och liknande program. Dessa är inte mina personliga favoriter. Ofta smakar de inget vidare och en morgon kan vara tuff nog ändå… Men vi är alla olika, så prova dig fram!
söndag 2 januari 2011
Hang in there!
Vad är det som gör att 99% av alla nyårslöften aldrig uppfylls? Att vi helt enkelt misslyckas och att vi två månader senare knappt ens kommer ihåg dem? Jo, att vi är lata och saknar det som på engelska heter ”perseverance” och som innebär att man framhärdar, fortsätter det man påbörjat och inte ger sig. ”Hang in there” är ett annat bra engelskt uttryck. Självklart kan inga större projekt gå i uppfyllelse bara av sig själva och på ren tur. Vi måste jobba på det, fortsätta jobba på det och jobba ännu mera på det. Hur länge? Ja, tills det blir klart förstås.
En annan anledning är att våra löften är för diffusa. Mål ska vara specifika och mätbara för att det ska kunna bli några resultat. ”Jag ska gå ner i vikt”, ”Jag ska börja äta bättre” och ”Jag ska börja träna” är därför egentligen inte mycket mera än fluff för hjärnan. - Hur då? frågar den sig.
–Beskriv hur det ska gå till och exakt vad det är som ska uppnås så kanske vi kan komma någon vart.
”Jag ska gå ner 12 kilo till midsommar och mitt mål är att ha tappat ett kilo varannan vecka.” Nu har vårt mål blivit specifikt och dessutom är det enkelt att mäta. Ställ dig på vågen varannan vecka och se resultatet.
”Jag ska sluta äta godis och kaffebröd och se till så jag får i mig tre frukter om dagen” är också tydligare signaler att jobba efter och går också lätt att kolla av. Har jag gjort detta idag eller har jag det inte?
”Jag ska köpa träningskort och se till att komma iväg till träningsanläggningen tre gånger i veckan” eller ” jag ska ut och jogga tre kilometer två gånger i veckan och en gång i veckan så kör jag en tränings-dvd” är bra recept att både jobba efter och att kunna mäta.
Och vad gör jag om jag upptäcker att jag misslyckas? Om jag inte har gått ner något alls på fyra veckor? Eller om jag blev sjuk och inte kunde träna under 14 dagar? Ja, inte ger jag väl upp i alla fall! Att falla ur ramen och misslyckas lite grand hör nämligen till själva förändringsarbetet. Det är bra att vara medveten om detta. För det är här vi kommer tillbaka till ”Hang in there”. Det blir inga resultat annars.
Gott Nytt 2011: Hang in there!
En annan anledning är att våra löften är för diffusa. Mål ska vara specifika och mätbara för att det ska kunna bli några resultat. ”Jag ska gå ner i vikt”, ”Jag ska börja äta bättre” och ”Jag ska börja träna” är därför egentligen inte mycket mera än fluff för hjärnan. - Hur då? frågar den sig.
–Beskriv hur det ska gå till och exakt vad det är som ska uppnås så kanske vi kan komma någon vart.
”Jag ska gå ner 12 kilo till midsommar och mitt mål är att ha tappat ett kilo varannan vecka.” Nu har vårt mål blivit specifikt och dessutom är det enkelt att mäta. Ställ dig på vågen varannan vecka och se resultatet.
”Jag ska sluta äta godis och kaffebröd och se till så jag får i mig tre frukter om dagen” är också tydligare signaler att jobba efter och går också lätt att kolla av. Har jag gjort detta idag eller har jag det inte?
”Jag ska köpa träningskort och se till att komma iväg till träningsanläggningen tre gånger i veckan” eller ” jag ska ut och jogga tre kilometer två gånger i veckan och en gång i veckan så kör jag en tränings-dvd” är bra recept att både jobba efter och att kunna mäta.
Och vad gör jag om jag upptäcker att jag misslyckas? Om jag inte har gått ner något alls på fyra veckor? Eller om jag blev sjuk och inte kunde träna under 14 dagar? Ja, inte ger jag väl upp i alla fall! Att falla ur ramen och misslyckas lite grand hör nämligen till själva förändringsarbetet. Det är bra att vara medveten om detta. För det är här vi kommer tillbaka till ”Hang in there”. Det blir inga resultat annars.
Gott Nytt 2011: Hang in there!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)